# Fråga bl.a. om en tjänsteman vid socialförvaltningen har kunnat fatta ett beslut angående vissa prioriteringar av arbetsuppgifter inom nämndens verksamhetsområde

JO 2005-03-31 dnr 60-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2005-03-31             60-2003                  1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om en tjänsteman vid socialförvaltningen har kunnat fatta ett
                        beslut angående vissa prioriteringar av arbetsuppgifter inom nämndens
                        verksamhetsområde


                        AA riktade i en anmälan till JO kritik mot Socialnämnden i Gävle kommun
                        angående handläggningen av ett ärende rörande hennes son, BB, född 1986. Hon
                        var missnöjd med att socialtjänsten inte hade medverkat vid ett polisförhör när BB
                        blev anklagad för ett grovt och allvarligt brott. Hon klagade också på att hon i två
                        års tid hade sökt hjälp hos socialtjänsten för BB utan att få det.

                        Socialnämnden anmodades att göra en utredning och att yttra sig över vad som
                        framfördes i anmälan. Nämnden överlämnade följande remissvar.

                                  AA har i anmälan till JO framfört klagomål över områdesgruppens handläggning av
                                  ärende gällande hennes son BB född 1986. Av AA:s skrivelse framgår att hon,
                                  utifrån sonens problematik, i två års tid sökt hjälp vid socialtjänsten och då erhållit
                                  avslag på insatser. Av hennes skrivelse framgår också att socialtjänsten avstått från
                                  att medverka vid ett polisförhör under hösten 2002 då hennes son anklagades för ett
                                  grovt och allvarligt brott.
                                  Vid genomgång av handlingarna i ärendet och efter samtal med handläggare och
                                  områdeschef framkommer följande.
                                  BB blev i maj 2001 aktuell vid Sätra områdeskontor efter en anmälan från skolans
                                  rektor. Skolan kände en stor oro för BB på grund av hans utåtagerande beteende i
                                  skolan. Socialtjänsten inleder den 12 juni en utredning. Familjen erbjuds ett
                                  nätverksmöte som genomförs den 13 juni 2001 och som kommer fram till en
                                  planering som skall gälla över sommaren. Utredningen avslutas med gjord
                                  överenskommelse.
                                  I maj 2002 ansöker modern om stöd i föräldrarollen då hon är orolig för BB:s
                                  upprepade aggressionsproblematik. Socialtjänsten inleder utredning 4 juli 2002.
                                  Familjen aktualiseras vid socialtjänstens resursteam för regelbundna samtal och BB
                                  skall ges tillfälle att deltaga i socialtjänstens öppenvårdsinsats påverkansprogrammet
                                  som är en gruppverksamhet som skall tydliggöra olika konsekvenser av brott. Under
                                  utredningstidens gång anser modern att situationen förändrats och att hon tror att
                                  familjen klarar sig utan insatser från socialtjänsten och tackar därför nej till
                                  erbjudandet om samtal vid resursteamet. En bedömning görs att utredningen kan
                                  avslutas utan insats, då familjen inte önskar hjälp och situationen i hemmet
                                  förändrats och blivit lugnare. Överenskommelse görs om en uppföljning av
                                  situationen inom tre månader. Inbjudan till en uppföljningsträff skickas till AA den
                                  4:e februari 2003 som dock avböjer erbjudandet om träff.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 60-2003      Sid 2 (5)




      Vad gäller att socialtjänsten inte medverkade vid ett polisförhör under hösten 2002
      när sonen enligt modern anklagades för ett grovt och allvarligt brott så stämmer
      detta. Utifrån den telefonkontakt som togs av polisen för att efterhöra socialtjänstens
      möjlighet att deltaga vid det aktuella polisförhöret gjordes bedömningen att
      socialtjänsten inte hade möjlighet att medverka. Socialtjänsten har förutom denna
      telefonkontakt inte i efterhand erhållit någon polisanmälan om brott eller något
      besked från åklagare rörande BB:s medverkan i denna händelse.
      Områdesgrupp Sätra-Norr hade under 2002 en mycket hög arbetsbelastning. Den
      kraftiga ökningen av nya aktualiseringar i kombination med vakanser och
      sjukskrivningar i personalstyrkan var orsaken till detta. I det områdesbaserade
      sociala arbetet med barn och familjer görs löpande prioriteringar av olika slag.
      Under hösten 2002, från september till och med december, beslutade områdeschefen
      vid Sätra-Norr om mer generella nedprioriteringar av vissa ärendegrupper.
      −   Ingen medverkan vid avhysningar av barnfamiljer – endast medverkan genom
          biståndsenhetens (socialbidrag) handläggare.
      −   Ingen möjlighet att kalla barn på samtal vid mindre allvarliga brottsliga
          förseelser – hänvisas till socialtjänstens rådgivning vid Gävle familjecenter.
      −   Ingen medverkan vid förhör med ungdomar hos polisen.
      −   Inga omprövningar av kontaktfamiljer.
      −   Ingen medverkan i allmänna samarbetsträffar.
      −   Intensivt erbjuda familjehem och HVB-hem reseersättning för att komma till
          områdeskontoret för att minska handläggarnas restider.
      Under de fyra månader restriktionerna gällde var prioriteringarna inte absoluta,
      undantag kunde göras i det individuella fallet.
      Områdesgrupp Sätra-Norr har sedan senhösten 2002 en upparbetad samverkan med
      polisens ungdomsrotel. Samarbetet har utvecklats gällande regelbundna träffar för
      allmänna frågor mellan socialtjänstens ungdomssekreterare och polisens
      ungdomsrotel. Överenskommelse har gjorts gällande socialtjänstens medverkan vid
      polisförhör. Rutiner för kontakter och bedömning har gemensamt tagits fram.
      Inriktningen är att socialtjänsten medverkar i de förhör som bedöms vara mest
      angelägna utifrån ungdomens sociala situation eller arten av det aktuella brottet.
      Slutligen har en överenskommelse gjorts om gemensamt fältarbete/förebyggande
      arbete vid speciella tillfällen/arrangemang. Förutom att den överenskomna
      uppföljningsträffen blev framskjuten ett par månader så får ärendets handläggning
      anses vara korrekt.
Till yttrandet fogades BB:s personakt. AA kommenterade remissyttrandet.

I ett beslut den 31 mars 2005 anförde JO André följande.

JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s
tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med denna
granskning är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt de
regler för förfarandet som gäller för dem, dvs. om myndigheterna har agerat
korrekt i formellt hänseende.

När det gäller den del av AA:s anmälan som avser att hon inte har fått tillräcklig
hjälp för BB, har socialförvaltningen haft att göra en bedömning av vilka åtgärder
som behövde vidtas. JO brukar inte uttala sig om myndigheters bedömningar i
enskilda ärenden. Vad som har kommit fram angående handläggningen av ärendet
rörande BB föranleder mig inte att frångå denna princip.
                                                                         Dnr 60-2003     Sid 3 (5)




Jag övergår nu till att behandla frågan om någon från socialförvaltningen borde ha
varit närvarande då polisen förhörde BB.

Av 6 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL) följer att polisen genast skall underrätta socialnämnden, när någon som inte
har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott. Enligt 7 § LUL skall, vid förhör
med den som inte har fyllt arton år och som är misstänkt för ett brott på vilket
fängelse kan följa, företrädare för socialtjänsten närvara om det är möjligt och det
kan ske utan men för utredningen. I förarbetena till 7 § LUL anfördes att det av
flera olika skäl är viktigt att socialnämnden blir underrättad i ett tidigt skede när en
ung person är misstänkt för brott. Möjligheterna ökar därigenom för företrädare för
socialtjänsten att medverka under brottsutredningarna. Det blir exempelvis rent
praktiskt lättare att ordna så att någon från socialtjänsten kan närvara vid förhör
med den unge. Det finns med en sådan ordning också förutsättningar för att snabbt
genomföra den utredning om den unges levnadsomständigheter som måste göras.
En tidig underrättelse ger också socialnämnden möjlighet att agera på ett tidigt
stadium för att få i gång olika stödåtgärder (prop. 1994/95:12 s. 66).

När det gäller socialtjänstens närvaro vid polisförhör med den unge anfördes i
propositionen (s. 67) att detta innebär ett stöd för den unge samtidigt som
socialtjänsten får information om brottet och omständigheterna omkring detta.
Vidare framhölls att socialtjänsten, genom att närvara vid förhöret, på ett tidigt
stadium kan etablera kontakt med den unge, liksom med hans föräldrar, som
normalt också skall kallas till förhöret.

Frågan om företrädare för socialtjänsten bör närvara vid polisförhöret med den
unge diskuterades av Utredningen om handläggning av ungdomsmål, som ansåg att
det finns uppenbara fördelar med att företrädare från socialtjänsten är närvarande
vid polisförhören. I utredningens betänkande (SOU 1999:108 s. 130) anfördes
följande.

      Inte minst kan detta innebära en snabbare handläggning och en tidig reaktion på
      brottet. Det är givetvis så att möjligheterna för socialtjänsten att vara närvarande
      skiftar på grund av olika lokala förhållanden. Att göra socialtjänstens medverkan
      obligatorisk eller på annat sätt genom författning utöka dess skyldighet anser
      utredningen inte vara en framkomlig väg. Det måste dock enligt utredningens
      mening vara en målsättning att socialtjänsten närvarar så ofta som möjligt. Ett annat
      sätt att öka närvaron skulle kunna vara att Rikspolisstyrelsen ger tydliga anvisningar
      för hur socialtjänsten skall beredas tillfälle att vara närvarande vid förhören. Med
      tanke på de skiftande lokala förutsättningarna anser dock utredningen att de berörda
      myndigheterna bör träffa lokala överenskommelser i syfte att underlätta
      socialtjänstens närvaro … Enligt utredningens mening kan det på detta sätt bli
      möjligt att öka omfattningen av socialtjänstens medverkan.
AA har i sin anmälan till JO anfört att BB var misstänkt för ett ”grovt och allvarligt
brott”. Även socialnämnden synes anse att brottet var allvarligt. Av utredningen
framgår visserligen inte vilka misstankar som riktades mot BB men mot bakgrund
av vad som har kommit fram utgår jag från att det var fråga om ett sådant brott för
vilket fängelse kunde följa. Som framgår av det ovan anförda skulle en företrädare
                                                                       Dnr 60-2003    Sid 4 (5)




för socialtjänsten därför närvara vid polisens förhör med BB om det var möjligt
och det kunde ske utan men för utredningen. Något hinder för socialtjänsten att
närvara på grund av polisens utredning har uppenbarligen inte förelegat. Orsaken
till att någon företrädare för socialförvaltningen ändå inte var närvarande vid
förhöret var enligt remissvaret att det inte var möjligt.

Av remissvaret framgår inte varför det inte var möjligt för någon från
socialförvaltningen att vara med vid förhöret med BB. Jag kan av utredningen inte
dra någon annan slutsats än att det prioriteringsbeslut som återgetts i remissvaret
åtminstone bidrog till att någon företrädare från förvaltningen inte kom till
förhöret. Enligt beslutet hade nämligen nedprioriteringar skett av vissa
ärendegrupper. Detta innebar bl.a. ”ingen medverkan vid förhör med ungdomar hos
polisen”.

En tjänsteman vid en socialförvaltning gör dagligen prioriteringar i sitt arbete. Det
är närmast ofrånkomligt att tjänstemannen vid utövandet av sina arbetsuppgifter
t.ex. måste välja vilket ärende som skall handläggas först. Detsamma gäller
myndigheten som helhet. Det torde finnas ett utrymme för en socialnämnd att
besluta om vissa riktlinjer om generella prioriteringar för nämndens verksamhet.
En grundläggande förutsättning är dock att sådana riktlinjer inte står i strid med
den skyldighet att utföra vissa uppgifter som är obligatoriska för en socialnämnd.
Det måste också betonas att sådana anvisningar inte kan vara alltför kategoriskt
utformade. Det bör dessutom finnas möjlighet att göra en individuell bedömning i
det enskilda fallet och att därmed göra avsteg från de i förväg beslutade
prioriteringarna (jfr JO:s ämbetsberättelse 1991/92 s. 211).

Det nu aktuella beslutet om att det inte skulle ske någon medverkan från
förvaltningens sida vid polisens förhör med ungdomar som misstänks för brott har
fattats av en områdeschef. En chef i arbetsledande ställning kan och skall givetvis
ge anvisningar till sin personal om sådana rutinmässiga prioriteringar som har
nämnts ovan och ge personalen råd när det gäller t.ex. vilka arbetsuppgifter som
bör utföras före andra. I den mån det kan bli aktuellt att fatta ett beslut om riktlinjer
för prioritering på ett mera övergripande plan, t.ex. om inriktningen av
verksamheten, är detta en fråga som det ankommer på nämnden att ta ställning till.
Jag kan inte se att det finns utrymme för en tjänsteman vid nämndens förvaltning
att besluta om sådana riktlinjer (se 6 kap. 33 och 34 §§ kommunallagen
[1991:900]).

Sammanfattningsvis finner jag skäl att ifrågasätta om det var korrekt att en
tjänsteman vid nämndens förvaltning fattade ett allmänt beslut om att företrädare
för socialtjänsten inte skulle vara med vid polisförhör med ungdomar som var
misstänkta för brott. Däremot är det på grundval av den föreliggande utredningen
inte möjligt för mig att avgöra om någon företrädare för socialtjänsten rent faktiskt
hade kunnat vara eller borde ha varit med när polisen hörde BB.
                                                                      Dnr 60-2003    Sid 5 (5)




I likhet med vad Utredningen om handläggning av ungdomsmål har uttalat anser
jag att det bör vara en målsättning för socialtjänsten att medverka så ofta det är
möjligt vid polisförhör med personer under arton år. Jag har därför med
tillfredsställelse noterat att åtgärder har vidtagits för att utveckla samarbetet mellan
socialtjänsten inom områdesgruppen Sätra-Norr och polisen.
