# Initiativärende om beslut om placeringar av intagna i avskildhet i anstalten Skänninge

JO 2016-11-23 dnr 6027-2015

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2016-11-23              6027-2015             1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Initiativärende om beslut om placeringar av intagna i avskildhet i
                        anstalten Skänninge


                          Beslutet i korthet: I samband med en inspektion av anstalten Skänninge granskades
                          ett stort antal beslut om placering av intagna i avskildhet, vilket ledde till att ett
                          initiativärende lades upp för att ytterligare utreda vissa frågeställningar kring sådana
                          beslut.
                          I JO:s beslut riktas allvarlig kritik mot anstalten för hur man har tillämpat
                          fängelselagens bestämmelser om placering av intagna i avskildhet och för brister i
                          motiveringarna av dessa beslut.
                          En brist som JO uppmärksammar är att många intagna har placerats i avskildhet med
                          stöd av 6 kap. 5 § fängelselagen under längre perioder än vad som normalt ryms
                          inom ramen för den bestämmelsen. Enligt JO borde många av besluten i stället ha
                          fattats utifrån en bedömning på individuella grunder med stöd av andra bestämmelser
                          i fängelselagen.
                          En annan brist som lyfts fram i JO:s beslut är att vissa beslut om placering i avskildhet
                          på grund av att en intagen är våldsam eller berusad inte har fattats utifrån en
                          bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Redan den omständigheten att
                          en intagen uppvisar tecken på exempelvis narkotikapåverkan utgör enligt
                          Kriminalvårdens handbok, som tillämpas av anstalten, ett skäl för placering i
                          avskildhet, vilket JO är kritisk till.
                          Motiveringarna av besluten är i många fall mycket kortfattade och innehåller ofta inte
                          mer än en hänvisning till det lagrum som tillämpas. Detta är enligt JO djupt
                          otillfredsställande.

## Initiativ

I samband med en inspektion av Kriminalvården, anstalten Skänninge, den
                        12–15 oktober 2015 granskades ett stort antal avskildhetsbeslut som fattats vid
                        anstalten. Dåvarande chefsJO Elisabet Fura beslutade därefter att inleda en
                        utredning med anledning av vad som framkom vid granskningen.

## Utredning

Efter inspektionen upprättades en promemoria med JO:s iakttagelser i
                        anslutning till granskningen av besluten. Kriminalvården förelades att yttra sig
                        över denna, med uppmaning att särskilt ge sin syn på bl.a. hur vissa exempel på
                        beslut förhåller sig till 20 § förvaltningslagen (1986:223) samt hur


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 6027-2015        Sid 2 (10)




Kriminalvården säkerställer att dess tjänstemän tillämpar fängelselagens
(2010:610) bestämmelser om avskildhet på ett korrekt sätt.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, rättsenheten vid huvudkontoret, genom
ställföreträdande enhetschefen AA, bl.a. följande:

      Avskildhet i siffror
      Som redovisas i Kriminalvårdens årsredovisning för år 2015 står följande fyra
      grunder i 6 kap. fängelselagen (2010:610), FäL, för 90 procent av alla
      avskildheter:
       Kollektiv avskildhet för att upprätthålla ordning och säkerhet (5 §)
       Avskildhet vid risk för liv, hälsa eller allvarlig skadegörelse (7 § första
        stycket p. 2)
       Avskildhet vid risk att syftet med viss utredning äventyras (8 §)
       Avskildhet som är nödvändig för att genomföra kroppsbesiktning (9 §)
      Av årsredovisningen framgår vidare att ca 78 procent av samtliga
      avskildhetsbeslut under 2014 (9 409 av totalt 12 018 beslut) avsåg en tidsperiod
      om ett dygn eller kortare.

      Beslut om avskildhet med stöd av 6 kap. 5 § fängelselagen

      JO:s iakttagelser
      JO:s granskning visar att anstalten i relativt många fall har avskilt intagna med
      stöd av 6 kap. 5 § FäL. Av bestämmelsen följer att intagna tillfälligt får hållas
      avskilda från varandra om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten
      ska kunna upprätthållas. Avskildheten har pågått under varierande tidsrymder,
      men det är inte ovanligt att intagna varit avskilda i flera dygn med stöd av
      bestämmelsen (Kriminalvårdens anm: 1,5–3 dygn). I några fall har avskildheten
      pågått betydligt längre (Kriminalvårdens anm: 4–6 dygn). I flera fall har
      misskötsamhetsärenden upprättats mot de intagna som har placerats i avskildhet.
      Avskildheterna har hävts när de intagna har förhörts och när misskötsamhets-
      ärendena har blivit utredda (Kriminalvårdens anm: 6 timmar–2 dygn).

## Utredning

Enligt 6 kap. 5 § FäL får intagna tillfälligt hållas avskilda från varandra, om det
      är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
      Bestämmelsen tar sikte på tillfällig avskildhet på kollektiv grund. I förarbetena
      till bestämmelsen (prop. 2009/10:135 s. 139) nämns som exempel på situationer
      som kan vara skäl för sådana avskildhetsbeslut att ett larm utlöses, att
      elektriciteten är ur funktion, att otillåtna föremål hamnar i omlopp eller att
      intagna deltar i kollektiv arbetsvägran. Det framgår också att ett beslut aldrig får
      pågå längre än vad som krävs för att Kriminalvården ska kunna hantera
      situationen, normalt inte mer än några timmar eller något dygn.
      Av Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1)
      framgår att avskildhet enligt 6 kap. 5 § FäL även kan ske vid hot eller allmän
      oro. Det framgår också att mindre ingripande åtgärder alltid ska prövas och att
      s.k. inre sektionering eller differentiering kan ersätta beslut om kollektiv
      avskildhet.
      Av de 91 redovisade besluten synes 63 beslut ha fattats med stöd av 6 kap. 5 §
      FäL. I några av exemplen där intagna varit avskilda mellan 1,5 och 3 dygn (se
      t.ex. exempel XXXIX och LXVI) framgår det av skälen för besluten att det i
      stället för kollektiv avskildhet synes ha rört sig om avskildhet på individuell
      grund, antingen på grund av en potentiell hotbild mot den intagne (6 kap. 7 §
      första stycket p. 2 FäL) eller på grund av misstankar om misskötsamhet (6 kap.
                                                                     Dnr 6027-2015         Sid 3 (10)




8 § FäL). Även vad gäller de exempel där intagna varit avskilda mellan 4 och
6 dygn pekar skälen i besluten på att det rört sig om avskildhet på individuell
grund, i vart fall efter initialskedet. I ett fall (exempel LIV) är det svårt att utläsa
om avskildheten skett enligt 6 kap. 5 § eller 6 kap. 7 § första stycket p. 2 FäL.

Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården konstaterar att avskildheterna i flera av exemplen har pågått
längre än vad som normalt får anses rymmas inom ramen för 6 kap. 5 § FäL och
att skälen i några av exemplen framstår som klart bristfälliga.
Enligt Kriminalvårdens mening är det tydligt att de intagna i flera av de
redovisade exemplen rätteligen borde ha varit avskilda på individuell grund,
främst till följd av misstänkt misskötsamhet enligt 6 kap. 8 § FäL. Såväl
beslutsmotiveringarna som orsakerna till hävning av besluten tyder på det. En
rimlig förklaring till att så många av avskildheterna har hävts när förhör och
utredningar avslutats är att avskildheterna inletts så som kollektiva avskildheter
enligt 6 kap. 5 § men av troligt förbiseende eller misstag inte ändrats när det
uppstått misstanke på individnivå som utgjort skäl för avskildhet enligt 6 kap.
8 § FäL. Detta är självklart inte tillfredsställande.

Beslut om avskildhet med stöd av 6 kap. 6 § fängelselagen

JO:s iakttagelser
JO:s granskning visar att anstalten i ett antal beslut avskilt intagna med stöd av
6 kap. 6 § FäL. Enligt bestämmelsen får intagna tillfälligt hållas avskilda från
andra intagna, om det är nödvändigt på grund av att den intagne är våldsam eller
berusad. I besluten har anstalten som skäl för avskildheten angett att de intagna
är påverkade eller upplevs som påverkade. I några fall har avskildheterna pågått i
flera dygn.

Utredning
Enligt 6 kap. 6 § FäL får en intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna,
om det är nödvändigt på grund av att den intagne är våldsam eller berusad. Av
bestämmelsens andra stycke följer att om ett avskiljande enligt första stycket inte
kan verkställas i anstalt får den intagne placeras i häkte i högst två dygn.
Av författningskommentaren till 6 kap. 6 § FäL (prop. 2009/10:135 s. 138 f.)
framgår att paragrafen i sak motsvarar 2 kap. 23 § första och tredje styckena
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL), som angav att det för
avskildhet krävdes att den intagne var så påverkad av alkoholhaltiga drycker
eller annat berusningsmedel att han kunde befaras störa ordningen på anstalten. I
författningskommentaren anges även att ett beslut om avskildhet på denna grund
är avsett att gälla under kort tid och att avskildheten inte får pågå under längre tid
än vad som är nödvändigt för att betvinga berusningen.
I Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1)
anges att det i stort sett alltid är nödvändigt att avskilja en intagen som är
drogpåverkad, eftersom tecknen på drogpåverkan (t.ex. förstorade pupiller)
riskerar att upptäckas av andra intagna och därigenom äventyra ordningen och
säkerheten. Ett beslut om att avskilja en intagen enligt bestämmelsen är avsett att
gälla under kort tid och bör endast användas i akuta situationer. Av
proportionalitetsprincipen följer att avskildheten inte får pågå under längre tid än
vad som är nödvändigt för att betvinga det våldsamma uppträdandet eller till
dess tecknen på drogpåverkan upphört.
I ett protokoll fört vid inspektion av Kriminalvården, anstalten Kirseberg, den
12-14 maj 2014 (JO:s dnr 2690-2014) har JO uttalat som sin mening att
Kriminalvårdens skrivning om att det i stort sett alltid är nödvändigt att avskilja
en intagen som är drogpåverkad eftersom tecknen på drogpåverkan riskerar att
upptäckas av andra intagna och därigenom äventyra ordningen och säkerheten
                                                                      Dnr 6027-2015    Sid 4 (10)




inte är förenlig med lagstiftarens avsikt. JO:s uttalande har inte föranlett någon
revidering av handboken.
Såvitt avser de avskildheter som JO i denna del lyft fram i sin promemoria
konstaterar Kriminalvården att det i huvudsak rör sig om avskildheter under ett
eller två dygn. Ett beslut gäller en intagen som vid egen inställelse lämnade
urinprov som uppvisade höga halter av olika substanser där avskildheten pågick i
2,5 dygn. Vidare finns det ett exempel där avskildheten pågått i 4 dygn.

Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården vidhåller som sin uppfattning att det vid en prövning enligt
6 kap. 6 § FäL normalt är nödvändigt att avskilja en intagen som är
drogpåverkad, dvs. uppvisar olika tecken på drogpåverkan, t.ex. förstorade
pupiller, lukt, sluddrigt eller osammanhängande tal. Ett sådant beteende kan
enligt Kriminalvården resultera i oroligheter bland medintagna och därigenom
äventyra ordningen och säkerheten.
Enligt författningskommentaren (prop. 2009/10:135 s. 139) är ett beslut om
avskildhet enligt bestämmelsen avsett att gälla under kort tid och får inte pågå
under längre tid än vad som är nödvändigt för att betvinga berusningen. Det
innebär enligt Kriminalvårdens mening att avskildheten – efter en
proportionalitetsbedömning av om åtgärden fortfarande är nödvändig – får pågå
till dess att tecknen på drogpåverkan upphört. Det är inte möjligt att slå fast
någon absolut gräns för hur lång tid en avskildhet enligt 6 kap. 6 § FäL kan
fortgå. Inte heller lagstiftaren har angett någon sådan gräns.
Med detta sagt är det svårt att närmare uttala sig om de beslut som här avses,
även om det framstår som tveksamt huruvida i vart fall de beslut som avser
avskildhet under längre tider är förenliga med lagens krav.

Utformningen av beslut i förhållande till 20 § förvaltningslagen (1986:223)
Kriminalvården har förelagts att ge myndighetens syn på hur beslutsexemplen i
JO:s bilaga 2 förhåller sig till 20 § förvaltningslagen (FL).
Enligt 20 § FL ska ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla
de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot
någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis
1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning
   är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,
2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,
   betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart,
3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas
   personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande,
4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen, eller
5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap.
   regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efter
   överklagande.
Om skälen utelämnats framgår av 20 § FL andra stycket att myndigheten på
begäran av den som är part om möjligt bör upplysa honom om dem i efterhand.
Av 18 § fängelseförordningen (2010:2010) följer att om en intagen hålls avskild
enligt 6 kap. 4-9 §§ FäL ska åtgärden dokumenteras. Av dokumentationen ska
det framgå vilka skälen för åtgärden är, när den intagne avskildes, när
avskildheten upphörde, var den intagne placerats och om den intagne undersökts
av läkare.
En övervägande andel av de 42 beslut som återfinns i bilagan uppvisar, i
varierande grad, brister vad gäller motiveringskravet enligt 20 § FL. Den
vanligaste förekommande bristen består i att det saknas redogörelse för det
händelseförlopp som lett fram till beslutet (exempel LVIII, LXVI, LXXIII),
vilket gör det svårt att i det enskilda fallet utläsa varför den intagne placerats i
                                                                    Dnr 6027-2015         Sid 5 (10)




avskildhet och om det förelegat tillräckliga skäl för avskildheten. Det finns även
exempel på där det inte går att utläsa av skälen på vilket sätt rekvisiten i det
angivna lagrummet varit uppfyllda i det enskilda fallet.
En annan brist är att tillämpliga bestämmelser inte fullt ut redovisats. I de allra
flesta beslut finns en hänvisning till korrekt lagrum men i vissa beslut är det inte
återgivet i själva beslutet. Det förekommer även att beslutsmotiveringen anger att
den intagne ska placeras i avskildhet enligt ett lagrum samtidigt som det under
rubriken ”skäl” återges ett annat lagrum (exempel XX, XXXVIII).
Även de beslut som avser avskildhet enligt 6 kap. 6 § FäL uppvisar brister.
Besluten saknar konkretion och en tydlig redogörelse av hur den intagne har
uppträtt när han eller hon uppträtt påverkad, vilket försvårar möjligheten att
bedöma om förutsättningarna för avskildhet var uppfyllda (exempel XLII, XLIII,
LVI, LVIII, LVIIII). I några fall saknas uppgifter om den intagne anmodats att
lämna utandningsprov eller prov för droganalys och vad dessa prov i så fall
indikerat.
I några fall där anstalten avskilt intagna med stöd av 6 kap. 8 § FäL framgår det
inte av beslutsmotiveringen att en placering i avskildhet är absolut nödvändig för
att syftet med utredningen inte ska äventyras. Anstalten har även underlåtit att
närmare beskriva på vilket sätt misskötsamhetsutredningen skulle kunna
äventyras i det enskilda fallet, exempelvis genom att den intagne undanröjer
bevis eller på något annat sätt försvårar den utredning som ska vidtas.
Det finns även ett par exempel på beslut där det helt saknas en redogörelse för
konkreta omständigheter som kan ligga till grund för placering i avskildhet
(exempel XVII och XXIII).
Sammanfattningsvis kan konstateras att en betydande andel av de skäl som
återfinns i beslutsexemplen i bilagan uppvisar tydliga brister i förhållande till vad
som krävs vid utformning av beslutsskäl enligt 20 § FL. Det är givetvis
otillfredsställande, även om vissa av bristerna rimligen kan förklaras av att ett
avskildhetsbeslut ofta fattas i en akut eller annars brådskande situation då det
också i sig torde vara möjligt att helt eller delvis utelämna skälen enligt 20 §
första stycket 4 FL (jfr dock 18 § fängelseförordningen där något motsvarande
undantag inte finns). Som närmare redovisas nedan arbetar Kriminalvården med
att höja kvaliteten i beslutsfattandet, vilket framöver bör resultera i alltmer
korrekta och väl underbyggda beslutsskäl.

Kriminalvårdens arbete för att säkerställa att fängelselagens bestämmelser tillämpas på
ett korrekt sätt

Lokal och regional nivå
Avskildhetsbeslut fattas nästan uteslutande av kriminalvårdsinspektörer eller
vakthavande befäl. Kriminalvårdsinspektörerna erhåller en central utbildning
med en mer omfattande rättsvårdsdel, medan vakthavande befäl inte regel-
mässigt erhåller någon central utbildning. På vissa ställen har emellertid
vakthavande befäl getts möjlighet att delta i nationella grund- och
fortbildningsinsatser.
Under pågående avskildhetsbeslut synes det vanligaste vara att det sker en daglig
avstämning mellan vakthavande befäl och ansvarig kriminalvårdsinspektör.
Avskildhetsbeslut kvalitetssäkras av klienthandläggare.
Vid mindre verksamhetsställen och anstalter i lägre säkerhetsklass fattas sällan
andra beslut om avskildhet än enligt 6 kap. 9 § FäL för att genomföra
kroppsbesiktning (urinprov). I de fall en intagen placerats i avskildhet på annan
grund sker en daglig dialog mellan vakthavande befäl och kriminalvårds-
inspektör där kriminalvårdsinspektören bl.a. kvalitetssäkrar de beslut som fattats.
Intagna är sällan placerade i avskildhet under längre tider utan oftast sker en
omplacering av säkerhetsskäl till en annan anstalt. På mindre anstalter meddelas
inte sällan anstaltschefen när avskildhetsbeslut fattas. Från Kriminalvårdens
                                                                  Dnr 6027-2015         Sid 6 (10)




klientadministrativa system (KVR) går det att ta fram bevakningslista avseende
pågående avskildheter för att kontrollera att omprövning, hävning samt
läkarundersökning sker i rätt tid och att dokumentation av fängsel skett enligt
24 § fängelseförordningen.
Kunskapsspridning om de bestämmelser och rutiner som gäller vid avskildhet
sker lokalt. Detta görs på lite olika sätt men några exempel är genom
rättsvårdsforum, regelbundna övningar och särskilda utbildningsinsatser. Nya
kriminalvårdsinspektörer och vakthavande befäl introduceras lokalt av erfarna
kollegor och ansvariga chefer. Lokalt har man på vissa anstalter särskilda möten
för vakthavande befäl, VB-möten, där avskildhetsfrågor kan lyftas. Vid vissa
anstalter har det även utarbetats lokala instruktioner till stöd för t.ex.
vakthavande befäl vid beslut om avskildhet.
Samtliga regioner ger uttryck för att det pågår regionala insatser för att stärka
enhetlighet och kvalitet i rättstillämpningen. Insatserna ser lite olika ut men
består bl.a. i utbildningsinsatser (såväl teoretiska som praktiska) och särskilda
praxismöten. Flera av regionerna har avskildhet som ett fokusområde.
Sammantaget kan Kriminalvården konstatera att det såväl lokalt som regionalt
görs goda insatser i syfte att säkerställa att fängelselagens bestämmelser om
avskildhet efterföljs och för att kvalitetssäkra avskildhetsbeslut. Kriminalvårdens
handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1) som utarbetades
2012 utgör ett gott stöd till beslutsfattarna. Det går dock inte att bortse ifrån att
det ibland finns stora skillnader mellan olika regioner och verksamhetsställen.
Vissa av dessa skillnader skulle kunna förklaras med ett lågt antal avskildheter
och därmed ett lägre behov av t.ex. utbildningsinsatser. I andra fall rör det sig om
små anstalter i säkerhetsklass 3 där avskildhetsbeslut sällan eller aldrig fattas på
annan grund än kroppsbesiktning, varför behovet av kontinuerliga uppföljningar
av längre pågående avskildheter är litet. Oaktat detta har Kriminalvården
identifierat avskildhetsåtgärder som ett prioriterat område och har därför vidtagit
och beslutat om flera centrala insatser för att höja kvaliteten och uppnå ökad
enhetlighet.

Central nivå
Under år 2014 genomförde Kriminalvårdens internrevision en granskning av
avskildhetsåtgärder som beslutats under 2013. Internrevisionen ansåg att det i allt
väsentligt fanns grund för de granskade besluten men konstaterade brister av
olika slag i omkring en tredjedel av de granskade ärendena. Merparten av de
granskade besluten hade fattats av vakthavande befäl, vilka internrevisionen
ansåg ha otillräcklig utbildning för uppgiften. Internrevisionen rekommenderade
bland annat att utbildningsinsatserna för beslutsfattare inom området skulle
utökas samt att det skulle skapas system för kontinuerlig uppföljning och
granskning.
Kriminalvården genomförde i januari 2015 en större omorganisation. Ett syfte
med den nya organisationen har varit att öka förmågan att leda och styra hela
Kriminalvårdens alla verksamhetsdelar för att kunna erbjuda en mer samman-
hållen, likvärdig och rättssäker kriminalvård i hela landet. I Kriminalvårdens
verksamhetsplan för 2015 fick anstalts- och häktesavdelningen i uppdrag att
stärka enhetlighet och kvalitet i rättstillämpning i handling och beslut. Detta ska
ske genom att bl.a. etablera en struktur och rutiner för praxisbildning och
uppföljning på rättsområdet.
Under 2015 gav generaldirektören ett särskilt uppdrag till anstalts- och
häktesavdelningen att inom ramen för verksamhetsplanen arbeta fram rutiner
som säkerställer att avskildhetsbeslut följs upp och granskas kontinuerligt. Inom
ramen för detta uppdrag har anstalts- och häktesavdelningen utformat ett
egenkontrollprogram för avskildhetsbeslut, se bilaga. Programmet är inte avsett
att ersätta ordinarie rutiner för kvalitetssäkring av pågående avskildhetsärenden,
utan ska fungera som ett stickprov i efterhand. Egenkontrollen består i en
grundläggande och en fördjupad del. Den grundläggande delen tar sikte på
                                                                       Dnr 6027-2015        Sid 7 (10)




      efterlevnaden av de tidsgränser för omprövning alternativt hävning samt
      läkarbedömning som följer av fängelselagen. Kontrollen utgår ifrån bevaknings-
      listan i KVR och innefattar även en granskning av att dokumentation av
      fängselanvändning följer fängelseförordningens krav. Den grundläggande delen
      ska göras en gång per månad. Den är en mer ingående kvalitativ granskning i ett
      begränsat antal avskildhetsärenden där fokus ligger på utformningen av beslut
      och dokumentation. Den fördjupade egenkontrollen omfattar samtliga
      avskildhetsärenden avseende tio intagna vid anstalten.
      Vakthavande befäl är enligt Kriminalvårdens arbetsordning beslutsfattare i de
      flesta avskildhetssituationer. Huvudkontorets HR-avdelning erbjuder fortlöpande
      nationella grund- och fortbildningar för vakthavande befäl. Utbildningarna har
      fokus på säkerhet men innehåller också moment om tillämpningen av regelverket
      om avskildhet. HR-avdelningen fick i 2015 års verksamhetsplan ett uppdrag att
      granska utformningen av utbildningsinsatserna för beslutsfattare av avskildhets-
      beslut samt överväga hur insatserna kan utökas. Uppdragets syfte är att förbättra
      rättssäkerheten och dokumentationen.
      Som ett led i Kriminalvårdens satsning på att förbättra tillämpningen av reglerna
      om avskildhet har HR-avdelningen i samarbete med anstalts- och häktes-
      avdelningen utarbetat en e-kurs om avskildhet som introducerades i mars 2016.
      Utbildningen ska bidra till att skapa förutsättningar för en korrekt tillämpning av
      avskildhetslagstiftningen och säkerhetsställa att eventuella åtgärder inte görs
      mera ingripande än vad situationen kräver. E-kursen är case-baserad och bygger
      på ett antal filmer som behandlar situationer som kan resultera i avskildhet för en
      eller flera intagna.
      Kriminalvården måste alltid göra en avvägning vad gäller att begränsa antalet
      möjliga beslutsfattare avseende ingripande beslut, t.ex. om placering i avskildhet,
      mot nödvändigheten i att sådana beslut kan fattas snabbt. Det avgörande för
      riktigheten i ett avskildhetsbeslut är inte vilken funktion som har rätt att fatta
      beslutet utan att beslutsfattaren har fått erforderlig utbildning och stöd för att
      fatta väl avvägda beslut i enlighet med fängelselagens bestämmelser.
      Kriminalvården vidtar för närvarande ett flertal åtgärder för att både öka
      kompetensen hos beslutsfattarna men även för att skapa strukturer för en enhetlig
      kvalitetsuppföljning. Kriminalvården är förhoppningsfull om att dessa åtgärder
      kommer att ge ett gott resultat.

Bedömning
Inledning
En utgångspunkt för verksamheten i anstalt är att de intagna ska vistas i
gemenskap med andra intagna, både under sysselsättning och fritid (6 kap.
1 och 2 §§ fängelselagen). Även en helt kortvarig inlåsning utan gemenskap
innebär ett avskiljande i fängelselagens mening. Däremot kan s.k. inre
sektionering eller differentiering, dvs. att gemensamheten begränsas till mindre
grupper av intagna, ske utan särskilt lagstöd eftersom de intagna då fortfarande
vistas tillsammans med andra.

Avskildhet får inte användas som disciplinär bestraffning, utan endast med
hänvisning till de skäl som räknas upp i fängelselagens bestämmelser.
Bestämmelserna kan delas in två kategorier: de som rör kollektiv avskildhet och
de som kräver en individuell bedömning. Till den första kategorin hör regeln i
6 kap 3 § fängelselagen om avskildhet i anslutning till dygnsvilan och regeln i
6 kap. 5 § fängelselagen om tillfällig avskildhet som är nödvändig med hänsyn
till ordningen och säkerheten.
                                                                   Dnr 6027-2015      Sid 8 (10)




Vid alla beslut om placering i avskildhet ska en intresseavvägning göras utifrån
proportionalitetsprincipen, eftersom det handlar om en kontroll- och tvångs-
åtgärd (1 kap. 6 § andra stycket fängelselagen).

Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för innehållet i relevanta
bestämmelser mer i detalj.

Beslut om avskildhet med stöd av 6 kap. 5 § fängelselagen
Inledningsvis vill jag understryka att ett beslut om avskildhet enligt 6 kap. 5 §
fängelselagen ska meddelas för varje intagen som omfattas av beslutet, trots att
det rör sig om beslut som fattas på kollektiv grund (se t.ex. JO:s beslut den 23
november 2010, dnr 6715-2009). Det betyder emellertid inte att den eller de
som avskiljs måste kunna knytas till de omständigheter som ligger till grund för
beslutet.

Min granskning inom ramen för detta initiativ omfattar 63 exempel på beslut
som har fattats med stöd av den nämnda bestämmelsen. Som Kriminalvården
framhåller i sitt remissvar tycks många av placeringarna, i vart fall efter
initialskedet, i själva verket grunda sig på individuella omständigheter, vilka
borde ha lett till beslut enligt främst 6 kap. 8 § fängelselagen om avskildhet till
följd av misstänkt misskötsamhet. Eftersom motiveringarna till besluten i
många fall är mycket kortfattade är detta emellertid svårt att utläsa. Jag åter-
kommer till motiveringen av besluten nedan i avsnittet om utformningen av
beslut i förhållande till 20 § förvaltningslagen.

Flera av de avskildhetsplaceringar som redovisas i exempelbilagan har pågått
längre än vad som får anses rymmas inom ramen för 6 kap. 5 § fängelselagen,
vilket enligt förarbetena normalt rör sig om några timmar eller något dygn
(prop. 2009/10:135 s. 138). Det finns flera exempel på placeringar som har
pågått i upp till sex dygn.

Dessa förhållanden är, precis som Kriminalvården konstaterar i sitt yttrande,
naturligtvis inte tillfredsställande.

Beslut om avskildhet med stöd av 6 kap. 6 § fängelselagen
Beslut med stöd av 6 kap. 6 § fängelselagen fattas utifrån en bedömning på
individuella grunder. Om en intagen är våldsam eller berusad kan han eller hon
behöva hållas avskild från andra intagna, men sådana situationer torde enligt
förarbetena många gånger kunna hanteras utan placering i avskildhet. Under
alla förhållanden får placering i avskildhet med stöd av den här bestämmelsen
inte pågå under längre tid än vad som är nödvändigt för att betvinga det våld-
samma uppträdandet eller berusningen (prop. 2009/2010:135 s. 139).

Kriminalvården vidhåller i sitt yttrande den uppfattning som avspeglas i
myndighetens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1), dvs.
att det i stort sett alltid är nödvändigt att avskilja en intagen som är drog-
påverkad, eftersom tecknen på drogpåverkan riskerar att upptäckas av andra
                                                                   Dnr 6027-2015       Sid 9 (10)




intagna och därigenom äventyra ordningen och säkerheten. JO har, som
Kriminalvården påpekar i sitt yttrande, tidigare uttalat att den skrivning som
finns i Kriminalvårdens handbok inte är förenlig med lagstiftarens avsikt
(dnr 2690-2014). Uttalandet har inte föranlett någon revidering av handboken.

Jag står fast vid det synsätt som kommer till uttryck i det nyss nämnda
uttalandet av JO och ser det som problematiskt att den handbok som används i
det dagliga arbetet inom anstalterna fortfarande innehåller den kritiserade
formuleringen.

Kriminalvården skriver vidare att det inte går att slå fast någon absolut gräns för
hur lång tid en placering i avskildhet enligt 6 kap. 6 § fängelselagen kan fortgå,
men att inte heller lagstiftaren har angett någon sådan gräns. Den intagne får
enligt Kriminalvårdens uppfattning hållas avskild till dess att tecknen på
drogpåverkan upphört, efter en proportionalitetsbedömning av om åtgärden
fortfarande är nödvändig.

De beslut med stöd av 6 kap. 6 § fängelselagen som finns med i exempelbilagan
uppgår till tolv stycken och placeringarna i avskildhet har pågått i mellan ett och
fyra dygn. I motiveringarna av besluten, som generellt är relativt kortfattade,
redogörs i de flesta fall enbart för att den intagne lämnat positivt alkohol-
utandningsprov eller i största allmänhet framstått som påverkad. Detta är
förvisso förenligt med Kriminalvårdens handbok, men som jag konstaterar ovan
är jag av uppfattningen att en sådan tolkning inte är i linje med avsikten hos
lagstiftaren. Min ståndpunkt är att det i varje enskilt fall måste göras en helhets-
bedömning av om placering i avskildhet är nödvändig för att hantera situationen
eller om det går att vidta någon annan åtgärd som är mindre ingripande. Det är
svårt att på det underlag som finns i ärendet avgöra om placeringarna har pågått
längre än nödvändigt.

Utformningen av beslut i förhållande till 20 § förvaltningslagen
Kriminalvården skriver i sitt remissvar att en övervägande andel av de beslut
som finns i bilagan i varierande grad uppvisar brister när det gäller motiverings-
kravet enligt 20 § förvaltningslagen. Detta är enligt Kriminalvården otillfreds-
ställande, även om vissa av bristerna rimligen kan förklaras av att ett avskild-
hetsbeslut ofta fattas i en akut eller annars brådskande situation då det också i
sig torde vara möjligt att helt eller delvis utelämna skälen enligt 20 § första
stycket 4 förvaltningslagen (jfr dock 18 § fängelseförordningen där något mot-
svarande undantag inte finns).

Precis som Kriminalvården konstaterar blir det svårt att utläsa varför den
intagne placerats i avskildhet och om det har funnits tillräckliga skäl för beslutet
om händelseförlopp eller konkreta omständigheter inte redovisas i besluts-
skälen. Det är naturligtvis än mer problematiskt att det finns exempel där det
inte går att utläsa av skälen på vilket sätt rekvisiten i den angivna bestämmelsen
varit uppfyllda i det enskilda fallet. Även om jag kan ha en viss förståelse för
Kriminalvårdens synpunkt att den här typen av beslut ofta fattas i en akut eller
                                                                    Dnr 6027-2015       Sid 10 (10)




annars brådskande situation, finns det i 18 § fängelseförordningen ett uttalat
krav på dokumentation och redogörelse för skälen för åtgärden. Motiven bakom
detta krav är naturligtvis framför allt att ett beslut om avskildhet innebär en in-
gripande tvångsåtgärd mot den intagne och att det därför är viktigt att säker-
ställa att tillräckliga skäl finns för åtgärden samt att detta kan kontrolleras i
efterhand.

Kriminalvårdens arbete för att säkerställa att fängelselagens
bestämmelser tillämpas på ett korrekt sätt
Kriminalvården redogör i sitt yttrande för det arbete och de utbildningsinsatser
som pågår lokalt och regionalt för att säkerställa enhetlighet och kvalitet i rätts-
tillämpningen. Kriminalvården konstaterar att det görs goda insatser för att
säkerställa att fängelselagens bestämmelser om avskildhet följs och för att
kvalitetssäkra avskildhetsbeslut, men att det inte går att bortse från att det ibland
finns stora skillnader mellan olika regioner och verksamhetsställen. Kriminal-
vården skriver vidare att myndigheten har identifierat avskildhetsåtgärder som
ett prioriterat område och därför har genomfört och beslutat om flera centrala
insatser för att höja kvaliteten och uppnå ökad enhetlighet.

Jag uppfattar Kriminalvårdens arbete på alla nivåer som en seriös strävan efter
att uppnå de mål myndigheten har satt upp för insatserna. Min förhoppning är
att det ska ge resultat i den dagliga verksamheten i anstalterna, då min
granskning i det här ärendet har visat på brister i tillämpningen av reglerna om
avskildhet och motiveringen av beslut i anstalten Skänninge.

Sammanfattande bedömning
Vid min granskning av beslut om avskildhet i anstalten Skänninge har brister
framkommit både när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i 6 kap.
5 och 6 §§ fängelselagen och när det gäller motiveringen av många beslut i
förhållande till 20 § förvaltningslagen. För detta förtjänar anstalten Skänninge
allvarlig kritik. Jag utgår från att anstalten ser över sina rutiner för beslut om
avskildhet och tillämpningen av de aktuella bestämmelserna i fängelselagen och
förvaltningslagen.

Jag ser positivt på det arbete och de insatser som Kriminalvården har redogjort
för när det gäller avskildhetsbeslut och en enhetlig och rättssäker hantering av
dessa.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
