# Uttalanden om förutsättningarna för att Tullverket ska få undersöka innehållet i en elektronisk informationsbärare, t.ex. en mobiltelefon, som påträffas vid en tullkontroll

JO 2019-06-24 dnr 6093-2017

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2019-06-24                6093-2017              1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Uttalanden om förutsättningarna för att Tullverket ska få undersöka
                        innehållet i en elektronisk informationsbärare, t.ex. en mobiltelefon,
                        som påträffas vid en tullkontroll


                          Beslutet i korthet: För att kontrollera att barnpornografi inte förs in i Sverige
                          förekommer det att tullen tar del av bilderna i en mobiltelefon eller en dator som
                          påträffas på en person eller i dennes bagage. I beslutet tar JO ställning till om – och i
                          så fall under vilka förutsättningar – en sådan undersökning är tillåten.
                          En tulltjänsteman får undersöka en resandes bagage samt enligt 27 § andra stycket
                          smugglingslagen kroppsvisitera en person om det finns anledning att anta att denne
                          har med sig egendom som kan tas i beslag.
                          Den praxis som utbildats i förhållande till ett tvångsmedel som regleras i
                          rättegångsbalken bör som utgångspunkt gälla när samma tvångsmedel används med
                          stöd av smugglingslagen. Även om ändamålet med en kroppsvisitation enligt den
                          lagen är att möjliggöra en effektiv införselkontroll är visitationen alltjämt i grunden ett
                          tvångsmedel i brottsutredande syfte. I enlighet med vad som gäller vid en
                          kroppsvisitation enligt rättegångsbalken bör det därför enligt JO:s mening inte vara
                          tillåtet att undersöka innehållet i en elektronisk informationsbärare som påträffas vid
                          en kroppsvisitation enligt smugglingslagen utan att den först tas i beslag. För den
                          slutsatsen talar också det förhållandet att en sådan kroppsvisitation får vidtas på
                          grundval av mycket svaga brottsmisstankar.
                          I rättegångsbalken finns också bestämmelser som innebär att bl.a. digitala bilder får
                          undersökas endast efter ställningstagande av rätten eller undersökningsledaren.
                          Syftet med bestämmelserna är att begränsa den krets av personer som får undersöka
                          visst material som kan vara integritetskänsligt för enskilda. Grunderna för
                          bestämmelserna gör sig gällande även vid en kroppsvisitation enligt smugglingslagen.
                          JO:s slutsats är att Tullverket inte har stöd i lag för att undersöka innehållet i en
                          elektronisk informationsbärare som påträffas på en resande eller i dennes bagage
                          utan att den först tas i beslag och en undersökningsledare beslutar om det.
                          JO:s slutsatser innebär att Tullverkets utrymme för att kontrollera införsel av
                          barnpornografi är mycket begränsat. JO anser att det är tveksamt om en lagreglering
                          av den ordning som Tullverket har tillämpat skulle vara förenlig med kravet på att
                          inskränkningar av det grundlags- och konventionsfästa skyddet för privatlivet ska vara
                          proportionerliga. Det är en uppgift för lagstiftaren att bedöma om de intressen som
                          talar för så långtgående kontrollbefogenheter har tillräcklig tyngd. JO överlämnar
                          därför beslutet till Justitiedepartementet för kännedom.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                      Dnr 6093-2017        Sid 2 (9)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan m.m.
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Tullverket för genomförandet
av en tullkontroll. I den del som JO har valt att utreda uppgav AA följande. I
samband med en kroppsbesiktning av honom blev han uppmanad av
tulltjänstemännen att låsa upp sin mobiltelefon. När han frågade om
anledningen till detta förklarade tulltjänstemännen att de skulle leta efter
barnpornografiska bilder. Det borde endast ha tagit en dryg halvminut att gå
igenom bilderna, men kontrollen tog cirka tio minuter. Han misstänker därför
att de gick igenom hans mejl och meddelanden.

AA förde också fram sina klagomål direkt till Tullverket. Verket genomförde en
intern utredning som inte visade att det förekommit några felaktigheter i
samband med kontrollen.

## Utredning

Utredning
Tullverket (generaltulldirektören BB) yttrade sig om den rättsliga grunden för
kontrollen av bilderna i AA:s mobiltelefon.

De berörda tulltjänstemännen – gruppchefen CC och tullinspektören DD –
lämnade i huvudsak följande upplysningar. Det uppstod en misstanke om att
AA medförde införselreglerade varor på grund av hans nervösa beteende. AA
togs därför ut för kontroll. Hans bagage genomsöktes utan att något
anmärkningsvärt hittades. Därefter genomförde tulltjänstemännen en ytlig
kroppsbesiktning av AA I samband med kroppsbesiktningen ombads AA att
tömma sina fickor, där bl.a. hans mobiltelefon låg. DD bad AA att låsa upp
telefonen med sin pinkod, vilket AA gjorde. AA informerades om att det var
bilderna i telefonen som skulle undersökas och att avsikten var att kontrollera
om det fanns bilder av barnpornografisk natur. DD gav telefonen till CC som
därefter gick igenom de bilder som fanns i den. Det skedde i AA:s närvaro, och
inget annat än bilder kontrollerades.

Tullverket redovisade följande bedömning.

      Vid utförande av en tullkontroll är det rutin att börja med kontroll av den
      resandes medhavda bagage med stöd av 7 § inregränslagen. En sådan kontroll
      görs för att kontrollera att anmälningsskyldigheten är uppfylld och får göras utan
      att det föreligger en misstankegrad.
      I samband med kontrollen kan misstanke uppstå att den resande medför en vara
      som kan tas i beslag och att den resande har varan i sina påhavda kläder eller på
      kroppen. I detta skede beslutar sig tulltjänstemannen att utföra en ytlig
      kroppsbesiktning med stöd av 27 § smugglingslagen.

      Kontroll av elektronisk utrustning
      Vad gäller Tullverkets rätt att genomsöka elektronisk utrustning har JO [i ett
      beslut] den 25 april 2012 (dnr 1724-2011) fastslagit att Tullverket har befogenhet
      att utöver att genomsöka bagage, handväskor m.m. även har rätt att genomsöka
      elektronisk utrustning för att eftersöka barnpornografi. Sådan elektronisk
      utrustning är media som kan lagra bilder och filmer t.ex. datorer, USB-minnen,
      CD-skivor, mobiltelefoner m.m.
                                                                       Dnr 6093-2017       Sid 3 (9)




      Kontroll av elektronisk utrustning i påhavda kläder
      I JO-ärendet (dnr 1724-2011) fanns den elektroniska utrustningen i bagaget
      medan AA hade mobiltelefonen i sina påhavda kläder.
      I prop. 1986/87:166 sid. 54 om ny tullagstiftning hänvisas till ett yttrande av
      Justitiekanslern (JK) där denne anger att det inte finns skäl att ha en skillnad i
      reglerna vad gäller rätten att undersöka plånböcker. Befogenheten att undersöka
      plånböcker bör enligt JK föreligga även om plånböckerna förvaras i de kläder
      som resenären har på sig. I propositionen anges i samma stycke ett instämmande
      i JK:s uttalande och att de förhållanden som gör det angeläget att stickprovsvis
      kunna undersöka handväskor och liknande i princip är tillämpliga också på
      plånböcker oberoende av var dessa förvaras.
      Samma princip får enligt Tullverket anses gälla även för mobiltelefoner.
      När det vid en kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning påträffas t.ex. en
      mobiltelefon och det finns anledning att anta att den kan innehålla bilder eller
      filmer innehållande barnpornografi så är det ett naturligt led i kontrollen att
      kontrollera om mobiltelefonen innehåller barnpornografi.
      Tullverket anser att hela tullkontrollen har skötts enligt de bestämmelser som
      finns för ändamålet. Det är en normal procedur vid misstankar om
      barnpornografi att mobiltelefoner, datorer, USB-minnen och liknande
      genomsöks. I detta fall finns ingen skillnad på om mobiltelefonen finns i
      resenärens medhavda bagage eller på resenärens kropp eller i kläder på kroppen.

Rättslig reglering
Allmänna utgångspunkter för tvångsmedelsanvändning
För all tvångsmedelsanvändning gäller ett antal grundläggande principer, bl.a.
legalitets-, ändamåls- och proportionalitetsprinciperna. Legalitetsprincipen
följer av regelsystemet i regeringsformen (RF) och Europakonventionen. Den
innebär att en myndighet inte utan stöd i lag får ingripa i en enskilds rättssfär
och att bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt sin ordalydelse. Att
bestämmelserna inskränker det skydd som föreskrivs i grundlagen ger särskild
anledning till restriktivitet vid tolkningen (se t.ex. rättsfallet NJA 2016 s. 1165).

Ändamålsprincipen innebär att ett tvångsmedel endast får användas för det
ändamål som angetts i den bestämmelse som reglerar tvångsmedlet samt för det
ändamål för vilket tvångsmedlet i det enskilda fallet har beslutats. Av
proportionalitetsprincipen följer att ett tvångsmedel endast får användas om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller de men som åtgärden innebär för
den misstänkte eller andra inblandade. (Se bl.a. Gunnel Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, 4:e uppl., s. 20 f. och JO 2018/19 s. 415, dnr
7330-2016.)

Var och en är skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång
(2 kap. 6 § första stycket RF). Skyddet får begränsas genom lag (2 kap. 20 §
RF). En sådan begränsning får göras endast för att tillgodose ändamål som är
godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap. 21 § RF).

Enligt artikel 8.1 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt
privatliv. Ingrepp i denna rättighet får endast ske med stöd av lag och om det i
                                                                   Dnr 6093-2017       Sid 4 (9)




ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till bl.a. förebyggande av
brott (artikel 8.2). Kravet på laglighet innebär att ingreppet måste ha stöd i
nationell lag och att lagen uppfyller rimliga anspråk på rättssäkerhet. I det ligger
bl.a. att den måste skydda mot godtycke, vara tillgänglig för allmänheten och så
precis att inskränkningarna i rimlig utsträckning kan förutses. (Se Hans
Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5:e uppl., s. 369 och 370.)

I 24–28 kap. rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser om straffprocessuella
tvångsmedel. Rättegångsbalken intar – när det gäller de straffprocessuella
tvångsmedlen – en ställning av baslag även utan uttryckliga hänvisningar i
annan lagstiftning (se prop. 1993/94:24 s. 58).

Tullverkets befogenheter vid tullkontroll
Tullverket ska övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att
bestämmelser om in- och utförsel av varor följs samt förebygga och motverka
brottslighet i samband med in- och utförsel av varor (2 och 3 §§ förordningen
med instruktion för Tullverket).

Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den enskilde (4 kap. 1 § tullagen).

Tullverkets befogenheter vid införsel från ett annat EU-land regleras i lagen om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen (inregränslagen). Inregränslagen gäller endast för varor som anges i
3 §, bl.a. barnpornografi. Den som för in en vara från ett annat EU-land till
Sverige ska anmäla den till Tullverket bl.a. om varan omfattas av ett förbud mot
införsel (se 4 § inregränslagen). Den som underlåter att göra en sådan anmälan
gör sig skyldig till smuggling (se 3 § lagen om straff för smuggling).

Skildringar av barn i pornografiska bilder får enligt lagen om förbud mot
införsel och utförsel av barnpornografi inte föras in i eller ut ur Sverige.

För att kontrollera att varor inte förs in i landet i strid med ett införselförbud
får en tulltjänsteman undersöka bagage, såsom resväskor och portföljer, samt
handväskor och liknande som medförs av en resande (se 7 § inregränslagen). En
sådan kontroll förutsätter inte att det finns någon brottsmisstanke, men den får
inte ske slumpmässigt (2 §). I förarbetena till motsvarande bestämmelse i
tullagen (numera 4 kap. 16 § tullagen) anges att kontrollbefogenheten omfattar
väskor och andra föremål som tjänar samma syfte som en väska, t.ex.
ryggsäckar, kassar, handledsväskor m.m. Bestämmelsen ger inte tullen
befogenhet att genomsöka föremål som personen bär i eller innanför kläderna.
(Se prop. 1984/85:46 s. 43, prop. 1986/87:166 s. 54 f. och JO 2012/13 s. 169,
dnr 1724-2011).

JO har i ett beslut gjort bedömningen att uttrycket ”bagage, såsom resväskor
och portföljer, samt handväskor och liknande” även medger att datorer och
                                                                   Dnr 6093-2017       Sid 5 (9)




annan utrustning som innehåller upptagningar med elektroniskt lagrad
information – och som hör till en resandes bagage – undersöks för att
kontrollera att de inte innehåller barnpornografi (JO 2012/13 s. 169). JO
uttalade att lagtexten inte innehåller någon uttömmande uppräkning utan
allmänt tar sikte på föremål som en resenär kan tänkas använda för att
transportera den egendom som han eller hon för med sig.

I 7 § andra stycket inregränslagen anges att ytterligare bestämmelser om
befogenheter bl.a. avseende kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen
om straff för smuggling.

Kroppsvisitation, beslag och undersökning av elektroniska
informationsbärare
Begreppet kroppsvisitation definieras i rättegångsbalken som en undersökning
av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra
föremål som någon har med sig (se 28 kap. 11 § RB). I princip alla föremål,
oavsett art, som en person kan ha med sig får undersökas. Gällande rätt anses
dock vara att det inte är tillåtet att söka igenom en elektronisk
informationsbärare som påträffas vid en kroppsvisitation utan att den först tas i
beslag. En sådan ytterligare undersökning anses strida mot ändamålet med
kroppsvisitationen. (Se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4:e
uppl., s. 713 och Beslagsutredningens betänkande Beslag och husrannsakan –
ett regelverk för dagens behov, SOU 2017:100 s. 173.)

Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara
avhänt någon genom brott eller förverkat på grund av brott får tas i beslag (se
27 kap. 1 § RB). Den som griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer
häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får ta föremål
som påträffas i beslag. I andra situationer får föremål tas i beslag efter beslut av
undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål får åtgärden vidtas av
en polis även utan ett sådant beslut. (Se 27 kap. 4 § RB.)

Enskilda handlingar som tas i beslag eller som anträffas vid en kroppsvisitation
får inte undersökas närmare, och brev eller annan sluten handling får inte
öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. En sakkunnig
eller annan som anlitas för utredningen av brottet får dock efter anvisning
granska handlingen. (Se 27 kap. 12 § samt 28 kap. 8 och 13 §§ RB.)
Bestämmelsen ska tillämpas även på information som finns lagrad i en
elektronisk informationsbärare (se NJA 2015 s. 631, särskilt p. 17, och Fitger
m.fl., Rättegångsbalken, 1 oktober 2018, Zeteo, kommentaren till 27 kap. 12 §;
se även Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4:e uppl., s. 429 och
430).

Den som leder förundersökningen har rätt att delegera till någon som biträder
honom eller henne med utredningsarbetet att granska brev och andra handlingar.
Lagtexten ger dock inte utrymme för en generell delegation till vissa
befattningshavare. Avsikten är att det i varje enskild förundersökning ska
                                                                 Dnr 6093-2017       Sid 6 (9)




bedömas om handlingar får granskas av en polis eller annan person (se Gunnel
Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4:e uppl., s. 428).
Beslagsutredningen har – när det gäller husrannsakan och beslag – föreslagit att
bestämmelsen i 27 kap. 12 § RB avskaffas och särskilt hänvisat till att det
numera är vanligt att mobiltelefoner och andra elektroniska informationsbärare
undersöks under en husrannsakan (SOU 2017:100 s. 387 f. och 451 f.).

Vid beslut om och genomförande av beslag eller kroppsvisitation ska
proportionalitetsprincipen tillämpas. Den innebär att skälen för åtgärden ska
uppväga det intrång eller de men i övrigt som åtgärden innebär för den
misstänkte eller andra inblandade (27 kap. 1 § tredje stycket samt 28 kap. 3 a
och 13 §§ RB).

Om det finns avvikande bestämmelser om beslag eller kroppsvisitation i annan
lag eller författning gäller de framför rättegångsbalkens bestämmelser (27 kap.
17 § och 28 kap. 15 § RB).

Lagen om straff för smuggling (smugglingslagen) innehåller bestämmelser om
förundersökning och tvångsmedel som kompletterar rättegångsbalkens
bestämmelser.

Tullverket får fatta beslut om att inleda förundersökning enligt 23 kap.
rättegångsbalken angående brott enligt smugglingslagen samt vissa
narkotikabrott och terroristbrott (se 19 § smugglingslagen).

En tulltjänsteman har samma befogenhet som en polis att enligt 27 kap. 4 § RB
ta egendom i beslag. En tulltjänsteman får dock även utan att det är fara i
dröjsmål ta egendom i beslag, om den skäligen kan antas bli förverkad på grund
av brott enligt smugglingslagen eller vissa narkotikabrott och terroristbrott. (Se
22 § smugglingslagen.)

Om det finns anledning att anta att en person, som i omedelbart samband med
inresa till landet uppehåller sig inom en flygplats, har med sig egendom som
kan tas i beslag på grund av brott enligt smugglingslagen får kroppsvisitation,
ytlig kroppsbesiktning eller urinprovstagning utföras på honom eller henne.
Sådan åtgärd får – även om det inte föreligger fara i dröjsmål – beslutas av en
tulltjänsteman utan att undersökningsledaren, åklagaren eller rätten förordnat
om det. (Se 27 § andra stycket smugglingslagen.)

## Bedömning

Bedömning
Den fråga som aktualiserats i ärendet är om en kroppsvisitation som sker med
stöd av 27 § andra stycket smugglingslagen innefattar en rätt att undersöka de
bilder som finns lagrade i en elektronisk informationsbärare som påträffas vid
kroppsvisitationen. Att söka igenom innehållet i t.ex. en dator eller mobiltelefon
utgör en mycket ingripande tvångsåtgärd som inkräktar på den enskildes
grundlags- och konventionsfästa fri- och rättigheter. För att en sådan åtgärd ska
vara tillåten krävs det att det finns ett tydligt stöd i lag.
                                                                   Dnr 6093-2017     Sid 7 (9)




En kroppsvisitation ger enligt 28 kap. 11 § RB rätt att undersöka föremål som
en person har med sig. En undersökning av bilder som finns lagrade i en
elektronisk informationsbärare som påträffas vid en kroppsvisitation är alltså i
och för sig en åtgärd som är förenlig med bestämmelsens ordalydelse. Som
framgått anses det dock inte tillåtet att undersöka innehållet i en elektronisk
informationsbärare som påträffas vid en kroppsvisitation utan att den först tas i
beslag. Frågan är om det finns anledning att anlägga ett annat synsätt när det
gäller informationsbärare som påträffas vid en kroppsvisitation enligt 27 §
andra stycket smugglingslagen.

Den praxis som utbildats i förhållande till ett tvångsmedel som regleras i
rättegångsbalken bör som utgångspunkt gälla för samma tvångsmedel när det
genomförs med stöd av smugglingslagens bestämmelse, om det inte finns några
särskilda avvikande bestämmelser där eller det mot bakgrund av tvångsmedlets
ändamål finns anledning att göra en annan bedömning. Ett sådant synsätt
överensstämmer med vad som kommer till uttryck i 28 kap. 15 § RB: att
avvikande bestämmelser i andra författningar gäller framför rättegångsbalkens
bestämmelser.

Bestämmelsen i 27 § andra stycket smugglingslagen utvidgar
användningsområdet för en kroppsvisitation i förhållande till vad som gäller
enligt rättegångsbalkens bestämmelser. Åtgärden får vidtas om det finns
anledning att anta att en person har med sig egendom som kan tas i beslag,
vilket är en låg misstankegrad. Det behöver dessutom inte vara fråga om en
konkret eller preciserad misstanke. I praxis har bestämmelsen tolkats så att en
tulltjänstemans subjektiva bedömning att en resande i samband med en
tullkontroll ser nervös ut utgör tillräcklig grund för åtgärden (se t.ex. JO
1996/97 s. 245, dnr 798-1995). Även om ändamålet med bestämmelsen är att
möjliggöra en effektiv införselkontroll är den dock alltjämt i grunden en
bestämmelse om användande av tvångsmedel i brottsutredande syfte. På samma
sätt som gäller vid en kroppsvisitation enligt rättegångsbalkens bestämmelser
bör det därför enligt min mening inte vara tillåtet att undersöka innehållet i en
elektronisk informationsbärare som påträffas vid en kroppsvisitation enligt 27 §
andra stycket smugglingslagen utan att den först tas i beslag. För denna slutsats
talar vidare det förhållandet att en sådan kroppsvisitation får vidtas på grundval
av mycket svaga brottsmisstankar.

Redan av det ovan sagda följer att ett beslut om kroppsvisitation enligt
smugglingslagen inte innefattar en rätt att ta del av innehållet i en elektronisk
informationsbärare som påträffas vid visitationen. Det finns dock ytterligare
skäl för den ståndpunkten.

Enligt bestämmelserna i 27 kap. 12 § samt 28 kap. 8 och 13 §§ RB får
handlingar som påträffas vid en kroppsvisitation eller tas i beslag inte
undersökas annat än ytligt av en utredare. En närmare undersökning eller en
undersökning av slutna handlingar får göras endast av rätten eller
                                                                  Dnr 6093-2017       Sid 8 (9)




undersökningsledaren eller – efter delegation i det enskilda fallet – en utredare.
De särskilda kraven har i praxis ansetts omfatta digitalt material och måste
enligt min uppfattning också anses omfatta digitala bilder.

Jag har svårt att se annat än att detta måste gälla även vid en kroppsvisitation
som görs med stöd av 27 § andra stycket smugglingslagen. Den bestämmelsen
är en av ett flertal särskilda bestämmelser om förundersökning och tvångsmedel
som gäller för Tullverket i fråga om brott mot smugglingslagen. Syftet med
bestämmelserna i 27 kap. 12 § samt 28 kap. 8 och 13 §§ RB är att begränsa den
krets av personer som närmare får undersöka visst material som kan vara
integritetskänsligt för enskilda. Grunderna för bestämmelserna gör sig gällande
även vid en kroppsvisitation enligt smugglingslagen. I 27 § andra stycket
smugglingslagen har det dessutom särskilt angetts att en tulltjänsteman får
besluta om kroppsvisitation utan ett förordnande enligt 28 kap. 4 och 13 §§ RB,
vilket ger stöd för att utgångspunkten är att reglerna i 28 kap. RB – i avsaknad
av avvikande bestämmelser – är tillämpliga vid en kroppsvisitation som sker
med stöd av den bestämmelsen.

Det nu anförda innebär enligt min mening att en undersökning av bilder som
finns lagrade i en elektronisk informationsbärare förutsätter att en
undersökningsledare, åklagare eller domstol har tagit ställning till åtgärden. Det
är i första hand en uppgift för undersökningsledaren att bedöma bl.a. om
åtgärden är förenlig med proportionalitetsprincipen (se NJA 2015 s. 631, där
Högsta domstolen framhåller vikten av att de speciella integritetsrisker som
uppstår vid en genomsökning av en elektronisk informationsbärare beaktas
genom en rättslig prövning enligt proportionalitetsregeln).

Tullverket har i sitt yttrande hänvisat till uttalandena i JO 2012/13 s. 169 om att
elektroniska informationsbärare omfattas av uttrycket ”bagage, såsom resväskor
och portföljer, samt handväskor och liknande” i tullagstiftningen och anfört att
det inte finns skäl att göra någon åtskillnad mellan de fall när
informationsbäraren finns i en persons bagage och när han eller hon bär den på
sig.

Jag instämmer i och för sig i att det inte bör vara någon skillnad mellan de båda
situationerna. Även om förutsättningarna för att kontrollera bagage och väskor
enligt inregränslagen (eller tullagen) respektive att genomföra en
kroppsvisitation enligt 27 § andra stycket smugglingslagen skiljer sig åt, är det
inte någon skillnad i integritetshänseende mellan att undersöka t.ex. en
mobiltelefon som finns i en persons handväska respektive i personens ficka.
Åtgärderna är vidare lika angelägna ur kontrollsynpunkt. Det vore dessutom en
besynnerlig ordning om rätten att undersöka ett föremål som påträffas vid en
kontroll som inte kräver någon brottsmisstanke skulle vara mer omfattande än
vad som är fallet när det finns en brottsmisstanke.
                                                                  Dnr 6093-2017       Sid 9 (9)




Mot den bakgrunden finns det skäl att redogöra för hur jag ser på Tullverkets
rätt att undersöka elektroniska informationsbärare som påträffas vid en kontroll
av bagage och väskor med stöd av 7 § inregränslagen.

En elektronisk informationsbärare är enligt min mening inte ett föremål som
kan liknas vid en väska och omfattas därmed inte av ordalydelsen i 7 §
inregränslagen. Oavsett om det med hänvisning till ändamålsöverväganden
finns grund för att tolkningsvis ge bestämmelsen en vidare innebörd, bör detta
inte komma i fråga då det rör sig om en bestämmelse som inskränker ett
grundlagsfäst – och konventionsfäst – skydd för enskilda. I detta fall är det
dessutom fråga om en relativt långtgående inskränkning av skyddet, vilket gör
att särskild försiktighet är påkallad vid tolkningen. Jag kan alltså inte ansluta
mig till den uppfattning som kommer till uttryck i JO 2012/13 s. 169.

En undersökning av bagage och väskor vid en tullkontroll är en lindrig form av
kroppsvisitation (se SOU 1985:52 s. 452). Av de skäl som jag har redogjort för
ovan kan det inte heller inom ramen för en sådan kontroll anses tillåtet att ta del
av innehållet i en elektronisk informationsbärare utan att den först tas i beslag.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att Tullverket inte har stöd i lag för att
undersöka innehållet i en elektronisk informationsbärare som påträffas vid en
tullkontroll av en resandes bagage med stöd av 7 § inregränslagen eller vid en
kroppsvisitation enligt 27 § andra stycket smugglingslagen utan att
informationsbäraren tas i beslag och en undersökningsledare tar ställning till
åtgärden. Mot bakgrund av JO:s tidigare uttalanden i frågan anser jag mig dock
inte kunna kritisera Tullverket för att undersökningen genomfördes.

För att ett föremål ska kunna tas i beslag i nu aktuella sammanhang förutsätts att
det skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara förverkat
på grund av brott. Beviskravet innebär att det måste finnas konkreta
omständigheter av viss styrka som talar för att föremålet har betydelse för en
brottsutredning eller är förverkat. Såvitt jag kan bedöma kommer det normalt
inte att finnas omständigheter som kan läggas till grund för ett beslag av en
mobiltelefon eller en dator vid en tullkontroll. Mina slutsatser i detta ärende
innebär alltså att utrymmet enligt gällande regler för att kontrollera införsel av
barnpornografi är mycket begränsat. För egen del anser jag att det är tveksamt
om en lagreglering av den ordning som Tullverket har tillämpat skulle vara
förenlig med kravet på att inskränkningar av det grundlags- och
konventionsfästa skyddet för privatlivet ska vara proportionerliga. Det är en
uppgift för lagstiftaren att bedöma om de intressen som talar för så långtgående
kontrollbefogenheter har tillräcklig tyngd. Jag överlämnar därför beslutet till
Justitiedepartementet för kännedom.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.
