# Kritik mot Växjö tingsrätt med anledning av handläggningen av två från brottmål avskilda enskilda anspråk

JO 2008-02-08 dnr 5924-2006

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                        Sid
                                                                            2008-02-08                5924-2006                 1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Växjö tingsrätt med anledning av handläggningen av två från
                        brottmål avskilda enskilda anspråk

## Initiativet

Under en inspektion vid Växjö tingsrätt den 13 - 15 november 2006 upp-
                        märksammades två tvistemål i vilka från brottmål avskilda anspråk handlades.
                        I protokollet från inspektionen antecknades i denna del följande.

                                  Från brottmål avskilda enskilda anspråk
                                  I mål B 1848-03 fanns ett stort antal målsägande som framställde enskilda anspråk. I
                                  brottmålsdomen tillerkändes alla målsägande utom en ersättning i enlighet med sina
                                  yrkanden, som var vitsordade. Beträffande en målsägande förordnade tingsrätten i
                                  domen, utan att frågan dessförinnan synes ha aktualiserats av rätten eller av någon
                                  av parterna, att den del av dennes enskilda anspråk som inte var vitsordat skulle
                                  avskiljas för prövning i den för tvistemål stadgade ordningen. Ett tvistemål, T 4-04,
                                  lades upp den 2 januari 2004. Den 28 maj 2004 förelades käranden att komplettera
                                  sin talan. Käranden, som inte hördes av, förelades på nytt i september 2004. Därefter
                                  finns inte några dokumenterade åtgärder i dagboken förrän den 31 oktober 2006 då
                                  rätten per telefon sökte kontakt med käranden.
                                  I ett annat brottmål inkom före huvudförhandlingen ett enskilt anspråk, i vilket tre
                                  yrkanden framställdes. Ett av yrkandena var bestämt till beloppet medan två av dem
                                  inte var det och skulle preciseras senare. Målsäganden framställde yrkandena vid
                                  huvudförhandlingen och begärde att det enskilda anspråket såvitt avsåg de två
                                  obestämda yrkandena skulle avskiljas. Den tilltalade angav ingen annan inställning
                                  till det enskilda anspråket än att han yrkade att det i sin helhet skulle avskiljas, vilket
                                  rätten också gjorde. Målet T 541-04, i vilket det enskilda anspråket kom att hand-
                                  läggas, lades upp den 26 mars 2004. Därefter vidtogs inga åtgärder förrän tingsrätten
                                  åtta månader senare, i november 2004, i en skrivelse till målsägandebiträdet skrev
                                  att brottmålsdomen vunnit laga kraft och att biträdet förelades att ange kärandens
                                  skadeståndsyrkanden, utveckla hennes talan och ange bevisning. Därefter har inga
                                  andra åtgärder vidtagits i målet än att tingsrätten vid sex tillfällen muntligen påmint
                                  målsägandebiträdet, senast den 8 februari 2006.
                        Med anledning av iakttagelserna beslutade jag att till utredning i ett särskilt ärende
                        ta upp hanteringen av de enskilda anspråken och handläggningstiden i målen.

## Utredning

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av de enskilda anspråken.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                           Dnr 5924-2006       Sid 2 (6)



Tingsrätten (lagmannen AA) kom in med ett remissvar, till vilket var fogat
yttranden av rådmännen BB, som handlagt mål T 541-04, och CC, som handlagt
mål T 4-04.

CC uppgav följande.

     I egenskap av ansvarig för målet T 04-2004 vid Växjö tingsrätt får jag framföra
     följande.
     Det avskilda skadeståndskravet avvek markant till sin storlek från övriga framställda
     anspråk mot den tilltalade. Med hänsyn till anspråkets storlek och den bristfälliga
     utredningen ansåg rätten det lämpligast att avskilja anspråket. Att så skedde först i
     samband med dom i målet strider såvitt jag förstår ej mot rättegångsbalkens regler.
     I samband med att brottmålet överklagades till hovrätten stod det klart att hovrätten
     även skulle komma att få ta ställning till ett generellt jämkningsyrkande från den
     tilltalade. Det var därmed av intresse att avvakta laga kraft ägande dom innan
     handläggningen av tvistemålet upptogs.
     SJ AB hade i brottmålet företrätts av sin driftsenhet väst i Göteborg. Då tvistemåls-
     handläggningen upptogs förelades därför driftsenheten att utveckla SJ:s talan. Nytt
     föreläggande utfärdades i september 2004. SJ avhördes inte.
     I samband med en genomgång sensommaren 2006 av samtliga tvistemål på
      rättens tidigare rotel 3 uppdrogs åt notarie att kontakta SJ för att få till stånd ett
     ställningstagande. Detta har nu lett till att SJ återkallat sin talan och målet har
     avskrivits.
     De enskilda anspråk i brottmål som framställs närmast formlöst kan många gånger
     förorsaka praktiska hanteringsproblem med avseende på behörigheter och befogen-
     heter att företräda juridiska personer. Då målsäganden är ett statligt bolag skall
     rimligen rätten kunna utgå från att den som anmäler enskilt anspråk också vidtar de
     interna åtgärder som följer med att ett rättsligt förfarande initieras.
     Efter de initialt utfärdade två föreläggandena har målet beroende på bl.a. SJ:s
     passivitet och den allmänna arbetssituationen ej handlagts aktivt förrän under hösten
     2006.
BB uppgav följande.
     Mål T 541-04, som avser avskilt skadeståndsanspråk lottades på min rotel.
     Yrkandet innefattade delvis anspråk på ränta. Den fällande domen i brottmålet för
     bland annat mordbrand överklagades av den tilltalade endast i påföljdsdelen. Enligt
     bestämmelsen i 51 kap 23 a § rättegångsbalken skulle hovrätten därmed inte pröva
     ansvarsfråga med de undantag som anges i den paragrafen. Jag bedömde det som
     lämpligt att inte genast påbörja handläggningen av det avskilda skadestånds-
     anspråket eftersom det inte kunde uteslutas att hovrätten skulle komma att pröva
     ansvarsfråga. Sedan hovrättens dom i brottmålet vunnit laga kraft påbörjade jag
     handläggningen av målet. Om skadeståndsanspråket slutligen bifalls till sådan del
     där ränta yrkats så är det naturligtvis till nackdel för svaranden att handläggningen
     inte påbörjats tidigare.
     Jag har påmint målsägandebiträdet ett antal gånger om yttrande. Av förbiseende har
     jag inte antecknat allt av betydelse för målets hantering. En del av vad som anges
     nedan är mina minnesbilder. I början hade målsägandebiträdet svårt att få kontakt
     med sin huvudman eftersom denna hade flyttat utan att ändra folkbokföringen.
     Målsägandebiträdet har vidare varit sjukt ett tag. Målsägandebiträdet hade så
     småningom överläggning med sin huvudman och skulle försöka få till stånd en
     värdering av det hus som blivit nedbränt. Målsägandebiträdet har skrivit till en
     fastighetsvärderingsman för att den vägen få ett underlag för skadeståndsyrkande.
     Värderingsmannen har inte svarat på det brevet. Jag vet från andra mål att den
     värderingsmannen är mycket upptagen.
                                                                        Dnr 5924-2006     Sid 3 (6)



      Jag har hittills inte bedömt det vara meningsfullt att försöka driva målet framåt
      genom att till exempel kalla till muntlig förberedelse. Vid en sådan förhandling
      kunde jag räkna med att få en begäran om förlängd tid för utredning. En sådan
      begäran skulle ha varit svår att avslå.
      Jag har i maj 2006 till lagmannen anmält att målsägandebiträdet fått tag på sin
      huvudman och att yttrande skall komma in.
AA hänvisade till vad han i remissvar i JO:s ärende 5923-2006 anfört beträffande
tingsrättens arbetssituation, balansläge och personalresurser liksom den enskilda
domarens ansvar för handläggningen och lagmannens övergripande ansvar för
arbetet samt vikten av att föra in händelser i dagboken. I övrigt uppgav han under
rubriken ”Tingsrättens bedömning” i huvudsak följande.

      Det finns inte något formellt hinder mot att börja handläggningen av ett avskilt
      enskilt anspråk innan ansvarsdelen i brottmålet vunnit laga kraft. Å andra sidan kan
      det finnas tillfällen där det är lämpligt att avvakta utgången i ansvarsdelen. Tings-
      rätten bedömde såsom framgår av BB:s yttrande att så var fallet i mål nr T 541-04. I
      mål nr T 4-04 har likaså tingsrätten såsom CC framfört ansett att det var lämpligt att
      avvakta laga kraft i ansvarsdelen i brottmålet. CC har likaså yttrat sig om varför det
      enskilda anspråket avskiljdes först i samband med dom i brottmålet.
      –––––
      Det kan ifrågasättas om tingsrätten i mål nr T 541-04 i stället för att över telefon
      senast den 17 januari 2007 påminna målsägandebiträdet – som är ombud för
      käranden – i ett tidigare skede skulle ha använt sig av fortsatta förelägganden eller
      kallat till en muntlig förberedelse för att avhjälpa de brister som finns i målet. De
      omständigheter som BB beskrivit i sitt yttrande gör det inte givet att så bort ske.
      Målet är under fortsatt handläggning.
      I mål nr T 4-04 har det gått mycket lång tid mellan tingsrättens förberedande
      åtgärder. När målet aktiverades på nytt återkallades talan och målet har avslutats
      genom avskrivning. Den långa tid som gått mellan initiativen från tingsrättens sida
      att föra målet framåt är under normala förhållanden inte godtagbar.
Till förtydligande av upplysningarna uppgav CC att anledningen till att anspråket
avskildes först i brottmålsdomen var att de omständigheter som föranledde
tingsrätten att avskilja anspråket uppmärksammades först i samband med
överläggningen.

Bedömning
I två brottmål avskildes enskilda anspråk för att handläggas i den för tvistemål
stadgade ordningen. Det anspråk som handlades i mål T 4-04 avskildes genom
beslut i brottmålsdomen, utan att parterna dessförinnan fått möjlighet att ange sina
synpunkter i frågan. CC har uppgett att det berodde på att det var först i samband
med överläggningen som det uppmärksammades att det aktuella anspråket inte var
så utrett att målet i den delen kunde avgöras.

Av 22 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) framgår att tingsrätten får förordna att talan
om enskilt anspråk, som tagits upp till behandling i samband med åtalet, ska hand-
läggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål, om en fortsatt gemensam
handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter. Rätten bör om möjligt in-
hämta parternas synpunkter i fråga om handläggningen innan ett beslut om av-
skiljande fattas (prop. 1987/88:1 s. 18).
                                                                   Dnr 5924-2006   Sid 4 (6)



Beträffande brottmål framgår av 46 kap. 4 § andra stycket RB att rätten vid huvud-
förhandlingen ska se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver och
att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden ska rätten försöka
avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden som görs.

De oklarheter som fanns beträffande det framställda skadeståndsanspråket i mål T
404 borde naturligtvis ha uppmärksammats och relevanta frågor ha ställts vid
huvudförhandlingen i brottmålet. I målet framställdes ett mycket stort antal
skadeståndsanspråk och jag utgår från att det är förklaringen till att de oklarheter
som förelåg inte uppmärksammades. Som nyss framgått är huvudregeln att
parterna ska få framföra synpunkter innan tingsrätten beslutar i frågan om ett
enskilt anspråk ska avskiljas. I en situation som den aktuella kan jag dock inte
påstå att det var fel att frångå den regeln.

Efter det att tvistemålen lagts upp kom det att dröja drygt fyra respektive åtta
månader innan den första faktiska åtgärden vidtogs i målen, då förelägganden att
utveckla talan utfärdades. Såväl BB som CC har förklarat detta med att de ansåg att
de borde invänta att brottmålsdomarna vann laga kraft innan handläggningen
påbörjades.

I motiven till bestämmelsen i 22 kap. 5 § RB (NJA II 1943 s. 295) påpekas att
rätten enligt 32 kap. 5 § kan besluta att målet rörande det enskilda anspråket ska
vila i avvaktan på utgången i ansvarsfrågan. Enligt den sist nämnda bestämmelsen
får rätten vilandeförklara mål, om det är av synnerlig vikt för prövningen av målet,
att en fråga, som är föremål för annan rättegång eller behandling i annan ordning,
först avgörs.

Sambandet mellan två rättegångar kan vara sådant att utgången i den ena äger mer
eller mindre stark bevisverkan i den andra, som t.ex. när talan förs om skadestånd i
en rättegång och om ansvar för samma handling i en annan. I det fallet har rätten
att bedöma om det finns anledning att förklara rättegången vilande. Även om det
har ansetts att parternas inställning måste tillmätas stor betydelse är, som framgår
av bestämmelsen, vilandeförklaring inte i något fall obligatorisk. En sådan för-
klaring bör meddelas endast om det finns starka processuella skäl för åtgärden.
Med hänsyn till parts möjligheter att överklaga ett beslut om vilandeförklaring är
det viktigt att rätten, för det fall ett hinder av längre varaktighet mot handläggning
föreligger, meddelar ett formligt beslut (se Fitger, Rättegångsbalken del 2, s. 32:10
ff.).

För det fall att tingsrätten inte påbörjar handläggningen i anslutning till att målen
läggs upp bör ett beslut om vilandeförklaring meddelas. I de aktuella målen har,
såvitt jag förstått, parternas uppfattning i frågan om vilandeförklaring inte in-
hämtats. Jag konstaterar vidare att inget av målen överklagades i skuldfrågan.
Även om möjlighet finns att vilandeförklara ett tvistemål gällande skadestånd i
avvaktan på att brottmålet avgörs har jag svårt att beträffande dessa mål förstå den
vikt som CC och BB fäste vid att brottmålen skulle ha vunnit laga kraft innan
handläggningen påbörjades.
                                                                    Dnr 5924-2006   Sid 5 (6)



När det gäller mål T 4-04 har CC uppgett att anledningen till att det fanns skäl att
avvakta var att hovrätten skulle komma att ta ställning till ett generellt
jämkningsyrkande från den tilltalade. Mot bakgrund av att parterna inte kunnat
framföra synpunkter i frågan om avskiljandet av anspråket borde handläggningen,
som jag ser det, ha påbörjats tidigare. Om part då hade framställt en begäran om att
målet skulle vila i avvaktan på hovrättens prövning hade saken kommit i ett annat
läge. I mål T 541-04 hade den tilltalade endast överklagat i påföljdsdelen. Även om
hovrätten i en sådan situation har en möjlighet, i enlighet med 51 kap. 23 a § RB,
att i vissa mera särpräglade situationer pröva även skuldfrågan finns det enligt min
uppfattning sällan anledning att avvakta hovrättens avgörande innan
handläggningen påbörjas. – En annan sak är att tvistemålen inte hade behövt
avgöras i sak innan brottmålsdomarna hade vunnit laga kraft.

Eftersom handläggningen av båda målen borde ha påbörjats i anslutning till att
tvistemålen lades upp borde förelägganden rörande målens fortsatta handläggning
ha utfärdats tidigare.

Rätten ska enligt 42 kap. 3 § RB förelägga en kärande att komplettera sin
stämningsansökan om denna är ofullständig. Föreläggandet bör vara preciserat och
avfattat på ett sådant sätt att käranden får klart för sig i vilka hänseenden talan ska
kompletteras. Om käranden inte följer föreläggandet ska stämningsansökan enligt
42 kap. 4 § RB avvisas om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig
olägenhet kan läggas till grund för en rättegång. För att avvisning ska kunna ske
krävs att käranden i föreläggandet upplysts om att detta kan komma att ske.
Bestämmelserna kan behöva tillämpas analogt i det fall att en part väckt talan utan
att det krävts någon ansökan om stämning (Fitger, Rättegångsbalken, del 3, s.
42:10 b). Det kan vara nödvändigt att enligt grunderna för 42 kap. 4 § RB avvisa
ett mål även i ett senare skede av rättegången om käranden inte kan förmås att
avhjälpa sådana brister i framställningen av sin sak som medför att denna är
otjänlig som grund för rättegång (jfr NJA 1977 s. 827).

I mål T 4-04 förelades käranden vid två tillfällen under år 2004 att utveckla sin
talan. I det andra föreläggandet angavs att om käranden inte hördes av inom viss tid
kunde tredskodomsföreläggande komma att utfärdas. Därefter finns ingen åtgärd
dokumenterad förrän efter två år, i slutet av oktober 2006, då en telefonkontakt
med käranden togs. Talan kom sedan att återkallas. I mål T 541-04 utfärdade
tingsrätten i november 2004 ett förläggande för käranden att ange skadestånds-
yrkandet, utveckla talan och ange bevisning. Därefter påmindes målsägandebiträdet
under drygt ett års tid muntligen om föreläggandet vid sex tillfällen.

För att få parter att medverka till att processen drivs framåt är det angeläget att
domstolen utnyttjar de möjligheter som rättegångsbalken tillhandahåller. Om
kärandens framställning av sin sak är behäftad med avsevärda brister kan ett
föreläggande att komplettera talan ges med t.ex. erinran om att avvisning kan ske,
eller tredskodom enligt 42 kap. 11 § andra stycket RB meddelas, om föreläggandet
inte följs. I de fall domstolen bedömer att rättegångsbalkens sanktionsmöjligheter
inte är tillämpliga är det extra viktigt, inte minst mot bakgrund av kravet i 42 kap.
6 § tredje stycket RB att rätten ska driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt
                                                                    Dnr 5924-2006    Sid 6 (6)



avgörande av målet, att det finns väl fungerande bevakningsrutiner som säkerställer
att utfärdade förelägganden följs upp.

I målen har tingsrätten inte förenat föreläggandena med någon påföljd. Det har
därför varit av särskild vikt att föreläggandena följdes upp. Beträffande mål T 404
kan jag konstatera att bevakningsrutinerna inte har fungerat. Att under så lång tid
som två år inte följa upp ett givet föreläggande kan inte förklaras med att arbets-
belastningen varit stor. Den åtgärd som sedan vidtogs kan inte heller ha tagit
mycket tid i anspråk. Att under så lång tid som skett i mål T 541-04 endast munt-
ligen påminna ett målsägandebiträde om föreläggandet är inte heller godtagbart.
Tingsrätten borde ha vidtagit andra åtgärder när biträdet efter en eller högst ett par
påminnelser inte inkom med de begärda kompletteringarna.

Tingsrättens passivitet har fått till följd att kärandens framställning av sin sak,
fortfarande två och ett halvt år efter det att de båda tvistemålen anhängiggjorts, var
ofullständig. Detta är givetvis oacceptabelt och har inneburit att de dömda under
lång tid efter det att brottmålsdomarna vunnit laga kraft inte fått klarhet i om
ytterligare skadestånd skulle komma att åläggas dem.

I enlighet med det nu sagda konstaterar jag sammanfattningsvis att handläggningen
i båda målen varit så bristfällig att CC och BB förtjänar kritik.

–––

Under en inspektion som jag genomförde vid Alingsås tingsrätt i mars 2007
gjordes vissa iakttagelser i ett tvistemål i vilket handlades ett avskilt enskilt anspråk
(JO:s ärende 1189-2007). I enlighet med vad som angetts i protokollet från den
inspektionen översänder jag en kopia av detta beslut till Alingsås tingsrätt för
kännedom.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
