# Kritik mot Länsstyrelsen i Östergötlands län för handläggningen av en jävsinvändning mot en bitillsynsman. Även uttalanden om bitillsynsmannens rättsliga ställning

JO 2021-10-15 dnr 5904-2019

BESLUT
                                                                           Datum                      Dnr                     Sid
                                                                           2021-10-15                 5904-2019              1 (7)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Länsstyrelsen i Östergötlands län för handläggningen av
                        en jävsinvändning mot en bitillsynsman. Även uttalanden om
                        bitillsynsmannens rättsliga ställning


                          Beslutet i korthet: En biodlare anmälde en länsstyrelse för bristfällig handläggning
                          av en jävsinvändning som avsåg en bitillsynsman. Jävsinvändningen grundades på
                          att bitillsynsmannen även var biodlare och sålde honung på samma marknader som
                          anmälaren. JO begärde yttrande från länsstyrelsen och från Jordbruksverket. Båda
                          myndigheterna menade bl.a. att bitillsynsmän var att betrakta som egna myndigheter i
                          förhållande till länsstyrelsen.
                          JO konstaterar att regelverket innebär att bitillsynsmän förordnas av och är
                          underställda länsstyrelsen, att uppdraget när som helst kan återkallas av
                          länsstyrelsen och att ersättning till en bitillsynsman utgår enligt en särskild taxa. JO
                          fann vidare att den aktuella bitillsynsmannen haft kommersiella intressen och bedrivit
                          näringsverksamhet vid sidan av tillsynsuppdraget. Enligt JO talar främst de
                          grundläggande organisatoriska förhållandena emot att en bitillsynsman ska betraktas
                          som en egen myndighet i regeringsformens mening. JO bedömer att bitillsynsmän ska
                          ses som individer till vilka förvaltningsuppgifter har överlåtits med stöd av lag på det
                          sätt som anges i 12 kap. 4 § regeringsformen. JO understryker att grundlagens krav
                          på objektivitet gäller i deras tillsynsverksamhet.
                          I beslutet kritiseras länsstyrelsen för att inte vare sig ha tagit ställning till anmälarens
                          jävspåstående eller ha vidarebefordrat jävsinvändningen till bitillsynsmannen för
                          hantering.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 augusti 2019 framförde AA vid BB
                        klagomål mot Länsstyrelsen i Östergötlands län med anledning av
                        handläggningen av en jävsinvändning. Han uppgav bl.a. följande.

                        Länsstyrelsen skulle genomföra besiktningar av bisamhällen hos BB i augusti
                        2019. Han accepterade länsstyrelsens besiktningar men motsatte sig med
                        hänvisning till jäv att bitillsynsmannen CC skulle närvara. Jävet bestod i att CC
                        sålde honung på samma marknader som BB. Länsstyrelsen insisterade dock på
                        att CC skulle närvara vid och leda inspektionerna.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                         Dnr 5904-2019         Sid 2 (7)




Utredning
JO:s handläggare inhämtade den 28 oktober 2019 muntliga upplysningar från
länsstyrelsen. Det framgick att länsstyrelsen inte hade gjort någon prövning av
det påstådda jävet men att en utredning i den frågan skulle göras så fort som
möjligt inför kommande säsong.

Länsstyrelsen uppmanades därefter att lämna upplysningar om och yttra sig
över det som förts fram i anmälan och handläggningen av AA:s jävsinvändning.
Av yttrandet skulle särskilt framgå hur handläggningen förhöll sig till 18 och 41
§§ förvaltningslagen (2017:900), FL.

Länsstyrelsen lämnade den 9 januari 2020 i huvudsak följande remissvar:

## Sakförhållanden

Länsstyrelsen har förordnat CC till tillsynsman enligt bisjukdomsförordningen. I
      hans uppgifter har bl.a. ingått att utöva tillsyn över företaget BB, som bedriver
      honungsproduktion. Under sensommaren 2019 vände sig företrädare för BB till
      befattningshavare vid länsstyrelsen och motsatte sig på grund av jäv att CC
      genomförde besiktning av bolagets verksamhet. Jävsförhållandet bestod enligt
      BB i att CC bedriver konkurrerande verksamhet genom egen
      honungsproduktion. Länsstyrelsen prövade inte invändningen genom något
      formellt beslut. Länsstyrelsen gjorde dock en sammantagen bedömning att CC,
      trots den konkurrerande verksamheten, fick anses fortsatt lämplig som
      tillsynsman (jfr 4 § bisjukdomsförordningen; se nedan). I denna bedömning
      vägdes in att tillsynen inte kunde anstå och att det heller inte fanns någon annan
      lämplig praktiskt eller ekonomiskt försvarbar lösning. Bedömningen
      dokumenterades dock inte i något beslut eller på annat sätt. Den återkoppling
      som lämnades till BB var att frågan om eventuellt jäv skulle ses över under
      hösten. CC fortsatte därefter, tillsynssäsongen ut, att utöva tillsyn mot och fatta
      beslut som rör BB.
      –––

      Länsstyrelsens bedömning
      När det gäller de förhållanden som anmälaren klagar på och de frågor som
      länsstyrelsen särskilt uppmanats att svara på görs följande bedömning. Som
      framgår ovan är det Länsstyrelsen som utser tillsynsmän. Länsstyrelsen menar att
      tillsynsmannen utgör en egen myndighet och att länsstyrelsen inte haft att
      tillämpa 18 och 41 §§ förvaltningslagen i den uppkomna situationen (jfr även
      Jordbruksverkets vägledning till bitillsynsmän (Dnr 6.8.1204307/2019, avsnitt 4-
      5). Länsstyrelsen anser att myndighetens roll istället har varit att, till följd av de
      uppgifter som lämnades, göra en sammantagen bedömning av om CC fortfarande
      kunde anses som lämplig eller om hans förordnande som tillsynsman istället
      skulle upphävas. Denna avvägning har också gjorts i samband med påståenden
      om jäv, även om detta inte dokumenterats.
      Den inträffade händelsen behöver dock sättas in i ett större sammanhang.
      Bisjukdomsförordningen, som tillkom på 1970-talet, ställer krav på att
      tillsynsmannen ska vara kunnig i biskötsel och har dessutom utformats så att
      tillsynsmannen utgör en egen myndighet istället för att t.ex. vara anställd vid en
      länsstyrelse. Detta har sedan länge i praktiken medfört att i stort sett samtliga
      förordnade tillsynsmän i landet, liksom CC, också själva är biodlare och
      honungsproducenter. Enligt Länsstyrelsens bedömning är det inte inom södra
      Sverige möjligt att hitta tillräckligt med personer som inte själva har biodling
      och samtidigt uppfyller kraven ifråga om biskötsel och övrig lämplighet.
      Tillsynsmännen utses efter ett samrådsförfarande med biodlarförening. Att
                                                                        Dnr 5904-2019        Sid 3 (7)




      tillsynsmännen oftast också är honungsproducenter är alltså ett sedan länge
      etablerat förhållande som får anses väl förankrat i branschen. Förhållandet är
      också väl känt för Jordbruksverket. Länsstyrelsen inser att lämpligheten av
      tillsynsmän som bedriver konkurrerande verksamhet givetvis kan ifrågasättas.
      Utformningen av nuvarande lagstiftning och den praxis som har etablerats
      medför dock en inbyggd komplexitet som gör frågan svårlöst.
      Enligt länsstyrelsens mening väcker dessa förhållanden tveksamhet angående om
      bisjukdomslagstiftningen kan sägas vara ändamålsenlig ur ett
      verksamhetsperspektiv. Länsstyrelsens uppfattning är att utformningen av 1974
      års lagstiftning försvårar möjligheterna att bedriva en effektiv och rättssäker
      tillsyn. Enligt vad Länsstyrelsen erfar pågår nu också en översyn av
      lagstiftningen inom ramen för implementeringen av EU:s förordning om
      djurhälsa (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9
      mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av
      vissa akter med avseende på djurhälsa). Länsstyrelsen välkomnar detta. Ett
      alternativ som skulle kunna utredas är att uppdraget att utöva tillsyn läggs på
      länsstyrelserna istället för på tillsynsmän som utgör fristående myndigheter. Här
      skulle jämförelser med utformning av tillsyn enligt EU:s kontrollförordning
      2017/625 för kontroll i livsmedelskedjan samt inom andra samhällssektorer med
      fördel kunna göras.
AA yttrade sig över länsstyrelsens remissvar.

JO bad därefter Jordbruksverket att yttra sig över vad som framkommit i
anmälan och länsstyrelsens remissvar till JO. Yttrandet skulle särskilt fokusera
på bitillsynsmannens ställning i förhållande till länsstyrelsen.

Jordbruksverket lämnade den 11 september 2020 i huvudsak följande yttrande
(bilagor här utelämnade):

      Undersökningarna av företagets bisamhällen 2019 var angelägen då det förekom
      en stor smittspridning i de områden som företaget var verksamma inom i södra
      Sverige. Enligt 12 § bisjukdomsförordningen (1974:212) ska biodlaren lämna
      biträde till tillsynsmannen vid undersökning och behandling. Bitillsynsmannen
      eller annan myndighet som avses i 3 § första stycket samma lag har rätt enligt
      7 § bisjukdomslagen (1974:211) att begära handräckning av Kronofogden om
      det behövs för att bekämpa och hindra spridning av bisjukdom.
      BB anger i sin anmälan till er att de var beredda att lämna biträde vid
      undersökningen av företagets bisamhällen 2019, men under förutsättning att inte
      bitillsynsmannen CC skulle närvara och vara beslutsfattande. Av länsstyrelsens
      yttrande till er framgår att länsstyrelsen, trots denna invändning, ansåg att CC
      skulle närvara och vara beslutsfattande vid undersökningen varför de gick vidare
      med sin begäran om handräckning från Kronofogden.
      Bitillsynsmän betraktas som egna myndigheter, men förordnas av och är
      underställda länsstyrelsen. Båda dessa senare omständigheter menar
      Jordbruksverket innebär ett ansvar för länsstyrelsen att hjälpa och bistå
      bitillsynsmännen med t.ex. juridiska bedömningar av bland annat jäv.
      Naturligtvis ställer det även krav på länsstyrelsens egen hantering av t.ex.
      jävsinvändningar.
      Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande att de bedömer att det i södra Sverige inte är
      möjligt att hitta tillräckligt med personer som inte själva har biodling och
      samtidigt uppfyller kraven i bisjukdomsförordningen ifråga om biskötsel och
      övrig lämplighet. De menar att förhållandet att bitillsynsmännen också är
      honungsproducenter sedan länge är väl förankrat i branschen, men att
      lagstiftningens utformning och den praxis som har etablerats innebär en inbyggd
      komplexitet som gör frågan svår att lösa.
                                                                        Dnr 5904-2019     Sid 4 (7)




      Jordbruksverket instämmer i att lagstiftningen på bisjukdomsområdet är
      föråldrad och kan vara svår att tillämpa i det enskilda fallet, men att ett visst
      förhållande är förankrat i branschen åsidosätter inte grundläggande krav inom
      statsförvaltningen på opartiskhet och objektivitet.
      Jordbruksverket vill upplysningsvis nämna att i oktober 2019, två månader efter
      att BB gjorde sin anmälan till er, överklagade BB till Jordbruksverket 18 beslut
      som CC fattat. BB åberopade jäv som grund för överklagandena.
      Jordbruksverket undanröjde genom beslut den 10 februari 2020 samtliga 18
      beslut då verket gjorde bedömningen att CC varit jävig enligt förvaltningslagens
      bestämmelser när han fattat de överklagade besluten, […].
CC gavs tillfälle att yttra sig och inkom med synpunkter.

Bedömning
Mot bakgrund av vad som framkommit i remissvaren finner jag skäl att
inledningsvis uppehålla mig vid bitillsynsmannens rättsliga ställning. Jag går
därefter in på länsstyrelsens handläggning av invändningen om jäv. Jag tar inte
ställning till om det har förekommit jäv, utan begränsar min bedömning till
länsstyrelsens formella handläggning av påståendet om jäv.

Bitillsynsmannens rättsliga ställning
Länsstyrelsens och Jordbruksverkets uppfattning är att bitillsynsmän ska
betraktas som egna myndigheter i förhållande till länsstyrelsen. Grunden för
detta ställningstagande och vad det innebär är inte utvecklat. Jordbruksverket
har även uppgett att bitillsynsmannen förordnas av och är underställd
länsstyrelsen.

Jag noterar att Djurhälsolagsutredningen i sitt betänkande finner
bitillsynsmännens status i förvaltningsrättsligt hänseende som något diffus men
uttalar att det finns goda skäl som talar för att tillsynsmännen är att betrakta som
myndigheter (En samlad djurhälsoreglering, SOU 2020:62, s. 301).

Den statliga förvaltningsorganisationen regleras på en övergripande nivå i
12 kap. regeringsformen, RF. De statliga förvaltningsmyndigheterna lyder
under regeringen, om de inte är myndigheter under riksdagen (12 kap. 1 § RF).

Av förarbetena till regeringsformen framgår att uttrycket myndighet används för
att beteckna organ som utövar offentlig makt och som är organiserade i
offentligrättsliga former (se prop. 1973:90 s. 233). Uttrycket används således i
fråga om såväl domstolar som statliga och kommunala förvaltnings-
myndigheter. Uttrycket förvaltningsmyndighet används för att beteckna de
myndigheter vars uppgift är att sköta offentliga förvaltningsuppgifter. Dessa
myndigheters huvudsakliga uppgift kan något förenklat sägas vara att verkställa
den styrande maktens beslut (se prop. 2016/17:180 s. 25 f. samt Anders Eka
m.fl., Regeringsformen – med kommentarer, 2 uppl. 2018 s. 62).

Av 12 kap. 4 § andra stycket RF framgår att förvaltningsuppgifter kan
överlämnas åt juridiska personer och enskilda individer. Om uppgiften
                                                                  Dnr 5904-2019    Sid 5 (7)




innefattar myndighetsutövning, får ett överlämnande göras endast med stöd av
lag.

Varken begreppet myndighet eller förvaltningsmyndighet har en legaldefinition
i RF. I den nämnda grundlagspropositionen konstaterades att de rättssubjekt
som är organiserade i privaträttsliga former aldrig kan bli myndigheter, även om
de anförtros uppgifter som innebär myndighetsutövning (se prop. 1973:90
s. 233). Utanför begreppet förvaltningsmyndighet faller vidare statliga och
kommunala bolag, liksom privata subjekt som anförtrotts offentliga
förvaltningsuppgifter (se SOU 2010:29 s. 113). Dessa formellt privaträttsliga
subjekt måste inte heller direkt följa förvaltningslagens regler när de utför
förvaltningsuppgifter, om det inte särskilt föreskrivits (se 1 § FL).

Bisjukdomslagen (1974:211) reglerar frågor om bekämpning av bisjukdomar.
Av 3 § samma lag framgår att regeringen, tillsynsman eller annan myndighet
som regeringen bestämmer får vidta vissa åtgärder för att bekämpa och hindra
spridning av bisjukdom.

Närmare bestämmelser om bitillsynsmannens uppdrag, skyldigheter och
befogenheter samt rätt till ersättning finns i bisjukdomsförordningen
(1974:212).

Av 4 § bisjukdomsförordningen framgår att som tillsynsman ska utses en i
biskötsel kunnig person som har erforderlig kunskap om smittsamma
bisjukdomar och sätten för deras bekämpning och som i övrigt kan anses
lämplig för uppdraget samt att uppdraget när som helst får återkallas.

Tillsynsmannen ska följa Jordbruksverkets utfärdade föreskrifter om
sjukdomsbekämpning. I övrigt är tillsynsmannen underställd länsstyrelsen (9 §
bisjukdomsförordningen).

Ersättning till tillsynsman ska lämnas av statsmedel enligt en taxa som
fastställs av Jordbruksverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket (14 §
andra stycket bisjukdomsförordningen).

Jordbruksverket tillhandahåller en vägledning för att ge råd och stöd till
bitillsynsmän som planerar och utför bitillsyn (Jordbruksverkets vägledning till
bitillsynsmän, dnr 6.8.18.-02614/2021, version 3, mars 2021).

Det kan konstateras att det inte finns några uttalanden i förarbeten som klargör
bitillsynsmannens ställning. Det förhållandet att 3 § bisjukdomslagen talar om
att regeringen, tillsynsman eller annan myndighet får vidta vissa åtgärder kan i
och för sig tolkas som att även en tillsynsman är en myndighet. Mot detta talar
följande.

Av det rättsliga regelverket framgår att bitillsynsmän utses av och är
underställda länsstyrelsen. Uppdraget kan när som helst återkallas av
länsstyrelsen om det finns skäl för det och ersättningen till en bitillsynsman
                                                                   Dnr 5904-2019      Sid 6 (7)




lämnas enligt en särskild taxa. Vidare framgår av utredningen att den nu
aktuella bitillsynsmannen haft kommersiella intressen och bedrivit
näringsverksamhet vid sidan av sitt tillsynsuppdrag, ett förhållande som av
utredningen att döma inte är helt ovanligt. De grundläggande organisatoriska
förhållandena och övriga omständigheter talar alltså emot den ståndpunkt som
länsstyrelsen och Jordbruksverket har gett uttryck för, dvs. att en bitillsynsman
ska betraktas som en myndighet.

Det finns enligt min mening alltså inte tillräckligt stöd för att se bitillsynsmän
som egna myndigheter på det sätt som begreppet ska förstås i regeringsformen.
Min slutsats blir att bitillsynsmän är enskilda individer till vilka
förvaltningsuppgifter har överlämnats med stöd av lag (se 12 kap. 4 § RF). Jag
kommer att utgå från detta ställningstagande i det följande.

Regler om jäv
I 1 kap. 9 § RF anges att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som
fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet
inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

I förvaltningslagen finns regler som avser att skapa garantier för att
förvaltningsmyndigheterna efterlever den grundlagsfästa objektivitetsprincipen.
Enligt 5 § andra stycket FL ska en myndighet vara saklig och opartisk i sin
verksamhet. Vidare finns där särskilda bestämmelser om jäv. I 16 § FL regleras
under vilka förutsättningar det föreligger jäv. I punkterna 1–3 räknas de fall upp
då en handläggare eller beslutsfattare kan anses jävig utifrån hans eller hennes
ställning i förhållande till parterna eller saken. Punkten 4 innehåller en s.k.
generalklausul som tar sikte på sådana situationer som inte direkt omfattas av
någon av de övriga jävsgrunderna men där handläggarens eller beslutsfattarens
opartiskhet ändå med fog kan ifrågasättas. Sålunda föreligger jäv om det finns
någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i
ärendet kan ifrågasättas.

Myndigheten ska vidare enligt 18 § FL pröva jävsfrågan så snart som möjligt.
Detta gäller oavsett om jäv har anmälts eller om det har aktualiserats hos
myndigheten av någon annan anledning. Beslut i jävsfrågor får överklagas i
enlighet med 41 § FL.

Jag noterar att det saknas uttryckliga bestämmelser i bisjukdomslagen och
bisjukdomsförordningen om förvaltningslagens tillämplighet på
bitillsynsmännens uppdrag. Grundlagens krav på objektivitet omfattar
emellertid all offentlig verksamhet. Principerna är således tillämpliga även i de
fall då offentliga förvaltningsuppgifter överlämnats till enskilda enligt 12 kap.
4 § RF (se Marcusson, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, 1989,
s. 401 f.). Även om förvaltningslagens regler alltså inte är direkt tillämpliga för
bitillsynsmän måste ändå de grundlagsfästa kraven i 1 kap. 9 § RF beaktas i
deras tillsynsverksamhet.
                                                                    Dnr 5904-2019       Sid 7 (7)




Hanteringen av jävsinvändningen
Länsstyrelsen mottog under sensommaren 2019 en jävsinvändning från AA om
bl.a. bitillsynsmannen CC:s deltagande vid besiktningar av BB:s verksamhet.
Såvitt jag uppfattat länsstyrelsens remissvar ansåg myndigheten att det inte
fanns utrymme att pröva påståendet om jäv då bitillsynsmannen utgjorde en
egen myndighet. Jordbruksverket har anfört att länsstyrelsen har ett ansvar att
hjälpa och bistå bitillsynsmännen med t.ex. juridiska bedömningar av bl.a. jäv
men har inte närmare gått in på vad det ansvaret innebar i det nu aktuella fallet.

Av utredningen framgår att något formellt beslut inte fattades av länsstyrelsen
med anledning av jävsinvändningen. Det har heller inte framkommit några
uppgifter om att länsstyrelsen – mot bakgrund av sin ståndpunkt att
bitillsynsmannen utgjorde en myndighet – vidarebefordrade jävsinvändningen
till honom.

En parts påstående om att han eller hon anser att handläggningen vid en
myndighet varit partisk eller att en befattningshavare alternativt uppdragstagare
knuten till myndigheten varit jävig måste som utgångspunkt behandlas av
myndigheten. Enligt min mening bör ett uttryckligt påstående om jäv hanteras
som just en invändning om jäv. Det framstår då enligt min mening inte som
tillräckligt att som länsstyrelsen i detta fall enbart göra en informell bedömning
av bitillsynsmannens allmänna lämplighet för uppdraget.

Om länsstyrelsen, i samband med att den mottog jävsinvändningen, inte ansåg
sig vara behörig att pröva den, borde myndigheten ha meddelat AA ett
överklagbart beslut med sådant innehåll. Det hade även varit följdriktigt att
sända invändningen vidare till tillsynsmannen. Som jag tidigare nämnt gäller de
grundlagsfästa reglerna om objektivitet och saklighet för bitillsynsmannens
verksamhet. Bitillsynsmannen hade då fått möjlighet att mot den bakgrunden ta
ställning till invändningen.

I detta fall underlät länsstyrelsen att uttryckligen ta ställning till AA:s påstående
om jäv för bitillsynsmannen. Länsstyrelsen sände inte heller vidare
invändningen till bitillsynsmannen för hantering. Därmed prövades över huvud
taget inte jävsinvändningen vid det här tillfället. Det inträffade är naturligtvis
inte acceptabelt och länsstyrelsen ska kritiseras för den bristfälliga
handläggningen.



Ärendet avslutas.
