# Anmälan mot Kriminalvården, anstalten Skogome och häktet Norrköping Drags, angående återkallelse av gynnande beslut, beslutsmotivering och brevgranskning

JO 2011-01-17 dnr 6108-2009

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2010-01-17              6108-2009               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Kriminalvården, anstalten Skogome och häktet Norrköping
                        Drags, angående återkallelse av gynnande beslut, beslutsmotivering
                        och brevgranskning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 2 november 2009, framförde AA klagomål
                        mot Kriminalvården. Av anmälan framgick i huvudsak följande.

                        Genom ett beslut den 14 augusti 2009 återkallade anstalten Skogome ett besöks-
                        tillstånd som AA tidigare hade beviljats. Beslutet motiverades med att det hade
                        förekommit ett skrivfel och att det begärda besöket, med hänsyn till vad som fram-
                        kommit genom besöksutredningen, inte kunde beviljas av ordnings- och säkerhets-
                        skäl. När AA begärde att få veta dels vad det var som hade framkommit som gjorde
                        att tillståndet återkallades, dels vilken typ av skrivfel det rörde sig om, fick han inte
                        något ordentligt svar. Till anmälan fogades en kopia av beslutet den 14 augusti
                        2009.

                        I anmälan uppgav AA också att ett brev från hans advokat hade öppnats och sökts
                        igenom.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt svar anförde myndig-
                        heten (huvudkontoret), genom enhetschefen BB, följande.
                                  –––

## Sakförhållanden

AA har i en anmälan till JO framfört klagomål mot anstalten Skogome och häktet
                                  Norrköping. Han har klagat på att anstalten Skogome först beviljat honom tillstånd
                                  att ta emot besök av en person och sedan dragit tillbaka detta beslut tre dagar senare
                                  med motiveringen att det förekommit ”ett skrivfel”. Han har inte fått veta vad det är
                                  som framkommit som medfört att tillståndet återkallats och inte heller vilken typ av
                                  skrivfel som förekommit. Vidare har han klagat på att ett brev från hans advokat
                                  varit föremål för brevgranskning vid häktet Norrköping Drags.
                                  Yttranden beträffande sakförhållandena har inhämtats från Region Väst, som i sin
                                  tur inhämtat uppgifter från anstalten Skogome, och Region Öst, som inhämtat
                                  information från häktet Norrköping Drags. Av utredningen har bl.a. följande fram-
                                  kommit.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 6108-2009      Sid 2 (7)



Anstalten Skogome
AA ankom till anstalten Skogome den 24 juli 2009. Tre dagar senare ansökte AA
om att få ta emot besök av en person och att få telefontillstånd till densamma.
Den 12 augusti 2009 fattade anstalten två beslut rörande AA:s möjligheter att få
tillstånd att ringa till och ta emot besök av personen ifråga. Av Kriminalvårdens
klientadministrativa system (KLAS) framgår att de båda besluten registrerats i
systemet några minuter efter varandra och att de fattats av samma beslutsfattare,
säkerhetssamordnaren CC. I fråga om telefontillstånd avslogs ansökan med
hänvisning till att telefontillstånd av ordnings- och säkerhetsskäl inte kunde medges
mot bakgrund av vad som framkommit vid genomförd utredning kring abonnent-
innehavaren. I fråga om besök beviljades dock obevakade besök av samma person i
enlighet med AA:s ansökan.
Enligt uppgift från CC var avsikten att såväl ansökan om besökstillstånd som
ansökan om telefontillstånd skulle avslås mot bakgrund av vad som framkommit vid
den utredning som företagits om den tilltänkte besökaren/abonnenten i enlighet med
29 § andra stycket KvaL. Av misstag råkade dock CC använda fel beslutsmall för
besöksbeslutet, vilket ledde till att besökstillståndet utformades som ett bifallsbeslut
istället för ett avslagsbeslut. Detta misstag uppmärksammades inte förrän senare, när
AA redan hade underrättats om besluten. När misstaget uppdagades omprövade och
återkallade anstalten, den 14 augusti 2009, det tidigare meddelade beslutet om
besök. Som framgår av det beslutet (se bilagan till AA:s anmälan) angav anstalten
som skäl för beslutet att det förekommit ett skrivfel
i det första beslutet och att anstalten därför omprövade beslutet enligt 27 § förvalt-
ningslagen (1986:223) (FL). I beslutsmotiveringen anförde anstalten vidare att be-
gärt besök inte kunde medges enligt 30 § (torde rätteligen stå 29 §; JO:s anmärk-
ning) lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) av ordnings- och säkerhets-
skäl med hänsyn till vad som kommit fram genom besöksutredningen. Det var inte
CC utan annan personal som arbetar mer klientnära som överlämnade beslutet till
AA. CC förde därför inte själv någon dialog med AA rörande det misstag som
inträffat och vad det i beslutsmotiveringen omnämnda skrivfelet bestod i. Normalt
sett fattas dock den här typen av beslut av mer klientnära personal, varvid det är mer
naturligt att en dialog förs mellan beslutsfattaren och den intagne.
Skälet till att besök inte tilläts hade med den besökandes person att göra och an-
stalten Skogome har bedömt att skälen på grund av sekretess inte närmare kunnat
röjas för den intagne.

Häktet Norrköping Drags
Av ett postgranskningsmedgivande daterat den 27 mars 2009 framgår att AA med-
givit att chefen för verksamhetsområdet eller den tjänsteman vid häktet Norrköping
Drags som anförtrotts brevgranskning får granska brev eller annan försändelse som
avsänds eller ankommer till honom.
Det aktuella brevet öppnades för eftersökande av otillåtet föremål av DD,
vakthavande befäl på häktet Norrköping Drags. Denne har delegation att genomföra
brevgranskning. DD har tillfrågats om varför han öppnade det aktuella brevet och
han har därvid uppgett att han inte minns händelsen helt
men att det troligtvis var så att brevet delvis var öppet när det ankom till häktet
Norrköping Drags. Han misstänkte därför att brevet innehöll något otillåtet föremål
och öppnade brevet för att kontrollera detta utan att läsa igenom innehållet. Efter
undersökningen förseglade han brevet och angav genom att fylla i brevgransknings-
stämpeln orsaken till att brevet öppnats. Vittne vid brevgranskningen var vårdare
EE.

Författningsbestämmelser m.m.
Av 16 § FL framgår att en sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av
det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL).
                                                                     Dnr 6108-2009     Sid 3 (7)



Av 20 § FL framgår att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska
innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis bl.a. om det är
nödvändigt med hänsyn till skyddet för enskildas personliga förhållanden. Har
skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt
upplysa honom om dem i efterhand.
Enligt 26 § FL får ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, rättas
av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker ska myndigheten ge
den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot
någon enskild och åtgärden inte är obehövlig.
Av 27 § FL framgår bl.a. att om en myndighet finner att ett beslut, som den har
meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter
eller av någon annan anledning, ska myndigheten ändra beslutet, om det kan ske
snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.
Av 35 kap. 15 § första stycket OSL följer att sekretess gäller inom Kriminalvården
för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den en-
skilde eller någon närstående till denne lider men eller fara uppkommer för att någon
utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Enligt 10 kap. 3 § OSL hindrar inte sekretess att en enskild eller en myndighet som
är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund
av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller
annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett sådant material får
dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller en-
skilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I
sådana fall ska myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad material-
et innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta tillvara sin rätt
och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.
Beträffande vissa typer av sekretess som är relevant för Kriminalvårdens verksamhet
gäller dock överhuvudtaget inte 10 kap OSL. Exempelvis följer av 35 kap. 3 § OSL,
som handlar om sekretess för uppgifter i belastningsregistret, att 10 kap OSL inte är
tillämplig beträffande sådan sekretess.
Av 29 § KvaL framgår bl.a. att en intagen får ta emot besök i den utsträckning det
lämpligen kan ske. En intagen får inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i
anstalten eller som kan motverka den intagnes anpassning i samhället eller annars
vara till skada för den intagne eller annan. Om det behövs för att kunna bedöma om
en intagen ska få ta emot besök i ett särskilt fall eller om ett besök ska vara bevakat,
ska i förväg undersökas om den besökande har dömts för eller är misstänkt för brott-
slig verksamhet. I den utsträckning det behövs ska upplysningar också inhämtas om
den besökandes personliga förhållanden i övrigt.
Av allmänna råd till 4 kap. Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verk-
ställighet i anstalt (KVFS 2009:4) framgår bl.a. att kontroll av den som anmälts som
besökare kan ske genom kontroll i bl.a. misstanke- och belastningsregistret, ansvarig
för säkerhetsregistret eller genom kontakt med andra myndigheter. Kontroll av be-
söket ska ske före första besöket och sedan återkommande. Den intagne bör upp-
lysas om att kontroll kommer att ske och att den intagne bör underrätta den som han
eller hon önskar besök av om detta. Om den som ska besöka inte är bosatt i Sverige
kan det som en förutsättning för beviljande av besök ställas att den tilltänkte be-
sökaren ska uppvisa dokument utfärdat av behörig myndighet som styrker att han
eller hon inte är straffad.
Om det vid kontroll framkommer att den besökande verkställer ett fängelsestraff
eller är föremål för kriminalvård i frihet, bör ett besök normalt inte medges såvida
inte starka skäl talar för att besöket ska beviljas. Ett sådant skäl kan t.ex. vara att den
besökande är nära anhörig till den intagne eller att den intagne inte har någon annan
som kan besöka honom. Det bör i dessa fall övervägas om besöket ska ske med
bevakning. Har den intagne misskött sig i anstalten genom att t.ex. missbruka narko-
tika, vägra lämna prov för drogkontroll eller på annat sätt, får detta inte utgöra grund
                                                                    Dnr 6108-2009      Sid 4 (7)



för ett generellt beslut att vägra den intagne besök. En prövning ska ske om det kan
antas att den intagne kan försöka påverka den besökande att införa otillåtna föremål i
anstalten. Vid varje ansökan om besök måste anstalten göra en individuell
bedömning.
Av 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna (HäL) framgår
bl.a. att brev från den häktade till svenska myndigheter, internationella organ som
har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller den häkta-
des offentlige försvarare ska vidarebefordras utan föregående granskning. Utöver
vad som gäller enligt första stycket får den häktade sända eller ta emot brev om det
kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den som är häktad på grund av
misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på
annat sätt försvåras. Vägras den häktade att sända eller ta emot brev utan föregående
granskning av dess innehåll ska brevet hållas kvar men får inte öppnas utan den
häktades medgivande.
Vissa närmare föreskrifter om granskning av häktads post ges även i 4 kap 1-2 §§
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för behandling i häkte (KVFS
2007:1). Av 2 § framgår bl.a. att om en häktad inte är närvarande vid granskningen
av den häktades post ska den utföras av minst två tjänstemän. Av allmänna råd till
den nämnda bestämmelsen framgår bl.a. att granskning av en häktads post får ske
genom genomlysning av försändelsen i oöppnat skick, öppnande utan genomläsning
eller öppnande och genomläsning av innehållet. Har en försändelse öppnats enbart
för att söka efter otillåtet föremål, får innehållet inte läsas.

Kriminalvårdens bedömning

Anstalten Skogome
I ärendet är utrett att anstalten Skogome den 14 augusti 2009 återkallat ett tidigare
meddelat gynnande beslut avseende AA:s möjlighet att ta emot besök av en person.
Vidare har framkommit att beslutsfattarens avsikt varit att redan genom det första
beslutet avslå ansökan om besökstillstånd, men att beslutet av misstag kommit att
utformas som ett bifallsbeslut.
Det är givetvis beklagligt att ett misstag begåtts. Det är en självklarhet att den in-
tagne ska kunna förlita sig på att de beslut som han eller hon får från Kriminalvården
är korrekt utformade. I den uppkomna situationen måste dock Kriminalvården anses
ha haft rätt att återkalla det gynnande beslutet om besök. Förutsättningarna har inte
varit sådana att rättelse kunnat ske med stöd av 26 eller 27 §§ FL. Vid sidan av 27 §
FL anses dock återkallelse av ett gynnande beslut i praxis vara möjlig bl.a. av hän-
syn till fara för människors liv eller hälsa eller av andra säkerhetsskäl. Kriminal-
vården måste mot bakgrund av detta ha rätt att ändra eller återkalla ett gynnande
beslut om det bedöms nödvändigt utifrån de säkerhetsaspekter som Kriminalvården
har att beakta, oavsett om behovet av ändring orsakats av att nya omständigheter
inträffat, att man gjort en annan bedömning av säkerhetsrisken än vid det ursprung-
liga beslutet eller som i detta fall, att beslutet av ett rent misstag fått en felaktig ut-
formning. Det ska också framhållas att AA har haft möjlighet att begära omprövning
av och överklaga beslutet av den 14 augusti 2009, varvid han skulle ha fått möjlighet
att få de åberopade skälen och frågan om dessa varit tillräckliga för att ändra det
tidigare gynnande beslutet prövat av domstol.
Som redovisats ovan ska enligt 20 § förvaltningslagen ett beslut innehålla de skäl
som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon en-
skild. Av anstaltens formulering i beslutet – att ”ett skrivfel” förekommit – framgår
inte helt tydligt bakgrunden till att beslutet ändrades. När ett misstag som detta sker
– vilket hör till ovanligheterna – är det givetvis angeläget att det tydligt klargörs för
den intagne vad som inträffat. Enligt Kriminalvården kunde detta lämpligen ha skett
sätt genom en utförligare beslutsmotivering eller genom muntlig dialog med AA.
När det gäller beslutsformuleringen i övrigt ska noteras att Kriminalvårdens beslut
inte omfattas av sekretess enligt 35 kap. 15 § OSL. Ofta omfattas dock de förhåll-
anden rörande besökaren som framkommer vid utredning enligt 29 § andra stycket
KvaL av sekretess, ibland t.o.m. av absolut sekretess (jfr ovan angående sekretess
                                                                          Dnr 6108-2009      Sid 5 (7)



      som kan gälla enligt 35 kap. 3 § OSL). När det gäller beslut i besöksärenden kan det
      därför ofta av hänsyn till skyddet för den enskilde besökarens personliga förhålland-
      en vara befogat att endast lämna en kortfattad beslutsmotivering. Sekretess kan ock-
      så begränsa en parts rätt till insyn i ett ärende. En enskild har dock naturligtvis alltid
      möjlighet att begära att få frågan om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
      prövad av Kriminalvården och, efter överklagande, av domstol.

      Häktet Norrköping Drags
      Av utredningen har framkommit att häktet Norrköping Drags för eftersökande av
      otillåtet föremål har öppnat ett brev till AA från en advokatbyrå. Skälet till detta har
      uppgetts vara att kuvertet troligtvis var delvis öppnat redan när det ankom till häktet.
      Utredningen ger enligt Kriminalvårdens bedömning inte stöd för annat än att häktets
      granskningsåtgärd skett i enlighet med gällande lagstiftning och övriga föreskrifter
      på området.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Allmänt
Enligt AA:s anmälan riktades samtliga hans klagomål mot anstalten Skogome.
Såvitt framkommit genom Kriminalvårdens yttrande rör dock AA:s klagomål
angående brevgranskning hanteringen vid häktet Norrköping Drags.

Av utredningen framgår att anstalten Skogome den 14 augusti 2009 återkallade
ett tidigare meddelat beslut om att AA skulle få ta emot obevakade besök av en
viss person. Anstalten Skogome anförde i skälen för beslutet den 14 augusti 2009
bl.a. att ”Då det har skett ett skrivfel omprövar anstalten ärendet jml 27 § Förvalt-
ningslagen att besöket ska avslås. Med hänsyn till vad som framkommit genom
besöksutredning, finner anstalten att begärt besök EJ kan medges av ordning och
säkerhetsskäl – – –.”

Återkallelse av gynnande beslut
Av Kriminalvårdens remissvar framgår att avsikten var att redan det ursprungliga
beslutet – mot bakgrund av vad som framkommit vid den utredning som företagits
om den tilltänkte besökaren – skulle ha utformats som ett avslagsbeslut. Beslutet
kom dock av misstag att utformas som ett bifallsbeslut på grund av att besluts-
fattaren använde fel beslutsmall.

Kriminalvården har i sitt remissvar anfört att förutsättningarna varken varit sådana
att beslutet har kunnat rättas med stöd av 26 § förvaltningslagen (1986:223), FL,
eller kunnat omprövas enligt 27 § samma lag. Utifrån vad som framkommit genom
utredningen delar jag den uppfattningen.

Utöver vad Kriminalvården har anfört rörande den rättsliga regleringen vill jag i
denna del göra följande tillägg.

Omprövningsskyldigheten enligt 27 § FL är en minimireglering. Den är inte avsedd
att inskränka de omprövningsbefogenheter som myndigheterna har på sedvane-
rättslig grund och som har sammanfattats i förarbetena till FL (prop. 1985/86:80 s.
39 och 76). Enligt praxis vinner ett gynnande beslut inom förvaltningsförfarandet i
allmänhet rättskraft. Beslutet kan i princip inte återkallas eller ändras av besluts-
myndigheten. Endast om en författningsbestämmelse medger det, om det gynnande
                                                                    Dnr 6108-2009   Sid 6 (7)



beslutet försetts med återkallelseförbehåll, om beslutet av säkerhetsskäl inte fort-
sättningsvis ska gälla eller om beslutet meddelats till följd av att den enskilde vilse-
lett myndigheten kan det upphävas (Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med
kommentarer, andra upplagan, s. 350 ff.).

Återkallelse av ett gynnande beslut anses således möjlig bl.a. av hänsyn till en
hälsofara, brandfara, trafikfara eller av andra sådana säkerhetsskäl (se bl.a. prop.
1985/86:80 s. 39). JO har tidigare vid flera tillfällen uttalat att Kriminalvården har
rätt att ändra eller återkalla ett för en intagen gynnande beslut om det bedöms nöd-
vändigt med hänsyn till de säkerhetsskäl kriminalvården har att beakta (se t.ex. JO
1996/97 s. 114). Jag har i tidigare ärenden gett uttryck för uppfattningen att den
möjligheten föreligger oavsett om behovet orsakats av att nya omständigheter in-
träffat eller man gjort en annan bedömning av säkerhetsaspekterna än vid det ur-
sprungliga beslutet (se t.ex. mitt beslut den 18 oktober 2005 i ärendet med dnr 225-
2004).

Mot bakgrund av det ovan anförda har jag inte några synpunkter på att det tidigare
meddelade beslutet återkallades. Jag återkommer dock under rubriken ”Övrigt” till
vikten av noggrannhet i samband med utformningen av beslut.

Utformningen av skälen för beslutet den 14 augusti 2009
Kriminalvården har i remissvaret redogjort för utformningen av 20 § FL, såvitt
avser här aktuella delar av bestämmelsen. Jag vill i det sammanhanget tillägga
följande.

Kravet på motiveringens innehåll uttrycks i lagtexten med orden ”de skäl som har
bestämt utgången”. Detta innebär att det är hjärtpunkterna i skälen som ska redo-
visas i beslutet. Det måste vara begripligt för parten vilka faktiska förhållanden
som är avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten
resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär. Vidare ska en beslutsmotiv-
ering naturligtvis också vara tydlig, och inte ofullständig eller missvisande (Hell-
ners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, andra upplagan, s. 227 f.
och s. 232 samt JO:s beslut den 21 maj 1997, dnr 2890-1995, återgivet i FT 1997 s.
234).

Undantag från motiveringsplikten får göras bl.a. om det är nödvändigt med hänsyn
till skyddet för enskildas personliga förhållanden. När skälen utgörs av sekretes-
skyddade uppgifter, som inte kan redovisas i beslutet, är det ibland ändå möjligt för
myndigheten att i allmänna ordalag motivera avgörandet (Hellners/ Malmqvist,
Förvaltningslagen med kommentarer, andra upplagan, s. 237 f.).

Mot bakgrund av det ovan anförda uppfyller beslutet den 14 augusti 2009 enligt
min uppfattning inte förvaltningslagens krav på tydlighet. Det borde t.ex. av
beslutsmotiveringen ha framgått att ”skrivfelet” bestod i att det ursprungliga be-
slutet av misstag kommit att utformas som ett bifallsbeslut p.g.a. att fel beslutsmall
använts. Dessutom torde det knappast ha funnits något hinder mot att i beslutet
klarare ange att de aktuella ordnings- och säkerhetsskälen var kopplade till just
besökarens person (motsvarande hur anstalten utformade avslagsbeslutet rörande
                                                                    Dnr 6108-2009    Sid 7 (7)



telefontillstånd, se Kriminalvårdens remissyttrande) i stället för att bara hänvisa till
”vad som framkommit genom besöksutredning”. I vart fall borde anstalten, då
AA:s begärde det, muntligen ha informerat honom om detta. Att anstalten av
sekretesskäl varit förhindrad att närmare utveckla vilka omständigheter kring
besökandens person det rörde sig om förändrar inte min uppfattning i detta
avseende. Jag är kritisk till beslutsmotiveringen.

Övrigt
Anstaltens Skogome beslut den 14 augusti 2009 angående återkallelse av AA:s
besökstillstånd föranleddes inte av några nya omständigheter i sak, utan endast av
slarv i samband med utformningen av det ursprungliga beslutet. Eftersom det synes
röra sig om ett enstaka misstag har jag inte funnit skäl att rikta någon kritik mot
anstaltens hantering i denna del. Med anledning av vad som framkommit i detta
ärende vill jag dock rent generellt framhålla vikten av att myndigheter är nog-
granna vid utformningen av beslut och skälen för desamma. I det ligger bl.a. att
beslutsfattare, vid användning av beslutsmallar, iakttar viss försiktighet och tillser
att rätt mall används. Den enskilde ska normalt kunna lita på att myndighetens
beslut står fast, och han ska kunna företa olika åtgärder med beslutet som grund
utan att behöva riskera att det plötsligt återkallas eller ändras.

Vid min granskning har jag i övrigt inte funnit något som ger anledning till kritik
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
