# Kritik mot Socialnämnden i Södertälje kommun för hanteringen av fordringar avseende s.k. egenavgift samt mot Psykiatricentrum Södertälje, Stockholms läns sjukvårdsområde, för handläggningen av en framställning om att få ta del av en patientjournal

JO 2012-01-12 dnr 6332-2010

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2012-01-12        6332-2010              1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Socialnämnden i Södertälje kommun för hanteringen av
                        fordringar avseende s.k. egenavgift samt mot Psykiatricentrum
                        Södertälje, Stockholms läns sjukvårdsområde, Stockholms läns
                        landsting, för handläggningen av en framställning om att få ta del av en
                        patientjournal

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 8 september 2010, framförde AA klagomål
                        mot socialtjänsten i Södertälje kommun m.fl. Han ifrågasatte handläggningen av
                        hans framställningar om att ”få återkomma till” Sauna behandlingshem och anförde
                        bl.a. följande. Under den tid som han har vårdats på LVM-hemmet
                        Gudhemsgården med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
                        LVM, har han skickat in en skriftlig begäran till socialtjänsten om att få komma till
                        Sauna behandlingshem. Han har inte erhållit något skriftligt beslut som han har
                        kunnat överklaga, utan endast fått besked via Gudhemsgården att socialtjänsten
                        meddelat att det inte är aktuellt med någon placering på Sauna. – Genom
                        Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 24 maj 2010 beviljades han bistånd i
                        form av kontaktperson minst en gång per vecka under ett års tid. Socialtjänsten har
                        inte verkställt domen. – Under de senaste åren har han blivit påtvingad olika
                        boendeplaceringar och andra biståndsinsatser. Han har t.ex. mot sin vilja skrivits in
                        på Österängs rehabiliteringsenhet i Södertälje.

                        AA klagade även på Kammarrättens i Stockholm handläggning av målet om
                        beredande av vård enligt LVM. Klagomålen mot kammarrätten har handlagts i ett
                        särskilt ärende, JO:s dnr 5187-2010. Ärendet avslutades genom beslut den 23
                        november 2011. Beslutet finns tillgängligt på JO:s hemsida www.jo.se.

                        Utredning, m.m.
                        Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun anmodades att inkomma med
                        utredning och yttrande vad gällde följande.

                        1. Handläggningen av AA:s framställningar under 2010 om bistånd i form av
                        behandling på Sauna behandlingshem.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                          Dnr 6332-2010   Sid 2 (7)




2. Handläggningen av frågan om kontaktperson efter Förvaltningsrättens i
Stockholm dom den 24 maj 2010 i mål nr 19319-10.

3. Grunden för att placera AA på Österängs rehabiliteringsenhet i Södertälje.

I ett remissvar anförde Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun bl.a.
följande.
      ---
      AA flyttade till Södertälje från Sundbyberg 2004 och skrev sig då till en början på
      sin systers adress. AA är förtidspensionär och bostadslös med mångårig
      missbruksproblematik bakom sig och har vid ett flertal tillfällen varit föremål för
      Lagen om omhändertagande av berusad (LOB) och likaså vårdats för Lagen om vård
      av missbruk (LVM) vid flera tillfällen. AA har vårdats på ett 40-tal olika
      behandlingshem. Sedan januari 2005 har AA varit aktuell på Vuxenenheten/
      Missbruk i Södertälje då han själv ansökte om vård. 2008 flyttas ansvaret till
      Vuxenenhetens socialpsykiatri med anledning av de psykiatriska diagnoser som
      framkommit vid utredning då AA avtjänade ett fängelse straff. Under april 2010
      återfaller AA i missbruk och han blir omhändertagen enligt LVM. AA flyttas runt
      mellan ett antal olika LVM-placeringar och mot slutet av LVM-perioden, 2010-10-
      06 omhändertas AA med stöd av LPT. AA är för närvarande placerad med LPT på
      Änglagårds behandlingshem i Sörmland.
      ---

      Handläggningen av AA:s framställningar under 2010 om bistånd i form av behandling på
      Sauna
      2010-08-05 inkom en skriftlig ansökan om boende enligt 4:l SoL. AA är då placerad
      genom SIS enligt LVM på LVM-institution, Gudhemsgården. AA erhöll då ett
      muntligt svar, där hänvisning gjordes till SIS som fattar beslut om vård enligt § 27
      LVM och vilka placeringar som är lämpliga. Beslutet om huruvida Sauna
      behandlingshem är ett lämpligt alternativ fattas således av SIS men med beaktande
      av de tidigare erfarenheter Vuxenenheten har från placeringen gällande AA på just
      Sauna behandlingshem. SIS bedömer att en placering enligt 27 § LVM på Sauna inte
      är aktuellt. AA har 2010-10-19 fått ett skriftligt avslagsbeslut på ytterligare en
      ansökan.
      Uppfattningen har varit delad då AA och hans närstående anser att Sauna
      behandlingshem är ett passande boende för AA, medan Vuxenenheten inte anser att
      Sauna behandlingshem uppfyller de behov av stöd som AA är i behov av och man
      anser dessutom att det finns alternativa behandlingsenheter i Södertälje eller dess
      närhet.

      Handläggning av kontaktperson efter förvaltningsrättens dom den 24 maj
      I uppdraget som kontaktperson ingår endast sociala aktiviteter som ej bedöms vara
      genomförbara när vederbörande befinner sig under tvångsvård. Kontaktmanna-
      uppdraget påbörjas således inte under LVM/LPT vården men kan och ska initieras i
      samband med planerad utskrivning.

      Grunden för att placera AA på Österängs rehabiliteringsenhet i Södertälje
      AA överfördes vid frigivning från Storboda anstalten 2008-11-27 till Österängs
      rehabiliteringsenhet med anledning av de samlade resursteam som finns där med
      läkare, socialsekreterare och samordnare från kommun och landsting, och som var
      den enhet som bäst kunde tillgodose AA:s komplexa behov. AA har själv valt att
      inte ha kontakt med landstingsdelen vilket man har godtagit. Då AA var bostadslös
      placerades han först på Emyhemmets korttidsboende och sedan på Ragnhildsborgs
                                                                         Dnr 6332-2010     Sid 3 (7)




      Kursgård i Södertälje. Sauna behandlingshem bedömdes således ej vara ett lämpligt
      alternativ med beaktande av de psykiatriska behov som framkommit i utredningar
      som gjorts på Storboda anstalten.
Under handläggningen av ärendet hos JO kom AA, genom sin syster BB, in med en
kompletterande skrivelse och framförde klagomål mot socialtjänsten och mot
Psykiatricentrum Södertälje, Stockholms läns sjukvårdsområde, Stockholms läns
landsting. I skrivelsen anfördes bl.a. följande. När AA inte i tid har betalat sin
egenavgift (den s.k. 80-kronan) avseende vården i LVM-hemmet har socialtjänsten
”regelmässigt valt att skicka dessa krav direkt till inkassobyrå och sedan till
kronofogdemyndighet”. Detta trots att det gäller särskilda skyddsregler för sådana
krav och att kraven ska skickas till förvaltningsrätten för indrivning. – Efter att BB
hade fått AA:s patientjournal uppmärksammade hon av en ren tillfällighet att ”ett
stycke suddats bort”. Stycket innehöll ett kränkande och felaktigt påstående om BB
som person.

Efter remisser inkom Socialnämnden i Södertälje kommun (vid utgången av år
2010 lades Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun ner och ansvaret för
verksamheten delades upp i två nämnder; socialnämnden och omsorgsnämnden)
och Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, Stockholms läns landsting,
med yttranden.

I fråga om hanteringen av fordringar avseende egenavgift anförde socialnämnden
bl.a. följande.
      ---
      Vid placering av klienter i boenden med stöd och hjälpinsatser av behandlings-
      karaktär ex Familjehem, HVB-/LVM-hem, och vid placeringar i boenden med andra
      typer av stöd och hjälpinsatser
      t ex våra interna boenden inom vuxenenheten, har Vuxenenheten enligt reglerna i
      Socialtjänstlagen rätt att ta ut en avgift, så kallad egenavgift av den enskilde.
      I samband med beslut om bistånd i form av en placering görs en prövning av vilken
      avgiftstyp som ska gälla, samt vilken egenavgift den enskilde ska betala. En
      bedömning av den enskildes betalningsförmåga görs. Om den enskilde uppbär
      pension, sjukersättning, aktivitetsersättning eller liknande har Socialnämnden rätt att
      ta ut avgift för vården. Avgiften faktureras den enskilde (alt god man eller
      förvaltare) månadsvis.
      I vissa fall, ofta beroende på avtal, betalar den enskilde egenavgiften direkt till
      institutionen. Institutionen ansvarar då för att egenavgiften blir betald av den
      boende. Socialnämnden betalar i dessa fall vårdavgiften minus egenavgiften till
      institutionen. I de fall där socialnämnden betalar hela kostnaden till institutionen,
      vårdavgiften och egenavgiften, måste socialnämnden själv ta in egenavgiften av den
      boende.
      Om den boende inte betalar egenavgift frivilligt har institutionen inte rätt att kräva in
      avgiften av den enskilde, den rätten åligger socialnämnden enligt 9 kap 3 § SoL. Av
      bestämmelserna framgår att om socialnämnden vill föra talan om ersättning som den
      enskilde inte återbetalar frivilligt eller för kostnader som kommunen haft enligt 8
      kap l § första och andra stycket, ska talan väckas hos Förvaltningsrätten inom tre år
      från det att kostnaden uppkom.
      Vid placering i HVB, familjehem eller LVM-hem (stöd- och hjälpinsatser av
      behandlingskaraktär), får kommunen ta ut en avgift motsvarande den avgift som tas
                                                                          Dnr 6332-2010      Sid 4 (7)




      ut vid sjukhusvård d v s 80 kr/dygn. Vid placering i stöd- eller omvårdnadsboende,
      andra stöd och hjälpinsatser, får kommunen ta ut en skälig ersättning och är för
      närvarande (2010) av kommunen fastställd till 156 kr per dygn.
      Då prövningen är gjord av vilken avgiftstyp som ska gälla, vilken egenavgift den
      enskilde ska betala, samt en bedömning av den enskildes betalningsförmåga,
      faktureras den enskilde avgiften månadsvis.
      Om den enskilde inte betalar frivilligt för kostnader som kommunen haft enligt
      8 kap l § SoL, första och andra stycket, ska talan väckas hos Förvaltningsrätten inom
      3 år från det att kostnaden uppkom (9 kap 3 § SoL), men det har inte gjorts i det
      aktuella ärendet. I stället har försenad och utebliven betalning av egenavgiften
      hanterats i kommunens ordinarie fakturasystem och gängse förfaringssätt gällande
      kravhantering har använts.
      Gällande AA har fakturan som avser egenavgiften betalats fortlöpande. Vid något
      tillfälle har troligen betalningen inkommit något sent och en påminnelse har
      skickats.
      Vid intervjuer med kommunens Redovisning och Ekonomisupport har det visat sig
      att då betalningen varit försenad/uteblivit har påminnelse skickats efter 10 dagar. Då
      betalningen ej inkommit efter ytterligare 10 dagar skickar kommunen ett brev till
      AA med information om betalningskrav och indrivningsförfarande vid utebliven
      betalning. Då inbetalning av egenavgiften inkommer i AA: s fall har ärendet inte
      gått vidare och inga krav har nått vare sig indrivningsföretag eller
      Kronofogdemyndighet.
      Vuxenenheten har haft samma fakturahantering gällande fakturor som rör enskildas
      egenavgifter såväl som övriga fakturor som vuxenenheten hanterar och som sköts
      via kommunens fakturasystem. Detta har lett till det felaktiga förfarandet och
      hanteringen vid återkrav av egenavgiften har inte följt Socialtjänstlagen.
      Vuxenenheten har således inte handlagt fakturorna som rör egenavgiften gällande
      AA korrekt.
      Att detta har kunnat inträffa beror till stor del på att det inte funnits några enhetliga
      rutiner och riktlinjer för hur man hanterar ärenden som rör återkrav och eftergift i
      samband med egenavgiften.
      Förfaringssättet är felaktigt och det är beklagligt att det inträffade drabbat den
      klagande.
      Med anledning av det inträffade kommer nu Vuxenenheten se över sina rutiner
      gällande följande för att säkerställa att det inträffade inte händer igen:
      a) bedömning av vilken insats placeringen avser,
      b) vilken avgiftstyp som ska gälla,
      c) bedömning av den enskildes betalningsförmåga,
      d) hantering av fakturor och återkrav av obetalda egenavgifter.
I fråga om handläggningen av en framställning om att få ta del av AA:s
patientjournal anförde Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde bl.a.
följande.

      - - -BB har fullmakt att företräda sin bror, AA och det råder ingen sekretess mellan
      de två. Det aktuella dokumentet är en samordnad vårdplan enligt LPT §16. Den
      upprättades 2010-10-11. I dokumentet står att ansvarig överläkare har varit i kontakt
      med en [läkare] på Huddinge. Följande meningar är dolda: - - -
      Dessa två meningar utelämnades i kopian som lämnades till BB. Anledningen var att
      skydda [läkaren] - - - Detta är fullt lagligt att göra. Det som ansvarig läkare och
      hennes överordnade fallerade att göra var att informera systern om det utelämnade
      stycket och erbjuda henne att få beslutet överprövat hos chefläkare. Det finns rutiner
                                                                      Dnr 6332-2010      Sid 5 (7)




      för detta inom SLSO men dessa följdes inte i det aktuella fallet. BB fick senare
      tillgång till hela texten genom en kopia från förvaltningsdomstolen.
      [Verksamhetschefen/Chefsöverläkaren] har talat med BB per telefon idag och hon
      avstår från att få beslutet överprövat hos chefläkare.
BB kommenterade remissvaren.

Bedömning
I ärendet har flera frågor aktualiserats. Jag har funnit skäl att begränsa mina
uttalanden till tre av dem.

Handläggningen av AA:s framställningar under 2010 om bistånd i form av
behandling på Sauna behandlingshem
Av remissvaret framgår att AA i början av augusti 2010 kom in med ”en skriftlig
ansökan om boende enligt 4:1 SoL” till socialtjänsten. AA vårdades då med stöd av
LVM. Han fick ett muntligt besked om att det är Statens institutionsstyrelse som
fattar beslut om vård enligt 27 § LVM och vilka placeringar som är lämpliga.

Inom socialtjänsten kan det givetvis uppstå situationer då en enskild i stället för ett
formellt beslut får ett besked under hand. Ett sådant besked kan avse t.ex. efter
vilka riktlinjer nämnden fattar beslut om olika typer av bistånd eller upplysning om
vart den enskilde bör vända sig. Om det inte står helt klart att den enskilde endast
önskar information, ska hans eller hennes begäran emellertid uppfattas som en
ansökan om bistånd och således avgöras i ett beslut (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse
2002/03 s. 218).

Den mest korrekta handläggningen hade alltså varit att social- och
omsorgsnämnden fattat ett formellt avslagsbeslut i anledning av den ansökan som
AA gjorde i augusti 2010. Mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella fallet
och då AA, efter ytterligare en framställning om bistånd, i mitten av oktober 2010
fick ett skriftligt avslagsbeslut, finner jag dock inte skäl att närmare kommentera
nämndens handläggning i denna del.

Hanteringen av fordringar avseende egenavgift
Enligt 8 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, får kommunen,
utom beträffande barn, ta ut ersättning för uppehället av den som på grund av
missbruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel får vård eller
behandling i ett hem för vård eller boende. Den ersättning för uppehälle som
kommunen får ta ut vid stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär enligt den
nyss nämnda bestämmelsen får uppgå till högst 80 kronor per dag (6 kap. 1 §
socialtjänstförordningen, 2001:937). Av 9 kap. 3 § första stycket SoL framgår bl.a.
att om socialnämnden vill föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalar
frivilligt för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första stycket, ska
talan väckas hos förvaltningsrätten inom tre år från det kommunens kostnader
uppkom.

I 5 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning anges bl.a. att
om en tvist angående en förpliktelse enligt någon särskilt föreskrift ska tas upp av
                                                                       Dnr 6332-2010    Sid 6 (7)




en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt denna lag endast om det
finns bestämmelser som medger sådan prövning. Några sådana bestämmelser finns
inte såvitt avser regleringen i 9 kap. 3 § SoL.

Det är således inte möjligt för socialnämnden att ansöka om
betalningsföreläggande för att på så sätt försöka få betalt för en fordran som avser
ersättning för kommunens kostnader för uppehället av den som på grund av
missbruk får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende. Om den enskilde
inte betalar frivilligt i dessa fall är nämnden hänvisad till att väcka talan hos
förvaltningsrätten.

Socialnämnden har medgett att fakturor som rör AA:s egenavgift inte har hanterats
på ett korrekt sätt och anfört att detta till stor del berott på att det inte funnits några
enhetliga rutiner och riktlinjer för hanteringen av ärenden rörande ”återkrav och
eftergift i samband med egenavgiften”. Nämnden kan inte undgå kritik för detta.

I remissvaret har socialnämnden anfört att eftersom ”inbetalning av egenavgiften
inkommer i AA:s fall har ärendet inte gått vidare och inga krav har nått vare sig
indrivningsföretag eller Kronofogdemyndighet” och att rutinerna kommer att ses
över. Jag anser mig därför kunna lämna saken med de ovan gjorda uttalandena.

Handläggningen av BB:s framställning om att få ta del av AA:s
patientjournal
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Där regleras även primärt frågan om utlämnande av
allmän handling.

Enligt 2 kap. 12 § TF ska en allmän handling som får lämnas ut, dvs. som inte
omfattas av sekretess, på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan
avgift tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Av 2 kap. 13 § TF
framgår att den som önskar ta del av en allmän handling även har rätt att mot
fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut.

För det fall en begäran om att få ta del av en handling helt eller delvis inte kan
tillmötesgås ska den som gjort framställningen underrättas om detta. Den enskilde
ska då också, enligt 6 kap. 3 § tredje stycket offentlighets- och sekretesslagen
(OSL), informeras om möjligheten att begära myndighetens prövning och att det
krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas.

Myndighetens avslagsbeslut får enligt 2 kap. 15 § första stycket TF och 6 kap. 7
och 8 §§ OSL överklagas hos kammarrätt. Av 20 och 21 §§ förvaltningslagen
(1986:223) följer att ett avslagsbeslut ska vara motiverat och försett med
överklagandeanvisning.

Efter begäran tillställdes BB en kopia av AA:s patientjournal. I handlingarna hade
två meningar, som bedömdes innehålla sekretesskyddade uppgifter, ”maskerats”
(täckts över). I samband med att handlingarna skickades till BB borde hon därför
                                                                   Dnr 6332-2010   Sid 7 (7)




ha underrättats om att den befattningshavare som hade prövat begäran ansåg att det
förelåg hinder mot att lämna ut delar av handlingarna och att hon, för det fall hon
inte accepterade den gjorda bedömningen, hade möjlighet att begära myndighetens
prövning av saken för att därigenom få ett överklagbart beslut. Någon sådan
information har inte lämnats till BB av Psykiatricentrum Södertälje.
Handläggningen förtjänar kritik.

Jag vill också uppehålla mig vid följande. Som jag uppfattat saken ansåg
befattningshavaren att de aktuella uppgifterna kunde hemlighållas med stöd av
sekretessbestämmelsen i 25 kap. 7 § OSL. I bestämmelsen anges bl.a. att det inom
hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgift i anmälan eller utsaga av en
enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i förhållande
till den som anmälan eller utsagan avser, endast om det kan antas att fara
uppkommer för att den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till denne
utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Jag finner inte
skäl att ta ställning till om det funnits grund för att hemlighålla de ifrågavarande
uppgifterna, men vill i sammanhanget rent allmänt framhålla att sekretessen endast
gäller för anmälan eller annan utsaga av enskild. Bestämmelsen är således inte
tillämplig i fråga om en sådan anmälan eller utsaga som gjorts av en myndighet
eller av en offentlig funktionär i tjänsten (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1983/84 s.
231 och 1984/85 s. 272).

Med den kritik som har uttalats avslutas ärendet.
