# Försäkringskassan får kritik för långsam handläggning och för att ha nekat den enskilde anstånd i ett ärende om sjukpenning

JO 2020-04-28 dnr 6022-2018

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2020-04-28             6022-2018              1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan får kritik för långsam handläggning och för att ha
                        nekat den enskilde anstånd i ett ärende om sjukpenning


                          Beslutet i korthet: I ett ärende om sjukpenning skickade Försäkringskassan ett
                          kommuniceringsbrev med beslutsunderlag och beslutsförslag till den enskilde som
                          fick två veckor på sig att svara. Den enskilde kom in med synpunkter i tid och bad
                          samtidigt om två veckors anstånd för att konsultera sin läkare. Försäkringskassan
                          avslog begäran om anstånd med motiveringen att ytterligare information inte skulle
                          ändra myndighetens bedömning. I beslutet instämmer JO i ett tidigare uttalande där
                          JO har uttryckt att en sådan motivering tyder på en bristande förståelse för
                          kommunikationsskyldighetens grundläggande betydelse för den enskildes
                          rättssäkerhet. JO noterar att Försäkringskassan i sitt remissvar även motiverar
                          beslutet att inte bevilja anstånd med att den enskilde redan hade begärt och beviljats
                          anstånd tidigare under handläggningen.
                          Efter att ha redogjort för förvaltningslagens bestämmelse om kommunicering och den
                          därtill kompletterande bestämmelsen i socialförsäkringsbalken uttalar JO att frågan
                          om anstånd i den mening som är aktuell i ärendet inte uppstår förrän ärendet är
                          färdigt för beslut, dvs. när den enskilde har blivit kommunicerad och fått ett slutdatum
                          för att lämna synpunkter på beslutsförslaget och det sammantagna underlaget. JO
                          konstaterar att det med detta synsätt och då begäran om anstånd var motiverad och
                          endast avsåg två veckor hade varit rimligt att bevilja det begärda anståndet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassans handläggning av hennes
                        ärende om sjukpenning och anförde bl.a. följande. Hon sjukanmälde sig den 22
                        januari 2018. Den 25 juni upprättade Försäkringskassan ett
                        kommuniceringsbrev och ett förslag om att avslå hennes ansökan om
                        sjukpenning. Av underlaget framgick att Försäkringskassan inte hade vidtagit
                        några åtgärder alls under mer än tre månader, men när AA i samband med
                        kommuniceringen bad om två veckors anstånd för att konsultera sin läkare fick
                        hon avslag.

## Utredning

JO begärde inledningsvis in handlingar i ärendet. Därefter remitterade JO
                        anmälan till Försäkringskassan som i sitt remissvar uppgav följande:



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                Dnr 6022-2018        Sid 2 (6)




Relevanta regler och handläggningsrutiner
Som stöd för handläggningen av sjukpenningärenden finns processen
Sjukpenning och rehabilitering (2009:07). Där står det bland annat att ett ärende
ska handläggas så långt det går vid varje givet tillfälle. I situationer när
handläggaren inte kan komma vidare och behöver återuppta handläggningen
senare ska en bevakning läggas. Bevakningarna är kopplade till olika steg i
utredningsprocessen som handläggarna behöver säkra och som också underlättar
planeringen i ett ärende.
I Försäkringskassans vägledning (2004:07) Förvaltningsrätt i praktiken anges
bland annat följande angående anstånd. När en enskild person begär anstånd med
att komma in med synpunkter bör Försäkringskassan tillmötesgå en sådan
begäran om det är rimligt. Om den enskilde anger godtagbara skäl, till exempel
att hans eller hennes ombud har semester eller att det är väntetider i vården, bör
man bevilja anstånd för så lång tid som är nödvändig i det enskilda fallet. Om
den enskilde inte anger något särskilt skäl ska Försäkringskassan vara restriktiv
med att bevilja anstånd (JO:s beslut, dnr 1535-1995, dnr 4437-2007, dnr 4895-
2007 samt JO:s inspektionsprotokoll 478-2010).

Utredning
Den 6 februari 2018 kom det in ett läkarintyg till Försäkringskassan för perioden
22 januari 2018–31 mars 2018.
Den 9 mars skickade Försäkringskassan ett brev till AA och informerade om att
Försäkringskassan hade mottagit ett läkarintyg samt att det krävdes en ansökan
om sjukpenning för att Försäkringskassan skulle kunna pröva rätten till
ersättning.
Den 12 mars kom det in en ansökan om sjukpenning från AA.
Den 5 april kom det in ett nytt läkarintyg gällande sjukskrivning för perioden 1
april–31 maj.
Den 6 april startade Försäkringskassan ett ärende för att utreda AA:s
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Den 18 april ringde handläggaren till AA för att fråga om hon var anställd eller
arbetslös. AA svarade inte och handläggaren lämnade ett röstmeddelande om
önskad kontakt. AA ringde tillbaka till handläggaren samma dag och lämnade
den efterfrågade informationen.
Den 23 april fattade handläggaren ett beslut om vilken SGI som AA hade rätt till.
Samma dag gjorde handläggaren en sammanställning av informationen som
framkom i de bägge läkarintygen och bedömde att en försäkringsmedicinsk
rådgivare behövde konsulteras.
Den 2 maj konsulterade handläggaren en försäkringsmedicinsk rådgivare.
Den 24 maj ringde AA till Försäkringskassan och frågade vad som hände i
hennes ärende. Hon fick information om att handläggaren hade konsulterat en
försäkringsmedicinsk rådgivare och att det var tveksamt om AA hade rätt till
sjukpenning men att ingen bedömning ännu hade gjorts. AA bad att få
komplettera ansökan med ett läkarutlåtande och hon fick information om att
handläggaren skulle vänta med bedömningen av rätt till sjukpenning tills
läkarutlåtandet kom in.
Läkarutlåtandet om AA:s hälsotillstånd kom in den 29 maj.
Den 30 maj kom det in ett läkarintyg gällande sjukskrivning för perioden 1 juni–
31 juli.
Den 13 juni journalförde handläggaren att läkarutlåtandet och läkarintyget hade
kommit in samt att planeringen var att konsultera en försäkringsmedicinsk
rådgivare igen.
                                                                 Dnr 6022-2018        Sid 3 (6)




Den 20 juni konsulterade handläggaren en försäkringsmedicinsk rådgivare.
Den 25 juni skickade handläggaren ett kommuniceringsbrev till AA med
information om bedömningen att AA inte hade rätt till sjukpenning för perioden
22 januari–31 juli. Sista dag att inkomma med synpunkter var den 9 juli.
Den 26 juni ringde handläggaren till AA och informerade henne muntligen om
bedömningen.
Den 5 juli kom det in ett brev från AA med synpunkter på bedömningen och hon
begärde att få förlängd tid på sig att inkomma med ytterligare handlingar.
Den 10 juli ringde handläggaren till AA för att informera om att
Försäkringskassan tagit del av hennes synpunkter men att de inte ändrade
bedömningen att avslå ansökan. AA svarade inte i telefon och handläggaren
skickade i stället ett textmeddelande om önskad kontakt.
Den 11 juli ringde AA till handläggaren och fick information om att hennes
synpunkter inte förändrade bedömningen i ärendet och att hon inte fick anstånd
med att inkomma med ytterligare synpunkter. Motiveringen till avslag på
begäran om anstånd var att handläggaren bedömde att det inte skulle tillkomma
någon ny information som skulle ändra bedömningen.
Den 11 juli skickade handläggaren ett beslut om avslag på begäran om anstånd
till AA.
Den 16 juli skickade handläggaren ett beslut om avslag på AA:s ansökan om
sjukpenning till AA.

Försäkringskassans slutsatser

Lång handläggningstid
Den sammanlagda handläggningstiden i det aktuella ärendet uppgick till drygt
fem månader. Från den 6 februari 2018 fram till dess att en bedömning av
ärendet kommunicerades den 25 juni finns det flera perioder av passivitet då det
inte skedde några aktiva utredningsinsatser i ärendet. Vid ett tillfälle dröjde det
dessutom två veckor innan ett läkarintyg och läkarutlåtande dokumenterades i
det aktuella ärendet.
Handläggaren har inte någon annan förklaring till det inträffade än att det var
väldigt hög arbetsbelastning under den aktuella perioden. Ansvarig enhetschef
har haft ett samtal med handläggaren om vikten av skyndsam handläggning.
Detta är även något som kontinuerligt diskuteras på det aktuella kontoret och på
teamnivå.
Försäkringskassan ska handlägga ett ärende så enkelt, snabbt och
kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.
Försäkringskassan konstaterar att handläggningen av det aktuella ärendet inte
levt upp till kraven på skyndsamhet. Försäkringskassan beklagar givetvis att
myndigheten brustit i att leva upp till god förvaltningsstandard i detta avseende
samt de olägenheter detta medfört för AA.

Begäran om anstånd
I det aktuella ärendet hade den försäkrade gett in två läkarintyg som låg till
grund för en konsultation som handläggaren gjorde med en försäkringsmedicinsk
rådgivare den 2 maj 2018. Den 24 maj beviljade handläggaren den försäkrade
anstånd för att kunna ge in ett till läkarutlåtande, vilket kom in till
Försäkringskassan den 29 maj. Den 20 juni konsulterade handläggaren en
försäkringsmedicinsk rådgivare angående informationen i denna handling samt i
ett ytterligare läkarintyg som kommit in den 30 maj. Den 5 juli begärde den
försäkrade åter anstånd med att ge in ytterligare handlingar men handläggaren
ansåg inte att bedömningen av ärendet skulle förändras om det kom in fler
handlingar och avslog därför denna begäran.
                                                                          Dnr 6022-2018         Sid 4 (6)




       Försäkringskassan finner inte att det finns anledning ifrågasätta den bedömning
       som handläggaren gjort att ett ytterligare anstånd i det aktuella ärendet inte
       skulle tillföra någon ny information som skulle ändra bedömningen. Med hänsyn
       härtill samt till att Försäkringskassan har ett ansvar för att driva ett ärende framåt
       anser inte Försäkringskassan att något fel har begåtts vid hanteringen av begäran
       om anstånd. Försäkringskassan har förståelse för att denna bedömning ur AA:s
       perspektiv kan te sig märklig med hänsyn till att Försäkringskassan inte levt upp
       till kraven på att handlägga ärendet så fort som möjligt. Trots detta anser
       Försäkringskassan att hanteringen varit formellt korrekt.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Handläggningstiden
Enligt 9 § förvaltningslagen (2017:900), FL, ska ett ärende handläggas så
enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten
eftersätts. Bestämmelsen trädde ikraft den 1 juli 2018. Före ikraftträdandet
gällde motsvarande bestämmelse i 7 § förvaltningslagen (1986:223).

Handläggningstiden i ärendet har uppgått till fem månader. Den enskilde är
normalt sett beroende av sin sjukpenning för sin försörjning. Det är därför
viktigt att den enskilde så snabbt som möjligt antingen får sin sjukpenning
utbetald eller får ett beslut som denne kan begära omprövning av. Det har
förekommit flera perioder under handläggningen av AA:s ärende då
Försäkringskassan inte har vidtagit några utredningsåtgärder alls. Dessa
perioder av passivitet har sammantaget bidragit till att handläggningstiden blivit
onödigt lång. Ärendet hade kunnat avgöras betydligt tidigare om handläggaren
aktivt hade drivit det framåt från första dagen.

Begäran om anstånd
Av 25 § FL följer att en myndighet inte får fatta beslut i ett ärende innan den
som är part har fått ta del av allt material av betydelse för beslutet samt fått
möjlighet att yttra sig över materialet.

Som ett komplement till kommuniceringsskyldigheten i 25 § FL infördes den 1
januari 2018 en ny bestämmelse i socialförsäkringsbalken, SFB. Enligt 110 kap.
13 a § SFB får ett ärende om sjukpenning eller sjukpenning i särskilda fall inte
avgöras till den enskildes nackdel utan att denne har underrättats om innehållet i
det kommande beslutet och fått tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över
det. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att den försäkrade ska ges möjlighet att
komma in med kompletterande underlag som kan påverka beslutet (se prop.
2017/18:1 Utgiftsområde 10 s. 55).

Kommuniceringsskyldigheten är av stor betydelse, både för att parten ska
få komma till tals innan ärendet avgörs och för att myndigheten ska få ett
tillförlitligt underlag. Det är därför viktigt att parten får tillräckligt med tid
på sig att lämna synpunkter eller på något annat sätt komplettera ärendet.
                                                                  Dnr 6022-2018      Sid 5 (6)




Om parten begär anstånd med att komplettera sitt ärende måste myndigheten
väga sitt effektivitetskrav och sin skyldighet att driva ärenden framåt mot den
enskildes rätt att få komma till tals och vikten av att ha ett tillräckligt
utredningsmaterial.

En begäran om anstånd bör vara motiverad. Försäkringskassan bör i annat fall
vara restriktiv med att bevilja anståndet och generellt sett även vara restriktiv
med att bevilja alltför långa anstånd. Om anståndstiden framstår som rimlig bör
Försäkringskassan dock tillmötesgå begäran, se t.ex. JO 2007/08 s. 380, dnr
2403-2006 och JO 2008/09 s. 352, dnr 4437-2007.

Av Försäkringskassans journalanteckning den 24 maj 2018 framgår att AA
kontaktade myndigheten för att få veta vad som hände i hennes ärende.
Handläggaren informerade AA om att en försäkringsmedicinsk rådgivare hade
konsulterats och att det var tveksamt om hon hade rätt till sjukpenning men att
bedömningen ännu inte var gjord. Under samtalet ställde AA frågan om
myndigheten hade tagit del av läkarutlåtandet och fick till svar att det inte hade
kommit in något läkarutlåtande. Handläggaren uppgav vidare att hon kunde
vänta med bedömningen till dess att hon hade fått ta del av läkarutlåtandet om
AA skickade in det genast. Läkarutlåtandet kom in till Försäkringskassan den
29 maj 2018.

Den 25 juni 2018 gjorde handläggaren i ärendet sin bedömning av AA:s
rätt till sjukpenning. Ärendet kvalitetssäkrades samma dag, och ett
kommuniceringsbrev skickades till AA den 25 juni 2018. Sista dag för att svara
på kommuniceringen var den 9 juli 2018. Den 5 juli kom AA in med skriftliga
synpunkter och bad samtidigt om två veckors anstånd för att konsultera sin
läkare. Försäkringskassan avslog AA:s begäran med motiveringen att ytterligare
information inte skulle ändra myndighetens bedömning. JO har vid ett tidigare
tillfälle där Försäkringskassan hade motiverat ett avslag på en begäran om
anstånd på motsvarande sätt, uttalat att det synsätt som en sådan motivering ger
uttryck för tyder på en bristande förståelse för kommunikationsskyldighetens
grundläggande betydelse för den enskildes rättssäkerhet (se JO:s beslut den 3
december 2012, dnr 25-2011). Jag delar uppfattningen att ett sådant uttryckssätt
är olämpligt.

I sitt remissvar utgår Försäkringskassan vidare från att AA hade begärt och
beviljats anstånd redan den 24 maj och att begäran den 5 juli således var hennes
andra. Enligt min uppfattning uppstår emellertid inte frågan om anstånd i den
mening som nu är aktuell förrän ärendet är färdigt för beslut, dvs. då den
enskilde har blivit kommunicerad och fått ett slutdatum för att lämna
synpunkter på beslutsförslaget och det sammantagna underlaget.

Jag har förståelse för om Försäkringskassan efter en redan lång
handläggningstid velat avsluta AA:s ärende. Det är emellertid inte något
självändamål att avgöra ett ärende snabbt, och en tidigare passivitet från
                                                                   Dnr 6022-2018       Sid 6 (6)




myndighetens sida kan inte läkas med en snävare tillämpning av
kommuniceringsskyldigheten.

Med detta synsätt och då AA:s begäran om anstånd var motiverad och endast
avsåg två veckor anser jag att det rimliga hade varit att bevilja det begärda
anståndet.

Sen journalföring
Av utredningen framgår att ett läkarintyg som kom in till myndigheten
journalfördes i ärendet först efter två veckor. Uppgifter om inkomna handlingar
eller andra händelser i ett ärende ska dokumenteras i nära anslutning till det
inträffade. En sen journalföring innebär att det blir svårt att följa ärendets gång,
och det är givetvis inte acceptabelt att journalföringen sker med flera veckors
fördröjning.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
