# Allvarlig kritik mot Polismyndigheten i Örebro län, som planerat att verkställa en familjs utvisningsbeslut till fel land; även kritik mot
Migrationsverket, för fel och brister i en beslutsmotivering

JO 2012-12-12 dnr 6074-2011

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2012-12-12               6074-2011             1 (7)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Allvarlig kritik mot Polismyndigheten i Örebro län, som planerat att
                        verkställa en familjs utvisningsbeslut till fel land; även kritik mot
                        Migrationsverket, för fel och brister i en beslutsmotivering


                          Beslutet i korthet: En asylsökande familj skulle enligt lagakraftvunna
                          utvisningsbeslut sändas till Ryssland. För fadern i familjen angavs även Afghanistan
                          som ett alternativ. Migrationsverket överlämnade verkställighetsärendena till
                          Polismyndigheten i Örebro län. Polisen inriktade, i strid med utvisningsbesluten, sitt
                          arbete på att sända samtliga familjemedlemmar till Afghanistan. Eftersom
                          handläggningen medfört risk för att enskilda asylsökande skulle sändas till fel land är
                          den kritik som riktas mot polismyndigheten av allvarligt slag. Även Migrationsverket,
                          som motiverat ett beslut på ett sätt som kan ha bidragit till det inträffade, kritiseras.

## Bakgrund

Familjen AA, BB, CC, DD, EE och FF ansökte om uppehållstillstånd m.m. i
                        Sverige. Familjen bestod av makarna AA (rysk medborgare) och BB (afghansk
                        medborgare) samt det gemensamma barnet CC och BB:s tre barn från ett
                        tidigare äktenskap; DD, EE och FF.

                        Migrationsverket beslutade den 15 februari 2007 att avslå AA, EE, FF och CC:s
                        ansökningar och att utvisa dem. Utvisningsbeslutet skulle verkställas genom att
                        de reste till Ryssland, om de inte visade att något annat land kunde ta emot dem.
                        Den 16 maj 2008 beslutade Migrationsverket att även avslå BB och DD:s
                        ansökningar och att utvisa dem. Detta utvisningsbeslut skulle verkställas genom
                        att BB och DD reste till Ryssland eller Afghanistan, om de inte visade att något
                        annat land kunde ta emot dem.

                        Migrationsdomstolen avslog familjens överklagande, dock med den ändringen
                        att DD:s utvisningsbeslut skulle verkställas genom att hon sändes till Ryssland,
                        om hon inte visade att något annat land kunde ta emot henne. Den 12 december
                        2008 beslutade Migrationsöverdomstolen att inte meddela prövningstillstånd.
                        Utvisningsbesluten vann därmed laga kraft.

                        Den 28 april 2009 lämnade Migrationsverket över familjens utvisningsärenden
                        till Polismyndigheten i Örebro län för verkställighet.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 6074-2011      Sid 2 (7)




Polismyndigheten fattade under 2011 beslut om att ta vissa familjemedlemmar i
förvar respektive ställa dem under uppsikt.

Frågan om verkställighetshinder prövades av Migrationsverket vid flera
tillfällen. En sådan prövning skedde bl.a. den 1 november 2011. Beslutet gällde
samtliga familjemedlemmar. I beslutsskälen angavs bl.a. följande.

      Migrationsverket konstaterar att ni har ett verkställbart utvisningsbeslut
      gentemot både Ryssland och Afghanistan. Ni har nu åberopat att ni inte kan
      återvända till Afghanistan på grund av att ni kommer att utsättas för hot och fara.
      Ni har nu inte åberopat några skyddsskäl gentemot Ryssland föreligger det enligt
      Migrationsverkets bedömning inte heller något hinder att verkställa er till
      Ryssland.
      [– – –]
      Enligt Migrationsverkets uppfattning har det inte framkommit några andra
      omständigheter som innebär att det finns hinder mot verkställighet enligt 12 kap.
      1, 2 och 3 § eller annan grund för att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 12
      kap. 18 § utlänningslagen.
      [– – –]
      Åtgärderna för att verkställa det lagakraftvunna beslutet skall därför fortsätta.
Som ombud för familjen AA, BB, CC, DD, EE och FF framförde GG klagomål
mot Migrationsverket och Polismyndigheten i Örebro län. Han anförde i
huvudsak följande.

Trots att det inte existerar något beslut om att utvisa någon annan i familjen än
fadern till Afghanistan har Migrationsverket i beslutet den 1 november 2011
angett att ”ni har ett verkställbart utvisningsbeslut gentemot både Ryssland och
Afghanistan”. Migrationsverkets hantering har lett till att gränspolisen inriktat
sitt arbete på att verkställa samtliga familjemedlemmar till Afghanistan.
Gränspolisen har även beslutat om förvar respektive uppsikt med motiveringen
att de berörda personerna inte medverkat till en verkställighet till Afghanistan.
Myndigheternas hantering har medfört att medlemmar i familjen riskerat att
utvisas till fel land. Hanteringen har även inneburit att frihetsberövanden skett
på felaktig grund.

Utredning
Handlingar från Polismyndigheten i Örebro län och Migrationsverket
inhämtades. Muntliga upplysningar lämnades av tjänstemän vid
polismyndigheten.

Polisinspektören HH uppgav att samtliga familjemedlemmar skulle sändas till
Afghanistan. Sedan hon upplysts om att utvisningsbesluten endast avsåg
Ryssland, utom såvitt gällde pappan, bad hon att få återkomma. När hon
kontrollerat saken argumenterade hon för att utvisning kunde verkställas till
annat land än vad som angavs i beslutet. Kommissarien JJ uppgav att
verkställighetsarbetet var inriktat mot Afghanistan och att en resebeställning
gjorts. Sedan även han upplysts om utvisningsbeslutens innehåll sa han att han
skulle gå igenom ärendet och återkomma. Han uppgav dagen därefter att
                                                                         Dnr 6074-2011       Sid 3 (7)




polisen gjort fel och att utvisningsbesluten inte skulle verkställas innan det
utretts till vilket land verkställigheten skulle ske. (För de närmare upplysningar
HH och JJ lämnade, se bifogade tjänsteanteckning.)

Migrationsverket och Polismyndigheten i Örebro län anmodades därefter att
yttra sig.

Migrationsverket (generaldirektören KK) anförde i huvudsak följande
beträffande utformningen av verkets ovan citerade beslut den 1 november 2011.

      Det andra stycket under rubriken ”Migrationsverkets bedömning” på sid. 4 i
      beslutet har fått en otydlig och i delar felaktig lydelse genom att det anges
      ”Migrationsverket konstaterar att ni har ett verkställbart utvisningsbeslut
      gentemot både Ryssland och Afghanistan.” [– – –] Migrationsverket vill
      framhäva att uttalandet under skälen inte i sig är ett beslut eller är bindande för
      någon. Att en felaktighet smyger sig in i beslutsskäl är olyckligt.
      Migrationsverket beklagar den felskrivning som återfinns på sid. 4 i under skälen
      för beslutet. Det framgår dock tydligt av själva beslutet att någon ändring av de
      gällande verkställighetsföreskrifterna inte har gjorts i beslutet. Det kan inte råda
      någon tvekan om vilka verkställighetsföreskrifter som var gällande.
      Migrationsverkets bedömning är att felskrivningen inte medfört någon
      rättsförlust för de sökande. En verkställighet skulle inte kunnat ske till fel land.
      Migrationsverket anser att det misstag som beslutsfattaren gjort är att se som
      ringa och inte bör föranleda någon åtgärd.
I sitt yttrande redogjorde Polismyndigheten i Örebro län (länspolismästaren LL)
för omständigheterna i ärendet enligt följande.

När Migrationsverket överlämnade utvisningsärendena till polismyndigheten
för verkställighet uppgav verket att makarna vägrat medverka till en utvisning
till Afghanistan. Verket uppgav vidare att modern i familjen var rysk
medborgare, medan övriga familjemedlemmar var medborgare i Afghanistan.
Vid överlämnandet bifogades de lagakraftvunna utvisningsbesluten. Under
2012 framkom att de fyra barnen även betraktades som medborgare i Ryssland.

Vid ett möte mellan polisen och makarna AA och BB den 17 februari 2011
informerades makarna om en möjlig verkställighet till antingen Afghanistan
eller Ryssland. BB uppgav att han för egen del kunde tänka sig att återvända till
Afghanistan, men att det var helt uteslutet för resten av familjen. Makarna ville
inte lämna Sverige. De uppmanades att fundera över till vilket land de ville att
verkställigheten skulle ske, så att familjen inte skulle behöva splittras.

Den 24 augusti 2011 hölls ett återvändandesamtal med samtliga
familjemedlemmar. De informerades om att verkställigheten planerades till
Afghanistan. BB upprepade att hans familj på inga villkor kunde återvända dit.
De tre äldsta barnen uppgav att de inte skulle komma att medverka till en
verkställighet till Afghanistan, utan att de hade för avsikt att på nytt skriva till
Migrationsverket.

Den 1 november 2011 prövade Migrationsverket en framställan från familjen
gällande verkställighetshinder. I bedömningen angavs att ” Migrationsverket
                                                                   Dnr 6074-2011      Sid 4 (7)




konstaterar att ni har ett verkställbart utvisningsbeslut gentemot både Ryssland
och Afghanistan”. Verket bedömde därefter att det inte förelåg hinder mot
verkställighet till Afghanistan eller Ryssland och angav avslutningsvis att
”Åtgärderna för att verkställa det lagakraftvunna beslutet skall därför fortsätta”.

Samtliga familjemedlemmar kallades till nytt återvändandesamtal den 2
november 2011, men endast makarna AA och BB kom till mötet. Efter mötet
fattades beslut om att ta BB i förvar. Samma dag beslutade polismyndigheten att
övriga familjemedlemmar skulle ställas under uppsikt, då de vägrade att
samarbeta för en verkställighet till Afghanistan.

Efter att de myndiga barnen, DD och EE, den 3 november 2011 underrättats om
att de måste återvända till Afghanistan, uppgav de att de inte ville medverka till
detta. Polismyndigheten fattade då beslut om att även de skulle tas i förvar.
Besluten motiverades med att de vid upprepade tillfällen uppgett att de inte
tänkte medverka till en verkställighet till Afghanistan och att det därför
bedömdes föreligga en risk för att de skulle avvika och omöjliggöra en
kommande verkställighet till Afghanistan.

Samtliga förvarsbeslut överklagades till Förvaltningsrätten i Göteborg,
migrationsdomstolen. Den 18 november 2011 avslog domstolen BB:s
överklagande. Domstolen konstaterade att BB inte följt det lagakraftvunna
beslutet att utvisa honom, utan stannat i Sverige och att han inte heller
medverkat i förberedandet av verkställigheten av beslutet om utvisning av
familjen. Domstolen upphävde dock polismyndighetens beslut om förvar av DD
och EE och förordnade att de i stället skulle ställas under uppsikt. I domskälen
noterades ”Migrationsdomstolen vill upplysningsvis påminna om att DD:s
lagakraftvunna utvisningsbeslut fastställer att verkställighet ska ske till
Ryssland om hon inte visar att något annat land kan ta emot henne”.

När polismyndigheten därefter beslutade om uppsikten av DD och EE angavs i
skälen att det bedömdes föreligga risk för undanhållande då de två ”vägrar
samarbeta till en verkställighet till Afghanistan”.

Så snart gränspolisen uppmärksammades på det inte fanns något
lagakraftvunnet utvisningsbeslut för verkställighet till Afghanistan för någon
annan än BB inriktade sig gränspolisenheten på att verkställa utvisningsbesluten
till Ryssland. BB uppgav dock att han för egen del, i valet mellan de två
länderna, önskade att bli verkställd till Afghanistan. Detta skedde den 15
december 2011. Vid tidpunkten för yttrandet till JO var det inte klart när
utvisningen av den övriga familjen skulle verkställas.

Polismyndighetens redogjorde härefter för de upplysningar som berörda
befattningshavare hade lämnat och för den rättsliga regleringen på området.
Myndigheten gjorde därefter följande bedömning.
                                                                         Dnr 6074-2011       Sid 5 (7)




      Polismyndigheten kan inledningsvis konstatera att det i förevarande fall inte
      finns något lagakraftvunnet utvisningsbeslut till Afghanistan för någon annan än
      BB.
      Berörda befattningshavare har som skäl till att verkställighetsarbetet trots detta
      kommit att inriktas mot Afghanistan åberopat en kombination av olyckliga
      omständigheter. Bland annat har familjens då kända medborgarskap samt
      Migrationsverkets överlämnandebeslut och vad som därefter anförts av verket i
      samband med prövningen av frågan om verkställighetshinder uppgetts ha
      bidragit till den felaktiga uppfattningen att hela familjen kunde verkställas till
      Afghanistan.
      Även om det i viss mån kan anses förståeligt att uppgifterna om
      medborgarskapet och Migrationsverkets uttalanden kan ha varit en bidragande
      orsak till det som inträffat, kan inte bortses från att berörda befattningshavare i
      ärendet även haft tillgång till de ursprungliga utvisningsbesluten. Vidare kan
      konstateras att migrationsdomstolen i samband med upphävandet av
      polismyndighetens beslut om förvar av DD och EE särskilt påtalat att DD:s
      lagakraftvunna utvisningsbeslut endast avser Ryssland. Trots detta har även de
      beslut som samma dag fattats beträffande uppsikt av de två motiverats med att
      syskonen vägrar att medverka till en verkställighet till Afghanistan.
      Gränspolisenheten synes således inte ha uppmärksammat den aktuella
      skrivningen i migrationsdomstolens dom.
      Polisens rätt att använda tvång för att säkerställa verkställigheten av
      utvisningsbeslut utgör i sig ingrepp i enskildas personliga frihet. Felaktigheter
      eller brister i hanteringen av verkställighetsärenden kan därför också få allvarliga
      konsekvenser för enskilda. Med hänsyn härtill är det ur ett rättssäkerhets-
      perspektiv angeläget att ärenden av detta slag handläggs särskilt omsorgsfullt
      och noggrant. Familjen har i detta fall klart deklarerat att man varken vill utvisas
      till Afghanistan eller Ryssland. Med hänsyn till vad som har beskrivits så finns i
      och för sig skäl för tvångsåtgärder för verkställande av utvisning. De
      omständigheter som anges som skäl för ett beslut måste dock självfallet alltid
      vara korrekta.
      Polismyndigheten finner sammantaget att det aktuella ärendet inte har handlagts
      på ett så omsorgsfullt och noggrant sätt som kan begäras. Den berörda familjen
      har på grund av detta fått felaktig information om skälen för de beslut som fattats
      och om den kommande verkställigheten. Det är dock oklart om de brister i
      handläggningen som uppmärksammats skulle ha kunnat medföra allvarligare
      konsekvenser i ett senare skede. Detta med hänsyn till att det regelmässigt sker
      en extra granskning av grunddokument m.m. inför genomförandet av en
      utvisning.
      Polismyndigheten bedömer att de brister som uppmärksammats i förevarande fall
      får anses ha sin grund i en kombination av olyckliga omständigheter och
      enskilda befattningshavares förbiseenden i en arbetssituation som upplevts som
      pressad. Berörda befattningshavare har uppmärksammats på allvaret i den
      uppkomna situationen och är införstådda med vikten av en noggrann
      ärendehantering. Gränspolisenheten har också tillförts ytterligare resurser, bland
      annat för att tillförsäkra en snabb och rättssäker ärendehandläggning med
      bibehållande av en god arbetsmiljö.
I ett beslut den 12 december anförde JO Axberger följande.

Rättslig reglering
I beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen ska det, enligt 8 kap. 18 §
utlänningslagen, anges till vilket land utlänningen ska avvisas eller utvisas. Om
det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i beslutet.
                                                                     Dnr 6074-2011       Sid 6 (7)




Av 12 kap. 4 § första stycket utlänningslagen framgår att ett sådant beslut ska
verkställas genom att utlänningen sänds till det land, eller något av de länder,
som anges i beslutet. Enligt tredje stycket samma paragraf får utlänningen
emellertid alltid sändas till ett land som han eller hon visar att mottagande kan
ske i. Det är den myndighet som verkställer beslutet som ska se till att
verkställigheten sker i enlighet med 12 kap. 4 § (8 kap. 1 §
utlänningsförordningen).

I förarbetena till regleringen framhålls att den verkställande myndigheten inte
bör kunna fatta egna beslut om verkställighet till ett annat land än vad som
anges i beslutet om avvisning eller utvisning. Anledningen till detta är att den
verkställande myndigheten aldrig ska kunna fatta beslut om verkställighet till ett
land gentemot vilket en utlännings eventuella skyddsbehov inte har prövats. (Se
prop. 2003/04:50 s. 29 f.) I förarbetena anges vidare att om utlänningen vill åka
till ett annat land än det som anges i beslutet, och kan visa att han eller hon
kommer att mottas där, bör det alltid finnas möjlighet att sända utlänningen till
det landet. För att så ska få ske krävs dock att utlänningen själv har påtalat att
han eller hon vill åka dit. (Se a. prop. s. 32.)

En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om det är fråga om att verkställa
ett beslut om avvisning eller utvisning. Ett sådant beslut får meddelas endast om
det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller övriga
omständigheter finns anledning att anta att utlänningen annars kommer att hålla
sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige (10 kap. 1 § andra och
tredje stycket utlänningslagen, i dess lydelse före den 1 maj 2012).

Enligt 10 kap. 6 § utlänningslagen får en utlänning som har fyllt 18 år, under de
förutsättningar som anges i 1 §, i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt.
För barn regleras frågan om uppsikt i 10 kap. 7 § utlänningslagen.

Bedömning
I de lagakraftvunna utvisningsbesluten anges att verkställighet ska ske genom
att familjen AA, BB, CC, DD, EE och FF sänds till Ryssland. Endast för fadern
anges Afghanistan som ett alternativ.

Polismyndigheten i Örebro län har haft i uppdrag att verkställa
utvisningsbesluten. Trots detta har myndigheten inte följt dessa, utan inriktat sitt
arbete på att sända samtliga familjemedlemmar till Afghanistan. Inte ens när
migrationsdomstolen, i domen gällande förvar av bl.a. DD, särskilt påtalade att
hennes lagakraftvunna utvisningsbeslut gällde Ryssland förstod man att
verkställighetsarbetet var inriktat mot fel land. Först sedan ärendet anmälts till
JO och myndighetens tjänstemän härifrån gjorts uppmärksamma på
utvisningsbeslutens innehåll lades kursen om. Som en konsekvens av sin
missuppfattning motiverade polismyndigheten även flertalet av sina beslut om
uppsikt och förvar på ett felaktigt sätt.
                                                                   Dnr 6074-2011       Sid 7 (7)




Felaktigheter och andra brister i hanteringen av verkställighetsärenden kan, som
polismyndigheten anfört i sitt yttrande hit, få allvarliga konsekvenser för
enskilda. Från rättssäkerhetssynpunkt är det därför utomordentligt angeläget att
ärenden av detta slag sköts korrekt och kompetent (se JO 2012/13 s. 263 där jag
riktade allvarlig kritik mot Polismyndigheten i Gävleborgs län, som sänt en
utvisad man till Irak i stället för till Iran). I detta fall hann utvisningsbesluten
inte verkställas innan polisen kom till insikt om sitt misstag. Av utredningen att
döma förefaller det dock långtifrån uteslutet att medlemmar i familjen AA, BB,
CC, DD, EE och FF faktiskt hade kunnat sändas till fel land, om det
ursprungliga verkställighetsarbetet hade fortgått. Sett mot denna bakgrund är
den kritik som måste riktas mot Polismyndigheten i Örebro län av allvarligt
slag.

Slutligen kan konstateras att det i Migrationsverkets motivering till beslutet den
1 november 2011 finns felaktigheter och att motiveringen har ett delvis
osammanhängande innehåll. Dessa brister ursäktar inte polismyndighetens
hantering, men så som påpekats från dess sida kan de ha bidragit till det
inträffade. Även Migrationsverket, som har ett ansvar för att de beslut som där
fattas inte utformas så att de kan missförstås av verkställande polismyndighet,
ska därför kritiseras.
