# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kalmar, för långsam handläggning av ett ärende om omhändertagna tillhörigheter

JO 2015-11-03 dnr 5899-2014

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2015-11-03              5899-2014              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kalmar, för långsam
                        handläggning av ett ärende om omhändertagna tillhörigheter


                          Beslutet i korthet: I anstaltens studielokal Lärcentrum påträffade anstaltens kontroll-
                          grupp flera pärmar med dokument som rörde flera olika intagna. Pärmarna togs om
                          hand för att anstalten skulle kunna utreda vem de tillhörde. Anmälaren hävdade att
                          pärmarna tillhörde honom. Trots det dröjde det två och en halv vecka innan anstalten
                          – vid ett möte med anmälaren – kunde klarlägga att pärmarna verkligen tillhörde
                          honom. JO uttalar i beslutet att ett formlöst omhändertagande av material för att
                          utreda vilka uppgifter det innehåller och vem det tillhör bör bli mycket kortvarigt.
                          Anstalten borde enligt JO skyndsamt ha tagit reda på vem/vilka materialet tillhörde
                          och om han eller de hade tillstånd att inneha det för att därefter kunna återlämna
                          materialet eller omhänderta det med stöd av 5 kap. 2 § fängelselagen (2010:610).
                          Anstalten kritiseras för dröjsmålet.
                          När anstalten konstaterat att materialet tillhörde anmälaren ansökte han om att få
                          inneha delar av materialet. Det dröjde därefter över sex veckor innan anmälaren fick
                          materialet. Anstalten kritiseras för den långa handläggningstiden. Vidare kritiseras en
                          kriminalvårdsinspektör för innehållet i ett skriftligt svar han lämnat till anmälaren när
                          anmälaren framförde sitt missnöje med att anstaltens innehavsprövning drog ut på
                          tiden.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 15 oktober 2014 klagade AA på hur
                        anstalten hanterat ett ärende om omhändertagna tillhörigheter. Han anförde i
                        huvudsak följande:

                        Den 9 september 2014 omhändertog anstalten ett antal pärmar, dokumenthållare
                        och lösa dokument som är hans personliga tillhörigheter. Det var till stor del
                        studiematerial men också privata dokument. Omhändertagandet gjordes i hans
                        studierum i anstaltens skollokaler. Den 18 september 2014 meddelade en krimi-
                        nalvårdsinspektör att AA skulle få tillbaka studiematerialet och de privata pär-
                        marna den 19 september. Den 19 september kallades han till skolan tillsammans
                        med en lärare och anstaltens kriminalvårdsinspektör med ansvar för säkerhet
                        (säkerhetskvinsp.). AA upplyste om att han blivit lovad att få tillbaka doku-
                        menten och fick till svar att materialet måste gås igenom. Han ifrågasatte vad
                        som hänt under de tio dagar som gått sedan omhändertagandet men fick inte



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 5899-2014        Sid 2 (7)




någon reaktion. Kriminalvårdsinspektören lovade att materialet skulle gås
igenom under vecka 39 (den 22–28 september) och att han själv och skolper-
sonalen skulle få närvara då. Den 26 september träffade han anstaltens vaktha-
vande befäl och säkerhetskvinspen. Hans tillhörigheter delades in i tre katego-
rier beroende på var de skulle förvaras: i det personliga förrådsskåpet, i bostads-
rummet respektive i hans studierum. Dokumenten hade inte granskats och
granskades inte heller vid mötet. Den 30 september informerade han personalen
om att han behövde ha tillbaka sina dokument inför JO:s inspektion den 2 okto-
ber. Han fick veta att det inte skulle vara några problem. Den 8 oktober påpe-
kade han för det vakthavande befälet att han fortfarande väntar på sina doku-
ment. Vid tidpunkten för anmälan till JO, den 10 oktober, hade han fortfarande
inte fått sina dokument.

Utredning
JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA anfört. JO
begärde även att Kriminalvården skulle redogöra för hur omhändertagandet av
tillhörigheterna dokumenterats och hur AA underrättats om åtgärden.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, Region Öst, genom dåvarande region-
chefen BB, följande:

## Sakförhållanden

Anstalten Kalmar har genom kriminalvårdschef CC inkommit med uppgifter
      rörande de omständigheter som AA har anfört i sin anmälan. Av uppgifterna
      jämte journalanteckningar framgår bl.a. följande.
      Kontrollgruppen vid anstalten Kalmar påträffade den 9 september 2014 sju
      stycken pärmar i anstaltens Lärcentrum. Denna lokal har samtliga intagna som är
      placerade i Lärcentrum tillgång till. Pärmarna innehöll beslut, verkställighetspla-
      ner etc. som rörde flera olika intagna, både placerade vid anstalten och vid andra
      anstalter.
      AA hävdade att pärmarna tillhörde honom. Anstalten ansåg dock inte att detta
      var klarlagt då pärmarna innehöll dokument om flera olika intagna inklusive AA,
      att AA inte hade något registrerat innehavsbeslut för dessa dokument samt att
      dokumenten påträffades i ett utrymme som cirka 15 intagna hade tillgång till.
      Pärmarna togs om hand av anstalten för att utreda vem de tillhörde och varför de
      innehöll uppgifter om flera olika intagna.
      Den 26 september 2014 hade säkerhetskvinspen DD och vakthavande befäl EE
      ett möte med AA. Under mötet blev det klarlagt att pärmarna tillhörde AA. AA
      plockade bort tre pärmar som låstes in i hans skåp i förrådet och övriga pärmar
      omhändertogs av anstalten. AA fick vidare plocka ut de handlingar som han ville
      inneha i sitt bostadsrum och handlingar som han behövde för sina studier.
      Anstalten prövade därefter vilka dokument han kunde få inneha i sitt
      bostadsrum. Då det handlade om en stor mängd dokument och varje handling
      skulle prövas var och en för sig var det ett omfattande arbete att pröva
      innehavsfrågan. Under vecka 46 (den 10–16 november, JO:s anm.) över-
      lämnades de dokument från pärmarna, vilket var den största delen av dokumen-
      ten, som anstalten ansåg att AA kunde få inneha i sitt bostadsrum eller i studie-
      lokalen. De känsliga dokument om AA och om andra intagna som anstalten av
      säkerhetsskäl ansåg att AA inte kunde få inneha placerades i personalkontoret i
      direkt anslutning till hans bostadsavdelning. Dessa handlingar kunde AA ta del
                                                                        Dnr 5899-2014        Sid 3 (7)




      av under dygnsvilan i bostadsrummet och under dagtid på personalkontoret eller
      något annat rum där andra intagna inte närvarade. Anstalten uppger vidare att
      under tiden innehavsfrågan prövades hade AA samma möjlighet. Syftet från
      anstaltens sida har aldrig varit att hindra AA från att ta del av handlingarna eller
      att använda dem, utan att förhindra en eventuell spridning av handlingarna som
      en följd av t.ex. andra intagnas påtryckningar.
      När det var klarlagt vid mötet med AA den 26 september 2014 att pärmarna till-
      hörde AA dokumenterades omhändertagandet i hans journal den 29 september
      2014. Att anstalten omhändertog pärmarna underrättades han om i samband med
      samma möte.

## Författningsbestämmelser

7 § förvaltningslagen (1986:223), FL
      5 kap. 1 och 2 §§ fängelselag (2010:610), FäL
      14 § fängelseförordning (2010:2010), FäF

      Kriminalvården, Region Östs bedömning
      Ett ärende där någon enskild är part ska handläggas enligt förvaltningslagen så
      enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. I förevarande
      fall fanns till en början oklarheter rörande vem de sju pärmarna tillhörde. När
      detta hade säkerställts handlade det om en stor mängd dokument som anstalten
      Kalmar skulle ta ställning till huruvida AA utifrån säkerhetsskäl kunde inneha
      dessa i sitt bostadsrum. Från det datum som det var klarlagt att pärmarna till-
      hörde AA tog det knappt 1,5 månad innan AA fick de dokument anstalten ansåg
      att AA kunde inneha i sitt bostadsrum eller i studielokalen. Han har hela tiden
      kunnat ta del av samtliga dokument i en lokal där inte andra intagna har varit
      närvarande.
      Enligt FäF ska den intagne underrättas om omhändertagande och omhänder-
      tagandet ska dokumenteras. Pärmarna omhändertogs enligt lagens mening först
      vid mötet 26 september 2014 då det var klarlagt att pärmarna tillhörde AA. Detta
      underrättades han om vid mötet och dokumenterades i hans journal den 29 sep-
      tember 2014.
AA kommenterade remissvaret. Han anförde i huvudsak följande:

Sakförhållandena i regionens yttrande är delvis felaktiga. Ärendet inleddes med
att han blev avvisiterad en pärm och en dokumenthållare när han var på väg ut
från skollokalerna. Dessa påträffades alltså inte i hans studierum. Pärmen inne-
höll till största delen handlingar som gällde hans egna ärenden hos JO och Justi-
tiekanslern (JK). Dokumenthållaren var märkt med ”Informationer och underlag
till magisterarbete”. Kontrollgruppen ifrågasatte hans innehav av andra intagnas
dokument, men han visade att han har fullmakter från dessa intagna. Han bedri-
ver studier på heltid i ett litet rum som han delar med en annan intagen. Pärmar-
na beslagtogs från en hylla ovanför hans datorplats, och hyllan var märkt
”Böcker och pärmar på hyllan är personliga, tillhör [anmälarens namn]”. Den
10 september såg han att det saknades ett antal pärmar, kollegieblock och lösa
papper vid hans studieplats. Flera av pärmarna hade han innehaft i sitt bostads-
rum i anstalten Kumla. Pärmarna kontrollerades av anstalten Kalmars personal
innan han tilläts ta upp dem till avdelningen.

Från den 9 september till 20 oktober hade han ingen aning om var hans tillhö-
righeter fanns eller vem som hade ansvar för dem. Under perioden den
                                                                        Dnr 5899-2014         Sid 4 (7)




9–26 september gjorde anstalten inga aktiva insatser för att ta reda på om
materialet tillhörde honom såsom t.ex. att fråga skolans personal. Från den 23
oktober förvarades tillhörigheterna på klienthandläggarens kontor som ligger en
våning ovanför AA:s bostadsavdelning. Han betvivlar att det under kvällar och
helger finns någon som har befogenhet att hämta dokument därifrån.

De uppgifter som anstalten benämner som känsliga är t.ex. brottsrubricering,
strafftid, personnummer och liknande.

Den 18 oktober lämnade han in en anhållan och meddelade att han börjat bli
irriterad, frustrerad och förbannad på att ärendet tar tid. Den 20 oktober fick han
besked från säkerhetskvinspen att granskningen avbryts och att han bryter allt
han utlovat i ärendet. Alla tillhörigheterna hade skickats ned till förrådet, och
AA hänvisades till att anhålla om varje enskilt dokument han ville ha tillbaka.

Till sitt yttrande bifogade AA en kopia av den anhållan han lämnade till anstal-
ten den 18 oktober – inklusive svaret från DD – och ett beslut om
telefontillstånd (JO:s handling nr 10).

Därefter begärde JO ett förnyat yttrande från Kriminalvården.

Kriminalvårdens kompletterande remissvar
I sitt förnyade remissvar anförde Kriminalvården, Region Öst, genom dåva-
rande regionchefen BB, följande:

      Omständigheter i ärendet
      Det samlade material som togs om hand av anstalten den 9 september 2014
      omfattar sju pärmar med olika typer av handlingar. Det har i efterhand inte kun-
      nat klarläggas huruvida AA bar på en pärm och en dokumenthållare när han
      skulle lämna anstaltens Lärcentrum den aktuella dagen. AA har anfört att det inte
      funnits någon oklarhet beträffande vem som ägde detta material. Som redovisats
      i tidigare yttrande bedömde anstalten dock att det initialt inte kunde anses vara
      klarlagt att det samlade materialet tillhörde AA eftersom det bestod av dokument
      om flera olika intagna inklusive AA, att AA inte hade något beslut om att få
      inneha dokumenten och att dokumenten påträffades i ett utrymme som flera
      andra intagna hade tillgång till.
      Under tiden från att anstalten påträffade materialet fram till dess att kriminal-
      vårdsinspektören DD hade ett möte med AA gick anstalten igenom dokumenten
      för att bilda sig en uppfattning om vad de bestod av och vem eller vilka de kunde
      antas tillhöra. AA har själv i sitt yttrande redovisat att det var fråga om tusentals
      dokument. Under mötet med AA den 26 september 2014 blev det klarlagt att
      pärmarna tillhörde honom, varmed omhändertagandet dokumenterades i
      journalen. AA fick ange vilka handlingar som han önskade inneha i
      bostadsrummet och vilka handlingar som han önskade använda i studiesyfte,
      varmed prövning av frågan om innehav av ett omfattande material tog vid.
      Till följd av att AA den 18 oktober 2014 inkommit med skriftliga synpunkter på
      anstaltens hantering (JO:s aktbilaga 10) meddelade kriminalvårdsinspektören DD
      att handlingarna nu flyttades till AA:s förrådsutrymme. DD meddelade därvid att
      innehavsprövningen avslutades och erinrade AA om möjligheten att hemställa
      om innehav av de handlingar som han önskade förvara i anstalten.
      Det material som AA bedömdes kunna få inneha i bostadsrummet och i Lär-
      centrum överlämnades sedan under vecka 46. Övriga dokument placerades i ett
                                                                         Dnr 5899-2014        Sid 5 (7)




      personalkontor. AA har kunnat ta del av materialet i detta utrymme i personals
      närvaro och han har också gjort så vid flera tillfällen. Anstaltens vakthavande
      befäl har tillträde till detta utrymme dygnet runt.
      Anstalten Kalmar har inte nekat AA tillgång till skrivmaterial och hans rätt att
      uttrycka sig i skrift har inte på något sätt begränsats.

## Tillämpliga bestämmelser

4, 7 och 20 §§ förvaltningslagen (1986:223), FL
      5 kap. 1 och 2 §§ fängelselagen (2010:610), FäL
      14 § fängelseförordningen (2010:610), FäF

      Kriminalvårdens, Region Öst, bedömning
      Det samlade material som påträffades i allmänna utrymmen i anstalten den 9
      september 2014 har av anstalten bedömts vara av sådan art att det inte kunde
      anses vara klarlagt att det tillhörde AA. Oaktat om allt material har påträffats på
      öppen yta i Lärcentrum eller om AA har burit på visst material i ett allmänt
      utrymme, finns det enligt Region Öst inte skäl att ifrågasätta anstaltens bedöm-
      ning att det initialt var nödvändigt att samla in aktuellt material i syfte att klar-
      göra vilka uppgifter det innehöll och vem det rätteligen tillhörde.
      AA har genom skrivelse den 18 oktober 2014 anfört missnöje med anstaltens
      hantering av frågan om innehav, varvid kriminalvårdsinspektören meddelat
      honom att handlingarna skulle komma att flyttas för förvaring bland AA:s övriga
      personliga tillhörigheter i förrådet. Kriminalvårdsinspektören har vidare upplyst
      AA om möjligheten att hemställa om innehav av enskilda dokument. Det har
      såvitt känt inte framkommit annat än att AA alltjämt önskade få en prövning
      avseende innehav av de dokument som han pekat ut vid mötet med anstaltsled-
      ningen den 26 september 2014. Härvid konstateras också att ett överlämnande av
      de dokument som bedömdes tillåtna att inneha skedde under vecka 46, varför
      innehavsprövningen – oaktat den korrespondens som fördes i samband med
      AA:s skrivelse – har fortskridit. Det material som kom att förvaras i ett perso-
      nalkontor har AA haft tillgång till på begäran och han har också bevistat kontoret
      vid flera tillfällen med anledning därav.
      Vid ärendehandläggning motiverar anstalten beslut i enlighet med 20 § förvalt-
      ningslagen (1986:223). Anstalten redovisar alltså inte regelmässigt exempelvis
      vissa uppgifter om en intagens brottslighet och personliga förhållanden i beslut,
      utan endast för det fall sådana uppgifter har betydelse för bedömningen i sak.
      Frågan om innehav av en handling prövas i varje enskilt fall enligt bestämmel-
      serna i FäL och det kan därför inte, med ledning av den beslutskopia som AA
      bilagt, antas att det typiskt sett inte skulle finnas säkerhetsskäl mot att inneha
      handlingar med sådana uppgifter.
AA kommenterade remissvaret och anförde i huvudsak följande: Kriminalvår-
dens uppgifter är inte till fullo utredda och korrekta. Det finns flera i anstalts-
personalen som kunde ha tillfrågats om ärendets hantering men som kriminal-
vårdschefen CC inte har pratat med. Själv har AA dock pratat med FF, som var
närvarande den 9 september 2014 när AA lämnade Lärcentrum. FF minns att
AA bar på en pärm och en dokumenthållare. Han upplever att han blivit
begränsad att uttrycka sig i skrift.

Rättslig reglering
Kriminalvården har i sitt första yttrande berört det skyndsamhetskrav som enligt
7 § förvaltningslagen (1986:223) gäller vid handläggning av ärenden. Jag finner
för egen del skäl att redogöra för några av bestämmelserna om intagnas person-
                                                                   Dnr 5899-2014      Sid 6 (7)




liga tillhörigheter. Enligt 5 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) får en intagen ta
emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det gäller dock inte sådana
som kan äventyra ordningen eller säkerheten, eller antas motverka den behand-
ling som han eller hon genomgår. I övrigt får en intagen – enligt samma
bestämmelse – ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som är motive-
rade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamåls-
enligt sätt.

Tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och inneha får – enligt 5 kap. 2 §
fängelselagen – omhändertas och förvaras för den intagnes räkning. Tillhörig-
heter som omhändertagits ska lämnas ut till den intagne senast i samband med
att han eller hon inte längre ska vara berövad friheten.

Enligt 14 § fängelseförordningen (2010:2010) ska Kriminalvården underrätta
den intagne när tillhörigheter som han eller hon inte får ta emot och inneha
omhändertas enligt 5 kap. 2 § fängelselagen. Kriminalvården ska dokumentera
vad som har omhändertagits.

Bedömning
Kritik för dröjsmål med att utreda vem som ägde tillhörigheterna
AA är av uppfattningen att det inte fanns någon oklarhet om vem som ägde det
material som anstalten tog hand om den 9 september 2014. Anstalten menar
dock att det till en början inte var klarlagt att materialet tillhörde AA. Som skäl
för oklarheten har anstalten anfört det fanns dokument som gällde flera olika
intagna inklusive AA, att AA inte hade något beslut om att få inneha doku-
menten och att dokumenten påträffades i ett utrymme som flera andra intagna
hade tillgång till. Jag finner inte skäl att ifrågasätta anstaltens bedömning att
materialet behövde tas om hand så att det kunde utredas vilka uppgifter det
innehöll och vem det tillhörde.

Det måste dock ha stått klart för anstalten att materialet inte tillhörde anstalten
utan någon eller några av de intagna. Genom att materialet togs om hand av
anstalten hade ägaren/ägarna inte längre tillgång till det. Under den tid utred-
ningen om ägarförhållandena pågick hade materialet – såvitt jag förstår – helt
formlöst tagits om hand av anstalten. Ett sådant formlöst omhändertagande bör,
enligt min mening, bli mycket kortvarigt. Anstalten borde skyndsamt ha tagit
reda på vem eller vilka materialet tillhörde och om personen eller personerna
hade tillstånd att inneha det, för att därefter kunna återlämna materialet eller
omhänderta det med stöd av 5 kap. 2 § fängelselagen.

Det kan naturligtvis vara svårare att utreda vem som äger en tillhörighet när den
påträffas i ett utrymme som flera har tillgång till än när den påträffas i någon
intagens bostadsrum. Det måste dock ha legat nära till hands att anta att
åtminstone merparten av dokumenten tillhörde AA. Det framgår inte av Krimi-
nalvårdens yttranden vilka åtgärder som vidtogs för att ta reda på vem materi-
alet tillhörde. Den avgörande åtgärden verkar dock ha varit mötet med AA den
                                                                Dnr 5899-2014       Sid 7 (7)




26 september. Det är anmärkningsvärt att detta möte inte kom till stånd tidigare.
Sammanfattningsvis blir min slutsats att det är oacceptabelt att det dröjde två
och en halv vecka innan det kunde fastställas vem materialet tillhörde. Anstal-
ten Kalmar förtjänar kritik för dröjsmålet.

Kritik för långsam handläggning av innehavsfrågan
Av utredningen framgår att det den 26 september stod klart att materialet till-
hörde AA och att han samma dag pekade ut vilket material han önskade inneha
i sitt bostadsrum respektive vad han behövde för sina studier. Det framgår även
att anstalten under vecka 46, dvs. under perioden den 10–16 november, över-
lämnade de dokument som AA fick inneha i sitt bostadsrum respektive i
studielokalen. Det dröjde alltså över sex veckor från att det stod klart vilka
dokument AA ville inneha till dess att han fick dem. Även med hänsyn tagen till
att det rörde sig om en stor mängd dokument var handläggningstiden
oacceptabelt lång, och anstalten förtjänar kritik.

Kritik mot DD svar till AA
Av utredningen framgår att AA den 18 oktober 2014 skriftligen framförde sitt
missnöje med att anstaltens innehavsprövning drog ut på tiden. Kriminalvårds-
inspektören DD svarade AA skriftligt och meddelade att han avslutade
innehavsprövningen och att handlingarna skulle lämnas bland AA:s övriga
personliga tillhörigheter i förrådet. Kriminalvårdsinspektören meddelade vidare
att anstalten skulle pröva frågan om innehav för varje enskilt dokument efter
AA:s skriftliga begäran om det.

Såvitt framgår av utredningen har inte AA i tiden efter den 26 september gett
uttryck för någon annan uppfattning än att han önskade att anstalten prövade om
han fick inneha de omhändertagna dokumenten i sitt bostadsrum respektive i
studielokalen. DD besked att innehavsprövningen skulle avslutas är därför
mycket svårt att förstå. Hans svar kan inte uppfattas på annat sätt än som en
bestraffning för att AA klagade över handläggningstiden. Att en person i
chefsställning agerar så gentemot en intagen i beroendeställning är naturligtvis
helt oacceptabelt. Kriminalvården har i och för sig anfört att innehavspröv-
ningen fortsatte trots det besked som DD gav. Det påverkar dock inte min syn
på DD agerande, och han förtjänar kritik för det.

Övrigt
Det som i övrigt har kommit fram genom utredningen ger mig inte anledning att
rikta någon kritik mot anstalten eller att göra några andra uttalanden.

Ärendet avslutas.
