# Initiativärende om placering av intagna i häkte i avskildhet m.m.

JO 2018-06-14 dnr 5969-2015

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2018-06-14               5969-2015              1 (28)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Initiativärende om placering av intagna i häkte i avskildhet m.m.


                          Beslutet i korthet: JO framhåller i beslutet att en häktad enligt huvudregeln i
                          häkteslagen ska ges möjlighet att vistas tillsammans med andra intagna
                          (gemensamhet). Verkställigheten i ett häkte får inte innebära andra begränsningar i
                          den intagnes rätt att vistas tillsammans med andra intagna än som följer av
                          häkteslagen.
                          JO uttalar att det inte finns lagstöd för att hålla en intagen avskild på grund av faktiska
                          förhållanden och praktiska förutsättningar. En faktisk ensamvistelse innebär att den
                          intagne vistas under motsvarande grad av isolering som råder för de intagna som har
                          restriktioner. Den intagne har dock inte någon möjlighet att få den faktiska
                          ensamvistelsen prövad av domstol.
                          En häktad som meddelats restriktioner av åklagare kan genom dessa komma att
                          vägras vistelse tillsammans med andra intagna. JO:s utgångspunkt är att
                          Kriminalvården, som ansvarar för säkerheten i häktet, ska bedöma om de restriktioner
                          som åklagaren har meddelat är tillräckliga. Ett beslut av Kriminalvården som inte leder
                          till någon faktisk skillnad i förhållande till de restriktioner för den häktade som
                          åklagaren beslutat om bör undvikas. Däremot anser JO att Kriminalvården av
                          säkerhetsskäl bör kunna fatta ett beslut som innebär ytterligare inskränkningar utöver
                          de restriktioner åklagaren meddelat.
                          Enligt JO:s mening behövs en författningsreglering med tidsfrister för prövningen av
                          om förutsättningarna för en placering i avskildhet av säkerhetsskäl fortfarande
                          föreligger. JO anser också att lagstiftningen behöver förtydligas i fråga om
                          förutsättningarna för Kriminalvårdens beslut om placering i avskildhet i förhållande till
                          de restriktioner som åklagaren meddelat om inskränkningar i rätten för en intagen att
                          vistas i gemensamhet. JO väcker frågan om översyn av lagstiftningen i dessa
                          hänseenden. En kopia av beslutet överlämnas därför till regeringen.

## Initiativet

På uppdrag av dåvarande chefsJO Elisabet Fura genomförde JO:s Opcat-enhet
                        2015 en inspektion av Kriminalvården, häktet Helsingborg (dnr 4632-2015).

                        I protokollet efter inspektionen noterades att det kommit fram att intagna utan
                        restriktioner hade placerats i avskildhet med stöd av 2 kap. 5 § 2 häkteslagen
                        (2010:611) och att de hade fått sina beslut omprövade vid en fast tidpunkt varje
                        vecka. Vidare noterades att en intagen hade varit placerad i avskildhet under två



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                Dnr 5969-2015      Sid 2 (28)




månaders tid på grund av behandling med metadon samt att det råder oklarhet i
fråga om beslut och dokumentation när en intagen som har restriktioner enligt
beslut av åklagare blir placerad i observationscell. Elisabet Fura beslutade med
anledning av vad som kommit fram under inspektionen att inom ramen för ett
särskilt initiativärende utreda frågor om placering av intagna i häkte i
avskildhet.

Utredning
Förutom de uppgifter som hämtades in i samband med inspektionerna av
häktena Helsingborg och Sollentuna (dnr 4969-2015) har JO hämtat in samtliga
beslut som häktena Gävle, Göteborg, Huddinge, Karlstad, Kronoberg och
Malmö fattade med stöd av 2 kap. 5 § häkteslagen i april 2015 och eventuella
rutinbeskrivningar av handläggningen av avskildhetsärenden. Därefter
upprättades den 13 januari 2016 en promemoria. I promemorian redovisades de
svar som kom in från häktena, åtta exempel på beslut och ett antal
frågeställningar. (Promemorian finns fogad som bilaga till detta beslut.)

Remiss till Kriminalvården
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över följande:

1) Det förhållandet att häktena har olika rutiner för när avskildhetsbeslut ska
   omprövas.
   (Genom svaren från häktena hade det kommit fram att vissa häkten
   omprövade beslut om placering i avskildhet kontinuerligt. Andra häkten
   uppgav att omprövning gjordes dagligen eller på en bestämd veckodag.
   Vissa häkten uppgav att de inte hade någon rutin för omprövningar.)
2) Utformningen av häktenas beslut (exempel I–VI).
   (Exemplen är ett urval av de beslut som inhämtades och sedan refererades i
   den promemoria som remitterades till Kriminalvården. Dessa beslut
   uppvisade olika brister i förhållande till förvaltningslagens [1986:223]
   krav.)
3) De uppgifter som har angetts under rubriken Övrigt i häktet Huddinges
   beslut (exempel I).
   (I det aktuella exemplet angavs bl.a. att uppvisandet av god skötsamhet
   utgjorde en förutsättning för placering i gemensamhet.)
4) Häktet Helsingborgs rutiner för avskildhetsplaceringar av intagna som är
   meddelade åklagarrestriktioner (exempel VII).
   (Rutinen innebar att häktade som var ålagda restriktioner av åklagaren
   räknades som avskilda, och därför fattade häktet inga beslut om placering i
   avskildhet. Däremot dokumenterades skälet till placeringen på
   observationsavdelningen i en daganteckning.)
5) Häktet Helsingborgs beskrivning av policyn för avskildhetsplacering av
   intagna som genomgår metadonbehandling (exempel VIII), vilken innebar
   att om man var ordinerad metadon skulle man inte vistas i gemensamhet.
   Särskilt skulle beröras
                                                                        Dnr 5969-2015         Sid 3 (28)




   a) vilka riktlinjer som gäller för metadon eller annan substitutions-
      behandling i häkte och anstalt för att uppnå en likabehandling
   b) att intagna som genomgår sådan behandling regelmässigt placeras i
      avskildhet och att häktet inte fattat något beslut om avskildhetsplacering
      i exempel VIII
   c) att intagna inför en anstaltsplacering regelmässigt trappas ”ned och ut
      på” metadon och vilka medicinska överväganden som görs i samband
      med det.

I sitt remissvar den 14 november 2016 anförde Kriminalvården genom
chefsjuristen bl.a. följande:

     1.   Olika rutiner för omprövning av avskildhetsbeslut

## Utredning

Kriminalvården kan konstatera att rutinerna till viss del skiljer sig åt mellan olika
      häkten. En majoritet av häktena synes dock ha hanterat frågan om omprövning
      av avskildhetsbeslut i häkte på ett sätt som till stor del liknar förfarandet vad
      gäller omprövning av avskildhetsbeslut i anstalt. Genomgångar av pågående
      avskildheter har ofta gjorts i samband med morgonmöten eller dylikt och har
      skett kontinuerligt. Omprövningar har ibland skett på en bestämd veckodag i
      syfte att skapa förutsägbarhet för såväl intagna som personal. Flera häkten
      hänvisar till att det rör sig om mycket korta avskildhetsplaceringar, varför det
      aldrig har blivit aktuellt med formella omprövningar inom särskilda tidsinter-
      valler. Om en intagen, utan restriktioner, inte relativt omedelbart kunnat återgå
      till en avdelning med möjlighet till gemensamhet så har den intagne omplacerats
      till ett annat häkte. I den mån avskildhetsbeslut omprövats så har dokumenta-
      tionen huvudsakligen skett genom en daganteckning i KLAS (Kriminalvårdens
      klientadministrativa system) eller KVR (Kriminalvårdsregistret).

## Kriminalvårdens bedömning

Till skillnad från fängelselagen anger inte häkteslagen någon tidpunkt när ett
      avskildhetsbeslut ska omprövas. Kriminalvårdsstyrelsen föreslog i slutrapporten
      Häktesuppdraget 1995/96 att det skulle införas en skyldighet för häktena att
      ompröva beslut om undantag från gemensam vistelse med vissa tidsintervaller, i
      enlighet med vad den då gällande lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
      föreskrev i fall där en intagen i kriminalvårdsanstalt placerades i avskildhet.
      Regeringen ansåg dock att det, med anledning av att häktade oftast vistas en
      kortare tid i häkte och att beslut om undantag från gemensam vistelse i enlighet
      med förvaltningsrättsliga principer ska omprövas på begäran av berörd häktad,
      inte fanns tillräckliga skäl att införa styrelsens förslag. Någon sådan
      omprövningsskyldighet infördes inte heller i den nya häkteslagen.
      Som redovisats skiljer sig häktenas rutiner vad gäller omprövning av avskild-
      hetsbeslut åt. En förklaring till varför det har uppstått olika rutiner är att lag-
      stiftaren inte föreskrivit om någon sådan skyldighet och därmed inte heller
      lämnat några direktiv om hur ofta en sådan omprövning i så fall ska ske. Därtill
      har regeringen tidigare avfärdat ett förslag om att införa en skyldighet för
      häktena att ompröva beslut om undantag från gemensam vistelse med vissa
      tidsintervaller. Detta har skapat en osäkerhet om hur dessa ärenden ska hanteras.
      Kriminalvården har inte heller tagit fram enhetliga rutiner för hur dessa ärenden
      ska hanteras.
      Ett beslut om avskildhet får aldrig pågå länge än vad som är nödvändigt
      (jfr 1 kap. 6 § HäL). En föreskriven tidpunkt för omprövning kan antas bidra till
      att upprätthålla detta krav. Trots att regeringen tidigare avfärdat bestämmelser
      om omprövning i häkteslagen överväger därför Kriminalvården att införa en
                                                                   Dnr 5969-2015        Sid 4 (28)




bestämmelse om tidsbunden omprövning i FARK Häkte. Bestämmelsen bör
lämpligen utformas med fängelselagens bestämmelser om omprövning som
förebild.

2.   Utformningen av häktenas beslut (exempel I–VI)

Besluten är bristfälliga
När det gäller utformningen av häktenas beslut kan Kriminalvården konstatera
att samtliga av JO angivna exempel uppvisar brister i någon utsträckning och når
inte upp till förvaltningslagens krav på motivering av beslut. Merparten av
exemplen saknar uppgift om datum och vilken tidpunkt då den intagne
placerades i avskildhet samt information om aktuell beslutsfattare. Flera av
exemplen saknar även en tydlig händelsebeskrivning om varför den intagne
placerats i avskildhet. Några av exemplen saknar hänvisning till relevant lagrum
och samtliga exempel saknar till synes fullföljdshänvisningar.
Nu angivna brister försvårar dels den intagnes möjligheter till att begära
omprövning av ett beslut om avskildhet i häkte, dels Kriminalvårdens
möjligheter till uppföljning av om omständigheterna i det enskilda fallet varit
sådana att tillräckliga skäl för avskildhet förelegat.

Placering på gemensamhetsavdelning
Vad gäller dokumentation då en intagen inte kan placeras på en gemensamhets-
avdelning på grund av platsbrist vill Kriminalvården förtydliga att långt ifrån alla
häkten är så dimensionerade att de har särskilda gemensamhetsavdelningar. Det
häkteslagen ställer krav på är att en intagen ska ges möjlighet att dagtid vistas
tillsammans med andra intagna (s.k. gemensamhet).
Den som häktas har alltså inte rätt att placeras på ett visst särskilt häkte eller en
viss särskild avdelning. En placering av en intagen är ett resultat av en rad olika
faktorer. En intagen som är häktad ska normalt placeras i det häkte som är
beläget i, eller i närheten av, den ort där rättsprocessen ska äga rum. Var en
häktad placeras är också beroende av de faktiska förhållanden och praktiska
förutsättningar som föreligger, t.ex. när det gäller klientkonstellationer och
platstillgång.
Kriminalvården är medveten om att det finns en risk för att den som är häktad
kan komma att vistas ensam på en avdelning. Det kan bero på att det inte finns
flera intagna på avdelningen, att övriga intagna har restriktioner som inte medger
gemensamhet eller att andra intagna av en eller annan anledning inte vill vistas i
gemensamhet (jfr nedan). Sådan faktisk ensamvistelse är dock inte att jämställa
med avskildhet där Kriminalvården bedömt att den intagne, av de skäl som anges
i häkteslagen, inte kan vistas tillsammans med andra intagna.
Det nu anförda innebär att Kriminalvården inte anser att det ska fattas beslut om
avskildhet då en intagen inte kan erbjudas rum på en s.k. gemensamhets-
avdelning. Kriminalvården anser att den intagne ska upplysas om att och varför
det inte finns möjlighet att tillmötesgå önskemålet om placering. Vidare ska
dokumentation ske genom en daganteckning i den intagnes journal.

Den intagnes vilja
Kriminalvården vidtar en rad åtgärder för att minska den isolering som frihets-
berövandet med nödvändighet innebär (se Kriminalvårdens årsredovisning för år
2015 s. 22f). I de fall där en intagen inte vill vistas tillsammans med andra ska
det dock inte fattas beslut om avskildhet. En intagen i häkte har till skillnad från
en intagen i anstalt en lagstadgad rätt att placeras i enrum. Valet att inte träffa
andra häktade är en enskild intagens val och det finns, till skillnad från fängelse-
lagen, inte någon grund för avskildhet på egen begäran enligt häkteslagen. Den
intagnes önskemål ska dock dokumenteras i journalen, för att t.ex. möjliggöra
uppföljning.
                                                                   Dnr 5969-2015         Sid 5 (28)




Närmare om säkerhetsskäl
I några av de beslut som JO:s granskning avser redovisas konkreta omständig-
heter som legat till grund för bedömningen att det föreligger sådana säkerhets-
skäl som enligt häkteslagen krävs för att hålla den intagne avskild. Den närmare
innebörden av säkerhetsskäl är inte alltid helt klar. Beroende på hur situationen
ser ut i det enskilda fallet kan det motiveras av t.ex. att det finns risk för rymning
eller fritagning, att det har uppstått en olämplig klientkonstellation på en
avdelning som inte kan lösas genom förflyttning, att det har uttalats hot om våld,
att en intagen är berusad eller att skadegörelse ägt rum.
Däremot anser Kriminalvården inte att det är givet att en förflyttning av en
intagen som uppvisar självskadebeteende till ett rum där behovet av tillsyn kan
tillgodoses på ett bättre sätt ska ses som en avskildhet. Den situation av faktisk
ensamvistelse som uppkommer är inte ett resultat av att Kriminalvården bedömt
att den intagne inte kan vistas tillsammans med andra intagna, utan är en direkt
konsekvens av att erforderlig tillsyn inte kan utövas på annat sätt.

3.   Angivande av skötsamhet som förutsättning för placering i gemensamhet
     (exempel I)
God skötsamhet är inte en förutsättning för att en intagen som är placerad i
avskildhet ska få möjlighet att återgå i gemensamhet. Av utredningen i ärendet
framgår tydligt att samtliga häkten tar avstånd ifrån denna skrivning. Den
felaktiga hänvisningen till misskötsamhet är olycklig men är av allt att döma en
isolerad företeelse. Vad gäller det berörda häktet så påtalades felet av region
Stockholm för häktesledningen redan i samband med att JO hämtade in besluts-
exemplen. Kriminalvården, huvudkontoret, finner inte anledning att vidta några
ytterligare åtgärder med anledning av skrivningen.

4.   Häktet Helsingborgs rutiner för avskildhetsplacering av intagna som är meddelade
     åklagarrestriktioner (exempel VII)
Vad gäller frågan om huruvida avskildhetsbeslut ska fattas avseende en intagen
som har gemensamhetsrestriktioner kan Kriminalvården konstatera att rutinerna
skiljer sig åt mellan häktena. Vissa häkten har uppgett att de fattar avskildhets-
beslut avseende samtliga intagna som placerats i ett rum med begränsad
utrustning, oaktat att den intagne varit ålagd restriktioner som inneburit att hen
inte fått vistas tillsammans med andra intagna. Andra häkten har uppgett att de
inte fattar beslut om avskildhet rörande intagna som är ålagda restriktioner om
restriktionerna som sådana är tillräckliga för att omhänderta en risk som annars
hade legat till grund för beslut om avskildhet. Inte förrän när åklagare medger
undantag i meddelade restriktioner eller restriktionerna hävs så anser häktena att
sådana säkerhetsskäl som gör det nödvändigt att hålla den intagne avskild från
andra intagna (jml 2 kap. 5 § andra punkten HäL) uppstår.
Ett beslut om restriktioner kan när som helst ändras eller upphävas. Detta skulle
kunna tala för att häktet, när det av säkerhetsskäl finns anledning att avskilja
någon från gemensamheten, bör fatta ett formellt avskildhetsbeslut, även om den
intagne redan är föremål för restriktioner rörande gemenskap. Det innebär dock
att ibland kommer inga åtgärder alls vidtas med anledning av avskildhetsbeslutet,
utan den intagne stannar kvar i sitt bostadsrum.
Ett annat alternativ är att häktet fattar beslut om avskildhet endast i de fall
Kriminalvården av säkerhetsskäl vidtar några åtgärder som går utöver vad som
följer av åklagarens restriktioner. Det kan t.ex. handla om att intagen med
gemensamhetsrestriktioner förstör inventarier och föremål i sitt bostadsrum och
Kriminalvården av den anledningen rensar bostadsrummet, eller om en intagen
flyttas till en annan avdelning, eller till ett avskildhetsrum med begränsad
utrustning.
Kriminalvården ser fram emot att ta del av JO:s uppfattning i frågan.
                                                                  Dnr 5969-2015       Sid 6 (28)




Utan att det påverkar det nu sagda är Kriminalvården medveten om att det finns
bestämmelser i 1 kap. 17 § andra stycket FARK häkte som medger att
utrustningen i ett bostadsrum begränsas utan att det för den skull behöver fattas
beslut om avskildhet. Kriminalvården avser att se över regleringen.

5.   Avskildhetsplacering vid metadonbehandling

a)   Vilka riktlinjer gäller för metadon- och annan substitutionsbehandling i häkte
     och anstalt för att uppnå likabehandling?
Sedan början av 2000-talet finns publikationen Kriminalvårdsmedicin – handbok
och basläkemedel 2013 – 2015 (härefter ”handboken”). Handboken revideras
vart tredje år och en ny version är under framtagning. Revideringen av avsnittet
om läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende (LARO) berör främst
de ändringar som gjorts i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende, se vidare under punkten c.
Några ytterligare riktlinjer vad gäller metadon- och annan substitutions-
behandling inom Kriminalvården finns inte.
I instruktionen för Kriminalvårdens uppsökare på häkte ingår att fråga om
läkemedelsassisterad behandling. När en person som är i s.k. underhålls-
behandling tas in på häkte eller anstalt ska kontakt tas med behandlande
enhet/mottagning/läkare. Det är sedan den intagnes ansvariga läkare inom
beroendevården som efter samråd med Kriminalvården och läkaren på det
aktuella verksamhetsstället som avgör huruvida underhållsbehandlingen kan
fortsätta eller om den ska avbrytas.
Enligt Kriminalvården mening finns det inga medicinska skäl för att avbryta en
underhållsbehandling på grund av att personen frihetsberövas. Via de kvalitets-
råd som hålls avseende hälso- och sjukvården finns det även en uttalad ambition
från vårdgivaren att underhållsbehandling ska kunna genomföras på samtliga
anstalters normalavdelningar.
Enligt Socialstyrelsens tidigare föreskrifter skulle en underhållsbehandling
avbrytas om patienten dömdes för viss narkotikarelaterad brottslighet. Enligt de
nya föreskrifterna avgörs detta av behandlande läkare i samråd med läkaren vid
den anstalt eller häkte som den intagne är placerad vid.
Mot bakgrund av de ändringar som gjorts i Socialstyrelsens föreskrifter, se
vidare under punkten c, och att antalet intagna som tillåts fortsätta med under-
hållsbehandling trots frihetsberövande kan komma att öka har Kriminalvården
för avsikt att undersöka behovet av interna riktlinjer vad gäller hanteringen av
intagna som genomgår substitutionsbehandlingar. Kriminalvården vill dock
erinra om att det ytterst är upp till den intagnes behandlande läkare att, efter
samråd med anstaltens eller häktets läkare, avgöra om det finns förutsättningar
för att fortsätta en underhållsbehandling på ett patientsäkert sätt. Kriminal-
vårdens möjligheter att påverka är därför begränsade.

b)   Avskildhetsplacering av intagna som genomgår metadon - eller annan
     substitutionsbehandling

Utredning
Det är ganska ovanligt att häkten har intagna som genomgår substitutions-
behandlingar. En majoritet av häktena har uppgett att man inte avskiljer intagna
på grund av att de genomgår substitutionsbehandlingar. Om en intagen som
genomgår substitutionsbehandling placeras i avskildhet så beror detta i så fall på
att den intagne uppvisat tecken på berusning/drogpåverkan. Fler av häktena har
uppgett att i de fall intagna som genomgår substitutionsbehandlingar inte har
restriktioner och därmed kan vistas tillsammans med andra intagna så fungerar
detta bra.
Å andra sidan har även framkommit att vissa häkten anser att intagna som
genomgår substitutionsbehandlingar ska placeras i avskildhet med anledning av
                                                                 Dnr 5969-2015        Sid 7 (28)




att de kan uppfattas som påverkade av medintagna. Detta skulle i sin tur kunna
trigga ett narkotikasug hos medintagna vilket riskerar att påverka ordningen och
säkerheten i häktet. Vidare finns det alltid en viss risk att medicinen kommer i
orätta händer.
Vid vissa anstalter finns s.k. LAB-platser. Begreppet LAB står för läkemedels-
assisterad behandling och s.k. LAB-platser är platser på avdelningar som är
särskilt anpassade/bemannade för att t.ex. hantera biverkningar som kan uppstå
vid inställning respektive utsättning av substitutionsbehandling. Denna typ av
platser finns endast på anstalterna Fosie, Täby och Högsbo. Endast intagna som
genomgår någon slags substitutionsbehandling placeras på dessa avdelningar.
Intagna på dessa avdelningar är inte placerade i avskildhet.

Kriminalvårdens bedömning
Det finns ingen policy som säger att intagna som är ordinerade metadon inte ska
få vistas tillsammans med andra intagna. Kriminalvården anser inte heller att det
finns grund för att regelmässigt placera intagna som genomgår metadon- eller
annan substitutionsbehandling i avskildhet. Däremot kan det finnas anledning att
i samband med insättning eller nedtrappning placera intagna på särskilt
utrustade/anpassade avdelningar för att kunna tillmötesgå de särskilda behov
som kan uppstå i samband därmed.
Kriminalvården har vid ett flertal tillfälle ombetts att klargöra myndighetens
inställning till placering i avskildhet på grund av den intagne är berusad eller
påverkad av narkotika. I Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och
avskildhet i anstalt (2012:1) anges att det i stort sett alltid är nödvändigt att
avskilja en intagen som är drogpåverkad, eftersom tecknen på drogpåverkan
(t.ex. förstorade pupiller) riskerar att upptäckas av andra intagna och därigenom
äventyra ordningen och säkerheten.
Enligt Kriminalvårdens mening går det inte att bortse från den påverkan på
ordning och säkerhet som en intagens uppvisade tecken på berusning kan ha.
Kriminalvården anser därför inte att det går att utesluta att beslut om avskildhet
kan behöva fattas i dessa fall. Kriminalvårdens uppfattning är dock att strävan
ska vara att i första hand försöka hantera tecken på berusning på andra sätt än att
avskilja den intagne. Enligt Kriminalvårdens mening finns det därför skäl att se
över skrivningarna i handboken.
Om en intagen måsta avskiljas på grund av berusning ska beslut om avskildhet
fattas. I övrigt hänvisas till vad som anförts under fråga 2.

c)   medicinska överväganden
Vid tidpunkten för JO:s inspektion reglerades LARO av Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2009:27) om läkemedelsassisterad
behandling vid opiatberoende. I den fanns det en presumtion som innebar att
läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende skulle avbrytas om en patient
dömts för narkotikabrott.
Den 15 februari 2016 trädde Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
(HSLF-FS 2016:1) om läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende i
kraft. Den nya föreskriften innehåller en bestämmelse om frihetsberövade,
4 kap. 9 §, som säger att om en patient har ordinerats läkemedelsassisterad
behandling vid opiatberoende blir frihetsberövad så ska läkaren ta ställning till
om det finns förutsättningar för att fortsätta behandlingen på ett patientsäkert
sätt. Presumtionen för att läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende ska
avbrytas om en patient dömts för narkotikabrott har således tagits bort.
Kriminalvårdens hälso- och sjukvård utför vård motsvarande vad som normalt
erbjuds på vårdcentraler. I den mån en intagne behöver specialistvård remitteras
hen till en sådan klinik utanför häktet eller anstalten. Inom Kriminalvården är det
endast anstalten Fosie som är registrerad som en enhet som får genomföra läke-
medelsassisterad behandling vid opiatberoende. Vid anstalterna Täby och
                                                                      Dnr 5969-2015        Sid 8 (28)




      Högsbo bedrivs behandling genom Beroendecentrum. Läkemedelsassisterad
      behandling vid opiatberoende på häktena genomförs därför alltid av den enhet
      och läkare som tidigare behandlat den intagne. Detta innebär att förskrivningen
      till en intagen görs av läkaren på den mottagning där den häktade behandlats före
      frihetsberövandet. Det är även denna läkare som är ansvarig för behandlingen.
      Kriminalvården kan således inte bestämma huruvida en läkemedelsassisterad
      behandling ska fortgå eller inte utan har att förhålla sig till vad den ansvariga
      läkaren beslutar.
      I syfte att förbättra möjligheterna för intagna att få hjälp att ta sig ur opiat-
      beroende finns sedan en tid tillbaka ITOK (integrerat team för opiatberoende
      kriminalvårdsklienter). ITOK är ett resultat av samverkan mellan Socialtjänsten,
      Kriminalvården och Stockholms Läns landsting. Samverkan går ut på att opiat-
      beroende kriminalvårdsklienter kan erbjudas utredning för eventuell läkemedels-
      assisterad behandling under tiden på anstalt, häkte eller i frivård. De erbjuds
      sedan behandling inför den villkorliga frigivningen och fortsätter därefter i
      öppenvård på ITOK. Denna typ av samverkan är självklart beroende på hur
      respektive socialtjänst och landsting väljer att organisera sin verksamhet.
      Kriminalvården arbetar aktivt för att utöka samverkan till fler kommuner och
      landsting.

      Kriminalvårdens fortsatta arbete
      Under 2015 gav generaldirektören ett särskilt uppdrag till anstalts- och häktes-
      avdelningen att arbeta fram rutiner som säkerställer att avskildhetsbeslut följs
      upp och granskas kontinuerligt. Inom ramen för detta uppdrag fick anstalts- och
      häktesavdelningen även i uppdrag att upprätta styrande dokument som tydliggör
      hur gemensamhet och avskildhet i häkte ska dokumenteras.
      Som beskrivits ovan överväger Kriminalvården att införa en föreskrift om
      omprövning av avskildhetsbeslut i häkte. Kriminalvården arbetar även med att ta
      fram ett material om avskildhet i häkte som motsvarar det material som finns om
      avskildhet i anstalt, se Kriminalvårdens handbok (2012:1) om gemensamhet och
      avskildhet i anstalt. Huruvida materialet kommer att utgöra en del av den
      befintliga handboken om gemensamhet och avskildhet i anstalt eller utgöra en
      egen handbok är i dagsläget inte beslutat.
      Kriminalvården har i yttrandet till JO i ärende med JO:s dnr 1652-2015 (Krimi-
      nalvårdens dnr 2015-24609) redogjort för Kriminalvårdens arbete på lokal,
      regional och central nivå för att säkerställa att fängelselagens bestämmelser om
      avskildhet tillämpas på ett korrekt sätt. Inom ramen för detta uppdrag har
      anstalts- och häktesavdelningen utformat ett egenkontrollprogram för avskild-
      hetsbeslut i anstalt. Avsikten är att utforma ett motsvarande egenkontrollprogram
      för avskildhetsbeslut i häkte. Detta program kommer inte att vara avsett att
      ersätta ordinarie rutiner för kvalitetssäkring av pågående avskildhetsärende, utan
      ska fungera som stickprov i efterhand.
      Kriminalvården kommer även att se över möjligheterna att vidareutveckla stöd-
      funktionen för avskildhetsbeslut i kriminalvårdsregistret för att kunna ge samma
      stöd i hanteringen avseende avskildhet i häkte som för avskildhet i anstalt.
      Med hänvisning till det nu anförda kan alltså konstateras att Kriminalvården
      vidtar en rad åtgärder i syfte att åstadkomma en mer enhetlig och rättssäker
      prövning vid placering i avskildhet i häkte.

Gällande bestämmelser m.m.
Häkteslagen
Häkteslagen (2010:611) innehåller grundläggande bestämmelser om
utformningen av verkställighet i häkte. Enligt 1 kap. 4 § ska varje intagen
bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
                                                                      Dnr 5969-2015       Sid 9 (28)




svårigheter som är förenade med frihetsberövandet. Av 5 § samma kapitel
framgår att verkställigheten ska utformas så att negativa följder av frihets-
berövandet motverkas. Vidare framgår det av 6 § i samma kapitel att
verkställigheten inte får innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än
som följer av häkteslagen eller som är nödvändiga för att ordningen eller
säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre
ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

Av 2 kap. 5 § häkteslagen framgår att en intagen ska ges möjlighet att dagtid
vistas tillsammans med andra intagna (gemensamhet), om inte

    1. den intagne är placerad i en annan förvaringslokal än i ett häkte och
       lokalförhållandena inte tillåter gemensamhet,
    2. det av säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla den intagne avskild från
       andra intagna, eller
    3. det är nödvändigt för att genomföra en kroppsbesiktning.

Enligt förarbetena till bestämmelsen tar den sin utgångspunkt i att en intagen – i
den mån han eller hon vill det – har rätt att vistas tillsammans med andra
intagna under dagtid, s.k. gemensamhet. Det finns undantag från rätten att vistas
tillsammans med andra. I förarbetsuttalandena till bestämmelsens andra punkt
anges att gemensamhet får vägras om det av säkerhetsskäl är nödvändigt att
hålla en intagen avskild från andra intagna om det föreligger risk för fritagning
eller rymning eller om den intagne är våldsam eller påverkad av narkotika
(prop. 2009/10:135 s. 185–186). Beslut om placering i avskildhet fattas av
Kriminalvården.

När en häktad, anhållen eller gripen är misstänkt för brott följer av 6 kap. 1 och
2 §§ häkteslagen att den intagne får påföras inskränkningar i sin rätt till kontakt
med omvärlden (restriktioner). Beslut om restriktioner fattas av åklagaren efter
tillstånd av domstol (24 kap. 5 a § rättegångsbalken). Den intagnes rätt till
vistelse i gemensamhet får således begränsas även på detta sätt.

Av förarbetena till häkteslagen framgår att endast mindre ingripande begräns-
ningar i den intagnes frihet kan ske med stöd av 1 kap. 6 § häkteslagen i syfte
att effektivt vidmakthålla frihetsberövandet och att upprätthålla ordningen och
säkerheten (a. prop. s. 183 och 121), dvs. övervakningen i häktet.

I förarbetena till 1 kap. 6 § häkteslagen (a. prop., s. 65 och 108) hänvisas till
motsvarande bestämmelse i fängelselagen och kommentaren till denna:

      I vissa fall måste Kriminalvårdens befogenhet att vidta en åtgärd som innebär en
      begränsning i den intagnes frihet regleras uttryckligt och uttömmande i lag. Det
      avser t.ex. åtgärder som omfattas av grundlagsskyddet i 2 kap. 6 § regerings-
      formen mot bl.a. kroppsvisitation och undersökning av förtroliga försändelser.
      Mindre ingripande begränsningar i den intagnes frihet måste dock, utan att de
      regleras särskilt, med nödvändighet följa av att Kriminalvården har i uppdrag att
      upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalt. Det kan t.ex. avse vissa former
                                                                       Dnr 5969-2015        Sid 10 (28)




      av övervakning av den intagne i anstalt (jfr prop. 2004/05:34 s. 37 f.), men också
      den intagnes skyldighet att följa de rutiner som gäller i en anstalt och de anvis-
      ningar som ges av kriminalvårdspersonal. För att garantera en human och rätts-
      säker kriminalvård bör det nu anförda komma till uttryck i fängelselagen på så
      sätt att det anges att verkställigheten inte får innebära andra begränsningar i den
      intagnes frihet än som följer av lag eller som är nödvändiga för att ordningen
      eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
Till skillnad från fängelselagen (2010:610) saknar häkteslagen bestämmelser
om hur länge en placering i avskildhet får pågå, om hur ofta omprövning av ett
beslut om placering i avskildhet ska ske och om läkarundersökning av den
avskilde intagne (jämför 6 kap. 4, 6–8 och 10 §§ fängelselagen).

Internationella regler m.m.
Enligt artikel 3 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen) får ingen
utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Enligt artikel 6 är en grundläggande rättssäkerhetsgaranti att
tvister om rättigheter och anklagelser för brott ska kunna prövas av domstol. Av
betydelse i sammanhanget är också artikel 13, där det föreskrivs att var och en,
vars i konventionen angivna rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt
rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats
av någon under utövning av offentlig myndighet.

Som medlem av Europarådet har Sverige varit med om att anta minister-
kommitténs rekommendationer Rec (2006)2 till medlemsstaterna avseende de
europeiska fängelsereglerna, som bl.a. innehåller bestämmelser tillämpliga på
var och en som häktats av rättslig myndighet eller frihetsberövats till följd av
dom (10.1). Där anges att intagna som utsätts för extraordinära säkerhets- eller
skyddsåtgärder har rätt att klaga på beslutet (53.7).

En allmänt vedertagen definition av isolering är när en person är instängd i sin
cell 22 timmar eller mer per dygn utan meningsfull mänsklig kontakt (se bl.a.
FN:s specialrapportörs rapporter1 och den av FN:s generalförsamling antagna
United Nations Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners [the
Nelson Mandela Rules]).2 Europarådets kommitté mot tortyr och omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) har i en standard uttalat
att isolering enbart ska komma i fråga i undantagsfall och under kortast möjliga
tid.3




1
  Torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment, Note by the
Secretary-General, A/66/268, p. 25–26 och A/63/175, p. 77.
2
  United Nations Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners (the Nelson
Mandela Rules), rule 44.
3
  CPT/Inf (2017) 5, p. 62.
                                                                 Dnr 5969-2015       Sid 11 (28)




Under hösten 2016 höll CPT s.k. High Level Talks med den svenska
regeringen. Samtalen hölls med anledning av den kritik som CPT
återkommande har riktat mot Sverige efter sina granskningar av förhållandena
för intagna som är häktade och framför allt de häktade som har restriktioner. I
CPT:s senaste rapport, efter kommitténs femte besök i Sverige 2015, framfördes
stark kritik mot Sverige när det gäller den omfattande användningen av
restriktioner vid häktningar och bristen på sysselsättning i häktena. CPT
beklagade att restriktionsanvändningen i Sverige, trots den dialog som förts
under 24 år, fortsatt var oförändrad utan några egentliga tecken på förbättringar.
Det framhölls att Sveriges förhållningssätt till restriktioner behöver ändras i
grunden.4

Häktes- och restriktionsutredningen
Regeringen tillsatte en utredning hösten 2016, Häktes- och restriktionsutred-
ningen, som i augusti 2016 lämnade sitt betänkande Färre i häkte och minskad
isolering (SOU 2016:52). Utredningen föreslår att häktningstiderna ska
begränsas genom tidsfrister och att domstolarnas prövning av restriktioner ska
bli mer omfattande. Betänkandet har ännu inte lett till ändrad lagstiftning.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Enligt huvudregeln i häkteslagen ska en häktad ges möjlighet att dagtid vistas
tillsammans med andra intagna (gemensamhet), vilket anses förutsätta vistelse
tillsammans med flera andra intagna. Verkställigheten i ett häkte får inte
innebära andra begränsningar i den intagnes rätt att vistas tillsammans med
andra intagna än som följer av 6 kap. 1 och 2 §§ och 2 kap. 5 § häkteslagen.

Kan en häktad hållas avskild på grund av faktiska förhållanden och
praktiska förutsättningar?
Faktorer som avgör en häktads placering
En fråga som uppkommit är om en häktad kan hållas avskild inte bara med stöd
av ovannämnda bestämmelser utan också enligt bestämmelserna i 1 kap. 6 §
häkteslagen, på grund av faktiska förhållanden och praktiska förutsättningar.

I detta initiativärende har aktualiserats situationer när en häktad på grund av
platsbrist inte kan placeras på en gemensamhetsavdelning eller på annat sätt ges
möjlighet att vistas tillsammans med andra intagna. Kriminalvården har i sitt
remissvar anfört att en häktads placering är resultatet bl.a. av på vilken ort som
rättsprocessen ska äga rum och faktiska förhållanden samt praktiska förutsätt-
ningar såsom klientsammansättningar och platstillgång. Vidare har Kriminal-
vården uppgett att en häktad kan komma att vistas ensam på en avdelning på




4
    CPT/Inf (2016) 1, p. 48 och p. 51–53.
                                                                   Dnr 5969-2015        Sid 12 (28)




grund av att det inte finns fler intagna på avdelningen eller att övriga intagna
har restriktioner som inte medger gemensamhet eller att övriga intagna inte vill
vistas i gemensamhet. Kriminalvården anser att en sådan faktisk ensamvistelse
inte utgör en placering i avskildhet enligt häkteslagen.

Tidigare JO-uttalanden om Kriminalvårdens inskränkningar i möjligheten till
gemensamhet mellan intagna
I sammanhanget noterar jag att JO tidigare har uttalat sig i frågan om Kriminal-
vårdens inskränkningar i möjligheterna till gemensamhet mellan intagna, till
följd av bristande resurser (se bl.a. JO 2001/02 s. 161 f.). Det rådde vid tid-
punkten för det beslutet platsbrist inom Kriminalvården med överbeläggningar
m.m. som en följd av detta. JO uttalade att en hänvisning till resursbrist är av
mer generell natur och att det är uppenbart att lagstiftningen om gemensamhet
mellan häktade blir innehållslös om det saknas erforderliga resurser. Vidare
uttalade JO att han var medveten om att det av andra skäl, t.ex. klientelets sam-
mansättning, ibland kan vara svårt att låta intagna vistas tillsammans. Sådana
svårigheter – som delvis är betingade av platsbristen på häktena – får dock
enligt JO inte tas till intäkt för att inte så långt möjligt tillämpa reglerna om
möjlighet till gemensamhet. I ett annat beslut uttalade JO att häkteslagens
bestämmelser om förhållandena för intagna får ses som en minimireglering av
de rättigheter som var och en som är häktad har och att det inte är acceptabelt att
möjligheten till gemensamhetsvistelse inskränks eller till och med omintetgörs
på grund av bristande resurser (JO 2006/07 s. 139). JO har även senare uttalat
att resursbrist eller avsaknaden av inre differentiering inte är acceptabla skäl till
att hålla en intagen avskild från andra intagna (JO 2015/16 s. 191).

Situationer som Kriminalvården råder över
Av Kriminalvårdens remissvar framgår att häktades möjligheter att vistas i
gemensamhet med andra intagna har begränsats på andra grunder än de ovan
redovisade reglerna i häkteslagen. Jag vill framhålla att s.k. faktiska avskild-
hetsvistelser som uppkommit på grund av att det inte finns andra häktade att
vistas i gemensamhet med är en situation som Kriminalvården råder över och
har möjlighet att åtgärda, bl.a. genom omplaceringar. Kriminalvården förfogar
även över fördelningen av antalet gemensamhetsplatser på landets häkten. Det
bör följaktligen vara möjligt att förhindra de flesta situationer där intagna inte
kan placeras i gemensamhet.

Jag delar den uppfattning som JO uttalade redan första gången för drygt 15 år
sedan. Kriminalvården verkar inte ha beaktat JO:s synpunkter fullt ut och jag
noterar i sammanhanget att beläggningsgraden i landets häkten är lägre nu än
för drygt 15 år sedan. Det är enligt min mening djupt otillfredsställande att en
intagen av organisatoriska skäl eller andra skäl som den intagne inte kan
påverka inte ges möjlighet att vistas i gemensamhet. Jag ställer mig frågande till
Kriminalvårdens uppfattning att det inte rör sig om avskildhet när den intagne i
dessa fall saknar andra intagna att vistas med. Med beaktande av att 1 kap. 6 §
häkteslagen avser mindre ingripande begränsningar i den intagnes frihet anser
                                                                          Dnr 5969-2015   Sid 13 (28)




jag inte att en intagen med stöd av den bestämmelsen kan placeras i ensamhet
på grund av faktiska förhållanden och praktiska förutsättningar. Situationen
innebär en faktisk avskildhet, och den intagne vistas under motsvarande grad av
isolering som råder för de intagna som har restriktioner. Den intagne har inte
heller någon möjlighet att få den faktiska ensamvistelsen prövad av domstol. Ur
den frihetsberövades perspektiv är detta synnerligen otillfredsställande.

Häktades villkor i förhållande till Europakonventions krav
Jag vill här påminna om att en placering i avskildhet eller i faktisk avskildhet
som är långvarig under vissa omständigheter kan utgöra omänsklig behandling
och därmed ett brott mot artikel 3 i Europakonventionen. En helhetsbedömning
får göras av den intagnes situation, varvid tillgången till radio, television och
tidningar liksom kontakt med advokat och anhöriga ska beaktas. Av betydelse
är också hur starkt behovet av isoleringen är.5

Genom att Europakonventionen aktualiseras uppkommer också frågan om
Sverige uppfyller konventionens krav på att var och en, vars i konventionen
angivna rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en
nationell myndighet. Jag har nyligen uppmärksammat denna fråga i en
motsvarande situation, där intagna vistades ensamma på säkerhetsavdelning i
anstalt (JO:s beslut den 19 december 2017, dnr 7488-2016).

Intagna som inte vill vistas tillsammans med andra intagna
När det gäller intagna som inte vill vistas i gemensamhet så delar jag
Kriminalvårdens uppfattning att deras inställning ska dokumenteras. I detta
sammanhang vill jag dock påminna om att verkställigheten ska utformas så att
negativa följder av frihetsberövandet motverkas (1 kap. 5 § häkteslagen). Det
gäller bl.a. de psykiska, sociala och ekonomiska konsekvenser som frihets-
berövandet kan ha för den intagne (prop. 2009/10:35 s. 183). Kriminalvården
har således en skyldighet att utforma verkställigheten på detta sätt och att kunna
redogöra för utformningen. Det är därför nödvändigt att Kriminalvården
dokumenterar den intagnes vistelse på ett sådant sätt att det går att följa om en
intagen t.ex. fortlöpande valt att inte delta i erbjudna aktiviteter. I sådana fall
har Kriminalvården en skyldighet att följa upp orsaken. Det är således inte
godtagbart att okritiskt låta en intagen välja att inte delta i aktiviteter, i
synnerhet inte om det är fråga om en ung intagen. En väl dokumenterad
verkställighet är en förutsättning för Kriminalvårdens egen uppföljning och för
en extern kontroll av verksamheten.




5
    Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 87.
                                                                    Dnr 5969-2015      Sid 14 (28)




Behov av systematisk dokumentation av isoleringsbrytande åtgärder över tid
Jag anser att Kriminalvården aktivt behöver se över hur myndigheten säker-
ställer intagnas rätt att dagtid få vistas i gemensamhet, eftersom det inte är möj-
ligt att följa hur många intagna som rent faktiskt är placerade under isolerings-
liknande förhållanden. Jag ser mycket allvarligt på den situation som nu råder
och som från rättssäkerhetssynpunkt är djupt beklaglig.

Efter en serie av inspektioner av Kriminalvårdens häkten under 2017 har jag i
efterföljande protokoll uttalat att Kriminalvården bör se till att den tid som
intagna vistas i gemensamhet rapporteras och dokumenteras på ett likvärdigt
sätt, så att det blir möjligt att följa förhållandena över tid. För intagna som inte
vistas i gemensamhet bör isoleringsbrytande åtgärder rapporteras och
dokumenteras (se protokoll från inspektionen av häktet Huddinge,
dnr 416-2017).

Kan en häktad som är meddelad restriktioner av åklagaren placeras i
avskildhet?
Om domstolen beviljar åklagaren tillstånd att besluta om att en häktads
kontakter med omvärlden får inskränkas (restriktioner) kan ett beslut innebära
inskränkningar i rätten att vistas tillsammans med andra intagna enligt
2 kap. 1 § andra stycket häkteslagen och i rätten att vistas i gemensamhet enligt
2 kap. 5 § häkteslagen. Konsekvensen av inskränkningarna är att Kriminal-
vården inte kan placera den häktade tillsammans med andra intagna i häktet
(6 kap. 1 och 2 §§ häkteslagen).

I detta sammanhang har fråga uppkommit om och i så fall när Kriminalvården
ska fatta beslut om avskildhet för en häktad som är påförd gemensamhets-
restriktioner. Min utgångspunkt är att Kriminalvården, vid de överväganden
som måste göras i det enskilda fallet, ska ta hänsyn till om de restriktioner som
åklagaren meddelat är tillräckliga, dvs. om begränsningarna som dessa innebär i
praktiken innefattar samma faktiska inskränkningar som även Kriminalvården
anser att den häktade behöver vistas under. Ett beslut av Kriminalvården som
inte leder till någon faktisk skillnad i förhållande till de restriktioner för den
häktade som åklagaren beslutat om bör undvikas (jämför JO 2013/14 s. 287).
Den som är meddelad restriktioner kan begära att rätten ska pröva restriktions-
beslutet (6 kap. 4 § häkteslagen). Restriktionerna kan i en del fall medge vissa
lättnader, t.ex. att den intagne visserligen inte får vistas i gemensamhet enligt
2 kap. 5 § häkteslagen men har möjlighet till s.k. samsittning efter åklagarens
prövning i det enskilda fallet (se allmänna råd till 2 kap. 5 § häkteslagen i
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om häkte, KVFS 2011:2). Om
det från åklagarens sida inte av utredningsskäl finns något hinder att den
häktade samsitter med en viss intagen eller flera andra intagna skulle det ändå
kunna uppkomma situationer där det med hänsyn till Kriminalvårdens ansvar
för säkerheten inte är lämpligt att den intagne beviljas samsittning. I en sådan
situation anser jag att Kriminalvården bör kunna fatta ett beslut som innebär
ytterligare inskränkningar utöver åklagarens redan meddelade restriktioner. Ett
                                                                   Dnr 5969-2015        Sid 15 (28)




beslut om att hålla den intagne avskild från andra intagna enligt 2 kap. 5 § 2
häkteslagen kan den intagne överklaga till förvaltningsrätten efter omprövning
av Kriminalvården.

Det är enligt min mening uppenbart att nuvarande ordning där häktena har olika
rutiner för om och när ett avskildhetsbeslut ska fattas utgör en allvarlig brist. Att
intagna i praktiken blir avskilda från andra intagna utan rätt till överprövning
måste undvikas. Jag anser att det finns ett behov av tydligare lagstiftning i
frågan.

Omprövning av avskildhetsbeslut
Avsaknad av bestämmelser som reglerar placering i avskildhet
Som tidigare har nämnts saknas bestämmelser i häkteslagen om hur länge en
placering i avskildhet får pågå, om hur ofta omprövning av ett beslut om
placering i avskildhet ska ske och om läkarundersökning av den avskilde
intagne.

Kriminalvården har i sitt remissvar uppgett att rutinerna för omprövning av
beslut om placering i avskildhet skiljer sig åt mellan häktena. En förklaring till
denna situation är att lagstiftaren har valt att inte reglera frågan. Kriminalvården
har inte heller tagit fram enhetliga rutiner för hur dessa ärenden ska hanteras,
men myndigheten uppger att den överväger att införa en bestämmelse om
tidsbunden omprövning i myndighetens föreskrifter och allmänna råd om häkte
och att en sådan reglering ska utformas med fängelselagens bestämmelser om
omprövning av placering i avskildhet som förebild. Jag har blivit upplyst om att
sådana föreskrifter ännu inte har införts.

Vidare kan jag konstatera att eftersom det inte finns några bestämmelser som
reglerar hur snart en prövning av om förutsättningarna för en placering i
avskildhet består har häktena getts utrymme att införa egna rutiner.
Förekomsten av lokala rutiner i en fråga som denna äventyrar förutsebarheten i
de olika häktenas bedömning på så sätt att lika fall riskerar att inte bedömas
lika. Detta visar också Kriminalvårdens redovisning, bl.a. genom att ett häkte
anger god skötsamhet som en förutsättning för placering i gemensamhet. Denna
situation är enligt min mening djupt otillfredsställande. Jag noterar att Kriminal-
vården under arbetet med den nya häkteslagstiftningen förde fram uppfattningen
att det finns ett behov av att reglera när en omprövning av ett avskildhetsbeslut
ska ske. Jag delar Kriminalvårdens uppfattning i denna del.

Behov av lagstiftning
Sammanfattningsvis anser jag att det är angeläget att alla begränsningar i en
häktads möjligheter att vistas i gemensamhet med andra intagna sker genom
beslut som har uttryckligt lagstöd. Av regleringen bör bl.a. framgå hur länge en
sådan placering får pågå. Det bör även föreskrivas en skyldighet att ompröva
sådana beslut med vissa tidsintervall. Häkteslagen och den ordning som nu
                                                                  Dnr 5969-2015       Sid 16 (28)




tillämpas av Kriminalvården har enligt min mening uppenbara brister och det är
alltså angeläget att en lagreglering kommer till stånd.

Rutiner för omprövning av beslut om placering i avskildhet
Till dess att skyldigheten att ompröva beslut om placering i avskildhet har lag-
reglerats måste Kriminalvården se till att myndigheten har dokumenterade
rutiner för att regelbundet kontrollera förutsättningarna för placeringen i
avskildhet och om besluten ska bestå eller inte. Jag vill därför uppmana
Kriminalvården att omgående införa en bestämmelse om tidsbunden
omprövning i myndighetens föreskrifter och allmänna råd om häkte.

Utformningen av beslut och omprövningsbeslut om placering i avskildhet
Av 7 kap. 1, 3 och 4 §§ häkteslagen framgår att beslut som har fattats av
Kriminalvården enligt häkteslagen får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol. Innan ett beslut får överklagas ska det ha omprövats av
Kriminalvården.

Enligt 20 § första stycket förvaltningslagen ska ett beslut genom vilket en
myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Vidare framgår av 21 §
första och andra styckena samma lag att en part ska underrättas om innehållet i
det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser myndighets-
utövning mot någon enskild. Om beslutet går parten emot och kan överklagas
ska parten underrättas om hur han eller hon kan överklaga det.

Motiveringsskyldigheten i 20 § förvaltningslagen syftar bl.a. till att garantera en
saklig och enhetlig prövning. En klargörande motivering gör det också lättare
för den enskilde att kontrollera om ett beslut är riktigt och underlättar argumen-
tationen vid ett eventuellt överklagande. För att en beslutsmotivering ska fylla
sitt syfte måste vissa grundläggande krav vara uppfyllda. Det ska t.ex. framgå
vilka bestämmelser som har tillämpats. Det ska också gå att läsa ut vad som har
varit avgörande för utgången i det enskilda fallet (se bl.a. JO 2010/2011 s. 225,
dnr 6027-2015 och Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer
[31 maj 2010, Zeteo], kommentaren till 20 §).

Kriminalvården har i sitt remissvar uppgett att flera av de remitterade häktes-
besluten har brister i sin utformning och att de inte når upp till förvaltnings-
lagens krav på bl.a. motivering av beslut och hänvisning till tillämpligt lagrum.
Flera beslut saknar vidare uppgifter om beslutsfattarens namn, datum och
tidpunkt när den intagne placerades i avskildhet. Därutöver saknade samtliga
beslut överklagandehänvisning.

Jag delar Kriminalvårdens uppfattning i de redovisade avseendena. Bristerna
försvårar för den intagne att begära omprövning av ett beslut om placering i
avskildhet. Dessutom försämras myndighetens möjligheter till uppföljning av
besluten i syfte att få till stånd en enhetlig prövning inom myndigheten. Jag vill
framhålla att det inte är någon skillnad på kraven på utformningen av
                                                                  Dnr 5969-2015     Sid 17 (28)




grundbeslut och omprövningsbeslut. Kriminalvården förtjänar sammantaget
kritik för utformningen av sina beslut om placering i avskildhet i de aktuella
fallen. Jag förutsätter att Kriminalvården utbildar sin personal och följer upp
genomförda insatser. Jag har för avsikt att hålla mig underrättad om utveck-
lingen och att fortsätta att följa denna fråga framöver.

Medicinska överväganden vid regelmässig nedtrappning av
substitutionsbehandlande läkemedel inför en anstaltsplacering
Enligt protokollet från inspektionen av häktet Helsingborg har häktet i
kompletterande information uppgett att den intagna som behandlades med
metadon och var placerad i avskildhet skulle komma att trappas ”ned och ut” på
metadon innan anstaltsplacering, om det skulle bli aktuellt med ett fängelse-
straff. I den promemoria som remitterades till Kriminalvården uppmanades
myndigheten att yttra sig över detta. Kriminalvården har i sitt remissvar
förklarat att läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende på häktena
genomförs av den enhet och läkare som tidigare behandlat den intagne. Vidare
har Kriminalvården uppgett att läkemedelsassisterad behandling ges vid tre
anstalter för manliga intagna.

Socialstyrelsen föreskriver att om en patient som har ordinerats läkemedels-
assisterad behandling vid opiatberoende blir frihetsberövad ska läkaren ta
ställning till om det finns förutsättningar för att fortsätta behandlingen på ett
patientsäkert sätt (4 kap. 9 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
[HSLF-FS 2016:1] om läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende).
Därmed har den tidigare presumtionen för att läkemedelsassisterad behandling
vid opiatberoende ska avbrytas om en patient dömts för narkotikabrott tagits
bort (jfr Socialstyrelsens tidigare föreskrifter och allmänna råd
[SOSFS 2009:27] om läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende).

Det är läkarens bedömning av förutsättningarna för fortsatt behandling på ett
patientsäkert sätt som är avgörande för om den läkemedelsassisterade
behandlingen ska fortsätta under en vistelse i häkte och i anstalt. Eftersom
utgångspunkten för bedömningen är patientsäkerheten är det nödvändigt att
Kriminalvården organiserar sin verksamhet på ett sådant sätt att intagna som har
ordinerats en läkemedelsassisterad behandling ”på utsidan” kan fortsätta sin
behandling i häkten och anstalter. Det är angeläget att Kriminalvården inrättar
sådana platser i den omfattning som behövs för såväl kvinnliga som manliga
intagna, och som gör det möjligt för dem att under pågående behandling vara
tillsammans med flera andra intagna, dvs. i gemensamhet. Jag kommer att följa
frågan framöver.

Riktlinjer för substitutionsbehandling i häkte och anstalt för att uppnå en
likabehandling
Kriminalvården har i sitt remissvar uppgett att publikationen Kriminalvårds-
medicin – handbok och basläkemedel 2013–2015 innehåller de riktlinjer som
gäller för metadon- och annan substitutionsbehandling inom Kriminalvården.
                                                                   Dnr 5969-2015       Sid 18 (28)




Vidare har Kriminalvården uppgett att myndigheten har för avsikt att undersöka
behovet av interna riktlinjer för hanteringen av intagna som genomgår
substitutionsbehandlingar. Jag har blivit upplyst om att inga sådana riktlinjer
finns men att frågan om hanteringen av intagna som genomgår substitutions-
behandling är föremål för diskussioner inom Kriminalvården vad gäller en
översyn av placeringsmöjligheter, process och normering. Jag har för avsikt att
hålla mig underrättad om utvecklingen och att följa även denna fråga framöver.

Regelmässig placering av intagna som genomgår substitutions-
behandling i avskildhet
Under inspektionen av häktet Helsingborg den 8 och 9 september 2015
framkom att den kvinnliga intagna som genomgick metadonbehandling och var
placerad i häktets restriktionsdel hade varit placerad där sedan ankomsten till
häktet i maj 2015, till en början med restriktioner men sedan början av juli 2015
utan restriktioner, dvs. i cirka två månader. Häktet hade informerat den intagna
om att hon på grund av metadonbehandlingen inte kunde erbjudas vistelse i
gemensamhet. Däremot hade häktet inte fattat något beslut om placering i
avskildhet efter det att åklagarens restriktioner hade hävts. Enligt häktet finns en
policy som innebär att intagna som genomgår metadon- eller substitutions-
behandling inte ska vistas i gemensamhet. Anledningen är att den behandlade
intagna av medintagna kan uppfattas som påverkad och därigenom sätta i gång
ett s.k. drogsug hos dem.

Kriminalvården har i sitt remissvar uppgett att det inte finns någon policy om att
intagna som är ordinerade metadon inte ska få vistas tillsammans med andra
intagna. Det finns inte heller någon grund för att regelmässigt placera intagna
som genomgår metadon- eller annan substitutionsbehandling i avskildhet.
Däremot kan det finnas anledning att i samband med insättning eller
nedtrappning av de preparat som kan vara aktuella vid sådan behandling placera
intagna på särskilt anpassade avdelningar för att kunna tillmötesgå de särskilda
behov som kan uppstå i samband därmed. Vidare menar Kriminalvården att det
inte heller går att bortse från att en intagens eventuellt uppvisade tecken på
berusning kan ha en påverkan på ordningen och säkerheten och att beslut om
avskildhet kan behöva fattas i det enskilda fallet. Strävan ska emellertid vara att
i första hand försöka hantera tecken på berusning på andra sätt än att avskilja
den intagne.

Huvudregeln för när en intagen kan placeras i avskildhet enligt häkteslagen är,
som framgått ovan, att det är nödvändigt av säkerhethetsskäl i det enskilda fallet
(2 kap. 5 § första stycket 2 häkteslagen). Som Kriminalvården påpekat får
situationen när en intagen genomgår en läkemedelsassisterad behandling inte
med automatik utlösa en placering i avskildhet. När vissa häkten ändå
regelmässigt beslutar om avskildhetsplacering av de intagna som genomgår
substitutionsbehandling, med hänvisning till en allmän risk för att de kan upp-
fattas som påverkade, sker detta alltså utan lagstöd.
                                                                          Dnr 5969-2015   Sid 19 (28)




Vid den tidpunkt då restriktionerna hävdes borde den intagna som är aktuell i
ärendet ha getts möjlighet att dagtid vistas tillsammans med andra intagna,
under förutsättning att häktet inte hade bedömt att det av säkerhetsskäl varit
nödvändigt med en placering i avskildhet. I sådant fall skulle häktet ha fattat ett
beslut om detta. Häkteslagen ger inga andra alternativ. Något sådant beslut
fattades dock aldrig. I stället upplystes den intagna om häktets policy att hon
under sin behandling inte skulle komma att erbjudas vistelse i gemensamhet.
Kriminalvården har i sitt remissvar uppgett att det inte finns någon sådan policy
inom myndigheten. Sammanfattningsvis har den intagna varit avskild utan stöd
i lag, från den tidpunkt då åklagarens restriktioner upphörde. Häktet förtjänar
allvarlig kritik för det inträffade.

Skötsamhet som en förutsättning för att placeras i gemensamhet
Ett häkte har i ett omprövningsbeslut som fattades i april 2015 uppgett att god
skötsamhet är en förutsättning för placering i gemensamhet.6 I sitt remissvar
uppger Kriminalvården att det är en felaktig hänvisning och jag instämmer i
denna bedömning. Kriminalvården har påtalat saken för häktesledningen och
uttalar vidare att den felaktiga hänvisningen har varit olycklig och en isolerad
företeelse. Oavsett detta förtjänar Kriminalvården kritik för det inträffade. Jag
kan också konstatera att samma skrivning har påträffats vid handlings-
granskning av beslut om placering i avskildhet vid en inspektion av det aktuella
häktet 2017.7 Jag förutsätter att Kriminalvården utbildar sin personal och följer
upp genomförda insatser.

Begäran om återrapportering
Kriminalvården ska senast den 1 november 2018 återrapportera vilka åtgärder
som vidtagits med anledning av de uttalanden jag gjort i fråga om rätten till
vistelse i gemensamhet. Myndigheten ska särskilt belysa vilka åtgärder som har
vidtagits för att undvika s.k. faktiska avskildhetsvistelser, hur fördelningen av
antalet gemensamhetsplatser i landets häkten möter behovet av sådana platser
och hur dokumentationen görs för att det både generellt och i enskilda fall ska
gå att följa vilka isoleringsbrytande åtgärder de intagna har erbjudits samt deras
inställning till dessa och uppföljningen av åtgärderna.

Behov av lagreglering
Det är angeläget att alla begränsningar i en häktads möjligheter att vistas i
gemensamhet med andra intagna sker genom beslut som har uttryckligt lagstöd.
Mot denna bakgrund behövs det enligt min mening en författningsreglering med
tidsfrister för prövningen av om förutsättningarna för en placering i avskildhet
fortfarande föreligger. Jag anser vidare att lagstiftningen behöver förtydligas

__________________________


6
    Kriminalvården, häktet Huddinge.
7
    Protokoll från inspektionen av häktet Huddinge, dnr 416-2017, s. 6.
                                                                Dnr 5969-2015   Sid 20 (28)




i fråga om hur förutsättningarna för Kriminalvårdens beslut om placering i
avskildhet förhåller sig till av åklagare meddelade restriktioner om
inskränkningar i rätten för en intagen att vistas i gemensamhet. Jag finner
således anledning att enligt 4 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän väcka fråga om översyn av lagstiftningen i detta
hänseende. Jag översänder därför en kopia av beslutet till Regeringskansliet
(Justitiedepartementet). Med dessa uttalanden avslutas ärendet.

Bilaga: Promemoria den 13 januari 2016 (handling 22, dnr 5969-2015)
                                                                          Dnr 5969-2015        Sid 21 (28)




PROMEMORIA den 13 januari 2016

Initiativ om avskildhetsplacering av intagna i häkte

Bakgrund
Den 8–9 september 2015 genomförde Opcat-enheten en inspektion av Kriminal-
vården, häktet Helsingborg.6 I protokollet, under rubriken Placering i avskild-
het, anges bl.a. följande:
         Vid inspektionen var en intagen avskild i restriktionsdelen med stöd av 2 kap.
         5 § 2 häkteslagen (2010:611). Enligt personalen omprövar de – samtliga krimi-
         nalvårdsinspektörer, säkerhetssamordnaren och det vakthavande befälet – sådana
         beslut varje måndag.
         Vid inspektionen fanns det även en intagen som var placerad i restriktionsdelen
         för att hon fick behandling med metadon. Hon hade varit placerad där sedan hon
         kom till häktet den 9 maj i år, till en början enligt åklagarens beslut om restrik-
         tioner.
Med anledning av vad som framkommit vid inspektionen uttalade chefsJO
Elisabet Fura bl.a. följande:
         Av protokollet framgår att häktet har en fast tid varje vecka för omprövningar av
         beslut enligt 2 kap. 5 § 2 häkteslagen. En likartad ordning framkom vid JO:s in-
         spektion av häktet Sollentuna (dnr 1420-2015).
         Vidare framgår av protokollet att en intagen varit avskild under två månaders tid
         på grund av behandling med metadon (s. 8), samt att det råder oklarhet vad gäller
         beslut och dokumentation när en intagen som har restriktioner enligt beslut av
         åklagare blir placerad i observationscell.
         Mot bakgrund av ovanstående beslutar jag att inom ramen för ett särskilt upplagt
         initiativärende utreda Kriminalvårdens rutiner för omprövningar av beslut om
         avskiljning, förfarandet vid placering i observationscell av en intagen som har
         restriktioner enligt beslut av åklagare, liksom frågan om placering i avskildhet på
         grund av behandling med metadon eller andra läkemedel som utgör narkotika
         (dnr 5969-2015).




6
    Se JO:s dnr 4632-2015.
                                                                       Dnr 5969-2015        Sid 22 (28)




Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 2 kap. 5 § häkteslagen ska en intagen ges möjlighet att dagtid vistas till-
sammans med andra intagna (gemensamhet), om inte
1. den intagne är placerad i en annan förvaringslokal än i ett häkte och lokalför-
hållandena inte tillåter gemensamhet,
2. det av säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla den intagne avskild från andra in-
tagna, eller
3. det är nödvändigt för att genomföra en kroppsbesiktning.

I kommentaren till den andra punkten anges att det t.ex. kan vara nödvändigt att
hålla en intagen avskild från andra intagna om det finns risk för fritagning eller
rymning eller om den intagne är våldsam eller påverkad av narkotika.7 Till
skillnad från fängelselagen (2010:610) innehåller inte häkteslagen några be-
stämmelser om hur länge en avskildhetsplacering får pågå8, om hur ofta
omprövning av ett avskildhetsbeslut ska ske9 och om läkarundersökning av den
avskilde10.

Inledande utredningsåtgärder
Förutom de uppgifter som hämtats in i samband med inspektionerna av häktena
Helsingborg och Sollentuna har JO från häktena Gävle, Göteborg, Huddinge,
Karlstad, Kronoberg och Malmö hämtat in
   – samtliga beslut som häktena har fattat med stöd av 2 kap. 5 § 2 häktes-
        lagen under april 2015
   – eventuella rutinbeskrivningar som rör hanteringen av avskildhets-
        ärenden.

Rutinbeskrivningar
Häktet Helsingborg har en rutin som innebär att beslut om avskildhetsplacering
omprövas varje måndag.11 Ledningen för häktet Sollentuna har uppgett att det
inte finns någon särskild rutin för omprövning av avskildhetsbesluten. Det sker
emellertid en kontinuerlig omprövning på så sätt att häktet dagligen bedömer
behovet av en fortsatt avskildhetsplacering.12




7
  Se prop. 2009/10:135 s. 186.
8
  Se exempelvis 6 kap. 6 § fängelselagen där det anges att avskildheten får pågå ”till-
fälligt” och 6 kap. 8 § första stycket fängelselagen där det anges att avskildhetsplacer-
ingen inte får pågå under en längre tid än fyra dygn.
9
  Se exempelvis 6 kap. 4 § andra stycket fängelselagen där det anges att ett avskildhets-
beslutet ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i
månaden, och 6 kap. 7 § andra stycket fängelselagen där det anges att avskildhetsbeslut
ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.
10
   Se 6 kap. 10 § fängelselagen.
11
   Se s. 8 i protokollet i dnr 4632-2015.
12
   Se s. 8 i protokoll i dnr 4969-2015.
                                                                     Dnr 5969-2015        Sid 23 (28)




Häktet Göteborg har lämnat in en rutinbeskrivning där det anges bl.a. följande:

      5. Beslut om avskildhet m.m.
      Beslut om avskildhet och ev. bältesläggning ska meddelas av behörig besluts-
      fattare, enligt arbetsordningen. Beslutet ska omprövas kontinuerligt och åtgärden
      får inte bestå längre än nödvändigt.

      6. Hävande av beslut
      När säkerhetsskäl inte längre föreligger ska beslut om hävande av avskildhets-
      åtgärd meddelas. Detsamma gäller om åtgärden ska upphöra av medicinska skäl
      efter samråd med läkare eller sjuksköterska.
Övriga häkten har uppgett att de inte har några särskilda rutiner om avskildhets-
placeringar. Häktet Kronoberg har angett följande:

      I dagsläget avskiljer vi endast de intagna från gemensamhet/samsittning om vi
      förelägger urinprov vid misstanke om påverkan, handgemäng med andra intagna
      eller om säkerhetsorganisationen inkommer med krav om detta. I nuläget har vi
      inga gemensamhetsavdelningar och fattar därför inga beslut om avskiljande från
      sådana platser.

Beslut om placering i avskildhet
Samtliga tillfrågade häkten förutom häktet Kronoberg har kommit in med kopi-
or av beslut eller annan dokumentation av avskildhetsbeslut från april 2015.
Häktet Kronoberg har uppgett att häktet inte har fattat några avskildhetsbeslut
under den efterfrågade perioden. Häktena Huddinge, Karlstad och Malmö har
utformat sina beslut i Kriminalvårdens beslutsmallar. Övriga häkten har doku-
menterat åtgärderna som daganteckningar.

Häktet Huddinge
Under den efterfrågade perioden fattade häktet nio avskildhetsbeslut. Fyra be-
slut har fattats efter att de intagna gjort sig skyldiga till hot eller våld mot per-
sonal. Två intagna har vägrats plats på gemensamhetsavdelning eftersom det
skulle ha gett upphov till en olämplig klientkonstellation. En intagen har av-
skilts eftersom det funnits en risk för våld mellan intagna, och en annan intagen
har avskilts på grund av risk för självskadebeteende. Slutligen har en intagen
avskilts med hänvisning till att det var nödvändigt för att upprätthålla ordningen
och säkerheten på avdelningen.
                                                                       Dnr 5969-2015      Sid 24 (28)




Två av avskildhetsbesluten har utformats på följande sätt:

Exempel I

      Beslut:
      [N.N.] är placerad i avskildhet jämlikt 2 kap. 5 § häkteslagen (2010:611).

      Bakgrund:
      Utifrån företagen bedömning är det i dagsläget inte aktuellt att förflytta [N.N.]
      till häktet Huddinges gemensamhetsavdelning med anledning av olämplig
      klientkonstellation.

      Skäl för Beslut
      [Redogörelse för tillämpliga bestämmelser i häkteslagen och i Kriminalvårdens
      föreskrifter och allmänna råd (2011:2) om häkte (FARK Häkte) som utelämnas
      här, JO:s anm.]

## Bedömning

Efter utförd säkerhetsbedömning anser häktet Huddinge att det av säkerhetsskäl
      är nödvändigt att hålla [N.N.] avskild för att ordning och säkerhet ska kunna
      upprätthållas på avdelningen.

## Övrigt

Placering i gemensamhet kommer att prövas så snart skäl därför föreligger. Upp-
      visande av god skötsamhet utgör en förutsättning för placering i gemensamhet.
Exempel II

## Beslut

[N.N.] är från 2015-04-30 placerad i avskildhet jämlikt 2 kap. 5 § häkteslagen
      (2010:611).

      Skäl för Beslut
      [Redogörelse för tillämpliga bestämmelser i häkteslagen och i FARK Häkte som
      utelämnas här, JO:s anm.]

## Bedömning

Efter utförd säkerhetsbedömning anser häktet att det av säkerhetsskäl är nödvän-
      digt att avskilja [N.N.] för att ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas på
      avdelningen.

## Övrigt

Placering i gemensamhet kommer att prövas så snart skäl därför föreligger.


Häktet Gävle
Under den efterfrågade perioden fattade häktet tre avskildhetsbeslut – två på
grund av självskadehandingar och en på grund av skadegörelse. Besluten har
dokumenterats som daganteckningar enligt följande:
                                                                     Dnr 5969-2015       Sid 25 (28)




Exempel III
     Rubrik: Sekundbevakning pga självmordstankar. Kraftigt påv

      Anteckning
      Sekundbevakning pga självmordstankar. Kraftigt påverkad av droger. Aggressiv.
      OBS-placerad 19.15 VB-beslut.
Exempel IV
     Rubrik: AVSKILDHET
      Utifrån suiciddokument placeras [N.N.] i

      Anteckning
      AVSKILDHET
      Utifrån suiciddokument placeras [N.N.] i observationscellen med ständig tillsyn.
      Detta i samråd med säkerhetsansvarig […].
Exempel V
     Rubrik: AVSKILDHET
      Utifrån den skadegörelse och förberede

      Anteckning
      AVSKILDHET
      Utifrån den skadegörelse och förberedelse för rymning som rapporterats beträf-
      fande [N.N.] den senaste veckan placeras [N.N.] i OBS cell av säkerhetsskäl jml
      HäL 2:5. Ingen tillsyn påkallad.


Häktet Karlstad
Under den efterfrågade perioden fattade häktet elva avskildhetsbeslut. Samtliga
beslut avser en händelse när en matkniv försvunnit i samband med middags-
maten. Besluten är skrivna i Kriminalvårdens beslutsmall och är försedda med
information om hur den intagne som vill få beslutet omprövat ska bete sig.

Häktet Göteborg
Under den efterfrågade perioden fattade häktet sju avskildhetsbeslut. Ett av be-
sluten är skrivet i Kriminalvårdens beslutsmall. Den intagnes begäran om pla-
cering i avskildhet avslogs med hänvisning till att det skulle äventyra ordningen
och säkerheten på häktet. De övriga avskildhetsplaceringarna har skett för att
förhindra självskada (fem stycken) och av ”säkerhetsskäl” (ett beslut). Samtliga
av dessa åtgärder har dokumenterats som tjänsteanteckningar. En av daganteck-
ningarna har utformats på följande sätt:

Exempel VI

      Incidentrapport
      Verksamhetsställe: H Göteborg
      Rubrik: Avskildhetsplacerad
      [N.N.] placeras i avskildhet i ob
                                                                        Dnr 5969-2015        Sid 26 (28)




       Anteckning
       Avskildhetsplacerad
       [N.N.] placeras i avskildhet i observationscell 2015-03-30 kl. 18.05 enligt Lag
       (2010:611) om behandling av häktade och anhållna m.fl, 2 kap. 5 §, 2 stycket av
       säkerhetsskäl. Beslutet är taget av Vakthavande befäl.


Häktet Malmö
Under den efterfrågade perioden fattade häktet fyra avskildhetsbeslut. Besluten
är skrivna i Kriminalvårdens beslutsmall och är försedda med information om
hur den intagne som vill få beslutet omprövat ska bete sig. Två beslut har fattats
med anledning av att intagna gjort sig skyldiga till våld mot medintagna. En
intagen har placerats i avskildhet efter att ha rökt på sitt bostadsrum. En annan
intagen har placerats i avskildhet efter att ha uppträtt hotfullt med personalen.

Häktet Helsingborg
I samband med inspektionen den 8–9 september 2015 uppmärksammades två
intagna som var placerade i avskildhet. För en av dem fanns inte något beslut
om avskildhetsplacering, och efter inspektionen kom häktesledningen in med
bl.a. följande information:

Exempel VII
     Anledningen till att det inte finns något beslut under övriga ärenden är för att vi
     på häktet Helsingborg inte skriver avskildhetsbeslut på klienter som placeras i
     avskildhet, som redan är avskilda genom sina restriktioner. Har man ett ”nej” på
     gemensamhet från åklagaren, räknar häktet Helsingborg klienten som avskild
     från det övriga kollektivet och därför skrivs inga avskildhetsbeslut vid placering
     tex på vår observationsavdelning. Det som görs istället är att man skriver en
     daganteckning på klienten i KLAS och där anger man skälet till att klienten
     placeras på vår observationsavdelning. Vakthavande befäl för också en liggare
     där man för tid för placering, klientens intagsnummer, anledning och vem som
     fattat beslutet. Samma sak när klienten tas ifrån vår observationsavdelning, då
     skriver man en daganteckning i KLAS och i liggaren.
När det gäller en annan intagen som placerats i avskildhet eftersom hon genom-
gick en metadonbehandling (läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoen-
de) uppgav häktesledningen följande:

Exempel VIII
     Då det inte finns något formellt beslut att [N.N.] ska sitta avskild från övriga in-
     tagna skulle jag vilja förklara hur vi tänkt och varför det inte finns något formellt
     beslut i frågan.
       [N.N.] är ordinerad att ta metadon, i flytande form, och detta gör att man som in-
       tagen kan uppfattas som påverkad av medintagna och därigenom sätta igång ett
       drogsug hos andra intagna om man vistas i gemensamhet. Risk för att andra
       medintagna skulle vilja få tag i metadonet är också stor om man vistas i gemen-
       samhet och därför har Kriminalvården en policy att om man är ordinerad meta-
       don skall man inte vistas i gemensamhet.
       Häktet Helsingborg har inte skrivit något formellt beslut på [N.N.] då hon inte
       har vistats i gemensamhet och därmed inte är avskild från någon gemensamhets-
       avdelning. [N.N.] är däremot muntligen informerad om att hon pga metadonet
       inte kommer beredas möjligheten att vistas i gemensamhet. Hon kommer trappas
                                                                      Dnr 5969-2015        Sid 27 (28)




       ner och ut på metadonet innan anstaltsplacering, om det blir aktuellt med fängel-
       sestraff.
Socialstyrelsen har med stöd av förordningen (1985:796) med vissa bemyndi-
ganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. meddelat föreskrifter
om läkemedelsassisterad behandling av opiatberoende13. Enligt 4 kap. 1 § får
läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende ordineras till en patient efter
ett beslut av en läkare med specialistkompetens i psykiatri som är verksam vid
en sjukvårdsinrättning som ger sådan behandling (ansvarig läkare).

Den ansvariga läkaren ska svara för att en vårdplan upprättas för varje patient
som ges läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende. Vårdplanen ska
upprättas i samråd med patienten.14 Av vårdplanen ska framgå vilka behand-
lingsåtgärder, medicinska kontrollundersökningar och andra särskilda villkor
som ska gälla för den läkemedelsassisterade behandlingen vid opiatberoende.
Vidare ska vårdplanen ange målen för behandlingsåtgärderna så att syftet med
behandlingen ska kunna uppnås och resultatet bestå och delmål för be-
handlingsåtgärderna samt planerade åtgärder i tidsföljd.15 Den ansvariga läkaren
ska svara för att vårdplanen fortlöpande följs upp och minst en gång om året
omprövas i samråd med patienten samt socialtjänsten, om patienten är föremål
för insatser från socialtjänsten.16

Om en patient som ges läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende är
anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller
är intagen i eller ska förpassas till kriminalvårdsanstalt ska den ansvarige
läkaren ta ställning till om behandlingen kan fortsätta eller ska avbrytas. Fortsatt
behandling enligt vårdplanen får endast ges om den kan genomföras på det häk-
te, den enhet eller den anstalt där patienten är intagen.17

Fortsatt utredning
Kriminalvården bör föreläggas att yttra sig över vad som har redovisats i denna
promemoria och särskilt beröra

     1. det förhållandet att häktena har olika rutiner för när avskildhetsbeslut
        ska omprövas

     2. utformningen av häktenas beslut (exempel I–VI)

     3. de uppgifter som har angetts under rubriken Övrigt i häktet Huddinges
        beslut (exempel I)




13
   SOSFS 2009:27.
14
   Se 4 kap. 4 §.
15
   Se 4 kap. 6 och 7 §§.
16
   Se 4 kap. 8 §.
17
   Se 4 kap. 10 §.
                                                            Dnr 5969-2015       Sid 28 (28)




4. häktet Helsingborgs rutiner för avskildhetsplacering av intagna som är
   meddelade åklagarrestriktioner (exempel VII)

5. häktet Helsingborgs beskrivning av policyn för avskildhetsplacering av
   intagna som genomgår metadonbehandling (exempel VIII) och då sär-
   skilt beröra
   a) vilka riktlinjer som gäller för metadon- eller annan substitutionsbe-
        handling i häkte och anstalt för att uppnå en likabehandling
   b) att intagna som genomgår sådan behandling regelmässigt placeras i
        avskildhet och att häktet inte fattat något beslut om avskildhetspla-
        cering i exempel VIII
   c) att intagna inför en anstaltsplacering regelmässigt trappas ”ned och
        ut på” metadon och vilka medicinska överväganden som görs i
        samband med det.
