# Kritik mot Förvaltningsrätten i Stockholm för dröjsmål med att meddela dom i ett mål om beredande av vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall

JO 2011-07-27 dnr 6188-2010

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2011-07-27           6188-2010              1 (3)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Förvaltningsrätten i Stockholm för dröjsmål med att meddela
                        dom i ett mål om beredande av vård enligt lagen om vård av
                        missbrukare i vissa fall

## Initiativet

I en anmälan till JO (JO:s dnr 5187-2010) framförde AA klagomål mot bl.a.
                        Kammarrättens i Stockholm handläggning av ett ärende enligt lagen (1988:870) om
                        vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

                        Vissa handlingar i Förvaltningsrättens i Stockholm mål 28992-10 begärdes in. Vid
                        granskningen framkom att förvaltningsrätten höll muntlig förhandling i det aktuella
                        målet den 10 maj 2010 och att dom meddelades den 7 juni 2010.

                        Dåvarande JO Kerstin André fann skäl att inom ramen för ett särskilt ärende utreda
                        anledningen till att det förflöt fyra veckor från det att förhandling hölls till dess att
                        dom meddelades.

## Utredning

Förvaltningsrätten i Stockholm anmodades att inkomma med utredning och
                        yttrande i saken.

                        Förvaltningsrätten (lagmannen BB) kom in med ett yttrande till vilket var fogat
                        yttranden av chefsrådmannen CC och rådmannen DD. BB anförde att hon instämde
                        i vad CC uppgett.

                        DD
                                  Målet avser en kommuns ansökan om beredande av vård till en missbrukare med
                                  stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). I målet hölls
                                  en muntlig förhandling den 10 maj 2010 varefter rätten vid enskild överläggning
                                  prövade och biföll kommunens ansökan.
                                  Torsdagen i veckan dessförinnan hade undertecknad och samme handläggare som i
                                  LVM-målet en s.k. PSYK-runda omfattande 7 mål, varav 6 muntliga förhandlingar
                                  och ett föredragningsmål. I det sistnämnda målet beslutades om bifall till en LRV-
                                  permission och i de flesta förhandlingsmålen avkunnades dom. Det innebar att de
                                  flesta domarna måste expedieras senast onsdagen den 12 maj, eftersom Kristi
                                  himmelsfärdsdag då inföll på torsdagen och fredagen var en så kallad klämdag.
                                  Den därpå följande vecka 20 förberedde jag tre mål angående laglighetsprövning
                                  som skulle föredras och beslutas vid ett förutbestämt sammanträde med särskilda



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 6188-2010     Sid 2 (3)




      ledamöter fredagen den 21 maj 2010. Det förstnämnda av dessa mål avsåg
      Stockholms kommunfullmäktiges beslut om Översikt för Nationalstadsparken,
      Stockholmsdelen, det sistnämnda avsåg ett till förvaltningsrätten återförvisat mål om
      laglighetsprövning vari hos kammarrätten hade yrkats men inte bifallits
      förtursbehandling och där förvaltningsrätten ansåg att målet borde avgöras under
      vårterminen. Det därpå planerade sammanträdet med särskilda ledamöter var ca 4
      veckor därefter.
      Då protokollet över den muntliga förhandlingen och ett uppsatt domsförslag i LVM-
      målet ännu inte hade företetts för mig under vecka 20, ägnade jag mig åt att
      förbereda föredragningen av nämnda kommunalmål samt att slutföra de mål som så
      gick inför den semesterledighet med utlandsresa som jag hade under vecka 21 samt
      måndagen den 31 maj 2010.
      Jag avsåg således att vara åter på min arbetsplats tisdagen den 1 juni 2010. Så kom
      emellertid inte att bli fallet. Redan före min utlandsresa hade min mor en sedan
      tidigare inplanerad pacemakeroperation under vecka 21, vilket enligt uppgift brukar
      vara rutinmässiga operationer. I min mors fall tillstötte emellertid allvarliga
      komplikationer och efter min hemkomst närvarade jag under några dagar på det
      sjukhus där hon vistades. Det hela gick åt rätt håll och jag var åter på arbetet
      måndagen den 7 juni 2010, då domen i det aktuella LVM-målet kom att
      undertecknas och expedieras, dvs. inom fyra veckor från förhandlingen.
      Jag är medveten om skyndsamhetskravet i 37 § LVM. Inför min ledighet efterhörde
      jag med min protokollförare i LVM-målet om utsikterna att få protokoll och
      domsutkast redan under vecka 20 för undertecknande, men denne hade till följd av
      stor arbetsbelastning inte hunnit att slutföra dessa. Jag fäste relevans till vad denne
      sa eftersom denne vanligtvis snabbt brukade leverera protokoll och domsutkast och
      jag ansåg därför då att det fanns skäl för att göra så. Avsikten var dessutom att jag
      skulle vara åter den 1 juni 2010.
      Sett i efterhand kan jag tycka att det hade varit bättre att försöka omdisponera
      protokollförarens – och mina egna – uppgifter så att LVM-målet hade kunnat
      slutföras under vecka 20.
CC
      DD är medveten om det skyndsamhetskrav som gäller i fråga om mål av aktuellt
      slag. Som jag förstår honom inser han också numera att han borde ha gjort sådana
      prioriteringar i sitt arbete att domen hade kunnat meddelas i vecka 20. Annat har inte
      framkommit än att detta borde ha varit möjligt om han hade lagt upp sitt arbete på
      ett annat sätt.
      Det dröjsmål som uppkommit med meddelandet av domen är beklagligt. Det bör
      emellertid noteras att domen har meddelats inom den tidsfrist som anges i
      förvaltningsrättsinstruktionen. Det kan också anmärkas att domen innebar att
      beslutet om tvångsvård skulle bestå och att klaganden, efter överklagande av domen,
      återkallat sin talan i kammarrätten.
      Avslutningsvis kan anföras att det får anses väl känt inom domstolen att mål av detta
      slag är förtursmål i vilka tidsfrister och skyndsamhetskrav alltid måste
      uppmärksammas. Det inträffade får betraktas som ”ett olycksfall i arbetet”.

Bedömning
I 18 § förordningen (1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion anges bl.a. att en
dom eller ett annat beslut skall meddelas så snart det kan ske och senast fyra
veckor efter den dag då föredragningen avslutades. Om förvaltningsrätten avgör ett
mål efter en muntlig förhandling, räknas tiden från den dag då förhandlingen
avslutades.
                                                                  Dnr 6188-2010    Sid 3 (3)




Enligt 37 § LVM ska mål och ärenden enligt lagen handläggas skyndsamt. Kravet
på skyndsamhet i domstolens handläggning kommer till uttryck genom de
tidsfrister som föreskrivits. Sålunda föreskrivs i 17 § en fyradagarsfrist för rättens
prövning av ett underställt beslut om omhändertagande. Vidare gäller, om rätten
har fastställt ett beslut om omhändertagande, att ansökan om tvångsvård ska ha
kommit in till rätten inom en vecka från beslutet (18 § LVM). Slutligen föreskrivs i
38 § LVM att rätten som huvudregel ska ta upp målet till avgörande inom en vecka
från ansökan om vård. I allmänhet sätter rätten ut en muntlig förhandling att äga
rum inom enveckasfristen eftersom det i princip är obligatoriskt för rätten att hålla
muntlig förhandling (39 § LVM).

När det gäller frågan om hur lång tid rätten efter förhandlingen kan dröja med att
meddela dom finns som nämnts bestämmelser i förordningen med
förvaltningsrättsinstruktion. Dessa bestämmelser får anses utgöra riktpunkter för
normalfall och kan enligt min mening inte tillmätas någon betydelse när det gäller
att ta ställning till hur regeln om skyndsam handläggning i LVM ska tillämpas.

Det finns som nämnts ett antal tidsfrister föreskrivna i LVM men det finns ingen
uttrycklig regel om hur lång tid förvaltningsrätten har på sig att meddela dom efter
en muntlig förhandling. Skälet för detta torde vara att den muntliga förhandlingen i
en förvaltningsdomstol inte på samma sätt som en huvudförhandling i en allmän
domstol alltid innebär att målet är färdigt för avgörande. Emellertid gäller som
nämnts att målen enligt LVM ska handläggas skyndsamt. Det innebär naturligtvis
att rätten skyndsamt måste meddela dom när målet är färdigt för avgörande.
Snabbast sker detta om rätten avkunnar domen muntligen i parternas närvaro
omedelbart efter överläggningen. I mål enligt LVM av den karaktär som är aktuell i
detta ärende, där målet är utrett och parterna slutfört sin talan i och med den
muntliga förhandlingen, bör förvaltningsrätten enligt min mening normalt
vinnlägga sig om att avkunna sin dom muntligen. Om det av någon anledning inte
är möjligt, måste domen ändå meddelas skyndsamt. Det kan i allmänhet inte anses
vara förenligt med skyndsamhetskravet att utnyttja hela den fyraveckorsfrist som är
föreskriven i 18 § förordningen med förvaltningsrättsinstruktion. DD förtjänar
därför kritik för att han meddelade domen först fyra veckor efter förhandlingen.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
