# Allvarlig kritik mot Vård- och omsorgsutskottet i Töreboda kommun för bl.a. utformningen av ett beslut om insats enligt LSS

JO 2017-10-02 dnr 589-2016

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2017-10-02                589-2016                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Allvarlig kritik mot Vård- och omsorgsutskottet i Töreboda kommun
                        för bl.a. utformningen av ett beslut om insats enligt LSS


                          Beslutet i korthet: Vård- och omsorgsutskottet i Töreboda kommun beslutade att
                          bevilja en flicka insatsen personlig assistans enligt lagen om stöd och service till vissa
                          funktionshindrade (LSS). Beslutet gällde endast under fem månader och var
                          dessutom förenat med flera förbehåll om omprövning.
                          JO har i tidigare beslut uttalat sig om förutsättningarna att tidsbegränsa beslut om
                          insatser enligt LSS och har ifrågasatt en ordning där beslut om insatser alltid
                          tidsbegränsas. En myndighet måste i varje enskilt fall överväga om det är nödvändigt
                          att begränsa ett besluts giltighetstid. För insatser där det inte kan förutses någon
                          förändring av behovet inom överskådlig tid är det t.ex. mindre befogat med en
                          tidsbegränsning. JO framhöll vidare att om en tidsbegränsad insats ska fortgå är det
                          viktigt att ett nytt beslut fattas i god tid innan den tidigare perioden har löpt ut. Ett nytt
                          beslut bör också föregås av en uppföljning av insatsen. Eftersom en insats endast kan
                          ges den enskilde om han eller hon begär det, krävs det vid tidsbegränsade beslut en
                          ny ansökan från den enskilde innan ett nytt beslut kan fattas.
                          JO tillägger nu att motsvarande bedömning av nödvändigheten måste göras om en
                          myndighet överväger att förse ett beslut om insats enligt LSS med
                          omprövningsförbehåll. Myndigheten måste ha klart för sig vad syftet med
                          uppställandet av förbehållet är och förvissa sig om att det utformas på ett sätt som
                          uppfyller rimliga krav på förutsebarhet och är förenligt med kraven på legalitet,
                          objektivitet och proportionalitet.
                          Utgångspunkten för alla insatser enligt LSS är att de ska vara varaktiga. Insatsen
                          personlig assistans är en typ av insats där behoven kan variera över tid. Det talar för
                          att ett beslut om en sådan insats som regel inte bör löpa helt utan någon form av
                          tidsbegränsning eller förbehåll. Vid val mellan de olika alternativen finns det emellertid
                          enligt JO goda skäl att välja att förse ett beslut om personlig assistans med ett
                          förbehåll om omprövning efter en viss tid eller vid väsentligt ändrade förhållanden, i
                          stället för att begränsa beslutets giltighetstid. Kommunen påtar sig därigenom
                          ansvaret för att ta initiativ till en ny utredning, och det beslut som ska omprövas
                          upphör inte att gälla förrän ett nytt har kommit till stånd. Även om kommunen vid sin
                          omprövning kan komma att göra en annan bedömning av rätten till personlig
                          assistans leder förfarandet i sig inte till ytterligare otrygghet och osäkerhet för den
                          enskilde.
                          I beslutet riktar JO allvarlig kritik mot kommunen bl.a. för att den inte besvarade den
                          enskildes yrkande att beslutet skulle gälla tills vidare och för att den inte motiverade
                          vare sig begränsningen av beslutets giltighetstid eller uppställandet av förbehållen.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                      Dnr 589-2016       Sid 2 (6)




 JO:s beslut innehåller även uttalanden om behovet av författningsreglering av
 förutsättningarna för omprövning och ändring av gynnande beslut enligt LSS. JO
 uppmärksammar regeringen på detta behov och begär en översyn av lagstiftningen.

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan till JO den 26 januari 2016 framförde AA i egenskap av ombud för
BB klagomål mot Vård- och omsorgsutskottet i Töreboda kommun. Han
anförde bl.a. följande: I en ansökan om insatsen personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) hade särskilt
yrkats att beslutet skulle gälla utan tidsbegränsning. Utskottet beslutade att
bevilja personlig assistans under en period om cirka fem månader. Någon
motivering till varför beslutet tidsbegränsades lämnades inte. Begränsningen i
tid borde ha motiverats på det sätt som framgår av JO:s beslut den 23 oktober
2002, dnr 4207-2000. Vård- och omsorgsutskottets beslut var också förenat med
flera förbehåll. I beslutet angavs att det gällde till dess Försäkringskassan
fattade beslut enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken (SFB), att det skulle
komma att följas upp och att det kunde komma att omprövas vid förändrade
förhållanden. Principen om gynnande besluts negativa rättskraft undergrävs när
ett beslut förses med så omfattande förbehåll och tidsbegränsningar. Avsikten
med insatser enligt LSS är att de ska vara samordnade och varaktiga. Den
enskilde ska kunna lita på att insatser ges så länge det finns behov av det, och
kontinuiteten ska garanteras. Att en myndighets bedömning blir beroende av en
annan myndighets bedömning går att ifrågasätta. Det är två olika myndigheter
som ska ta ställning till en ansökan om personlig assistans respektive en
ansökan om assistansersättning.

## Utredning

Utredning
Anmälan remitterades till Vård- och omsorgsutskottet i Töreboda kommun. I
sitt remissvar den 9 maj 2016 anförde utskottet följande:

      Töreboda kommun respekterar JO:s beslut från den 23 oktober 2002. Tidsbe-
      gränsningen i detta ärende är ett undantag. Bakgrunden och orsaken till Vård-
      och omsorgsutskottets beslut 2016-01-18, § 15 är följande:
       Handläggarens och vård- och omsorgsutskottets bedömning är att de
        grundläggande behoven klart överstiger 20 timmar per vecka, vilket
        berättigar till assistansersättning enligt 51 kap. SFB.
       Efter det att Försäkringskassan fått ansökan om assistansersättning och fattat
        beslut kommer perioden för omprövning att bli betydligt längre.
       Tidsbegränsningen är beslutad utifrån att den enskilde så snart som möjligt
        ska kunna känna trygghet i både omfattning och ersättning.
       Den enskilde riskerar inte att stå utan hjälp om Försäkringskassan fattar
        beslut om avslag på ansökan om assistansersättning. Beslutet omprövas
        senast 2016-06-30.
AA yttrade sig över kommunens yttrande och anförde bl.a. följande: Det finns
inga undantag från kontinuitetsprincipen i LSS, och det saknas skäl att begränsa
ett beslut på bekostnad av den enskildes trygghet. Om rätten till insatsen
ifrågasätts två gånger per år finns tryggheten endast på papperet. Kommunen
                                                                    Dnr 589-2016       Sid 3 (6)




bör i stället följa upp insatsen med frivilliga möten med jämna mellanrum och
inte i samband med att en insats upphör.

AA inkom därefter med ett beslut som vård- och omsorgsutskottet fattat vid ett
sammanträde den 30 maj 2016. Beslutet avsåg en förlängning av utskottets
tidigare beslut och skulle gälla fr.o.m. den 1 juli 2016 till dess att
Försäkringskassan hade fattat beslut enligt 51 kap. SFB, dock längst t.o.m. den
31 augusti 2016.

Rättsliga utgångspunkter
Ändring av gynnande förvaltningsbeslut
En grundläggande förvaltningsrättslig princip är att den enskilde som fått ett
gynnande förvaltningsbeslut ska kunna inrätta sig efter detta och att besluts-
myndigheten därför som huvudregel inte ska kunna återkalla beslutet eller ändra
det till den enskildes nackdel (se bl.a. prop. 2016/17:180 s. 219–220 och SOU
2010:29 s. 564–566). Från huvudregeln har dock flera viktiga undantag
fastslagits i rättstillämpningen. Ett av undantagen avser situationer där återkall-
elsen grundar sig på ett tydligt förbehåll som gjorts i själva beslutet eller i den
författning enligt vilken beslutet har meddelats. Om eller när de omständigheter
som anges i förbehållet inträffar har myndigheten således möjlighet att ompröva
beslutet och eventuellt återkalla det.

I den nya förvaltningslagen som träder i kraft den 1 juli 2018 kodifieras både
den nyss nämnda huvudregeln och de undantag från den som fortsättningsvis
ska gälla (se 37 §, a.prop. s. 231–233 och 329). När det gäller undantaget för
situationer där det finns ett tydligt återkallelseförbehåll framhålls det i proposi-
tionen att sådana förbehåll vanligen är angivna i de materiella föreskrifter som
beslutet grundar sig på men att de i vissa fall också kan följa av villkor som
anges i beslutet. Det förutsätts i så fall att förbehållen utformas på ett sätt som
uppfyller rimliga krav på förutsebarhet och är förenliga med kraven på legalitet,
objektivitet och proportionalitet.

Om en myndighet gör bedömningen att ett gynnande beslut som myndigheten
står i begrepp att fatta inte bör gälla under obegränsad tid kan myndigheten
också ha möjlighet att tidsbegränsa beslutets giltighet, naturligtvis under
förutsättning att detta är förenligt med beslutets syfte och det bakomliggande
regelverket. Till skillnad från ett omprövnings- eller återkallelseförbehåll
medför den begränsade giltighetstiden just att beslutet upphör att gälla vid en
viss tidpunkt, även om ingen omprövning har kommit till stånd. Osäkerhet kan
därmed uppkomma om vilka åtgärder som då kan krävas av myndigheten
respektive den enskilde för att han eller hon även fortsättningsvis ska ha rätt till
den aktuella förmånen. I praxis har det dock framhållits att det måste finnas
såväl en ansökan som ett formellt myndighetsbeslut (JO 2003/04 s. 324
respektive HFD 2016 ref. 7).
                                                                    Dnr 589-2016       Sid 4 (6)




I praxis har vidare frågan väckts om det när det gäller beslut som avser en
fortlöpande förmån utan någon angiven tidsbegränsning skulle kunna finnas så
starka skäl för omprövning att det inte bör uppställas något absolut förbud mot
omprövning även på grund av ändrade förhållanden (se t.ex. RÅ 2000 ref. 16
och JO 2003/04 s. 324). Regeringen har emellertid inte ansett att den nya
förvaltningslagen bör innehålla någon generell bestämmelse som ger stöd för
ändring av gynnande beslut vid ”väsentligt ändrade förhållanden”, utan att
frågan i stället vid behov bör lösas genom föreskrifter i specialförfattning
(a.prop. s. 233, se även a.bet. s. 590).

Bestämmelser om personlig assistans och assistansersättning
Enligt 7 § LSS har personer som omfattas av lagens personkrets rätt till insatser
i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1–9, om de behöver sådan
hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Den
enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska
vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas till mottagarens individuella
behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver
dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Insatser enligt LSS ska dock, i enlighet med 8 § första stycket, ges den enskilde
endast om han eller hon begär det. I vissa särskilt angivna fall kan insatserna
begäras av en behörig ställföreträdare för den enskilde.

Av 9 § 2 LSS framgår att en insats för särskilt stöd och särskild service är
biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för
sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade
assistanstimmar enligt 51 kap. SFB.

Någon särskild bestämmelse om förutsättningarna för ändring av en kommuns
beslut om personlig assistans finns inte. När det däremot gäller Försäkrings-
kassans beslut om assistansersättning föreskrivs i 51 kap. 12 § SFB att rätten till
assistansersättning ska omprövas senast sedan två år förflutit från senaste
prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden. Av 51 kap. 13 § SFB
framgår att en ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden
ska gälla fr.o.m. den månad när anledningen till ändring uppkom.

## Bedömning

Bedömning
Av utdrag ur det protokoll som fördes vid sammanträdet i kommunstyrelsens
vård- och omsorgsutskott den 18 januari 2016 framgår att utskottet beslutat att
bevilja BB, som är född 2007, insatsen personlig assistans enligt LSS med ett
visst antal timmar per vecka. I beslutet anges att det gäller fr.o.m. den 1 februari
2016 till dess att Försäkringskassan har fattat beslut enligt 51 kap. SFB, dock
längst t.o.m. den 30 juni 2016. Av beslutet framgår vidare att det kan komma att
följas upp och kan omprövas vid förändrade förhållanden som ligger till grund
för beslutet, dock senast den 30 juni 2016.
                                                                     Dnr 589-2016        Sid 5 (6)




Till JO-anmälan har bifogats en annan handling rubricerad ”Beslut”, vilken
torde utgöra en underrättelse om det ovan nämnda beslutet, undertecknad av en
biståndshandläggare i kommunen. I detta dokument, som är daterat den
21 januari 2016, återges utskottets beslut i delvis andra ordalag. Bland annat
sägs att beslutet kan komma att prövas på nytt om de förhållanden som ligger
till grund för beslutet väsentligen ändras. Vidare sägs att ”senast en månad
innan beslutet går ut krävs en ny ansökan”. Såvitt framgår innehåller
underrättelsen inte någon överklagandehänvisning.

En myndighet har visserligen rätt att bestämma att ett beslut ska gälla endast
under en viss period, men med hänsyn bl.a. till den enskildes behov av trygghet
har JO tidigare ifrågasatt en ordning där beslut om insatser enligt LSS alltid
tidsbegränsas (se JO 2003/04 s. 324). JO har bl.a. uttalat att det är mindre
befogat med en tidsbegränsning för sådana insatser enligt LSS där det inte kan
förutses någon förändring av behovet inom överskådlig tid, t.ex. beslut om
särskilt anpassad bostad för en vuxen funktionshindrad person. Det bör i varje
enskilt fall övervägas om det är nödvändigt med en tidsbegränsning. Vidare
framhåller JO att om en tidsbegränsad insats ska fortgå är det givetvis viktigt att
ett nytt beslut fattas innan den tidigare perioden löpt ut. Ett sådant beslut bör
föregås av en uppföljning av insatsen och ska fattas i god tid innan det tidigare
beslutet har upphört att gälla. JO påminner också om att insatser enligt LSS ska
ges den enskilde endast om han eller hon begär det, och därför krävs det vid
tidsbegränsade beslut en ansökan från den enskilde innan ett nytt beslut kan
fattas.

På motsvarande sätt som en myndighet i varje enskilt ärende får bedöma om det
är nödvändigt att ett beslut endast ska gälla för en viss period måste myndig-
heten enligt min mening också i varje ärende där omprövningsförbehåll
övervägs ta ställning till nödvändigheten av ett sådant förbehåll. Myndigheten
måste ha klart för sig vad syftet med uppställandet av förbehållet är samt
förvissa sig om att det utformas på ett sätt som uppfyller rimliga krav på
förutsebarhet och förenlighet med kraven på legalitet, objektivitet och
proportionalitet.

När det gäller LSS är utgångspunkten att insatserna ska vara varaktiga.
Personlig assistans är dock en typ av insats där behoven kan variera över tid, på
grund av förändringar av exempelvis graden av funktionsnedsättning eller den
enskildes tillgång till andra stödinsatser. Detta talar för att beslut om personlig
assistans som regel inte bör löpa helt utan någon form av tidsbegränsning eller
förbehåll. Vid ett val mellan de olika alternativen finns det emellertid enligt min
mening goda skäl för kommunen att – snarare än att begränsa beslutets
giltighetstid – förse beslutet med förbehåll om att det ska omprövas efter en viss
tid eller vid väsentligt ändrade förhållanden. Därigenom påtar sig kommunen
själv ansvaret för att ta initiativ till en ny utredning, och beslutet upphör inte att
gälla förrän ett nytt har kommit till stånd. Även om kommunen vid sin
omprövning kan komma att göra en annan bedömning av den enskildes rätt till
                                                                     Dnr 589-2016       Sid 6 (6)




personlig assistans leder förfarandet i sig inte till ytterligare otrygghet och
osäkerhet för den enskilde.

I det nu aktuella fallet har BB framfört ett särskilt yrkande till kommunen om
att beslutet skulle gälla tills vidare. Kommunen har inte besvarat yrkandet,
vilket är en brist i sig. Kommunen har inte heller motiverat varför beslutets
giltighetstid begränsats till längst fem månader eller varför det trots den korta
tidsperioden har ansetts nödvändigt att förse beslutet med förbehåll. Det beslut
som kommunen faktiskt har fattat återges vidare inte korrekt i den handling
daterad den 21 januari 2016 som får antas utgöra en underrättelse om beslutet,
men som har den missvisande beteckningen ”Beslut”. Såvitt framgår av
handlingarna har beslutet – som delvis gått den enskilde emot – inte heller varit
försett med någon överklagandehänvisning. Bristerna i kommunens utformning
av beslutet och den följande underrättelsen har sammanfattningsvis gjort det
svårt att förstå vad som egentligen skulle gälla och varför kommunen ansett sig
ha grund för de olika begränsningarna av beslutets varaktighet. Kommunen
förtjänar allvarlig kritik för sin bristfälliga hantering.

Som framgått ovan regleras omprövningsförbehåll, när det gäller beslut om
assistansersättning, uttryckligen i 51 kap. 12 § SFB. Denna reglering ligger
således i linje med den uppfattning som regeringen har gett uttryck för i
förarbetena till den nya förvaltningslagen, om att återkallelseförbehåll
företrädesvis bör anges i de materiella föreskrifter som beslutet grundar sig på.
Jag delar den uppfattningen och anser att det finns anledning för regeringen att
överväga behovet av en författningsreglering även av förutsättningarna för
omprövning och ändring av gynnande beslut enligt LSS. Det förhållandet att
insatser enligt LSS som utgångspunkt ska vara varaktiga medför givetvis att
utformningen av en eventuell sådan författningsreglering måste bli föremål för
särskilt noggranna överväganden. Behovet av förbehåll kan som framgått också
skilja sig åt mellan olika typer av insatser enligt lagen. Samtidigt finns det enligt
min mening en uppenbar risk för att avsaknaden av författningsreglering leder
till mindre väl genomtänkta tidsbegränsningar och förbehåll i kommunernas
beslut om insatser enligt LSS, med åtföljande rättsosäkerhet för de enskilda.

Mot denna bakgrund får jag härmed, enligt 4 § lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän, väcka fråga om en översyn av
lagstiftningen i det hänseende som berörts. Jag överlämnar därför en kopia av
detta beslut till Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Ärendet avslutas.
