# Kritik mot Länsstyrelsen i Stockholms län och allvarlig kritik mot en tjänsteman där för åtgärder som vidtagits inom ramen för tillsynen
över stiftelser

JO 2016-03-04 dnr 6215-2014

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2016-03-04              6215-2014              1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Länsstyrelsen i Stockholms län och allvarlig kritik mot en
                        tjänsteman där för åtgärder som vidtagits inom ramen för tillsynen
                        över stiftelser


                          Beslutet i korthet: Ordföranden i en stiftelse kontaktade en tjänsteman vid
                          Länsstyrelsen i Stockholms län för rådgivning i vissa frågor som rörde stiftelsen och
                          styrelsearbetet. Inom ramen för tillsynsuppdraget deltog tjänstemannen vid ett antal
                          styrelsesammanträden. Vid ett av sammanträdena agerade tjänstemannen som om
                          han var god man för stiftelsen utan att han hade något sådant förordnande, och
                          fattade på den grunden tre beslut i styrelsens ställe. Vid ett annat
                          styrelsesammanträde röstade tjänstemannen utan att ha rätt till det. Han hanterade
                          vidare ett överklagande av ett beslut om verkställighetsförbud felaktigt.
                          JO konstaterar att tjänstemannen på flera punkter brustit i utövandet av tillsyns-
                          uppdraget. Eftersom han – när han agerade god man – medvetet gick utöver sina
                          befogenheter riktar JO allvarlig kritik mot honom. Även länsstyrelsen får kritik för
                          tjänstemannens agerande.

## Bakgrund

AA:s stiftelse för numismatik har bl.a. som ändamål att köpa in föremål som
                        saknas i Kungl. Myntkabinettets samlingar. Stiftelsen förvaltas av en styrelse
                        som ska bestå av tre ledamöter som utses av Svenska Numismatiska föreningen,
                        en ledamot från Kungl. Vitterhetsakademien och chefen för Kungl.
                        Myntkabinettet, som också är styrelsens ordförande.

                        Mellan Svenska Numismatiska föreningen och Kungl. Myntkabinettet har det
                        pågått en tvist om bl.a. äganderätten till vissa av föremålen i de numismatiska
                        samlingarna. Stridigheterna ledde till att styrelsearbetet i stiftelsen fungerade
                        dåligt. Styrelsens ordförande tog därför kontakt med Länsstyrelsen i
                        Stockholms län och den där anställde länsassessorn BB under våren 2013 för att
                        få rådgivning.

## Anmälan

I en anmälan till JO i oktober 2014 förde stiftelsen fram klagomål mot
                        Länsstyrelsen i Stockholms län och BB. I de delar som JO beslutat att utreda
                        anförde stiftelsen i huvudsak följande.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 6215-2014         Sid 2 (7)




Den 16 december 2013 och 21 mars 2014 hölls styrelsesammanträden i
stiftelsen. Länsstyrelsen deltog i sammanträdena genom BB. BB var av
uppfattningen att styrelsen inte var beslutsför på grund av jäv och förordnade
därför sig själv som god man för stiftelsen. Han deltog därefter i flera
omröstningar. Förordnandet av BB som god man skedde utan att någon ansökan
om god man hade gjorts av stiftelsen och innebar att länsstyrelsen röstade om
beslut som myndigheten samtidigt hade tillsyn över.

Den 26 februari 2014 fattade länsstyrelsen ett beslut genom vilket stiftelsens
styrelse förbjöds att ”verkställa vissa kostnader”. Beslutet fattades av BB.
Stiftelsens styrelse och en av dess ledamöter överklagade beslutet den 17 mars
2014 och yrkade att förvaltningsrätten skulle undanröja eller häva beslutet. Som
grund för överklagandet anfördes dels att ett verkställighetsförbud inte kunde
riktas mot styrelsen som kollektiv, dels att det inte fanns någon laglig grund för
beslutet eftersom stiftelsen inte beslutat om någon utbetalning av de aktuella
kostnaderna. Den 28 mars 2014 fattade BB ett nytt beslut. I beslutet riktades
verkställighetsförbudet mot tre av styrelseledamöterna. Den 3 april 2014
förklarade BB för klagandena att han inte hade skickat över deras överklagande
till förvaltningsrätten eftersom han omprövat det tidigare beslutet med stöd av
27 § förvaltningslagen och förvaltningsrätten hade upplyst honom om att han
inte behövde vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av överklagandet. Av
beslutet den 28 mars 2014 framgick inte att det var ett omprövningsbeslut. BB:s
omprövning innebar dessutom en annan ändring än den klagandena begärt och
var till deras nackdel. Länsstyrelsen hade därför en skyldighet att överlämna
överklagandet till förvaltningsrätten.

Utredning
Länsstyrelsen i Stockholms län (länsöverdirektören CC) yttrade sig över
anmälan. Länsstyrelsen anförde i huvudsak följande.

      När det gäller stiftelsens anmälan om att länsstyrelsen genom BB vid pågående
      möte den 16 december 2013 samt 21 mars 2014 ska ha förordnat densamme som
      god man för stiftelsen är det länsstyrelsens uppfattning att det är en olycklig
      missuppfattning. Av handlingarna i ärendet framgår att länsstyrelsen har
      förmedlat […] att utseende av god man för en stiftelse kräver en ansökan därom
      av styrelsen samt ett beslut av länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet [se
      mejl från BB till styrelsens ordförande den 2 maj 2013]. Något beslut om
      utseende av god man i enlighet med 2 kap. 14 § andra stycket stiftelselagen har
      inte fattats. Länsstyrelsen delar anmälarens uppfattning att det vore olämpligt om
      tillsynsmyndigheten agerade god man, vilket dock inte har skett.
      Av de aktuella styrelseprotokollen samt uppgifter från länsstyrelsens tjänsteman
      BB framgår det dock att BB deltagit i styrelsens beslutsfattande på vissa punkter.
      Länsstyrelsens tjänsteman har deltagit för att styrelsen skulle kunna fatta beslut i
      ett läge där det förelåg en uppfattning om att styrelsen inte var beslutsför på
      grund av jäv. Jävsproblematiken har dock varit omstridd såväl internt i styrelsen
      som gentemot tillsynsmyndigheten. Tjänstemannen har till stöd för sitt
      deltagande tillämpat 9 kap. 4 § 2 stiftelselagen som ger tillsynsmyndigheten rätt
      att kalla till och delta vid sammanträde med en stiftelses styrelse. När BB fick
      del av det justerade protokollet från mötet i december meddelade han också
      styrelsens ordförande per e-post att det var den bestämmelsen som låg till grund
                                                                        Dnr 6215-2014       Sid 3 (7)




      för hans deltagande i styrelsens beslut [se mejl från BB till styrelsens ordförande
      den 15 januari 2014]. Länsstyrelsen genom BB kom även att delta vid
      styrelsemötet den 21 mars 2014.
      Länsstyrelsen är av den bestämda uppfattningen att den aktuella
      lagbestämmelsen inte ger tillsynsmyndigheten rätt att utöva någon rösträtt eller
      beslutanderätt vid deltagande i sammanträde med en stiftelses styrelse.
      BB har uttryckt att han sedermera insett att bestämmelsen i 9 kap.
      4 § 2 stiftelselagen aldrig varit avsedd att tillämpas på sätt som skedde vid de
      aktuella sammanträdena. Han har uttalat att han är införstådd med och medveten
      om att han vid de aktuella sammanträdena därigenom kom att överträda sina
      befogenheter som företrädare för tillsynsmyndigheten. Han vidhåller
      uppfattningen att något beslut om att utse länsstyrelsen och sig själv som god
      man aldrig fattats vare sig skriftligt eller muntligt. En uppfattning länsstyrelsen
      delar.


När det gäller de beslut länsstyrelsen fattade den 26 februari respektive den 28
mars 2014 anförde länsstyrelsen i huvudsak följande.

      Länsstyrelsen vill inledningsvis framhålla att det beslut som länsstyrelsen fattade
      den 28 mars 2014 har upphävts av Förvaltningsrätten i Stockholm den 16 mars
      2015 […].
      Vid handläggning av ärenden hos länsstyrelsen gäller förvaltningslagen
      (1986:223). Om länsstyrelsen finner att ett beslut som den har meddelat är
      uppenbart oriktigt ska länsstyrelsen ändra beslutet. Med anledning av
      överklagandet den 17 mars 2014 fann BB att beslutet den 26 februari 2014 var
      uppenbart oriktigt och omprövade det i beslutet den 28 mars 2014. Inför
      omprövningen var BB i kontakt med förvaltningsrätten i syfte att utröna vilken
      hantering som var den riktiga avseende överklagandet den 17 mars 2014. Denna
      underhandskontakt (dokumenterad i en tjänsteanteckning) ledde till att det första
      överklagandet inte överlämnades till förvaltningsrätten.
      Länsstyrelsen beklagar att det inte av det senare beslutet framgår att det första
      beslutet har upphävts helt i enlighet med överklagandet. Detta framgår först den
      3 april 2014 när skälen till beslutet den 28 mars 2014 förtydligas i mejl till
      stiftelsens ombud […]. Det bör finnas visst utrymme för att se beslutet den 28
      mars 2014 som ett omprövningsbeslut kombinerat med ett nytt beslut.
      [Att] länsstyrelsens beslut den 28 mars 2014 är ett omprövningsbeslut till
      nackdel för enskilda i strid med 27 § förvaltningslagen i förhållande till beslutet
      den 26 februari 2014 har anförts av stiftelsen i förvaltningsrätten. Då
      förvaltningsrätten upphävt länsstyrelsens verkställighetsförbud på annan grund
      har inte denna fråga prövats av rätten.
      Länsstyrelsen är givetvis av den uppfattningen att när den som beslutsmyndighet
      tar emot en skrivelse med anledning av ett beslut myndigheten fattat och det
      råder oklarhet kring om det utgör ett överklagande ska detta överlämnas till
      besvärsmyndigheten. Detsamma gäller när det råder oklarhet kring om ett beslut
      som omprövats efter ett överklagande är till nackdel för en enskild part eller
      innebär ändring på ett annat sätt än klaganden begär.


Länsstyrelsen redovisade avslutningsvis att man med anledning av vad som
kommit fram i ärendet funnit skäl att se över den gällande
handläggningsordningen på rättsområdet i syfte att klargöra om vissa typer av
ärenden ska beredas eller beslutas i annan ordning än i dag och säkerställa att
det inte finns några oklarheter kring hur långt länsstyrelsens
beslutsbefogenheter sträcker sig.
                                                                      Dnr 6215-2014       Sid 4 (7)




Stiftelsen kommenterade remissvaret och lämnade in en ljudupptagning av
styrelsesammanträdet den 21 mars 2014. Den anförde bl.a. att oavsett om JO
skulle dela länsstyrelsens uppfattning att något beslut om att förordna god man
inte hade fattats, hade BB i vart fall utgett sig för att vara god man.

I ett kompletterande yttrande anförde länsstyrelsen i huvudsak följande.

      När BB tillställdes protokollet från mötet den 16 december 2013 invände han
      mot formuleringen och klargjorde för styrelsens ordförande på vilken grund han
      deltagit vid det aktuella mötet, vilket länsstyrelsen redogjort för tidigare.
      Mot bakgrund av detta och av vad som framkommer på ljudupptagningen från
      mötet den 21 mars 2014 finner länsstyrelsen det mycket beklagligt att dess
      tjänsteman vid mötet i mars agerat på ett sätt som ytterligare bidrar till
      oklarheten kring myndighetens deltagande. Av vad som framkommer finner
      länsstyrelsen att stiftelsens styrelse haft fog för sin uppfattning att BB fattat
      beslut vid mötet i mars i egenskap av god man trots att vissa omständigheter
      såsom att myndigheten röstat vid mötena talar emot att BB ansett sig agera som
      god man. Länsstyrelsen vidhåller sin uppfattning att det vore olämpligt om
      tillsynsmyndigheten agerade god man.
      Länsstyrelsen är av uppfattningen att det åvilar myndigheten att klart redogöra
      för berörda på vilken grund den agerar inom ramen för sitt tillsynsuppdrag. Det
      har inte skett på ett tillfredställande sätt i detta fall.
      BB har beretts tillfälle att lämna synpunkter och han har vidhållit den
      uppfattning som kommit till uttryck i länsstyrelsens föregående yttrande. Han är
      av uppfattningen att hans agerande förefallit egendomligt och skapat
      begreppsförvirring och han beklagar att han inte lyckats förmedla de
      bestämmelser han ansett gett honom stöd för sitt deltagande i sammanträdet.



Rättsliga utgångspunkter
Länsstyrelsens tillsyn över stiftelser
Enligt 9 kap. 1 § första stycket stiftelselagen (1994:1220) står en stiftelse med
egen förvaltning under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det
län där stiftelsens styrelse har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där
förvaltningen huvudsakligen utövas.

Länsstyrelsen ska ingripa om det kan antas att stiftelsens förvaltning eller
revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i stiftelselagen eller att en styrelseledamot annars missköter sitt
uppdrag. Länsstyrelsen ska vidare ge stiftelserna råd och upplysningar. (Se
9 kap. 3 § stiftelselagen.)

Länsstyrelsen får enligt 9 kap. 4 § första stycket 2 stiftelselagen kalla till och
delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse. Bestämmelsen är bl.a. tillämplig
om tillsynsmyndigheten av någon anledning vill ha direktinformation av
ledamöterna i stiftelsens styrelse, men kan även komma till användning i fall då
det annars inte skulle vara möjligt att få till stånd ett sammanträde med
styrelsen. (Se Isoz, Stiftelselagen [1 juni 1997, Zeteo], kommentaren till 9 kap.
4 §.)
                                                                  Dnr 6215-2014       Sid 5 (7)




Länsstyrelsen kan enligt 9 kap. 5 § stiftelselagen förbjuda en eller flera
styrelseledamöter att verkställa ett beslut, och får förena ett sådant förbud med
vite.

Styrelsen i en stiftelse är beslutsför om mer än hälften av hela antalet
styrelseledamöter är närvarande. Om det i stiftelseförordnandet föreskrivs att
fler styrelseledamöter måste vara närvarande gäller i stället det. (Se 2 kap. 12 §
stiftelselagen.)

En styrelseledamot får inte handlägga frågor om rättshandlingar mellan
stiftelsen och tredje man, om han eller hon har ett väsentligt intresse i frågan
som kan strida mot stiftelsens. Är styrelsen på grund av jäv förhindrad att
företräda stiftelsen får länsstyrelsen på styrelsens begäran förordna en god man
att företräda stiftelsen i styrelsens ställe. (Se 2 kap. 14 § stiftelselagen.) Den
gode mannens uppgift är att fatta beslut för stiftelsens räkning i de frågor där
styrelsen inte är beslutsför. Länsstyrelsen bör i sitt förordnande av den gode
mannen närmare precisera vilken eller vilka angelägenheter den gode mannen
ska handlägga för stiftelsens räkning. (Se Isoz, Stiftelselagen [7 juni 1997,
Zeteo], kommentaren till 2 kap. 14 §.)

Omprövning
Om en myndighet finner att ett beslut som den har meddelat som första instans
är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan
anledning, ska myndigheten ändra beslutet (omprövning), om det kan ske
snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.
Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden begär
att beslutet tills vidare inte ska gälla. (Se 27 § förvaltningslagen.)

Ett överklagande förfaller om myndigheten själv ändrar beslutet så som
klaganden begär. Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt ska överklagandet
anses omfatta det nya beslutet (se 28 § förvaltningslagen).

Bedömning
Sammanträdet den 16 december 2013
Av protokollet från styrelsesammanträdet den 16 december 2013 framgår att
BB röstade i två ärenden där styrelseordföranden ansågs jävig. När en god man
förordnats träder denne i styrelsens ställe. Det förhållandet att omröstningar
genomfördes talar mot att BB beslutat att förordna sig själv till god man eller att
han på annat sätt gett uttryck för att han agerade i den egenskapen. Det finns
inte heller någon annan utredning som ger stöd för att så skulle ha varit fallet.
Jag utgår därför från att BB deltog i omröstningarna av den anledning som han
själv uppgett, nämligen med hänvisning till länsstyrelsens rätt enligt 9 kap. 4 §
stiftelselagen att delta vid ett styrelsesammanträde. Någon rätt för länsstyrelsen
att rösta vid styrelsesammanträden finns dock inte, vare sig med stöd av denna
                                                                   Dnr 6215-2014      Sid 6 (7)




eller någon annan bestämmelse. Att BB inte var tillräckligt insatt i stiftelselagen
och inte kände till detta är naturligtvis inte acceptabelt.

Sammanträdet den 21 mars 2014
I protokollet från styrelsesammanträdet den 21 mars 2014 har det antecknats att
BB i egenskap av god man godkände ett tidigare fattat styrelsebeslut och att han
fattade beslut i styrelsens ställe i två ansökningsärenden. Det har också
antecknats att agerandet berodde på jäv och bristande beslutsförhet inom
styrelsen. Av den ljudfil som stiftelsen har lämnat in till JO framgår bl.a.
följande. Vid mötespunkten § 10 uppgav BB att länsstyrelsen godtog ett tidigare
styrelsebeslut efter att styrelseordföranden förklarat att BB ”går in” som god
man. Vid § 12 r förklarade ordföranden att länsstyrelsen skulle ”gå in” och säga
sin åsikt varpå BB sade ja till en bidragsansökan. Därefter klargjorde
ordföranden att den gode mannen fått hela beslutsrätten. I samband med § 13 a
förklarade BB att en god man ersätter hela styrelsen, så som han – utan att det
var formaliserat – gjort under dagens möte.

Av utredningen framgår att det inte hade fattats något beslut att förordna BB
som god man inför eller under styrelsesammanträdet, men att han vid tre
tillfällen beslutade i styrelsens ställe och att han angav att han gjorde det som
god man.

I det utlåtande som BB skrev till stiftelsens styrelse den 9 oktober 2013
redogjorde han på ett korrekt sätt för hur bristande beslutsförhet i styrelsen på
grund av jäv kunde hanteras, nämligen genom att styrelsen begär att
länsstyrelsen förordnar en god man enligt 2 kap. 14 § stiftelselagen, och i det
längre perspektivet genom en utökning av antalet styrelseledamöter genom
permutation. BB har vidare i ett mejl till styrelseordföranden den 2 maj 2013
redogjort för att en god man kan förordnas efter ansökan från styrelsen, och inte
av länsstyrelsen på eget bevåg. På styrelsesammanträdet sade BB dessutom att
hans agerande som god man inte var formaliserat.

Det nu anförda visar att BB var väl införstådd med hur och under vilka
förutsättningar en god man kan förordnas. Jag kan därför inte dra någon annan
slutsats än att BB vid sammanträdet den 21 mars 2014 mot bättre vetande agerat
som om han hade ett förordnande som god man och ensam fattat beslut för
stiftelsens räkning. Jag ser allvarligt på BB:s agerande.

Hanteringen av överklagandet
Den 26 februari 2014 fattade BB ett beslut om förbud för styrelsen för stiftelsen
att ”verkställa vissa kostnader”. Beslutet överklagades den 17 mars 2014 av
stiftelsen och en av styrelseledamöterna. Den 28 mars 2014 meddelade BB ett
nytt beslut. Genom det beslutet ålades tre av styrelseledamöterna ett förbud att
verkställa samma utbetalning som avsågs i det tidigare beslutet. Av en
tjänsteanteckning gjord av BB framgår att han samma dag var i kontakt med
registreringsenheten vid Förvaltningsrätten i Stockholm och där fick beskedet
att länsstyrelsen kunde ompröva sitt beslut och att ett eventuellt överklagande
                                                                   Dnr 6215-2014      Sid 7 (7)




av omprövningsbeslutet skulle ges in till förvaltningsrätten. I ett mejl till
stiftelsens ombud den 3 april 2014 skrev BB bl.a. att eftersom ”det överklagade
beslutet innehåller några omständigheter som Länsstyrelsen bedömt vara
nödvändiga att ompröva har sådan omprövning skett enligt 27 § förvaltnings-
lagen”.

Det finns inte något i beslutet den 28 mars 2014 som anger att det är fråga om
ett omprövningsbeslut med verkan att beslutet den 26 februari upphävs eller
ändras. Jag vill mot den bakgrunden framhålla att det är ett grundläggande krav
att en myndighet utformar sina beslut på ett sådant sätt att det framgår vad
myndigheten beslutar. BB:s beslut den 28 mars 2014 uppfyller inte det kravet.

Min granskning omfattar inte frågan om det var möjligt för länsstyrelsen att i ett
omprövningsbeslut med stöd av 27 § förvaltningslagen rikta föreläggandet mot
enskilda styrelseledamöter och inte, som i det första beslutet, mot styrelsen som
sådan. När BB valde att göra det borde det emellertid ha stått klart för honom
att beslutet inte innebar den ändring som begärdes i överklagandet. Han skulle
därför ha överlämnat överklagandet till förvaltningsrätten. De besked han kan
ha fått av en domstolshandläggare vid förvaltningsrättens registreringsenhet ger
inte anledning att göra någon annan bedömning.

Sammanfattande bedömning
BB har på flera punkter brustit vid utövandet av tillsynsuppdraget i förhållande
till stiftelsen. Eftersom han medvetet agerat utöver sina befogenheter vid
styrelsemötet den 21 mars 2014 finns det skäl att rikta allvarlig kritik mot
honom.

Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för att de anställda har tillräckliga
kunskaper om de regler som gäller och att de följer dem. Länsstyrelsen kan
därför inte undgå kritik för hur tillsynsuppdraget har fullgjorts i detta fall. Jag
ser dock positivt på att länsstyrelsen ser över handläggningen på området och
säkerställer att det inte finns några oklarheter om länsstyrelsens
beslutsbefogenheter.
