# Anmälningar mot Kriminalvården, häktena Saltvik, Salberga och Umeå om att intagna nekats att ringa s.k. ankomstsamtal

JO 2016-02-03 dnr 62-2015

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2016-02-03               62-2015                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                          63-2015
Elisabet Fura




                        Anmälningar mot Kriminalvården, häktena Saltvik, Salberga och
                        Umeå om att intagna nekats att ringa s.k. ankomstsamtal


                          Beslutet i korthet: Två personer som var häktade klagade på att de inte fått under-
                          rätta sina anhöriga när de kom till häktet Salberga. JO:s utredning visar att perso-
                          nerna var frihetsberövade på grund av misstanke om brott och att de förflyttats till
                          häktet Salberga från andra häkten. I JO:s beslut konstateras att det inte fanns någon
                          författningsreglerad skyldighet för häktet att underrätta de häktades anhöriga. JO utta-
                          lar alltså inte någon kritik mot Kriminalvården.
                          I beslutet hänvisar JO till tidigare uttalanden i frågor om underrättelser till anhöriga
                          eller närstående om frihetsberövande (dnr 1944-2013). I sitt yttrande till JO i det ären-
                          det anförde Kriminalvården att myndigheten har för avsikt att ta fram gemensamma
                          rutiner för hur frågor om underrättelser till närstående ska hanteras. JO kommer att
                          följa upp Kriminalvårdens arbete med att ta fram gemensamma rutiner.
                          JO överlämnar också en kopia av beslutet till Justitiedepartementet och riksdagens
                          justitieutskott för kännedom. Det beror på att JO har svårt att se att det skulle finnas
                          sakliga skäl till skillnaden i underrättelseskyldighet när det gäller personer som fri-
                          hetsberövats på grund av misstanke om brott och personer som frihetsberövats på
                          annan grund, se 24 kap. 21 a § rättegångsbalken, RB, respektive 3 § häktesförord-
                          ningen (2010:2011).

## Anmälningar

I två anmälningar som kom in till JO den 5 januari 2015 klagade AA respektive
                        BB på att de inte fått möjlighet att underrätta sina anhöriga om var de befinner
                        sig, s.k. ankomstsamtal. De anförde i huvudsak följande:

                        AA
                        Häktet Salberga har åsidosatt hans rätt att kontakta närmast anhöriga genom att
                        förvägra honom att ringa ankomstsamtal. Vid förfrågan fick han svar att häktet
                        inte har det som kutym eller liknande. Det är kränkande med tanke på hans
                        redan inskränkta tillvaro som häktad. Dessutom är det oerhört respektlöst mot
                        hans mor som varit oroad eftersom han inte hört av sig. Det aktuella telefon-
                        numret är sedan en tid tillbaka inlagt i INTIK-systemet, vilket gör det hela än
                        mer anmärkningsvärt. Under den fyra dagar långa resan från häktet Luleå neka-
                        des han även att ringa från häktena Umeå och Saltvik.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                          Dnr 62-2015         Sid 2 (6)
                                                                              63-2015




BB
När han kom till häktet Salberga frågade han om han fick ringa ankomstsamtal
till sin familj och till sin flickvän, men personalen sa nej. Ingen visste var han
var, inte ens hans advokat. Efter några dagar ringde han sin advokat och berät-
tade att han hade förflyttats till häktet Salberga.

Utredning
JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA och BB anfört.
JO begärde också att det skulle framgå av yttrandet om Kriminalvården tagit
fram gemensamma rutiner för hur frågor om underrättelser till närstående ska
hanteras (se JO:s beslut i dnr 1944-2013).

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvårdens huvudkontor, genom enhetschefen CC,
följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från häktet Salberga, häktet Umeå
      och häktet Saltvik. Uppgifter har även inhämtats från KLAS/KVR [Kriminalvår-
      dens klientadministrativa system, JO:s anm.]. Genom utredningen har samman-
      fattningsvis följande kommit fram:

      Häktet Salberga
      Häktet Salberga beviljar regelmässigt intagna som är berövade friheten på annan
      grund än misstanke om brott telefonsamtal till närstående i samband med
      ankomst till häktet, i enlighet med 3 § häktesförordningen (2010:2010). Intagna
      som är berövade friheten på grund av misstanke om brott informeras vid
      ankomsten till häktet om att ankomstsamtal till närstående inte beviljas per
      automatik. Detta sker i det särskilda samtal som personal håller med varje nyan-
      länd intagen. I samtalet lämnas också information om att den intagne har möjlig-
      het att ansöka om telefontillstånd inom INTIK och telefonsamtal utom INTIK.
      Vid samtalen används en checklista för att säkerställa att samtliga intagna får all
      information som ska lämnas i samband med ankomsten. Det är kriminalvårds-
      inspektören som beslutar om samtal utanför INTIK. Denne har uppgett att häktet
      brukar bevilja sådana samtal i relativt stor utsträckning.
      AA och BB var båda frihetsberövade på grund av misstanke om brott då de var
      intagna i häktet Salberga.
      AA ankom häktet Salberga den 25 december 2014 från häktet Luleå, via häktena
      Umeå och Saltvik. Personal höll samtal med honom den 26 december 2014. Den
      29 december 2014 lades telefontillstånd avseende hans föräldrar in i INTIK. AA
      ansökte inte om att få ringa något samtal utanför INTIK. Han förflyttades till
      anstalt den 9 februari 2015.
      BB ankom häktet Salberga den 27 november 2014 från häktet Göteborg.
      Personal höll samtal med honom samma dag. BB ansökte inte om att få ringa
      något samtal utanför INTIK under sin vistelse i häktet, förutom till sin offentliga
      försvarare. Sådana samtal hanteras dock formlöst och den intagne behöver endast
      säga till personalen när han vill ringa. BB förflyttades till anstalt den 10 februari
      2015.

      Häktet Umeå och häktet Saltvik
      Den 22 december 2014 förflyttades AA från häktet Luleå till häktet Salberga.
      Han gjorde två uppehåll under transporten, ett i häktet Umeå och ett i häktet
                                                                       Dnr 62-2015         Sid 3 (6)
                                                                           63-2015




Saltvik. AA var inskriven i häktet Umeå i ett dygn och i häktet Saltvik nästan två
dygn då det inte fanns någon transport att tillgå under julhelgen. Han ankom till
häktet Salberga den 25 december 2014.
Såväl häktet Saltvik som häktet Umeå tillåter en intagen som är häktad och
inskriven för transport att på begäran ringa en anhörig eller annan, om den
intagne på tidigare häkte har haft telefonkontakt med den personen. På häktet
Umeå försöker man även tillmötesgå den intagnes begäran att få inlagt det tidi-
gare beviljade tillståndet i INTIK-systemet, om resurser finns för det. I häktet
Luleå hade AA telefontillstånd till bland annat sin mor och far. Visserligen fort-
sätter telefontillstånd till närstående att gälla när den intagne förflyttas till ett
annat häkte. Med beaktande av att den häktade undantagsvis är inskriven mer än
ett dygn finns dock sällan något utrymme för att administrera en sådan överflytt.
Någon dokumentation om att AA under sin vistelse i häktet Umeå och häktet
Saltvik skulle ha begärt att få ringa sin mor eller annan finns inte.

Författningsbestämmelser
Av 24 kap. 21 a § rättegångsbalken framgår följande. När någon har frihetsbe-
rövats genom gripande enligt 7 § första stycket, genom överlämnande till en
polisman enligt 7 § andra stycket och då inte har frigivits, genom anhållande
eller genom häktning enligt 17 §, ska någon av den frihetsberövades närmaste
anhöriga eller någon annan person som står den frihetsberövade särskilt nära
underrättas om frihetsberövandet så snart det kan ske utan men för utredningen.
Om den frihetsberövade motsätter sig att någon underrättas om frihetsberövan-
det, får underrättelse lämnas bara om det finns synnerliga skäl. Underrättelse
behöver inte lämnas om frihetsberövandet har upphört.
Av 3 § häktesförordningen (2010:2011) framgår följande. En intagen som har
berövats friheten på annan grund än misstanke om brott ska i anslutning till att
han eller hon tas in i en förvaringslokal få tillfälle att underrätta närstående om
var han eller hon befinner sig, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma
gäller när den intagne flyttats från en förvaringslokal till en annan.
Av allmänna råd till 3 § häktesförordningen i Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd om häkte (KVFS 2011:2) framgår bl.a. att den intagnes rätt att
underrätta närstående om var han eller hon befinner sig i anslutning till att han
eller hon tas in i häkte eller flyttas från ett häkte till ett annat bör normalt omfatta
en person.

Kriminalvårdens bedömning
AA och BB har framfört klagomål om att häktet Salberga inte har tillåtit dem att
ringa s.k. ankomstsamtal till närstående. Häktet har uppgett att varje intagen som
ankommer till häktet får information om sin möjlighet att ansöka om tillstånd att
ringa både inom och utom INTIK-systemet, och att en särskild checklista
används vid samtalen för att säkerställa att varje intagen får all relevant
information. Sådana samtal hölls med AA och BB i samband med deras ankomst
till häktet. Det finns ingen ansökan registrerad från vare sig AA eller BB om s.k.
ankomstsamtal. Det finns heller ingen dokumentation som visar att någon av
dem skulle ha framställt ett muntligt önskemål om att få ringa ett sådant samtal.
Det har inte framkommit något i utredningen som tyder på att AA eller BB har
nekats att ringa ett samtal till närstående eller att de skulle ha fått information om
att s.k. ankomstsamtal generellt sett inte sker från häktet Salberga.
AA har även uppgivit att han under sin fyra dagar långa resa från häktet Luleå
dessutom har nekats att ringa från häktena i Umeå och Saltvik. Av inhämtad
utredning från häktet Umeå och häktet Saltvik framgår att det inte finns någon
dokumentation om att AA under sin vistelse i häktet Umeå och häktet Saltvik
skulle ha begärt att få ringa sin mor eller annan.
                                                                        Dnr 62-2015        Sid 4 (6)
                                                                            63-2015




      Det finns således inget som tyder på att AA eller BB skulle ha nekats att ringa
      s.k. ankomstsamtal från de aktuella häktena.
      Kriminalvården vill också påpeka att såväl AA som BB var intagna i häktet på
      grund av misstanke om brott. Till skillnad från vad som gäller för personer som
      berövats friheten på annan grund än misstanke om brott finns ingen underrät-
      telseskyldighet till närstående när en intagen som är häktad förflyttas från ett
      häkte till ett annat. Enligt JO:s mening torde det dock i många fall finnas starka
      skäl för de anhöriga till en frihetsberövad att få vetskap om att den närstående
      förflyttats till en annan förvaringslokal (jfr JO 1944-2013). Kriminalvården delar
      denna uppfattning. Så som regleringen ser ut i dagsläget gäller dock endast
      underrättelseskyldighet vid flytt mellan förvaringslokaler enligt 3 § häktesför-
      ordningen.
      Kriminalvården angav i sitt yttrande till JO i ovan nämnt ärende att Kriminalvår-
      den har för avsikt att ta fram gemensamma rutiner för hur dessa frågor ska hante-
      ras för att garantera en enhetlig och korrekt tillämpning inom myndigheten.
      Kriminalvården har ännu inte avslutat arbetet med att ta fram en sådan gemen-
      sam rutin, men inriktningen är att den ska arbetas in i en befintlig handbok.
      Bedömningen är att arbetet kommer kunna slutföras före sommaren [2015, JO:s
      anm.].
BB och AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Vid kontakt med Kriminalvårdens huvudkontor den 12 januari 2016 fick jag
veta att Kriminalvården ännu inte har avslutat arbetet med att ta fram gemen-
samma rutiner för hur frågor om underrättelser till närstående ska hanteras.
Arbetet har påbörjats, och Kriminalvårdens förhoppning är att arbetet ska kunna
slutföras någon gång under våren 2016.

Rättslig reglering
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för de bestämmelser som har bety-
delse i ärendet. Som framgår av den redogörelsen finns det bestämmelser om att
anhöriga respektive närstående till frihetsberövade personer ska underrättas om
frihetsberövandet dels i 3 § häktesförordningen (2010:2011), dels i 24 kap.
21 a § RB. Vilken av bestämmelserna som är tillämplig beror på om frihets-
berövandet skett på grund av misstanke om brott eller på annan grund.

Bedömning
Ingen kritik mot häktet Salberga
Som Kriminalvården redogjort för finns det inte någon skyldighet att underrätta
någon anhörig när en intagen som är häktad på grund av misstanke om brott
förflyttas från ett häkte till ett annat, se 24 kap. 21 a § RB. Av utredningen
framgår att AA och BB var frihetsberövade på grund av misstanke om brott och
att de kom till häktet Salberga efter förflyttning från andra häkten. Det fanns
alltså inte någon författningsreglerad skyldighet för häktet att underrätta någon
anhörig om att AA respektive BB förflyttats dit.

AA och BB har beskrivit att de fått nekande svar när de frågat efter att få
underrätta sina anhöriga. Enligt Kriminalvården har det dock inte framkommit
något i utredningen som tyder på att AA eller BB har nekats att ringa ett samtal
                                                                      Dnr 62-2015       Sid 5 (6)
                                                                          63-2015




till närstående eller att de skulle ha fått information om att s.k. ankomstsamtal
generellt sett inte rings från häktet Salberga. Jag konstaterar att det som har
kommit fram genom utredningen inte ger mig anledning att rikta någon kritik
mot häktet Salberga.

Ingen kritik mot häktena Umeå och Saltvik
AA har även uppgett att han under sin fyra dagar långa resa från häktet Luleå
nekades att ringa från häktena Umeå och Saltvik. Enligt Kriminalvården finns
det inte någon dokumentation om att AA under sin vistelse i häktena Umeå och
Saltvik skulle ha begärt att få ringa sin mor eller någon annan. Jag konstaterar
att det som har kommit fram genom utredningen inte ger mig anledning att rikta
någon kritik mot häktena Umeå och Saltvik.

Gemensamma rutiner för underrättelser till närstående
Som framgår av Kriminalvårdens yttrande har jag i ett tidigare beslut berört
frågor om underrättelser till anhöriga eller närstående om frihetsberövande (dnr
1944-2013). I sitt yttrande till JO i det ärendet anförde Kriminalvården att myn-
digheten hade för avsikt att ta fram gemensamma rutiner för hur frågor om
underrättelser till närstående ska hanteras. Jag har fått veta att arbetet med de
gemensamma rutinerna har påbörjats och att Kriminalvårdens förhoppning är att
arbetet ska kunna slutföras någon gång under våren 2016.

Uppföljning
Jag kommer att följa upp att Kriminalvården arbetar fram gemensamma rutiner
för hur frågor om underrättelser till närstående ska hanteras. Av denna anled-
ning önskar jag ta del av de rutiner som Kriminalvården arbetar fram.

Beslutet överlämnas till Justitiedepartementet och riksdagens justitieutskott
Som framgår ovan finns det inte någon skyldighet att underrätta närstående när
en intagen som är häktad på grund av misstanke om brott förflyttas från ett
häkte till ett annat, se 24 kap. 21 a § RB. Däremot ska en intagen som frihets-
berövats på annan grund än misstanke om brott få tillfälle att underrätta närstå-
ende även när han eller hon flyttats från ett häkte till ett annat, se 3 § häktesför-
ordningen (2010:2011). I förarbetena till 24 kap. 21 a § RB uttalades att det
kanske främsta syftet med underrättelseskyldigheten är att anhöriga och andra
inte ska behöva oroa sig över vart deras närstående tagit vägen. Vidare uttalades
att den som har frihetsberövats i många fall kan känna sig bättre till mods av
vetskapen om att någon närstående vet var han eller hon befinner sig (prop.
2007/08:47 s. 18 f.). I det tidigare beslut som nämnts ovan uttalade jag att det
är svårt att se att det skulle finnas sakliga skäl till den beskrivna skillnaden i
underrättelseskyldigheten (dnr 1944-2013). Det torde i många fall finnas starka
skäl för de anhöriga till en person som frihetsberövats på grund av misstanke
om brott att få vetskap om att den närstående förflyttats till en annan förvarings-
lokal. Jag noterar att Kriminalvården delar denna uppfattning. Jag finner mot
                                                                   Dnr 62-2015     Sid 6 (6)
                                                                       63-2015




denna bakgrund skäl att överlämna en kopia av detta beslut till Justitiedeparte-
mentet och riksdagens justitieutskott för kännedom.

Ärendet avslutas.
