# Kritik mot Kronofogdemyndigheten för utformningen av ett meddelande till svaranden i ett mål om betalningsföreläggande

JO 2013-12-13 dnr 6076-2012

BESLUT
                                                                           Datum                      Dnr                       Sid
                                                                           2013-12-13                 6076-2012                1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Kronofogdemyndigheten för utformningen av ett meddelande
                        till svaranden i ett mål om betalningsföreläggande


                          Beslutet i korthet: I ett mål om betalningsföreläggande gav svaranden in en skrift med
                          oklart innehåll efter utslaget men inom återvinningsfristen. Kronofogdemyndigheten valde
                          att inte tolka skriften som en ansökan om återvinning utan skrev till svaranden och
                          frågade hur skriften skulle uppfattas. Myndigheten får kritik för att inte tydligt ha skrivit till
                          svaranden att hans skrivelse inte hade uppfattats som en ansökan om återvinning och för
                          att inte ha informerat svaranden om konsekvenserna av att han inte gav in ett
                          förtydligande.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Kronofogdemyndigheten med anledning
                        av handläggningen av ett mål om betalningsföreläggande där han var svarande.

## Utredning

Handlingar i Kronofogdemyndighetens mål 14-141638-12 begärdes in och
                        granskades. Av handlingarna framgick följande. Kronofogdemyndigheten
                        meddelade utslag i målet om betalningsföreläggande den 5 september 2012.
                        Samma dag inkom ett skriftligt bestridande av ansökan från AA.
                        Kronofogdemyndigheten gjorde bedömningen att bestridandet kommit in för sent
                        och informerade AA om det i ett skriftligt meddelande. Myndigheten informerade
                        också om att utslag skulle komma att meddelas och att han, om han var missnöjd
                        med utslaget, hade möjlighet att begära återvinning. Den 17 september inkom en
                        ny skrivelse från AA. Myndigheten meddelade AA att han fick komma in med ett
                        förtydligande över vad skrivelsen avsåg och att skrivelsen lades till arkivet utan
                        ytterligare åtgärder.

                        Ärendet remitterades till Kronofogdemyndigheten som uppmanades att lämna
                        upplysningar om handläggningen av målet, särskilt såvitt avsåg de två skrivelserna
                        från AA och myndighetens meddelanden till honom med anledning av dem. I sitt
                        remissvar, till vilket upplysningar från kronofogden BB vid
                        betalningsföreläggandeenheten i Uddevalla hade bifogats, anförde Kronofogde-
                        myndigheten (genom verksamhetschefen CC och verksjuristen DD) följande.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                      Dnr 6076-2012     Sid 2 (4)

## Redogörelse för handläggningen

Ansökan i målet om betalningsföreläggande kom in till KFM
      (Kronofogdemyndigheten; JO:s anmärkning) den 17 augusti 2012 och skickades,
      tillsammans med ett föreläggande att yttra sig, för delgivning med svaranden, AA,
      den 20 augusti. Delgivningskvitto undertecknat av AA återkom den 24 augusti. Som
      delgivningsdatum registrerades den 22 augusti då AA på delgivningskvittot själv
      angett att han den dagen tagit emot handlingarna. Förklaringstiden, 10 dagar från
      delgivning av föreläggandet, löpte ut den 3 september eftersom den 1–2 september
      var lördag–söndag. Utslag meddelades den 5 september.
      Den 5 september 2012 inkom en bunt handlingar från AA vari av sidan två framgår
      att han bestämt tillbakavisar alla krav från sökanden i målet (…). Då
      förklaringstiden löpt ut meddelades AA i skrivelse samma dag att hans bestridande
      kommit in för sent och att han i stället får begära återvinning av det utslag som nu
      kommer att meddelas.
      Den 17 september inkom ny skrivelse från AA. Då det av skrivelsen inte framgick
      vad han ville med sin skrivelse skickades samma dag en förfrågan till honom om
      detta, samtidigt som han meddelades att skrivelsen i nuvarande skick lades till
      arkivet utan åtgärd.
      Utslaget som meddelades den 5 september vann laga kraft den 8 oktober 2012.

      KFM:s bedömning
      I föreläggandet som delgavs den 22 augusti står: ”Ditt eventuella bestridande (din
      invändning) ska vara Kronofogdemyndigheten tillhanda 10 dagar från det datum du
      skrivit på delgivningskvittot”. Om en svarande i mål om betalningsföreläggande
      eller vanlig handräckning bestrider ansökningen i rätt tid ska sökanden underrättas
      om det, 33 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL).
      Detta till skillnad från mål om särskild handräckning där KFM inte är förhindrade att
      beakta ett efter utsatt tid ingivet bestridande, 43 § BfL och prop. 1989/90:85 s. 132.
      Den skrivelse som AA skickade in den 17 september, dvs. inom återvinningstiden
      för utslaget (53 § BfL), är en kopia av första sidan av den bunt handlingar som han
      skickade in den 5 september. Detta visar sig direkt när handlingarna jämförs, vilket
      dock inte gjordes den 17 september. Det finns i vart fall inte dokumenterat att så
      gjordes. Då kopian som kom in den 17 september uppenbarligen saknade delar och
      det svårligen gick att utläsa någon uttrycklig viljeyttring från AA, tillfrågades han
      om vad han ville med sin skrivelse. AA besvarade dock aldrig förfrågan. Skrivelsen
      kom därför inte att tas upp som en begäran om återvinning utan utslaget vann laga
      kraft, 64 § BfL.
      KFM:s bedömning är att hanteringen av de båda aktuella skrivelserna i målet har
      varit i enlighet med gällande lagstiftning och interna riktlinjer. Det kan inte anses
      vara ett förbiseende att inte jämföra de båda skrivelserna för att uttolka den senare.
      KFM kan inte heller regelmässigt göra antagandet att en otydlig skrivelse från
      svaranden, efter att utslag har meddelats, utgör en ansökan om återvinning. En sådan
      hantering skulle få vittgående konsekvenser för båda parterna, i ett otvistigt mål, i
      form av det merarbete och ökade kostnader som en fortsatt rättsprocess innebär.
      Detta särskilt mot bakgrund av att KFM handlägger över 1 miljon ansökningar om
      betalningsföreläggande per år. AA upplystes skriftligen om att bestridandet hade
      inkommit för sent och om möjligheten att ansöka om återvinning samt
      tillvägagångsättet för detta. Vidare gavs han möjlighet att förtydliga den senare
      skrivelsen genom att KFM skickade en förfrågan till honom. Därigenom bör den
      serviceskyldighet enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) som KFM har vid
      handläggningen av mål om betalningsföreläggande vara fullgjord. KFM får anses ha
      lämnat råd och upplysningar utan att göra avkall på opartiskheten.
AA fick tillfälle att kommentera yttrandet.
                                                                  Dnr 6076-2012    Sid 3 (4)




Rättslig reglering
Den som har en fordran som är förfallen till betalning kan ansöka om
betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Processen syftar till att
kontrollera om svaranden, dvs. den som betalningsanspråket riktar sig mot, har
någon invändning mot sökandens krav. Om svaranden inte har någon invändning,
ska sökanden snabbt, enkelt och billigt kunna få ett verkställbart avgörande, ett s.k.
utslag, på sin fordran.

Enligt 42 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ska
Kronofogdemyndigheten i ett mål om betalningsföreläggande snarast meddela
utslag i enlighet med ansökningen om svaranden inte bestritt den i rätt tid. Av 52–
54 §§ samma lag framgår att den som är missnöjd med ett utslag kan begära
återvinning av det inom en månad från dagen för utslaget för att få saken prövad av
domstol. Återvinningsregeln kan ses som en självklar konsekvens av den hårda
regeln att förelägganden som inte bestritts genast är användbara för att söka
utmätning (se Häggman m.fl., Betalningsföreläggande och handräckning: en
kommentar, 2006, s. 15).

I 4 § förvaltningslagen (1986:223), FL, föreskrivs att en myndighet ska lämna
upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör
myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är
lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet.

Bedömning
AA gav in en skrivelse till Kronofogdemyndigheten samma dag som utslaget
meddelades, dvs. den 5 september 2012. Kronofogdemyndigheten gjorde
bedömningen att skrivelsen, som tydligt utgjorde ett bestridande, hade kommit in
för sent och att den därför inte kunde beaktas inför meddelande av utslaget.

AA gav därefter in en ny skrivelse till Kronofogdemyndigheten den 17 september
2012, dvs. inom den tidsfrist då han kunde ansöka om återvinning.
Kronofogdemyndigheten behandlade emellertid inte skrivelsen som en ansökan om
återvinning eftersom den bedömdes som ofullständig och otydlig. I stället skickade
myndigheten en förfrågan till AA. Då AA inte svarade på förfrågan vidtog
Kronofogdemyndigheten inte några ytterligare åtgärder och utslaget vann laga
kraft.

Med hänsyn till att ett utslag vinner laga kraft om inte återvinning sker inom
föreskriven tid måste kraven på utformningen av en ansökan om återvinning enligt
min mening tolkas generöst. Det är t.ex. inte nödvändigt att ordet ”återvinning”
förekommer i en ansökan om återvinning, utan det är tillräckligt att det utslag som
man är missnöjd med kan identifieras och att Kronofogdemyndigheten med ledning
av skriftens ordalydelse kan sluta sig till att personen i fråga inte är nöjd med
utslaget.
                                                                 Dnr 6076-2012    Sid 4 (4)




AA hade tidigare gett in ett bestridande av ansökningen om betalningsföre-
läggande där det klart framgick att han inte ansåg sig betalningsskyldig. Av
skrivelsen den 17 september 2012 gick det att utläsa till vilket ärende den nya
skrivelsen hörde och att AA ansåg att det fanns felaktigheter i ärendet. Skrivelsen
utgjordes av första sidan av den tidigare skrivelsen, vilken hade uppfattats som ett
bestridande. Det hade legat nära till hands att tolka skrivelsen den 17 september
2012 som en ansökan om återvinning men jag finner inte tillräckliga skäl att
kritisera Kronofogdemyndigheten för att ha gjort en annan bedömning.

Däremot var det, enligt min mening, inte tillräckligt att i meddelandet till AA den
17 september 2012 endast tillfråga honom om hur skrivelsen skulle uppfattas och
därefter lägga den till arkivet utan ytterligare åtgärder. Kronofogdemyndigheten
borde tydligt ha skrivit att AA:s skrivelse inte hade uppfattats som en ansökan om
återvinning. Dessutom borde Kronofogdemyndigheten ha informerat AA om
konsekvenserna av att han inte gav in ett förtydligande. Kronofogdemyndigheten
kan därför inte undgå kritik för de nämnda bristerna i meddelandet till AA den 17
september 2012.

Vad AA i övrigt skrivit föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
