# Målsäganden i ett mål om mord har inte fått möjlighet att begära att bli underrättad när gärningsmannen lämnar den rättspsykiatriska kliniken

JO 2022-11-02 dnr 6102-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2022-11-02              6102-2021              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Målsäganden i ett mål om mord har inte fått möjlighet att begära att
                        bli underrättad när gärningsmannen lämnar den rättspsykiatriska
                        kliniken


                          Beslutet i korthet: Rättspsykiatriska kliniken vid Skaraborgs sjukhus inom Västra
                          Götalandsregionen har på ett felaktigt sätt tolkat och tillämpat bestämmelsen i 28 §
                          lagen om rättspsykiatrisk vård i fråga om underrättelser till målsäganden. Kliniken har
                          uppfattat bestämmelsen som att det är tillräckligt att kontakta målsäganden först i
                          nära anslutning till t.ex. en utevistelse eller om patienten avviker. Vidare har kliniken,
                          trots att bestämmelsen har gällt i drygt 30 år, saknat skriftliga rutiner för sådana
                          underrättelser. Detta har medfört att målsäganden i ett mål om mord inte har fått
                          möjlighet att begära att bli underrättad när gärningsmannen lämnar kliniken.
                          ChefsJO är mycket kritisk till det inträffade.
                          I beslutet framhåller chefsJO att det bakomliggande syftet med bestämmelsen är att
                          erbjuda stöd och skydd till brottsoffer samt förhindra ny brottslighet från samma
                          gärningsman. För att uppnå detta syfte är det av största vikt att en målsägande som
                          bör ges möjlighet att begära underrättelser identifieras i ett så tidigt skede som möjligt
                          samt att chefsöverläkaren ser till att målsäganden också ges denna möjlighet så snart
                          det kan ske. Vidare måste chefsöverläkaren se till att målsäganden också får
                          underrättelser i de situationer som bestämmelsen anger.

## Anmälan

I en anmälan framförde AA klagomål mot den rättspsykiatriska kliniken vid
                        Skaraborgs sjukhus inom Västra Götalandsregionen (kliniken) och
                        chefsöverläkaren där. AA anförde i huvudsak följande:

                        Han var målsägande i ett brottmål där gärningsmannen dömdes för mord till
                        rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Varken han eller
                        övriga målsägande blev kontaktade av kliniken på sätt som föreskrivs i lagen
                        för att ges möjlighet att begära att bli underrättade om gärningsmannen t.ex.
                        skulle avvika. När han kontaktade kliniken fick han till svar att den inte ansåg
                        att det var nödvändigt eftersom det ändå inte var aktuellt med permissioner.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 6102-2021       Sid 2 (7)




Utredning
Anmälan remitterades till styrelsen för Skaraborgs sjukhus (styrelsen) för
yttrande. Av remissvaret framgår huvudsakligen följande när det gäller
klinikens hantering av underrättelser till målsäganden:

När nu aktuell patient skrevs in vid den rättspsykiatriska kliniken saknades en
skriftlig rutin för hanteringen av underrättelser till målsäganden. Med anledning
av AA:s anmälan till JO har kliniken utrett hur frågan om underrättelser har
hanterats och kommit fram till att lagen har tolkats och tillämpats på ett felaktigt
sätt. Frågan om eventuell underrättelse till målsäganden har behandlats först i
samband med att någon form av utevistelse på egen hand har planerats eller om
patienten skulle avvika. Kliniken har således varit av uppfattningen att det är
tillräckligt att kontakta målsäganden i nära anslutning till t.ex. en utevistelse
eller om patienten avviker. Målsäganden bör dock redan vid vårdens inledande
tillfrågas om han eller hon önskar få underrättelser. Det har nu tagits fram en
skriftlig rutin för underrättelser till målsäganden.

Till styrelsens remissvar bifogades bl.a. den skriftliga rutin för underrättelser till
målsäganden som kliniken utformat.

AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Av 28 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV,
framgår att om en patient ges rättspsykiatrisk vård som är förenad med särskild
utskrivningsprövning ska chefsöverläkaren, om det behövs med hänsyn till
brottet och övriga omständigheter, ge målsäganden möjlighet att begära att bli
underrättad när

1. patienten har lämnat sjukvårdsinrättningen utan tillstånd eller inte har
   återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningens
   område har gått ut eller tillståndet har återkallats,
2. beslut har fattats om att patienten får vistas utanför sjukvårdsinrättningens
   område,
3. beslut har fattats om att patienten ska genomgå öppen rättspsykiatrisk vård,
   eller
4. beslut har fattats om att vården ska upphöra.

Enligt andra stycket ska den målsägande som önskar en underrättelse ges en
sådan vid beslut som anges i bestämmelsen innan patienten lämnar
vårdinrättningen och annars så snart som möjligt. Av tredje stycket framgår att
en underrättelse till målsäganden ska lämnas även om målsäganden inte har
begärt det, om det finns särskilda skäl.

För Kriminalvårdens del finns en liknande bestämmelse om underrättelse till
målsäganden i 35 § fängelseförordningen (2010:2010). Vid införandet av 28 §
LRV framhölls i propositionen att regeringen under senare år starkt hade
                                                                    Dnr 6102-2021       Sid 3 (7)




betonat vikten av att på olika sätt stärka brottsoffrens ställning, bl.a. genom
införandet av lagen (1988:688) om besöksförbud (numera lagen om kontakt-
förbud). Det ansvariga statsrådet uttalade bl.a. att det enligt hennes uppfattning
var angeläget att den som utsatts för t.ex. ett allvarligt våldsbrott inte hamnar i
en sämre situation när det gäller samhällets stöd och skydd för att förhindra ny
brottslighet av samma gärningsman, om han eller hon överlämnas till
psykiatrisk tvångsvård som brottspåföljd i stället för att dömas till fängelse. Hon
ansåg därför att det var motiverat med en underrättelseskyldighet till den som är
målsägande i förhållande till en patient som genomgår rättspsykiatrisk vård som
är förenad med särskild utskrivningsprövning, i likhet med de allmänna råd som
då gällde inom Kriminalvården (prop. 1990/91:58 s. 205).

Regleringen i 28 § första stycket LRV innebär att det är chefsöverläkaren som
ska ta kontakt med målsäganden i det aktuella brottmålet för att utröna om han
eller hon önskar få uppgift om när patienten av olika skäl lämnar
vårdinrättningen. Skyldigheten begränsas av att en sådan kontakt ska vara
påkallad med hänsyn till brottet och övriga omständigheter. Av förarbetena
framgår att det härmed avses främst de fall där patienten har gjort sig skyldig
till ett grovt våldsbrott mot målsäganden och det med hänsyn till målsägandens
säkerhet är befogat att han eller hon får information av det aktuella slaget. Även
i sådana fall där det inte finns någon beaktansvärd risk för att patienten utsätter
målsäganden för något brott kan det av omsorg om målsägandens person ändå
vara motiverat att han eller hon får information (a. prop. s. 327).

Bestämmelsens andra stycke innebär att en målsägande som förklarat sig vilja
ha underrättelser ska ges information av chefsöverläkaren innan patienten
lämnar vårdinrättningen vid beslut som anges i bestämmelsen och annars så
snart som möjligt. Det har ansetts befogat att en sådan underrättelse lämnas
också i de fall en målsägande tar kontakt med vårdinrättningen, även om
chefsöverläkaren inte ansett det vara påkallat att tillfråga målsäganden. Själva
rätten för målsäganden att få en underrättelse är därför inte beroende av den
prövning som chefsöverläkaren gör innan kontakt tas med målsäganden. (Se
Grönwall m.fl., Psykiatrin, tvånget och lagen, En lagkommentar i historisk
belysning [11 mars 2022, Version 7A, JUNO, kommentaren till 28 § LRV].)

Som framgår ovan ska en underrättelse, om det finns särskilda skäl, lämnas till
målsäganden trots att han eller hon inte uttryckligen har begärt det. Med
särskilda skäl avses främst situationer när det finns en överhängande risk för att
patienten kommer att utöva våld mot målsäganden eller på annat sätt utsätta
målsäganden för betydande fara. Eftersom målsäganden i dessa situationer inte
har uttryckt önskemål om att bli underrättad, eller har förklarat sig inte alls vilja
ha underrättelser, måste chefsöverläkaren göra en bedömning från fall till fall
om en underrättelse ska lämnas. Bestämmelsen blir främst aktuell när en patient
har rymt från en vårdinrättning, dock inte när patienten har lämnat
vårdinrättningen enligt beslut från chefsöverläkaren eller domstol. (Se Grönwall
m.fl., a.a., kommentaren till 28 § LRV.)
                                                                    Dnr 6102-2021      Sid 4 (7)




Det är chefsöverläkaren vid en vårdinrättning som har ansvar för att fullgöra de
skyldigheter som följer av bestämmelsen. Enligt 23 § LRV följer dock att
chefsöverläkaren får ge i uppdrag åt någon annan läkare vid vårdinrättningen att
fullgöra dessa skyldigheter.

Bedömning
Utredningen visar att kliniken har tolkat 28 § LRV som att skyldigheten att ge
målsäganden möjlighet att bli underrättad inträder först i nära anslutning till
t.ex. en planerad utevistelse eller om patienten avviker. Av styrelsens remissvar
framgår vidare att kliniken har saknat skriftliga rutiner för underrättelser till
målsäganden och att en rutin har utarbetats i anslutning till utredningen hos JO.

Som jag redogjort för under rubriken Rättslig reglering m.m. omfattar
skyldigheten att underrätta målsäganden inte endast den situationen att en
patient lämnar vårdinrättningen efter ett beslut om t.ex. permission eller att
vården ska upphöra. Skyldigheten inträder också om patienten avviker utan
tillstånd eller t.ex. inte återvänder till vårdinrättningen sedan tiden för ett
beviljat tillstånd löpt ut. Inte minst i den situationen när en patient avviker från
eller inte återkommer till vårdinrättningen är det naturligtvis nödvändigt att det
redan från början står klart om det finns någon målsägande som bör få
information om att patienten i fråga vistas utanför vårdinrättningen.

Det bakomliggande syftet med bestämmelsen är att erbjuda stöd och skydd till
brottsoffer samt förhindra ny brottslighet från samma gärningsman. För att
uppnå detta syfte är det av största vikt att en målsägande som bör ges möjlighet
att begära underrättelser identifieras i ett så tidigt skede som möjligt samt att
chefsöverläkaren ser till att målsäganden också ges denna möjlighet så snart det
kan ske. Vidare måste chefsöverläkaren se till att målsäganden också får
underrättelser i de situationer som bestämmelsen anger. Sådana underrättelser
ska vid beslut som anges i bestämmelsen lämnas innan patienten lämnar
vårdinrättningen och annars så snart som möjligt. Om en patient skulle avvika
ska målsäganden således skyndsamt underrättas om det. Samma skyndsamhet
att lämna underrättelser gäller naturligtvis också i den situationen när
målsäganden i och för sig inte har begärt att bli underrättad men där det bedöms
finnas särskilda skäl för att en sådan underrättelse ändå lämnas.

Det är självklart inte acceptabelt att den aktuella kliniken har tolkat och
tillämpat 28 § LRV på ett felaktigt sätt eller att kliniken helt har saknat
skriftliga rutiner för målsägandeunderrättelser. Att det förhållit sig på det sättet
är dessutom anmärkningsvärt mot bakgrund av att bestämmelsen har gällt i
drygt 30 år. Som framgår av styrelsens remissvar har dessa brister i det enskilda
fallet medfört att målsäganden i ett mål om mord inte har fått möjlighet att
begära underrättelser. Jag är mycket kritisk till det inträffade.
                                                                   Dnr 6102-2021       Sid 5 (7)




Av utredningen i ärendet framgår att kliniken nu har utformat en skriftlig rutin
som syftar till att uppfylla de skyldigheter som följer av bestämmelsen. Jag vill
för egen del framhålla följande när det gäller den utarbetade rutinen:

Av rutinen framgår att tidpunkten för när målsäganden ska tillfrågas om
huruvida han eller hon önskar få underrättelser har knutits till tidpunkten för när
en dom om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har fått laga
kraft. Jag instämmer i att detta framstår som en lämplig tidpunkt och vill
framhålla vikten av att chefsöverläkaren så snart som möjligt när domen har fått
laga kraft ger målsäganden möjlighet att begära underrättelser.

Information om vem som är målsägande i ett brottmål kan, som kliniken angett
i rutinen, framgå på olika ställen i en dom. Om en målsägande har varit part i
brottmålet, vanligtvis på grund av att han eller hon har fört en skadeståndstalan
mot den tilltalade, framgår uppgift om målsäganden av domens första sidor,
under rubriken Parter. Jag vill med anledning av vad som angetts i klinikens
rutin påpeka att en målsägande kan vara part i målet även när åklagaren har
väckt åtal. Om en målsägande inte har varit part i målet framgår uppgift om
vem som är målsägande antingen under rubriken Yrkanden i domen eller av
åklagarens stämningsansökan.

Av rutinen framgår att sekreterare vid kliniken ska kontakta målsäganden via en
förtryckt blankett för att höra om, och i så fall i vilka situationer, målsäganden
önskar bli underrättad. Av blanketten framgår att kliniken kommer att räkna
med att målsäganden inte önskar bli underrättad om han eller hon inte hör av
sig. Jag ställer mig tveksam till att i allmänhet tolka ett uteblivet svar på det
sättet. Enligt min mening bör dels målsäganden få en tidsfrist för när han eller
hon senast ska ha hört av sig till kliniken om han eller hon önskar att bli
underrättad, dels bör kliniken vid uteblivet svar kontrollera att blanketten
verkligen har skickats till rätt adress. Om blanketten har skickats till rätt adress
men det inte har kommit något svar bör kliniken dessutom skicka en
påminnelse. Om målsäganden trots detta inte svarar kan inte annat sägas än att
kliniken har fullgjort sina skyldigheter.

Det framgår inte av den rutin som kliniken har utformat när en målsägande som
har begärt det ska underrättas. Som jag redogjort för ska detta ske innan
patienten lämnar vårdinrättningen eller annars så snart det kan ske. Detta bör
enligt min uppfattning också framgå tydligt av rutinen. Det bör också
tydliggöras i rutinen att det – om det finns särskilda skäl – kan finnas en
skyldighet att underrätta även en målsägande som inte uttryckligen har begärt
det eller som uttryckligen har avböjt underrättelser.

Jag vill även nämna att det enligt 2 § 22 förordningen (1991:1472) om
psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård följer en skyldighet för
chefsöverläkaren att se till att journalen för en patient som vårdas enligt LRV
innehåller uppgift om att målsäganden önskar få sådan underrättelse som sägs i
                                                                  Dnr 6102-2021       Sid 6 (7)




28 § LRV. Enligt förordningen ska journalen även innehålla uppgift om när en
underrättelse har lämnats.

Slutligen kan jag konstatera att det framgår av styrelsens remissvar att kliniken i
oktober 2021 kontaktade samtliga målsägande i det nu aktuella fallet samt att
den har påbörjat ett arbete med att se över om det finns ytterligare fall där
målsägande bör ges möjlighet att begära underrättelser. Jag ställer mig positiv
till det arbete som kliniken påbörjat i detta avseende och även till det faktum att
kliniken nu har utformat skriftliga rutiner för hanteringen av målsägandeunder-
rättelser. Som framgår av min bedömning finns det dock anledning för kliniken
att arbeta vidare med innehållet i rutinen.

Utlämnande av allmänna handlingar
AA har i sin anmälan även framfört klagomål mot Skaraborgs sjukhus
handläggning av hans begäran om handlingsutlämnande. AA har anfört att han
den 9 december 2020 begärde kopior av handlingar som beskriver eller
innehåller en beskrivning av klinikens rutiner för målsägandeunderrättelser.
Han fick inget svar och skickade därför en påminnelse den 17 december.
Sjukhuset återkopplade inte.

Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart
det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället. Den som begär
det har också rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av handlingen. En
sådan begäran ska behandlas skyndsamt (se 2 kap. 15 och 16 §§ tryckfrihets-
förordningen), normalt samma dag som framställningen gjordes. Om
myndigheten helt eller delvis inte kan tillmötesgå den enskildes begäran ska
myndigheten underrätta den enskilde om det (6 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen [2009:400], OSL). Den enskilde ska då också informeras om
möjligheten att begära myndighetens prövning och att det krävs ett skriftligt
beslut av myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas. Om en enskild
begär att få ta del av en handling som inte finns hos myndigheten ska den
enskilde omgående informeras om detta. Om den enskilde står fast vid sin
begäran bör myndigheten följa den i 6 kap. OSL angivna ordningen.
Skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen gäller således även i denna
situation.

Utredningen visar att sjukhuset först den 27 augusti 2021, efter att JO hade
remitterat ärendet till styrelsen, meddelade AA att den handling som han
efterfrågat inte fanns. Av styrelsens remissvar framgår att fördröjningen
orsakades av att chefsöverläkaren missförstod AA:s första begäran. Därefter
kom AA:s påminnelse att raderas eftersom den misstogs för att vara en dubblett
av ett annat meddelande som AA skickat samma dag. Jag kan konstatera att en
noggrannare granskning av AA:s meddelanden den 9 och den 17 december
2020 hade medfört att AA omedelbart hade kunnat få ett besked om att den
begärda handlingen inte fanns. Det dröjsmål som uppstått är, trots styrelsens
                                                                    Dnr 6102-2021      Sid 7 (7)




förklaring till det inträffade, inte godtagbart. Skaraborgs sjukhus förtjänar kritik
för den bristfälliga hanteringen av AA:s begäran.

Övrigt
Vad som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till några uttalanden från
min sida.

Jag finner anledning att skicka beslutet till Sveriges Kommuner och Regioner
(SKR) för kännedom.

Ärendet avslutas.
