# Initiativärende angående behandlingen av en intagen som placerats i avskildhet

JO 2014-06-12 dnr 6211-2013

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                        Sid
                                                                            2014-06-12              6211-2013                1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Initiativärende angående behandlingen av en intagen som placerats i
                        avskildhet


                          Beslutet i korthet: Efter ett rymningsförsök från anstalten Norrtälje placerades en inta-
                          gen i avskildhet med stöd av 6 kap. 7 § första stycket 3 fängelselagen. För att en intagen
                          ska kunna avskildhetsplaceras med stöd av bestämmelsen måste det finnas en risk för
                          att den intagne rymmer eller fritas. Vidare måste det även kunna antas att den intagne är
                          särskilt benägen att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet. Under tiden i avskildhet fat-
                          tade Kriminalvården totalt nio omprövningsbeslut med innebörden att den intagne skulle
                          vara fortsatt placerad i avskildhet. Vare sig i dessa beslut eller i det inledande beslutet om
                          avskildhet prövade Kriminalvården om det kunde antas att den intagne var särskilt benä-
                          gen att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet. Det har således inte skett en fullständig
                          prövning av förutsättningarna i den åberopade bestämmelsen. Bristen har inneburit att
                          den intagnes möjlighet att ta ställning till ett eventuellt överklagande har försvårats avse-
                          värt. ChefsJO ser allvarligt på Kriminalvårdens bristfälliga handläggning.
                          Avskildhetsplaceringen pågick under tre månaders tid och under huvuddelen av denna tid
                          var den intagne placerad i en s.k. kalcell som enbart var utrustad med en säng. Under
                          placeringen i kalcell var den intagne även ställd under ständig tillsyn (s.k. sekundbevak-
                          ning). Med utgångspunkt i de noteringar som gjorts i samband med tillsynen konstateras
                          att isoleringsbrytande åtgärder inte har vidtagits i någon större omfattning och att den in-
                          tagne varit i stort sett helt isolerad under två månaders tid. Kriminalvården får allvarlig
                          kritik för att inte i ett tidigare skede ha försökt omplacera den intagne och på så sätt
                          komma till rätta med den intagnes situation.

## Initiativ

I en artikel i Norrtelje Tidning den 6 november 2013 förekom uppgifter om brister i
                        behandlingen av en intagen, AA, som hade placerats i avskildhet i anstalten Norr-
                        tälje. Av artikeln framkom bl.a. följande:
                                  En 20-årig man har sedan i somras suttit isolerad på Norrtäljeanstalten under former
                                  som anstaltspersonalen liknar vid tortyr. Ynglingen har fått sova på en madrass di-
                                  rekt på golvet och taklampan har varit tänd dygnet runt. Han har inte fått se på tv el-
                                  ler lyssna på radio och det enda han har fått läsa är en helig skrift.
                                  Orsaken till isoleringen är ett rymningsförsök den 30 juli. Mannen lyckades klättra
                                  över fängelsemuren men efter två försök att klättra över elstängslet runt anstalten,
                                  gav han upp, föll ihop och fördes till sjukhus.
                                  – Det är horribelt och har för länge sedan passerat rimlighetens gräns. Det är klart att
                                  han ska vara isolerad efter rymningsförsöket, men inte så här. Vi har i personalgrup-



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 6211-2013      Sid 2 (11)




      pen börjat prata om vad som ska vara nästa steg. Skendränkning?, säger en anställd
      som liknar anstalten vid den amerikanska militärbasen Guantánamo på Kuba.
      De anställda ser den unge mannens flyktförsök som en desperat handling sedan han
      nekats besök- och telefontillstånd till sin gravida flickvän. Efter avtjänat straff se-
      nare i november, ska mannen utvisas.
      – Han har varit arg och utåtagerande och har slagit omkull en tv, men det är inget
      ovanligt här inne. Han har aldrig varit våldsam mot någon i personalen, säger en an-
      ställd.
      Personalen har även vänt sig till kriminalvårdens säkerhetschef då man befarar att
      han inte vet hur hans beslut har verkställts på anstalten. I ett beslut om isolering som
      NT har begärt ut från kriminalvården, står det att sekundbevakningen av mannen
      skulle ha avslutats den 14 augusti.
I en annan artikel som publicerades samma dag i Norrtelje Tidning framkom föl-
jande:

      Det är kriminalvårdens säkerhetschef BB i Norrköping som har skrivit under de tre
      sista omprövningsbesluten om att ynglingen ska hållas fortsatt isolerad.
      – Jag har skrivit på ett beslut om avskildhet, sedan hur man har valt att göra ute på
      anstalten kan jag inte svara på. De ser ju klienten från dag till dag och hur denne
      mår, det gör ju inte jag, säger han.
      Betyder det att någon kan sitta på sekundbevakning hur länge som helst?
      – Egentligen ska de inte göra det, förr eller senare måste man bryta det och göra på
      annat sätt, säger BB och menar att det bara var ett par dagar sedan han fick alla fakta
      om hur 20-åringen har haft det.
      – Jag kan hålla med om att det inte har varit optimalt och när det här blev känt i de-
      talj för mig har jag agerat. Den här klienten finns nu inte längre kvar i isolering utan
      har fått en annan typ av placering, säger säkerhetschef BB.
Med anledning av uppgifterna i tidningsartiklarna beslutade jag den 7 november
2013 att inleda en utredning i saken.

Utredning
Inledningsvis inhämtades handlingar som granskades. Därefter träffade två av mina
medarbetare AA i häktet Sollentuna och samtalade med honom om hans vistelse i
anstalten Norrtälje. Efter samtalet med AA upprättades en promemoria med ett
antal frågeställningar som översändes till Kriminalvården för yttrande. Promemo-
rian med frågeställningarna och minnesanteckningarna från mötet med AA åter-
finns som bilagor till detta beslut, se bilaga 1 och 2.

I remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom generaldirektören CC,
följande:

## Sakförhållanden

Utredning har inhämtats från säkerhetsenheten vid Kriminalvårdens huvudkontor
      (HK/S) och Kriminalvården region Stockholm som i sin tur inhämtat uppgifter från
      anstalten Norrtälje. Av utredningen framgår bl.a. följande.
      AA häktades den 19 april 2013. Av anteckningar i KLAS framgår att AA under del
      av häktningstiden var placerad på extern vårdinrättning i Göteborg med stöd av
      vårdintyg. Den 17 maj 2013 fick AA föras till sjukhus då han svalt ett batteri och
      fått kramper. Vid ankomst till sjukhus försökte AA vid ett tillfälle rymma och bela-
      des då med midjefängsel.
                                                                  Dnr 6211-2013      Sid 3 (11)




AA dömdes den 5 juli 2013 till 10 månaders fängelse samt utvisning för rån. Tidig-
aste dag för villkorlig frigivning inföll den 7 november 2013. Verkställigheten på-
börjades den 10 juli 2013 och den 23 juli 2013 placerades han på anstalten Norrtälje.
Den 30 juli 2013 försökte AA rymma från anstalten och lyckades forcera flera staket
och muren men kunde gripas innanför det yttre perimeterskyddet. Under rymnings-
försöket omhändertogs han av anstaltspersonal. I förhör medgav AA att han försökt
rymma och att motivet skulle vara avsaknad av besöks- och telefontillstånd för sin
flickvän. Med anledning av att AA vid två tillfällen under en relativt kort tidsperiod
försökt rymma, gjordes en gemensam bedömning av dåvarande chefen för HK/S,
DD, och kriminalvårdschefen vid anstalten Norrtälje, EE, att det i AA:s fall fanns
grund för en avskildhetsplacering enligt 6 kap. 7 § första stycket 3 fängelselagen
(2010:610) och att den sannolikt skulle bestå under hela verkställighetstiden. Beslu-
tet har därefter omprövats kontinuerligt fram till att det upphävdes den 4 november
2013. Initialt beslutades också om sekundbevakning. Detta ändrades den 14 augusti
2013 till att AA skulle stå under regelbunden tillsyn. Under tiden i avskildheten har
AA vid flera tillfällen försökt ta sitt liv genom att strypa sig på olika sätt. I samband
med ett sådant försök den 24 augusti 2013 beslutades efter läkarbedömning återigen
om sekundbevakning. Den 30 oktober 2013 förflyttades AA till häktet Sollentuna.
Avsikten var att AA tillfälligt skulle placeras på häktet i samband med att utvisning-
en skulle verkställas. Denna information nådde dock inte behörig beslutsfattare vid
HK/S förrän i efterhand varför beslut om att avskildhet enligt aktuell bestämmelse
skulle upphöra fattades först den 4 november 2013. Den 28 oktober 2013 beslutade
klientenheten vid Kriminalvårdens huvudkontor att AA:s villkorliga frigivning
skulle skjutas upp med nio dagar på grund av misskötsamhet. AA frigavs villkorligt
den 16 november 2013.

Aktuella författningsbestämmelser
Enligt 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610, FäL) ska varje intagen bemötas med re-
spekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är
förenade med frihetsberövandet.
Av 6 kap. 7 § FäL framgår att en intagen får hållas avskild från andra intagna om det
är nödvändigt
         1. med hänsyn till rikets säkerhet,
         2. med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon annans
         säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på egendom som
         tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården,
         3. med hänsyn till att det finns en risk för att den intagne rymmer eller fri-
         tas och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta all-
         varlig brottslig verksamhet,
         4. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt
         störa ordningen i anstalten,
         5. för att hindra att den intagne medverkar till att någon annan intagen får
         tillgång till alkohol, narkotika, något annat berusningsmedel, något sådant
         medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings-
         medel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud
         mot vissa hälsofarliga varor, eller
         6. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar någon annan intagen.
Ett beslut om avskildhet enligt första stycket ska omprövas så ofta det finns anled-
ning till det, dock minst var tionde dag.
Av 6 kap. 10 § FäL framgår att en intagen som hålls avskild från andra intagna på
grund av att han eller hon uppträder våldsamt eller är farlig för sin egen säkerhet till
liv eller hälsa ska undersökas av läkare så snart som möjligt. En intagen som av
andra skäl hålls avskild från andra intagna ska undersökas av läkare om det behövs
med hänsyn till den intagnes hälsotillstånd, dock minst en gång i månaden.
                                                                   Dnr 6211-2013     Sid 4 (11)




Av 8 kap. 10 § FäL framgår att en intagen får beläggas med fängsel
          1. vid förflyttning inom anstalt och vid transport eller annan vistelse utan-
          för anstalt, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller
          2. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med
          hänsyn till den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa.
En läkare ska så snart som möjligt undersöka en intagen som belagts med fängsel
enligt första stycket 2.
Enligt 9 kap. 1 § FäL ska en intagen som behöver hälso- och sjukvård vårdas enligt
de anvisningar som ges av läkare. Om den intagne inte kan undersökas eller behand-
las på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården anlitas. Om det be-
hövs, ska den intagne föras över till sjukhus.
Av Kriminalvårdens arbetsordning (KVAF 2011:3) bilaga 1 framgår att beslut om
avskildhet enligt 6 kap. 7 § första stycket 3 fängelselagen (2010:610) fattas av hu-
vudkontoret, chefen för säkerhetsenheten.

JO:s frågeställningar

Beslutet om avskildhet
AA har enbart varit avskild med stöd av 6 kap. 7 § första stycket 3 fängelselagen.
Suicidförsöken har föranlett sekundbevakningen, som inte självständigt har utgjort
grund för aktuell avskildhet.
Själva processen för ärenden enligt aktuell bestämmelse är inte dokumenterad i
skrift utan bygger på muntlig beredning och muntliga föredragningar. Ompröv-
ningsbesluten har beretts av en handläggare på säkerhetsenheten som muntligen fö-
redragit ärendet för säkerhetschefen, som i sin tur har fattat beslut. Som grund för
omprövningsbesluten har funnits ett underlag som upprättats av ansvarig kriminal-
vårdsinspektör vid anstalten Norrtälje. Löpande kontakter har också skett via e-post
och telefon mellan anstalten och handläggare vid HK/S inför omprövningar. Efter att
säkerhetschefen fattat beslut har anstalten registrerat detsamma i det klientadminist-
rativa systemet (KVR). AA har underrättats om beslutet av personal på anstalten el-
ler genom direkt avlämnande på plats av handläggare vid HK/S. Bedömningen gjor-
des att skälen för avskildhet skulle kvarstå även om en förflyttning av AA till annan
anstalt genomfördes och det ansågs vara bättre att han blev kvar i en anstalt där per-
sonalen hade kunskap om honom. Detta ställningstagande gjordes av chefen för
HK/S i samråd med kriminalvårdschefen på anstalten Norrtälje. En eventuell place-
ring i säkerhetsavdelning bedömdes inte vara aktuell med anledning av kort återstå-
ende strafftid.
Inom HK/S pågår sedan den 1 oktober 2013 ett arbete med att identifiera områden
där skriftlig dokumentation, riktlinjer och rutiner saknas. Det som har högst prioritet
är de områden som inbegriper beslut som direkt påverkar klienter inom Kriminal-
vården. Det pågår för närvarande ett arbete med att ta fram en checklista för bered-
nings- och beslutsrutiner för avskildhetsärenden enligt 6 kap. 7 § första stycket 3
FäL som tydligt ska ange krav på skriftlig dokumentation samt adekvat avstämning
vid beredning mellan HK/S och berörd anstalt. Den ska också ange ansvar kopplat
till beslutsmandat mellan HK/S och berörd anstalt och vara känd av samtliga inblan-
dade i handläggningen och beslutsfattandet.

Tillsyn av AA under placeringen i avskildhet
När det gäller de uppgifter som framkommit i tillsynsbladen kan konstateras att det
är cirka 40-50 personer som gjort anteckningar. Detta kan vara en förklaring till viss
bristande stringens i anteckningarna. Ett fåtal tjänstemän vid anstalten hade en avvi-
kande uppfattning om behovet av tillsyn. Anteckningarna ska även ses mot bak-
grund av detta.
Kriminalvårdschefen vid anstalten Norrtälje har fattat beslut om tillsyn, initialt av
kriminalvårdschef i beredskap. Syftet med beslutet var att upptäcka och förhindra
                                                                   Dnr 6211-2013      Sid 5 (11)




självskadande handlingar. Dokumentation har även skett i daganteckningarna. Då
ingen ändring av tillsynen gjordes efter den 24 augusti 2013 har inget nytt beslut do-
kumenterats. Hanteringen av AA har dock nästan dagligen diskuterats inom ledning-
en för anstalten.

Behandlingen av AA under placeringen i avskildhet
AA:s uppgift om att han bevakats i samband med toalett- och duschbesök är kor-
rekta och en följd av att han stod under sekundbevakning.
När det gäller vilka tillhörigheter AA tilläts inneha kan konstateras följande. Den
enda bok han ville inneha var koranen, vilket han också fick. AA:s kunskaper i
svenska var också så bristfälliga att det är troligt att han har misstagit sig på vad per-
sonal har sagt till honom. Anteckningarna i tillsynsbladet utgör inte ärendehand-
läggning utan har i syfte att schematiskt beskriva vad som händer. Strategin för han-
teringen av AA reviderades löpande utifrån befarade risker, vilket i sin tur påverkade
bl.a. innehav i cellen samt möjlighet att ringa telefonsamtal utanför bostadsrummet.
Efter att AA försökt strypa sig med en filt så har filten tagits ut tillfälligt. Normalt
fick han ringa till sin flickvän varje söndag, men detta förutsatte att personal bedöm-
de att detta kunde ske utan att äventyra ordningen och säkerheten.

Förhållandena i AA:s bostadsrum under avskildheten
Bostadsrummet var utrustat med en säng. Förutom koranen tillfördes ingen övrig ut-
rustning av säkerhetsskäl. AA togs däremot ofta ut ur cellen för att minska de nega-
tiva följderna av placeringen i avskildhet. Personal spelade spel med honom och tit-
tade på tv med honom (utanför bostadsrummet). Han har fått gå ut i promenadgår-
den flera gånger per dag, även under kvällstid. Belysningen i avskildhetscellen var
utrustad med en dimmer. När han ville sova så drogs belysningen ned. Vissa nätter
kunde ljuset helt släckas med hänsyn till ljusförhållandena utomhus. När det gäller
AA:s uppgifter om att madrassen togs ut från bostadsrummet har anstalten Norrtälje
uppgett att den vid två tillfällen togs ut under maximalt tio minuter eftersom AA
satte upp den för glasrutan och därmed förhindrade insyn.

Användandet av handfängsel
Beslut om fängsel utanför bostadsrummet har dokumenterats i det klientadministra-
tiva systemet (KVR) och motiverades av säkerhetsskäl.

Den intagnes rätt till sjukvård
Anstalten Norrtälje har inga särskilda rutiner avseende sjukhusvård för särskilt rym-
ningsbenägna intagna utan det görs alltid en individuell bedömning. När det gäller
det aktuella ärendet skickades en remiss angående genomförande av EEG till Norr-
tälje sjukhus den 21 augusti 2013. Svar inkom den 6 september om att Norrtälje
sjukhus inte utför dessa undersökningar. Man hänvisade i stället till Karolinska
sjukhuset (KS). Ny remiss skickades den 2 oktober till KS, tillsammans med en för-
frågan om undersökningen kunde genomföras i anstalten. Den 14 oktober ringde KS
och erbjöd en tid den 23 oktober. Efter kontakt med remitterande läkare ställdes
undersökningen in då AA inte besvärats av fler kramper.

Placeringen i häkte
Placeringen av AA i häkte fattades inte med stöd av någon bestämmelse i lag utan
har gjorts enligt gammal praxis om att placera en intagen som ska utvisas i häkte in-
för frigivning och verkställande av utvisning. Då det fattades ett beslut om uppskju-
ten villkorlig frigivning medförde detta att tiden i häkte som verkställighetsfall blev
längre än vad som var avsett.

Sammanfattande bedömning
Anstalten Norrtälje har hanterat en, för svenska förhållanden, unik intagen med ex-
ceptionella egenskaper i fråga om att kunna klättra. AA har periodvis uppträtt labilt
och har slagit sönder inredning i sitt bostadsrum. Även om det är svårt att bedöma
                                                                         Dnr 6211-2013      Sid 6 (11)




      huruvida det funnits en reell suicidrisk så har AA vid ett flertal gångar försökt skada
      sig själv. Det kan inte uteslutas att detta skett i syfte att få komma utanför anstaltens
      skalskydd och på så sätt underlätta en rymning. Tillsynen av honom har skett för att
      förhindra självskadande handlingar eller för att kunna ingripa omedelbart när detta
      har skett. Läkarbedömning har skett var tionde dag. AA har inte begärt omprövning
      om beslutet om placering i avskildhet.
      Av utredningen framgår att anstalten under tiden i avskildhet vidtagit åtgärder för att
      åstadkomma lättnader för AA. Personal har bl.a. spelat spel med honom, gett honom
      möjlighet att titta på tv samt regelbundna telefonsamtal med sin fästmö. Han har fått
      mycket promenadtid och tid för samtal med personal. Det tillhör inte vanligheterna
      att en intagen medges promenad under tid som anstalten är nattbemannad. AA:s
      uppgifter om att man tagit bort utrustning i rummet i bestraffningssyfte har tillbaka-
      visats av anstalten. En förflyttning till avskildhetsplats i en annan anstalt av säker-
      hetsklass 1, skulle sannolikt inte ha inneburit lättnader för AA. Anstalten Norrtäljes
      personal hade stor kunskap kring har man bäst skulle hantera hans agerande och i
      och med denna kunskap kunde ovan nämnda lättnader vidtas. Mot bakgrund av vad
      som framkommit i ärendet finner Kriminalvården inte skäl att ifrågasätta bedöm-
      ningen att någon förflyttning till annan anstalt inte gjordes.
      När det gäller hanteringen av det aktuella avskildhetsärendet kan konstateras att det
      har funnits brister i beslutsprocessen. Avsaknad av en skriftligt dokumenterad pro-
      cess och dokumentation har påverkat beredning och fattande av beslut samt har lett
      till en otillräcklig överlämning mellan olika beslutsfattare på anstalten Norrtälje och
      huvudkontoret. Beslutet om att placera AA i avskildhet enligt aktuell bestämmelse
      har vidare fattats av en befattningshavare på anstalten Norrtälje som saknade sådan
      befogenhet enligt Kriminalvårdens arbetsordning. Detta är givetvis inte acceptabelt.
      Vidare har anstalten Norrtälje fattat beslut om att förflytta AA till häktet Sollentuna,
      trots att det inte funnits något stöd i lag för en sådan placering. Även detta är natur-
      ligtvis oacceptabelt, oavsett om syftet initialt inte var att AA skulle kvarstanna på
      häktet mer än några dagar innan utvisningen kunde verkställas.
      Det kan i sammanhanget också nämnas att det för närvarande, som Kriminalvården
      anfört i tidigare ärende till JO (dnr 2390-2011), pågår en genomgripande översyn av
      myndigheten med särskild uppmärksamhet för lednings- och styrningsfrågorna samt
      den samlade administrationen. Inom översynen ryms också frågan om den här typen
      av klientnära beslut även i framtiden ska fattas av befattningshavare vid huvudkon-
      toret.
I ett kompletterande yttranden anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom
generaldirektör CC, följande:

      Enligt 11 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid (StidL) får den som ska för-
      passas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd i anslutning härtill tillfälligt
      förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering el-
      ler om det behövs med hänsyn till transportförhållandena. En sådan tillfällig förva-
      ring i häkte har i praxis även ansetts kunna ske med stöd av denna bestämmelse när
      en intagen ska överföras från en anstalt till en annan. Placeringen bör, enligt ett utta-
      lande i förarbetena till bestämmelsen, inte få pågå längre än någon eller några få da-
      gar (jfr JO:s beslut 2014-01-15, dnr 2346-2013).
      Av utredningen i ärendet framgår att anstalten Norrtälje beslutat att förflytta AA till
      häktet Sollentuna i syfte att underlätta för verkställandet av utvisning efter villkorlig
      frigivning. Som framförts i tidigare yttrande saknar en sådan placering uttryckligt
      lagstöd. Kriminalvården vill dock i sammanhanget framhålla att det är mycket svårt
      att hinna verkställa en utvisning på dagen för villkorlig frigivning när det gäller det
      stort antal intagna som inte är placerade på anstalter i närheten av de större flygplat-
      serna. En av anledningarna till detta är enligt Kriminalvårdens transporttjänst att ut-
      resa, på grund av krav från mottagarländerna, i regel sker tidigt på morgonen. Detta
      innebär att ett förvarsbeslut måste fattas, vilket i sin tur innebär ökad administration
      för polisen och en längre tid av frihetsberövande för den intagne.
                                                                           Dnr 6211-2013      Sid 7 (11)




         Regeringen har gett uttryck för att den har för avsikt att initiera en översyn av StidL
         (se prop. 2012/13:176 s. 9). I avvaktan på detta bör en intagen inför verkställande av
         utvisning, på samma sätt som anses gälla rörande förflyttning mellan anstalter, med
         hänsyn till transportförhållandena kunna placeras på häkte någon eller några få dagar
         innan villkorlig frigivning.
En f.d. kriminalvårdare i anstalten Norrtälje kom in med ett yttrande över Krimi-
nalvårdens remissvar. Jag har inte funnit skäl att vidta någon ytterligare åtgärd med
anledning av vad som framkommit i yttrandet.

Bedömning
Besluten om avskildhet
Förutsättningarna för avskildhet på grund av risk för rymning
AA var under perioden fr.o.m. den 30 juli t.o.m. den 30 oktober 2013 placerad i
avskildhet med stöd av 6 kap. 7 § första stycket 3 fängelselagen. För att en intagen
ska kunna avskiljas med stöd av den aktuella bestämmelsen måste två förutsätt-
ningar vara uppfyllda. För det första måste det finnas en risk för att den intagne
rymmer eller fritas. För det andra ska det kunna antas att han eller hon är särskilt
benägen att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet.

Bestämmelsen svarar i huvudsak mot regleringen om placering av en intagen på
säkerhetsavdelning enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 fängelselagen. I fråga om av-
skildhetsplaceringen ställs – till skillnad från vad som gäller för placering på säker-
hetsavdelning – emellertid inte något krav på att risken för rymning och fritagning
ska vara varaktig.1 I motiven till fängelselagen uttalas att risk för fortsatt allvarlig
brottslighet kan, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, föreligga i
fråga om en intagen som begått mycket allvarliga brott eller som har anknytning
till grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet.2

Beslut om avskildhet enligt den aktuella bestämmelsen ska enligt Kriminalvårdens
arbetsordning fattas av huvudkontoret, chefen för säkerhetsenheten.

Kriminalvårdens hantering av avskildhetsbesluten
Kriminalvården har fattat totalt tio beslut om avskildhet. Det första beslutet fattades
– i strid med arbetsordningen – av en befattningshavare i anstalten Norrtälje. I be-
slutet angavs under rubriken Skäl för beslut följande motivering:
         Av 6 kap. 7 § 1 st 3 p FäL framgår att En intagen får hållas avskild från andra in-
         tagna om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för att den intagne
         rymmer eller fritas och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta
         allvarlig brottslig verksamhet.




1
    Se prop. 2009/10:135 s. 140.
2
    Se prop. 2009/10:135 s. 126.
                                                                        Dnr 6211-2013      Sid 8 (11)




Skälen för beslutet innehåller således bara lagtext och ingen bedömning där anstal-
ten konstaterar varför rekvisiten i det åberopade lagrummet är uppfyllda. Anstalten
förtjänar kritik för dessa brister.

De nio följande omprövningsbesluten har fattats i enlighet med Kriminalvårdens
arbetsordning. Samtliga beslut innehåller följande beslutsmotivering:

      Av 6 kap. 7 § 1 st 3 p FäL framgår att en intagen får hållas avskild från andra in-
      tagna om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för att den intagne
      rymmer eller fritas och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta
      allvarlig brottslig verksamhet.
      Kriminalvården huvudkontoret/säkerhetsenheten gör bedömningen att det fortsatt fö-
      religger risk för att den intagne försöker rymma varför han ska vara fortsatt placerad
      i avskildhet mot bakgrund av ovan angivet lagrum.
I beslutet har Kriminalvården endast konstaterat att det har förelegat en fortsatt risk
för att AA skulle försöka rymma. Detta förhållande kan inte ensamt leda till att en
intagen placeras i avskildhet. Inte vid något tillfälle har Kriminalvården prövat om
det har funnits en risk för att AA på fri fot skulle fortsätta begå allvarlig brottslig-
het.

AA avtjänade vid tidpunkten för rymningsförsöket ett tio månader långt fängelse-
straff för rån. Det har inte framkommit några uppgifter om att han skulle ha en
anknytning till grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet. I förhör med
honom direkt efter rymningsförsöket uppgav han att han försökte rymma på grund
av att hans flickvän inte hade beviljats besöks- eller telefontillstånd.

Dessa förhållanden gör att jag för egen del ställer mig tveksam till att AA tillhör
den kategori av intagna som bestämmelsen om avskildhet tar sikte på. Det finns
således skäl att ifrågasätta om det över huvud taget funnits möjlighet att placera
honom i avskildhet med stöd av den åberopade bestämmelsen. Oavsett hur det
förhåller sig härmed, är det mycket allvarligt att det inte har skett en fullständig
prövning av förutsättningarna i bestämmelsen när Kriminalvården har fattat de
mycket långtgående besluten. Denna brist har inneburit att AA:s möjlighet att ta
ställning till ett eventuellt överklagande har försvårats avsevärt. Jag ser mycket
allvarligt på detta.

Förhållandena under vistelsen i avskildhet
Inledande anmärkningar
Inledningsvis vill jag framhålla att en placering i avskildhet är en mycket ingri-
pande åtgärd. Åtgärden blir naturligtvis än mer ingripande om den dessutom kom-
bineras med en ständig tillsyn. I det arbete som bedrivs av Europarådets kommitté
                                                                    Dnr 6211-2013    Sid 9 (11)




för förhindrande av tortyr3 är placeringen av intagna i avskildhet av särskilt in-
tresse. Skälet till det är, enligt kommittén, att sådana placeringar kan ha en ”ex-
tremt” skadlig effekt på intagnas mentala, somatiska och sociala hälsa. De skadliga
effekterna riskerar att uppstå i stort sett direkt och ökar ju längre åtgärden pågår
och särskilt om den sker på obestämd tid. Ett tydligt tecken på den skadliga effek-
ten av avskildhetsplaceringar är, enligt kommittén, att antalet självmord bland in-
tagna placerade under sådana förhållanden är betydligt högre än för den övriga
fängelsepopulationen.4

De skadliga effekter som en avskildhetsplacering riskerar att ha på en intagen inne-
bär att Kriminalvården har ett långtgående ansvar att se till att perioder av avskild-
het inte blir längre än absolut nödvändigt. Vidare måste Kriminalvården, enligt min
mening, under pågående avskildhetsplacering vidta åtgärder för att minska de ne-
gativa konsekvenserna av placeringen. Det kan bl.a. handla om att ge den intagne
möjlighet till samsittning med en annan intagen eller ge den intagne möjlighet att
vistas tillsammans med personal i andra utrymmen än i bostadsrummet eller på
rastgården. Kriminalvården har även en skyldighet att se till att perioder av vistelse
i kalcell och ständig tillsyn blir så begränsade som möjligt.

Förhållandena för AA
AA:s tid i avskildhet kan delas upp i tre perioder. Den första perioden – den 30 juli
till den 14 augusti 2013 – var han placerad i en kalcell som enbart var utrustad med
en väggfast säng. Under denna period var han ställd under ständig tillsyn.5 I en
andra period – den 14 till den 24 augusti 2013 – var AA placerad i ett annat bo-
stadsrum. Tillsyn skedde var 15:e minut.6 Av de anteckningar som gjorts på till-
synsbladen framgår att han under denna period hade tillgång till tv i bostadsrum-
met. Under den sista perioden – den 24 augusti till den 30 oktober 2013 – var AA
åter placerad i en kalcell, som enbart var utrustad med en säng. Han hade tillgång
till en koran och var under hela perioden ställd under ständig tillsyn.

Av remissvaret framgår att anstalten av säkerhetsskäl under den sista perioden inte
tillförde bostadsrummet någon ytterligare utrustning. Det saknas skäl för mig att ha
någon åsikt såväl om denna bedömning som anstaltens beslut att ha AA under
ständig tillsyn. Emellertid finns det skäl att närmare analysera vilka åtgärder som
anstalten vidtagit för att minska de negativa konsekvenserna av placeringen.




3
    European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment
or Punishment (CPT).
4
    Se 21st General Report of the CPT, s. 39.
5
    Så kallad sekundbevakning.
6
    Så kallad regelbunden tillsyn.
                                                                         Dnr 6211-2013     Sid 10 (11)




Kriminalvården har uppgett att AA ofta togs ut ur bostadsrummet, att personal
spelade spel med och tittade på tv tillsammans med honom samt att han fick gå ut
på promenadgården flera gånger varje dag. Begreppet ”ofta” är tämligen intetsä-
gande och ger ingen ledning i fråga om i vilken omfattning som anstalten vidtagit
isoleringsbrytande åtgärder.

Vid en genomgång av de tillsynsblad som förts i samband med den ständiga tillsy-
nen under perioden den 24 augusti till den 30 oktober 2013, kan jag konstatera att
AA – precis som anstalten har uppgett – har fått komma ut på rastgården flera
gånger varje dag. För det mesta har han vistats ensam på rastgården, men vid 14
tillfällen finns det anteckningar om att personal samtalat med honom vid utomhus-
vistelsen. Det har som regel rört sig om kortare samtal,7 vid några tillfällen har
samtalen emellertid varit betydligt längre.8 Vid ytterligare två tillfällen finns det
anteckningar om att personal fört samtal med AA i hans bostadsrum. Av anteck-
ningarna framgår vidare att personalen vid ett tillfälle spelat spel med honom och
att han vid fyra tillfällen haft tillgång till tv på promenadgården. Det saknas uppgif-
ter om att personalen skulle ha tittat på tv tillsammans med honom.

Det skulle i och för sig kunna vara så att ytterligare isoleringsbrytande åtgärder har
ägt rum, men att dessa inte har antecknats i tillsynsbladen. Enligt min mening ute-
sluter emellertid den frekvens9 och den noggrannhet med vilka noteringarna är
förda att så skulle vara fallet i någon större omfattning. Om man bortser från de
korta kontakter som AA har haft med personalen i samband med matutdelning och
skötsel av den personliga hygienen, blir den sammantagna bilden att han har vistats
i stort sett helt isolerad under två månaders tid. Vistelsen har skett i ett kalt bostads-
rum eller på en rastgård. Det krävs inte alltför stor inlevelseförmåga för att kunna
föreställa sig vad sådana förhållanden har för påverkan på en människa.

Vid en genomläsning av de anteckningar som har gjorts vid den ständiga tillsynen
framträder bilden av en intagen som vankar av och an i sitt bostadsrum, gråter, ber,
talar för sig själv, läser i koranen eller knackar på dörren. Att vistas i avskildhet
under sådana förhållanden och inte ens ha möjlighet att gå på toaletten utan tillsyn,
kan inte beskrivas som annat än destruktivt. Av remissvaret framgår att hanteringen
av AA diskuterades nästan dagligen i anstaltsledningen. Hans förhållanden kan
därmed inte ha varit okända för anstaltens ledning.




7
    Från ett par minuter upp till 20 minuter långa samtal.
8
    Samtal på mellan 40 och 60 minuter.
9
    Antalet noteringar varierar beroende av tid på dygnet. Som regel har det skett noteringar
åtminstone varannan minut under den tid AA varit vaken. Ibland har det passerat längre tid
mellan noteringarna, emellertid tillhör det ovanligheterna att det förflutit mer än tio minuter
mellan anteckningarna.
                                                                    Dnr 6211-2013    Sid 11 (11)




Mot den bakgrunden är det förvånande att Kriminalvården har låtit AA:s placering
i anstalten Norrtälje fortgå under så pass lång tid. Enligt min mening borde anstal-
ten redan efter ett par veckor ha insett det ohållbara i situationen och väckt frågan
om omplacering av AA. Detta som ett led för att kunna avsluta den mycket integri-
tetskränkande tillsynen och placera honom i ett normalutrustat bostadsrum. Det kan
noteras att AA endast sex dagar efter ankomsten till häktet Sollentuna placerades
på normalavdelning och att häktet gjorde bedömningen att han skulle kunna erbju-
das samsittning.

Det är givetvis lätt att med facit i hand dra slutsatsen att Kriminalvården borde ha
vidtagit vissa åtgärder i ett långt tidigare skede. Jag har förståelse för att det inte
har varit möjligt att förutse vilka konsekvenser en omplacering skulle få. Emeller-
tid förtjänar Kriminalvården allvarlig kritik för att inte åtminstone ha försökt om-
placera AA och komma till rätta med hans situation.

Beslutet om placering av AA i häkte
Kriminalvården har uppgett att placeringen i häktet Sollentuna skedde som en för-
beredelse inför den kommande utvisningen av AA. Två dagar innan han förflytta-
des till häktet beslutade klientenheten vid Kriminalvårdens huvudkontor att skjuta
upp hans villkorliga frigivning med nio dagar. Beslutet innebar att AA skulle friges
villkorligt den 16 november 2013 och att han hade 17 dagar kvar att avtjäna av sitt
fängelsestraff när han anlände till häktet. Verkställigheten av utvisningen var såle-
des inte nära förestående när Kriminalvården beslutade om förflyttningen. Av den
anledningen framstår Kriminalvårdens förklaring till häktesplaceringen i mina
ögon som något märklig. Oavsett vilket skäl som låg bakom omplaceringen fanns
det inte något lagligt stöd för åtgärden och för det förtjänar Kriminalvården kritik.

Övriga frågor
Mot bakgrund av vad som har framkommit i remissyttrandet saknar jag skäl att
ytterligare kommentera de frågeställningar som Kriminalvården har yttrat sig över.
Jag konstaterar endast att utredningen inte ger anledning till kritik eller någon an-
nan åtgärd. Däremot gör Kriminalvårdens synpunkter på strafftidslagens utform-
ning att det finns skäl att skicka en kännedomskopia av detta beslut till Justitiede-
partementet och till riksdagens justitieutskott. Slutligen vill jag nämna att jag i ett
annat sammanhang avser att återkomma till Kriminalvårdens behandling av intagna
som ska utvisas från landet.

Ärendet avslutas.
