# Försäkringskassans kritiseras inte för att ha lämnat ut uppgifter om en försäkrad till polismyndigheten men däremot för att ha underlåtit att dokumentera övriga kontakter myndigheterna emellan

JO 2013-08-02 dnr 6156-2011

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2013-08-02              6156-2011              1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Försäkringskassans kritiseras inte för att ha lämnat ut uppgifter om en
                        försäkrad till polismyndigheten men däremot för att ha underlåtit att
                        dokumentera övriga kontakter myndigheterna emellan


                          Beslutet i korthet: Av en promemoria, som inkom till Försäkringskassan från
                          polismyndigheten, framgick bl.a. att en försäkrad utan framgång hade eftersökts på sin
                          folkbokföringsadress och att det var ovisst om han vistades i Sverige. Försäkringskassan
                          inledde med anledning därav en kontrollutredning och kallade den försäkrade till ett möte
                          för att utreda hans fortsatta rätt till sjukersättning. Med stöd av generalklausulen i
                          10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, lämnade Försäkrings-
                          kassan uppgifter om tid och plats för mötet till polismyndigheten, som kom till platsen och
                          grep den försäkrade. JO delar Försäkringskassans uppfattning att generalklausulen i 10
                          kap. 27 § OSL är tillämplig i förevarande fall. JO har heller inga invändningar mot
                          Försäkringskassans bedömning att det var uppenbart att intresset av att klara upp de
                          brott den försäkrade var misstänkt för hade företräde framför intresset att skydda hans
                          integritet. Någon kritik uttalas således inte i denna del. Däremot kritiseras Försäkrings-
                          kassan för bristande dokumentation av kontakterna med polismyndigheten. I beslutet
                          uttalas vidare att avsaknaden av dokumentation medfört att det saknades möjlighet att
                          bedöma lämpligheten av eventuellt övrigt samarbete myndigheterna emellan.

## Anmälan

I en anmälan klagade advokaten AA, i egenskap av ombud för BB, på
                        Försäkringskassan och anförde i huvudsak följande. BB var, utan att han kände till
                        det, efterlyst för bl.a. grov stöld 2008. Han vistades gömd i Finland eftersom han,
                        såsom vittne till grova brott, var hotad till livet. Under våren 2011 kallades BB till
                        ett möte hos Försäkringskassan i Eskilstuna under förevändning att
                        Försäkringskassan ville diskutera hans löpande ersättning. Försäkringskassan
                        svarade undvikande på hans frågor om sammanträdets syfte. När BB anlände till
                        mötet hos Försäkringskassan befann sig polisen på plats och grep honom. Han
                        dömdes senare för det brott han var efterlyst för. Det är således uppenbart att det
                        förekommit ett samarbete mellan polismyndigheten och Försäkringskassan och
                        Försäkringskassan måste ha delgivit polismyndigheten sekretessbelagd
                        information, och vice versa. Härutöver har Försäkringskassan uppenbarligen
                        genom vilseledande information förmått BB att infinna sig till mötet och som skäl
                        åberopat omständigheter som direkt har betydelse för BB:s försörjning.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 6156-2011      Sid 2 (5)




Utredning
Ärendet remitterades till Försäkringskassan som anmodades att yttra sig över det
som AA anfört. I remissvar den 8 februari 2012 anförde Försäkringskassan
följande.

## Utredning

Försäkringskassans interna utredning med anledning av JO:s begäran om yttrande
      visar följande.
      Den 20 februari 2011 tog Försäkringskassan emot en handling från polis-
      myndigheten i Uppsala benämnd ”PM Spaning samt eftersök av mt i ärendet”.
      Av promemorian framgick att BB var misstänkt för brott och, utan resultat, hade
      eftersökts av två polispatruller den 18 januari 2011.
      Eftersom den inkomna handlingen från polismyndigheten tydde på att BB:s
      bosättningsförhållanden var oklara beslutade Försäkringskassans kontrollenhet vid
      region Öst att inleda en så kallad kontrollutredning för att utreda BB:s rätt till
      sjukersättning. BB:s sjukersättning betalades ut i form av garantiersättning som är en
      så kallad bosättningsbaserad försäkring. När sjukersättning betalas ut i form av
      garantiersättning förutsätter detta att den som är beviljad ersättningen är bosatt i
      Sverige eller i land inom EU/EES.
      I journalanteckning daterad den 28 februari 2011 bedömde handläggaren att BB inte
      hade fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 110 kap. 46 och 47 §§
      socialförsäkringsbalken som föreskriver att ändrade förhållanden som påverkar
      rätten till ersättning måste anmälas till Försäkringskassan. Här avses bland annat
      bosättning i Sverige eller utomlands.
      Handläggaren bedömde att BB:s sjukersättning skulle hållas inne i avvaktan på
      vidare utredning, då det inte fanns någon aktuell adress där BB kunde nås och då det
      inte heller kunde anses stå klart att BB fortfarande var i livet.
      Den 3 mars 2011 registrerade Försäkringskassan att sjukersättningen tills vidare inte
      skulle betalas ut från och med mars 2011.
      Den 8 mars 2011 inkom handlingar från Nordea som visade att BB:s före detta
      hustru med stöd av fullmakt tagit ut hans sjukersättning för tiden maj 2010 till och
      med februari 2011.
      Den 24 mars 2011 ringde en person, som uppgav sig vara BB, till Försäkrings-
      kassans handläggare och undrade varför Försäkringskassan inte hade betalat ut hans
      sjukersättning i mars 2011. Handläggaren informerade personen om att detta
      berodde på att Försäkringskassan inte visste om BB bodde i Sverige eller om han
      ens var i livet. Handläggaren bad därefter att personen skulle besöka
      Försäkringskassan så att det gick att få klarhet i om det var BB som ringde och för
      att utreda var han bodde samt varför hans före detta hustru hade tagit ut hans
      sjukersättning. BB sade sig ha förståelse för detta och erbjöd sig att besöka
      Försäkringskassans kontor i Eskilstuna samma dag eller dagen därefter.
      Den 25 mars 2011 ringde handläggaren till Försäkringskassans servicekontor i
      Eskilstuna och bad dem ta emot besök av BB för att utreda hans rätt till
      sjukersättning och hans bosättningsförhållanden. Handläggaren kontaktade därefter
      BB och informerade honom att han samma dag kl. 13.00 var välkommen att besöka
      Försäkringskassans servicekontor på Kungsgatan 13 i Eskilstuna. Polismyndigheten
      informerades om tid och plats för mötet.
      Den 30 mars 2011 antecknade handläggaren i ärendejournalen att BB var
      omhändertagen från och med den 26 mars och att bakgrunden till detta skulle
      undersökas för att utreda om det påverkade hans rätt till sjukersättning.
      Den 2 maj 2011 beslutade handläggaren att avsluta utredningen eftersom det inte,
      utifrån Försäkringskassans utredning, fanns anledning att ifrågasätta rätten till
                                                                         Dnr 6156-2011      Sid 3 (5)




      sjukersättning. Detta innebar att Försäkringskassan började betala ut BB:s
      sjukersättning på nytt och att den även betalades ut för månaderna mars 2011 till och
      med april 2011 när den hade varit innehållen.

## Försäkringskassans slutsatser

I anmälan till JO anförs att Försäkringskassan har vilselett BB att infinna sig till ett
      möte hos Försäkringskassan och delgett polismyndigheten sekretessbelagd
      information.
      Försäkringskassan påbörjade en utredning med anledning av att en promemoria som
      kommit in från polismyndigheten visade att BB:s bosättningsförhållanden var
      okända. Eftersom BB:s sjukersättning betalades ut i form av garantiersättning var
      BB:s bosättningsförhållanden avgörande för rätten till ersättning. Det var därför
      motiverat att påbörja en utredning.
      Vid tidpunkten för mötet visade utredningen så långt att BB inte var bosatt på den
      adress där han var folkbokförd och att han heller inte kunde påträffas på andra
      adresser. Vidare att hans före detta hustru under en längre tid hade hämtat ut hans
      sjukersättning.
      Försäkringskassan bedömer att det i detta läge av utredningen var befogat att vidare
      utreda BB:s rätt till sjukersättning och att BB:s personliga medverkan var
      nödvändig. Det fanns därför en berättigad anledning att, utifrån socialförsäkrings-
      lagstiftningen, kalla BB till ett möte. BB uttryckte också själv förståelse för behovet
      av ett möte. Mötet kom således inte till genom vilseledande eller falska
      förespeglingar.
      Vad gäller frågan om Försäkringskassan hade informerat polismyndigheten om
      tidpunkten för mötet framgår det av journalanteckningen den 2 maj 2011 att
      Försäkringskassan under ärendets gång hade haft kontakt med polisen.
      Vid vilka tillfällen dessa kontakter förekom och vad de gällde finns inte antecknat i
      journalen. Genom Försäkringskassans utredning i detta JO-ärende är det dock
      klarlagt att polismyndigheten fick information om att BB skulle närvara vid ett möte
      på Försäkringskassans kontor i Eskilstuna den 25 mars 2011.
      Sekretesskydd för uppgifter om de enskildas hälsotillstånd och andra personliga
      förhållanden som finns i Försäkringskassans ärenden regleras i 28 kap. 1 §
      offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL). Enligt denna bestämmelse gäller
      sekretess för sådana uppgifter om det kan antas att den enskilde eller någon när-
      stående till denne lider men om uppgifterna röjs. Sekretessen gäller också mellan
      myndigheter (8 kap. 1 § OSL).
      I detta fall har Försäkringskassan lämnat uppgift om tid för BB:s möte på
      Försäkringskassans kontor i Eskilstuna till polismyndigheten. Sådana uppgifter är
      normalt sett inte sekretessbelagda. I den aktuella situationen, när Försäkringskassan
      med fog kunde anta att polisen med information om mötet skulle vara på plats och
      gripa BB, blir bedömningen annorlunda.
      Försäkringskassan gör dock den bedömningen att uppgifterna kunde lämnas till
      polismyndigheten med stöd av den s.k. generalklausulen (10 kap. 27 § OSL). I vissa
      fall måste myndigheter kunna samverka så att brott kan klaras upp. En bedömning
      måste givetvis göras i det enskilda fallet, men som omständigheterna var i detta fall
      anser Försäkringskassan att det är uppenbart att intresset av att de anmälda brotten
      klarades upp hade företräde framför intresset av BB:s integritetsskydd.
      ---
AA kommenterade Försäkringskassans yttrande och anförde bl.a. följande. Såvitt
BB förstått framgår det inte alls av polismyndighetens promemoria att hans
bosättningsförhållanden skulle vara oklara. Om oklarheter kring boendet fanns
borde de kunnat utredas per telefon. Försäkringskassan saknade fog för sitt beslut
                                                                      Dnr 6156-2011     Sid 4 (5)




att inte betala ut ersättning till BB. Det är uppenbart att skälet till beslutet att inte
betala ersättning till BB var att Försäkringskassan ville delta i polismyndighetens
spaningsverksamhet genom att tvinga BB att infinna sig personligen vid
Försäkringskassan så att han skulle kunna gripas.

Försäkringskassans handlingar i ärendet hämtades in och granskades. Av en
journalanteckning den 28 februari 2011 i Försäkringskassans akt om kontroll-
utredning framgår att en impuls till utredning om BB:s rätt till ersättning inkommit
i form av en promemoria från polismyndigheten. Av polismyndighetens
promemoria framgår att BB utan framgång eftersökts på sin folkbokföringsadress
och andra tänkbara adresser i Sverige, att hans före detta hustru hade uppgivit att
hon inte hade haft kontakt med BB på tre år och att hon trodde att han eventuellt
vistades i Finland.

Bedömning
I Försäkringskassans uppgifter ingår att göra kontrollutredningar för att förebygga
och komma till rätta med felaktiga utbetalningar av socialförsäkringsförmåner. Det
är inte ovanligt att impulsen till en kontrollutredning kommer in till Försäkrings-
kassan från en annan myndighet, t.ex. som i detta fall från polismyndigheten.

I samband med en kontrollutredning kan Försäkringskassan ha behov av att träffa
och ställa frågor till den försäkrade. När Försäkringskassan inledde sin utredning
uppbar BB sjukersättning i form av garantiersättning som är en bosättningsbaserad
förmån. En försäkrad som uppbär en socialförsäkringsförmån är skyldig att anmäla
sådana förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen i fråga.
Rätt till bosättningsbaserade förmåner förutsätter bl.a. bosättning i Sverige eller i
land inom EU/EES. Eftersom det kommit till Försäkringskassans kännedom att det
rådde ovisshet kring var BB var bosatt, eller om han överhuvudtaget var i livet,
hade myndigheten fog för åtgärden att kalla BB till ett personligt besök.

Frågan i ärendet är då om Försäkringskassan har varit oförhindrad att lämna ut
uppgifterna om besöket till polismyndigheten.

Enligt 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, gäller
sekretess hos Försäkringskassan för uppgift om den enskildes hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon
närstående lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i bl.a. ärende
om sjukersättning.

Begreppet ”andra personliga förhållanden” omfattar i princip alla uppgifter som
kan hänföras till en enskild person och kan till exempel gälla uppgift om en
försäkrads adress och arbetsförmåga (se Försäkringskassans Vägledning 2001:3
Version 4 s. 43). Om det hos Försäkringskassan, som i förevarande fall, finns ett
pågående eller avslutat ärende rörande personen i fråga, kan även en uppgift om att
hon eller han är kallad till ett möte hos myndigheten utgöra ett sådant personligt
förhållande som avses i 28 kap. 1 § OSL. I förevarande fall får det dessutom anses
                                                                 Dnr 6156-2011      Sid 5 (5)




klart att den enskilde kunde komma att lida men om uppgiften röjdes. Sekretess får
därför anses gälla för uppgiften i fråga.

Nästa steg i bedömningen blir därmed att ta ställning till om det förelegat någon
sekretessbrytande regel som medfört att Försäkringskassan varit oförhindrad att
lämna ut den sekretessbelagda uppgiften.

Det finns ett flertal sekretessbrytande regler i OSL och i andra lagar och
förordningar som OSL hänvisar till. Vissa av dessa regler medger utlämnande på
Försäkringskassans eget initiativ. Det gäller t.ex. de bestämmelser som intagits i
lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet. Andra sekretessbrytande regler gäller
under förutsättning att uppgiften har begärts utlämnad. Så är fallet t.ex. när
utlämnandet sker med stöd av förordningen (1980:995) om skyldighet för
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna ut uppgifter till andra
myndigheter (uppgiftslämnarförordningen).

Om utlämnande inte kan ske med stöd av någon annan sekretessbrytande regel
kan i vissa fall generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL vara tillämplig. Denna
bestämmelse gör det möjligt för en myndighet att på eget initiativ eller på begäran
lämna ut en sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet, om det är uppenbart
att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
sekretessen ska skydda (jfr Försäkringskassans Vägledning 2001:3 Version 4
s. 85).

Jag delar Försäkringskassans uppfattning att generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL
kunde tillämpas i förevarande fall. Jag har heller inga synpunkter på den
bedömning som Försäkringskassan gjort vid intresseavvägningen och finner
således inte anledning att kritisera myndigheten för att den lämnat ut uppgifterna
om mötet till polismyndigheten.

Enligt 15 § förvaltningslagen (1986:223) ska uppgifter som en myndighet får på
annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för ärendets utgång
antecknas. Det får dock i praxis anses belagt att också uppgifter som rör ärendets
gång t.ex. kontakter med parter, andra personer eller myndigheter, bör antecknas
(se t.ex. JO:s beslut den 3 mars 2005, dnr 4922-2003).

Av utredningen i ärendet framgår att Försäkringskassan haft kontakt med
polismyndigheten under ärendets gång. Det saknas emellertid dokumentation som
visar när kontakten har skett och vad som har sagts. Därmed saknas även möjlighet
att bedöma lämpligheten i eventuellt övrigt samarbete myndigheterna emellan.
Försäkringskassan förtjänar kritik för den bristande dokumentationen.

Ärendet avslutas.
