# Kritik mot en åklagare dels för utformningen av ett beslut att inte inleda förundersökning, dels för att denne inte inledde förundersökning när kompletterande uppgifter inkom

JO 2010-02-24 dnr 6157-2009

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2010-02-24         6157-2009              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare dels för utformningen av ett beslut att inte inleda
                        förundersökning, dels för att denne inte inledde förundersökning när
                        kompletterande uppgifter inkom

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Hallands län och
                        vice överåklagaren BB vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål. Han
                        uppgav att hans son, CC som är född år 1989, i samband med en fotbollsmatch i
                        Halmstad misshandlades av polis och trots att han var skadad fördes in i en
                        polisbuss där han belades med handfängsel och fick huvudet nedtryckt.
                        Polisanmälan hade kompletterats i Stockholm. CC och AA hade då påtalat att det
                        fanns vittnen till händelsen och att den filmats. Förundersökning inleddes inte trots
                        att det fanns vittnen som sett att en polisman slog CC med en batong. Varken sonen
                        eller något av vittnena hade hörts av polis.

## Utredning

Handlingar i polisens ärende K31163-09 och riksenhetens ärende AM-176353-09
                        begärdes in. Av dessa framgick i huvudsak följande.

                        I en polisanmälan upprättad vid Polismyndigheten i Hallands län den 19 oktober
                        2009, på begäran av en polisinsatschef, angavs att målsäganden, CC, uppgett att
                        han blivit misshandlad av en okänd tjänsteman vid ett ingripande. Vidare uppgavs
                        att okänd person vid ingripandet hade skadat målsäganden på ett okänt sätt. CC
                        hade ett blödande jack i huvudet. Det framgick också att målsäganden hade
                        skjutsats till sjukhus av en polispatrull.

                        BB beslutade den 30 oktober 2009 att inte inleda förundersökning med
                        motiveringen att anmälningsuppgifterna inte gav anledning att anta att brott,
                        begånget av polisman, som hörde under allmänt åtal, hade förövats. Enligt en
                        diarieutskrift hade BB vid beslutet tillgång till polisanmälan, en bemanningsplan
                        inför den aktuella polisinsatsen vid en fotbollsmatch, ett ingripandeprotokoll och
                        två promemorior beträffande bl.a. polisens batonganvändning.

                        Den 2 november 2009 inkom till riksenheten en komplettering till anmälan i form
                        av ett förhör med CC till vilken också fogats en utredningsanteckning.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 6157-2009    Sid 2 (4)




Kompletteringen var gjord vid polisstationen i Farsta i Stockholm den 21 oktober
2009 och var ankomststämplad vid Polismyndigheten i Hallands län den 30
oktober 2009, dvs. samma dag som BB fattade sitt beslut.

I förhöret antecknades inledningsvis att CC kom in på polisstationen och uppgav
att han hade blivit misshandlad av polis efter en fotbollsmatch i Halmstad. CC
uppgav att han hade gjort en polisanmälan där, men ansåg att anmälan blivit
mycket knapphändig och ville därför göra tillägg. I förhöret beskrev han
händelseförloppet, att han blivit slagen på visst sätt med batong, och uppgav också
att det fanns namngivna vittnen till händelsen, vars telefonnummer angavs, samt att
händelsen också skulle ha filmats. Vidare var antecknat vissa skador som CC
uppvisade. Förhörsledaren fick också uppgift om diarienumret på den anmälan som
upprättats vid Polismyndigheten i Hallands län.

Muntliga upplysningar inhämtades från inspektörerna DD och EE vid
Söderortspolisen. De kunde inte ange av vilken anledning det dröjt över en vecka
innan det kompletterande förhöret med CC inkom till Hallandspolisen.

BB lämnade upplysningar om sin handläggning enligt följande.

      CC har den 19 oktober 2009 hos polisen i Halmstad anmält att han samma dag
      misshandlats av okänd tjänsteman och orsakats skador av okänt slag (K31163-09).
      Händelsen har sitt ursprung i tumult efter fotbollsmatch mellan Halmstad bollklubb
      och Hammarby IF samma dag.
      Av protokoll över tvångsåtgärder framgår att CC vid tiden för polisingripandet hade
      ett sår på vänster sida av skallen. Enligt CC hade skadan uppkommit efter
      batongslag. Någon gärningsman uppgavs inte.
      Två polismän har upprättat PM över det uppenbara kaos som uppstått efter
      fotbollsmatchen. Av polisman FF:s PM framgår att han utdelat två batongslag mot
      armen på en ”smal kille” som hängde fast i en ”bred kille”.
      Ett stort antal polismän och ordningsvakter har uppenbarligen varit på platsen.
      Efter mitt beslut i ärendet, den 30 oktober 2009, har förhör med CC inkommit.
      Förhöret har skett i Stockholm varför det var okänt för mig vid beslutstillfället.
      Förhöret har inte tillfört något som gör det möjligt att identifiera någon som orsakat
      CC:s skada.
      Den 9 november 2009 ringde CC:s fader, AA, till mig och uppgav därvid att det
      fanns fotografiska avbildningar på den polisman som slagit mot CC. Han lovade att
      omedelbart översända dessa bilder. Om bilderna var av uppgiven karaktär avsåg jag
      att inleda förundersökning.
      I slutet av november 2009 ringde jag AA enär några bilder inte ankommit. Han
      uppgav då att någon inom Hammarby IF:s ledning skulle innehabilderna. Han hade
      själv inte tagit del utav bilderna.
      Jag avvaktar ännu bildernas ankomst.
      Jag har i mitt beslut angivit som skäl att det inte, på föreliggande material, finns
      anledning att antaga att polisman gjort sig skyldig till brott som hör under allmänt
      åtal. I avvaktan på bildernas ankomst vidhåller jag denna uppfattning.
Det har upplysts att BB pensionerades den 1 februari 2010.

I ett beslut den 24 februari 2010 anförde chefsJO Melin följande.
                                                                   Dnr 6157-2009      Sid 3 (4)




Bedömning
Jag har inte funnit tillräcklig anledning att begära in ett skriftligt yttrande från
Åklagarmyndigheten i ärendet men handläggningen föranleder följande uttalanden
från min sida.

Av utredningen framgår att BB den 30 oktober 2009 beslutade att inte inleda
förundersökning med anledning av en anmälan om misshandel/tjänstefel som
skulle ha ägt rum vid ett ingripande i anslutning till en fotbollsmatch. I anmälan
angavs CC som målsägande. Vid sitt beslutsfattande hade BB inte fått del av den
komplettering till anmälan som målsäganden CC gjorde tio dagar tidigare i
Stockholm.

Utredningen här har inte kunnat klarlägga varför det tog så lång tid som cirka tio
dagar innan kompletteringen inkom till riksenheten. Jag har inte funnit det
meningsfullt att ytterligare försöka utreda orsaken till dröjsmålet. Jag vill dock
erinra om vikten av att en komplettering till en anmälan som genomförs vid annan
polismyndighet än den handläggande utan dröjsmål sänds vidare, eftersom
uppgifterna givetvis kan ha stor betydelse för frågan om förundersökning ska
inledas.

När BB fattade sitt beslut hade han således endast en förhållandevis knapphändig
anmälan och vissa övriga handlingar från den aktuella polisinsatsen tillgängliga.

En förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat
skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats
(23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken).

Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. Det räcker att det
förekommer anledning till misstanke om brott. En förundersökning kan alltså
inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett
brott. Det ankommer alltid på förundersökningsledaren att omgående ta ställning
till om uppgifterna i brottsanmälan utgör tillräcklig grund för beslut i
förundersökningsfrågan samt att, om det inte skulle vara fallet, föranstalta om de
förutredningsåtgärder som krävs för att man så snabbt som möjligt ska få fram det
beslutsunderlag som behövs.

I det aktuella fallet var uppgifterna i anmälan som nyss sagts knapphändiga. En
möjlig orsak till detta kan vara att målsäganden, som var skadad och fördes till
sjukhus, inte haft möjlighet att lämna mer detaljerade uppgifter. Fråga är om det
mot bakgrund av den knapphändiga anmälan fanns anledning att inför
beslutsfattandet vidta någon förutredningsåtgärd, som t.ex. att hålla ett
kompletterande förhör med målsäganden.

För egen del anser jag att det i en situation som den aktuella kunde ha varit en
lämplig åtgärd. I den frågan kan man emellertid ha olika uppfattning utan att någon
för den skull kan betecknas som felaktig. Jag anser inte att den bedömning som BB
gjorde är sådan att det finns anledning att kritisera honom för den.
                                                                Dnr 6157-2009   Sid 4 (4)




Jag noterar emellertid att BB vid sin prövning, enligt vad han själv uppgett, utöver
uppgifterna i själva polisanmälan, fäste avseende vid vissa andra handlingar som
infordrats gällande den aktuella polisinsatsen. I sitt beslut att inte inleda
förundersökning angav BB emellertid att anmälningsuppgifterna inte gav anledning
att anta att brott begåtts. Den som gör en polisanmälan torde uppfatta, vilket också
överensstämmer med normalt språkbruk, att med ”anmälningsuppgifter” avses de
uppgifter som framgår av polisanmälan. Om andra infordrade handlingar ligger till
grund för beslutet blir det därför missvisande att motivera beslutet på sätt som
skett. En sådan motivering kan också ge ett intryck av en närmast slentrianmässig
behandling av saken. BB borde därför ha utformat beslutet att inte inleda
förundersökning på ett annat sätt.

Några dagar efter beslutet fick BB del av CC:s kompletterande uppgifter. Han har
uppgett att han därefter avvaktat att de bilder som där nämns skulle ges in till
polisen.

Förhöret med CC, som inkom till åklagaren den 2 november 2009, innehåller en
sammanhängande berättelse från målsäganden innehållande påstående om brott
från en icke namngiven polismans sida. Vidare lämnas i förhöret bl.a. uppgifter om
fyra identifierade vittnen samt en uppgift om att händelsen filmats.

Enligt min uppfattning kan det efter detta förhör med CC inte råda något tvivel om
att det i det aktuella fallet finns anledning att anta att ett brott begåtts. Genom
ytterligare utredningsåtgärder inom ramen för en förundersökning, som t.ex. förhör
med de personer som ska ha bevittnat händelsen, inhämtande av
journalanteckningar eller rättsintyg samt ett aktivt eftersökande av de uppgivna
filmsekvenserna, skulle de närmare omständigheterna vid händelsen kunna
klarläggas ytterligare. Det är, anser jag, anmärkningsvärt att BB synes endast
passivt ha avvaktat att målsäganden försåg polisen med ytterligare underlag.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
