# Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Mitt, för bristande dokumentation vid utlämnande av en sekretesskyddad
uppgift till Kronofogdemyndigheten

JO 2017-02-22 dnr 6112-2015

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2017-02-22             6112-2015             1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Mitt, för bristande
                        dokumentation vid utlämnande av en sekretesskyddad
                        uppgift till Kronofogdemyndigheten


                          Beslutet i korthet: Sekretesskyddade uppgifter om egendom som polisen påträffar i
                          sin verksamhet kan efter en intresseavvägning i det enskilda fallet lämnas till
                          Kronofogdemyndigheten med stöd av den s.k. generalklausulen i offentlighets- och
                          sekretesslagen. För att polisen ska ha rätt att hålla kvar utmätt egendom enligt ett
                          förbudsmeddelande som Kronofogdemyndigheten fattar med anledning av de
                          uppgifter som polisen lämnar krävs att egendomen är omhändertagen av polisen med
                          stöd av någon bestämmelse som uttryckligen ger polisen rätt till detta.
                          I beslutet gör JO vissa uttalanden om tillämpningen av generalklausulen vid kontakter
                          med Kronofogdemyndigheten. JO uttalar också att ett omhändertagande med stöd av
                          2 kap. 12 § häkteslagen innebär att egendomen är i polisens besittning i
                          utsökningsbalkens mening.
                          I beslutet beskriver JO också kravet på dokumentation och kritiserar
                          Polismyndigheten för att man vid ett utlämnande av uppgifter om kontanter som
                          omhändertagits vid ett polisingripande varken hade dokumenterat kontakten med
                          Kronofogdemyndigheten, vilka uppgifter som lämnades ut eller de omständigheter
                          som beaktades vid intresseavvägningen.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Mitt, för att polisen inte hade lämnat tillbaka pengar som hade tagits
                        i beslag vid ett omhändertagande av honom.

## Utredning

JO tog del av handlingar från Polismyndigheten, polisregion Mitt.

                        Polismyndigheten (BB) gav in ett yttrande och upplysningar från vakthavande
                        befälet CC samt polisassistenterna DD, EE, FF och GG. Myndigheten anförde i
                        huvudsak följande om händelsen.

                                  Av utredningen i ärendet framgår att polisen kontrollerade två personer i centrala
                                  Gävle den 2 oktober 2015. En av dessa personer var AA som enligt beslut av
                                  vakthavande befäl CC togs med till polisstationen för kroppsbesiktning. Sedan




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 6112-2015         Sid 2 (7)




     misstanke uppkom om narkotikabrott beslutade CC om förvarstagande i
     polisarrest av AA som vid avvisiteringen hade 104 001 kronor i kontanter på sig.
     Efter en sekretessprövning gav CC polisen DD i uppdrag att kontakta
     Kronofogden för att kontrollera om AA hade några registrerade skulder. Det
     visade sig att AA hade ett skuldkonto om 51 950 kronor varpå Kronofogden
     muntligen beslutade om ett förbudsmeddelande gällande den aktuella summan.
     Kronofogden faxade samma dag ett förbudsmeddelande till Polismyndigheten
     där det framgick att utmätning hade skett av 51 950 kronor och att det utmätta
     beloppet inte fick lämnas ut till annan än Kronofogden eller den Kronofogden
     anvisade.
     CC beslutade senare samma dag att frige AA. Vid frigivandet kvitterade AA ut
     sina tillhörigheter som sedan lämnades tillbaka. De utmätta kontanterna blev
     kvar på polisstationen tills de överlämnades till Kronofogden den 6 oktober
     2015.
Polismyndigheten gjorde följande bedömning.

     Omhändertagande av kontanter m.m.
     –––
     I JO:s beslut den 2 april 2014 med dnr 584-2013 och 666-2013 konstaterades att
     kontanterna i det ärendet inte var av intresse i brottsutredningen, att de inte togs i
     beslag och att det inte heller gjorts gällande att de omhändertogs på någon annan
     grund, t.ex. enligt bestämmelserna om förvar eller enligt polislagen. Med det
     sistnämnda torde avses omhändertagande av tillgångar för den intagnes räkning i
     häkte eller polisarrest. JO konstaterade vidare att en förutsättning för att ett
     förbudsmeddelande ska ge polisen rätt att hålla kvar egendom som har utmätts
     genom s.k. distansutmätning för Kronofogdens räkning är, i likhet med vad som
     generellt gäller, att egendomen är i polisens besittning när förbudsmeddelandet
     lämnas. Det krävs enligt JO:s uppfattning att egendomen är omhändertagen av
     polisen i enlighet med någon bestämmelse som uttryckligen ger polisen rätt till
     detta. Ett förbudsmeddelande ger alltså inte i sig någon befogenhet för polisen att
     omhänderta utmätt egendom för Kronofogdens räkning.
     Enligt Polismyndighetens mening var kontanterna i myndighetens besittning när
     förbudsmeddelandet lämnades, varför det var rätt att hålla kvar dessa för
     Kronofogdens räkning.
     Poliserna EE, FF och GG har uppgett att AA i samband med frigivningen har fått
     information om att en del av kontanterna har utmätts av Kronofogden och därför
     inte kunde lämnas tillbaka. Vidare har de uppgett att AA har fått tillbaka sina
     tillhörigheter, inklusive det kuvert där resterande del av kontanterna fanns. Detta
     stöds av avvisiteringsprotokollet, av vilket det uttryckligen framgår att
     Polismyndigheten har omhändertagit 104 001 kronor men att ”Kronofogden har
     tagit 51 950 [kronor] av summan i utmätning”. AA har i samband med
     frigivningen skrivit sin namnteckning på protokollet under rubriken Ovanstående
     föremål och kontanter kvitteras. Namnteckningen är bevittnad av GG. EE har
     uppgett att han minns att AA hade en ryggsäck som han stoppade ner sina saker,
     bland annat kuvertet, i. Mot denna bakgrund anser Polismyndigheten att det är
     visat att AA har fått tillbaka de kontanter som inte har varit utmätta.

     Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
     Uppgifter om att polisen i samband med ett omhändertagande av en person har
     påträffat kontanter kan omfattas av sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL. JO har i
     beslut den 14 juni 2013 med dnr 2187-2012 ansett att uppgifter som i och för sig
     är sekretessbelagda enligt den nyssnämnda bestämmelsen kan lämnas till
     Kronofogden med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Detta får dock
     inte ske rutinmässigt utan måste föregås av en verklig intresseavvägning i det
     enskilda fallet.
                                                                      Dnr 6112-2015       Sid 3 (7)




      JO noterar i ovannämnda beslut den 2 april 2014 med dnr 584-2013 och 666-
      2013 att Polismyndigheten i ett generellt beslut (Distansutmätning hos
      Kronofogdemyndigheten, meddelat den 28 november 2011, dnr AA-102-
      12907/11) har angett att själva åtgärden att lämna ut sekretessbelagd information
      till Kronofogden ska meddelas skriftligen och diarieföras i Polismyndighetens
      A-diarium. JO har dock ansett att dokumentationen från kontroll- och
      rättssäkerhetssynpunkt bör vara ännu mer fullständig. Vidare har JO ansett att
      det utöver uppgiften om att sekretessbelagd information har lämnats, bör framgå
      av dokumentationen såväl vilka uppgifter som har lämnats ut som vem som har
      beslutat om utlämnandet och vilka uppgifter som har beaktats vid den
      intresseavvägning som ska göras. I det ärendet kritiserade JO Polismyndigheten
      för att man inte dokumenterat eller i efterhand kunnat visa vilka närmare
      uppgifter som lämnades till Kronofogden eller att uppgiftslämnandet föregicks
      av en sådan verklig intresseavvägning som krävs.
      Av CC:s redogörelse framgår att han vid prövningen av om uppgifterna om
      kontanterna kunde lämnas ut till Kronofogden hittade stöd i de allmänna råden
      ”Kontakt med Kronofogdemyndigheten vid anträffad egendom, A 102-9107/12”
      som upprättades den 16 november 2012 för dåvarande Polismyndigheten i
      Gävleborgs län. Av de allmänna råden, avsnitt 1.3, framgår när sekretessen kan
      brytas. Följande frågor finns som stöd för beslutsfattaren:
      1.   Är det en person som polisen känner till sedan tidigare?
      2.   Är denne person dömd för brott vid flera tillfällen?
      3.   Förekommer personen i kriminella kretsar?
      4.   Har personen onormalt mycket pengar?
      5.   Kan det röra sig om brottsvinster?
      6.   Har personen skulder?
      Efter registerslagning ansåg CC att förutsättningarna i frågorna ett till fem var
      uppfyllda och att intresset som sekretessen är avsedd att skydda inte uppenbart
      hade företräde framför de eventuella intressen som Kronofogden företrädde. CC
      uppdrog därför åt DD att kontakta Kronofogden för att kontrollera om AA hade
      skulder.
      Enligt Polismyndighetens mening omfattades uppgiften om kontanterna av
      sekretess. Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta den
      intresseavvägning som gjordes av CC utan anser att uppgiften kunde lämnas ut
      till Kronofogden med stöd av generalklausulen.
      När det gäller uppgiften om att sekretessbelagd information har lämnats, vilka
      uppgifter som har lämnats ut, vem som har beslutat om utlämnandet och vilka
      uppgifter som har beaktats vid den intresseavvägning som ska göras får
      Polismyndigheten konstatera att dokumentation saknas. Polismyndigheten vill
      dock framhålla att DD respektive CC i efterhand på ett trovärdigt sätt har kunnat
      beskriva vilka närmare uppgifter som lämnades till Kronofogden respektive hur
      intresseavvägningen gick till.
      Mot denna bakgrund är det angeläget att Polismyndigheten inför tydligare rutiner
      för omhändertagande av egendom i samband med ingripanden.

Rättslig reglering
Utlämnande av uppgifter
För uppgifter om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden gäller
sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften
förekommer i en förundersökning i brottmål eller i annan verksamhet som syftar
till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av bl.a.
                                                                  Dnr 6112-2015      Sid 4 (7)




Polismyndigheten (se 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL). En
sådan uppgift får inte röjas för enskilda eller någon annan myndighet, om inget
annat anges i offentlighets- och sekretesslagen (se 8 kap. 1 § OSL). Det finns
inte någon sekretessbrytande bestämmelse som reglerar polisens möjlighet att
lämna uppgifter till Kronofogdemyndigheten för att möjliggöra utmätning av
egendom som påträffas i polisens verksamhet.

Om en uppgift inte kan lämnas ut med stöd av någon sekretessbrytande
bestämmelse kan i vissa fall generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL vara
tillämplig. Av den bestämmelsen följer att en sekretessbelagd uppgift, med
vissa undantag som inte är aktuella i detta fall, får lämnas till en myndighet, om
det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen ska skydda.

I praxis har vid den intresseavvägning som ska göras enligt generalklausulen
hänsyn tagits till – förutom den mottagande myndighetens behov av uppgifterna
– vilket sekretesskydd uppgifterna får hos myndigheten som tar emot
uppgifterna, uppgifternas art och i vilket syfte de ska användas (se t.ex.
Kammarrätten i Stockholms dom den 17 september 2014 i mål nr 5348-14).

JO har uttalat sig i frågan om när polisen kan lämna uppgifter som är
sekretessbelagda enligt 35 kap. 1 § första stycket OSL till
Kronofogdemyndigheten med stöd av generalklausulen (se bl.a. JO 2013/14
s. 230, dnr 2187-2012, och JO 2014/15 s. 127, dnr 584-2013 och 666-2013). Ett
sådant uppgiftslämnande har ansetts kunna ske i vissa fall. JO har dock betonat
att uppgiftslämnandet inte får ske rutinmässigt utan måste föregås av en sådan
verklig intresseavvägning i det enskilda fallet som generalklausulen förutsätter.
Vid denna intresseavvägning bör beaktas att redan den uppgiften att en person
är eller har varit föremål för ett polisingripande kan vara sekretessbelagd hos
Polismyndigheten. Innan någon kontakt tas med Kronofogdemyndigheten bör
polisen därför ha kännedom om omständigheter som med viss styrka talar för
att den aktuella personen förekommer med skulder där. Polisen bör inleda
kontakten med Kronofogdemyndigheten med en förutsättningslös förfrågan om
den aktuella personen har skulder i pågående mål där. Om det bekräftas att så är
fallet, kan uppgifterna om den påträffade egendomen lämnas efter en
intresseavvägning. Här bör även beaktas att egendomen ska vara av ett sådant
slag att Kronofogdemyndigheten typiskt sett kan antas ha svårt att hitta den och
att egendomen kan förväntas bli föremål för utmätning. Såväl värdet av
egendomen som skuldens storlek bör beaktas vid denna bedömning. (Se
JO 2013/14 s. 230, dnr 2187-2012.)

Ett beslut att lämna ut sekretessbelagd information till Kronofogdemyndigheten
ska vara skriftligt och diarieföras. Av dokumentationen bör det framgå vilka
uppgifter som har lämnats ut, vem som har beslutat om utlämnandet och vilka
omständigheter som har beaktats vid intresseavvägningen. (Se JO 2014/15
s. 127, dnr 584-2013 och 666-2013.)
                                                                 Dnr 6112-2015      Sid 5 (7)




Omhändertagande av egendom
Lös egendom får utmätas endast om egendomen är tillgänglig eller om
egendomen ändå kan identifieras och om det inte kan antas möta ett sådant
hinder mot säkerställande av utmätningen som anges i 6 kap. utsökningsbalken.
Utmätning av kontanter ska som utgångspunkt säkerställas genom att
kontanterna tas i förvar. Om kontanterna är i tredje mans besittning kan
utmätningen även säkerställas genom att förbud meddelas för innehavaren att
utan Kronofogdemyndighetens tillstånd lämna ut kontanterna eller vidta någon
annan åtgärd med dessa till skada för sökanden (s.k. förbudsmeddelande). Det
nu sagda följer av 4 kap. 7 § och 6 kap. 2 och 7 §§ utsökningsbalken och gäller
oavsett vilken grund tredje mannen åberopar för sitt innehav (se Walin m.fl.,
Utsökningsbalken, Zeteo 1 augusti 2013, kommentaren till 6 kap. 7 §).

För att egendom ska anses vara i Polismyndighetens besittning krävs att
egendomen är omhändertagen av polisen med stöd av någon bestämmelse som
uttryckligen ger polisen rätt till detta (se JO 2014/15 s. 127).

För den som är intagen i en polisarrest för förvar gäller häkteslagen om inte
annat föreskrivs (1 kap. 3 § 2 häkteslagen). En intagen får inneha personliga
tillhörigheter som inte kan äventyra ordningen eller säkerheten (2 kap. 11 §
häkteslagen). Tillhörigheter som en intagen inte får inneha får omhändertas och
förvaras för den intagnes räkning. Tillhörigheter som omhändertagits ska
lämnas ut till den intagne senast i samband med att han eller hon inte längre ska
vara berövad friheten. (Se 2 kap. 12 § häkteslagen.)

Bedömning
Utlämnande av uppgifter
Av utredningen framgår att polisen vid en kroppsbesiktning av AA påträffade
drygt 100 000 kr i kontanter. I samband med att AA togs i förvar som misstänkt
för narkotikabrott omhändertogs kontanterna enligt 2 kap. 12 § häkteslagen.
Uppgiften om att kontanterna omhändertagits var sekretessbelagd enligt 35 kap.
1 § första stycket OSL.

Såvitt framgår av utredningen gav de uppgifter som kom fram vid den
registerslagning polisen gjorde anledning att anta att AA hade skulder hos
Kronofogdemyndigheten. Kontanter är normalt sett egendom av sådant slag
som är svår för Kronofogdemyndigheten att hitta, och en så stor summa som
AA bar på sig kan förväntas bli föremål för utmätning. AA:s innehav av
kontanter täckte väl den skuld han hade hos Kronofogdemyndigheten. Jag har
mot denna bakgrund inte skäl att ifrågasätta Polismyndighetens bedömning att
det fanns förutsättningar att lämna de aktuella uppgifterna till
Kronofogdemyndigheten med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.

Polismyndigheten ska dock kritiseras för att man varken dokumenterade
kontakten med Kronofogdemyndigheten, vilka uppgifter som lämnades ut eller
de omständigheter som beaktades vid intresseavvägningen.
                                                                    Dnr 6112-2015       Sid 6 (7)




Omhändertagande och utlämnande av egendom
Av utredningen framgår att kontanterna var omhändertagna av
Polismyndigheten med stöd av 2 kap. 12 § häkteslagen. Kontanterna var således
i polisens besittning, vilket är en förutsättning för ett förbudsmeddelande enligt
6 kap. 7 § UB. Med ledning av de uppgifter som Polismyndigheten lämnade
mätte Kronofogdemyndigheten ut 51 950 kr och meddelade polisen förbud att
lämna ut det utmätta beloppet till någon annan än Kronofogdemyndigheten eller
den Kronofogdemyndigheten anvisade. Jag delar Polismyndighetens
uppfattning att polisen därmed hade rätt att hålla kvar den utmätta delen av
kontanterna för Kronofogdemyndighetens räkning.

AA har uppgett att han inte heller fick tillbaka resterande kontanter. Av
avvisiteringsprotokollet framgår att AA kvitterade de föremål och kontanter
som tagits om hand vid förvarstagandet i samband med att han frigavs. Den
utredning som Polismyndigheten gjort med anledning av JO:s remiss ger stöd
för att den del av kontanterna som inte mätts ut lämnades tillbaka till honom när
han frigavs. Jag har därför inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder eller göra
några uttalanden i den delen.

Avslutande synpunkter
Polismyndighetens möjlighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till
Kronofogdemyndigheten i syfte att möjliggöra en utmätning av egendom som
påträffats i polisens verksamhet har inte reglerats särskilt. I stället tillämpas
generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Det bör framhållas att generalklausulens
syfte är att vara en ventil för att inte oförutsedda hinder ska uppkomma i
myndigheters verksamhet (se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen,
Zeteo 1 juli 2016, kommentaren till 10 kap. 27 §). Generalklausulen bör därför
alltid tillämpas med försiktighet.

Utsökningsutredningen har i sitt betänkande Ett modernare
utsökningsförfarande (SOU 2016:81) föreslagit ökade möjligheter till
informationsutbyte mellan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter.
Utredningen har bl.a. redovisat antalet distansutmätningar via
Kronofogdemyndighetens jourtelefon under 2014. Den som bemannar
jourtelefonen har i uppgift att distansutmäta egendom som har tagits i beslag
eller omhändertagits av bl.a. Polismyndigheten utanför kontorstid (s. 338).
Under 2014 inkom 1 042 samtal till jourtelefonen. Samtalen resulterade i
194 distansutmätningar till ett sammanlagt värde av 4 107 819 kronor (s. 347).
Det framgår inte hur många av samtalen som gjordes av Polismyndigheten, men
redovisningen ger en bild av att det är relativt vanligt att myndigheter lämnar
information till Kronofogdemyndigheten om egendom som kan bli föremål för
utmätning. Till det redovisade antalet samtal till jourtelefonen kommer de
samtal som sker under kontorstid.

Mot denna bakgrund välkomnar jag att Polismyndigheten avser att införa
enhetliga rutiner för omhändertagande av egendom i samband med ingripanden
                                                                   Dnr 6112-2015       Sid 7 (7)




och förutsätter att arbetet också kommer att omfatta enhetliga rutiner för
utlämnande av uppgifter till Kronofogdemyndigheten. Jag förutsätter också att
rutinerna utformas med utgångspunkt i den försiktighet som måste iakttas vid
tillämpningen av generalklausulen. Jag utgår vidare från att Polismyndigheten
säkerställer att rutinerna görs klara, tydliga och lätta att förstå samt att de
anställda som berörs av dessa frågor får en saklig och korrekt utbildning om vad
som gäller.

Jag vill även stryka under att det givetvis inte får förekomma att polisen utan
stöd i lag omhändertar egendom eller vidtar andra utredningsåtgärder för
Kronofogdemyndighetens räkning. Även om utredningen i detta ärende inte ger
stöd för att det har skett, vill jag framhålla att det inte under några förhållanden
är acceptabelt att t.ex. ett frihetsberövande förlängs för att en utmätning ska
kunna genomföras. Är det tveksamt om Kronofogdemyndigheten kommer att
hinna vidta de åtgärder som behövs för en utmätning bör detta beaktas redan vid
den intresseavvägning som ska göras före kontakten med
Kronofogdemyndigheten. Endast om egendomen faktiskt kan förväntas bli
föremål för utmätning bör en kontakt tas.

Med dessa uttalanden och med den kritik jag riktat mot Polismyndighetens
dokumentationsbrister avslutas ärendet.
