# Fråga om Kriminalvårdens skyldighet att översätta handlingar som ges in av intagna

JO 2008-02-14 dnr 603-2007

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                      Sid
                                                                            2008-02-14             603-2007                1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Fråga om Kriminalvårdens skyldighet att översätta handlingar som ges
                        in av intagna

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 8 februari 2007, klagade AA bl.a. på att
                        Kriminalvården, anstalten Hall, inte hade översatt vissa handlingar till turkiska och
                        anförde bl.a. följande. Under två års tid har han förklarat att han inte förstår något
                        annat språk än turkiska. Han har, efter att ha skrivit framställningar på turkiska,
                        bett att få anstaltens svar översatta till turkiska. Anstalten har dock inte besvarat
                        hans framställningar. Anstalten har inte heller besvarat en anhållan av den 16
                        november 2006 i vilken han frågade hur han skulle gå till väga för att få sitt
                        tolkbehov tillgodosett. Han påminde om sin förfrågan den 1 december 2006.
                        Vidare översattes brev från sjukvårdssamordnaren, daterade den 27 oktober 2006,
                        först den 20 november 2006. Slutligen har han inte fått något svar på en begäran
                        om att få vissa författningar m.m. översatta till turkiska.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvården. I remissvaret från myndigheten
                        (huvudkontoret) hänvisade enhetscheferna BB och CC till ett yttrande från Region
                        Stockholm, av vilket framgick bl.a. följande.

                        –––

                                  Enligt 9 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall en intagen behandlas
                                  med aktning för sitt människovärde. Han skall bemötas med förståelse för de
                                  särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt. Enligt 8 §
                                  förvaltningslagen (1986:223) bör en myndighet som har att göra med någon som
                                  inte behärskar det svenska språket eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad vid
                                  behov anlita tolk. Det är myndigheten och inte den enskilde som bestämmer om en
                                  tolk/översättare skall användas. Det är myndigheten som utser tolk och som står för
                                  tolkkostnaden. Det är angeläget att tolkfrågan löses på ett för den enskilde och
                                  myndigheten tillfredsställande sätt. Enligt Kriminalvårdens Handbok i
                                  förvaltningsrätt (s. 27) bör kriminalvården då man prövar behovet av tolk särskilt ta
                                  hänsyn till om ärendet är omfattande och komplicerat, man bör också särskilt
                                  uppmärksamma vilken dignitet ärendet har och vilken betydelse detta har för den
                                  enskilde. Man bör även överväga huruvida det på verksamhetsstället finns personal
                                  som behärskar det främmande språket eller om det i det enskilda fallet finns
                                  möjlighet att t.ex. använda ett språk som både en tjänsteman och den enskilde
                                  behärskar. Av handboken framgår vidare (s. 123) att det vid samtal av rättslig



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 603-2007      Sid 2 (5)




betydelse, exempelvis när en dömd skall avge nöjdförklaring eller vid sammanträde
med övervakningsnämnd får anses särskilt viktigt att vid behov anlita en kvalificerad
tolk. Även vid verkställighetsplanering och vid sammanträde i behandlings–
kollegium samt vid läkarundersökning och i andra sammanhang där den personliga
integriteten är särskilt utsatt bör man särskilt överväga behovet av kvalificerad tolk.
Vid samtal där rättssäkerhets- eller integritetsaspekter inte är dominerande torde
personal inom myndigheten kunna anlitas. Medintagen eller anhörig bör endast
fungera som tolk vid vardagliga kontakter eller vid akuta händelser då det inte utan
dröjsmål går att kalla på en kvalificerad tolk. När det gäller översättning av skriftligt
material bör bl.a. hänsyn tas till vad ärendet gäller, hur omfattande handlingen är
och om handlingens innehåll är komplicerat. Hänsyn skall även tas till kostnaden för
översättningen. Även i dessa fall skall myndigheten bedöma hur viktigt ärendet är
för den enskilde. En handling får inte avvisas enbart av det skälet att den inte är
skriven på svenska. Av Nya förvaltningslagen med kommentarer (T. Hellners och B.
Malmqvist) framgår att en handling skall betraktas som inkommen den dag då den
anlänt i sitt ursprungliga skick till myndigheten och att skyldigheten att använda tolk
främst avser situationer som avser ärenden. Vidare framkommer att det med
nuvarande lagstiftning inte åvilar myndigheten en skyldighet att ha en särskild
översättarservice utan att det även vad avser brådskande ärenden kan uppstå
situationer då den enskilde får räkna med risken för en försening. Kriminalvårdens
föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt KVFS 2006:26 ger bl.a.
under rubrikerna, ”bevakat besök” och ”utredning och bevisning” [under 4 kap. 7 §
och 8 kap. 3 §; JO:s anmärkning] anvisningar avseende användning av tolk.
AA påbörjade sin verkställighet den 22 juli 2004 […] och förflyttades från häkte till
anstalten Kumla den 5 oktober 2004 […]. AA är turkisk medborgare. I
verkställighetsplanen anges att AA talar svenska ”hjälpligt”.
–––

AA:s klagomål avseende anstalten Halls hantering av anhållan
Anstalten uppger att man utifrån sina erfarenheter av att hantera AA:s ärenden, gjort
bedömningen att AA har tillräckliga språkkunskaper för att tillsammans med
anstaltens personal och i viss mån även med hjälp av medintagna kunna hantera
vardagliga situationer och kommunicera när han behöver hjälp av en kvalificerad
tolk. Anstalterna (Kumla och Hall) har enligt uppgift i huvudsak kommunicerat med
AA på svenska, engelska eller tyska, vid ärenden av mer kvalificerad art och vid
vissa kontakter med sjukvården har tolköversättning använts.
Av utredningen i ärendet framkommer att den anhållan som AA ingav till anstalten
på turkiska avsåg […]
• 3 april, en ansökan om att få hjälp med att anskaffa en advokat för att kunna
  överklaga kriminalvårdens avslagsbeslut avseende överflyttning av verkställighet
  till Turkiet.
• 4 april 2006, en ansökan om att få överföra pengar till familjen i Tyskland som
  lever på socialbidrag. Yngste sonen är född den 16 maj 2006.
• 27 april 2006, en ansökan om att få träffa en läkare p.g.a. smärta i ena ögat.
  Smärtan är så svår att AA ibland inte kan se på det ögat.
Anstalten fattade den 4 maj 2006 ”beslut” i ärendena. Anstaltens skrivelse som bär
rubriken – beslut – får uppfattas som ett beslut om avvisning. I beslutet anger
anstalten att man ej kan ”besvara eller bedöma hur angelägna de ansökningar är som
AA inkommit med då dessa är skrivna på turkiska”. Under rubriken ”Övrigt”
”uppmanas AA att skriva ansökningar på svenska eller på engelska eller muntligen
upplysa beslutsfattare om vad hans ärende gäller, för att anstalten skall kunna
handlägga ärendena”.
I Kriminalvårdens administrativa system KLAS finns registrerat att det den
1 december 2006 inkommit en anhållan ställd till kriminalvårdschefen. Det finns
inga uppgifter om att skrivelsen bevarats.
                                                                         Dnr 603-2007       Sid 3 (5)




–––

AA:s klagomål avseende den regionale sjukvårdssamordnarens hantering av skrivelser ingivna till
Region Stockholm
Av utredningen i ärendet framkommer att den regionale sjukvårdssamordnaren DD
den 6 september 2006 mottog ett brev från AA. Brevet var skrivet på svenska vilket
föranledde DD att besvara brevet på svenska. [– – – ]
Av anstaltens yttrande framkommer vad avser denna del att man tillfrågat AA om
han kunde vänta med översättning av handlingarna från sjukvården [daterade den 27
oktober 2006; JO:s anmärkning] eller om han ville ha dem sända för översättning.
AA uppgav först att han kunde avvakta en översättning men framställde senare krav
på att få handlingarna översatta. Anstalten sände efter krav från AA handlingarna för
översättning.

Region Stockholm gör följande bedömning:
Frågan avseende Kriminalvårdens skyldighet att förse intagna med författningstexter
på de intagnas modersmål överlämnas till huvudkontoret.
Vad avser AA:s förmåga att hantera enklare frågor respektive ärenden på annat
språk än turkiska synes uppgift i någon mån stå mot uppgift. Anstalten har utifrån
sin kännedom om AA och de erfarenheter avseende ärendehantering som finns från
AA:s verkställighet gjort bedömningen att AA i princip vad avser vardagliga frågor
och ärenden av mindre ingripande art har förmåga att kommunicera på annat språk
än turkiska. Man har också gjort bedömningen att AA har förmåga att kommunicera
i vilka ärenden han behöver hjälp av tolk och att han har språkkompetens i andra
språk än turkiska som gör att han kan förklara vad dessa ärenden avser. Mot dessa
uppgifter står AA:s påståenden om att han endast förstår turkiska. Det är anstalten
som har att bedöma och bestämma huruvida tolk/översättare skall användas.
Anstalten bör vid samtal med den intagne skapa ett fullgott underlag för sin
bedömning av den intagnes behov av tolk/översättning. Särskilt bör
uppmärksammas att frågor av särskild vikt för den intagne hanteras på ett sätt som
tillgodoser såväl rättssäkerhetsaspekter som integritetsskydd. Vad avser de
anhållanden som ingavs den 3, 4 och 27 april 2006 är det Region Stockholms
uppfattning att anstalten borde ha kommunicerat med AA kring de inlämnade
anhållandena för att skapa ett fullgott underlag för en bedömning av huruvida de
skulle översättas eller inte. Man borde inte ha avvisat AA:s anhållanden enbart av
det skälet att de inte var skrivna på svenska. Handläggningen av ärendena borde ha
hanterats skyndsammare.
Anstalten Hall försöker vid rekrytering av personal att särskilt uppmärksamma
behovet av personal med kompetens i andra språk än svenska. Detta underlättar
såväl anstaltens hantering av ärenden som de intagnas verkställighet i övrigt. Region
Stockholm har förståelse för de praktiska problem som kan uppstå då anstalten av
resursskäl vill använda den interna språkkompetensen. Särskilt bör dock
uppmärksammas att de intagnas behov av tolk/översättare inte eftersätts eller
fördröjs i ärenden som är av särskild vikt för den intagne.
Att breven från den regionala sjukvårdssamordnaren besvarades på svenska synes ha
haft sin grund i ett missförstånd avseende AA:s språkkompetens. När samordnaren
fick information om att AA inte förstod innehållet i brevet vidtog han åtgärder för att
översätta brevet. Dessa var dock redan översatta genom anstaltens försorg. Det får
anses särskilt viktigt att sjukvården uppmärksammar när det finns behov av
tolk/översättning, då frågor inom detta område ofta är av särskild stor vikt för den
intagne.
Ärendet har uppmärksammat såväl anstalten Hall som den regionala sjukvården på
vikten av att utreda intagnas behov av tolk/översättning och de intagnas utsatta
situation i dessa fall samt betydelsen av att även i dessa fall upprätthålla kravet på
skyndsam handläggning.
–––
                                                                        Dnr 603-2007      Sid 4 (5)




      I fråga om Kriminalvårdens skyldighet att förse de intagna med översättning av
      författningstexter anförde enhetscheferna BB och CC följande.
      –––

## Kriminalvårdens bedömning

Förvaltningsmyndigheter har skyldighet enligt lagen om rätt att använda finska och
      meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i Gällivare, Haparanda,
      Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner och enligt lagen om rätt att använda
      samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i Arjeplog, Gällivare,
      Jokkmokk och Kiruna kommuner att, om den enskilde använder något av dessa
      språk i ärenden som rör myndighetsutövning, ge muntligt svar på det språket.
      Skyldighet enligt ovannämnda lagar att använda den sökandes språk är inte aktuellt i
      detta fall.
      Av 8 § förvaltningslagen [1986:223, JO:s anmärkning] framgår att en myndighet bör
      anlita tolk vid behov när myndigheten har att göra med någon som inte behärskar
      svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad. Begreppet tolk används för att
      beteckna både den som tolkar muntligen från ett språk till ett annat och som gör en
      skriftlig översättning av en handling.
      Kriminalvården har låtit översätta lagen om kriminalvård i anstalt till engelska och
      de nya bestämmelserna om uppskjuten villkorlig frigivning och de fyra särskilda
      utslussningsåtgärderna till serbiska/kroatiska, ryska, finska, persiska, arabiska,
      engelska och spanska. Språken har valts med utgångspunkt från att de talas och
      förstås av många av de intagna.
      Någon skyldighet för Kriminalvården att översätta t.ex. lagen om kriminalvård i
      anstalt eller Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd till en rad olika språk
      föreligger inte. Det ankommer i stället på anstalten där den intagne befinner sig att
      se till att den intagne med hjälp av tolk eller på annat sätt förstår vad som gäller
      beträffande hans eller hennes rättigheter och skyldigheter under verkställigheten.
      –––
AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 14 februari 2008 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
I förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser bl.a. om myndigheternas
serviceskyldighet (4 §), om allmänna krav på handläggningen av ärenden (7 §) och
om tolk (8 §). Dessa bestämmelser innebär bl.a. att ärenden skall handläggas
skyndsamt, frågor besvaras så snart som möjligt och att myndigheten vid behov bör
anlita tolk. För att ta ställning till om det föreligger behov av tolk krävs att
myndigheten i varje enskilt fall prövar om så är fallet. Som Kriminalvården anfört i
remissvaret används begreppet tolk för att beteckna både den som tolkar muntligen
från ett språk till ett annat och den som gör en skriftlig översättning av en handling.

Av utredningen framgår att Kriminalvården bedömt att AA behärskar det svenska
språket i sådan grad att han inte har behov av tolk i vardagliga situationer.
Kriminalvården har dock bedömt att han behöver tolk i ärenden av mer kvalificerad
art.

De framställningar som AA gav in i april 2006 underlät Kriminalvården såväl att
översätta som att besvara, och detta utan vetskap om framställningarnas innebörd.
                                                                      Dnr 603-2007    Sid 5 (5)




Kriminalvården vidtog således ingen prövning av om ämnet för framställningarna
var av sådan art att det förelåg behov av tolk. I beslutet den 4 maj 2006
konstaterade Kriminalvården i stället att framställningarna inte kunde besvaras
eller bedömas då de var skrivna på turkiska och att det inte förelåg skäl att
översätta handlingarna, eftersom AA tidigare under verkställigheten gjort sig
förstådd och lämnat intrycket av att förstå engelska.

Kriminalvården tog alltså ställning till AA:s framställningar utan att först ha tagit
reda på vad de handlade om. Detta är naturligtvis oacceptabelt och Kriminalvården
förtjänar allvarlig kritik.

Kriminalvården har i remissvaret inte bemött vad AA uppgett om anstaltens
underlåtenhet att besvara bl.a. hans begäran om att få författningstexter översatta
till turkiska. Huruvida Kriminalvården har underlåtit att besvara en sådan
framställan är därför fortfarande oklart. Däremot framgår att AA inte har fått något
svar på den skrivelse som han gav in den 1 december 2006. Kriminalvården
förtjänar kritik för det inträffade. Jag vill för tydlighetens skull här framhålla att jag
delar Kriminalvårdens uppfattning att det inte finns någon generell skyldighet för
myndigheten att översätta lagar och föreskrifter till olika språk.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande från min
sida.
