# Kritik mot Stockholms tingsrätt med anledning av brister i samband med gallring av en akt och expediering av en dom m.m.

JO 2009-01-29 dnr 6220-2008

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2009-01-29         6220-2008               1 (2)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Stockholms tingsrätt med anledning av brister i samband med
                        gallring av en akt och expediering av en dom m.m.


                        AA framförde i en anmälan klagomål mot Stockholms tingsrätt och Polismyndig-
                        heten i Stockholms län, Gränspolisen. Såvitt avser klagomålet mot Stockholms
                        tingsrätt anförde han följande. Under tid som han var frihetsberövad på Häktet
                        Kronoberg delgavs han stämning och kallelse till huvudförhandling i ett mål vid
                        Stockholms tingsrätt. Målet avgjordes medan han alltjämt var frihetsberövad, men
                        han gavs inte möjlighet att närvara vid förhandlingen och han fick inte heller i
                        efterhand någon information om vad som behandlades vid huvudförhandlingen.

                        Klagomålet mot polismyndigheten är föremål för ställningstagande av justitie-
                        ombudsmannen Hans-Gunnar Axberger (JO:s dnr 3786-2008). Av handlingar som
                        hämtades in i det ärendet framgick bl.a. att AA med stöd av utlänningslagen
                        (2005:716) var tagen i förvar på Häktet Kronoberg mellan den 5 december 2007
                        och den 30 april 2008.

                        Handlingar i tingsrättens mål B 2054-07 infordrades och granskades. Vidare
                        inhämtades muntliga upplysningar från delgivningssektionen vid Polismyndigheten
                        i Stockholms län, domstolssekreterarna BB och CC samt tingsnotarien DD.

                        Av utredningen framkom i huvudsak följande. AA delgavs den 20 februari 2008
                        stämning och kallelse till huvudförhandling i det ovan nämnda målet. Delgivningen
                        skedde genom s.k. stämningsmannadelgivning och ägde rum på Häktet Kronoberg,
                        vilket sannolikt framgick av delgivningsbeviset. Däremot gick det förmodligen inte
                        att utläsa av delgivningsbeviset att AA var tagen i förvar med stöd av
                        utlänningslagen. Att detta inte gått att fastställa med säkerhet beror på att
                        delgivningsbeviset gallrades ur akten i samband med att den lämnades till arkivet.
                        Enligt uppgifter från tingsrätten är det inte ovanligt att tilltalade delges stämningar
                        eller kallelser under tid då de är anhållna eller på annat sätt omhändertagna av
                        polisen.

                        Huvudförhandlingen hölls den 7 mars 2008 i AA:s utevaro och dom avkunnades
                        samma dag. Rätten kände då inte till att AA var frihetsberövad. Efter det att domen
                        hade avkunnats ringde en tjänsteman från häktet till tingsrätten. Denne
                        informerades om att målet redan var avgjort och om att AA hade möjlighet att


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                     Dnr 6220-2008   Sid 2 (2)



överklaga domen till Svea hovrätt om han var missnöjd med utgången. Domen
expedierades några dagar eller en vecka senare till den adress som fanns angiven i
stämningsansökan. Domen expedierades däremot inte till häktet.

Enligt 37 § andra stycket förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän
domstol får, om ett mål eller ärende har avgjorts efter ett sammanträde från vilket
en part har uteblivit, ett bevis om att parten har delgetts den inledande skrivelsen
och en kallelse till sammanträdet inte gallras bort. Det delgivningsbevis som kom
in till tingsrätten efter det att AA hade delgetts stämning och kallelse till huvud-
förhandling skulle således ha sparats i akten när denna arkiverades. Jag har ingen
anledning att tro annat än att det berodde på ett enstaka förbiseende att så inte kom
att ske.

En tilltalad har rätt att närvara vid en huvudförhandling även om rätten, under vissa
förutsättningar, får avgöra ett mål trots att den tilltalade har uteblivit, se 46 kap. 15
a § rättegångsbalken. Av 45 kap. 15 § andra stycket samma balk framgår att rätten
beslutar om inställandet av den som är anhållen eller häktad. Enligt min uppfatt-
ning måste detsamma gälla även för en tilltalad som av annan anledning är frihets-
berövad. En domstol som får information av vilken det framgår att den tilltalade
kan vara frihetsberövad, måste därför – om informationen är tillräckligt konkret –
utreda huruvida så är fallet eller inte. Som tidigare angetts framgick det förmodlig-
en av delgivningsbeviset att AA befann sig på häktet när han delgavs stämning och
kallelse till huvudförhandlingen. Om så var fallet borde tingsrätten således ha
kontaktat häktet för att ta reda på om AA alltjämt befann sig där.

Jag har emellertid ingen anledning att ifrågasätta DD:s uppgift om att han inte
skulle ha avgjort målet i AA:s utevaro om han hade känt till att denne var
frihetsberövad. Eftersom delgivningsbeviset inte har bevarats är det omöjligt att
avgöra om han borde ha känt till att AA var frihetsberövad eller ens haft anledning
att misstänka att så var fallet. Vad som däremot står klart är att DD, när han faktiskt
fick kännedom om att AA fanns på häktet, borde ha sett till att domen expedierades
dit.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
