# Initiativärende mot Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Växjö, rörande granskningen av brevförsändelser

JO 2007-10-31 dnr 5925-2006

BESLUT
                                                                             Datum                    Dnr                      Sid
                                                                             2007-10-31               5925-2006               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende mot Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Växjö,
                        rörande granskningen av brevförsändelser

## Initiativet

I protokollet från en inspektion som genomfördes vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Växjö, i november 2006 antecknades följande med anledning
                        av genomgången av granskningsliggaren.

                                            i nr 55, 68, 75, 105, 237 och 255 synes åklagaren inte ha tagit ställning till
                                             om försändelserna skulle få avsändas eller mottas,
                                            i nr 1, 8, 29, 99, 150, 153, 173, 177, 213, 248 och 250 har det dröjt innan
                                             åklagaren tagit ställning till framställningen,
                                            i nr 115, 147 och 148 saknas datum för beslut.
                        Jag beslutade att ta upp handläggningen av granskningen av brevförsändelser till
                        utredning i ett särskilt ärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av granskningen av brevförsändelser i de avseenden som angavs i
                        inspektionsprotokollet.

                        Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren AA) kom in med ett remissvar
                        jämte upplysningar och yttrande från chefsåklagaren BB och upplysningar från
                        några av de berörda åklagarna. Dessutom gavs vissa handlingar in.

                        Beträffande framställningarna nr 1, 8, 29, 150, 153 och 213 uppgav BB följande.

                                  Nr 1
                                  C1-2647-05. Ärendet var mitt. Brevet inkom tisdagen den 3 januari 2006. Beslut
                                  fattades måndagen den 9 januari 2006. Den 3 januari 2006 var en tisdag. Tretton-
                                  dagsafton inföll torsdagen den 5 januari 2006. Med hänsyn till veckoslutet därefter
                                  fattades beslutet efter två mellanliggande arbetsdagar. Den 4 januari 2006 hade jag
                                  tingsrättsförhandling hela dagen i detta ärende.
                                  Ärendet avsåg övergrepp i rättssak med ett bakomliggande mordärende. En 15-åring
                                  var misstänkt för mord. Tre personer varav två nära släktingar till den mordmiss-
                                  tänkte 15-åringen var häktade misstänkta för att försöka påverka mordutredningen
                                  genom att hota ett centralt vittne. Även den åklagare som handlade mordärendet,



 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                 Dnr 5925-2006    Sid 2 (7)



vice chefsåklagaren CC, var hotad. Huvudförhandling i ärendet ägde rum den 4
januari 2006. Mot bakgrund av målets karaktär kvarstod restriktionerna även efter
huvudförhandlingen. Eftersom ärendet var mycket omfattande och det förekom en
omfattande brevväxling, båda på svenska och på annat språk, gjorde jag
bedömningen att brevgranskningen skulle göras av mig personligen. Det var inte
möjligt för annan åklagare att bedöma innehållet i breven. Därav tidsutdräkten.

Nr 8
C1-2830-05. Ärendet var mitt. Brevet inkom den 13 januari 2006. Beslut fattades
den 18 januari 2006. Den 13 januari 2006 var en fredag och den 18 var en onsdag.
Med hänsyn till mellanliggande veckoslut var det två arbetsdagar mellan in-
kommande dag och beslutsdag.
Ärendet var detsamma som ovanstående C1-2647-05 men avsåg annan person.
Den 13 januari 2006 hade jag tingsrättsförhandling med fortsättning den 17 januari.
Förklaringen till tidsutdräkten är densamma som ovan under brevförsändelse 1.

Nr 29
C1-2830-05. Ärendet var mitt. Brevet inkom den 1 februari 2006. Beslut fattades
den 6 februari. Den 1 februari 2006 var en onsdag och den 6 februari en måndag.
Med hänsyn till mellanliggande veckoslut var det två arbetsdagar mellan in-
kommande dag och beslutsdag. Torsdagen den 2 februari hade jag tingsrätts-
förhandling.
Ärendet var detsamma som ovanstående C1-2647-05 och C1-2830-05 men avsåg
annan person. Förklaringen till tidsutdräkten är densamma som ovan under brev-
försändelse 1 och 8.

Nr 150
C9-274-06. Ärendet var inte mitt. Breven inkom den 7 april 2006. Beslut fattades
den 13 april. Den 7 april var en fredag och den 13 april en torsdag. Med hänsyn till
mellanliggande veckoslut var det tre arbetsdagar mellan inkommandedag och
beslutsdag.

Nr 153
Samma ärende som under 150. Breven inkom den 11 april 2006 och beslut fattades
den 13 april. Den 11 april var en tisdag och den 13 april en torsdag. Mellan in-
kommandedag och beslutsdag var det en arbetsdag.
Vid samtal med handläggande åklagare kå DD har följande framkommit. Målet
gällde grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt ofredande och grov
kvinnofridskränkning. Åtal väcktes den 7 april. Hon satt i huvudförhandling med
häktad varje dag under tiden 10 - 24 april. Detta mål var ett omfattande mål med sju
förhandlingsdagar och flera målsäganden. Det var mycket skriftväxling i målet och
flera brev stoppades av åklagaren därför att den misstänkte försökte påverka sin
omgivning. Detta innebar sammantaget att enbart den åklagare som var insatt i målet
kunde bedöma om breven kunde skickas vidare. För att rätt kunna utföra
brevgranskningen var jag tvungen att samråda med handläggande åklagare. Mot
bakgrund av att hon var upptagen i rätten under hela den aktuella tiden var detta
tidsödande och rent praktiskt svårt. Därav tidsutdräkten

Nr 213
C5-1085-06 Breven inkom den 23 maj 2006 och beslut fattades den 29 maj 2006.
Den 23 maj var tisdagen före helgdag den 25 maj. Mellan inkommandedag och
beslutsdag var det två arbetsdagar.
Beträffande framställning nr 99, som inkommit till kammaren den 3 mars 2006,
uppgav kammaråklagaren EE att framställan inte hade gjorts i något av hans ärenden
och att han inte hade någon minnesbild av ärendet. Han hade dagjour den 8 mars
                                                                         Dnr 5925-2006   Sid 3 (7)



      2006 och av allt att döma fick han under dagen kännedom om framställan och
      prövade den då.
Beträffande framställning nr 173 och 177 uppgav vice chefsåklagaren CC följande.

      Framställningen från Häktet om prövning av brevförsändelserna kom till Åklagar-
      kammaren den 5 maj 2006 och jag fattade beslut den 11 maj 2006. Jag var för-
      undersökningsledare i ett narkotikamål och försändelserna rörde det ärendet. Jag
      var den 5 maj på tjänsteresa till Göteborg. Måndagen den 8 maj hade kammaren på
      förmiddagen möte med Frivården och på eftermiddagen hade jag förhandling i
      tingsrätten. Såväl den 9 som den 10 maj hade jag förhandling i tingsrätten hela
      dagen. Jag var på kammaren den 11 maj. Det var först då jag hade möjlighet att
      granska breven.
Beträffande framställning nr 248 och 250 uppgav kammaråklagaren DD följande.
      Nr 248 och 250 i granskningsliggaren avser försändelser som skickats till respektive
      från en polsk medborgare, misstänkt för mord.
      Nummer 248 inkom till Åklagarkammaren onsdagen den 14 juni 2006. Eftersom
      brevet var skrivet på polska överlämnades detta till Polismyndigheten i Kronobergs
      län för översättning. Beslut efter granskning fattades sedan av mig under måndagen
      den 19 juni 2006. Expediering skedde samma dag. Tidsutdräkten beror på behovet
      av översättning samt den helg som inföll mellan dagen då brevet inkom och datum
      för beslut.
      Nummer 250 inkom till Åklagarkammaren fredagen den 16 juni 2006. Enligt uppgift
      i diariet överlämnades brevet till Polismyndigheten för översättning onsdag den 21
      juni 2006. Varför det förflöt ett par arbetsdagar innan brevet skickades för över-
      sättning kan jag inte förklara, av mina anteckningar framgår dock att jag satt i
      huvudförhandling hela tisdagen. Vilket datum översättningen återkom från polisen
      har inte noterats i diariet. Jag granskade dock innehållet och fattade beslut den 30
      juni 2006, expediering skedde samma dag. Det är i detta sammanhang värt att notera
      att det under perioden 16-30 juni förflutit dels en vanlig helg, dels midsommarhelg.
BB uppgav därutöver bl.a. följande.

## Allmänt

Vid kammaren används Kriminalvårdens blankett KVS 0256:1-2. Denna blankett
      kommer från häktet med vidfästade brevförsändelser. Försändelserna kommer till
      kammaren med den s.k. polisposten som utöver all intern post mellan polismyndig-
      heten och åklagarkammaren även omfattar internposten från häktet. I Växjö är polis,
      åklagare och häkte samlokaliserade i samma hus. Blanketten diarieförs och lämnas
      till handläggande åklagare. När åklagaren fattat sitt beslut lämnas den ifyllda
      blanketten med vidfästade brevförsändelser till rotelsekreteraren som diarieför
      beslutet och vidtar de åtgärder med brevförsändelserna som åklagaren beslutat.
      Blanketten sätts därefter i en pärm som förvaras i teknikrummet.
      Vid handläggande åklagares frånvaro ska dagjouråklagaren i regel granska
      försändelserna. Undantag kan förekomma i mer komplicerade mål. Då kan
      handläggande åklagare utse en kollega som är insatt i ärendet att antingen granska
      och fatta beslut beträffande brevförsändelserna eller att bevaka brevförsändelse och
      vid behov kontakta handläggande åklagare eller en utredningsman som är insatt i
      ärendet för att på så sätt skaffa sig ett underlag för att fatta beslut beträffande
      försändelserna.

      Kommentar beträffande försändelser överlämnade till polisen för översättning
      Detta gäller nr 55, 68, 75, 105, 237 och 255. Av blanketten Framställan om prövning
      av brevförsändelse och diariebladet framgår att framställningen kommit in till
      kammaren samt skickats till polisen för översättning.
      I ärendena 55, 68, 75 och 255 framgår av blankett inhämtad från häktet att en
      polisman på åklagarens uppdrag vidarebefordrat breven till häktet. Däremot är inte
                                                                             Dnr 5925-2006   Sid 4 (7)



      tidpunkten antecknad i alla fall. I dessa ärenden har åklagaren underlåtit att anteckna
      om delegation skett eller om åklagaren fattat beslutet.
      I ärende 237 finns anteckning om att översättning ska ske men inte mer. I detta
      ärende har åklagaren underlåtit att anteckna om delegation skett.
      Mot bakgrund av vad som framkommit finns anledning att framhålla att hand-
      läggande åklagare eller den som tagit ställning till en brevförsändelse i hand-
      läggande åklagarens frånvaro i nu aktuella fall måste bevaka att försändelsen
      återkommer till kammaren eller anteckna om delegation till polisman sker. En på
      kammaren gemensam bevakningsrutin kan övervägas.

      Kommentarer beträffande att det har dröjt innan åklagaren tagit ställning till
      framställningen
      Detta gäller 1, 8, 29, 99, 150, 153, 173, 177, 213, 248 och 250. Här hänvisas till
      yttranden från respektive beslutande åklagare. Beträffande 213 har jag yttrat mig i
      åklagarens frånvaro.
      Sammantaget kan sägs att i de flesta fall finns godtagbara förklaringar till visst
      dröjsmål. I andra fall saknas detta. Det finns anledning att på kammaren strama upp
      rutinerna för handläggningen av brevgranskningen i ordinarie åklagares frånvaro.
      Särskilt ska funktionen dagjouråklagare utvecklas ytterligare.

      Kommentar beträffande de fall då datum saknas
      Detta gäller 115, 147 och 148. Besluten har fattats av assistentåklagare. Att datum
      för besluten saknas torde bero på förbiseende.
AA anförde efter att inledningsvis ha redogjort för den rättsliga regleringen i
huvudsak följande.

## Bedömning

Nr 55, 68, 75,105, 237 och 255
      I samtliga ärenden handlar det om brevförsändelser som inkommit till kammaren
      och som åklagaren därefter synes ha vidarebefordrat till polisen för översättning.
      När det gäller nr 105 är det dock osäkert om brevförsändelsen gått till polisen då det
      i åklagarens yttrande sägs att brevförsändelsen gått direkt från kammaren till
      adressaten.
      I nr 55, 68, 75 och 255 har beslut fattats av polisman på uppdrag av åklagaren. När
      det gäller nr 105 är det oklart vem som fattat beslut och när så skett. Som ovan
      angivits synes dock brevförsändelsen ha sänts till adressaten. Nr 237 synes inte ha
      blivit föremål för något beslut. I vart fall finns ingen dokumentation om vad som
      skett efter det att brevförsändelsen sänts till polisen för översättning.
      Av vad som ovan antecknats framgår att handläggningen i nämnda ärenden visar
      på brister i dokumentationen och diarieföringen samt i kommunikationen mellan
      åklagare och polis. När det gäller den delegation som synes ha skett i fyra av
      ärendena är det enligt Åklagarmyndighetens mening lämpligt att delegationen
      formaliseras. I den aktuella förordningen sägs i och för sig inget om på vilket sätt
      ett bemyndigande skall ske men för att det inte skall råda någon tvekan om att
      delegation skett och till vem kan det enligt Åklagarmyndighetens uppfattning vara
      lämpligt att bemyndigandet sker skriftligen i form av ett beslut. Jag bifogar exempel
      på hur ett sådant beslut kan utformas.

      Nr 1, 8, 29, 99, 150, 153, 173, 177, 213, 248 och 250
      Även om det inte finns någon direkt bestämmelse om det, är det självklart att
      granskningen skall göras så snabbt som möjligt. Enligt Åklagarmyndighetens
      mening borde det därför som en huvudregel kunna sägas att granskningen borde
      kunna ske inom någon eller några dagar. Att en fördröjning ibland uppkommer då
      brev måste översättas är ofrånkomligt. När det gäller de nu aktuella ärendena är det
      några ärenden som borde ha kunnat hanteras snabbare.
                                                                        Dnr 5925-2006   Sid 5 (7)



      Nr 115, 147 och 148
      Inget av besluten är daterade. Detta är naturligtvis inte godtagbart.
      Enligt Åklagarmyndighetens uppfattning finns det mot bakgrund av vad som
      framkommit vid JO:s inspektion skäl att på kammaren strama upp rutinerna för
      handläggningen av granskningen av brevförsändelser.

Bedömning
Av 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
(behandlingslagen) framgår att brev från en häktad till svenska myndigheter,
internationella organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål
från enskilda eller den häktades offentlige försvarare skall vidarebefordras utan
föregående granskning. Därutöver får en häktad person sända eller ta emot brev,
om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den som är häktad p.g.a.
misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på
annat sätt försvåras. Prövningen av de två sistnämnda förutsättningarna görs av
undersökningsledaren eller åklagaren då rätten har gett tillstånd att meddela den
häktade restriktioner (16 § behandlingslagen). Försändelser får granskas endast om
den häktade medgivit detta. Har sådant medgivande inte lämnats skall breven
hållas kvar men får inte öppnas (9 § behandlingslagen och 8 § förordningen
[1976:376] om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. [förordningen]).
Åklagare får bemyndiga polisman att utföra själva granskningen (19 § för-
ordningen).

Reglerna möjliggör granskning av en häktad persons korrespondens och innebär
således inskränkningar i dennes grundläggande fri- och rättigheter. Det är givetvis
av stor vikt, inte minst för den häktade som i vissa fall endast kan kommunicera på
detta sätt med anhöriga och andra, att granskning sker på ett korrekt sätt och det
ligger i sakens natur att granskningen av brev skall ske skyndsamt.

Den granskning som görs hos åklagaren skall dokumenteras. Av Åklagarmyndig-
hetens handbok om diarieföring framgår att det på varje åklagarkammare finns en
s.k. granskningsliggare, som består av de framställningar i original som anhållna
och häktade har gjort om att få avsända eller ta emot brev. På framställningen skall
framgå avsändare och adressat, vem som har ansvarat för granskningen av för-
sändelsen och hur granskningen har utfallit. Av diarieföringssystemet skall framgå
när en framställning kom in och när den expedierades. Om kammaren manuellt för
en särskild förteckning över inkomna framställningar räcker det att inkomstdatum
och tidpunkten för expediering antecknas i förteckningen. Förteckningen skall även
innehålla uppgift om brottmålets diarienummer.

Vid granskningen av framställningarna nr 55, 68, 75, 105, 237 och 255 framgick av
dessa att försändelserna skulle översättas. Däremot framgick inte om åklagaren när
översättningen gjorts tagit ställning till om försändelserna skulle få avsändas
respektive mottas. Av de handlingar som bifogats Åklagarmyndighetens remissvar
framgår att beslut i nr 55, 68, 75 och 255 har fattats av polisman på uppdrag av
åklagaren. Jag delar myndighetens uppfattning att delegationen bör formaliseras.
                                                                    Dnr 5925-2006   Sid 6 (7)



Vad gäller framställning nr 105 har upplysts att brevförsändelsen sänts från
kammaren till adressaten men det har inte kunnat utredas vem som fattat beslutet
eller när så skett. I detta fall har det således brustit i dokumentationen. Det går
därför inte att i efterhand utreda om prövningen skett med erforderlig skyndsamhet.
I diariet har beträffande framställningen antecknats att den kom in från häktet den
10 mars 2006 och att försändelsen skickades för översättning först 17 dagar senare.
Anledningen till detta har inte framkommit men en sådan åtgärd skall givetvis
vidtas utan dröjsmål när försändelsen kommer in till kammaren.

Det dröjsmål som förevarit beträffande framställningarna nr 248 och 250 har också
delvis förklarats med att framställningarna skickades för översättning. Beträffande
nr 250 har DD uppgett att det dröjde några dagar innan försändelsen skickades för
översättning, vilket inte kan anses förenligt med den nyss nämnda skyldigheten att
vidta en sådan åtgärd utan dröjsmål. I diariet är emellertid angett att försändelsen,
som kom in till kammaren den 16 juni 2006, skickades för översättning till polisen
såväl den 16 juni som den 21 juni. Jag finner dock inte skäl att utreda saken vidare.
Jag noterar att det saknas uppgift om när de översatta försändelserna kom in till
kammaren vilket medför att det inte är möjligt att avgöra om prövningen därefter
skett tillräckligt skyndsamt.

Inte heller beträffande framställning nr 237, som kom in till åklagarkammaren den
1 juni 2006, framgick annat av granskningsliggaren än att framställningen sänts till
polisen för översättning. Det har i efterhand inte kunnat utredas om framställningen
därefter alls varit föremål för beslut. Om så inte varit fallet är det naturligtvis all-
varligt. BB:s uppfattning synes emellertid vara att det rör sig om underlåten
dokumentation. Jag finner inte anledning att gå vidare i saken.

Under inspektionen föreföll det ha dröjt mellan 5 och 12 dagar innan åklagare tog
ställning i frågan om försändelserna i framställningarna 1, 8, 29, 99, 150, 153, 173,
177 och 213 skulle vidarebefordras. Som ovan anförts ligger det i sakens natur att
granskningen av en häktad persons brev skall ske skyndsamt.

Av de lämnade upplysningarna framgår att framställning nr 153 prövades inom två
dagar. Jag har ingen synpunkt på detta. Beträffande de övriga framställningarna har
utredningen visat att orsaken till att det dröjde i flera fall var att den åklagare som
var förundersökningsledare inte haft möjlighet att göra prövningen tidigare. Enligt
min uppfattning torde bedömningen i många fall kunna göras av annan åklagare
eventuellt i samråd med den polisiära utredaren. Jag noterar också att BB uppgett
att dagjouråklagare i regel skall granska försändelserna i handläggande åklagares
frånvaro och att den möjligheten skall utvecklas ytterligare. Jag har dock förståelse
för att det också finns förundersökningar där den åklagare som är
förundersökningsledare bör göra bedömningen om försändelsen skall vidare-
befordras och att det i de fallen kan accepteras att granskningen fördröjs någon dag.
Det kan emellertid inte godtas att den fördröjs under någon längre tid därför att
handläggande åklagare inte är i tjänst eller inte är närvarande på kammaren. BB har
också redogjort för hur bevakningen och prövningen i så fall skall kunna skötas.
                                                                  Dnr 5925-2006     Sid 7 (7)



Vad slutligen gäller nr 115, 147 och 148 var besluten inte daterade, vilket, som
Åklagarmyndigheten anfört, naturligtvis inte är godtagbart.

Sammanfattningsvis har åklagarkammarens handläggning av granskningen av
brevförsändelser varit behäftad med flera brister. Jag vill understryka vikten av
noggrannhet vid dokumentationen. Jag noterar att åklagarkammaren avser att
överväga en gemensam bevakningsrutin beträffande granskningen som sker i
handläggande åklagares frånvaro och att Åklagarmyndigheten anser att skäl
föreligger att på kammaren strama upp rutinerna för handläggningen av
granskningen av brevförsändelser.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag ovan anfört.
