# Kritik mot Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstads kommun för att vård enligt LVU inte har utformats så att barnets samhörighet med en förälder har främjats

JO 2017-09-13 dnr 6178-2015

BESLUT
                                                                        Datum                Dnr                    Sid
                                                                        2017-09-13           6178-2015             1 (3)
Justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                        Kritik mot Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstads kommun
                        för att vård enligt LVU inte har utformats så att barnets samhörighet
                        med en förälder har främjats


                          Beslutet i korthet: När någon genom socialnämndens försorg vårdas i ett annat hem
                          än det egna, t.ex. med stöd av LVU, ansvarar nämnden för att vården utformas så att
                          den främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt
                          med hemmiljön.
                          JO kritiserar Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstads kommun för att den i
                          det aktuella fallet inte hade utformat LVU-vården på ett sätt som främjade den
                          omhändertagna pojkens samhörighet med hans mor.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA flera klagomål mot bl.a. socialtjänsten i
                        Karlstads kommun. Hon anförde bl.a. följande: Hennes son, BB, [som vårdas
                        enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och
                        är placerad i familjehem, JO:s anm.] har inte haft umgänge med henne på mer
                        än två år. Socialtjänsten har inte arbetat för att umgänget ska fungera.

## Utredning

Föredraganden hos JO hämtade in journalanteckningar från socialtjänsten.

                        Sedan begärde JO att Arbetsmarknads- och socialnämnden skulle yttra sig över
                        anmälan. I remissvaret lämnade nämnden bl.a. följande uppgifter: Det handlar
                        om ett barn som har särskilda behov. Under 2013 gjorde socialtjänsten
                        bedömningen att barnet var i behov av en umgängespaus från AA. Den 23 juli
                        2013 samtyckte AA till att avvakta med umgänge. Det finns indikationer på att
                        barnets hälsa och utveckling långsamt förbättras. Umgänge med AA är dock
                        fortfarande inte möjligt, och AA har inte heller formellt begärt att få umgås med
                        sin son. Socialnämnden har inte beslutat om umgängesbegränsning.

                        AA kommenterade remissvaret.

                        JO har även tagit del av Förvaltningsrätten i Karlstads dom den 1 september
                        2016 i mål nr 1015-16. Förvaltningsrätten beslutade att vården av bl.a. BB


 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A            Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                       Dnr 6178-2015        Sid 2 (3)




skulle fortsätta och att det för närvarande inte var möjligt för honom att flytta
hem till modern. Vidare framgick bl.a. följande:

      Förvaltningsrätten konstaterar även att inget av barnen har haft någon form av
      umgänge eller kontakt med [AA] sedan 2013.
      –––
      Förvaltningsrätten framhåller emellertid vikten av att socialnämnden tillser att en
      plan för kontakt och umgänge mellan barnen och [AA] upprättas.

Bedömning
Inledning
BB har vårdats med stöd av LVU sedan 2011. Jag har begränsat min prövning
av anmälan till frågan om socialtjänstens insatser för att BB:s samhörighet med
AA främjas har varit tillräckliga.

Socialtjänstens ansvar under vårdtiden
Socialnämnden ansvarar för att den som har placerats i ett annat hem än det
egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar barnets samhörighet
med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (6 kap.
1 § andra och tredje stycket socialtjänstlagen [2001:453], SoL). Socialnämnden
ska lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de
behöver (6 kap. 7 § SoL). Socialtjänsten bör hålla fortlöpande kontakt med både
barnets föräldrar och det hem där barnet vårdas. Nämnden bestämmer hur
vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden
(11 § första stycket LVU). Det är också nämndens ansvar att den unges behov
av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses
(14 § första stycket LVU). Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet
med vården får nämnden inskränka umgänget mellan barnet och dess föräldrar
eller vårdnadshavare (andra stycket).

Bedömningen i detta fall
Det har kommit fram att BB sedan 2013 och åtminstone fram till september
2016 inte hade något umgänge med AA. Jag har tagit del av
journalanteckningar för perioden september 2013–december 2015. Under den
första delen av den granskade perioden har AA på socialtjänstens inrådan
frivilligt avstått från umgänge med BB. Vid flera tillfällen under perioden har
hon dock framhållit att hon känner sig ”bortkopplad” från BB, att hon inte får
tillräcklig information om vad som händer med honom. Åtminstone sedan våren
2015 har AA också framfört att hon vill träffa BB och att hon, som jag uppfattar
det, vill veta hur planeringen för umgänge ser ut.

Det framgår av nämndens remissvar att socialtjänsten bedömde att umgänge
inte var möjligt. Nämnden har också anfört att AA inte har gjort någon formell
begäran om umgänge och att det därför inte har funnits något behov av att
begränsa umgänget i beslut.
                                                                       Dnr 6178-2015        Sid 3 (3)




Jag delar nämndens uppfattning att situationen inte var sådan att det var
nödvändigt att fatta beslut om att begränsa umgänget med stöd av 14 § andra
stycket LVU. Jag har inte heller underlag för att ifrågasätta nämndens
bedömning i umgängesfrågan, dvs. att det under den granskade perioden inte
var förenligt med barnets bästa att umgänge kom till stånd. Nämndens
skyldighet att utforma vården på så sätt att den främjar barnets samhörighet med
anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön gäller dock även i
de situationer då umgänge inte verkar vara möjligt för stunden. JO har tidigare
uttalat följande (JO 2005/06 s. 265, dnr 2508-2002):

      En utgångspunkt för nämndens arbete med barn som placeras utanför det egna
      hemmet är att barnet skall återförenas med sina föräldrar. För att detta skall vara
      möjligt fordras att det under vårdtiden har funnits en nära och god kontakt
      mellan barnet och föräldrarna. En sådan kontakt är som regel också viktig för att
      barnet skall kunna utvecklas i familjehemmet. Även i de fall där en återförening
      ter sig omöjlig eller åtminstone avlägsen är det som regel av vikt att
      förvaltningen på lämpligt sätt verkar för att den unge och föräldern kan
      upprätthålla eller, åtminstone på sikt, kan erhålla en meningsfull kontakt med
      varandra.
Nämndens remissvar innehåller inga uppgifter om hur man avser att agera för
att främja BB:s samhörighet med AA. Inte heller journalanteckningarna
innehåller någonting som tyder på att det har gjorts någon planering för
umgänge eller för andra åtgärder som kan främja kontakten. Mot bakgrund av
uttalandena i förvaltningsrättens dom i september 2016 konstaterar jag att någon
plan för kontakt och umgänge inte heller hade upprättats vid den tidpunkten.
Arbetsmarknads- och socialnämnden får kritik för att vården inte har utformats
på ett sätt som främjar BB:s samhörighet med AA.

Jag vill i sammanhanget också påminna om att nämnden bör ha fortlöpande
kontakt med vårdnadshavare och föräldrar. Utifrån de journalanteckningar jag
har tagit del av kan det finnas skäl att ifrågasätta om nämnden har gjort
tillräckliga ansträngningar i det avseendet. Jag anser mig inte ha tillräcklig
anledning att utreda den frågan vidare, men jag vill betona vikten av att
nämnden arbetar för att upprätthålla en god kontakt med vårdnadshavare och
föräldrar. Att den kontakten fungerar tillfredsställande är ännu viktigare i ett fall
som det nu aktuella, där nämnden har bedömt att något umgänge för närvarande
inte är möjligt.

Det som AA har anfört i övrigt leder inte till någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
