# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, som inte tillåtit ostörda samtal mellan förvarstagna och deras offentliga biträden

JO 2013-03-12 dnr 594-2012

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2013-03-12             594-2012                 1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, som inte tillåtit ostörda
                        samtal mellan förvarstagna och deras offentliga biträden


                        Beslutet i korthet: Ett offentligt biträde har inför en förvarsförhandling hos gränspolisen bett
                        att få tala enskilt med sin klient, men nekats detta med hänvisning till säkerhetsskäl. Av
                        beslutet framgår att en förvarstagen ska ha möjlighet att samråda ostört med sitt offentliga
                        biträde. Polismyndigheten kritiseras för att verksamheten inte varit anpassad till detta.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA klagomål mot Polismyndigheten i
                        Stockholms län. Han uppgav bl.a. följande.

                        Inför en förvarsförhandling hos polismyndigheten önskade han samtala med sin
                        klient i enrum. Polisintendenten som skulle leda förhandlingen uppgav dock att
                        detta inte var möjligt. Det rum där förvarsförhandlingen skulle hållas var enligt
                        intendenten inte lämpat för samtal i enrum mellan klient och offentligt biträde,
                        eftersom det fanns en risk för att den enskilde skulle kunna avvika. För det fall han
                        ville samtala med sin klient upplystes han om att detta måste ske i närvaro av
                        personal från Kriminalvårdens transporttjänst. Han protesterade mot detta, utan
                        resultat.

                        Det inträffade verkade enligt AA vara standard när det gäller möjligheterna för
                        offentliga biträden att samtala med sina klienter vid förvarsförhandlingar hos
                        Polismyndigheten i Stockholms län. Han har själv varit med om liknande
                        situationer tidigare och han har hört motsvarande berättelser från sina kollegor.
                        Med hänsyn till de lokaler polismyndigheten förfogar över borde det finnas något
                        rum som skulle kunna användas för enskilda samtal mellan ett offentligt biträde
                        och dennes klient.

## Utredning

Polismyndigheten i Stockholms län anmodades att yttra sig. I polismyndighetens
                        yttrande redovisades gränspolisavdelningens synpunkter. När det gällde tillgången
                        till förhandlingsrum anfördes därvid följande.

                                  Förvarsförhandlingar hålls i de nu aktuella lokalerna eftersom det i dagsläget saknas
                                  alternativ. Något reserverat förhandlingsrum finns inte och man har provat andra



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                             Dnr 594-2012     Sid 2 (4)




      lösningar, såsom att låna lokal av Norrmalmspolisen, något som emellertid inte
      fungerade. Att hitta alternativa lösningar som fungerar bättre är svårt då det för
      ändamålet tillgängliga lokaler i de fall flyktrisk föreligger inte finns att tillgå.
      Det har även hållits förvarsförhandlingar i Migrationsverkets förvarslokaler men inte
      heller där finns förhandlingsrum varför en sådan lösning inte är optimal.
      För att kunna hålla försvarsförhandling hos annan myndighet skulle krävas att där
      finns lokal som är lämplig för ändamålet, vilket inte varit fallet.
Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren BB) redovisade därefter följande
bedömning.

      Det kan inledningsvis konstateras att det av handlingarna i ärendet framgår att det
      offentliga biträdet och dess klient förhindrats att samtala i enrum i samband med en
      förvarsförhandling i polismyndighetens lokaler. Gränspolisavdelningen har som skäl
      till att enskilt samtal inte tillåtits anfört att det förelåg flyktrisk och att det saknades
      tillgång till lokal som på ett tillfredsställande sätt kunde uppfylla kraven på säkerhet.
      Polismyndigheten anser […] att det inte finns någon lagstadgad rätt för ett offentligt
      biträde och klient att samtala enskilt i samband med en förvarsförhandling som sker
      hos myndigheten. Myndigheten konstaterar dock att en sådan rätt finns enligt
      [11 kap.] 4 § utlänningslagen när utlänningen vistas i förvarslokal. En sådan rätt
      finns vidare enligt 3 kap. 1 § häkteslagen och 21 kap. 9 § rättegångsbalken när det
      gäller förvarstagna som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. JO
      har uttalat att rätten till enskilt samtal enligt 21 kap. 9 § inte är ovillkorlig utan beror
      på omständigheterna i varje enskilt fall (JO 1960 s. 70). I samma beslut påpekar JO
      att det bör fordras särskilda skäl för att tillstånd till enskilt samtal inte ska lämnas.
      Mot denna bakgrund anser polismyndigheten att det inte föreligger någon skyldighet
      för polismyndigheten att, i den nu aktuella situationen, säkerställa att enskilt samtal
      kan genomföras i samband med en förvarsförhandling. Oaktat detta är det naturligt-
      vis rimligt att personal vid myndigheten, i situationer då det bedöms lämpligt och då
      omständigheterna medger det, medverkar till att enskilda samtal kan genomföras
      mellan offentliga biträden och förvarstagna. I förevarande fall kunde emellertid inte
      begäran om enskilt samtal tillmötesgås eftersom det bedömdes att flyktrisk förelåg
      och att det inte fanns någon lokal tillgänglig som var lämplig ur säkerhetssynpunkt.
      Angående påståendet om polismyndighetens möjligheter att hålla förvarsförhandling
      i andra lokaler hänvisar myndigheten till vad gränspolisavdelningen anfört. Mot
      bakgrund av gränspolisavdelningens uppgifter, och vad som redovisats ovan, är det
      myndighetens uppfattning att det inte förelegat någon skyldighet att hålla förvarsför-
      handlingen i andra lokaler.
      Trots att det inte föreligger någon skyldighet för polismyndigheten att tillhandahålla
      lokal där enskilda samtal kan genomföras avser myndigheten, med beaktande av
      antalet förvarsförhandlingar som genomförs vid myndigheten, att tillse att det finns
      en lokal som är lämplig ur säkerhetssynpunkt. Myndigheten kommer därför att
      påbörja arbetet med framtagande av sådan lokal.
      Avslutningsvis, och mot bakgrund av vad som redovisats ovan, gör polismyndig-
      heten bedömningen att myndigheten inte agerat på ett olämpligt eller felaktigt sätt i
      samband med förvarsförhandlingen.
AA kommenterade polismyndighetens yttrande. Han påtalade bl.a. att en
konsekvens av polismyndighetens synsätt är att ett offentligt biträde inte kan föra
ett enskilt samtal med sin klient i direkt anslutning till eller vid en paus under en
förvarsförhandling. Han anförde vidare bl.a. följande.

      Det förtjänar att nämnas, att den lokal som polismyndigheten valt att ha för förvars-
      förhandling inte på något sätt är speciell eller anpassad för förhandlingar. Det var ett
      vanligt kontorsrum. Jag uppfattade det som att det var [beslutsfattarens] polisinten-
                                                                         Dnr 594-2012     Sid 3 (4)




      dent CC:s eget tjänsterum helt enkelt. Rummet var inte i gatuplan utan låg/ligger
      flera meter över gatan. Om någon skulle rymma från rummet skulle det vara
      [genom] att hoppa ut genom fönstret med stor risk för att slå ihjäl sig eller skada sig
      svårt. Redan av den anledningen kan man fråga sig vad det är för säkerhetsaspekter
      som måste beaktas. [– – –]
      Mot den bakgrund som nyss nämnts vill jag ange, att det inte är en rimlig förklaring
      från polismyndighetens sida att myndigheten saknar lokaler för samtal i enrum
      mellan den förvarstagne och det offentliga biträdet. Den anmälda händelsen kan
      rimligen inte vara en isolerad sådan. Det torde inte höra till ovanligheterna att ett
      offentligt biträde vill kunna föra ett enskilt samtal med klienten/den förvarstagne.
      Som framgår av anmälan till JO har polismyndigheten vid flertalet tillfällen nekat
      samtal i enrum mellan offentliga biträden och förvarstagna. Det är således ett
      generellt problem […]

Rättslig reglering
En utlänning får under vissa förutsättningar tas i förvar, 10 kap. 1 § utlännings-
lagen. I de fall det finns ett beslut om avvisning eller utvisning (avlägsnande) ska
förvarsbeslutet prövas på nytt inom två månader från den dag då det verkställdes.
En ny prövning ska fortlöpande ske inom samma tid så länge utlänningen hålls
kvar i förvar. (10 kap. 9 § utlänningslagen). Varje ny prövning ska föregås av en
muntlig förhandling, en s.k. förvarsförhandling, 10 kap. 11 § utlänningslagen.

Av 18 kap. 1 § utlänningslagen följer att ett offentligt biträde som huvudregel ska
förordnas för en utlänning som, i samband med att ett avlägsnandebeslut ska verk-
ställas, hållits i förvar i mer än tre dagar.

Regler för hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas finns i 11 kap. utlän-
ningslagen. I kapitlets portalparagraf (1 §) anges att en utlänning som hålls i förvar
ska behandlas humant och att hans eller hennes värdighet ska respekteras. Verk-
samhet som rör förvar ska vidare utformas på ett sätt som innebär minsta möjliga
intrång i utlänningens integritet och rättigheter.

Enligt 11 kap. 4 § första stycket utlänningslagen ska en utlänning som hålls i förvar
ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför
lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den verk-
samhet som rör förvaret. Av bestämmelsens andra stycke följer att besök får över-
vakas om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten. Denna regel gäller dock
inte offentliga biträden eller advokater. För dessa gäller att ett besök endast får
övervakas om biträdet eller advokaten själv begär det. Härigenom markeras de
förvarstagnas rättighet att tala i enrum med offentliga biträden och advokater (se
prop. 1996/97:147 s. 35 och 43).

Bedömning
En frihetsberövad persons rätt att kommunicera ostört med advokat är en generell
princip, som kommer till uttryck på flera ställen i lagstiftningen. Den framgår även
indirekt i 11 kap. 4 § utlänningslagen genom att de begränsningar som gäller den
förvarstagnes rätt att ta emot oövervakade besök inte gäller för ett offentligt biträde
annat än då biträdet själv begär detta. Bestämmelsen kan inte, så som polismyndig-
                                                                     Dnr 594-2012   Sid 4 (4)




heten synes anse, tolkas så att förvarstagna skulle sakna laglig rätt att tala i enrum
med sitt biträde utanför förvarslokalen.

Det är närmast en självklarhet att en förvarstagen i samband med en förvarsför-
handling ska ha möjlighet att samråda ostört med sitt offentliga biträde (jfr
JO 2012/13 s. 124). Det är inget som vare sig biträdet eller den förvarstagne
behöver belägga med särskilt lagstöd; det är i stället den myndighet som begränsar
denna principiella rätt som har att ange en rättslig grund för en sådan begränsning.

Det är tydligt att förvarsförhandlingen i detta fall de facto ägde rum i lokaler där
det förelåg svårigheter att tillmötesgå önskemålen om avskildhet. Jag avstår därför
från att kritisera det som förekom vid just detta tillfälle. Polismyndigheten i
Stockholms län måste dock kritiseras för att inte ha förutsett det behov som AA:s
tämligen naturliga begäran aktualiserade. Jag noterar också att myndigheten finner
det rimligt att dess personal medverkar till att enskilda samtal kan genomföras
mellan offentliga biträden och förvarstagna, liksom att man påbörjat arbetet med
framtagande av lämplig lokal.
