# Kritik mot Statens institutionsstyrelses ungdomshem Rebecka för brister vid handläggningen av en begäran från polisen om att få ta del av två incidentrapporter

JO 2013-02-26 dnr 6314-2011

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2013-02-26            6314-2011               1 (3)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Statens institutionsstyrelses ungdomshem Rebecka för
                        brister vid handläggningen av en begäran från polisen om att få ta del av
                        två incidentrapporter

## Anmälan

AA vid Västerortspolisen, inom Polismyndigheten i Stockholms län, framförde i en
                        anmälan till JO klagomål mot befattningshavare vid Statens institutionsstyrelses
                        (SiS) ungdomshem Rebecka angående handläggningen av en begäran om att få ta
                        del av två incidentrapporter.

                        AA anförde huvudsakligen följande. Den 20 september 2011 inkom en anmälan
                        om misshandel på Rebeckahemmet till honom som förundersöknings-ledare och
                        chef för ”mängdbrott”. Målsäganden hade enligt anmälan blivit misshandlad av två
                        andra personer på hemmet. Vid hans kontakt med hemmet den 21 september 2011
                        framkom att två anställda hade bevittnat delar av misshandeln och att de hade
                        upprättat var sin incidentrapport om vad de sett. Han begärde att få ta del av
                        handlingarna. Han fick då beskedet från en behandlingsassistent att hon skulle
                        prata med sin chef angående begäran med tanke på eventuell sekretess och att hon
                        skulle återkomma med besked när så skett. Därefter har han och andra inom
                        polisen vid flera tillfällen påmint om incidentrapporterna. Den 7 december 2011
                        hade polisen fortfarande inte fått vare sig incidentrapporterna eller något beslut om
                        varför polisen inte fått del av dem. Rebeckahemmets underlåtenhet att följa såväl
                        tryckfrihetsförordningen som förvaltningslagens krav om samverkan mellan
                        myndigheter påverkar inte bara handläggningen av ärendet negativt utan framför
                        allt de inblandade personerna.

## Utredning

JO anmodade SiS att inkomma med utredning och yttrande över vad som anfördes
                        i AAs anmälan. SiS gav in ett remissvar av huvudsakligen följande lydelse.

## Inledning

I en anmälan till JO klagade AA (AA) vid Västerortspolisen (polisen) på att SiS
                                  ungdomshem Rebecka (Rebecka) inte hanterat polisens begäran att få ut handlingar
                                  skyndsamt. Vidare klagade han på att institutionen inte fattat något beslut i frågan
                                  eller lämnat någon förklaring till varför handlingarna inte lämnats ut.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                           Dnr 6314-2011       Sid 2 (3)




      Med anledning av ovanstående har JO i en, till Statens institutionsstyrelse (SiS) den
      22 december 2011 inkommen, remiss anmodat SiS att komma in med utredning och
      yttrande över vad som anförts i anmälan.
      SiS har inhämtat synpunkter från Rebecka.

      SiS yttrande

## Bakgrund

–––
      Avdelningsföreståndare BB (BB) har i utredningen bl.a. uppgett följande. Under
      september månad 2011 var AA i kontakt med behandlingssekreterare CC. Han
      uttryckte intresse för de incidentrapporter som personal hade upprättat. CC
      meddelade AA att hon skulle prata med BB om detta. Dagen efter, eller dagarna
      efter, att begäran framfördes tog CC upp frågan med BB som sa att hon skulle gå
      igenom incidentrapporterna för att se om de kunde vara av intresse för polisen.
      Varken CC eller BB uppfattade dock ärendet som brådskande eller att det var en
      formell begäran om handlingar, då begäran endast gjorts muntligen och uttryckts på
      ett vagt sätt. BB gick igenom incidentrapporterna från den aktuella händelsen men
      skickade inte iväg dessa till polisen eftersom hon gjorde bedömningen att de inte var
      skrivna på ett sådant sätt att de gav någon tydlig information om den aktuella
      incidenten. Senare under hösten begärde en kvinnlig handläggare vid polisen på nytt
      ut de tidigare begärda incidentrapporterna. BB förklarade för handläggaren att
      incidentrapporterna inte innehöll någon information som var av intresse för polisen.
      Hon upplyste istället om att incidenten borde vara beskriven i journalen och att hon
      skulle gå igenom denna. Inte heller vid detta tillfälle ansåg BB att polisen var tydlig
      med sin begäran. Den 18 eller 19 december ringde en manlig handläggare vid
      polisen och begärde att få ut journalhandlingarna. BB tog vid det tillfället fram de
      begärda handlingarna. Därefter försökte hon få kontakt med någon inom polisen
      som hon tidigare varit i kontakt med som kunde bekräfta att handlingarna skulle nå
      rätt mottagare innan hon skickade iväg dessa per fax. Först den 27 december fick
      hon tag på en behörig handläggare, som kunde bekräfta att handlingarna skulle nå
      rätt mottagare, och då skickade hon iväg dokumenten.
      –––

      SiS bedömning
      Av utredningen i ärendet framgår att polisen numera har fått ta del av journalhand-
      lingarna där aktuell incident finns beskriven.
      Polisen fick dock del av journalhandlingarna först efter ca tre månader, trots att de
      hört av sig vid ett flertal tillfällen och begärt ut dessa. SiS konstaterar att institution-
      en i det aktuella ärendet inte levt upp till det skyndsamhetskrav som stadgas i TF.
      Polisen begärde även att få ta del av incidentrapporter rörande aktuell händelse. SiS
      konstaterar att institutionen borde ha informerat polisen om att man inte avsåg att
      lämna ut dessa och skälen härför. Polisen hade – om de så önskat – rätt att begära
      myndighetens prövning av utlämnandefrågan och rätt till ett avslagsbeslut.
      SiS ser mycket allvarligt på det inträffade. Myndigheten har för avsikt att snarast
      genomföra särskilda utbildningsinsatser för personalen på institutionen för att
      säkerställa att skyndsamhetskravet i TF uppfylls och att man i övrigt följer reglerna
      för utlämnande av allmänna handlingar när sådana begärs ut från institutionen.
      –––
AA kommenterade remissvaret i en skrivelse som kom in till JO den 21 februari
2012. Han anförde bl.a. att han fortfarande inte hade fått ta del av de s.k.
incidentrapporterna.
                                                                  Dnr 6314-2011    Sid 3 (3)




Bedömning
I anledning av en pågående brottsutredning begärde AA, som för-
undersökningsledare vid polisen, att få ta del av två incidentrapporter som
upprättats av personal vid ungdomshemmet Rebecka. Av utredningen framgår att
det tog drygt tre månader och krävdes flera påstötningar innan polisen fick visst
material från hemmet. Då lämnades journalanteckningar ut, men inte de rapporter
som efterfrågats.

Såväl AA som SiS har i sina skrivelser till JO berört regelverket om allmänna
handlingar i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Dessa bestämmelser är emellertid inte
tillämpliga när en myndighet begär ut uppgifter från en annan myndighet.
Informationsskyldigheten mellan myndigheter regleras såvitt här är aktuellt i 6 kap.
5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Där stadgas att en
myndighet, på begäran av en annan myndighet, ska lämna uppgift som den förfogar
över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga
gång.

Rebeckahemmet skulle således ha handlagt frågan i enlighet med den nyss
redovisade bestämmelsen i OSL. Om hemmet funnit att sekretess hindrade ett
utlämnande borde detta ha kommit till uttryck i ett beslut (jfr. 6 kap. 7 § andra
stycket OSL). Det var fel av berörd tjänsteman vid ungdomshemmet att låta
handläggningen styras av sin egen åsikt om nyttan för polisen av de begärda
handlingarna. Om inte sekretess föranlett annat skulle alltså de efterfrågade
dokumenten ha lämnats ut till polisen. Jag kan konstatera att hemmet inte följt
reglerna i OSL. Till detta kommer att det tagit alldeles för lång tid för hemmet att
behandla polisens begäran, som varit av begränsad omfattning. Handläggningen
har alltså brustit på flera punkter, något som SiS också gett uttryck för i sitt
remissvar.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
