# Uttalanden om en myndighets skyldighet att pröva en enskilds begäran om att ta del av handlingar enligt förvaltningslagens bestämmelser om partsinsyn och vad en myndighet behöver göra för att veta vilka handlingar som begäran avser

JO 2025-12-02 dnr 6184-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                  2025-12-02               6184-2024              1 (9)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Uttalanden om en myndighets skyldighet att pröva en enskilds
                   begäran om att ta del av handlingar enligt förvaltningslagens
                   bestämmelser om partsinsyn och vad en myndighet behöver göra för
                   att veta vilka handlingar som begäran avser


                    Beslutet i korthet: En enskild begärde att få ta del av socialtjänstens utredningar i
                    ärenden som avsåg hans barn. Nämnden utgick från att begäran avsåg
                    socialtjänstens skriftliga sammanställningar av utredningsmaterialet.
                    I beslutet konstaterar JO att en myndighet behöver reda ut vad en begäran om
                    utlämnande av handlingar avser om den är oklar till sin innebörd. Myndigheten kan då
                    även behöva klarlägga vad en enskild menar med vissa begrepp. Inom socialtjänsten
                    kan begreppet ”utredning” ha olika innebörd. Nämnden borde därför ha utrett vad den
                    enskilde menade när han begärde att få ta del av sina barns utredningar. JO är kritisk
                    till att nämnden inte gjorde det.
                    Den enskilde var part i de ärenden som hans begäran avsåg. Trots det prövades den
                    enbart enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser om utlämnande av allmänna
                    handlingar. JO anser att nämnden även borde ha prövat begäran enligt
                    förvaltningslagens (2017:900), FL, bestämmelse om partsinsyn.
                    JO konstaterar att när nämnden prövar en begäran enligt bestämmelsen om
                    partsinsyn är det avgörande för bedömningen om materialet har tillförts ärendet.
                    Sådant material som inte har tillförts ärendet kan inte bli föremål för partsinsyn. En
                    särskild svårighet ligger i att avgöra när exempelvis ett utkast eller en
                    minnesanteckning ska anses tillfört ärendet. En sådan handling, t.ex. ett utkast till
                    beslutsunderlag med bedömningar som sammanställs när utredningsåtgärderna är
                    genomförda, bör enligt JO anses tillförd ärendet endast om den innehåller
                    sakuppgifter som är av betydelse för ärendets avgörande och som inte finns
                    dokumenterade i akten i övrigt. Eftersom nämnden har en långtgående skyldighet att
                    dokumentera sin handläggning av ärenden som rör enskilda och genomförda
                    insatser, borde det inte förekomma att sakuppgifter av den karaktären endast finns
                    antecknade i ett sådant utkast.
                    Avslutningsvis understryker JO att partsinsynen gäller ett mer omfattande material än
                    vad myndighetens skyldighet att kommunicera beslutsunderlaget enligt 25 § FL gör.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Kungälvs kommun och
                   framförde bl.a. följande. I mitten av juni 2024 begärde han att få ta del av


    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 6184-2024      Sid 2 (9)




handlingar från sina barns utredningar från socialtjänsten. Han fick dock inte
några handlingar. Efter en och en halv vecka tog han kontakt med socialtjänsten
på nytt och informerades om att handlingarna inte kunde skickas eftersom
utredningarna fortfarande pågick. Han bad om att få de handlingar som fanns
tillgängliga men fick samma svar. Därefter fick han ett sms med information om
att han skulle få tillgång till barnens akter först efter den 18 augusti 2024, när
utredningarna var avslutade.

Utredning
JO begärde att Sociala myndighetsnämnden i Kungälvs kommun skulle yttra sig
över anmälan.

I sitt yttrande redogjorde nämnden för handläggningen och uppgav bl.a.
följande. Den 25 juni 2024 kontaktade AA socialtjänsten och uppgav att han
veckan innan hade begärt att få ta del av utredningarna i sina barns ärenden för
att få del av socialtjänstens bedömningar. Dagen efter skickade socialtjänsten ett
sms till AA i vilket det framgick att utredningarna pågick och inte var
sammanställda. Han informerades även om att beslutsunderlagen skulle
kommuniceras så snart de var sammanställda och att utredningarna skulle vara
klara i augusti 2024. AA:s begäran avsåg handlingar som inte var upprättade.
Enligt nämndens bedömning hade hanteringen av begäran varit skyndsam. AA
borde dock ha fått information om möjligheten att begära myndighetens
prövning och att han kunde få ett skriftligt beslut för att kunna överklaga.

AA fick tillfälle att lämna synpunkter på yttrandet.

Rättsliga utgångspunkter
En framställan om att få ta del av handlingar kan grundas på antingen
tryckfrihetsförordningens, TF, bestämmelser om rätten att ta del av allmänna
handlingar eller på förvaltningslagens (2017:900), FL, bestämmelser om
partsinsyn. Vilket regelsystem som ska tillämpas, eller om prövningen ska göras
enligt båda regelverken, får bedömas utifrån den framställning som den enskilde
har gjort.

AA:s begäran avsåg de utredningar som nämnden inlett och som gällde hans två
barn. Annat har inte framkommit än att AA var vårdnadshavare och därmed part
i socialtjänstens ärenden. Det finns därför anledning för mig att redogöra för
båda regelverken.

Utlämnande av allmänna handlingar enligt TF
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet och utlämnande av
sådana handlingar finns i 2 kap. TF. Enligt dessa bestämmelser har var och en
rätt att ta del av en handling som förvaras hos en myndighet om den är
inkommen till myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av
sekretess (2 kap. 1–4 §§ TF).
                                                                     Dnr 6184-2024       Sid 3 (9)




Det finns också bestämmelser om vad som utgör en allmän handling, dvs. vad
som avses med en inkommen eller upprättad handling. En handling anses enligt
huvudregeln ha kommit in till myndigheten, när den kommit behörig
befattningshavare till handa. När det gäller handlingar som har framställts inom
myndigheten gäller som huvudregel att en handling anses upprättad när den har
expedierats. En handling som inte har expedierats anses upprättad när det
ärende som den hänför sig till har slutbehandlats eller, om handlingen inte
hänför sig till ett visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller
färdigställts på annat sätt. Därtill anses diarier, journaler och liknande
handlingar upprättade när de har färdigställts för anteckning eller införing.
(2 kap. 9 och 10 §§ TF).

I 2 kap. 12 § TF anges det under vilka förutsättningar en myndighets
minnesanteckning, utkast och koncept ska anses vara en allmän handling.

Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart
det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället (2 kap. 15 § TF).
Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd
avgift få en kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas ut. En sådan
begäran ska behandlas skyndsamt (2 kap. 16 § TF). JO har i ett flertal beslut
uttalat att ett besked i en utlämnandefråga normalt bör lämnas samma dag som
framställningen gjordes. Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas
om det är nödvändigt för att ta ställning till om ett utlämnande får ske. Ett visst
ytterligare dröjsmål kan vara ofrånkomligt om framställningen avser eller
kräver genomgång av ett omfattande material (se t.ex. JO 2015/16 s. 665, dnr
6276-2012 m.fl.).

För det fall en begäran om att få ta del av en handling helt eller delvis inte kan
tillmötesgås ska den som har gjort framställningen underrättas om detta. Den
enskilde ska då också informeras om möjligheten att begära myndighetens
prövning och att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet
ska kunna överklagas (6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400],
OSL). JO har i tidigare beslut påpekat att den enskilde har rätt att få ett sådant
formellt beslut oavsett vad som är grunden för att avslå begäran (se t.ex. JO
2015/16 s. 628, dnr 6600-2013). Den enskilde har alltså rätt att få ett
överklagbart beslut exempelvis om ställningstagandet grundas på att den
begärda handlingen inte är allmän (se JO 2013/14 s. 569, dnr 1249-2012). Ett
sådant beslut ska vara motiverat och försett med anvisning om hur det kan
överklagas (32 och 33 §§ FL).

Rätten till partsinsyn enligt FL
Ett av förvaltningslagens övergripande syften är att den ska värna den enskildes
rättssäkerhet. Det är därför av central betydelse att en part i ett ärende ges
tillgång till allt material som ligger till grund för beslutet i ärendet. Insynen är i
princip obegränsad och omfattar allt beslutsunderlag i form av handlingar och
annat utredningsmaterial. Utöver allmänna och offentliga handlingar omfattar
                                                                       Dnr 6184-2024      Sid 4 (9)




rätten till insyn även sådana handlingar som inte är allmänna enligt TF:s
bestämmelser. Dessutom omfattar insynen handlingar vars innehåll är skyddat
av sekretess. Vidare gäller som en förutsättning för partsinsynen att det material
som en part vill ta del av har tillförts ärendet. (Se prop. 2016/17:180 s. 78–81.)
Bestämmelsen om partsinsyn finns i 10 § FL och gäller med de begränsningar
som följer av 10 kap. 3 § OSL.

Partsinsynen innebär alltså en rätt att ta del av det material som har tillförts ett
ärende oavsett om handlingarna är allmänna eller inte. En part kan därför, till
skillnad mot vad som gäller enligt TF, även ha rätt att ta del av handlingar som
inte har nått det stadium som krävs för att det ska kunna anses som allmänna
handlingar. (Se JO 2003/04 s. 389, dnr 1318-2002.)

Det är myndigheten som vid en begäran om partsinsyn måste ta ställning till om
materialet har tillförts ärendet och i sådana fall omfattas av rätten till partsinsyn.
Om en handling har getts in till en myndighet från t.ex. en part är det tydligt att
materialet har tillförts ärendet. När det gäller material som myndigheten själv
tagit fram eller författat är det däremot inte lika enkelt att avgöra vad som ska
anses ha tillförts ärendet. Ordet tillförts ska nämligen inte uppfattas så att varje
handling som faktiskt finns i ett ärendes akt1 utan vidare ska anses tillförd
ärendet. En part kan därför inte göra anspråk på att få se allt som förvaras i
akten. Det är ytterst myndigheten som avgör t.ex. i vilken utsträckning sådana
handlingar som minnesanteckningar och föredragningspromemorior har sådan
betydelse för avgörandet att de bör tillföras ärendet. (Se prop. 2016/17:180
s. 80 men även Lundmark och Säfsten, Förvaltningslagen – en kommentar,
version 1C, publicerad i JUNO den 26 augusti 2024, kommentaren till 10 § FL.)

När det särskilt gäller bedömningen om minnesanteckningar eller andra
uppteckningar som avses i 2 kap. 12 § TF omfattas av en parts rätt till insyn
uttalades i förarbetena till 1971 års förvaltningslag att en sådan handling borde
anses tillförd ärendet om den innehöll sakuppgifter som var av betydelse för
ärendets avgörande. I de fall t.ex. en föredragningspromemoria, utöver rättslig
reglering, endast innehöll en sammanställning av redan kommunicerat
sakmaterial, kunde det bara undantagsvis finnas skäl att föra promemorian till
ärendet före avgörandet. (Se prop. 1971:30 del 2 s. 442.)

Vid bedömningen av om ett material ska anses ha tillförts ärendet eller inte
måste myndigheten även beakta syftet med regleringen i 10 § FL, vilket är att
ge parten en möjlighet att skaffa sig en fullständig insyn i allt material som
finns i ärendet. Partsinsynen ska dels ge parten möjlighet att skaffa sig kunskap
om vad som tillförts ärendet i sak, dels kunna användas för att kontrollera att




1
 Med akt avses här de handlingar och material som hör till ett visst ärende, oavsett om
dessa är samlade eller finns på olika platser och om akten är fysisk eller digital.
                                                                   Dnr 6184-2024      Sid 5 (9)




handläggningen sker på ett korrekt sätt, t.ex. att inget relevant material saknas i
akten. (Se prop. 2016/17:180 s. 78 och 294 f.) Dessutom kan insynsrätten ha
betydelse som komplement till bestämmelsen i 25 § FL om kommunikation av
utredningsmaterialet.

En begäran från part om att få ta del av material i ett ärende ska handläggas i
enlighet med de allmänna regler som gäller för myndigheternas
serviceskyldighet och ärendehantering (6 och 9 §§ FL). Liksom när det gäller en
begäran om att få ta del av allmänna handlingar enligt TF ska alltså en
framställan från en part om att få ta del av material som har tillförts ärendet
behandlas skyndsamt (se JO 2003/04 s. 389).

Bedömning
Inriktningen på min granskning
Inledningsvis vill jag klargöra att JO främst granskar att myndigheterna har
handlagt ärenden på ett korrekt sätt. JO kan inte ändra myndigheters beslut och
uttalar sig i regel inte om huruvida en myndighets ställningstagande är riktigt i
sak. Det finns inte anledning för mig att frångå den principen i detta fall. Jag
kommer således inte att uttala mig om huruvida AA borde ha fått ta del av de
begärda handlingarna eller inte.

Min granskning är i stället inriktad på nämndens hantering av AA:s begäran.
Jag kommer i det följande att utveckla min syn på nämndens handläggning av
AA:s framställan och hur den borde ha hanterats.

Skyldigheten att utreda vilket material som en begäran om utlämnande
av handlingar avser
När en myndighet mottar en begäran om att få ta del av handlingar är det viktigt
att den klargör vad begäran avser. Det är en fördel såväl för myndigheten som
för den enskilde. Om det finns oklarheter i fråga om vilka handlingar som
begäran avser måste myndigheten alltså reda ut den saken. Den åtgärd som
ligger närmast till hands är att myndigheten kontaktar den som gjort framställan
i syfte att klarlägga vilka handlingar som han eller hon vill ta del av.
Myndigheten kan i det skedet också behöva klarlägga vad den enskilde menar
med vissa begrepp.

Inom socialtjänstens verksamhet används begreppet ”utredning” för att
beteckna det förfarande som ska inledas när socialnämnden får information om
något som skulle kunna leda till en åtgärd av nämnden (se 14 kap. 2 §
socialtjänstlagen [2025:400] och motsvarande bestämmelse i den numera
upphävda 11 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453]). De åtgärder som vidtas
                                                                      Dnr 6184-2024       Sid 6 (9)




under handläggningen och dokumenteras i ärendet blir en del av utredningen.2
När begäran avser ”utredningar” inom socialtjänsten åligger det därför enligt
min mening nämnden att reda ut vad den enskilde menar med begreppet.
Nämnden ska därvid ta ställning till huruvida framställningen omfattar det
färdigställda beslutsunderlaget som innehåller socialtjänstens förslag till beslut
eller samtliga handlingar och sådant material som avser dokumenterade åtgärder
som vidtagits under utredningens gång, dvs. hela akten.

AA har i sin anmälan till JO uppgett att han begärde att få ta del av handlingar
från sina barns utredningar och att han – efter att ha fått besked om att
utredningarna pågick och att han därför inte kunde få ta del av handlingarna –
bad om att få sådana handlingar som redan fanns tillgängliga. Nämnden har å
sin sida framfört att AA begärde att få ta del av de utredningar i barnens
ärenden som skulle komma att läggas till grund för nämndens beslut. Eftersom
meningarna går isär här, är det alltså inte klarlagt vad AA faktiskt sade eller vad
han menade när han gjorde framställningen om att få ta del av de begärda
handlingarna. Av nämndens yttrande framkommer emellertid inte något som
tyder på att nämnden var oklar över vilka handlingar som AA begärde att få ta
del av. Det kan bara förklaras av att nämnden utan vidare utgått från att AA:s
begäran avsåg socialtjänstens skriftliga sammanställningar av
utredningsmaterialet.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken är det dock klart att AA begärde att
få ta del av socialtjänstens utredningar. Mot bakgrund av att begreppet
”utredning” kan ha olika innebörder är min bedömning att nämnden, i syfte att
undvika ett missförstånd, borde ha klarlagt vad AA menade när han begärde att
få ta del av sina barns utredningar. Jag är kritisk till att nämnden inte gjorde det.

Prövningen enligt TF
Det framgår inte av utredningen om AA tydligt angav med stöd av vilket
regelverk som han begärde att få ta del av handlingarna. Nämnden har heller
inte berört den frågan i sitt yttrande till JO. Enligt nämndens bedömning kunde
handlingarna inte lämnas ut eftersom de inte var sammanställda och upprättade.




2
  Av 14 kap. 3 § SoL (2025:400) följer att handläggning av ärenden som rör enskilda
samt genomförande av insatser som huvudregel ska dokumenteras. Dokumentations-
skyldigheten gäller även beslut och åtgärder i ärendet samt faktiska omständigheter och
händelser av betydelse. Se även 11 kap. 5 § i den numer upphävda socialtjänstlagen
(2001:453). Socialnämndens skyldighet att dokumentera följer även av Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av
SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2014:5). I 4 kap. 9 § i föreskrifterna anges bl.a. att
åtgärder som vidtas vid handläggning av ett ärende eller vid genomförande eller
uppföljning av en insats fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål ska dokumenteras i
journalen. Detsamma gäller faktiska omständigheter och händelser av betydelse för
handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en
insats.
                                                                    Dnr 6184-2024      Sid 7 (9)




AA borde därför ha fått möjlighet att enligt 6 kap. 3 § OSL begära
myndighetens prövning.

Det ligger närmast till hands att uppfatta nämnden som att prövningen endast
gjordes utifrån regleringen i 2 kap. 12 § andra stycket TF och att skälet till att
handlingarna inte lämnades ut var att nämnden ansåg att de utgjorde
arbetsmaterial och inte var allmänna. Nämnden har anfört att AA inte
informerades om möjligheten att få ett skriftligt beslut som han kunde
överklaga. Jag är kritisk till den bristfälliga handläggningen i det avseendet.

Skyldigheten att pröva en begäran enligt FL:s bestämmelse om
partsinsyn
Annat har inte framkommit än att AA i egenskap av vårdnadshavare var part i
de ärenden som hans begäran avsåg. Under sådana omständigheter har det
enligt min mening ålegat nämnden att pröva AA:s begäran utifrån båda
regelverken, dvs. även enligt bestämmelsen i 10 § FL om rätt till partsinsyn.

För nämndens prövning enligt den bestämmelsen är det avgörande om
handlingar och annat utredningsmaterial har tillförts ärendet. Sådant material
som i det enskilda fallet inte kan anses ha blivit tillfört ärendet, kan inte heller
bli föremål för partsinsyn. Bedömningen ska göras utifrån materialets karaktär
vid tidpunkten för begäran och den kan falla ut på olika sätt beroende på vad det
är för slags material som parten vill ta del av.

Om materialet har getts in till myndigheten från t.ex. en part eller annan
myndighet, är det tydligt att materialet ska anses ha tillförts ärendet. Om
materialet däremot består av sådant som myndigheten själv tagit fram är
gränsdragningen svårare. En särskild svårighet ligger i att avgöra när en
myndighets minnesanteckningar, utkast, föredragningspromemorior eller
liknande ska anses tillförda ärendet. En sådan handling bör enligt min mening
som utgångspunkt anses tillförd ärendet endast om den innehåller sakuppgifter
som är av betydelse för ärendets avgörande och som inte finns dokumenterade i
ärendet i övrigt. Ståndpunkten skiljer sig något åt i förhållande till vad som
uttalades i 1971 års förarbeten (se ovan under rubriken Rätten till partsinsyn
enligt FL) på så sätt att lagstiftaren då lade betoning på om sakmaterialet hade
kommunicerats eller inte. Enligt min mening finns det emellertid inte skäl att
fästa sådan vikt vid huruvida materialet kommunicerats eller inte, utan den
avgörande omständigheten bör i stället vara om sakuppgifterna har
dokumenterats i ärendet. För ett utkast som bara innehåller en sammanställning
av sakuppgifter, som samtidigt finns dokumenterade någon annanstans i
ärendet, och myndighetens bedömning av sakuppgifterna gäller därför som
utgångspunkt att utkastet inte bör anses vara tillfört ärendet. Utkastet kan då inte
heller bli föremål för partsinsyn.

Som redogjorts för ovan har nämnden tolkat AA:s begäran som att den avsåg
socialtjänstens skriftliga sammanställningar av utredningsmaterialet, dvs. det
beslutsunderlag med bedömningar som normalt sammanställs när
                                                                   Dnr 6184-2024      Sid 8 (9)




utredningsåtgärderna är genomförda och utredningen avslutas. Det har inte
framgått vad ärendet hos nämnden avsåg för sakfrågor. Ett exempel på en sådan
skriftlig sammanställning av beslutsunderlaget som socialtjänsten tar fram är en
s.k. BBiC-utredning. I den sammanfattar socialtjänsten de sakuppgifter som
tillkommit i ärendet, anger sina ståndpunkter och slutsatser samt föreslår hur
nämnden bör besluta i ärendet. Nämndens sätt att uttrycka sig i yttrandet till JO
om att handlingarna ännu inte var sammanställda och upprättade kan inte förstås
på annat sätt än att handlingarna vid tidpunkten för begäran bara hade
karaktären av utkast.

När det gäller ett utkast till beslutsunderlag med bedömningar som
sammanställs när utredningsåtgärderna är genomförda, bör en sådan handling i
enlighet med vad jag konstaterat ovan alltså anses tillförd ärendet endast om
den innehåller sakuppgifter som är av betydelse för ärendets avgörande och som
inte finns dokumenterade i akten i övrigt. Eftersom nämnden har en långtgående
skyldighet att dokumentera sin handläggning av ärenden som rör enskilda och
genomförda insatser, borde det inte förekomma att sakuppgifter av den
karaktären endast finns antecknade i ett sådant utkast.

Det anförda ligger också i linje med syftet med partsinsynen. Den ska, som
nämnts ovan, ge parten möjlighet att skaffa sig kunskap om vad som tillförts
ärendet i sak och kunna användas för att kontrollera att handläggningen sker på
ett korrekt sätt. Syftet med partsinsynen är alltså inte att ge parten en möjlighet
att få veta vilka bedömningar en myndighet kan komma att göra innan ärendet
kommunicerats enligt 25 § FL. Så länge ett utkast till en sådan handling endast
innehåller sakuppgifter som finns dokumenterade i akten, en redogörelse för
rättslig reglering och nämndens bedömning, torde handlingen enligt min
mening alltså inte kunna anses ha tillförts ärendet, och därför inte heller ge en
part rätt till insyn.

För det fall nämnden hade prövat AA:s begäran enligt 10 § FL skulle den alltså
först ha behövt ta ställning till om innehållet i utredningarna kunde anses ha
tillförts barnens ärenden. Om nämnden hade kommit fram till att så var fallet, så
hade materialet omfattats av AA:s rätt till partsinsyn. Nämnden hade då haft att
pröva om det enligt 10 kap. 3 § OSL fanns något hinder mot att låta AA ta del
av materialet. Om nämnden i stället hade bedömt att materialet inte hade
tillförts ärendet, borde AA ha meddelats ett skriftligt beslut och fått en
anvisning om hur det kunde överklagas. Ett sådant beslut skulle även ha
meddelats AA om nämnden efter en prövning kommit fram till att materialet
inte kunde lämnas ut enligt 10 kap. 3 § OSL.

Som framgått ovan förstår jag det som att nämnden överhuvudtaget inte
prövade om AA kunde få del av utredningarna enligt bestämmelsen om
partsinsyn trots att han var part i de ärenden som hans begäran avsåg. Nämnden
borde ha gjort en sådan prövning. Jag är kritisk till att så inte skedde.
                                                                      Dnr 6184-2024      Sid 9 (9)




Förhållandet mellan FL:s bestämmelser om partsinsyn och
kommunikation
Mot bakgrund av vad nämnden anfört i sitt yttrande, finns i detta sammanhang
anledning att understryka att det material som myndigheten är skyldig att
kommunicera med den enskilde enligt 25 § FL inte nödvändigtvis omfattar
samma material som rätten till partsinsyn enligt 10 § FL avser. Enligt 25 § FL
ska en myndighet innan den fattar ett beslut i ett ärende, om det inte är
uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse
för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över
materialet. Myndigheten får dock avstå från sådan kommunikation i vissa fall.
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap.
3 § OSL.

Medan partsinsynen enligt 10 § FL omfattar allt material som har tillförts ett
ärende, tar alltså kommunikationsskyldigheten i 25 § FL sikte på allt material
som är av betydelse för beslutet. Partsinsynen gäller således ett mer omfattande
material än vad myndighetens skyldighet att kommunicera beslutsunderlaget
gör. Partsinsynen förutsätter därtill att parten är aktiv och själv begär att få
insyn i ett ärende. Regleringen i 25 § FL innebär i stället ett krav på
myndigheten att se till att parten får del av material och får tillfälle att yttra sig
över det.

Avslutning
Nämndens handläggning och den bedömning som redovisats i yttrandet visar på
en bristande kunskap om hur en enskilds begäran om att ta del av handlingar
ska hanteras i de fall han eller hon också är part i de ärenden som begäran rör. I
yttrandet har nämnden uppgett att den har för avsikt att uppdatera sina rutiner
om att lämna ut handlingar i pågående ärenden. Jag förutsätter att det omfattar
hanteringen av såväl utlämnande av allmänna handlingar enligt TF som rätten
till partsinsyn enligt FL.

Jag har denna dag fattat ytterligare ett beslut som gäller en socialnämnds
hantering av en begäran om utlämnande av handlingar (dnr 7391-2024).

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Ellinor Gustavsson har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Maria Karlströms har deltagit i beredningen.
