# Kritik mot Polismyndigheten för att en förundersökning om förmögenhetsbrott bedrevs så långsamt att brottet preskriberades

JO 2025-03-26 dnr 6161-2024

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                 2025-03-26              6161-2024               Sid 1 (5)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot Polismyndigheten för att en förundersökning om
                   förmögenhetsbrott bedrevs så långsamt att brottet preskriberades


                    Beslutet i korthet: I en förundersökning om bl.a. bedrägeri vidtog Polismyndigheten
                    under fyra år i princip inga utredningsåtgärder alls. Förundersökningen lades sedan
                    ned med hänvisning till preskription. JO konstaterar att en sådan passiv handläggning
                    är oacceptabel och i strid med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. JO ser allvarligt
                    på det som kommit fram och kritiserar Polismyndigheten.
                    JO har vid flera tillfällen de senaste åren riktat kritik mot Polismyndigheten för
                    långsam handläggning av förundersökningar som gäller bedrägeri och andra typer av
                    förmögenhetsbrott. Enligt JO riskerar brister av detta slag i Polismyndighetens
                    utredningsverksamhet att allvarligt skada allmänhetens förtroende för myndigheten.
                    JO betonar att det är mycket angeläget att Polismyndigheten fortsätter arbetet med att
                    minska handläggningstiderna för utredningar om förmögenhetsbrott.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 9 juli 2024 förde AA fram klagomål mot
                   Polismyndigheten avseende handläggningen av en förundersökning. Han
                   uppgav att han 2019 gjorde en polisanmälan mot en utpekad person gällande
                   bedrägeri och olaga hot. Han var kritisk mot att polisen aldrig tog kontakt med
                   honom och att utredningen sedan lades ned på grund av att brotten
                   preskriberats.

## Utredning

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 7 oktober 2024 efter att
                   upplysningar lämnats av berörda befattningshavare och den regionala
                   utredningsenheten i polisregion Stockholm. Av Polismyndighetens yttrande och
                   handlingarna i övrigt framgår i huvudsak följande.

                   AA gjorde i april 2019 en polisanmälan om bedrägeri och olaga hot som begåtts
                   under 2017. En förundersökning inleddes och en utpekad person registrerades
                   som skäligen misstänkt. En dryg vecka senare fördelades ärendet på en
                   handläggande enhet. Undersökningsledaren gav direktiv om att förhör skulle
                   hållas med AA. I september 2019 gjordes en framställan till tingsrätten om
                   målsägandebiträde. Under samma månad kontaktade AA polisen och uppgav att


    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm   Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                  E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                    Dnr 6161-2024      Sid 2 (5)




han trots flera försök inte fick kontakt med undersökningsledaren. Vissa frågor
som framgick av direktivet att hålla förhör med AA ställdes till honom och
dokumenterades.

I maj 2020 fördelades ärendet om till en annan handläggande enhet. I juni 2020
efterfrågade målsägandebiträdet status i ärendet och fick besked att det låg i
balans och inte utreddes aktivt men att det skulle fördelas så snart en resurs
fanns tillgänglig. Enligt målsägandebiträdet hade Polismyndigheten kontaktat
henne i maj 2020 för att omgående höra AA. Förhöret hade dock med kort
varsel blivit inställt. I Polismyndighetens utredning finns inte någon
dokumentation om att ett förhör bokades in.

I januari 2021 kontaktade AA Polismyndigheten för att få en uppdatering om
ärendet. Han meddelades att ärendet fortfarande låg i balans. I april 2022
fördelades ärendet om till en annan handläggande enhet. I april 2023 beslutade
den då ansvariga undersökningsledaren att lägga ned förundersökningen
eftersom utredningen avsåg brott som hade preskriberats. Efter att AA begärt
överprövning beslutade åklagare att inte ändra Polismyndighetens beslut.

Polismyndigheten redovisade i sitt yttrande upplysningar från
undersökningsledare för det aktuella ärendet och de som varit chefer för den
sektion eller grupp där ärendet hanterades. Av upplysningarna framgick
sammanfattningsvis följande.

Det var ett stort inflöde av bedrägeriärenden och hög arbetsbelastning under den
aktuella perioden. Resursläget var svårt och det var periodvis stor omsättning på
medarbetare. Ärendet bedömdes inte gälla grov brottslighet och det fanns inte
någon frihetsberövad eller brottsaktiv misstänkt. Ärendet var därför inte
prioriterat. I samband med en omorganisation flyttades ärendet till en grupp
med balansärenden. Syftet var att ärenden i balansgruppen skulle fördelas till
utredningsgrupper. Det skedde dock inte eftersom inga utredare fanns att tillgå.

Polisintendenten CC, som sedan den 1 maj 2022 är chef för bedrägerisektionen,
redogjorde för åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med
handläggningstiderna för bedrägeriärenden. Det har bl.a. införts en ny
organisatorisk struktur och nya metoder för hur ärendeflödet ska omhändertas.
Den totala ärendestocken har minskat samtidigt som antalet ärenden som
avslutas har ökat. Det finns en rutin och struktur som syftar till att så tidigt som
möjligt identifiera ärenden som riskerar preskription. Ärendena ses sedan över
kontinuerligt. En gemensam struktur för arbetet med dessa ärenden ska tas fram
tillsammans med Åklagarmyndigheten. Förändringsarbetet kommer att fortsätta
i olika steg med syftet att alla inkomna ärenden ska hanteras aktivt.

Regionala utredningsenheten i polisregion Stockholm uppgav
sammanfattningsvis att inget avvikande hade framkommit i ärendet och
framhöll särskilt att brottet inte anmäldes förrän två år efter den påstådda
händelsen, vilket innebar att det bara återstod tre år innan preskription inträdde.
                                                                       Dnr 6161-2024        Sid 3 (5)




Enheten framhöll också att bedrägerisektionens ärendebalans var mycket hög
när preskription inträdde.

Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade följande
bedömning.

      Av utredningen framgår att den aktuella förundersökningen pågick i cirka fyra år
      innan beslut fattades om att den skulle läggas ned. I det initiala skedet av
      undersökningen förefaller åtgärder ha vidtagits med tillräcklig skyndsamhet, då
      direktiv om förhör lämnades och målsägandebiträde tillsattes. Därefter har dock
      inga utredningsåtgärder vidtagits. Det har inte framkommit något i utredningen
      som tyder på att ärendets beskaffenhet motiverat en sådan lång handläggningstid.
      Den utdragna handläggningstiden ledde till att brotten i fråga preskriberades
      innan brotten hann utredas. Visserligen inkom anmälan knappt två år efter att
      händelserna som anmälts påstods ha inträffat, vilket medförde att
      preskriptionstiden förkortades med cirka två år. Den omständigheten innebär
      enligt Polismyndigheten dock inte att hanteringen av ärendet kan anses ursäktlig.
      Av inhämtade yttranden framgår att inflödet av prioriterade ärenden under
      perioden varit stort, samtidigt som utredningsresursen varit begränsad. Detta har
      medfört att utredningen inte har bedrivits med den skyndsamhet som ärendets
      karaktär har krävt.
      Det dröjsmål som förekommit i nu aktuellt ärende förefaller således främst ha
      orsakats av ett stort antal ärenden och en begränsad utredningsresurs vilket enligt
      Polismyndighetens mening talar för att någon enskild befattningshavare inte kan
      lastas för den långsamma handläggningen av ärendet. Berörda befattningshavare
      och regionala utredningsenheten i region Stockholm har redovisat vilka åtgärder
      som vidtagits i syfte att komma tillrätta med handläggningstiderna.
      Sammanfattningsvis kan konstateras att förundersökningen inte har handlagts i
      enlighet med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. Det är givetvis mycket
      beklagligt.

Rättsliga utgångspunkter
En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Om det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen, ska den
läggas ned. (Se 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken.)

Undersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes
rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem
som biträder honom eller henne behövliga direktiv för arbetet. (Se 1 a § andra
stycket förundersökningskungörelsen.)

Skyndsamhetsprincipen har betydelse för såväl det allmänna som den enskilde.
Den som är misstänkt och den som utsatts för brott skyddas genom skyndsam
utredning mot ett utdraget förfarande. Det ligger även i det allmännas intresse
att en förundersökning bedrivs effektivt eftersom möjligheterna att klara upp
brott är större i nära anslutning till brottstidpunkten. Ju längre tid som förflyter,
desto mer riskerar bevisningen att försämras. Långsam handläggning kan även
leda till att brottet eller brotten preskriberas. En skyndsam handläggning
motiveras också av intresset att kunna döma ut en adekvat påföljd. (Se
Lindberg, Rättegångsbalk 23 kap. 4 §, Lexino 2023-12-01 [JUNO].)
                                                                   Dnr 6161-2024     Sid 4 (5)




Bedömning
Av utredningen framgår att AA gjorde en polisanmälan om bedrägeri och olaga
hot den 17 april 2019 och att en förundersökning inleddes dagen därpå.
Undersökningen lades ned i april 2023 med hänvisning till att brotten hade
preskriberats. Under de fyra år som förundersökning pågick vidtogs i princip
inga utredningsåtgärder alls. En sådan passivitet står i strid med
rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. Passiviteten har också resulterat i att de
anmälda brotten preskriberades, även om jag noterar att anmälan gjordes nästan
två år efter att gärningarna skulle ha begåtts.

Enligt den vid brottstidpunkten gällande straffskalan, preskriberades olaga hot
efter två år. Brottet preskriberades således redan 2019 och var därmed
preskriberat under merparten av Polismyndighetens handläggning, dock utan att
detta uppmärksammades. Bedrägeriet preskriberades under 2022, dvs. året
innan förundersökningen lades ned.

Om förundersökningen lagts ned i närmare anslutning till att preskription
inträdde hade det medfört att uppgifter om den misstänkte tidigare hade gallrats
ur misstankeregistret. I stället fanns de kvar under längre tid än vad som borde
ha varit fallet. (Se 13 § lagen om misstankeregister.) Det är naturligtvis inte
godtagbart.

Jag har de senaste åren flera gånger kritiserat Polismyndigheten för långsam
handläggning av förundersökningar gällande förmögenhetsbrott (se bl.a.
JO 2023 s. 269, dnr 1994-2022, och mitt beslut den 13 maj 2024,
dnr 7860-2023). Klagomål som gäller långsam handläggning av bedrägeri och
andra förmögenhetsbrott fortsätter att komma in till JO. Jag har löpande erinrat
Polismyndigheten om att en förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som
omständigheterna medger (se bl.a. mina beslut den 19 december 2024,
dnr 10936-2024, och den 17 januari 2025, dnr 10855-2024 och 11720-2024).
Dessutom utreder jag för närvarande ytterligare ett ärende om långsam
handläggning av en förundersökning om förmögenhetsbrott (se dnr 8400-2024).

Som jag påtalat i tidigare beslut riskerar brister av detta slag i
Polismyndighetens utredningsverksamhet att allvarligt skada allmänhetens
förtroende för myndigheten. I förlängningen kan det leda till att den som blir
utsatt för brott upplever att man inte kan räkna med någon hjälp från de
brottsutredande myndigheternas sida. Det är mycket angeläget att
Polismyndigheten fortsätter arbetet med att minska handläggningstiderna för
utredningar om förmögenhetsbrott.

Jag ser allvarligt på att den aktuella förundersökningen till slut fick läggas ned
på grund av preskription, utan att det i princip vidtagits några
utredningsåtgärder. En sådan passiv handläggning är naturligtvis helt
oacceptabel. Polismyndigheten kritiseras för detta.

Ärendet avslutas.
                                                                  Dnr 6161-2024   Sid 5 (5)




Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Rebecka Olsson har föredragit ärendet och byråchefen Nils
Västberg har deltagit i beredningen.
