# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, för handläggningen av ett ärende om varning enligt fängelselagen

JO 2019-05-31 dnr 6230-2017

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2019-05-31                6230-2017              1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, för handläggningen av
                        ett ärende om varning enligt fängelselagen


                          Beslutet i korthet: Beslutet berör frågor med anknytning till förutsättningarna för en
                          rättssäker process i ett ärende om varning enligt fängelselagen. ChefsJO uttalar sig
                          om den redogörelse som normalt upprättas med anledning av misstänkt misskötsam-
                          het, den därefter följande utredningen och beslutet i ett sådant ärende.
                          ChefsJO är kritisk till att uppgifterna i redogörelsen över misstänkt misskötsamhet inte
                          innehåller en saklig och utförlig beskrivning av händelsen samt vilka som närvarade.
                          ChefsJO betonar vikten av att en noggrann redogörelse skrivs i nära anslutning till
                          händelsen.
                          När det gäller den fortsatta utredningen är chefsJO kritisk till att Kriminalvården – mot
                          bakgrund av brister i utredningen – inte tog del av en övervakningsfilm över den miss-
                          tänkta misskötsamheten enligt den intagnes begäran. ChefsJO anser att Kriminalvår-
                          den bör inta en generös inställning till att spara en sådan inspelning om den intagne
                          begär det. Inspelningen kan vara ett viktigt bevismedel i situationer där motstridiga
                          uppgifter har lämnats och där ord står mot ord. Frågan blir särskilt angelägen vid
                          allvarliga anklagelser om våld och hot, där en varning kan få betydelse vid bedöm-
                          ningen av om villkorlig frigivning ska skjutas upp. Kriminalvården borde även ha
                          upplyst den intagne om att inspelningen inte skulle tillföras utredningen och att den
                          skulle komma att spelas över automatiskt. Vidare borde Kriminalvården ha informerat
                          om möjligheterna att begära ut inspelningen enligt reglerna om utlämnande av all-
                          männa handlingar, även om myndigheten bedömde att ett utlämnande inte kunde
                          ske. Anledningen till det är att beslut i en sådan fråga kan överklagas.
                          När det gäller det skriftliga beslutet om varning är chefsJO kritisk till att det inte inne-
                          håller en klargörande motivering när det gäller vilket faktiskt handlande som varning-
                          en avser.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 19 september 2017 och därefter följande
                        skrifter framförde AA klagomål mot anstalten Saltvik. Han anförde i huvudsak
                        följande:

                        Den 28 maj 2017 inträffade en incident mellan honom och en medintagen. En
                        kriminalvårdare som närvarade vid händelsen – och som tidigare betett sig illa
                        mot honom – upprättade felaktigt en redogörelse för misstänkt misskötsamhet



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                      Dnr 6230-2017       Sid 2 (10)




rörande honom. När han förhördes om händelsen den 30 maj 2017 begärde han
att anstalten skulle ta fram en inspelning av händelsen från en övervaknings-
kamera. Han upprepade sin begäran vid ett kompletterande förhör cirka en
vecka senare. Anstalten tog dock inte del av inspelningen och tilldelade honom
den 8 juni 2017 en varning enligt fängelselagen för hot och våld mot medinta-
gen. Sedan Kriminalvården avslagit hans begäran om omprövning av varningen
överklagade han beslutet till förvaltningsrätten. I överklagandeskriften – som
gavs in till anstalten – begärde han att övervakningsfilmen skulle granskas och
användas som bevis vid domstolens prövning. Kriminalvården sparade dock
inte inspelningen, som automatiskt spelades över. Kriminalvården informerade
honom inte heller om att inspelningen skulle spelas över och meddelade inte
något skriftligt beslut med anledning av hans begäran. Dessutom borde anstalt-
en ha hållit förhören med honom med hjälp av tolk, eftersom han inte behärskar
det svenska språket i sådan utsträckning att han kan ta till vara sin rätt i ett
ärende av det aktuella slaget. Sammanfattningsvis har han inte fått en rättvis
”rättegång”.

Till anmälan bifogades bl.a. en kopia av ett yttrande från Kriminalvården till
förvaltningsrätten i det överklagade beslutet om varning.

Utredning m.m.
JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över AA:s klagomål i de delar
som redovisats ovan. Efter remiss har Kriminalvården, huvudkontoret, genom
tf. chefen för sektionen för verksjuridik, anfört i huvudsak följande:

      –––

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Nord och från anstal-
      ten Saltvik genom kriminalvårdsinspektören BB. Av uppgifterna framgår i
      huvudsak följande.
      Beslut om varning
      Den 28 maj 2017 inträffade en incident mellan AA och en medintagen på
      avdelningen. Två personal var fysiskt närvarande på avdelningen under inci-
      denten och iakttog då hur AA hotade en medintagen. Med anledning av händ-
      elsen upprättade personalen en rapport, varefter förhör hölls med AA den
      30 maj 2017. Vid förhöret nekade AA till att han skulle ha ”pratat skit” om eller
      hotat den medintagne. Samma dag fick AA ta del av rapporten och förhöret och
      invände då i ärendet. Vidare framförde han önskemål om att förhöras på nytt
      med tillgång till serbisk tolk.
      Den 7 juni 2017 hölls ett nytt förhör med AA med hjälp av en serbisk telefon-
      tolk. När förhöret började påtalade AA att tolken bröt på kroatiska och att han
      därför ville avbryta tolkningen eftersom han inte förstod allt vad tolken över-
      satte. AA tillfrågades då om en annan tolk skulle anlitas varvid AA avböjde och
      godkände att förhöret fortsatte utan tolk. Under förhöret uttryckte AA önskan om
      att ”Kriminalvården tar fram ljud och bild som bevisning”. Kompletterande
      uppgifter tillfördes förhöret av rapporterande personal med förtydligande av vad
      som avsetts med ”pratat skit”. Den 8 juni 2017 godkände och undertecknade AA
      förhöret med kompletteringen.
                                                                   Dnr 6230-2017         Sid 3 (10)




Den 8 juni 2017 beslutade anstalten Saltvik att tilldela AA en varning enligt
12 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) för våld eller hot mot medintagen, bilaga
1 (bilagan här utelämnad, JO:s anm.). Mot bakgrund av vad som framkommit i
utredningen och personalens iakttagelser ansåg anstalten Saltvik misskötsam-
heten vara styrkt och bedömde inte att det var nödvändigt att kontrollera och
lägga inspelningar till grund för beslutet.
Den 24 juni 2017 inkom AA med en begäran om omprövning av beslutet om
varning. I begäran om omprövning har AA bland annat angett att han ”vill att
video och ljud inspelningar ska granskas och användas som bevis i mitt över-
klagande”. Den 28 juni 2017 beslutade Kriminalvården att inte ändra anstaltens
beslut, bilaga 2 (bilagan här utelämnad, JO:s anm.). Av beslutet framgår bland
annat att det i ärendet framkommit tillräckliga uppgifter och att det därför sak-
nades anledning att granska eventuella video- och ljudinspelningar. Den 5 juli
2017 inkom AA med en överklagan som vidarebefordrades till förvaltningsrätten
i Härnösand. Förvaltningsrätten har ännu inte avgjort ärendet.
Inspelningen
Inspelningen från händelsen den 28 maj 2017 har gallrats genom att den auto-
matiskt och successivt spelats över i närtid. En automatisk överspelning sker på
så vis att sekvenser spelas över bit för bit med start efter 4 dagar och pågår sedan
i upp till 15 dagar. För att en inspelning ska sparas krävs ett aktivt handlande och
ett särskilt beslut. Något beslut om att inspelningar ska gallras fattas inte då detta
sker automatiskt och i enlighet med regelverket.
Mot bakgrund av att två personal varit fysiskt närvarande vid den aktuella händ-
elsen och utifrån egna iakttagelser kunnat redogöra för händelseförloppet fanns
det inte någon anledning att spara inspelningen. Inspelningen har aldrig utgjort
utredningsmaterial. Anstalten Saltvik bevarar endast inspelningar om en incident
ligger till grund för en polisanmälan och den kan antas ha betydelse för utred-
ningen eller om det sker en incident som föranleder utredning och det inte finns
någon annan tillgänglig bevisning, så som vittnesmål. AA har inte vid något
tillfälle begärt ut inspelningen.
Behov av tolk
AA har befunnit sig i Sverige under många år och enligt personalen har han inte
några svårigheter att förstå eller kommunicera på svenska. AA deltar bland annat
i programverksamhet utan att tolk behövs. Anstalten Saltvik har vid vissa
tillfällen använt sig av tolk då AA invänt att han inte har förstått.
Det inledande förhöret med AA den 30 maj 2017 genomfördes utan tolk då
personalen bedömt att det inte fanns något behov. AA framförde inte något
önskemål om tolk vid denna tidpunkt. I samband med att AA samma dag tog del
av rapporten och förhöret invände han i ärendet och framförde önskemål om att
förhöras på nytt med tillgång till serbisk tolk. Den 7 juni 2017 hölls ett nytt
förhör med AA med hjälp av en serbisk telefontolk. När förhöret påbörjades
påtalade AA att tolken bröt på kroatiska och han ville därför avbryta tolkningen
eftersom han inte förstod allt vad tolken översatte. AA tillfrågades då om en
annan tolk skulle anlitas varvid AA avböjde och godkände att förhöret fortsatte
utan tolk.
Bemötande från kriminalvårdspersonal
Det är av stor vikt att kriminalvårdspersonal bemöter intagna på ett professionellt
och respektfullt sätt. Anstalten Saltvik tillbakavisar att berörd kriminalvårdare
bemött AA på ett olämpligt sätt. Vidare kan tilläggas att personalen på avdel-
ningen inte träffar de intagna ensamma utan det är alltid två personal på plats.

Rättslig reglering
Av 12 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) framgår att en intagen som bryter mot
de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten får tilldelas en varning.
Av 3 och 4 §§ samma kapitel följer att frågor om varning enligt 1 § eller upp-
skjutande av villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken ska av-
                                                                 Dnr 6230-2017        Sid 4 (10)




göras skyndsamt samt att det ska hållas förhör med den intagne innan ett beslut
om varning meddelas.
Av 8 § förvaltningslagen (1986:223) följer att när en myndighet har att göra med
någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad,
bör myndigheten vid behov anlita tolk.
Av 32 § andra stycket kameraövervakningslagen (2013:460) följer att bild- och
ljudmaterial från kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde
inte får bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ända-
målen med övervakningen.
Av 7 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården
följer att personuppgifter som behandlas enligt denna lag ska gallras så snart de
inte behövs för de ändamål de insamlats för, dock senast tio år efter det att den
senaste påföljden eller åtgärden avseende den registrerade helt har verkställts
eller upphört.
Av 8 § Kriminalvårdens föreskrifter (KVFS 2012:5) om behandling av person-
uppgifter inom Kriminalvården framgår följande. Bild- eller ljudmaterial från
allmän kameraövervakning får bevaras under en tid av högst en månad.
 Första stycket gäller inte om materialet har betydelse för
   1. incidentutredning inom Kriminalvården enligt Kriminalvårdens föreskrift-
   er och allmänna råd (KVFS [SÄK] 2010:1) om rapportering, utredning och
   vidtagande av åtgärder i samband med incidenter,
   2. utredning av brottslig verksamhet,
   3. utredning i ärende om personalansvar, eller
   4. utbildningen inom Kriminalvården.
 Material som enligt andra stycket får bevaras ska snarast lämnas över till den
 myndighet eller den enhet inom Kriminalvården som ansvarar för utredningen
 eller utbildningen.
 Material som används i utbildningssyfte ska avidentifieras.

Kriminalvårdens bedömning
Beslut om varning
Utredningen som legat till grund för beslutet om varning har bestått i iakttagelser
av och vittnesmål från två kriminalvårdare som befunnit sig på avdelningen när
den berörda händelsen ägde rum. Mot bakgrund av detta har Kriminalvården
funnit misskötsamheten styrkt och därmed inte bedömt det som nödvändigt att
kontrollera eventuell bildinspelning och att lägga någon sådan till grund för be-
slutet om varning. Hanteringen av misskötsamhetsärendet har skett skyndsamt.
Anstalten Saltvik har hållit inledande förhör med AA mindre än två dagar efter
händelsen. När AA invänt mot rapporten har nytt förhör hållits samt komplet-
terande uppgifter inhämtats från personalen. Kriminalvården kan konstatera att
beslutet om varning är överklagat och nu föremål för prövning vid förvaltnings-
rätten i Härnösand som ännu inte avgjort ärendet.
Inspelningen
Enligt 32 § kameraövervakningslagen får inte bild- och ljudmaterial från ka-
meraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde bevaras under
längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med övervak-
ningen. Av 7 § lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården
följer att personuppgifter som behandlas enligt lagen ska gallras så snart de inte
behövs för de ändamål de samlats in för. Av 8 § första stycket Kriminalvårdens
föreskrifter om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården följer att
bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning endast får bevaras under
en tid av högst en månad om inte något av undantagen i andra stycket är tillämp-
ligt. Undantag kan vara om det sker en incidentutredning eller om det handlar
                                                                      Dnr 6230-2017         Sid 5 (10)




      om utredning av brottslig verksamhet. Något särskilt beslut om att bild- eller
      ljudmaterial från allmän kameraövervakning (ska gallras; tillagt av JO) fattas
      inte.
      Syftet med kameraövervakning av utrymmen där intagna vistas är att upprätt-
      hålla ordning och säkerhet i lokalerna för såväl intagna som anställda. Bild- och
      ljudmaterial ska som huvudregel inte bevaras längre tid än nödvändigt med hän-
      syn till ändamålen med övervakningen. Normalt torde ändamålet med kamera-
      övervakningen vara fullgjort i nära anslutning till inspelningstillfället och ska
      därmed inte bevaras om det inte finns skäl som medger undantag. I förevarande
      ärende har det inte inletts någon incidentutredning med anledning av händelsen.
      Inte heller har det varit aktuellt med en utredning av brottslig verksamhet och en
      polisanmälan. Enligt Kriminalvårdens bedömning har det således inte förelegat
      någon rätt för Kriminalvården att enligt Kriminalvårdens föreskrifter om behand-
      ling av personuppgifter inom Kriminalvården bevara inspelningen.
      Anstalten Saltvik har inte uppfattat AA:s uttalande den 7 juni 2017 som en be-
      gäran om att få ut inspelningen. Inspelningen av händelsen har inte använts som
      underlag vid prövningen av misskötsamhetsärendet eftersom det inte bedömdes
      nödvändigt för att styrka misskötsamheten. Den 24 juni 2017 då AA i sitt över-
      klagande angav att han ”vill att video och ljud inspelningar ska granskas och an-
      vändas som bevis i mitt överklagande” var inspelningen redan gallrad i enlighet
      med gällande regelverk. Oaktat om detta skulle ha tolkats som en begäran om att
      få ut inspelningen hade det inte funnits någon inspelning att lämna ut varför det
      inte heller hade funnits något beslut att överklaga.
      Behov av tolk och bemötande från personal
      Anstalten Saltvik har mot bakgrund av personalens kännedom om AA inte be-
      dömt det vara nödvändigt att anlita tolk vid första förhöret. AA framförde inte
      heller några önskemål om tolk vid tidpunkten. När han sedan begärde tolk anlit-
      ades en serbisk tolk. När AA under förhöret angav att han inte uppfattade allt vad
      tolken sa på grund av brytning stoppades förhöret och AA tillfrågades om en ny
      tolk skulle kontaktas. AA avstod då från att ny tolk skulle anlitas varvid förhöret
      återupptogs. Kriminalvården anser inte att något fel har begåtts.
      Det är viktigt att intagna bemöts med respekt och förståelse från kriminalvårds-
      personal. Av vad som framkommit i utredningen finns det enligt Kriminalvården
      inget som talar för att personalen på AA:s avdelning inte skulle ha bemött de in-
      tagna med respekt.

AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande:

I samband med det kompletterande förhöret med honom kompletterade krimi-
nalvårdaren sin redogörelse om misstänkt misskötsamhet. Eftersom såväl redo-
görelsen som kompletteringen är otydliga – och inte ger tillräckligt stöd för
anklagelserna mot honom – borde anstalten ha tagit del av övervakningsfilmen.
Till yttrandet över remissvaret bifogades bl.a. en skrift från en medintagen som
ska ha bevittnat den aktuella händelsen. I skriften från den intagne – som
inkomststämplats av anstalten den 24 juni 2017 – anges i huvudsak att AA inte
borde ha tilldelats en varning eftersom han agerade i självförsvar, vilket framgår
av övervakningsfilmen.

Vid en inspektion av anstalten Saltvik som JO:s Opcat-enhet genomförde den
14 augusti 2018 gav AA in en skrift rörande den inspelning som är aktuell i
ärendet. Han framförde även klagomål rörande förhållandena för intagna pla-
cerade på anstaltens skyddsavdelning.
                                                                 Dnr 6230-2017       Sid 6 (10)




JO begärde in och granskade handlingar i det aktuella misskötsamhetsärendet.
JO har även haft tillgång till Förvaltningsrätten i Härnösands dom den 4 april
2018 (mål nr 2640-17 E) angående den överklagade varningen enligt fängelse-
lagen. Av domen framgår att förvaltningsrätten avslog AA:s överklagande.
Vidare har JO haft tillgång till Kammarrätten i Jönköpings dom den 8 oktober
2018 (mål nr 1250-18) angående rätt att ta del av allmän handling. Av domen
framgår att AA överklagade ett beslut från Kriminalvården enligt vilket AA:s
begäran om att få del av övervakningsfilmen avslogs eftersom den inte fanns
bevarad hos myndigheten. Även kammarrätten avslog AA:s överklagande.

Bedömning
Frågorna hos JO
I ärendet aktualiseras främst frågor med anknytning till förutsättningarna för en
rättssäker process i ett ärende om varning enligt fängelselagen. Nedan uttalar
jag mig om den redogörelse som normalt upprättas med anledning av misstänkt
misskötsamhet, den därefter följande utredningen och beslutet i ett sådant
ärende.

Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för bestämmelser som har betydelse i ärendet. Det
bör nämnas att förvaltningslagens bestämmelse om tolk numera finns i 13 § för-
valtningslagen (2017:900). Enligt den nu gällande bestämmelsens första stycke
ska en myndighet använda tolk och se till att översätta handlingar om det be-
hövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kon-
takt med någon som inte behärskar svenska. I anslutning till rubrikerna nedan
redogörs för ytterligare bestämmelser som har betydelse i ärendet. Om inte
annat anges avses i den följande framställningen förvaltningslagen (2017:900).
Inledningsvis vill jag dock särskilt nämna att det av 1 kap. 9 § regeringsformen
framgår att förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet
inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Dessa principer – som numera
även kommer till uttryck i 5 § andra stycket förvaltningslagen – är centrala i ett
ärende om varning och bör genomsyra hela processen i ett sådant ärende.

Redogörelsen om misstänkt misskötsamhet
Redogörelsen om misstänkt misskötsamhet är en del av utredningen i missköt-
samhetsärendet och är ofta av central betydelse för den fortsatta utredningen.
Utifrån regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet är det viktigt att
noggrannhet iakttas vid upprättandet av redogörelsen.

Enligt Kriminalvårdens handbok på området (Kriminalvårdens handbok om
varning och uppskjuten villkorlig frigivning [2015:1]) ska en redogörelse om
misstänkt misskötsamhet skrivas i nära anslutning till den aktuella händelsen.
Syftet med detta är att den som lämnar sin beskrivning ska ha så goda förut-
sättningar som möjligt att minnas hela händelseförloppet och viktiga detaljer.
Enligt handboken bör det av redogörelsen framgå tidpunkt och plats för händ-
elsen, en utförlig beskrivning av händelsen eller händelseförloppet, vem eller
                                                                  Dnr 6230-2017       Sid 7 (10)




vilka som var närvarande, eventuella iakttagelser av den eller de inblandade
samt vidtagna åtgärder med anledning av händelsen. Med en utförlig beskriv-
ning av händelsen avses enligt handboken en saklig beskrivning av händelse-
förloppet, steg för steg. Allt som kan tänkas ha samband med händelsen bör
dokumenteras noggrant, inklusive yttranden eller uttalanden som underlättar
beskrivningen. Vilka som varit närvarande vid händelsen behöver också framgå
för att det ska gå att bedöma vilka som bör skriva en redogörelse och vilka
intagna som bör höras med anledning av händelsen. På så sätt säkerställs att
beslutsfattaren får alla uppgifter som krävs. När en redogörelse om misstänkt
misskötsamhet registreras bör det beaktas att händelsen senare ska kunna
bedömas av personer som bara har dokumentationen i kriminalvårdsregistret
som underlag. Med anledning av detta måste dokumentationen vara saklig,
objektiv och noggrann. Även det som talar till den intagnes fördel måste
dokumenteras.

I redogörelsen om misstänkt misskötsamhet beträffande AA anges om hans
agerande i huvudsak att han ”pratade skit” om en medintagen som blev upprörd
och gick emot AA, att AA och den medintagne ”flög ihop”, att några slag inte
utdelades men att det ”skälldes en del mellan de två”. Enligt min mening
innehåller redogörelsen inte en saklig och utförlig beskrivning av händelsen.
Det framgår t.ex. inte vad AA ska ha uttalat. Uppgifterna i redogörelsen kom-
pletterades i samband med det kompletterande förhöret med AA tio dagar efter
händelsen. Det förtydligades då att ”prata skit” syftade på att AA talade om den
medintagnes bristande hygien och kallade denne för ”en smutsig råtta” alterna-
tivt ”lortig gris”. Jag noterar här att det råder osäkerhet om exakt vad AA ska ha
kallat den medintagne. Vidare anges att den medintagne i samband med detta
kom ut från sin cell och skrek något i stil med ”Du ska fan inte kalla mig smut-
sig gris, för då jävlar!”, varefter den medintagne gick mot AA som reste sig och
mötte upp. Även efter kompletteringen bedömer jag att uppgifterna om vad AA
ska ha uttalat och hur han därefter agerade är otydliga. Detta belyser vikten av
att en noggrann redogörelse skrivs i nära anslutning till händelsen. Vidare talar
skriften från en medintagen som ska ha bevittnat händelsen för att fler personer
än vad som anges i redogörelsen var närvarande. Som anges i Kriminalvårdens
handbok är det viktigt att det av redogörelsen framgår vilka som närvarade vid
händelsen. I annat fall riskeras att personer som skulle kunna lämna uppgifter av
betydelse inte hörs i utredningen.

Sammanfattningsvis är jag kritisk till att redogörelsen med komplettering inte
innehåller en saklig och utförlig beskrivning av händelsen samt vilka som när-
varade.

Utredningen i ärendet om varning
Enligt 23 § förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i
den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Bestämmelsen – som trätt i kraft
efter den aktuella händelsen – ger uttryck för den sedan tidigare gällande s.k.
officialprincipen. Principen innebär att myndigheten har det yttersta ansvaret för
                                                                   Dnr 6230-2017      Sid 8 (10)




att underlaget i ett ärende är sådant att det leder till ett materiellt riktigt av-
görande. Kraven på omfattningen av myndighetens utredningsåtgärder kan
variera med hänsyn till ärendets karaktär. Exempelvis behöver en myndighet i
praktiken inte vara lika aktiv om ärendet avser en enskilds begäran om att få en
förmån av det allmänna, som i ett ärende som avser myndighetens ingripande
mot någon enskild (se prop. 2016/17:180 s. 309). Av 12 kap. 3 § fängelselagen
(2010:610) följer att frågor om varning ska avgöras skyndsamt.

I Kriminalvårdens ovan nämnda handbok anges att utredningen i ett ärende om
varning bör vara så fullständig som möjligt. Det anges att den som leder utred-
ningen bör se till att ärendet får en så allsidig belysning som möjligt, varför
denne måste vara noggrann och objektiv. Omständigheter som talar till den
intagnes fördel bör noga redovisas, och det är viktigt att ta reda på om det finns
fog för den intagnes invändningar. Vidare anges att uppgifter även bör inhämtas
från annan som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utrednin-
gen.

Av remissvaret framgår att Kriminalvården fann misskötsamheten styrkt – och
beslutade om varning – utifrån iakttagelser och vittnesmål från två kriminalvår-
dare. Mot bakgrund av detta bedömdes det inte nödvändigt att ta del av en över-
vakningsfilm över händelsen. Jag noterar att även förvaltningsrätten bedömde
att utredningen var tillfredsställande utan övervakningsfilmen. Avgörande för
den slutsatsen verkar dock vara att två tjänstemän iakttog och lämnade uppgifter
om händelsen. Det är inte JO:s uppgift att ompröva det ställningstagandet. Det
finns dock ändå anledning för mig att uttala något om Kriminalvårdens ager-
ande i detta fall. Jag vill här framhålla att enbart en kriminalvårdare beskrev
sina iakttagelser i den ovan nämnda redogörelsen. Den andra kriminalvårdare
som ska ha bevittnat händelsen har alltså såvitt kommit fram inte lämnat några
uppgifter i utredningen. Som jag konstaterat ovan ger den upprättade redogör-
elsen med komplettering inte heller en saklig och utförlig beskrivning av händ-
elsen och vilka som närvarade. Mot den bakgrunden hade utredningsläget
sannolikt blivit betydligt bättre om övervakningsfilmen tillförts utredningen. En
sådan utredningsåtgärd bör Kriminalvården normalt kunna vidta utan större
ansträngningar eller tidsutdräkt. Kriminalvården bör därför inta en generös
inställning till att spara en övervakningsfilm på begäran av en intagen. En sådan
inspelning kan nämligen vara ett viktigt bevismedel i en situation där motstri-
diga uppgifter har lämnats och där ord står mot ord. Frågan blir särskilt ange-
lägen vid allvarliga anklagelser om våld och hot, där en varning kan få bety-
delse vid bedömningen av om villkorlig frigivning ska skjutas upp.

Sammanfattningsvis är jag kritisk till att myndigheten inte tog del av inspel-
ningen mot bakgrund av ovan nämnda brister i utredningen.

Vidare har Kriminalvården anfört att AA:s uttalanden bl.a. den 7 juni 2017 om
att han önskade att myndigheten skulle ta fram ljud och bild som bevis, inte
tolkades som en begäran om utlämnande av allmän handling. Även om myndig-
                                                                    Dnr 6230-2017        Sid 9 (10)




heten inte uppfattade uttalandet som en sådan begäran borde AA ha informerats
om att inspelningen inte skulle tillföras utredningen och att den skulle komma
att spelas över. Myndigheten borde också ha upplyst AA om möjligheten att
begära ut inspelningen enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser om ut-
lämnande av allmänna handlingar. En sådan upplysning bör lämnas även om
myndigheten bedömer att utlämnande inte kan ske, eftersom ett beslut att vägra
utlämnande kan överklagas.

Beslutet om varning
Enligt 32 § första stycket förvaltningslagen ska ett beslut som kan antas påverka
någons situation på ett inte obetydligt sätt innehålla en klargörande motivering,
om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla upp-
gifter om vilka föreskrifter som tillämpats och vilka omständigheter som varit
avgörande för myndighetens ställningstagande. Bestämmelsen är tillämplig i
ärenden om varning enligt fängelselagen. I bestämmelsens andra stycke anges
när en motivering helt eller delvis får utelämnas. De situationerna är inte aktu-
ella i det här ärendet. I bestämmelsens förarbeten anges att kravet på att moti-
veringen ska vara klargörande innebär att en part ska ges möjlighet att förstå hur
myndigheten har resonerat i det enskilda fallet och att skälen måste presenteras
på ett sådant sätt att de blir begripliga för den enskilde. Vidare anges att myn-
digheten – förutom det författningsmässiga stödet för beslutet – ska redovisa
vilka faktiska omständigheter som tillmätts betydelse och hur dessa har vär-
derats. I kravet på redovisning av omständigheterna i ärendet ligger också att
myndigheten normalt bör förklara hur myndigheten har bedömt eventuella in-
vändningar som den enskilde har gjort i ärendet (se prop. 2016/17:180 s. 322).

JO har tidigare uttalat att det är den egentliga motiveringen som ska anges och
att de föreskrifter som motiveringen grundar sig på ska återges. Det ska gå att
utläsa vad som har varit avgörande i det enskilda fallet (se t.ex. JO 2013/14 s.
490, JO 2015/16 s. 311 och JO 2018/19 s. 444).

I anstaltens beslut att tilldela AA en varning redogörs under rubriken ”Bak-
grund” i huvudsak för vad som kommit fram genom redogörelsen rörande miss-
tänkt misskötsamhet den 28 maj 2017 och AA:s inställning. Vidare anges att
AA vid tidigare tillfällen har kränkt och trakasserat den medintagne. Under den
följande rubriken ”Skäl för beslutet” redogörs för tillämpliga regler. Därefter
följer anstaltens bedömning. I huvudsak anges följande: (JO har i stället för vad
som anges i anstaltens beslut använt beteckningarna ”AA” och ”den medin-
tagne”):

      Av vad som framkommit i ärendet finner anstalten det styrkt att AA gjort sig
      skyldig till allvarlig misskötsamhet vad gäller hot och våld mot medintagen den
      25 maj 2017. Detta i samband med de verbala uttalanden som gjorts mot medin-
      tagen vid händelsen, samt att han gått till angrepp mot den medintagne. I utred-
      ningen framkommer vidare uppgifter om att AA tidigare trakasserat och kränkt
      den medintagne utifrån uttalanden om hans personliga förhållanden, samt att han
      är missnöjd över att den medintagne placerats på samma avdelning som honom.
      Anstalten ser sammantaget allvarligt på händelsen och att AA därigenom brutit
                                                                      Dnr 6230-2017      Sid 10 (10)




      mot det regelverk som gäller för verkställigheten och påvisat att han inte avser
      följa de föreskrifter som finns.

Som jag framhållit ovan ska beslutet innehålla en klargörande motivering och
skälen presenteras på ett sådant sätt att de blir begripliga för den enskilde. I
detta fall framgår inte tydligt vilket våld som lagts AA till last, än mindre vad
han ska ha uttalat för hot. När de faktiska omständigheter som ligger till grund
för ett beslut inte redovisas på ett tydligt sätt försämras den enskildes möjlig-
heter att freda sig mot anklagelserna. Processen blir då varken rättssäker eller
förenlig med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. I samman-
hanget bör nämnas att det i Kriminalvårdens ovan nämnda handbok anges att
misskötsamheten måste beskrivas i beslutet om varning när ett straffrättsligt
begrepp används som beteckning på misskötsamheten. I handboken anges även
att det är viktigt att i beslutet vara tydlig med vilka uppgifter som styrker
misskötsamheten och att bemöta den intagnes invändningar. Vidare är det för
mig oklart vilken betydelse som tillmäts omständigheten att AA är missnöjd
över att vara placerad på samma avdelning som den medintagne. Om en sådan
omständighet tillmäts någon som helst betydelse bör det givetvis motiveras.
Slutligen noterar jag att misskötsamheten enligt beslutsskälen ska ha skett den
25 maj 2017. Detta överensstämmer dock inte med uppgifterna i redogörelsen
för misstänkt misskötsamhet och beslutet i övrigt. Jag utgår från att det är en
felskrivning.

Sammanfattningsvis är jag kritisk till att beslutet om varning inte innehåller en
klargörande motivering när det gäller vilket faktiskt handlande varningen avser.

Övrigt
När det gäller AA:s klagomål avseende förhållandena för intagna placerade på
anstaltens skyddsavdelning har jag efter Opcat-enhetens inspektion av anstalten
Saltvik den 14 augusti 2018 beslutat att utreda förhållandena för bl.a. intagna
som är skyddsplacerade i säkerhetsenhet (dnr 1950-2019).

AA:s klagomål i övrigt ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
