# Kritik mot en rådman vid Skaraborgs tingsrätt i ett initiativärende om handläggningen av ett ärende om adoption

JO 2014-12-08 dnr 6120-2013

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                    Sid
                                                                          2014-12-06                6120-2013             1 (3)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Skaraborgs tingsrätt i ett initiativärende om
                        handläggningen av ett ärende om adoption


                          Beslutet i korthet: En rådman kritiseras för att han vid handläggningen av ett ärende
                          om adoption
                          1. inte låtit de biologiska föräldrarna yttra sig över adoptionsansökan
                          2. inte upplyst de berörda om att ett adoptionsbeslut skulle innebära att adoptivbarnet
                          inte längre – i rättsligt hänseende enligt föräldrabalken – skulle anses vara barn till sin
                          biologiska mor.


                        Initiativet m.m.
                        I samband med JO:s inspektion av Skaraborgs tingsrätt den 15–17 oktober 2013
                        uppmärksammades handläggningen av ett adoptionsärende (Ä 4509-12). Av de
                        granskade handlingarna framgick bl.a. följande:

                        Den 28 december 2012 gavs en adoptionsansökan in till Skaraborgs tingsrätt.
                        Ansökan var undertecknad av AA, född 1951, och BB, född 1987. Enligt
                        ansökan ville AA adoptera BB. I ansökan angavs bl.a. att AA hade haft ett
                        långvarigt förhållande med BB:s mor, CC, samt att AA hade uppfostrat BB
                        sedan denne var 3–4 år gammal.

                        Till ansökan bifogades personbevis med ändamålet ”hemortsbevis” för AA och
                        BB. Personbevis med ändamålet ”adoption” saknades för dem båda, och
                        därmed saknades i ärendet uppgifter om BB:s föräldrar och civilstånd samt
                        uppgifter om AA:s civilstånd och eventuell make eller maka.

                        Den 31 januari 2013 meddelade tingsrätten, genom rådmannen DD, slutligt
                        beslut i ärendet. Enligt beslutet gav tingsrätten AA tillstånd att adoptera BB. Av
                        beslutet framgick vidare att BB därmed var att anse som AA:s adoptivbarn.

                        Beslutet fattades utan att tingsrätten hade hämtat in yttranden från CC och BB:s
                        biologiska far. Det framgick inte heller att AA och BB hade upplysts om
                        konsekvenserna av den aktuella adoptionen (dvs. konsekvenserna av att
                        adoptivbarnets biologiska förälder inte var gift med adoptanten).




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 6120-2013         Sid 2 (3)




Jag beslutade att i ett särskilt ärende utreda tingsrättens handläggning av ärendet
Ä 4509-12.

## Utredning

Utredning
Handlingar i tingsrättens ärende tillfördes JO:s akt.

Därefter uppmanades tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
handläggningen av och beslutet i ärendet. Av yttrandet skulle särskilt framgå
hur handläggningen av ärendet överensstämmer med relevanta bestämmelser i
4 kap. föräldrabalken, FB, och bestämmelsen i 12 § lagen (1996:242) om
domstolsärenden, den s.k. ärendelagen. Domstolen skulle vidare redovisa sin

## Bedömning

bedömning av det som kommit fram.

Tingsrätten (lagmannen EE) gav in ett yttrande till vilket synpunkter från
rådmannen DD fogades.

DD anförde följande:

      Jag meddelade den 31 januari 2013 beslut där jag biföll en ansökan om adoption.
      Jag ska inledningsvis ange att jag idag saknar minne av handläggningen av
      ärendet i fråga och ej kunnat erinra mig något om detta då jag gått igenom
      handlingarna. Jag kan endast konstatera att det enligt mitt förmenande varit helt
      felaktigt av mig att meddela beslutet utan att ha berett den biologiske fadern samt
      modern tillfälle att yttra sig. Orsaken torde vara beroende av brist i kontroll och
      noggrannhet eftersom jag med all säkerhet trott att de beretts tillfälle att yttra sig
      men inte svarat. Det har jag inte kontrollerat i akten varför det blivit fel.
EE anförde följande:
      Tingsrätten kan konstatera att handläggningen av det aktuella ärendet samt
      beslutet inte överensstämmer med vare sig 4 kap. FB eller 12 § ärendelagen.
      Yttranden skulle ha inhämtats av CC samt BB:s biologiske far, men framförallt
      skulle parterna upplysts om konsekvensen av adoptionen då CC och AA inte var
      gifta. Fel har således uppstått vid handläggningen samt vid beslutets meddelande.
      Som berörd befattningshavare uppgett har felet uppstått då man brustit i kontroll
      och noggrannhet.

Rättslig reglering
Syftet med en adoption är att skapa ett rättsligt förhållande mellan adoptanten
(den som adopterar) och adoptivbarnet. För att en adoption ska komma till stånd
krävs ett beslut av domstol efter ansökan av den som vill adoptera. De
grundläggande materiella reglerna om adoption finns i 4 kap. FB. I 4 kap. 6 §
första stycket FB anges vissa allmänna förutsättningar för adoption. Enligt
bestämmelsen ska rätten pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum.

Tillstånd till adoption kan ges åt en person eller åt makar. Enligt 4 kap. 4 § FB
får andra än makar inte adoptera gemensamt. Enligt svensk rätt är det således
inte tillåtet för sambor att adoptera gemensamt.

Av 4 kap. 8 § FB framgår att ett adoptivbarn i rättsligt hänseende betraktas som
adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. Om en make
                                                                  Dnr 6120-2013       Sid 3 (3)




har adopterat den andre makens barn eller adoptivbarn, ska barnet emellertid
anses som makarnas gemensamma. Något motsvarande undantag för sambor
finns inte. Det är alltså, enligt bestämmelserna i FB, inte möjligt för en person
att adoptera sin sambos barn utan att släktskapet mellan den senare sambon och
barnet upphör (jfr Europadomstolens dom den 13 december 2007 i målet
Emonet m.fl. mot Schweiz, ansökan nr 39051/03 och SvJT 2014 s. 832).

Av 4 kap. 5 a § FB följer att den som har fyllt 18 år får adopteras utan
föräldrarnas samtycke. Enligt 4 kap. 10 § tredje stycket FB ska dock en förälder
vars samtycke till adoption inte krävs ändå höras i adoptionsärendet, om det kan
ske.

Ärenden om adoption är indispositiva. Detta innebär bl.a. att domstolen har en
utredningsskyldighet i sådana ärenden. Domstolens utredningsskyldighet
markeras i 4 kap. 10 § FB. Enligt första stycket i bestämmelsen ska domstolen
inhämta upplysningar bl.a. om barnet och sökanden. Domstolen har alltså ett
eget ansvar för att de omständigheter som kan ha betydelse för domstolens
bedömning kommer fram.

Ärenden om adoption handläggs enligt ärendelagen. I 12 § ärendelagen regleras
domstolens s.k. materiella processledning. I bestämmelsen föreskrivs att
domstolen ska se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och
att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpekanden ska domstolen
försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.

Bedömning
Enligt 4 kap. 10 § FB var det rättens skyldighet att höra BB:s biologiska
föräldrar om det kunde ske. Av utredningen framgår att rätten inte ens gjorde
något försök att höra föräldrarna.

Adoptionsbeslutet ledde till att BB inte längre – i rättsligt hänseende enligt FB –
var att anse som son till CC. Enligt min mening innebär bestämmelsen i 12 §
ärendelagen att tingsrätten var skyldig att upplysa BB och AA om denna
konsekvens av ett blivande adoptionsbeslut. Av utredningen framgår att rätten
inte gjorde det.

DD fattade adoptionsbeslutet och ska kritiseras för de angivna bristerna i
handläggningen.

Ärendet avslutas.
