# Initiativärende. Kritik mot Förvaltningsrätten i Uppsala för handläggningen i samband med expedieringen av ett beslut i ett mål om
omedelbart omhändertagande enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall

JO 2014-11-06 dnr 6067-2013

BESLUT
                                                                        Datum                 Dnr                    Sid
                                                                        2014-11-06            6067-2013             1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Initiativärende. Kritik mot Förvaltningsrätten i Uppsala för
                        handläggningen i samband med expedieringen av ett beslut i ett mål om
                        omedelbart omhändertagande enligt lagen om vård av missbrukare i
                        vissa fall


                          Beslutet i korthet: En domstol beslutade att en person som var intagen för vård på ett
                          s.k. LVM-hem omedelbart skulle friges. Domstolen underrättade LVM-hemmet med fax
                          kl. 17.05. På LVM-hemmet uppmärksammades emellertid faxmeddelandet först följande
                          dag kl. 7.55. Den intagne var därför frihetsberövad 15 timmar för länge. Domstolen får
                          kritik för att inte ha försökt att underrätta LVM-hemmet per telefon.

## Initiativet

Den 30 oktober 2013 fick JO en skrivelse från Statens institutionsstyrelse, SiS, i
                        vilken man angav bl.a. följande.

                        Förvaltningsrätten i Uppsala beslutade den 8 juli 2013 att upphäva ett beslut om
                        omedelbart omhändertagande enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
                        vissa fall, LVM. Förvaltningsrätten skickade kl. 17.05 samma dag ett fax med be-
                        slutet till det LVM-hem där personen vårdades. Personalen på LVM-hemmet upp-
                        märksammade faxet från förvaltningsrätten först den 9 juli 2013 kl. 7.55. Det in-
                        träffade fick till följd att personen i fråga var frihetsberövad under 15 timmar efter
                        det att beslutet skickades från förvaltningsrätten till LVM-hemmet. Med anledning
                        av det inträffade har rutinerna för bevakning av inkommande fax till LVM-hemmet
                        ändrats. Enligt SiS har förvaltningsrätten underlåtit att säkerställa att det aktuella
                        faxet verkligen kommit LVM-hemmet till handa.

                        Jag beslutade med anledning av det som angavs i skrivelsen att utreda förvaltnings-
                        rättens handläggning av det berörda målet.

## Utredning

Handlingar i förvaltningsrättens mål nr 3367-13 begärdes in och granskades.

                        Därefter remitterades ärendet till förvaltningsrätten som uppmanades att lämna
                        upplysningar om handläggningen och expedieringen av det slutliga beslutet i målet.




 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4              Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                          Dnr 6067-2013   Sid 2 (4)




Yttrandet skulle även innehålla en redogörelse för domstolens rutiner vid expedie-
ring av domar och beslut i LVM-mål.

Förvaltningsrätten (lagmannen AA) lämnade in ett yttrande, till vilket var bifogat
ett yttrande från den domare som hade dömt i målet, rådmannen BB.

BB uppgav följande.

## Bakgrund

Ordföranden i Socialnämnden i Sigtuna kommun beslutade den 4 juli 2013 att med
      stöd av 13 § LVM omedelbart omhänderta CC. Beslutet verkställdes den 4 juli och
      underställdes förvaltningsrättens prövning samma dag efter arbetstidens slut. Den 5
      juli 2013 förordnades offentligt biträde för CC. Det offentliga biträdet och CC före-
      lades att senast den 8 juli kl. 12 svara i målet. Det offentliga biträdet inkom den 8
      juli med yttrande. Jag var jourdomare och tog i den egenskapen över ansvaret för
      målet den 8 juli, dvs. samma dag som beslutet att upphäva det omedelbara omhän-
      dertagandet fattades.

      Handläggningen av beslutet
      Den aktuella dagen hade jag en muntlig förhandling på förmiddagen. Eftersom jag
      var ansvarig jourdomare hade jag flera brådskande saker jag var tvungen att hantera
      under eftermiddagen innan jag hade möjlighet att gå igenom det nu aktuella målet.
      Av den anledningen upphävdes det underställda beslutet först sent på eftermiddagen.
      Beslutet expedierades av kansliet i enlighet med domstolens rutiner genom telefax
      till föreståndaren på behandlingshemmet, socialnämnden och det offentliga biträdet.
      Jag kontrollerade med kansliet att faxen hade gått fram.

## Kommentar

Hur underrättelse ska ske när ett omedelbart omhändertagande enligt LVM upphävs
      är inte författningsreglerat. I Domstolsverkets kanslihandbok rekommenderas (se av-
      snitt 12 Expedieringstablåer) att underrättelse sker genom telefonbesked, eventuellt
      telefax, till föreståndaren på behandlingshemmet. I ärendet är ostridigt att underrät-
      telse skett genom telefax, vilket alltså är i enlighet med Domstolsverkets rekom-
      mendationer.
      I mål enligt LVM gäller en tidsfrist som innebär att förvaltningsrätten måste pröva
      det underställda beslutet inom fyra dagar (17 §). Prövningen av det omedelbara om-
      händertagandet i det aktuella målet gjordes på tidsfristens sista dag. Föreståndaren
      vid behandlingshemmet, socialnämnden och det offentliga biträdet måste således ha
      varit medvetna om att ett beslut från förvaltningsrätten skulle komma under dagen.
AA uppgav bl.a. följande.

      Förvaltningsrättens rutiner vid expediering av domar och beslut i mål enligt LVM
      Inledningsvis kan konstateras att det, till skillnad från när det gäller beslut rörande
      t.ex. häktade personer, saknas särskilda författningsbestämmelser för hur domar och
      beslut enligt LVM ska expedieras eller hur den det berör ska underrättas när tvångs-
      vård upphör.
      Förvaltningsrätten har, i avsaknad av sådan reglering, valt att följa de anvisningar
      som finns i Domstolsverkets kanslihandbok (…). JO har i ett tidigare beslut (dnr
      3788-2003) uttalat att underrättelse bör ske på det sätt som anges i Domstolsverkets
      anvisningar.
      I kanslihandboken anges följande. Om dom eller beslut innebär att vården genast ska
      upphöra sker, förutom genom den sedvanliga expedieringen, underrättelse till före-
      ståndaren för vårdhemmet (samt i förekommande fall till verksamhetenschefen för
                                                                        Dnr 6067-2013      Sid 3 (4)




      den sjukvårdsinrättning där den omhändertagne vårdas) genom ”telefonbesked even-
      tuellt telefax”.
      När ett omedelbart omhändertagande upphör underrättas dessutom socialnämnden
      och det offentliga biträdet genom telefax.
      I praktiken fungerar det på så vis att domstolssekreterare försöker få kontakt med fö-
      reståndaren på behandlingshemmet per telefon och när inte det går – vilket kan vara
      vanligt i slutet på arbetsdagen eller efter dennas slut – så används telefax. En kon-
      troll görs alltid att domstolen fått kvitto på att telefaxet gått fram. Faxkvittot läggs
      sedan i akten.
      När akten tas omhand för arkivering rensas faxkvittot bort. Av den anledningen
      borde det av dagboksbladet framgå att underrättelse skett via telefax. Av dagboks-
      bladet i förevarande mål framgår emellertid inte detta. Vid en genomgång av ruti-
      nerna på kansliet har det visat sig att sekreterarna gör på olika sätt. Några sekreterare
      har för vana att dokumentera att underrättelse har skett via telefax i händelser i Vera.
      Andra sekreterare har enbart sparat kvittot i akten. Någon dokumentation av telefon-
      samtal eller försök att ringa sker normalt inte. Vi arbetar för närvarande med att se
      över rutinerna för kansliet. Som en del i det arbetet pågår ett arbete med att ta fram
      en intern kanslihandbok. Av den kanslihandboken kommer det tydligt att framgå att
      underrättelser via telefax och telefon alltid måste dokumenteras.

      Förvaltningsrättens bedömning
      Av rättssäkerhetsskäl är det givetvis viktigt att ett utskrivningsbeslut kan fattas i
      omedelbar anslutning till att ett omhändertagande hävs. JO har i det ovan nämnda
      beslutet framfört att det borde övervägas om inte handläggningen ska författningsre-
      gleras. Förvaltningsrätten delar den bedömningen. I avsaknad av en sådan reglering
      bör expediering kunna ske på det sätt som anges i Domstolsverkets kanslihandbok.
      Följsamhet till Domstolsverkets anvisningar har den fördelen att underrättelser sker
      på ett likartat sätt i hela landet oberoende av var vederbörande är placerad och obe-
      roende av vilken förvaltningsdomstol som gör underrättelsen.
      I Domstolsverkets anvisningar anges telefon eller i vissa fall telefax. Telefax är ett
      snabbt och enkelt sätt att få fram ett beslut. Kvitto erhålls också på att telefaxet har
      gått fram. Frågan är om det därutöver bör krävas en kontroll av att rätt mottagare
      också har tagit emot telefaxet, vilken JO ansett i ett tidigare fall (JO:s ämbetsberät-
      telse 1993/94:JO 1 s. 292). Enligt förvaltningsrättens erfarenhet kan det ofta vara
      mycket tidskrävande och svårt att få tag på rätt person per telefon. Det händer ofta,
      särskilt sent på eftermiddagen och i samband med större helger med mellanliggande
      s.k. klämdagar, att det inte är någon som svarar på behandlingshemmet. Det kan
      ifrågasättas om det verkligen är rimligt att kräva att domstolen ska behöva avsätta
      åtskilliga timmar i syfte att per telefon försöka få tag i rätt person på behandlings-
      hemmet, när möjlighet att använda telefax föreligger. Domstolsverkets anvisningar
      torde förstås mot denna bakgrund.
      I förevarande fall bör även det förhållandet att det var sista dagen enligt lag för att
      pröva omhändertagandet beaktas. Enligt förvaltningsrättens mening bör det då
      kunna krävas av behandlingshemmet att föreståndaren försäkrar sig om att beslutet
      har fastställts, så att inte den omhändertagne förblir frihetsberövad utan grund.

Bedömning
Förvaltningsrätten beslutade den 8 juli 2013 att upphäva det omedelbara omhänder-
tagandet av CC enligt LVM och förordnade samtidigt att beslutet skulle gälla ome-
delbart. Av utredningen framgår att beslutet expedierades kl. 17.05 samma dag och
skickades via fax bl.a. till det LVM-hem där CC vistades. Personalen på LVM-
hemmet uppmärksammade faxet först den 9 juli 2013 kl. 7.55. CC var således
frihetsberövad 15 timmar för länge.
                                                                  Dnr 6067-2013   Sid 4 (4)




Det finns inga författningsregler om hur en domstol ska underrätta parter och andra
om att ett frihetsberövande enligt LVM omedelbart ska upphöra. Förvaltningsrätten
har uppgett att man expedierar domar och beslut i enlighet med Domstolsverkets
anvisningar (Kanslihandbok förvaltningsdomstol, avsnitt 12 Expedieringstablåer). I
dessa anvisningar rekommenderas att en dom eller ett beslut som innebär att vården
genast ska upphöra expedieras genom telefonbesked, eventuellt telefax, till före-
ståndaren på vårdhemmet. Förvaltningsrätten har uppgett att det i praktiken funge-
rar så att domstolssekreteraren försöker att få kontakt med föreståndaren på
behandlingshemmet per telefon, och när inte det går används fax.

Jag har inga invändningar mot att förvaltningsrätten expedierade beslutet om att
upphäva tvångsvården av CC via fax till LVM-hemmet. Som JO tidigare har uttalat
när det är fråga om att avsluta ett administrativt frihetsberövande kan domstolen
emellertid inte generellt nöja sig med en underrättelse per fax eller e-post. Domsto-
len måste vidta åtgärder för att förvissa sig om att underrättelsen verkligen har nått
fram, och det görs lämpligen genom en telefonkontakt (se JO:s beslut den 21
december 2010, dnr 2102-2009).

Förvaltningsrätten expedierade sitt beslut efter normal kontorstid. Det borde därför
ha framstått som särskilt angeläget för förvaltningsrätten att förvissa sig om att
underrättelsen hade nått LVM-hemmet. Enligt vad som har framkommit gjorde
förvaltningsrätten emellertid inga försök att kontakta LVM-hemmet per telefon.
Jag är kritisk till förvaltningsrättens underlåtenhet i det avseendet.

Mitt beslut berör Domstolsverkets expedieringsanvisningar. Ett exemplar av beslu-
tet ska därför skickas till Domstolsverket.

Ärendet avslutas.
