# Försäkringskassan får kritik för att ha utfärdat interna anvisningar som står i strid med gällande lag

JO 2020-06-15 dnr 6172-2018

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2020-06-15             6172-2018             1 (4)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan får kritik för att ha utfärdat interna anvisningar
                        som står i strid med gällande lag


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan har i interna anvisningar, i form av ett s.k.
                          informationsmeddelande (IM), föreskrivit att myndigheten i vissa fall ska göra
                          undantag från kravet på skriftlighet vid begäran om omprövning. Att en begäran om
                          omprövning ska göras skriftligt följer av 113 kap. 7 § socialförsäkringsbalken. I
                          beslutet uttalar JO att Försäkringskassan, oavsett i vilket syfte det görs, inte kan
                          bestämma att handläggningen ska genomföras på ett sätt som står i strid med
                          gällande lag. Försäkringskassan får kritik för utformningen av
                          informationsmeddelandet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och anförde i huvudsak
                        följande: Försäkringskassan har i ett informationsmeddelande (IM 2017:106)
                        skrivit att undantag skulle göras från kravet på skriftlighet vid begäran om
                        omprövning i vissa ärenden. Försäkringskassan har gått utöver sina
                        befogenheter. Rättsavdelningen har svarat honom att man på grund av
                        svårigheter med tillämpningen av den nya lagen gjorde bedömningen att man
                        skulle göra undantag från skriftlighetskravet. Bestämmelsen i
                        socialförsäkringsbalken om omprövning är tydlig och precis och några undantag
                        går inte att göra. Försäkringskassan kan inte anses behörig att skapa en
                        undantagsregel av praktiska skäl.

## Utredning

JO remitterade anmälan till Försäkringskassan och begärde att myndigheten
                        skulle redogöra för de överväganden som gjorts i frågan samt för bakgrunden
                        till att myndigheten i IM 2017:106 medgav undantag från skriftlighetskravet vid
                        en begäran om omprövning i ärenden där beslut tagits före den 1 augusti 2017,
                        dvs. före ikraftträdandet av den nya lydelsen av 5 kap. 12 § andra stycket
                        socialförsäkringsbalken (SFB).

                        Försäkringskassan anförde i sitt remissvar bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                Dnr 6172-2018        Sid 2 (4)




Utredning
Sammanfattningsvis är IM 2017:106 ett resultat av olika händelser under en
längre tidsperiod. Bakgrunden till undantaget från kravet på skriftlighet handlar
framför allt om att Försäkringskassan ändrade sin tolkning av 5 kap. 12 § SFB,
myndighetens begränsade möjligheter att söka fram de ärenden i IT-systemen
som påverkades av den ändrade tolkningen och en strävan att så långt som
möjligt minska risken för skada för den enskilde.
Försäkringskassans tidigare tolkning av 5 kap. 12 § SFB innebar att
bestämmelsen sågs som en utbetalnings- och retroaktivitetsregel som utgick
från att kravet på bosättning var uppfyllt. Denna tolkning förutsatte att en
bedömning av en enskilds bosättning enligt 5 kap. 2 och 3 §§ SFB redan hade
gjorts, och att uppehållstillståndet därmed redan hade beaktats.
I juni 2016 meddelade HFD en dom som enligt Försäkringskassans bedömning
innebar att 5 kap. 12 § SFB skulle tolkas som att bestämmelsen var en del av
socialförsäkringsskyddet och därmed ingick i prövningen av rätten till en
förmån (HFD 2016 ref. 43). Synsättet var således nytt eftersom
Försäkringskassan tidigare prövat rätten till en förmån enbart utifrån
förmånsvillkoren.
Sommaren 2017 infördes en lagändring i 5 kap. 12 § SFB. Bakgrunden till
ändringen var de stora migrationsströmmarna och Migrationsverkets långa
handläggningstider av ansökningar om uppehållstillstånd. För att förhindra att
enskilda som tillhörde en viss grupp skulle förlora sina förmåner på grund av
att uppehållstillståndet upphört att gälla infördes en bestämmelse om att
förmåner skulle kunna fortsätta att betalas ut, om den enskilde ansökt om ett nytt
uppehållstillstånd på samma grund som tidigare.
Lagändringen medförde svårigheter för Försäkringskassan. Dels för att
bestämmelsens utformning var svår att förstå och att den saknade
övergångsbestämmelser, dels på grund av Försäkringskassans tidigare tolkning
och tillämpning. Den tidigare tolkningen av 5 kap. 12 § SFB innebar nämligen
att det fanns ett okänt antal ärenden i vilka Försäkringskassan fattat beslut om
rätten till en förmån, men samtidigt beslutat att förmånen inte kunde betalas ut
på grund av att personen saknade uppehållstillstånd.
Det största problemet var dock den tillämpning som hade gällt sedan 2013. En
diskussion fördes därför på Försäkringskassan om möjligheten att söka fram
alla dessa ärenden. Det konstaterades dock att detta inte var möjligt, dels på
grund av IT-stödens utformning, dels på grund av de resurser som skulle
krävas för en sådan hantering.
Det finns ingen skriftlig dokumentation på Försäkringskassan av de
överväganden som gjordes inför undantaget av kravet på skriftlighet i 113 kap.
7 § SFB. Men utifrån ett lösningsorienterat synsätt med ambitionen att minska
risken för skada för den enskilde bestämde Försäkringskassan att myndigheten
åtminstone skulle hantera de ärenden där personen hörde av sig och då försöka
göra det så enkelt för den enskilde som möjligt.
Det rörde sig dock inte om en fullständig omprövning, dvs. Försäkringskassan
prövade inte på nytt om personen uppfyllde förmånsvillkoren eller inte,
eftersom beslut redan hade fattats om att personen hade rätt till förmånen.
Prövningen innebar snarare att Försäkringskassan säkerställde att förmånen
kunde fortsätta att betalas ut. Vidare handlade det om en kort period. Det
handlade om ärenden i vilka beslut tagits före den l augusti 2017 och där den
enskilde hörde av sig innan omprövningstiden på två månader hade löpt ut,
dvs. en period som maximalt sträckte sig mellan den l augusti och den l
oktober 2017.
Sammantaget kan konstateras att IM 2017:106 är ett resultat av olika händelser
under en längre tidsperiod. Ställningstagandet i IM 2017:106 gjordes till följd
av Försäkringskassans tidigare tolkning av 5 kap. 12 § SFB och för att minska
                                                                       Dnr 6172-2018      Sid 3 (4)




      risken för skada för enskilda men också på grund av att det fanns begränsade
      möjligheter till sökningar i IT-stöden, samt en strävan att så långt som möjligt
      minska risken för skada för den enskilde.

## Försäkringskassans slutsatser

Försäkringskassan konstaterar att myndigheten i sin ambition att minska risken
      för skada för enskilda valt att göra undantag från ett lagstadgat krav. Även om
      syftet varit att förenkla för de enskilda och minska risken för skada kan det vid
      en granskning inte anses acceptabelt att göra ett sådant avsteg. Särskilt
      eftersom det varit möjligt att be de enskilda som hörde av sig till
      Försäkringskassan om att inkomma med en skriftlig begäran. Det kan alltså
      konstateras att Försäkringskassans hantering inte varit förenlig med gällande
      rätt vilket givetvis är mycket allvarligt.
AA kommenterade remissvaret och uppgav i huvudsak följande: De
grundläggande rättssäkerhetskraven i regeringsformen finns bl.a. för att stärka
statsförvaltningens legitimitet i samhället. Medborgarna ska kunna känna sig
trygga i att myndigheterna agerar utifrån lag och att medborgarna behandlas
lika. Oavsett Försäkringskassans goda avsikter med undantaget är det
principiellt viktigt att myndigheter inte agerar lagstiftare och äventyrar
förtroendet för statsförvaltningen och dess legitimitet. Om all makt ska utövas
under lagarna är det av stor vikt att de som ska följa lagen också följer den.

Bedömning
Om författningar, allmänna råd och myndighetsinterna anvisningar
I 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen föreskrivs att den offentliga makten
ska utövas under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k.
legalitetsprincipen och innebär att all maktutövning ska vara grundad på lag
eller annan föreskrift. Avsikten är att förvaltningen ska vara normenlig och inte
godtycklig. Numera kommer legalitetsprincipen även till uttryck i
förvaltningslagen (2017:900), där det i 5 § anges att en myndighet endast får
vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.

Inom socialförsäkringsområdet förekommer inte bara lagar och förordningar
beslutade av riksdagen respektive regeringen, utan även föreskrifter som med
stöd av bemyndigande från regeringen utfärdats av myndigheter. Lagar,
förordningar och föreskrifter kallas med en gemensam benämning för
författningar. Författningar är bindande, vilket innebär att de måste följas,
både av myndigheter och av enskilda.

För att ge stöd och råd vid tillämpningen av gällande författningar kan en
myndighet utfärda centrala riktlinjer och andra former av allmänna råd.
Dessa är inte formellt bindande utan endast vägledande. Försäkringskassan
har t.ex. tagit fram särskilda vägledningar med samlade råd beträffande sina
olika verksamhetsområden. Försäkringskassan utfärdar också s.k. informations-
meddelanden (IM), som är interna anvisningar för bl.a. handläggare och
beslutsfattare. Syftet med informationsmeddelandena är att sprida information
internt om hur vissa rättsliga frågor ska hanteras inom myndigheten.
                                                                   Dnr 6172-2018       Sid 4 (4)




Om Försäkringskassans informationsmeddelande IM 2017:106
Försäkringskassan föreskrev i informationsmeddelandet att myndigheten i vissa
fall skulle göra undantag från kravet på att en begäran om omprövning ska vara
skriftlig. Att en begäran om omprövning ska vara skriftlig framgår av 113 kap.
7 § SFB. Det som Försäkringskassan föreskrev i informationsmeddelandet stred
därmed direkt mot vad som föreskrivs i lagen. Jag har ingenting att invända mot
att myndigheter använder sig av interna anvisningar för att stödja handläggarna
i deras arbete men det är givetvis inte acceptabelt att en myndighet utfärdar
anvisningar som står i strid med lagstiftningen. Detta gäller oavsett i vilket syfte
anvisningarna utfärdas. Försäkringskassan förtjänar kritik för utformningen av
informationsmeddelandet.

Det aktuella informationsmeddelandet har upphört att gälla, och därmed
avslutas ärendet med den kritik som uttalats ovan.
