# Kritik mot en länsrätt för brister i handläggningen av psykiatrimål, bl.a. fråga om tillämpningen av bestämmelserna om kommunicering och muntlig förhandling

JO 2004-06-07 dnr 615-2003

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                     Sid
                                                                            2004-06-07              615-2003               1 (7)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en länsrätt för brister i handläggningen av psykiatrimål,
                        bl.a. fråga om tillämpningen av bestämmelserna om kommunicering
                        och muntlig förhandling


                        Den 7 juni 2004 meddelade JO Berggren ett beslut med följande innehåll.

## Initiativet

Vid min inspektion av Länsrätten i Vänersborg den 12–14 november 2002
                        antecknades följande till protokollet under punkten 3.1.3 (JO:s dnr 3573-2002).

                                  Vid genomgången av akter i psykiatrimål noterades följande. De flesta
                                  chefsöverläkarna använder en särskild blankett för ansökningar och anmälningar
                                  enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen
                                  (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). På blanketten finns ett avsnitt där
                                  patienten kan kryssa i huruvida han önskar eller inte önskar muntlig förhandling
                                  i målet. Det finns också ett avsnitt där chefsöverläkaren kan anteckna om
                                  patienten med hänsyn till sitt psykiska tillstånd kan närvara vid en muntlig
                                  förhandling eller ej. Om patienten angett att han inte önskar muntlig förhandling
                                  föreläggs han normalt att svara senast en viss dag. Samtidigt anmodas det
                                  offentliga biträdet att yttra sig senast vid samma tillfälle. Det förekommer att
                                  länsrätten i föreläggandet till patienten och i anmodan till det offentliga biträdet
                                  antecknar att om muntlig förhandling önskas skall detta meddelas domstolen
                                  snarast eller senast en viss dag.
                                  Det observerades att länsrätten i vissa mål inte hade förelagt patienten att yttra
                                  sig över ansökan. I målen hade endast det offentliga biträdet anmodats att
                                  komma in med yttrande. Så var fallet i mål 2634-01, 514-02, 515-02, 991-02,
                                  1062-02, 1128-02 och 1183-02.
                                  I ett flertal mål som rörde medgivande till fortsatt vård enligt LPT eller LRV
                                  hade länsrätten inte hållit muntlig förhandling. Någon sakkunnig hade inte heller
                                  hörts i dessa mål. I mål nr 14-02, 1190-02, 1662-02 och 1707-02 hade
                                  patienterna, såvitt framgick av handlingarna, inte gett uttryck för att de inte
                                  önskade muntlig förhandling. Länsrätten hade i dessa mål förelagt patienterna att
                                  yttra sig över ansökan senast en viss dag.
                        Jag beslutade att inhämta länsrättens yttrande beträffande tillämpningen i
                        psykiatrimål av bestämmelserna om dels föreläggande till part att yttra sig över
                        en ansökan, dels muntlig förhandling och hörande av sakkunnig. Yttrandet
                        skulle särskilt behandla handläggningen av målen med ovan angivna
                        målnummer.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 615-2003        Sid 2 (7)




Utredning
Rådmannen AA yttrade följande.

     De psykiatriska sjukhusen inom länsrättens domkrets använder sig sedan länge
     av en särskild blankett för ansökan/anmälan enligt LPT resp. LRV. På blanketten
     kan patienten med sin egenhändiga namnunderskrift bekräfta att han tagit del av
     ansökan/anmälan och att han är medveten om att han kan inkomma med
     synpunkter till länsrätten inom fem dagar från det datum han tagit del av
     ansökan/anmälan. Till ansökan/anmälan bifogas en särskild blankett benämnd
     vårdplan/behandlingsplan eller enbart behandlingsplan varav framgår bl.a. de
     omständigheter som åberopas till stöd för ansökan/anmälan. På blanketten kan
     patienten ange att han tagit del av ansökan/anmälan och medföljande handlingar.
     Blanketterna är så utformade att dessa knappast kan missförstås.
     Målen 2634-01 och 1128-02 gäller ansökan om förlängning enligt 9 § LPT
     beträffande samma patient. I båda målen har patienten genom sin namn-
     underskrift bekräftat att han tagit del av ansökan och att han är medveten om att
     han inom viss tid kan inkomma med synpunkter till länsrätten. Han har också
     genom sin underskrift på behandlingsplanen bekräftat att han tagit del av
     ansökan och medföljande handlingar. I målen har inte framkommit någon
     omständighet som gett anledning att ifrågasätta om patienten fått del av allt
     material. Med hänsyn härtill och då inget nytt tillkommit i länsrätten har jag inte
     förelagt patienten att yttra sig. Inom länsrätten är vi självfallet medvetna om
     bestämmelserna i 10 § förvaltningsprocesslagen och blanketternas utformning
     har mot bakgrund av denna bestämmelse diskuterats domarna emellan. Eftersom
     patienten så nyligen fått del av ansökan och övriga handlingar genom sjukhusets
     försorg har jag liksom mina kollegor emellertid bedömt det som uppenbart
     onödigt att kort tid härefter tillställa patienten samma handlingar med
     föreläggande för honom att yttra sig häröver. Härtill kommer att det i dessa fall
     förordnas ett offentligt biträde för patienten och denne anmodas att inkomma
     med yttrande i målet. Så har också skett i de ovannämnda målen. Förordnande av
     offentligt biträde sker oftast efter muntlig kontakt och i samband därmed
     uppmärksammas det offentliga biträdet på att patienten delgetts handlingarna
     enbart genom sjukhusets försorg. Enligt min erfarenhet är de offentliga biträdena
     då särskilt noga med att gå igenom handlingarna med patienten och förvissa sig
     om att patienten, om dennes tillstånd så medger, förstått innebörden. Vid mina
     kontakter med de offentliga biträdena har jag framhållit önskvärdheten av att de
     personligen sammanträffar med patienten om detta är möjligt och sådant
     sammanträffande nyligen inte ägt rum, exempelvis vid senaste ansökan om
     förlängning. Även om jag således inte genom ett formellt föreläggande berett
     patienten tillfälle att yttra sig i de fall där delgivning redan skett genom
     sjukhusets försorg har jag, mot bakgrund av de speciella förhållanden som ofta
     råder i mål av förevarande slag, funnit att det tillämpade förfarandet på ett
     rättssäkert sätt garanterar att patientens inställning kunnat inhämtas. Det förtjänar
     vidare framhållas att de advokater som anlitas i LPT- och LRV-mål är mycket
     väl förtrogna med målgrupperna och de krav som ställs och att de genom ett
     mångårigt arbete fått en mycket god förmåga att ta sig an de patienter varom här
     är fråga. I nu aktuella mål har det offentliga biträdet efter samtal med patienten
     skriftligen yttrat sig och därvid angett patientens synpunkter. Det kan tilläggas
     att patienten haft samma offentliga biträde i båda målen.
Rådmannen BB yttrade följande.

     Föreläggande till patienten saknas i mål nummer 514-515-02, 991-02 och 1183-
     02. Samtliga patienter har beretts tillfälle att ta del av chefsöverläkarens
     ansökan/anmälan. Tre av dem har skrivit på och anmärkt att de inte önskar
     muntlig förhandling. Den fjärde (514-02) är en mycket sjuk patient som helt
     igenom vägrar att skriva under handlingarna. Offentliga biträdet kan på grund av
     patientens tillstånd inte etablera någon kontakt eller få hennes ställningstagande
                                                                          Dnr 615-2003       Sid 3 (7)




     klarlagt. I samtliga mål har det offentliga biträdet gjort den bedömningen att
     muntlig förhandling inte skall hållas. Att skicka föreläggande med handlingar
     som patienten nyligen sett har bedömts som obehövligt.
     Muntlig förhandling har inte hållits i mål nummer 14-02 och 1190-02 trots att
     patienten inte uttryckt något om muntlig förhandling eller i övrigt skrivit på
     några handlingar. Det gäller patienter som lever utanför sjukhuset. Här får man
     räkna med att chefsöverläkaren inte fått tag på patienten för delgivning av
     handlingarna. Att länsrätten i dessa lägen förelägger patienten att yttra sig över
     handlingarnas innehåll är en nödvändighet. De offentliga biträdena har ett
     stående mandat från länsrätten att genast meddela oss så fort det finns den minsta
     anledning att hålla muntlig förhandling.
Rådmannen CC yttrade följande.

     De psykiatriska sjukhusen inom länsrättens domkrets använder sig sedan länge
     av en särskild blankett för ansökan/anmälan enligt LPT resp. LRV. På blanketten
     kan patienten med sin egenhändiga namnunderskrift bekräfta att han tagit del av
     ansökan/anmälan och att han är medveten om att han kan inkomma med
     synpunkter till länsrätten inom fem dagar från det datum han tagit del av
     ansökan/anmälan. Till ansökan/anmälan bifogas en särskild blankett benämnd
     vårdplan/behandlingsplan eller enbart behandlingsplan varav framgår bl.a. de
     omständigheter som åberopas till stöd för ansökan/anmälan. På blanketten kan
     patienten ange att han tagit del av ansökan/anmälan och medföljande handlingar.
     Blanketterna är så utformade att dessa knappast kan missförstås.
     Målet 1062-02 gäller ansökan om förlängning enligt 7 § LPT. I målet har den
     enskilde parten (patienten) genom sin namnunderskrift bekräftat att hon tagit del
     av ansökan och att hon är medveten om att hon inom viss tid kan inkomma med
     synpunkter till länsrätten. I målet har inte framkommit någon omständighet som
     gett anledning att ifrågasätta om patienten fått del av allt processmaterial. Med
     hänsyn härtill och då inget nytt tillkommit i länsrätten har jag inte förelagt
     patienten att yttra sig. Inom länsrätten är vi självfallet medvetna om bestämmel-
     serna i 10 § förvaltningsprocesslagen och blanketternas utformning har mot
     bakgrund av denna bestämmelse diskuterats domarna emellan. Eftersom
     patienten så nyligen fått del av ansökan och övriga handlingar genom sjukhusets
     försorg har jag liksom mina kollegor emellertid bedömt det som uppenbart
     onödigt att kort tid härefter tillställa patienten samma handlingar med
     föreläggande för henne att yttra sig häröver. Härtill kommer att det i detta fall
     förordnas ett offentligt biträde för patienten och denne anmodas att inkomma
     med yttrande i målet. Så har också skett i aktuellt mål. Förordnande av offentligt
     biträde sker oftast efter muntlig kontakt och i samband därmed uppmärksammas
     det offentliga biträdet på att patienten delgetts handlingarna enbart genom
     sjukhusets försorg. Enligt min erfarenhet är de offentliga biträdena då särskilt
     noga med att gå igenom handlingarna med patienten och förvissa sig om att
     patienten, om dennes tillstånd så medger, förstått innebörden. Det förutsätts
     givetvis att det offentliga biträdet personligen sammanträffar med patienten om
     detta är möjligt. Skulle inte detta ske får ett ställningstagande göras avseende den
     fortsatta handläggningen med hänsyn till detta faktum.
     Även om jag således inte genom ett formellt föreläggande berett patienten
     tillfälle att yttra sig i de fall där delgivning redan skett genom sjukhusets försorg
     har jag, mot bakgrund av de speciella förhållanden som ofta råder i mål av
     förevarande slag, funnit att det tillämpade förfarandet på ett rättssäkert sätt
     garanterar att patientens inställning kunnat inhämtas. Det förtjänar vidare
     framhållas att de advokater som anlitas i LPT-och LRV-mål är mycket väl
     förtrogna med målgrupperna och de krav som ställs och att de genom ett
     mångårigt arbete fått en mycket god förmåga att ta sig an de patienter varom här
     är fråga. I nu aktuella mål har det offentliga biträdet efter samtal med patienten
     skriftligen yttrat sig och därvid angett patientens synpunkter.
                                                                            Dnr 615-2003       Sid 4 (7)




      Beträffande fråga om muntlig förhandling har patienten i chefsöverläkarens
      blankett angående ansökan enligt LPT angett att hon inte önskar muntlig
      förhandling. Vidare har det offentliga biträdet i sitt yttrande till länsrätten angett
      att patienten "begär inte muntlig förhandling". I domen har antecknats att
      länsrätten funnit det uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhandling.
Rådmannen DD yttrade följande.

      I de fall chefsöverläkarens ansökan avser en patient som har permission saknas
      oftast dennes underskrift att han tagit del av ansökan och inställningen till
      muntlig förhandling. Länsrätten förelägger då patienten att svara senast en viss
      dag, samtidigt som ett offentligt biträde förordnas. Patienten kan då antingen
      själv eller genom biträdet framföra sin inställning till ansökan och om han önskar
      muntlig förhandling eller inte. När yttrandet kommit in görs en bedömning av
      behovet att höra en sakkunnig läkare och om det i övrigt kan vara av värde att
      hålla en muntlig förhandling. Ofta ter det sig mindre angeläget med en muntlig
      förhandling för patienter som har mer långvarig permission och som inte begär
      muntlig förhandling eftersom inslaget av tvång är begränsat i dessa fall. I princip
      avslås aldrig en begäran om muntlig förhandling. I undantagsfall kan det ske om
      muntlig förhandling hållits veckan innan.
      I målen 1662-02 och 1707-02 fanns inte något besked från patienten eller
      biträdet om muntlig förhandling. I det förstnämnda målet hade dock biträdet
      träffat patienten och därefter yttrat sig skriftligt till länsrätten. Till yttrandet
      bifogade biträdet sin kostnadsräkning. Detta tolkades av länsrätten som att
      muntlig förhandling inte begärdes. Det sistnämnda målet gällde också en patient
      som hade permission. Varken länsrätten eller biträdet lyckades få kontakt med
      patienten. Av ansökan framgick dock att läkaren träffat patienten några dagar
      innan ansökan lämnades in till länsrätten. Läkarens ansökan var relativt utförligt
      motiverad. Länsrätten bedömde att målet kunde avgöras på handlingarna. Härvid
      beaktades att det fanns starka skäl som talade för bifall till ansökan, att patienten
      uppenbarligen höll sig undan samt att han hade ständig permission.
Lagmannen EE yttrade följande.
      Länsrätten är medveten om att det är tveksamt om det tillämpade förfarandet att
      låta delgivning med patienten ske genom läkarens försorg kan anses förenligt
      med bestämmelserna i 18 § förvaltningsprocesslagen. Denna bestämmelse avser
      att garantera att den enskilde får kännedom om allt material i målet och att han
      får tillfälle att yttra sig över det innan målet avgörs. Undantag från kommunika-
      tionsskyldigheten har skett mot bakgrund av att behandlande läkare redan delgett
      patienten handlingarna och att det med hänsyn härtill kan uppfattas som
      förvirrande och i vissa fall skapa oro för patienten med en ny delgivning.
      Länsrätten har sedan länge en pågående diskussion med aktuella sjukhus om
      utformningen av blanketter för ansökan/anmälan. Länsrätten har efter
      genomgången med Justitieombudsmannen den 14 november 2002 i samråd
      beslutat att, i avvaktan på Justitieombudsmannens synpunkter, alltid förelägga
      patienten att yttra sig oavsett om delgivning skett genom sjukhusens försorg.
      Avslutningsvis vill länsrätten påpeka att handläggningen av psykiatrimålen
      lagligen måste hanteras under mycket stor tidspress och att förhandlingarna alltid
      måste hållas på sjukvårdsinrättningen. För patienter i ett utslussningsskede kan
      detta upplevas som synnerligen påfrestande varför det inte är ovanligt att sådana
      patienter trots delgivning och kallelse till förhandling väljer att utebli.
Länsrättens akter i målen fanns tillgängliga.
                                                                     Dnr 615-2003      Sid 5 (7)




Bedömning
Angående kommuniceringen i målen
Varken i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller i lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) finns några föreskrifter om
kommunicering av ansökningshandlingar m.m. Det innebär att bestämmelserna
i förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall tillämpas beträffande denna
handläggning.

Av 10 § förvaltningsprocesslagen framgår att en ansöknings- eller besvärs-
handling eller en annan handling, varigenom ett mål anhängiggörs, och det som
hör till den skall tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärd ifrågasätts.
Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå
kan komma att avgöras. Sådan underrättelse behövs ej bl.a. om det inte finns
anledning att anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis eller om
underrättelse annars är uppenbart onödig.

Länsrätten har i flera mål som rörde medgivande till fortsatt tvångsvård inte
förelagt patienten att yttra sig över chefsöverläkarens ansökningar eller
anmälningar (mål nr 2634-01, 514-02, 515-02, 991-02, 1062-02, 1128-02 och
1183-02). I remissyttrandet har länsrätten uppgett att undantag gjorts från
kommuniceringsskyldigheten mot bakgrund av att behandlande läkare redan
hade delgett patienten handlingarna och att det därför kunde uppfattas som
förvirrande och i vissa fall skapa oro för patienten med en ny delgivning. Det
har från domstolen framförts att det var uppenbart onödigt att förelägga
patienten att yttra sig i målet. Länsrätten har samtidigt uppgett att domstolen är
medveten om att det tillämpade förfarandet är tveksamt med hänsyn till
förvaltningsprocesslagens bestämmelser.

Enligt min mening var det inte uppenbart onödigt för domstolen att
kommunicera handlingarna med patienterna. Förvaltningsprocesslagens
föreskrifter bygger på förutsättningen att det är domstolens uppgift att se till att
en motpart eller annan mot vilken en åtgärd ifrågasätts, t.ex. en patient i ett mål
enligt LPT eller LRV, får del av handlingarna och ges tillfälle att yttra sig.
Huruvida rättens kommunicering av ansökningshandlingar o.d. i psykiatrimål
regelmässigt skall kunna ersättas med en kommunicering redan hos chefsöver-
läkaren, som är part i målet hos länsrätten, fordrar enligt min mening ingående
överväganden. Detta förfarande kan enligt min uppfattning godtas endast om
det har stöd i särskilda föreskrifter om handläggningen av psykiatrimålen. Som
framgått av det anförda saknas sådana föreskrifter.

Angående muntlig förhandling och hörande av sakkunnig i målen
I mål enligt LPT skall länsrätten enligt 36 § den lagen hålla muntlig förhand-
ling, om det inte är uppenbart obehövligt. Till denna huvudregel finns ett i
nämnda paragraf föreskrivet undantag, som dock inte är aktuellt i detta ärende.
Enligt 37 § andra stycket skall länsrätten vid muntlig förhandling höra sak-
kunnig, om det inte är uppenbart obehövligt. I fråga om muntlig förhandling i
                                                                          Dnr 615-2003       Sid 6 (7)




mål enligt LRV gäller enligt 21 b § den lagen bestämmelserna i 36 och 37 §§
LPT.

Beträffande muntlig förhandling i psykiatrimål uttalades i motiven till
lagstiftningen bl.a. följande (prop. 1990/91:58 s. 278).

      Med hänsyn till betydelsen av ett omhändertagande för tvångsvård bör
      länsrättens prövning av förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård som regel
      ske efter muntlig förhandling. Presumtionen är således stark för muntlig
      förhandling. Det kan vara uppenbart obehövligt att hålla en muntlig förhandling
      om en sådan nyligen hållits i ett föregående mål rörande samme patient och nya
      omständigheter av vikt inte tillkommit efter förhandlingen. Detsamma gäller om
      patienten på grund av sitt psykiska tillstånd inte kan närvara vid en muntlig
      förhandling eller inte vill att en sådan skall hållas. En annan tänkbar situation är
      då målet gäller sådana frågor som korttidspermission eller förstörande eller
      försäljning av egendom.
Bestämmelserna om förutsättningarna för förordnande av sakkunnig i psykiatri-
mål ändrades genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2000 (SFS
2000:353). I motiven anfördes bl.a. följande (prop. 1999/2000:44 s. 104 f.).

      Det måste enligt regeringens mening vara en rättssäkerhetsgaranti för den
      enskilde att en annan läkare än den som har det yttersta behandlingsansvaret för
      honom eller henne får lämna sin uppfattning i målet. Det kan också vara så att
      vetskapen om att ytterligare en läkare kan komma att granska chefsöverläkarens
      ställningstagande i målet gör att chefsöverläkaren överväger sin uppfattning i
      målet mer noggrant än om möjligheten att förordna om sakkunnig inte fanns. Vid
      en samlad bedömning finns övervägande skäl för att huvudregeln bör vara att
      sakkunnig skall förordnas i mål enligt LPT och LRV. Det måste dock finnas
      undantag från huvudregeln att länsrätten skall förordna sakkunnig. Länsrätten
      skall kunna underlåta att förordna sakkunnig t.ex. i de fall när länsrätten nyligen
      har prövat samma fråga och inga nya omständigheter har tillkommit.
Länsrätten har i några mål inte hållit muntlig förhandling, trots att patienterna
inte angett något om sin inställning till sådan förhandling (mål nr 14-02, 1190-
02, 1662-02 och 1707-02). Av utredningen framgår att i samtliga dessa mål
hade chefsöverläkaren på ansökan eller anmälan angett att patienten med
hänsyn till sitt psykiska tillstånd kunde närvara vid en muntlig förhandling. I tre
av målen meddelade patienten att han eller hon motsatte sig fortsatt tvångsvård.
I det fjärde målet (mål nr 1707-02) kunde under handläggningen i länsrätten
varken domstolen eller det offentliga biträdet få kontakt med patienten.

Av utredningen drar jag slutsatsen att målen redan då de inleddes handlades
med avsikten att muntlig förhandling inte skulle hållas, om inte patienten
begärde detta. Jag vill påpeka att presumtionen är att muntlig förhandling skall
hållas och att patienten således inte behöver begära sådan förhandling. Vad som
har kommit fram om omständigheterna visar enligt min mening inte att det var
uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhandling i målen. Som en konsekvens
av att muntlig förhandling inte hölls hördes inte heller i målen någon sakkunnig
vid sådan förhandling. Särskilt anmärkningsvärt är att två mål (mål nr 14-02 och
1662-02) rörde samma patient, och avsåg på varandra följande ansökningar om
medgivande i sex månader till fortsatt vård enligt LRV. Beträffande denna
                                                                     Dnr 615-2003   Sid 7 (7)




patient kom således lång tid att förflyta utan att länsrätten höll muntlig
förhandling eller hörde någon sakkunnig.

Avslutande synpunkter m.m.
Jag är sammanfattningsvis kritisk till länsrättens handläggning i nu berörda
hänseenden och förutsätter att domstolen ser över sina rutiner, om så inte redan
har skett.

Avslutningsvis vill jag nämna att det med hänsyn till den starka presumtionen
för muntlig förhandling i psykiatrimål kan ifrågasättas om det är lämpligt att
patienterna i en av chefsöverläkaren tillhandahållen blankett skall tillfrågas om
de önskar muntlig förhandling eller inte och genom en enkel kryssmarkering
förutsättas ange sin uppfattning. Eftersom detta ärende endast har rört läns-
rättens handläggning går jag dock inte in på den frågan.

Initiativärendet avslutas.
