# Kritik mot Åklagarmyndigheten och en rådman vid Luleå tingsrätt för handläggningen av ett frihetsberövande

JO 2014-11-06 dnr 6055-2013

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2014-11-06              6055-2013               1 (9)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Åklagarmyndigheten och en rådman vid Luleå tingsrätt för
                        handläggningen av ett frihetsberövande


                          Beslutet i korthet: En person som var häktad i sin utevaro skulle transporteras från
                          Finland till Sverige. Enligt lag skulle tingsrätten hålla häktningsförhandling senast fyra
                          dygn efter det att den misstänkte kom till Sverige. Åklagarmyndigheten hade i förväg fått
                          en resplan som angav när planet med den misstänkte beräknades landa på Arlanda
                          flygplats. Åklagarmyndigheten tog inte reda på om resplanen följdes och underrättade
                          inte tingsrätten om när den misstänkte kom till Sverige. Tingsrätten tog inte heller reda på
                          när den misstänkte kom till Sverige. Tingsrätten kom att hålla häktningsförhandling efter
                          utgången av fyradygnsfristen, vilket ledde till att den misstänkte släpptes fri. Den
                          misstänkte var frihetsberövad i mer än två och en halv timme utan lagstöd.
                          Åklagarmyndigheten och den ansvariga domaren får kritik.

## Initiativet

I en artikel som publicerades på Dagens Juridik den 24 oktober 2013 med rubriken
                        ”Misstänkt som utlämnats till Sverige släpps på fri fot – efter tingsrättsmiss”
                        angavs i huvudsak följande. På grund av en juridisk miss tvingades Luleå tingsrätt
                        släppa en 34-årig man som misstänks för att ha riktat hotfulla sms mot en förskola i
                        Luleå. Mannen hade häktats i sin utevaro och utlämnades från Finland till Sverige
                        den 18 oktober 2013. Mannen landade på Arlanda flygplats kl. 12.25. Därefter
                        måste tingsrätten inleda häktningsförhandling inom fyra dygn. Luleå tingsrätt
                        bokade dock förhandlingen till den 22 oktober kl. 15.00, vilket var drygt två och en
                        halv timme för sent. Med anledning av det tvingades tingsrätten släppa den
                        misstänkte.

                        Jag beslutade mot denna bakgrund att ta upp frågan om Luleå tingsrätts
                        handläggning av häktningsfrågan till utredning i ett särskilt ärende. Inom ramen för
                        ärendet inledde JO en utredning med anledning av Åklagarmyndighetens
                        handläggning av frihetsberövandet.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål B 390-13 hämtades in och granskades. Av dessa
                        framgick bl.a. följande.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 6055-2013      Sid 2 (9)




Den 4 oktober 2013 förklarade tingsrätten AA häktad i sin utevaro. I beslutet
angavs det att polis eller åklagare skulle meddela tingsrätten så snart häktnings-
beslutet hade verkställts så att en ny häktningsförhandling kunde hållas. Den
7 oktober meddelade kammaråklagaren BB att AA hade gripits och befann sig i
Finland. Den 17 oktober meddelade BB att AA skulle transporteras/utlämnas till
Sverige mellan den 18 och 25 oktober 2013. Den 21 oktober fick tingsrätten besked
per telefon att AA beräknades anlända till häktet i Luleå cirka kl. 15.00–15.30.
Tingsrätten kallade därefter till häktnings-förhandling den 22 oktober kl. 15.00.
Vid den förhandlingen konstaterade tingsrätten att AA hade kommit till Sverige
den 18 oktober kl. 12.25 och att det alltså hade gått mer än fyra dygn sedan han
anlände till Sverige. Tingsrätten beslutade därför att AA skulle försättas på fri fot.

Ärendet remitterades till tingsrätten och till Åklagarmyndigheten för yttrande över
handläggningen av frihetsberövandet. Myndigheterna skulle även redovisa sina
bedömningar av det som hade kommit fram.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) lämnade följande yttrande.

## Bakgrund

När det gäller handläggningen hänvisas till kammaråklagaren DD:s,
      kammaråklagaren BB:s och kammaråklagaren EE:s nedan återgivna upplysningar
      samt kammarchefens yttrande med därefter följande tillägg och förtydliganden.
      Kammaråklagaren DD har lämnat följande upplysningar.
                 Dagjouråklagare BB vid åklagarkammaren framställde 2013-10-04 att AA
                 skulle häktas i sin utevaro för bl.a. olaga hot den 30 september 2013 i
                 Luleå.
                 Luleå tingsrätt beslutade 2013-10-04 att häkta AA i sin utevaro. Med detta
                 beslut som grund utfärdade dagjouråklagare BB en nordisk
                 arresteringsorder samma datum.
                 Enligt tjänsteanteckning 2013-10-05 från jouråklagare BB anmälde polisen
                 i Luleå att AA gripits samma dag i Finland och att utlämningsprocessen
                 skall ha påbörjats. IPO:s ärendenr […].
                 Enligt tjänsteanteckning 2013-10-07 har dagjouråklagare BB vid
                 åklagarkammaren kontaktat IPO med förfrågan om vad som händer med
                 AA, tidsplan för när han kommer till Sverige osv. Överenskommelse görs
                 att IPO mailar när man fått besked från finska polisen.
                 Anmälan till tingsrätten om att AA gripits i Finland har skett genom dag-
                 jouråklagare BB vid åklagarkammaren samt att det är okänt när AA kan
                 komma att föras till Sverige.
                 Åklagarkammaren underrättas per mail 2013-10-15 från åklagarämbetet i
                 Helsingfors att tingsrätten i Helsingfors beslutat att AA ska överlämnas till
                 Sverige och att AA medgivit detta. Mailet vidarebefordrades av dagjour-
                 åklagare BB till handläggande åklagare DD samma dag.
                 Åklagarkammaren får kännedom från IPO via kopia av mail 2013-10-16 att
                 transportbeställning ang. hämtning i Finland av AA skickats till
                 Transporttjänst. Mailet vidarebefordrades av dagjouråklagare BB till
                 handläggande åklagare DD samma dag.
                 Enligt rikskriminalpolisens transportbeställning önskas AA transporterad
                 tidigast 2013-10-18 men inte senare än 2013-10-25.
                                                               Dnr 6055-2013     Sid 3 (9)




        AA anländer till Sverige med flyg fredagen 2013-10-18 kl. 12.25. Någon
        handling eller anteckning om att underrättelse skett till åklagarkammaren
        eller jouråklagare om att AA faktiskt anlänt till Sverige finns inte.
        Åklagarkammaren registrerar måndag 2013-10-21 kallelse till häktnings-
        förhandling 2013-10-22 kl. 15.00.
        Enligt häktningsprotokoll försätts AA på fri fot 2013-10-22.
Kammaråklagaren BB har lämnat följande upplysningar.
        Jag handlade ärendet den 3–4 oktober och den 7 oktober 2013 i egenskap
        av dagjouråklagare. AA häktades i utevaro av Luleå tingsrätt den 4 oktober
        2013 och greps den 5 oktober vilket jag meddelade tingsrätten måndag den
        7 oktober. Därefter efterfrågade jag en tidsplan för ärendet från IPO. IPO
        kunde då inte lämna någon men skulle maila mig så snart de fått besked
        från finsk polis.
        IPO mailade den 16 oktober 2013 en transportbeställning avseende AA där
        det framgick att AA önskas transporterad fr.o.m. 2013-10-18 men inte
        senare än 2013-10-25. Jag vidarebefordrade mailet till handläggande
        åklagare. IPO mailade den 17 oktober 2013 en resplan där det framgick att
        AA skulle komma till Stockholm den 18 oktober 2013. Jag vidare-
        befordrade mailet till handläggande åklagare.
        Jag har därefter inte fått någon handling eller information om att AA
        faktiskt anlänt till Sverige.
Kammaråklagaren EE har lämnat följande upplysningar.
        Jag var i egenskap av dagjour sessionsåklagare vid häktningsförhandlingen
        den 22 oktober 2013. I samband med en tidigare häktningsförhandling
        samma dag, bad tingsrättens ordförande mig kontrollera när AA anlänt till
        Sverige. Vid kontroll fann jag ingen anteckning i Cåbra eller i pappersakten
        att det anmälts till oss när han anlänt till Sverige.
        Jag tog kontakt med polisiär handläggare, som inte heller visste mer än att
        han fått en resplan för AA:s färd till Sverige, vilken han mailade mig och
        jag ingav till tingsrätten i samband med häktningsförhandlingen mot AA.
        Denne uppgav att resan skedde enligt planen och att han således anlänt till
        svensk mark kl. 12.25 fredag den 18 oktober.
        AA försattes på fri fot av tingsrätten då det förlöpt mer än fyra dygn sedan
        hindret för häktningsförhandling upphört. Såvitt känt har Åklagar-
        kammaren i Luleå alltså inte underrättats, eller haft någon som helst
        vetskap om, att AA befann sig i Sverige förrän kallelsen kom från
        tingsrätten.
Särskilt tillfrågade om vilka överväganden som gjorts med anledning av dels den
transportbeställning som inkommit till åklagarkammaren den 16 oktober 2013, dels
den resplan som inkommit den 17 oktober 2013 samt dels den kallelse till
häktningsförhandling som inkommit den 21 oktober 2013 har de handläggande
åklagarna lämnat följande upplysningar.
Kammaråklagaren DD:
        Avseende transportbeställningen och resplanen gjorde jag inga andra
        överväganden än att jag utgick från att åklagare skulle meddelas när
        personen i fråga faktiskt befann sig i riket och på svensk mark. Den 18
        oktober 2013 närvarade jag vid en begravning på annan ort och utgick från
        att kammaren skulle meddelas de faktiska förhållandena.
        Avseende kallelse till häktningsförhandling så var det något jag inte kände
        till då jag närvarade vid hovrättsförhandling på annan ort måndagen den 21
        oktober 2013.
Kammaråklagaren BB:
                                                                   Dnr 6055-2013     Sid 4 (9)




         Av transportbeställningen daterad 2013-10-16 framgick att avresa önskades
         fr.o.m. 2013-10-18 och senast 2013-10-25.
         Av resplanen daterad 2013-10-17 framgick att AA skulle komma till
         Stockholm (ARN) 2013-10-18.
         Med anledning av dessa handlingar inväntade jag bestämt datum för avresa
         samt underrättelse om att AA faktiskt anlänt till Sverige.
         Kallelse till häktningsförhandling har aldrig nått mig.
Kammaråklagaren EE:
         I egenskap av sessionsåklagare vid häktningsförhandlingen mot AA har jag
         inget ytterligare att anföra utöver det som framgår av tidigare upplysningar.
         Inför häktningsförhandlingen hade jag sålunda ingen kännedom om AA:s
         faktiska ankomst till Sverige då det inte, såvitt känt, inkommit någon
         anmälan därom till åklagarkammaren.
         Kallelsen till häktningsförhandlingen från Luleå tingsrätt inkom, enligt
         dagboken, den 21 oktober 2013 kl. 15.02, vilket infördes av åklagar-
         administratör.
Kammarchefen chefsåklagaren FF har lämnat följande yttrande.
         Efter att ha tagit del av vad som framkommit i de upplysningar som
         lämnats av de åklagare som i olika skeden hanterat det aktuella ärendet kan
         jag bara konstatera att ingen information lämnats till företrädare för
         åklagarkammaren om när AA ankommit till Sverige och att det därför inte
         varit möjligt, att på så sätt som föreskrivs, informera tingsrätten därom.
         Jag gör därför den bedömningen att saken hanterats korrekt på Åklagar-
         kammaren i Luleå.
Särskilt tillfrågad om huruvida åklagarkammaren har några särskilda rutiner
beträffande hanteringen av frihetsberövanden där den misstänkte ska överlämnas
enligt en arresteringsorder har chefsåklagaren FF yttrat sig enligt följande.
         På Åklagarkammaren i Luleå finns inga särskilda rutiner beträffande
         hantering av frihetsberövanden där överlämning enligt arresteringsorder
         ska ske utan sådana ärenden handläggs på samma sätt som
         frihetsberövanden i allmänhet. Det innebär att ansvaret för ett ärende som
         lottats på åklagare innan frihetsberövande blir aktuellt vilar på den
         åklagaren och att andra ärenden sköts av jourhavande åklagare till dess
         frihetsberövandet upphört eller den misstänkte häktats. Det är svårt att se
         hur rutiner skulle se ut som skulle innebära att risk för att den typen av fel
         som här uppstått, och som beror på att underrättelse till åklagare inte
         skedde när den misstänkte faktiskt ankommit till riket, kunde elimineras.
         Det som hänt i det här ärendet har uppenbarligen berott på att samtliga
         inblandade åklagare utgått ifrån att ett besked skulle lämnas när den miss-
         tänkte ankom till riket. Den resplan som finns i ärendet innebar ju inte ett
         sådant besked utan var en plan för något som skulle ske nästföljande dag,
         den 18 oktober 2013. Ansvaret för att underrättelse till åklagare sker bör
         rimligen åvila den transporterande myndigheten.
         Den åtgärd som på kammaren vidtagits i anledning av det inträffade är att
         vi diskuterat saken på arbetsplatsträff och understrukit betydelsen av att
         den här typen av frihetsberövanden får samma aktiva och noggranna
         uppmärksamhet som frihetsberövanden i allmänhet.
Ärendet har vid åklagarkammaren varit lottat på kammaråklagaren DD rotel. I
ärendet finns en tjänsteanteckning upprättad av vilken framgår att en polis den 5
oktober 2013 per telefon underrättat åklagarkammaren om att AA gripits i Finland
samma dag. Av handlingar i ärendet som inkommit till åklagarkammaren från den
                                                                  Dnr 6055-2013     Sid 5 (9)




finska polisen framgår bl.a. att finsk domstol den 15 oktober 2013 beslutat att AA
skulle överlämnas till Sverige senast den 25 oktober 2013.
Dagboksbladet i tingsrättens mål har inhämtats. I detta finns tjänsteanteckningar
beträffande ett antal telefonsamtal i ärendet. Utöver de telefonsamtal som framgår av
kammaråklagaren BB:s upplysningar finns det en tjänsteanteckning rörande ett
telefonsamtal den 21 oktober 2013 med följande lydelse.
          TEL. AA beräknas anlända till häktet i Luleå ca kl. 15.00-15.30.
Det framgår inte vem som har lämnat eller mottagit informationen. Nästa anteckning
i dagboksbladet är kallelse till häktningsförhandling.
Den resplan mottagen per e-post den 17 oktober 2013 som BB hänvisar till i sina
upplysningar har inte diarieförts i ärendet. Kopia har inhämtats av dels den
handlingen, dels den resplan som kammaråklagaren EE ingett till tingsrätten vid
häktningsförhandlingen (tingsrättens aktbilaga 54) den 22 oktober 2013. Vid en
jämförelse kan konstateras att det är samma handling. Av resplanen framgår att AA
var inbokad på en flight som skulle anlända till Arlanda flygplats i Stockholm den
18 oktober 2013 kl. 12.25.

[– – –]

Bedömning
I nu aktuellt ärende har åklagarkammaren underrättats av polisen om att
häktningsbeslutet verkställts i Finland den 5 oktober 2013 och anmälan därom har
gjorts till tingsrätten av BB den 7 oktober 2013. Vid dessa tidpunkter har det dock
fortfarande förelegat hinder för AA:s närvaro vid rätten eftersom han inte befunnit
sig i Sverige.
Av de handläggande åklagarnas upplysningar och inhämtade handlingar framgår att
det till åklagarkammaren den 17 oktober 2013 har inkommit en resplan från polisen
enligt vilken AA var inbokad på en flight som skulle anlända till Arlanda flygplats i
Stockholm den 18 oktober 2013. Det synes inte ha inkommit någon information i
verkställandefrågan från polisen till åklagarkammaren efter det att AA anlänt till
Sverige. Av tingsrättens dagboksblad framgår att information inkommit till
tingsrätten, oklart varifrån, om att AA beräknades anlända till häktet i Luleå på
eftermiddagen den 21 oktober 2013. En kallelse till häktningsförhandling har
diarieförts av en åklagaradministratör i ärendehanteringssystemet Cåbra den 21
oktober 2013 kl. 15.02. Häktningsförhandlingen var utsatt att påbörjas den 22
oktober 2013 kl. 15.00, dvs. mer än fyra dygn efter tidpunkten för då hindret för
AA:s närvaro vid häktningsförhandling upphört.
Anmälan om att hindret för AA:s närvaro upphört har således inte gjorts av åklagare
till rätten. De handläggande åklagarna DD och BB har uppgett att de har inväntat en
underrättelse om att AA faktiskt anlänt till Sverige. Oavsett vad anledningen varit
till att polisen inte synes ha meddelat åklagare att AA ankommit till Sverige den 18
oktober 2013 har enligt min uppfattning klara indikationer om att hindret för AA:s
närvaro snart skulle komma att upphöra kommit till åklagares kännedom genom att
resplanen inkom till åklagarkammaren den 17 oktober 2013. Särskilt med beaktande
av det särskilda ansvar för frihetsberövandet som åligger Åklagarmyndigheten enligt
12 § förordning (2012:566) om överlämnande till Sverige enligt en nordisk
arresteringsorder anser jag att åklagare mer aktivt borde ha bevakat tidpunkten för
hindrets upphörande för att kunna fullfölja sin anmälningsplikt till tingsrätten. Det är
dock svårt att få klarhet i vem av DD och BB som vid de kritiska tidpunkterna i
handläggningen haft ansvaret för frihetsberövandet, vilket är otillfredsställande i sig.
Trots den uteblivna anmälan från åklagare har, som tidigare nämnts, tingsrätten
erhållit information om att hindret för AA:s närvaro i rätten upphört och kallat till
häktningsförhandling. Häktningsförhandlingen har dock påbörjats när fristen för att
hålla häktningsförhandling överskridits. Det är rätten som ska se till att fristen för
häktningsförhandling inte överskrids. Något självständigt ansvar härför bör inte
                                                                        Dnr 6055-2013      Sid 6 (9)




      åläggas åklagaren (se bl.a. JK 1989 s. 52). Det är emellertid lämpligt att åklagaren
      verkar för att frihetsberövanden blir föremål för en korrekt handläggning vid rätten.
      Jag kan konstatera att det förhållandet att resplanen som inkom den 17 oktober 2013
      inte diarieförts i ärendet och bilagts akten avsevärt har försvårat EE:s möjligheter att
      uppmärksamma rätten på att häktningsförhandlingen satts ut vid en tidpunkt när
      fristen redan var överskriden. Jag har därför förståelse för att EE inte noterat saken.
      Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det synes ha varit ett antal samverkande
      faktorer i hanteringen av det aktuella frihetsberövandet som har lett till att
      häktningsförhandlingen inte har hållits i rätt tid. Ärendet illustrerar vikten av att var
      och en som hanterar ett ärende med en frihetsberövad verkar för att handläggningen
      blir korrekt. Jag ser därför positivt på att det på Åklagarkammaren i Luleå med
      anledning av det inträffade förts en diskussion om vikten av att hanteringen av
      frihetsberövanden alltid ska ske aktivt och noggrant. Jag kommer i dag även att
      uppmärksamma Rättsavdelningen på mina iakttagelser i det här ärendet så att det där
      kan övervägas om det behövs ytterligare stöd för åklagare i hanteringen av
      överlämnanden enligt en nordisk arresteringsorder.
Tingsrätten (lagmannen GG) lämnade ett remissvar till vilket fogades ett
underyttrande från rådmannen HH.

HH anförde följande.

      Jag är beredningsansvarig för tingsrättens mål B 390-13 men hade med anledning av
      delegation inte tidigare varit inblandad i frågan om häktning. Jag kände emellertid
      till i oktober 2013 att den misstänkte hade häktats i utevaro och i lokalpress hade
      framkommit att han vistades i Finland.
      Den 21 oktober 2013 blev jag på väg från ett sammanträde till andra arbetsuppgifter
      stoppad i korridoren av en av tingsrättens sekreterare som uppvisade
      tjänsteanteckningen om den misstänktes ankomst till häktet som han gjort. Mitt
      besked blev att målet skulle sättas ut till häktningsförhandling samma dag. Såvitt jag
      kan erinra mig fick jag senare ett besked om att det inte var möjligt på grund av att
      den offentlige försvararen var upptagen med annat. Mitt besked blev då att
      förhandlingen skulle hållas dagen därpå. Jag vidtalade därefter en kollega att hålla
      förhandlingen.
      Jag kan idag inte minnas om jag reflekterade över vem kontakten/anmälan som
      föranlett tjänsteanteckningen gjorts av. Jag såg den dock främst som en
      underhandsuppgift till tingsrätten så att planerandet av en förhandling kunde
      påbörjas. Med gränsen mot Finland en och en halv timmes bilresa bort funderade jag
      inte närmare på när AA kunde ha anlänt till Sverige. Möjligen tog jag för givet att
      transporten skedde över Torneå och att det därmed, med tanke på när AA kan ha
      ankommit till Sverige, fanns utrymme för att hålla förhandlingen den 22 oktober
      2013. Jag var dock vid den aktuella tidpunkten strängt upptagen med planerandet
      och förberedandet av en mycket omfattande huvudförhandling som sedan inleddes
      den 30 oktober 2013 och som pågick under sju dagar. Detta förhållande kan
      måhända ha påverkat min handläggning så att jag inte ägnade frågan om tidsfristen
      för förhandlingen närmare eftertanke.
GG anförde följande.

      Rådmannen HH:s underyttrande överlämnas som tingsrättens redogörelse för
      handläggningen, med följande tillägg: Telefonsamtalet till tingsrätten den 21 oktober
      om vid vilken tidpunkt den misstänkte skulle anlända till häktet kom, enligt vad den
      domstolshandläggare som tog emot samtalet uppgett, inte från åklagaren utan från
      personal vid häktet i Luleå.
      Eftersom någon uppgift om exakt tidpunkt för när den misstänkte hade anlänt till
      riket inte fanns före förhandlingen, kom frågan att utredas av den domare som hade
      utsetts att hålla förhandlingen.
                                                                        Dnr 6055-2013      Sid 7 (9)




      Sedan åklagaren efterforskat och lagt fram kriminalvårdens resplan för den
      misstänkte kunde det konstateras att häktningsförhandling inte fick hållas på grund
      av fyradygnsfristen, varför häktningsbeslutet hävdes.
      Av 29 § förundersökningskungörelsen framgår att det är åklagaren som ska göra
      anmälan enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken hos domstolen samt att
      det åligger polismyndigheten att underrätta åklagaren när häktningsbeslutet har
      verkställts.
      Det kan i efterhand konstateras att åklagaren aldrig gjorde någon anmälan till
      tingsrätten. Jag anser att det med hänsyn till den förhandsinformation som
      tingsrätten fått av åklagaren, enligt vad som framgår av dagboksbladet, funnits fog
      för tingsrätten att vid planeringen av häktningsförhandlingen utgå från att den
      misstänkte hade anlänt till riket i nära anslutning till telefonsamtalet den 21 oktober
      och att en formell anmälan skulle inkomma från åklagaren.
Jag har slutligen tagit del av det e-postmeddelande som polisen skickade till bl.a.
kammaråklagaren BB den 17 oktober 2013. Till meddelandet bifogades en kopia
av en resplan som angav att AA skulle anlända till Arlanda den 18 oktober 2013 kl.
12.25. Under rubriken ”Till polis och åklagare i Luleå” angavs vidare följande i
meddelandet.
      AA kommer till Stockholm imorgon där kommer han att övernatta på häktet i
      Sollentuna innan han transporteras vidare till Luleå. Se bifogad resplan från TPT.

Rättslig reglering
En nordisk arresteringsorder för lagföring i Sverige utfärdas av åklagare (3 § första
stycket förordningen [2012:566] om överlämnande till Sverige enligt en nordisk
arresteringsorder). Enligt förordningens 12 § ansvarar den utfärdande myndigheten
för att den eftersökte förs till Sverige när den andra nordiska staten har beslutat om
överlämnande hit. Myndigheten ska, om inte annat har överenskommits, se till att
den eftersökte hämtas till Sverige inom den utsatta tiden. Om det behövs får den
utfärdande myndigheten begära hjälp av Rikspolisstyrelsen eller den polis-
myndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer.

När rätten har beslutat om häktning av någon som inte är närvarande ska så snart
beslutet har verkställts eller hindret för hans eller hennes närvaro har upphört
anmälan om detta göras hos rätten (24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken,
RB). När ett beslut om häktning har verkställts i en främmande stat får det hinder
som finns för den misstänktes närvaro vid rätten anses upphöra så snart den
misstänkte befinner sig i Sverige (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, oktober 2013,
Zeteo, kommentaren till 24 kap. 17 § tredje stycket).

Enligt 29 § fjärde stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) ska en anmälan
enligt 24 kap. 17 § tredje stycket RB göras av åklagaren. Enligt samma stycke är
det polismyndighetens ansvar att omedelbart underrätta åklagaren om att ett beslut
enligt 24 kap. 17 § tredje stycket RB har verkställts.

När en anmälan enligt 24 kap. 17 § tredje stycket RB har gjorts ska rätten utan
dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan (24 kap. 17 § fjärde stycket).
Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att
                                                                    Dnr 6055-2013    Sid 8 (9)




häktningsbeslutet har verkställts eller hindret för den misstänktes närvaro vid rätten
har upphört.

Bedömning
Åklagarmyndighetens handläggning
Av den resplan som kom in till åklagarkammaren den 17 oktober 2013 framgick
det att avsikten var att AA skulle anlända till Sverige den 18 oktober kl. 12.25. När
det inte kom in något ytterligare besked i denna fråga borde någon av de
inblandade åklagarna skyndsamt ha tagit reda på om resan hade genomförts enligt
resplanen och meddelat tingsrätten när hindret för häktningsförhandling hade
upphört. Som Åklagarmyndigheten har skrivit i sitt yttrande till JO är det svårt att
få klarhet i vem av DD och BB som hade ansvaret för att göra detta, vilket i sig är
otillfredsställande. Vad som är klart är att ingen av dem gjorde något för att ta reda
på när AA kom till Sverige och meddela tingsrätten det. Jag är därför förvånad
över att kammarchefen ansett att saken hanterats korrekt. Det är vidare olyckligt att
meddelandet från den 17 oktober inte diariefördes hos Åklagarmyndigheten,
eftersom det försvårade den fortsatta hanteringen av AA:s frihetsberövande.
Åklagarmyndigheten förtjänar kritik för handläggningen av AA:s frihetsberövande
i dessa avseenden.

Tingsrättens handläggning
Tingsrätten hade fattat beslut om att häkta AA i hans utevaro. Den 7 oktober 2013
fick tingsrätten besked om att AA hade gripits i Finland, och tio dagar senare
meddelade åklagaren att AA skulle transporteras till Sverige mellan den 18 och 25
oktober. Den 21 oktober meddelades tingsrätten att AA beräknades anlända till
häktet i Luleå under eftermiddagen. Tingsrätten kallade sedan till
häktningsförhandling den 22 oktober kl. 15.00, vilket var mer än fyra dygn efter
det att AA anlände till Sverige.

Det besked som tingsrätten hade fått angav inte när AA anlände till Sverige.
Rådmannen HH har uppgett att hon inte kan minnas att hon funderade närmare
över när AA kunde ha anlänt till Sverige men att hon med tanke på närheten till
Finland möjligen tog för givet att AA skulle anlända till Sverige i nära anslutning
till det att han anlände till Luleå. Hon vidtog inte några åtgärder för att försäkra sig
om att så var fallet. Hon utgick i stället från att det gick att hålla
häktningsförhandlingen på eftermiddagen den 22 oktober.

Om en domstol har häktat någon i hans eller hennes frånvaro och hindret för
personens närvaro upphör har domstolen en lagstadgad skyldighet att hålla
häktningsförhandling inom fyra dygn. I det här fallet innebar det att tingsrätten
borde ha hållit häktningsförhandling i målet senast den 22 oktober kl. 12.25.

När HH fick information om att AA skulle anlända till Luleå och det inte framgick
av informationen när AA hade anlänt eller skulle anlända till Sverige borde hon ha
kontaktat Åklagarmyndigheten och frågat efter sådan information. HH förtjänar
                                                                  Dnr 6055-2013    Sid 9 (9)




kritik för att hon inte gjorde det och för att häktningsförhandlingen kom att hållas
mer än fyra dygn efter det att AA anlände till Sverige.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis är jag alltså kritisk mot både Åklagarmyndighetens och HH:s
handläggning av AA:s frihetsberövande. Åklagarmyndigheten borde ha följt upp de
uppgifter som lämnades av polisen den 17 oktober 2013 och sedan anmält till
tingsrätten att hindret mot AA:s närvaro hade upphört den 18 oktober kl. 12.25.
När HH fick kännedom om att AA befann sig i Sverige borde hon ha försäkrat sig
om att hon hade tillräckligt med information för att kunna fastställa när AA
anlände till Sverige och med utgångspunkt i denna information kalla till
häktningsförhandling inom den lagstadgade tidsfristen.

För den enskildes rättssäkerhet är det grundläggande att användningen av
tvångsåtgärder mot honom eller henne sker på ett korrekt sätt. Det kräver att
samtliga aktörer inom rättsväsendet tar sitt ansvar för handläggningen och fullgör
sina uppgifter med stor noggrannhet. I det här fallet har det tyvärr brustit i
noggrannhet hos både Åklagarmyndigheten och tingsrätten. Det fick till följd att
AA var frihetsberövad utan lagstöd i mer än två och en halv timme. Jag ser
allvarligt på det inträffade.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
