# Kritik mot en rådman vid Helsingborgs tingsrätt för långsam handläggning av ett brottmål där den tilltalade var under 18 år

JO 2010-12-21 dnr 6169-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                       Sid
                                                                          2010-12-21              6169-2009               1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en rådman vid Helsingborgs tingsrätt för långsam
                        handläggning av ett brottmål där den tilltalade var under 18 år


                          Beslutet i korthet: Ett åtal mot en person född år 1991 kom in till Helsingborgs tingsrätt
                          i början av januari 2008. Sedan den första huvudförhandlingen ställts in på begäran av
                          den tilltalade var målet åter klart för huvudförhandling i slutet av april. Tingsrätten satte
                          därefter, under en period av nästan två år, ut målet till huvudförhandling vid endast fyra
                          tillfällen. Jag inledde förundersökning om tjänstefel och den rådman som enligt arbets-
                          ordningen varit ansvarig för målet delgavs misstanke om sådant brott. Sedan det fram-
                          kommit bl.a. att det vid tingsrätten rått oklarhet om vem som i praktiken ansvarade för ett
                          mål sedan en huvudförhandling ställts in, beslutade jag att lägga ned förundersökningen.
                          Rådmannen får allvarlig kritik för det sätt på vilket målet handlagts under den tid då han
                          otvivelaktigt varit ansvarig för målet. Även tingsrätten kritiseras för handläggningen av
                          målet och för att dess arbetsordning inte fördelat ansvaret för målet på ett tillräckligt
                          tydligt sätt. Jag gör slutligen vissa uttalanden angående förutsättningarna för en domare
                          att utöva sitt ansvar enligt 15 § tingsrättsinstruktionen.

## Anmälan

AA, BB, CC och DD framförde i en anmälan som kom in till JO den 4 november
                        2009 klagomål mot bl.a. Helsingborgs tingsrätt. De uppgav bl.a. att tingsrätten
                        sedan vintern 2007/2008 handlagt ett mål där såväl den tilltalade som
                        målsägandena var under 18 år och att målet ännu inte var avgjort.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål B 1807-07 och åklagarkammaren i Helsingborgs
                        ärende 304A-42-07 begärdes in. Av utredningen framgick följande.

                        En stämningsansökan – i vilken åtal mot en person född i oktober 1991 väcktes för
                        stöld, misshandel och olaga hot – kom in till tingsrätten den 2 januari 2008. Tings-
                        rätten kallade till huvudförhandling den 28 januari. Förhandlingen ställdes in sedan
                        den tilltalade begärt komplettering av förundersökningen. Åklagaren gav in ett s.k.
                        tilläggsprotokoll till tingsrätten i slutet av april och meddelade samtidigt att målet
                        åter kunde sättas ut till huvudförhandling. Den 16 maj kontaktade tingsrätten den
                        tilltalades offentliga försvarare. Hon uppgav då att hon behövde ytterligare tid för
                        att kunna avge bevisuppgift och att hon skulle återkomma på måndagen (den 19
                        maj). Bevisuppgiften kom in till tingsrätten den 16 juli. Åklagaren meddelade


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                           Dnr 6169-2009     Sid 2 (11)



därefter, den 29 juli, att han inte hade något att erinra mot den åberopade
bevisningen. I början av november skrev tingsrätten till åklagaren eftersom det
syntes som om ett av försvarets vittnen inte hade hörts under förundersökningen.
Åklagaren svarade att personen var hörd och tingsrätten satte därefter ut målet till
huvudförhandling den 17 december 2008. Förhandlingen ställdes in sedan det
framkommit att den tilltalade tillfälligt befann sig utomlands hos sin mormor över
julledigheten. En ny stämningsansökan kom in den 16 januari 2009. Tingsrätten
satte sedan ut målet till huvudförhandling igen den 14 april och den 16 september
2009. Båda dessa förhandlingar ställdes in på grund av att den tilltalade inte kom
till förhandlingarna.

Tingsrättens arbetsordning inhämtades. Av den framgick att det vid tingsrätten
fanns två dömande avdelningar, att varje avdelning hade två målenheter och att det
vid varje enhet fanns en funktionsansvarig rådman som – med vissa i detta fall inte
aktuella undantag – ansvarade för bl.a. enhetens brottmål. Vidare framgick att
rådmannen EE var funktionsansvarig rådman för det aktuella målet.

På grund av vad som kommit fram fann jag anledning att anta att tjänstefel
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken hade begåtts och beslutade därför att inleda för-
undersökning rörande sådant brott.

Förundersökningen och vidare utredning
Under förundersökningen hölls inledningsvis förhör med en administratör och tre
domstolssekreterare vid tingsrätten. Det framkom bl.a. att tingsrätten kallat till
huvudförhandling den 3 mars 2010. Därefter hölls förhör med EE som delgavs
misstanke enligt följande.

      I Helsingborgs tingsrätts mål B 1807-07 väcktes den 2 januari 2008 åtal mot en
      person född i oktober 1991 för stöld, misshandel och olaga hot. Stämning med
      kallelse till huvudförhandling den 28 januari 2008 utfärdades. Förhandlingen ställ-
      des in för att förundersökningen skulle kompletteras. Ett s.k. tilläggsprotokoll med
      ett meddelande från åklagaren att målet åter kunde sättas ut till huvudförhandling
      kom in till tingsrätten den 29 april 2008. Målet har därefter varit utsatt till huvud-
      förhandling den 17 december 2008, 14 april 2009 och 16 september 2009. Dessa
      förhandlingar har ställts in, vid det första tillfället sedan det uppdagats att den till-
      talade tillfälligt befann sig utomlands och vid de båda senare på grund av den
      tilltalades utevaro. Tingsrätten har satt ut målet till huvudförhandling igen den 3
      mars 2010. Ansvarig domare enligt 15 § första stycket förordningen (1996:381)
      med tingsrättsinstruktion är rådmannen EE.
      Enligt 29 § andra stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
      lagöverträdare ska, om åtal mot den som inte har fyllt arton år väcks för ett brott för
      vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, de tidsfrister iakttas som är
      föreskrivna för åtgärder i mål där den tilltalade är häktad. I stället för den tid om en
      vecka, som i 45 kap. 14 § rättegångsbalken är föreskriven för hållande av huvud-
      förhandling, ska gälla en tid om två veckor.
      Sedan tilläggsprotokollet kom in till tingsrätten den 29 april 2008 har det dröjt mer
      än sju månader till dess att tingsrätten försökte hålla huvudförhandling. Efter det att
      den huvudförhandlingen ställts in har det dröjt knappt fyra månader till dess nästa
      försök gjordes och därefter drygt fem månader till dess att ytterligare ett försök
      gjordes. Slutligen kommer ytterligare drygt fem månader att ha förflutit när den av
      tingsrätten nu planerade huvudförhandlingen äger rum. EE har, genom att inte se till
      att försök gjordes att sätta ut målet inom sådan tid att den föreskrivna tidsfristen
                                                                          Dnr 6169-2009        Sid 3 (11)



      kunde iakttas, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften
      som domare.
      Gärningen är inte att anse som ringa.
EE förklarade sig inte vara beredd att ange någon inställning till brottsmisstanken
och uppgav sammanfattningsvis följande.
      Han har varit rådman vid tingsrätten sedan 1994. Vid tingsrättens övergång från det
      traditionella rotelsystemet till en beredningsorganisation med fyra målenheter fördes
      diskussioner om 15 § tingsrättsinstruktionens krav att det för varje mål ska finnas en
      ansvarig domare.
      Han kommer ihåg att i just det aktuella målet kom inte den tilltalades bevisuppgift in
      förrän i juli 2008. Under oktober 2008 befann han sig på semester och han kommer
      ihåg att han noterade när han kom tillbaka från semestern att målet måste sättas ut
      till huvudförhandling och att han påtalade det för kanslipersonalen.
      Det rörde sig inte om ett typiskt ungdomsmål dels för att man räknade med att det
      skulle krävas en hel förhandlingsdag, dels för att det var problem med den bevisning
      som den tilltalade hade åberopat och att det fanns delgivningsproblem.
      Han har följt upp de brottmål som han ansvarat för ungefär en gång i kvartalet.
      Om han noterar att ett mål blivit liggande kontaktar han den som för tillfället
      hanterar målet och hör sig för vad anledningen är. Vid tingsrätten finns skrivna
      handläggningsrutiner för olika typer av mål och det är hans uppfattning att det är
      tydligt för all personal att ungdomsmålen är prioriterade.
      När en förhandling ställs in lämnas ärendet till någon av domstolssekreterarna som
      då har till uppgift att sätta ut ny tid för förhandling. Det formella ansvaret för att så
      också sker har han haft som funktionsansvarig rådman. I arbetsordningen anges att
      den rådman som har handlagt målet vid huvudförhandlingen har ansvar för de upp-
      gifter som ligger i anslutning till förhandlingen. Detta kan kanske tolkas på olika
      sätt.
      Det finns olika förklaringar till att de lagstadgade tidsfristerna inte kunde hållas i
      just detta mål, men det stora bekymret var att den tilltalade inte kom till utsatta
      förhandlingar.
      Därefter hölls förhör med chefsrådmannen FF och ytterligare handlingar från
      tingsrätten, bl.a. Gemensamma handläggningsrutiner och Manual för handläggning
      av brottmål vid Helsingborgs tingsrätt, begärdes in. Det inhämtades också att den
      tilltalade hade inställt sig till huvudförhandlingen den 3 mars och att målet avgjorts
      genom dom den 17 mars.
FF uppgav bl.a. att det enligt hans uppfattning rått och fortfarande råder oklarhet i
frågan om vem som har ansvaret för ett mål när en förhandling ställs in, dvs. om
det ska gå tillbaka till den funktionsansvarige eller om det ska vila på den domare
som ställt in förhandlingen.

Ett nytt förhör hölls med EE som då uppgav i huvudsak följande.
      Han vitsordade de sakomständigheter som angavs i gärningsbeskrivningen men
      bestred ansvar för tjänstefel.
      Vid varje enhet brukar det finnas 700-800 mål i balans, av dessa är kanske omkring
      100 mål förtursmål. Det brukar dock endast vara en mindre andel av förtursmålen
      som är mål där den tilltalade är under 18 år. Han bevakar dessa mål genom att ta ut
      listor på dem och kontrollera att allt flyter som det ska. Han tar ut listor ungefär en
      gång i kvartalet och förutom det gör han genomgångar då och då i det s.k. akt-
      rummet.
      Beträffande det aktuella målet visste han, när han kom tillbaka från semestern i
      november 2008 och noterade att målet måste sättas ut, att målet sedan tidigare hade
      legat för komplettering och att det hade skett ett byte av offentlig försvarare i målet.
                                                                         Dnr 6169-2009         Sid 4 (11)



      Han tror att anledningen till att den tilltalades bevisuppgift dröjde var att hennes
      försvarare hade svårt att komma i kontakt med henne. Han tror inte att han sade till
      kanslipersonalen att ligga på så att bevisuppgiften kom in tidigare. Han kan inte säga
      om han i juli, när bevisuppgiften kommit in, vidtog någon åtgärd för att se till så att
      målet sattes ut till huvudförhandling.
      Han anser inte att det är rimligt att tingsrätten, när en huvudförhandling ställts in,
      ska sätta ut målet till huvudförhandling igen var fjortonde dag. Däremot gäller ett
      krav på skyndsamhet.
      Han har, trots att målet i Vera registrerats som ett mål där den tilltalade var mellan
      18 och 21 år gammal, hela tiden varit medveten om att det rört sig om ett mål i vilket
      den tilltalade var under 18 år. Han har känt till målet ända sedan stämningsansökan
      kom in i januari 2008. Ett stort bekymmer med just det här målet var att det var
      gammalt redan när det kom in, dvs. det avsåg gärningar som begåtts lång tid innan
      åtalet. Ett annat problem var att man inte riktigt visste var den tilltalade befann sig
      och det var även problem med att delge vittnen.
      Det har vid tingsrätten inte varit helt klart vem som ansvarar för ett mål när en
      huvudförhandling ställts in. När huvudförhandlingen i december 2008 ställdes in
      hade målet ännu inte tilldelats någon ordförande.
      Han är övertygad om att chefsrådmannen på avdelningen under våren 2009 fått
      kännedom om att det fanns ett ungdomsmål på avdelningen som tingsrätten hade
      problem med.
Förhör hölls därefter med chefsrådmannen GG, som uppgav bl.a. följande.

      Han är chef för bl.a. den enhet vid tingsrätten där EE är funktionsansvarig. Han fick
      närmare vetskap om det aktuella målet under hösten 2009 av en rådman som då för
      andra gången ställt in en huvudförhandling i målet. Han minns att målet därefter
      diskuterades och han förstod att det var stora bekymmer i det, bl.a. med att några
      inblandade inte inställde sig till förhandling.
      Om man läser arbetsordningen verkar ansvaret för åtgärder i anslutning till huvud-
      förhandlingen ligga på den som haft förhandlingen och borde innebära att det är den
      domare som haft förhandlingen som får fatta beslut beträffande målets fortsatta
      handläggning. Med anledning av bl.a. detta mål har tingsrätten nu beslutat att
      hanteringen av ungdomsmål ska ses över.
      Han kan inte svara på vems ansvar det varit att handläggningstiden blivit utdragen
      i detta mål. Detta eftersom ansvaret enligt den nya organisationen inte är så tydligt
      som tidigare, nu har alla tillsammans ett ansvar för målens hantering. I arbets-
      ordningen ser det ut som att det är den funktionsansvarige som ska ta över ansvaret
      för ett mål om en huvudförhandling ställs in, men i praktiken ser det inte ut så
      eftersom kanslipersonalen lika gärna kan vända sig till den domare som ställt in
      huvudförhandlingen eller någon annan. Alla mål passerar således inte den
      funktionsansvarige rådmannen.
Med hänsyn till vad som kommit fram under utredningen fann jag inte längre
anledning att fullfölja förundersökningen och beslutade därför den 2 juli 2010 att
lägga ned densamma.

Tingsrätten anmodades att komma in med upplysningar om ungefär hur många
mål och ärenden en funktionsansvarig rådman ansvarar för och om vem som
ansvarar för mål som inte avgjorts i anslutning till en utsatt huvudförhandling.
Tingsrätten skulle också redovisa sin bedömning av om antalet mål och ärenden
som en funktionsansvarig rådman ansvarar för innebär något hinder för denne att
utöva ansvaret enligt 15 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion,
förkortad TI.
                                                                            Dnr 6169-2009      Sid 5 (11)



Tingsrätten skulle slutligen redovisa sin bedömning av handläggningen av det
aktuella målet.

EE bereddes tillfälle att komplettera de upplysningar han tidigare lämnat och
meddelade därefter att han inte hade något ytterligare att tillägga.

Tingsrätten (lagmannen HH) kom in med ett yttrande och anförde följande.

      Allmänt om tingsrättens arbetssituation
      Helsingborgs tingsrätt har ca 85 anställda. Tingsrättens dömande uppgifter utförs
      sedan en omorganisation i april 2008 på två avdelningar, vardera ledd av en chefs-
      rådman. Avdelningarna är i sin tur indelade i två målenheter.
      Varje målenhet har tre rådmän, en fiskal, fyra notarier samt domstolssekreterare
      motsvarande 5-6 årsarbetskrafter. En rådman på varje enhet har ett s.k. funktions-
      ansvar, vilket bl.a. innebär ett initialt ansvar enligt 15 § TI för de mål och ärenden
      som lottas på enheten. Vid varje avdelning finns vidare två beredningsjurister med
      uppgift att samordna arbetet inom beredningsorganisationen och att biträda chefs-
      rådmannen i administrativa frågor i övrigt.
      Till stöd för de dömande avdelningarna finns en administrativ enhet, som leds av en
      chefsadministratör. Förutom själva administrationen ligger registrator, expedition
      och kassafunktion under denna enhet.
      Tingsrätten strävar efter att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de möjligheter
      till delegation av domaruppgifter som ges i tingsrättsinstruktionen. Organisationen
      utvecklas fortlöpande för att tillgodose höga krav på rättssäkerhet och effektivitet.
      Tingsrätten har utarbetat gemensamma handläggningsrutiner för att skapa förut-
      sättningar för en långt driven beredningsorganisation bestående av berednings-
      jurister, notarier och domstolssekreterare. Handläggningsrutinerna ses över och
      uppdateras en gång per år. Beredningsorganisationen innebär att skriftväxlingen i de
      dispositiva tvistemålen i princip hanteras av beredningsjuristerna och notarierna och
      att beredningen av brottmålen och familjemålen efter delegation sköts av domstols-
      sekreterarna på eget ansvar. Domarna ägnar sig därmed huvudsakligen åt dömande
      uppgifter samt den beredning som sker vid sammanträden för muntlig förberedelse.
      Samtliga målenheter handlägger både tvistemål och brottmål. Varje enhet har
      emellertid också egna specialmål. Enhet 1 tilldelas alla arbetstvister, enhet 2 alla
      ekomål, miljöbrottmål och arbetsmiljömål, enhet 3 alla tryck- och yttrandefrihetsmål
      och konkursärenden samt enhet 4 alla mål med internationell anknytning. Mål mot
      ungdomar 15-18 år lottas sedan september 2010 på två enheter. Vid sidan av denna
      specialisering har flera av domarna också valt att individuellt specialisera sig inom
      särskilda områden. De speciallottade målen för också med sig en viss specialisering
      och en större förtrogenhet i beredningsarbetet, t.ex. när det gäller delgivningsfrågor
      och frågor om rättslig hjälp i mål med internationell anknytning.
      Beredningsjuristerna samordnar på varsin avdelning beredningen av de dispositiva
      tvistemålen och får därför en specialisering inom detta område.
      Tingsrätten vill understryka att vi uppfyller regeringens verksamhetskrav vad gäller
      brottmål samt att den genomsnittliga omloppstiden för såväl brottmål som tvistemål
      är kort. En nyligen genomförd inventering av äldre mål visar att knappt 30 av tings-
      rättens 3 000 balanserade mål är äldre än tre år.

      Hur många mål och ärenden ansvarar en funktionsansvarig rådman för och innebär antalet mål
      och ärenden något hinder för denne att utöva sitt ansvar enligt 15 § TI
      Förhållandena på tingsrättens fyra enheter skiljer sig åt, bl.a. genom att en enhet
      handlägger konkurser vilket medför ett större antal mål och ärenden och genom att
      en annan enhet handlägger mål med internationell anknytning vilket generellt sätt
      medför längre handläggningstider. Enligt arbetsordningen ansvarar den funktions-
      ansvarige rådmannen för enhetens mål och ärenden. När ett brottmål satts ut till
      huvudförhandling och tilldelats en ordförande ansvarar dock den utsedde ord-
                                                                            Dnr 6169-2009   Sid 6 (11)



föranden för åtgärder i anslutning till förhandlingen. Vad gäller tvistemål och
ärenden övergår målansvaret i sin helhet till ordföranden efter att muntlig för-
beredelse eller sammanträde hållits. Antalet mål och ärenden som en funktions-
ansvarig rådman ansvarar för kan därför variera kraftigt över tiden. Uppskattningsvis
ansvarar han eller hon för mellan 500 och 700 mål och ärenden. Även om det stora
flertalet mål och ärenden avgörs inom de tider som regeringen angett för respektive
måltyp och därmed inte kräver någon större uppföljningsinsats, kan det mot bak-
grund av den målökning som skett under senare år ifrågasättas om en enskild
domare i tillräcklig utsträckning kan utöva ansvar enligt 15 § TI över merparten av
de mål och ärenden som lottas på en enhet.

Vem ansvarar för ett mål som inte avgjorts i anslutning till en utsatt huvudförhandling
Enligt arbetsordningen ansvarar den funktionsansvarige rådmannen för enhetens
mål och ärenden. När ett brottmål satts ut till huvudförhandling och tilldelats en
ordförande ansvarar dock den utsedde ordföranden för åtgärder i anslutning till
förhandlingen. Vad gäller tvistemål och ärenden övergår målansvaret i sin helhet
till ordföranden efter att muntlig förberedelse eller sammanträde hållits.
Den redovisade bestämmelsen avseende brottmål kan i undantagsfall leda till
oklarhet angående vem som ansvarar för ett brottmål som inte avgjorts i anslutning
till en utsatt huvudförhandling. Den nuvarande arbetsordningen innebär att ord-
föranden vid en huvudförhandling ansvarar för beslut fattade i anslutning till för-
handlingen, t.ex. beslut angående målets fortsatta handläggning. Därefter återgår
ansvaret till den funktionsansvariga domaren som har det generella ansvaret för att
återkommande följa upp enhetens mål och ärenden. Normalt sätts målet omgående
ut till en ny förhandling. Om så inte sker kan den nuvarande arbetsordningen i vissa
fall innebära en oklarhet angående vem som bär ansvar för att följa upp att beslut
om målets fortsatta handläggning, t.ex. att målet ska sättas ut på nytt eller att
kompletteringar ska inhämtas, faktiskt verkställs.

Tingsrättens bedömning av handläggningen av det aktuella målet
Handläggningen av det aktuella målet avviker från gängse mönster. Målet gällde
misstanke om brott begångna i oktober och december 2006. På begäran av åklagaren
förordnades försvarare för den misstänkte i april 2007. Stämningsansökan inkom till
tingsrätten först mellan nyårs- och trettonhelgen 2008. Brottsmisstankarna avsåg
således gärningar som var begångna för mer än ett år sedan när den egentliga
handläggningen i tingsrätten påbörjades. Den tidsfrist som gäller för ungdomsmål,
fjorton dagar, överskreds något när målet sattes ut till huvudförhandling. Huvud-
förhandlingen ställdes in eftersom förundersökningen skulle kompletteras. Därefter
har målet satts ut till huvudförhandling vid flera tillfällen. Förhandlingarna har
ställts in eftersom den tilltalade antingen varit bortrest eller inte gått att delge.
Tingsrätten vill i detta sammanhang framhålla att den särskilda tidsfrist som gäller
för ungdomsmål är tillkommen av hänsyn till den tilltalade. I detta mål har den
tilltalade emellertid bidragit till den långa handläggningen bl.a. genom att inte låta
sig delges. Det har också uppmärksammats att målet i VERA felaktigt registrerats
som ungdom 18-20 år vilket kan ha medfört att det särskilda skyndsamhetskrav som
gäller för mål mot ungdomar under 18 år inte uppmärksammats vid utsättningen.
Vidare bör framhållas att tingsrättens möjligheter till tvångsmedel är begränsade i
ungdomsmål. Med detta sagt måste emellertid medges att tingsrätten väntat onödigt
länge med att sätta ut målet till ny huvudförhandling dels sedan förundersökningen
kompletterats, dels när huvudförhandlingar ställts in.

Planerade förändringar
Som angetts ovan har tingsrätten i det aktuella målet väntat onödigt länge med att
sätta ut målet till ny huvudförhandling dels sedan förundersökningen kompletterats,
dels när huvudförhandlingar ställts in. Detta kan förklaras med att det varit oklart om
det ålegat den funktionsansvarige rådmannen eller ordföranden vid den senaste
huvudförhandlingen att följa upp den fortsatta handläggningen. Det kan också
misstänkas att arbetssituationen i vart fall numera inte medger att en funktions-
ansvarig rådman i tillräcklig utsträckning utövar ansvar över flera hundra mål och
ärenden. Tingsrätten har därför sett över arbetsordningen såvitt avser ansvar för mål
                                                                      Dnr 6169-2009    Sid 7 (11)



      och ärenden. Nya bestämmelser har utarbetats. Dessa innebär i korthet att ansvaret
      enligt 15 § TI delas upp mellan flera domare på varje enhet samt att ansvaret i sin
      helhet som regel övergår till ordföranden när ett mål eller ärende har varit föremål
      för muntlig förhandling eller när en sådan förhandling ställts in på förhandlings-
      dagen. I de nya bestämmelserna åläggs den målansvariga domaren också ett mycket
      tydligt uppföljningsansvar för mål och ärenden som är äldre än sex månader. I
      samband med förändringarna i arbetsordningen kommer en eller två ordinarie
      domare att utses som målansvariga för ungdomsmål mot tilltalade under 18 år.
      Dessa mål kommer att handläggas av ett par domstolssekreterare. Förändringarna
      kommer sammantaget att medföra klart förbättrade möjligheter till överblick och
      uppföljning av mål mot ungdomar under 18 år. De föreslagna bestämmelserna har
      diskuterats på plenum. Samtliga domare vid tingsrätten har i huvudsak ställt sig
      bakom förslagen. Ändringarna ska tillsammans med vissa andra ändringar i arbets-
      ordningen bli föremål för MBL-förhandlingar och förväntas kunna träda i kraft den
      1 november 2010. Gammal och föreslagen lydelse av §§16-20 i arbetsordningen
      angående målansvar m.m. framgår av bilaga 1 (här utesluten, JO:s anmärkning).
Anmälarna bereddes tillfälle att yttra sig.

Bedömning
Handläggningstiden
Enligt 29 § andra stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare, förkortad LUL, i dess lydelse fram till den 1 juli 2010, ska, om åtal
mot den som inte har fyllt arton år väcks för ett brott för vilket det är föreskrivet
fängelse i mer än sex månader, de tidsfrister iakttas som är föreskrivna för åtgärder
i mål där den tilltalade är häktad. I stället för den tid om en vecka, som i 45 kap. 14
§ rättegångsbalken är föreskriven för hållande av huvudförhandling, ska gälla en
tid om två veckor (fr.o.m. den 1 juli 2010 föreskrivs i 45 kap. 14 § att huvud-
förhandling ska påbörjas snarast och senast inom två veckor från den dag då åtalet
väcktes).

Uppskov med att hålla huvudförhandling kan enligt 45 kap. 14 § andra stycket
rättegångsbalken, förkortad RB, medges när förundersökningen bör fullständigas
eller förundersökning företas (45 kap. 11 § RB), när en förberedande åtgärd av
visst slag behöver vidtas (45 kap. 12 § RB) eller när det är nödvändigt till följd av
målets omfattning eller annan omständighet.

I det aktuella målet väcktes den 2 januari 2008 åtal mot en person född år 1991
för stöld, misshandel och olaga hot. Den första huvudförhandlingen ställdes in
på grund av att den tilltalade begärde att förundersökningen skulle kompletteras.
Kompletteringen kom in till tingsrätten i slutet av april. Tingsrätten satte därefter ut
målet till huvudförhandling den 17 december 2008, den 14 april och den 16
september 2009 samt, i tiden efter det att min granskning initierats, den 3 mars
2010. De tre förstnämnda huvudförhandlingarna ställdes in, den första p.g.a. att det
framkommit att den tilltalade befann sig utomlands och de två kommande efter det
att den tilltalade inte inställt sig personligen till förhandlingarna. Målet avgjordes
den 17 mars 2010, dvs. drygt två år efter det att åtal väcktes och nästan två år efter
det att åklagaren på den tilltalades begäran hade kompletterat förundersökningen.

När min granskning initierades i slutet av år 2009 hade tingsrätten således – från
det att tilläggsprotokollet kom in och målet åter var klart för huvudförhandling –
under en period om drygt ett och ett halvt år satt ut målet till huvudförhandling tre
                                                                   Dnr 6169-2009    Sid 8 (11)



gånger, dvs. ungefär en gång i halvåret. En så passiv handläggning i ett mål med en
underårig tilltalad, medför att det enligt min uppfattning finns anledning att anta att
den domare som varit ansvarig för målet åsidosatt vad som gällt för dennes uppgift
som domare och därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel. Jag beslutade därför att
inleda förundersökning.

Enligt den arbetsordning som då gällde vid tingsrätten ansvarade den funktions-
ansvarige rådmannen för enhetens alla mål och ärenden, vilket naturligtvis
innefattade bl.a. alla brottmål. När ett mål satts ut till huvudförhandling och till-
delats en ordförande ansvarade dock den utsedde ordföranden för åtgärder i
anslutning till förhandlingen. Det framkom under förundersökningen att det rått
oklarhet vid tingsrätten beträffande vem som i praktiken ansvarade för ett mål efter
en inställd huvudförhandling, dvs. om ansvaret gick tillbaka till den funktions-
ansvarige rådmannen eller om det vilade på den ordförande som skulle ha haft
huvudförhandlingen. Med tanke på hur vanligt förekommande det dessvärre är att
huvudförhandlingar ställs in finner jag det i och för sig anmärkningsvärt att det rått
oklarhet i en sådan fråga. Mot bakgrund bl.a. av den oklarhet som likväl fanns,
ansåg jag emellertid att det inte längre fanns anledning att fullfölja förunder-
sökningen. Jag noterar att tingsrätten nu genom ändring av arbetsordningen
tydliggjort vem som har ansvaret i den beskrivna situationen.

Tingsrätten har medgett att handläggningstiden i målet blivit onödigt lång men
också angett att den tilltalade bidragit till den långa handläggningstiden genom att
inte låta sig delges. Liknande förklaringar, dvs. svårigheter att delge såväl den
tilltalade som andra i målet, har förts fram av EE. Såväl tingsrätten som EE har
också pekat på att åtalet avsåg gärningar som låg relativt långt bak i tiden. EE har
uppgett att han gått igenom målen på enheten ungefär en gång per kvartal och att
han utöver det gjort genomgångar i aktrummet. Han har också uppgett att det vore
orimligt att kräva att 29 § andra stycket LUL skulle tillämpas på så sätt att
tingsrätten skulle vara skyldig att kalla till huvudförhandling var fjortonde dag
fram till dess att målet var avgjort.

Förarbetena till LUL innehåller inga uttalanden angående hur de ovan angivna
bestämmelserna i 45 kap. 11, 12 och 14 §§ RB om uppskov med att hålla huvud-
förhandling ska tillämpas när huvudförhandling av någon anledning inte kan hållas
enligt huvudregeln i 29 § andra stycket LUL, dvs. inom två veckor från den dag då
åtalet väcktes. Enligt min uppfattning måste frågan om skäl för uppskov föreligger
bedömas med hänsyn till förhållandena i varje enskilt mål. Utgångspunkten måste
dock alltid vara den som LUL föreskriver, nämligen att ungdomsmål ska hand-
läggas skyndsamt. Det är nämligen ur både den enskildes och samhällets synpunkt
synnerligen angeläget att hjälp- och vårdinsatser sätts in så snabbt som möjligt
beträffande unga lagöverträdare. Processekonomiska skäl gör sig mindre starkt
gällande i mål med underåriga som tilltalade än annars. Vid bedömningen bör även
beaktas hur allvarlig brottslighet det är fråga om (se JO 1990/91 s. 38).

Bestämmelsen kan däremot inte uppfattas på så sätt att den kräver att tingsrätten
ska sätta ut mål till huvudförhandling minst var fjortonde dag ända tills huvud-
förhandlingen kan genomföras. Om t.ex. tingsrätten har kännedom om att det
                                                                    Dnr 6169-2009   Sid 9 (11)



föreligger ett hinder av viss varaktighet mot att hålla huvudförhandlingen, som t.ex.
att den tilltalade eller någon annan vars personliga närvaro bedöms nödvändig är
förhindrad att inställa sig, är det naturligtvis meningslöst att kalla till huvud-
förhandling under tid som hindret består. Det förefaller inte heller rimligt att sätta
ut målet till huvudförhandling var fjortonde dag i en situation där någon vars
personliga närvaro är nödvändig inte låter sig delges.

I det aktuella målet kom således tilläggsprotokollet in till tingsrätten den 29 april
2008. Först drygt två veckor senare kontaktade tingsrätten den tilltalades offentliga
försvarare som meddelade att ytterligare vittnen skulle åberopas och bad att få
återkomma med närmare uppgifter några dagar senare. Därefter finns ingen
anteckning i diariet förrän i mitten av juli då bevisuppgiften inkom. Tingsrätten
borde i stället, när tilläggsprotokollet kom in, snarast ha vidtagit de åtgärder som
fordrades för att målet skulle kunna sättas ut och, när beskedet om bevisuppgiften
lämnades, varit betydligt mer aktiv i syfte att få in denna. Målet sattes emellertid
inte ut förrän mer än sju månader efter det att tilläggsprotokollet kom in. När sedan
den nya ansökan om stämning kom in i början av januari och den tilltalade kunde
förväntas ha återkommit från vistelsen i Tyskland, borde tingsrätten skyndsamt ha
satt ut målet till huvudförhandling igen. Under hela år 2009 har tingsrätten
emellertid endast satt ut målet till huvudförhandling vid två tillfällen, i april och
september. Nästa försök att sätta ut målet dröjde sedan till mars 2010, då målet
också kom att avgöras.

Målet gällde, som tingsrätten framhållit, misstanke om brott begångna i oktober
och december 2006. Att lång tid förflutit sedan de åtalade gärningarna begicks
borde rimligen, om något, tala för att ge målet särskild prioritet. Jag vill också
betona att det, såvitt gäller förtursmål, är helt otillräckligt med kvartalsvisa genom-
gångar. När det gäller mål för vilka lagstadgade tidsfrister gäller, måste det med
betydligt tätare intervall bevakas att dessa handläggs så att fristerna inte överskrids.

Såväl tingsrätten som EE har pekat på att delgivningsproblem förekommit. Jag kan
emellertid konstatera att, såvitt framgår av dagboksbladet och anteckningar som
upprättats vid sammanträden för huvudförhandling, ingen huvudförhandling tycks
ha ställts in på grund av att den tilltalade eller någon annan inte kunnat delges
kallelse. Det kan särskilt anmärkas att den tilltalade, förutom till
huvudförhandlingen den 28 januari 2008, synes ha delgetts genom s.k. förenklad
delgivning. Hänvisningen till delgivningssvårigheter framstår därför som något
egendomlig.

Jag anser att det framstår som uppenbart att tingsrätten under lång tid har gett målet
alldeles för låg prioritet och således inte handlagt det med nödvändig skyndsamhet.
Jag vill också påpeka att tre av fyra målsägande i målet var under 18 år. Jag anser
att även det är en omständighet som borde ha föranlett domstolen att prioritera
målet (se JO 2010/11 s. 61). Det är således tydligt att den utdragna handläggnings-
tiden mer eller mindre uteslutande berott på att tingsrätten inte handlagt målet på
det sätt som lagen föreskriver.
                                                                      Dnr 6169-2009    Sid 10 (11)



Som tidigare angetts synes det ha varit oklart vid tingsrätten vem som ansvarar
för ett mål efter en inställd huvudförhandling. Det kan emellertid inte råda något
tvivel om att EE, som funktionsansvarig enligt arbetsordningen och som
ordförande vid sammanträde för huvudförhandling i januari 2008, ansvarat för
målet i vart fall fram till sammanträde för huvudförhandling i april 2009. Han för-
tjänar allvarlig kritik för det sätt på vilket målet handlagts under den tiden. Även
tingsrätten förtjänar kritik, dels för att dess arbetsordning inte varit tillräcklig tydlig
vad gäller ansvarsfördelningen enligt 15 § TI, dels för den bristfälliga hand-
läggningen av målet i tiden efter april 2009.

Närmare om förutsättningarna för att utöva ansvaret enligt 15 § TI
Enligt 15 § första stycket TI, ska för varje mål och ärende vid varje tidpunkt finnas
en ansvarig domare. Det innebär att det i första hand är denne som ansvarar för att
handläggningen av ett mål eller ärende drivs framåt på ett sätt som står i överens-
stämmelse med gällande rätt. Enligt tredje stycket i samma bestämmelse ska den
närmare ansvarsfördelningen framgå av tingsrättens arbetsordning. Det föreskrivs
vidare att ansvarsfördelningen ska ordnas så att ansvaret ska kunna utövas på ett
effektivt sätt.

En grundläggande förutsättning för att ansvaret ska kunna utövas på ett effektivt
sätt är givetvis att det finns en reell möjlighet att utöva ansvar för de mål och
ärenden som avses. En viktig faktor i detta sammanhang är antalet mål och ärenden
som en domare bär ansvar för. Ett effektivt utövande av det s.k. drivningsansvaret
förutsätter också, som jag ser det, viss kontinuitet i ansvaret. Slutligen är det
naturligtvis också av betydelse i vilken utsträckning den ansvarige domarens tid tas
i anspråk till att själv sitta med i huvudförhandlingar och sammanträden.

Tingsrätten har uppgett att en funktionsansvarig rådman uppskattningsvis ansvarar
för mellan 500 och 700 mål och ärenden och att det mot bakgrund av den mål-
ökning som skett under senare år kan ifrågasättas om en enskild domare i tillräcklig
utsträckning kan utöva ansvar enligt 15 § TI över merparten av dessa mål och
ärenden.

Det går självfallet inte att ange någon specifik gräns för hur många mål eller
ärenden en domare kan ansvara för. Olika mål och ärenden kräver olika stora
insatser. Medan ett dispositivt tvistemål kan kräva relativt mycket arbete redan på
förberedelsestadiet torde de flesta brottmålen, med en väl utvecklad berednings-
organisation, som regel inte kräva annat än att den ansvariga domaren med viss
regelbundenhet kontrollerar exempelvis om målen satts ut till huvudförhandling.
Det är emellertid min uppfattning, som tingsrätten numera synes dela, att det antal
mål och ärenden som det varit fråga om är för stort för att ett reellt ansvar ska
kunna utövas.

Den 1 november 2010 har förändringar av arbetsordningen trätt i kraft. Tingsrätten
har uppgett att dessa i korthet innebär att ansvaret fördelas på fler domare samt att
klarare regler för när ansvaret övergår mellan olika domare har utarbetats. Mot
detta har jag givetvis ingen invändning. Vilka effekter den nya ansvarsfördelningen
får när det gäller det antal mål eller ärenden som varje domare i genomsnitt
                                                                 Dnr 6169-2009      Sid 11 (11)



kommer att ansvara för framgår emellertid inte. Jag vill därför framhålla vad jag
ovan sagt om detta samt om vikten av kontinuitet.

Jag vill slutligen i denna del nämna att jag i ett beslut den 14 december 2010
(www.jo.se, dnr 2700-2010), som avsåg förhållandena vid Attunda tingsrätt, gjort
vissa generella uttalanden angående beredningsorganisationer och tillämpningen av
15 § TI.

–––––

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte något uttalande eller någon
ytterligare åtgärd från min sida.
