# Kritik mot Kriminalvårdens transporttjänst för transport av en person som var omhändertagen enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Kritik mot Kriminalvården, häktena Norrköping och Växjö för bristande dokumentation

JO 2013-03-28 dnr 6137-2011

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2013-03-28             6137-2011              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvårdens transporttjänst för transport av en person
                        som var omhändertagen enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare
                        i vissa fall, LVM. Kritik mot Kriminalvården, häktena Norrköping och
                        Växjö för bristande dokumentation.


                          Beslutet i korthet: En person som var omhändertagen enligt lagen (1988:870) om vård
                          av missbrukare i vissa fall, LVM, transporterades av Kriminalvårdens transporttjänst från
                          ett behandlingshem i Rosersberg till Förvaltningsrätten i Växjö och tillbaka. Transporten
                          tog fyra dygn i anspråk och medförde fyra övernattningar i häkte för den omhändertagna
                          personen. Kriminalvården kritiseras för det sätt på vilket transporten planerades och
                          genomfördes. Kriminalvården kritiseras även för bristande dokumentation i samband med
                          den omhändertagna personens vistelse i häkte. Beslutet innehåller vidare uttalanden om
                          att det är olämpligt att personer som transporteras enligt de olika lagarna om tvångsvård,
                          exempelvis LVM, samtransporteras med andra klientgrupper.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 29 november 2011, klagade AA på
                        Kriminalvårdens behandling av henne i samband med att hon transporterades från
                        Ekebylunds behandlingshem till Förvaltningsrätten i Växjö och tillbaka. Av anmä-
                        lan och av en till anmälan bifogad skrift från institutionschefen BB, Ekebylunds
                        behandlingshem, framgick i huvudsak följande.

                        AA togs in på Ekebylunds behandlingshem i Rosersberg den 16 februari 2010 på
                        grund av ett omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård
                        av missbrukare i vissa fall, LVM. Den 25 februari 2010 hölls en förhandling i För-
                        valtningsrätten i Växjö med anledning av omhändertagandet. Den 23 februari 2010
                        kl. 9.00 hämtades AA på behandlingshemmet för transport till förhandlingen. Hon
                        återkom till behandlingshemmet den 27 februari 2010. Under denna period
                        tillbringade AA två nätter i häktet Växjö, en natt i häktet Norrköping och en natt i
                        häktet Kronoberg. Hon kände sig kriminell eftersom hon transporterades till-
                        sammans med kriminella personer med handbojor. Hon fick inte något att dricka,
                        fick inte uträtta sina behov eller röka. I häktet Växjö ringde hon för endast 20 av de
                        70 kronor som hon fick, men hon inte fick tillbaka resterande 50 kronor som hon
                        hade lämnat till en vårdare. I häktet Kronoberg blev hon tillsagd att dra ner sina
                        underbyxor.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                       Dnr 6137-2011      Sid 2 (9)




AA begärde även ersättning för de fyra dygnen i häkte.

Utredning
Från Kriminalvården begärdes all dokumentation gällande AA:s vistelse i de ovan
angivna häktena och transporterna av henne under den aktuella tidsperioden.
Kriminalvården översände transportunderlag och sammandrag ur kriminalvårdens
klientadministrativa system (KLAS) avseende AA – utskrivet den 30 december
2011 – och meddelade att det inte fanns någon annan information i KLAS.

Av transportunderlaget framgår i huvudsak följande. AA skulle hämtas från be-
handlingshemmet den 23 februari 2010 kl. 8.55 och lämnas i häktet Norrköping kl.
11.19 samma dag. Hon skulle hämtas från häktet Norrköping den 24 februari 2010
kl. 8.20 och lämnas i häktet Växjö kl. 14.29 samma dag. Den 25 februari 2010
skulle hon hämtas kl. 12.37 för att köras till Förvaltningsrätten i Växjö och efter
förhandlingens slut lämnas i häktet Växjö kl. 14.13. Den 26 februari 2010 skulle
AA hämtas från häktet Växjö kl. 10.15 och lämnas i häktet Kronoberg kl. 18.45
samma dag. Hon skulle hämtas från häktet Kronoberg den 26 februari 2010 kl. 9.06
och lämnas på behandlingshemmet kl. 09.39 samma dag.

I KLAS-utdraget finns två anteckningar från häktet Kronoberg, daterade den 26
februari 2010, varav en avser inskrivning av AA i häktet.

Efter remiss anförde Kriminalvården, genom generaldirektörens ställföreträdare
enhetschefen CC, följande.
      ---

## Anmälan

AA har i en anmälan till JO framfört klagomål mot Kriminalvårdens transporttjänst
      (TPT) med anledning av att hon i februari 2010 fick tillbringa fyra dygn i sträck på
      olika häkten och att hon blev transporterad tillsammans med kriminella med
      handbojor och till olika fängelser. Vidare har AA klagat på att när hon var på häktet
      Växjö ringde hon för endast 20 av de 70 kronor som hon fick, men att hon inte fick
      tillbaka resterande 50 kronor som hon hade kvar och som hon hade lämnat till
      häktespersonal. AA har vidare klagat på att hon på häktet Kronoberg fick dra ner
      sina underbyxor.

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från TPT, region Stockholm och
      region Öst. Av utredningen har följande kommit fram.

## Bakgrund

Vid i ärendet aktuell tid var AA föremål för tvångsvård enligt lagen (1988:870) om
      vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Hon var vid den tiden placerad på be-
      handlingshemmet Ekebylund, Rosersberg. AA blev kallad av Förvaltningsrätten i
      Växjö att personligen inställa sig vid en muntlig förhandling den 25 februari 2010.
      Transporten av AA från behandlingshemmet till Växjö och tillbaka utfördes av TPT.

      TPT
      TPT utför 40 000 – 45 000 inrikesresor per år. De transporter som TPT utför ska ge-
      nomföras så säkert och kostnadseffektivt som möjligt. Verksamheten är uppbyggd
      på så sätt att TPT:s bilar utgår från sina hemdestinationer och möts på olika ställen i
                                                                    Dnr 6137-2011      Sid 3 (9)




landet, där de byter klienter med varandra. Det är vanligt att en klient måste åka med
flera bilar för att nå sin slutdestination. I vissa fall kan endast en del av resan utföras
under en dag och resan måste fortsätta nästkommande dag. Det kan exempelvis in-
träffa att när en klient transporterats till mötesplatsen att det inte finns någon bil som
kan ta emot klienten och köra honom eller henne i riktning mot hans eller hennes
slutdestination. Av kostnadseffektivitetsskäl får olika klienter samåka under en och
samma transport. När en längre resa ska utföras för en klient som är placerad på ett
behandlingshem kan klienten övernatta på behandlingshem eller, om det inte är
möjligt, på häkte eller polisarrest. För att TPT ska kunna köra en klient till ett be-
handlingshem för övernattning krävs till att börja med att det finns en av beställaren
ordnad nattplats för klienten på behandlingshemmet och att transporten till behand-
lingshemmet är möjlig att utföra tidsmässigt. Vid i ärendet aktuell tid krävdes därut-
över att klienten inte samåkte med andra klienter belagda med fängsel. Enligt Kri-
minalvårdens säkerhetshandbok, i dess version vid den aktuella tiden, kunde an-
vändning av handfängsel utan koppling till personal endast ske inom skalskyddade
områden. TPT:s bilar fick därför inte stanna på ett verksamhetsställe utan skalskydd,
som t.ex. behandlingshem, om i bilen fanns med en klient belagd med fängsel. Ett
sådant uppehåll kan numera göras om sammankoppling av handfängslet sker till
midjefängsel. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda återstår alternativet att
nyttja häkten och polisarrester.
TPT hämtade AA den 23 februari 2010 från behandlingshemmet Ekebylund för att
påbörja hennes resa till Växjö. Någon möjlighet att genomföra hela transporten
samma dag eller dagen innan förhandlingen fanns inte. Det var därför nödvändigt att
påbörja resan två dagar innan förhandlingen. Bilen som AA åkte med den 23
februari skulle till häktet Norrköping och där fanns inte någon mötande bil som
skulle åt det håll som hon skulle. Det fanns inte heller något LVM-hem i närheten.
AA åkte den 24 februari från häktet Norrköping till häktet Växjö, dit hon skulle
enligt beställningen. Den muntliga förhandlingen som hölls den 25 februari pågick
till kl. 14. Det var då för sent att påbörja en returtransport eftersom alla andra bilar
redan hade haft ”möte” och bytt klienter. AA kom den 26 februari till häktet
Kronoberg kl. 18.45 och då var det inte möjligt för personalen att inom arbetstids-
reglerna köra tur och retur till behandlingshemmet Ekebylund. Den 27 februari blev
AA transporterad från häktet Kronoberg till behandlingshemmet. I det aktuella fallet
fanns det ingen möjlighet att köra AA till något behandlingshem på grund av att det
fanns andra klienter med i bilen som var belagda med fängsel och då det tidsmässigt
inte hade varit möjligt.

Häktet Växjö
AA skrevs in vid häktet Växjö den 24 februari 2010. Vid inskrivningen upprättades
en avvisiteringsrapport. Av den rapporten framgår inte att AA skulle ha haft med sig
några kontanta medel, vilket annars skulle ha noterats. AA ansökte den 25 februari
2010 om att beviljas häktesbidrag om 90 kronor. Sökt häktesbidrag beviljades och
utbetalades till AA samma dag. Vad AA i övrigt framfört i sin anmälan till JO
avseende sin vistelse på häktet Växjö finns det ingen dokumentation om. Efter det
att AA fått beviljat häktesbidrag har hon själv ansvarat och disponerat över det.
Huruvida AA skulle ha köpt ett telefonkort till INTIK-systemet framgår inte av de
handlingar som finns idag. Någon dokumentation som stödjer att AA skulle ha
överlämnat pengar till kriminalvårdspersonal finns inte.

Häktet Kronoberg
Häktet Kronoberg tar årligen in 9 000 – 10 000 personer i häktet. Då AA endast till-
bringat en natt på häktet för över två år sedan har personalen inte kunnat erinra sig
om de faktiska omständigheterna kring hennes vistelse på häktet. Av vad AA
uppgett i sin anmälan till JO får antas att häktet vid hennes ankomst dit bedömt att
en ytlig kroppsbesiktning av henne var påkallad för att säkerställa att bl.a. vapen och
narkotika inte förs med in på häktet.
Häktets rutiner beträffande hur ytliga kroppsbesiktningar ska genomföras är desam-
ma allt sedan i ärendet aktuell tid. Den ytliga kroppsbesiktningen utförs i ett avskilt
                                                                   Dnr 6137-2011       Sid 4 (9)




utrymme där endast den som ska tas in i häkte och kriminalvårdspersonal närvarar.
Kroppsvisitation och kroppsbesiktning av kvinnor utförs endast av kvinnlig perso-
nal. Innan den ytliga kroppsbesiktningen genomförs informeras personen som ska
genomgå denna om varför den görs och hur den kommer att gå till. Den ytliga
kroppsbesiktningen genomförs på sådant sätt att den som ska genomgå denna om-
beds att ta av sig sina klädesplagg så att dessa kan genomsökas var för sig. När klä-
desplagg på överkroppen är genomsökta erbjuds personen att återigen sätta på sig
dessa innan klädesplaggen på underkroppen genomsöks. För att så långt som möjligt
kunna säkerställa att inget otillåtet föremål medförs ombeds personen att även dra
ner sina underkläder, utan att dessa tas av, för att sedan dra upp dessa igen.

Författningsbestämmelser m.m.
Följande lagbestämmelser var gällande vid den tid som är aktuell i detta ärende.
Av 1 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. framgår att
den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av någon annan anledning
inte får underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som ändamålet
med häktningen samt ordning och säkerhet kräver. Den häktade skall behandlas så
att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det är lämp-
ligt, skall åtgärder vidtas för att ge den häktade det personliga stöd och annan hjälp
som han eller hon behöver. Sådana åtgärder får dock vidtas endast om den häktade
samtycker till detta.
I 2 § nämnd lag anges följande. Om det inte är uppenbart onödigt, skall den häktade
senast vid ankomsten till förvaringslokalen kroppsvisiteras för eftersökande av fö-
remål som han eller hon enligt vad som följer av denna lag inte får inneha.
I övrigt får den häktade kroppsvisiteras för eftersökande av sådana föremål när
    1.   det finns anledning att anta att ett sådant föremål skall anträffas på den häk-
         tade,
    2.   det sker stickprovsvis eller också i anslutning till en större undersökning
         som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom förvaringslokalen och den
         häktade har eller har haft särskild anknytning till det utrymme som berörs
         av undersökningen,
    3.   den häktade skall ta emot eller har haft obevakat besök, eller
    4.   den häktade efter vistelse utanför förvaringslokalen återvänder dit.
Vad som har sagts i andra stycket hindrar inte att det i annat fall görs sådan ytlig
kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast avser
eftersökande av vapen eller annat farligt föremål.
I den mån det anses påkallat får, enligt 2 a § samma lag, även kroppsbesiktning
företas i de fall som avses i 2 § första och andra styckena.
Av 2 b § nämnd lag framgår bl.a. följande. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
får inte göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn
som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara. En
häktad får hållas avskild från andra häktade, om det är nödvändigt för att verkställa
ett beslut om kroppsbesiktning.
Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevitt-
nas av annan än en kvinna, en läkare eller en legitimerad sjuksköterska. Följande åt-
gärder får emellertid verkställas och bevittnas av en man, nämligen,
    1.   kroppsvisitation som avses i 2 § tredje stycket, och
    2.   kroppsvisitation som sker med metalldetektor eller liknande teknisk anord-
         ning.
I 25 § samma lag framgår att när någon i annat fall än som avses i 1 och 23 §§ tas in
i kriminalvårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för
brott eller tas i förvar i polisarrest, skall denna lag, med särskilt beaktande av anled-
                                                                   Dnr 6137-2011      Sid 5 (9)




ningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla i tillämpliga delar, om inte an-
nat föreskrivs i lag eller annan författning.
Enligt 2 § första stycket e) i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
transportverksamhet m.m. (KVFS 2006:11), transportföreskrifterna, vilka fortfaran-
de är gällande, ska transporttjänsten på uppdrag planera och utföra bl.a. inrikes
transporter som ankommer på Kriminalvården när en polismyndighet har beslutat
om handräckning.
Enligt 7 § i transportföreskrifterna ska transporttjänsten hos polismyndigheten hämta
in sådana uppgifter om den som skall transporteras som kan vara av betydelse för
genomförandet av transporten.
Av 13 § första stycket i transportföreskrifterna framgår bl.a. att uppehåll för mål-
tider, övernattningar eller andra avbrott i transporten med transporterade personer
som omhändertagits enligt LVM får, om uppehåll inte kan förläggas till lokaler eller
institutioner som är förknippade med det aktuella omhändertagandet, endast göras i
häkten eller polisarrester.
I de allmänna råden till 13 § i transportföreskrifterna anges följande. I transport-
tjänstens uppdrag att utföra transporter grundade på polismyndigheters beslut om
handräckning enligt de i 13 § angivna lagarna ligger att vidmakthålla frihetsberö-
vandet. Det är därför nödvändigt att det finns möjlighet att tillfälligt placera en sådan
omhändertagen i häkte eller polisarrest. Emellertid är sådana omhändertagna perso-
ner i vissa fall frihetsberövade p.g.a. vårdbehov av olika slag och den omständig-
heten måste beaktas i samband med transportplaneringen bl.a. vad gäller lämplig
plats för uppehåll under transporten. Omständigheterna kring den transporterades
person kan leda till olika bedömningar av det lämpliga i att göra uppehåll med denne
i häkte eller polisarrest. Bedömningen kan variera från att det kan anses lämpligt till
att det får anses som helt oacceptabelt. Sålunda kan det, t.ex. vid transporter av svårt
sjuka personer eller av barn under femton år, framstå som i högsta grad olämpligt
med ett sådant uppehåll. Man måste dock även beakta längden av uppehållet. En
förvaring i häkte eller polisarrest får i allmänhet anses bli allt mer olämplig ju längre
den varar. Dessa omständigheter medför att det måste göras en bedömning i varje
enskilt fall om möjligheterna till uppehåll i häkte eller polisarrest varvid man också
måste beakta och göra en avvägning mot de transportekonomiska konsekvenser som
kan uppkomma för det fall häkte eller polisarrest inte utnyttjas. I de fall den trans-
porterade personens förhållanden är sådana att placering i häkte eller polisarrest kan
ifrågasättas kan sådana överväganden som ovan sägs resultera i bedömningen att
uppehåll i häkte eller polisarrest inte bör göras alls eller att i vart fall längre sådant
uppehåll – övernattning eller dylikt – inte bör göras under det att kortare uppehåll
för t.ex. måltider kan accepteras. I samband med planeringen av en transport kan det,
med hänsyn till de bedömningar som måste göras, vara lämpligt att kontakt tas med
den som beställt handräckningen hos polisen och/eller med andra hem eller institu-
tioner som är förknippade med det aktuella frihetsberövandet för samråd om trans-
porten.
I 2 kap. 12 § i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för behandling i häkte
(KVFS 2007:1), som gällde vid i ärendet aktuell tid, anges att en häktad får beviljas
bidrag till fickpengar om han eller hon under tiden i häkte saknar eller i häktet har
begränsad tillgång till ekonomiska medel vid dagen för utbetalningstillfället. Bidra-
get får, tillsammans med de medel han eller hon själv eventuellt innehar, uppgå till
högst 0,2 % av gällande prisbasbelopp, avrundat till närmast högre tiotal kronor och
betalas ut en gång per vecka.
Enligt 4 kap. 13 § i KVFS 2007:1 skall vid behov den som skall kroppsvisiteras, ge-
nomgå ytlig kroppsbesiktning eller kroppsbesiktning, få ombyteskläder eller annat
att ta på sig.
Vid kroppsvisitation skall, enligt 4 kap. 15 § i KVFS 2007:1, den som skall visiteras
ta av sig ytterkläder och överlämna dessa samt andra tillhörigheter för undersökning.
                                                                   Dnr 6137-2011      Sid 6 (9)




Om övriga kläder behöver undersökas, skall även dessa överlämnas för undersök-
ning.
Av 4 kap. 16 § i KVFS 2007:1 framgår följande. Vid ytlig kroppsbesiktning skall
den som skall undersökas uppmanas att helt klä av sig och därefter ställa sig upp.
Därefter skall den nakna kroppen inklusive förekommande proteser undersökas. Det
är inte tillåtet att vidröra andra delar av kroppen än huvudhår och eventuell peruk.
Den som undersöks får uppmanas att visa upp fotsulorna, handflatorna samt lyfta
upp armarna så att armhålorna kan kontrolleras. Han får inte anmodas att inta andra
speciella ställningar så att andra delar av kroppen skall kunna granskas.
I 5 kap. 1 § i KVFS 2007:1 anges bl.a. att en häktad får i sitt bostadsrum inneha
högst 1 500 kronor och att pengar som den häktade inte själv önskar inneha skall
sättas in på kontot för Egna Medel i Kriminalvårdens bokföring.
Enligt 5 kap. 2 § andra stycket i KVFS 2007:1 ansvarar den häktade själv för de till-
hörigheter som han får inneha i bostadsrummet.
Av 5 kap. 5 § i KVFS 2007:1 framgår att till förvaring i häktet får normalt endast tas
emot personliga tillhörigheter som kan anses nödvändiga under den häktades vistel-
se i häktet, såsom kläder för utevistelser, värdehandlingar, värdesaker och pengar,
och som utan olägenhet kan förvaras av häktet. Värdeföremål skall förvaras i säker-
hetsskåp.
I 5 kap. 6 § i KVFS 2007:1 anges följande. En förteckning med beskrivning skall
upprättas över alla tillhörigheter som förvaras av häktet och egendom med stort eko-
nomiskt värde skall även fotograferas.
Förteckningen skall skrivas under av den häktade och den tjänsteman som upprättat
förteckningen. Om den häktade vägrar att skriva under skall ytterligare en tjänste-
man kontrollera förtecknade föremål och skriva under förteckningen.
Förteckningen skall löpande uppdateras avseende inlämning och uttag av tillhörig-
heter, vilka skall vara kvitterade av den häktade.
En inventering av den häktades tillhörigheter skall äga rum vid behov och anteck-
ning om att sådan inventering gjorts skall göras på det dokument där egendomen
finns förtecknad. Den häktade skall erbjudas att närvara vid sådan inventering.
Häktet ansvarar enbart för egendom som tagits emot för förvaring och förtecknats.
Sådan egendom skall förvaras så att den inte kan åtkommas av obehörig. Häktet
skall ha rutiner som garanterar att häktads egendom hanteras på ett säkert sätt.
Häktet ansvarar inte för personlig egendom som den häktade innehar hos sig.

Kriminalvårdens bedömning
Inledningsvis kan konstateras att Kriminalvårdens transporttjänst varje år utför ett
stort antal transporter av personer för annan myndighets räkning. Personer som är
omhändertagna enligt LVM har ett vårdbehov. Det är därför givetvis önskvärt att så-
dana personer inte vistas längre tid än nödvändigt i häkte. I förevarande fall har ett
antal faktorer gjort att AA fått vistas i häkte under en längre tid, vilket är beklagligt.
Med hänsyn till de förutsättningar som förelegat anser Kriminalvården emellertid att
transporten av AA har genomförts på ett så skyndsamt sätt som varit möjligt i detta
fall.
I Kriminalvårdens klientadministrativa system KLAS Häkte finns inte längre några
uppgifter om AA registrerade på grund av att uppgifterna gallras två år efter att en
person skrivits ut. Av den dokumentation som finns kvar har kommit fram att
AA inte hade några kontanta medel med sig vid sin ankomst till häktet Växjö och att
häktet beviljade och utbetalade till AA 90 kronor i häktesbidrag. AA ansvarade
därefter själv för pengarna. Inlämning av tillhörigheter för förvaring av häktet skulle
enligt då gällande föreskrifter dokumenteras av häktespersonal och kvitteras av den
häktade. Någon dokumentation om att AA överlämnat pengar till
                                                                       Dnr 6137-2011     Sid 7 (9)




      kriminalvårdspersonal för förvaring finns inte. Vidare utredningsåtgärder i denna del
      bedöms inte meningsfulla.
      Omständigheterna kring AA:s klagomål mot häktet Kronoberg har, med hänsyn till
      den tid som förflutit sedan hon var placerad på häktet och till det mycket stora antal
      klienter som häktet sedan dess har skrivit in, inte kunnat utredas. Av AA:s egna
      uppgifter att döma är det rimligt att anta att häktet vid hennes ankomst dit bedömt att
      en ytlig kroppsbesiktning av henne var påkallad för att säkerställa att bl.a. vapen och
      narkotika inte förs med in på häktet. Utifrån vad som framkommit om hur ytliga
      kroppsbesiktningar genomförs på häktet Kronoberg och av vad AA anfört avseende
      detta finner Kriminalvården att det inte framkommit något som tyder på att AA
      skulle ha behandlats felaktigt.
      ---
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Rättslig reglering
De bestämmelser som Kriminalvården har redogjort för i remissvaret har numera
upphört att gälla. Den 1 april 2011 trädde nya regler på kriminalvårdsområdet i
kraft: häkteslagen (2010:611), häktesförordningen (2010:2011) och Kriminalvår-
dens föreskrifter och allmänna råd för häkte, KVFS 2011:2, (häktesföreskrifterna).
Sedan den 1 juli 2012 gäller nya föreskrifter för transportverksamheten; Kriminal-
vårdens föreskrifter och allmänna råd om transportverksamheten (KVFS 2012:6).
Som Kriminalvården angett är de äldre bestämmelserna tillämpliga i detta ärende.

Enligt 6 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården får Kri-
minalvården bistå andra myndigheter med inrikes- och utrikestransporter av perso-
ner som är berövade friheten. För varje person som transporteras av Kriminalvår-
den ska det föras journal.

Av 1a § förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
följer att det ska föras journal för varje person som är intagen i häkte enligt 1 § för-
ordningen. Av 1 § andra stycket nämnda förordning framgår att den bl.a. gäller den
som har tagits in i häkte för något annat ändamål än verkställighet av påföljd för
brott.

Planering och genomförande av transporten
Av utredningen i ärendet framgår att transporten av AA från Rosersberg till Växjö
och tillbaka – en resa om cirka 980 kilometer (tur och retur) – kom att ske etappvis
under fyra dygn och medförde att AA vistades fyra nätter i häkte. Kriminalvården
har bekräftat att personer som var belagda med fängsel medföljde under
transporten av AA.

Kriminalvårdens transporttjänst utför – förutom transporter av häktade och intagna
i anstalt – transporter av personer som berövats friheten med stöd av en mängd
olika lagar, bl.a. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), la-
gen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen
(1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Lämpligheten av att
personer som berövats friheten på olika grunder transporteras tillsammans har be-
                                                                   Dnr 6137-2011     Sid 8 (9)




handlats b.la. i betänkandet Transporter av frihetsberövade (SOU 2011:7). I betän-
kandet redovisas att samtransporter med andra klientgrupper förekommer vid
transporttjänstens transporter av bl.a. tvångsvårdade personer (SOU 2011:7 s. 230).
Enligt utredaren eftersträvas i dag att personer som transporteras åt andra myndig-
heter inte ska transporteras tillsammans med personer som är föremål för kriminal-
vård. Utredaren föreslår att det utformas tydliga föreskrifter och riktlinjer på myn-
dighetsnivå när det gäller bl.a. lämpligheten av samtransporter. Utgångspunkten
bör därvid – enligt utredaren – vara att personer som transporteras enligt de olika
lagarna om tvångsvård inte samtransporteras med andra klientgrupper (se SOU
2011:7 ss. 234-238). Jag vill framhålla att min uppfattning är att det allmänt sett
framstår som olämpligt att personer som transporteras enligt de olika lagarna om
tvångsvård, exempelvis LVM, samtransporteras med andra klientgrupper.

Som Kriminalvården konstaterat har personer som är omhändertagna enligt LVM
ett vårdbehov. Ett häkte är från medicinsk och humanitär synpunkt en olämplig
förvaringsplats för personer som frihetsberövats på grund av ett vårdbehov. Häkten
bör därför inte annat än under mycket begränsad tid användas för tillfällig förva-
ring av personer med ett sådant behov.

Av utredningen att döma berodde uppdelningen av resan i etapper och de många
övernattningarna i häkte inte på att någon oförutsedd händelse inträffade under
transporten. Tvärtom ger utredningen intrycket att transporten från början var
planerad att genomföras på detta sätt. Jag inser att uppdraget att planera och utföra
transporter av människor, som av olika anledningar är berövade friheten, på ett
kostnadseffektivt och säkert sätt inte är enkelt. Enligt min uppfattning är det dock
inte acceptabelt att transporten av AA tog fyra dygn i anspråk och medförde fyra
övernattningar i häkte. Jag är mycket kritisk till Transporttjänstens sätt att planera
och genomföra transporten av AA.

Brister i dokumentation
Kriminalvården har i sitt yttrande anfört att orsaken till att det inte finns några upp-
gifter om AA i kriminalvårdens klientadministrativa system, KLAS Häkte, är att
uppgifterna gallras två år efter att en person skrivits ut. När dokumentation gällan-
de AA:s vistelse i häkte under den aktuella tidsperioden inhämtades av JO hade det
dock inte gått två år sedan AA skrevs ut. Som framgår av redogörelsen för
innehållet i den inhämtade dokumentationen fanns det då inte några anteckningar
alls avseende AA:s vistelse i häktena Norrköping och Växjö. Detta kan inte tolkas
på annat sätt än att häktena Norrköping och Växjö brustit i sin skyldighet att föra
journal. Jag är kritisk till detta.

Övriga frågor
Vad som framkommit genom utredningen ger inte stöd för att AA under vistelserna
i häkte behandlats i strid med bestämmelserna i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl.

Det ankommer inte på JO att pröva frågor om skadestånd.
                                                                  Dnr 6137-2011    Sid 9 (9)




Med anledning av den pågående översynen av regleringen kring transporter av fri-
hetsberövade finner jag skäl att skicka en kopia av mitt beslut till Justitiedeparte-
mentet för kännedom.

Ärendet avslutas.
