# En åklagare har inte underrättat den person från vilken ett penningbeslag skett om beslaget

JO 2020-10-21 dnr 6005-2018

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                    Sid
                                                                          2020-10-21                6005-2018             1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En åklagare har inte underrättat den person från vilken ett
                        penningbeslag skett om beslaget


                          Beslutet i korthet: Polismyndigheten beslutade i mitten av januari 2018 om
                          dispositionsförbud för behållningen på en persons bankkonto. Några dagar senare
                          beslutade åklagare att fastställa dispositionsförbudet och sedan att ta behållningen på
                          bankkontot i beslag (penningbeslag). Någon underrättelse om besluten lämnades
                          aldrig till kontohavaren.
                          Det finns inte någon absolut skyldighet att underrätta den som drabbats av ett
                          dispositionsförbud om beslutet. En underrättelse behöver t.ex. inte lämnas om den
                          skulle vara till skada för den utredning i vilken åtgärden vidtagits. När det gäller beslut
                          om penningbeslag finns dock inget undantag från underrättelseskyldigheten. En
                          underrättelse om penningbeslag ska ske utan dröjsmål, och det är den som leder
                          förundersökningen som har det yttersta ansvaret för att en underrättelse lämnas.
                          I beslutet uttalar JO att ett penningbeslag är ett ingripande tvångsmedel som kan
                          komma att gälla under lång tid. För att kunna ta tillvara sina rättigheter är det ett
                          grundläggande rättssäkerhetskrav att den som drabbas av ett penningbeslag
                          underrättas om beslutet i enlighet med de bestämmelser som gäller. Att den drabbade
                          har fått kännedom om beslutet på annat sätt innebär inte att den lagstadgade
                          skyldigheten att lämna en underrättelse faller bort.
                          JO godtar att det fanns skäl att inte underrätta kontohavaren om beslutet om
                          dispositionsförbud men kritiserar den åklagare som inte utan dröjsmål underrättade
                          kontohavaren om penningbeslaget.

## Bakgrund

Polismyndigheten beslutade den 16 januari 2018 om dispositionsförbud för
                        behållningen på ett av AA:s bankkonton och meddelade den bank där kontot
                        fanns. Beslutet anmäldes också per telefon till kammaråklagaren BB, som under
                        sitt jourpass prövade och beslutade att åtgärden skulle bestå. Ärendet
                        omfördelades därefter till kammaråklagaren CC som den 20 januari 2018
                        beslutade att ta kontobehållningen i beslag (penningbeslag) och inleda
                        förundersökning mot AA i fråga om grovt penningtvättsbrott.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 6005-2018       Sid 2 (7)




Någon underrättelse om dispositionsförbudet eller penningbeslaget lämnades
aldrig till AA. I stället fick AA genom en banktjänsteman kännedom om att
pengarna på hennes konto hade spärrats efter beslut av åklagare.

AA klagade på beslaget. I samband med en beslagsförhandling den 15 oktober
2018 uppmärksammades den kammaråklagare som då ansvarade för ärendet på
de uteblivna underrättelserna varvid hon omgående såg till att AA fick del av
beslagsprotokollet. AA frikändes i december 2019 från ett åtal om bl.a. grovt
penningtvättsbrott, varvid beslaget hävdes.

Anmälan
I en anmälan som kom in den 7 september 2018 till JO förde AA fram klagomål
mot Åklagarmyndigheten och kammaråklagaren CC. Hon ifrågasatte bl.a.
åklagarens beslut att spärra ett av hennes sparkonton under mycket lång tid och
att hon inte fick något meddelande från åklagaren att kontot var spärrat. Hon var
också kritisk till Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens handläggning av
ärendet i andra avseenden.

Utredning
JO uppmanade Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten att yttra sig.

Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren DD) yttrade sig efter att de
befattningshavare som berörs av JO:s utredning fått tillfälle att lämna
upplysningar.

Åklagarmyndigheten redogjorde för hur handläggningen av
dispositionsförbudet och penningbeslaget hade gått till och lämnade följande
upplysningar från berörda befattningshavare i frågan om huruvida AA blivit
underrättad om besluten.

      Enligt BB har han antingen av förbiseende inte dokumenterat att underrättelse till
      AA skulle underlåtas för att det då var till men för utredningen, eller så har han
      gjort en notering om att underrättelse inte skulle ske och har noteringen
      förkommit.
      ---
      [CC har] anfört att en underrättelse skulle vara utan betydelse med hänsyn till att
      AA fått del av beslutet via berörd bank.
      Enligt CC hade han under förundersökningen kontakt med AA vid i vart fall två
      tillfällen och han har då, när hon undrat över förundersökningens fortskridande,
      upplyst henne om att hon fick avvakta att polisen hörde av sig till henne för att
      höra henne i utredningen.
Till sitt yttrande bifogade Åklagarmyndigheten yttrandena från de berörda
åklagarna som upprättats med anledning av JO:s utredning. I dessa yttranden
hade framför allt BB, men även CC, lämnat mer utförliga redogörelser än som
redovisats i Åklagarmyndighetens yttrande när det gäller handläggningen av
                                                                         Dnr 6005-2018        Sid 3 (7)




ärendet och vilka överväganden som hade gjorts i frågan om huruvida en
underrättelse skulle lämnas till AA.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      [Det] har förelegat en skyldighet för åklagare att underrätta AA om beslutet om
      dispositionsförbud och om beslutet om penningbeslag.
      Underrättelseskyldigheten har när det gällt penningbeslaget inneburit att den
      skulle skett ”utan dröjsmål”, medan den när det gällt dispositionsförbudet varit
      begränsad till att gälla vid en tidpunkt då syftet med åtgärden inte motverkats
      eller utredningen annars skadats genom underrättelsen.
      Mot bakgrund av att ett dispositionsförbud endast kan bestå två arbetsdagar har
      jag svårt att se att en sådan underrättelse i detta ärende bort ske under den tid
      dispositionsförbudet gällt och särskilt under det jourpass som BB hade.
      Dispositionsförbudet har emellertid i ärendet övergått i det penningbeslag som
      CC beslutat om den 18 januari 2018.
      Även om det inte är möjligt, utan att vara närmare insatt i den utredning som
      ärendet avsett, att uttala sig exakt om när i tiden en underrättelse till AA bort ske
      torde det dock inte ha kunnat röra sig om särskilt många dagar efter
      penningbeslaget.
      Oavsett vilken inställning åklagarna har haft vid tidpunkterna för de fattade
      besluten (om dispositionsförbud respektive penningbeslag) när det gäller frågan
      om underrättelse till AA då kunnat ske eller inte borde de i ärendena ha
      dokumenterat sina ställningstaganden.
      Av handlingarna framgår att AA i januari 2018 erhållit underrättelse om att
      medlen på hennes konto spärrats och det skett på grund av beslut som åklagare
      fattat; låt vara att underrättelsen kommit från banken. AA har alltså under i
      princip hela handläggningstiden haft kännedom om att medlen på kontot inte
      varit tillgängliga. Hon har även under förundersökningen sökt och haft kontakt
      med CC.
      AA har haft möjlighet att begära rättens prövning av penningbeslaget. I ärendet
      synes inte AA ha upplysts närmare om denna möjlighet. Det finns visserligen
      inte någon lagreglerad skyldighet för åklagare att underrätta en person som
      drabbats av beslag om sina möjligheter att vända sig till domstol för att få
      beslaget prövat. JO har dock uttalat att det är lämpligt att sådan upplysning
      lämnas (JO 1975/76 s. 156). Jag är också av uppfattningen att det hade varit
      lämpligt att CC lämnat sådan information vid någon av de kontakter han haft
      med AA, åtminstone om frågan om penningbeslaget kommit på tal eller om AA
      annars väckt frågan om hennes konto och kontobehållning.
I ett av åklagarnas yttranden framfördes som en brist att blanketten för prövning
av dispositionsförbud inte innehåller någon information eller kryssruta där
frågan om underrättelse till den drabbade framgår. Av Åklagarmyndighetens
yttrande framgår att en kopia av myndighetens yttrande lämnats över till
enheten för it-utveckling.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (EE) yttrade sig efter att de befattningshavare som berörs av
JO:s utredning fått tillfälle att lämna upplysningar. Av yttrandet framgick vilka
befattningshavare som var involverade i handläggningen av
dispositionsförbudet och penningbeslaget samt vilka åtgärder som vidtogs. Det
framgick även att det inte finns några särskilda rutiner eller riktlinjer för hur
                                                                        Dnr 6005-2018        Sid 4 (7)




underrättelse om dispositionsförbud och penningbeslag ska gå till men att det
hade påbörjats ett arbete med att se över hanteringen och upprätta nya rutiner.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Bedömningen i detta fall
      Av utredningen framgår inte vad som närmare förevarit i kontakterna mellan
      Polismyndigheten och de två åklagarna i ärendet. Det är oklart om åklagaren har
      meddelat något beslut om att AA skulle underrättas om beslutet av
      dispositionsförbud eller om åklagaren gjorde bedömningen att underrättelse inte
      behövde lämnas med hänsyn till omständigheterna.
      Det är vidare oklart om uppgiften att underrätta AA om penningbeslaget enligt
      27 kap. 11 § rättegångsbalken har delegerats till Polismyndigheten.
      Rättssäkerhetsaspekter och vikten av ett effektivt samarbete mellan de
      brottsbekämpande myndigheterna talar dock för att Polismyndigheten aktivt
      bidrar till att sådana underrättelser lämnas. Det kan exempelvis ske genom en
      kontroll i beslagsliggaren när ett ärende med beslut om penningbeslag inkommer
      till den organisatoriska enhet vid polisen som fått i uppgift att handlägga
      utredningen i det specifika ärendet. Polismyndigheten noterar också att den i
      ärendet berörda utredningsenheten har ändrat sina rutiner på så sätt att alla
      nyinkomna ärenden gås igenom och kopia av beslagsprotokollet skickas ut till
      berörd person och att detta dokumenteras i beslagsliggaren.
      Aktuellt beslut om penningbeslag meddelades den 18 januari 2018. Av AA:s
      anmälan till JO framgår att hon redan i januari fick information från banken om
      att hennes sparkonto var spärrat efter beslut från åklagaren. Hon har således
      sedan dess haft kännedom om åtgärden och hon har också kunnat begära
      domstolens prövning av beslaget.
      [L]agtexten [lämnar] inte något utrymme att skjuta upp en underrättelse om
      penningbeslag. Det har vidare inte framkommit något i utredningen som
      indikerar att det fanns anledning att avvakta med underrättelsen av något
      utredningstekniskt skäl. Det synes inte heller finnas någon möjlighet att avstå
      från att underrätta i ett fall som detta när det framgår av omständigheterna att den
      berörde redan på annat sätt fått kännedom om åtgärden.
      Poliskommissarien … har förklarat att han upplyste AA om beslaget under våren
      utan att dokumentera detta. Enligt myndighetens föreskrifter skulle den åtgärden
      ha registrerats i beslagsliggaren.
      Mot angiven bakgrund konstaterar Polismyndigheten att i detta fall har
      underrättelsen om penningbeslaget inte lämnats utan dröjsmål i den mening som
      avses i 27 kap. 11 § rättegångsbalken. AA förefaller inte heller ha fått någon
      förklaring hur beslaget kommer att dokumenteras och upplysning om rätten att
      begära prövning av beslaget, vilket lämpligen borde ha lämnats (JO 1975/76 s.
      132). AA bör snarast få del av en kopia av beslagsprotokollet samt upplysning
      om möjligheten att begära rättens prövning av beslaget. Beslagsliggaren bör
      därefter uppdateras med uppgift om att så skett.

## Avslutande synpunkter

Det som kommit fram visar att det är angeläget att ta fram rutiner som
      säkerställer att underrättelser om beslut om dispositionsförbud och
      penningbeslag genomförs i enlighet med de regler som gäller.
      När det gäller underrättelser om beslut om dispositionsförbud förefaller
      ansvarsfördelningen i den praktiska tillämpningen vara den att
      Åklagarmyndigheten genomför underrättelserna. Detta framstår som en lämplig
      ordning, eftersom det alltid är åklagaren som ska besluta om sådana
      underrättelser (4 kap. 12 § fjärde stycket penningtvättslagen).
                                                                 Dnr 6005-2018      Sid 5 (7)




AA kommenterade myndigheternas yttranden och anförde bl.a. följande. Hon
fick kännedom om att hennes bankkonto var spärrat i samband med att hon
försökte föra över pengar internt från det spärrade bankkontot till ett annat
bankkonto. Efter flera försök var det en banktjänsteman som informerade henne
om att bankkontot var spärrat efter beslut från en åklagare.

Rättsliga utgångspunkter
Dispositionsförbud
Polismyndigheten får besluta om dispositionsförbud om det finns skäl att
misstänka att egendom i form av t.ex. pengar eller en fordran är föremål för
penningtvätt eller avsedd för finansiering av terrorism och egendomen finns hos
en verksamhetsutövare, t.ex. en bank. Ett dispositionsförbud innebär att
egendomen eller ett motsvarande värde tills vidare inte får flyttas eller
disponeras på annat sätt. (Se 4 kap. 11 § första stycket lagen [2017:630] om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, penningtvättslagen.)

Ett beslut om dispositionsförbud ska så snart som möjligt anmälas till åklagare,
som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå. Åklagarens beslut får inte
överklagas. (Se 4 kap. 12 § första stycket penningtvättslagen.)

Finns det inte längre skäl för åtgärden ska den hävas. Åtgärden upphör att gälla
när två arbetsdagar har gått från Polismyndighetens beslut, om den inte hävts
före det. (Se 4 kap. 12 § andra stycket penningtvättslagen.)

En verksamhetsutövare ska omedelbart underrättas om att en åtgärd har
beslutats eller hävts. Vidare ska den som drabbas av ett beslut om
dispositionsförbud underrättas om beslutet när det kan antas att syftet med en
beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte
skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En
underrättelse behöver inte lämnas om den med hänsyn till omständigheterna
uppenbart är utan betydelse. (Se 4 kap. 12 § tredje och fjärde stycket
penningtvättslagen.) I förarbetena till bestämmelsen uttalas att en underrättelse
kan bedömas vara utan betydelse om det framgår att den berörde redan på annat
sätt fått kännedom om dispositionsförbudet (prop. 2013/14:121 s. 129 och
prop. 2016/17:173 s. 305 f.).

I sin bedömning av när en underrättelse kan lämnas, måste åklagaren göra en
intresseavvägning mellan å ena sidan risken för att nyttan med åtgärden går om
intet eller den fortsatta utredningen störs och, å andra sidan, den berördes
intresse av att få information om beslutet för att kunna vidta åtgärder för att
begränsa eventuell skada (prop. 2013/14:121 s. 129). Enligt
Åklagarmyndighetens RättsPM 2015:2 Penningtvätt bör i regel underrättelse
kunna ske när dispositionsförbudet övergått till penningbeslag och ett
ställningstagande att underlåta att lämna en underrättelse bör dokumenteras
(s. 35).
                                                                   Dnr 6005-2018    Sid 6 (7)




Penningbeslag
Egendom i form av t.ex. pengar eller en fordran som skäligen kan antas vara
föremål för brott enligt lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
(penningtvättsbrottslagen) får enligt 12 § samma lag tas i beslag
(penningbeslag).

Avser penningbeslaget en fordran eller annan rättighet ska gäldenären eller
annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till någon annan
än Polismyndigheten (se 13 § andra stycket penningtvättsbrottslagen).

Det är undersökningsledaren eller åklagaren som beslutar om penningbeslag.
Utöver bestämmelserna i penningtvättsbrottslagen är bestämmelserna om beslag
i rättegångsbalken tillämpliga i fråga om penningbeslag. (Se 13 § första och
tredje stycket penningtvättsbrottslagen.)

Om den från vilken något har tagits i beslag inte varit närvarande vid beslaget
ska han eller hon utan dröjsmål underrättas om det och om vad som har skett
med beslaget (27 kap. 11 § rättegångsbalken). Det finns inte någon bestämmelse
i rättegångsbalken som anger vem det är som ska lämna en sådan underrättelse.
Den som leder en förundersökning är dock ytterst ansvarig för att en
underrättelse lämnas. I litteraturen har det uttalats att den uppgiften kan
delegeras (se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, fjärde
upplagan, s. 438; se också Åklagarmyndighetens RättsPM s. 29).

Underrättelsen ska lämnas utan dröjsmål. Lagtexten ger inte någon möjlighet att
dröja med en underrättelse t.ex. av det skälet att en underrättelse skulle kunna
vara till men för brottsutredningen.

Genom underrättelsen ges den berörde möjligheten att begära rättens prövning
av beslaget. Det finns visserligen ingen uttrycklig skyldighet att tillsammans
med underrättelsen upplysa om detta men JO har uttalat att det är lämpligt att en
sådan upplysning lämnas (se JO 1975/76 s. 156).

Bedömning
Granskningen har avsett vilka underrättelser som AA fick
Jag har valt att begränsa min granskning till frågan hur underrättelserna till AA
om dispositionsförbudet och penningbeslaget har hanterats. Jag går därför inte
in på några andra frågor när det gäller myndigheternas handläggning.

Som framgått ovan är det åklagaren som ska meddela beslut om underrättelse
om ett dispositionsförbud. När det gäller beslag ligger det yttersta ansvaret för
att en underrättelse lämnas hos den som leder förundersökningen.

Av utredningen framgår att AA inte fått någon underrättelse om vare sig
dispositionsförbudet eller penningbeslaget. AA fick i stället genom en
banktjänsteman veta att hennes bankkonto hade spärrats efter beslut från en
åklagare.
                                                                   Dnr 6005-2018       Sid 7 (7)




Dispositionsförbudet
Åklagaren BB, som var den förste åklagaren att besluta att dispositionsförbudet
skulle bestå, har anfört att han antingen av förbiseende inte dokumenterade att
AA inte skulle underrättas om beslutet eftersom det skulle vara till men för
utredningen eller att en notering om hans bedömning förkommit.
Underrättelseskyldigheten vid ett dispositionsförbud är som jag nämnt inte
absolut och jag kan godta att det i detta skede fanns skäl att inte underrätta AA
om åtgärden.

BB borde dock ha säkerställt att hans överväganden fanns dokumenterade, bl.a.
för att i efterhand kunna följa vilka överväganden som gjorts i ärendet och
granska åklagarens handläggning. Någon uttrycklig reglering om att åklagarens
ställningstagande i underrättelsefrågan ska dokumenteras finns dock inte. Jag
avstår därför från att kritisera BB för denna brist.

Penningbeslaget
Efter att BB hade beslutat att dispositionsförbudet skulle bestå togs ärendet över
av åklagaren CC som beslutade att dispositionsförbudet skulle övergå i ett
penningbeslag och inledde förundersökning. Han underrättade dock inte AA om
beslaget i samband med beslutet. CC har anfört att en underrättelse hade varit
utan betydelse med hänsyn till att AA redan fått besked av banken att kontot var
spärrat.

En underrättelse om penningbeslag ska lämnas utan dröjsmål till den från vilken
beslaget har gjorts. Det finns inte någon rättslig möjlighet att dröja med en
underrättelse om ett beslut om penningbeslag på det sätt som kan ske vid ett
beslut om dispositionsförbud. Inte heller finns möjligheten att underlåta en
underrättelse även om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan
betydelse. Jag kan för övrigt konstatera att det var först en tid efter beslutet som
CC fick veta att AA fått kännedom om beslaget genom banken.

Ett penningbeslag är ett ingripande tvångsmedel som kan komma att gälla under
lång tid. För att kunna ta tillvara sina rättigheter ska den som drabbas av ett
penningbeslag underrättas om beslutet i enlighet med de bestämmelser som
gäller. Att den drabbade har fått kännedom om beslutet på annat sätt innebär
inte att den lagstadgade skyldigheten att lämna en underrättelse faller bort. Om
en underrättelse inte lämnas uteblir den information om möjligheten att begära
rättens prövning av ett beslag som enligt JO bör lämnas i samband med
underrättelsen. CC ska kritiseras för att AA inte utan dröjsmål underrättades om
penningbeslaget. Jag vill lägga till att en uppgift om att man har blivit föremål
för ett penningbeslag är av känslig karaktär och det kan upplevas som mycket
besvärande för den enskilde att få besked om detta genom t.ex. en
banktjänsteman.

Ärendet avslutas.
