# Kritik mot Svea hovrätt för långsam handläggning av ett brottmål. Även uttalanden om domstolens handläggningstider generellt i brottmål (exklusive s.k. förtursmål)

JO 2024-06-27 dnr 6332-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                        2024-06-27               6332-2023               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                         Kritik mot Svea hovrätt för långsam handläggning av ett brottmål.
                         Även uttalanden om domstolens handläggningstider generellt i
                         brottmål (exklusive s.k. förtursmål)


                          Beslutet i korthet: Handläggningstiden för ett brottmål i Svea hovrätt uppgick till två
                          år och tre månader. Från det att målet inleddes i domstolen till det att
                          huvudförhandlingen var planerad att genomföras hade det gått knappt två år. Under
                          drygt ett års tid vidtogs inga aktiva handläggningsåtgärder alls i målet. Domstolens
                          passivitet ledde till att handläggningstiden fram till den planerade huvudförhandlingen
                          blev oacceptabelt lång. ChefsJO kritiserar Svea hovrätt för den långsamma
                          handläggningen.
                          I beslutet gör chefsJO också uttalanden om domstolens handläggningstider generellt i
                          brottmål (exklusive s.k. förtursmål). Den bild av situationen i hovrätten som har
                          kommit fram är enligt chefsJO bekymmersam.
                          Beslutet lämnas över till riksdagen, regeringen och Domstolsverket för kännedom.

## Anmälan

AA klagade på Svea hovrätt för långsam handläggning av ett brottmål i fråga
                         om bedrägeri där han är målsägande. Han anförde i huvudsak följande.
                         Västmanlands tingsrätt meddelade dom målet i december 2021. Domen
                         överklagades till Svea hovrätt. Hovrätten har fortfarande inte avgjort målet trots
                         att det gått minst 15 månader sedan domen överklagades.

## Utredning

JO begärde in dagboksbladet i hovrättens mål. Av detta framgick bl.a. följande.
                         Målet inleddes vid hovrätten i januari 2022. Efter skriftväxling och utskick av
                         en huvudförhandlingsplan stannade handläggningen av helt mellan mars 2022
                         och april 2023, när en skrivelse från åklagaren kom in till hovrätten. I maj 2023
                         bokades målet ut till huvudförhandling i två dagar i december 2023.

                         JO begärde därefter att Svea hovrätt skulle yttra sig över det som fördes fram i
                         anmälan.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:     justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:    08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon 020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:        08-21 65 58                                        www.jo.se
                                                                         Dnr 6332-2023        Sid 2 (7)




Svea hovrätt yttrade sig genom hovrättspresidenten BB. I yttrandet hänvisade
hovrätten till ett yttrande av hovrättslagmannen CC vid den avdelning som
handlagt målet. Han angav bl.a. följande.

      Målets handläggning
      Den 14 januari 2022 kom det aktuella målet in till Svea hovrätt (avd. 3). Målet
      handlar om grovt bedrägeri och medhjälp till grovt bedrägeri. I tingsrätten
      dömdes en person för dessa brott till fängelse 1 år 3 månader. Vidare beslutades
      att den tilltalade skulle betala skadestånd till två målsägande. Den tilltalade har i
      hovrätten yrkat att han ska frikännas från brott och att skadestånden ska avslås.
      Åklagaren har anslutningsvis yrkat bl.a. straffskärpning. Efter viss skriftväxling
      var målet färdigberett i mars 2022. I april 2023 frågade åklagaren om målets
      handläggning. I maj 2023 bokades målet ut till huvudförhandling i december
      2023. Försök gjordes att få ut målet något tidigare men det lyckades inte och inte
      heller att få målet avgjort på handlingarna.
      Rättslig reglering
      Det följer av de grundläggande fri- och rättigheterna att en rättegång bl.a. ska
      genomföras inom skälig tid (se 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen och
      artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
      och de grundläggande friheterna). För hovrättens del kommer detta generellt sett
      till uttryck i 20 och 21 §§ hovrättsinstruktionen (1996:379) där det framgår att ett
      mål eller ärende ska avgöras så snart det kan ske.
      Av 51 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken (RB) framgår sedan att
      hovrätten, om ett brottmål inte avgörs utan huvudförhandling, ska bestämma tid
      för sådan förhandling.
      Yttrande 1 om handläggningen av aktuellt mål
      Sett isolerat till det aktuella målets handläggning kan jag bara konstatera att
      handläggningstiden självfallet har varit alltför lång och endast beklaga det
      inträffade. Målet är utsatt till huvudförhandling i början av december 2023 och
      förhoppningen är att det snarast därefter slutligt avgörs.
      Handläggningen av målet måste dock ses i ett större perspektiv och är ett
      exempel på hovrättens kanske största bekymmer de senaste åren, dvs. att
      handlägga och avgöra fria brottmål inom skälig tid. Jag tar därför tillfället i akt
      att i det följande påtala några omständigheter, som inte ursäktar, men möjligen
      till viss del förklarar den utdragna handläggningstiden.
      Något om balansläget, ökade målinflödet och bemanningen på avdelningen m.m.
      Hovrätten består av åtta dömande avdelningar, varav sex allmänna avdelningar
      som handlägger brottmål och tvistemål. Jag tillträdde som chef för avdelning 3,
      som är en allmän avdelning, i slutet av augusti 2021.
      Vid denna tidpunkt uppgick avdelningens målbalans till drygt 640 mål, varav
      knappt 480 brottmål. Det kan noteras att målbalansen, på grund av ett ökat
      inflöde, hade ökat konstant från 2018 då den totala målbalansen låg runt 350
      mål, dvs. nästan en fördubbling. Under 2018 kom det in ca 1 500 mål till
      avdelningen och motsvarande siffra för 2022 var ca 1 950 mål. När det gäller
      antalet förtursmål har inflödet av dessa också ökat betydligt under de senaste
      åren, t.ex. kan nämnas att avdelningen redan i mitten av november i år har fått in
      fler sådana mål än under hela 2021 och att det även har skett en fortsatt ökning
      sedan föregående år. Avdelningen har dock, i likhet med hovrätten i övrigt,
      under de senaste åren stadigt ökat antalet avgjorda mål år efter år. Den 31
      oktober 2023 uppgick avdelningens totala målbalans till 524 mål, varav 390
      brottmål.
      I sammanhanget kan nämnas att målbalansen för hovrätten totalt sett har ökat
      från ca 3 050 mål år 2018 till ca 5 000 mål nu i oktober 2023 och att målinflödet
                                                                  Dnr 6332-2023        Sid 3 (7)




ökat från ca 12 400 år 2018 till ca 15 600 år 2022. Inflödet av brottmål har under
samma period ökat markant från ca 3 600 till ca 5 200 och fortsatt att öka under
innevarande år inte minst antalet förtursmål. Vid en jämförelse mellan inkomna
förtursmål första halvåret 2022 och första halvåret 2023 kan nämnas att dessa har
ökat från 545 till 629 (t.ex. har mål med förhandlingstid i tingsrätten om 3 dagar
eller längre ökat med 52 procent och mål om 6 dagar eller mer ökat med 125
procent vid en jämförelse av dessa perioder).
Att hovrätten under de senaste åren haft ett bekymmersamt läge har påtalats i
olika sammanhang och framgår bl.a. av hovrättens underlag den 13 september
2023 inför budget- och verksamhetsdialogen där det uttalas följande.
   Hovrätten har i tidigare budgetunderlag framhållit det besvärliga läge som
   hovrätten under flera år har befunnit sig i, och som fortfarande gäller, med en
   hög måltillströmning och sammanhängande resursbehov. Det har också visat
   sig genom utfallet i resursfördelningsmodellen och de tillskott som hovrätten
   har tilldelats för att kunna växa och möta det ökande målinflödet.
   Hovrätten har ägnat mycket tid åt rekryteringsarbete och verksamheten har
   utökats väsentligt Av statistiken framgår att en viss utplaning har skett när det
   gäller de inkommande målen, om än på höga nivåer. Trots det kvarstår ett
   resursbehov.
   Som också framhållits i tidigare budgetunderlag rymmer systemet en
   fördröjning som medfört höga balanser och långa omloppstider. Även om
   hovrätten nu har en större organisation och är bättre rustad att ta hand om de
   mål som kommer in råder det fortsatt ett mycket högt arbetstryck och det
   kvarstår en omfattande ”ryggsäck” av mål som det kommer att ta tid att bli av
   med. Det kan konstateras att den takt som nuvarande nivå för avgjorda mål
   förutsätter innebär en mycket offensiv utsättning och schemaläggning av
   resurser. Ofta efterfrågas marginaler och luft i systemet samt mer tid för
   inläsning, utbildning och olika typer av möten. Det finns en tydlig sårbarhet i
   organisationen som inte minst visar sig när någon slutar, blir sjuk eller går på
   tjänstledighet. En offensiv utsättning av mål riskerar också att allvarligt
   minska attraktionskraften för domaryrket.
   Hovrätten har ett fortsatt högt och ökande målinflöde. Det gäller framför allt
   på brottmålssidan. Inom den målkategorin utgör fristmålen – alltså de mål
   som hovrätten måste behandla med förtur – en stor andel som tränger undan
   övriga mål och ärenden. Det rör sig vidare om komplexa och relativt
   omfattande mål med många parter inblandade. Det är inte ovanligt att en
   förhandling sträcker sig över flera månader och att målen innehåller
   säkerhetsaspekter som fordrar särskilda överväganden och resurser. Som
   exempel på utvecklingen kan anges att antalet inkomna mål i
   fördelningsgruppen 6–7 förhandlingsdagar nästan [rätteligen ”mer än”;
   undertecknads anm.] har dubblerats i år jämfört med samma period
   föregående år. Utvecklingen framgår också av statistiken för förhandlingstid i
   avgjorda mål som ökat markant.
När det gäller omloppstiderna … kan anges att regeringen som mål för
hovrättens verksamhet bl.a. har uttalat att 75 procent av brottmålen (exklusive
förtursmålen) inte ska ta längre tid än fem månader. Hovrätten har för egen del
under senare år inte bedömt denna siffra som realistisk utan har i stället haft en
egen målsättning för brottmålen uppgående till 11 månader (se t.ex. Svea
hovrätts verksamhetsplan 2023), vilket också var omloppstiden för denna måltyp
år 2022.
För att sedan nämna något om avdelningens bemanning på domarsidan kan
konstateras att denna i augusti 2021 när jag kom hit uppgick till 15
domarresurser bestående i 1 lagman, 3 vice ordförande, 6 hovrättsråd och 5 tf.
hovrättsassessorer. Bemanningen har ökat under framför allt det senaste året och
avdelningens domarresurser uppgår för närvarande till 20 fördelat på 1 lagman,
                                                                   Dnr 6332-2023        Sid 4 (7)




4 vice ordförande, 10 hovrättsråd och 6 tf. hovrättsassessorer. Detta ger
avdelningen bättre förutsättningar att möta det ökade målinflödet.
Prioriteringar vid utsättningar av brottmål
När avdelningen sätter ut brottmål till förhandlingar finns det flera faktorer att ta
hänsyn till. Det kan exempelvis handla om målets prioritet, tillgången på resurser
(både domare och salar), längden på målet och bokningsläget på avdelningen.
För fristmål (mål där tilltalad är häktad och mål med samma tidsfrister som
häktade) gäller särskilda tidsfrister för utsättning av huvudförhandlingar. Vissa
andra mål ska också, enligt bl.a. arbetsordningen, behandlas med förtur och
prioriteras vid utsättningen av mål (t.ex. mål där tilltalad är under 21 år, mål där
målsäganden är under 18 år och mål där den tilltalade har dömts till
rättspsykiatrisk vård eller riskerar att dömas till den påföljden).
Brottmål som inte omfattas av ett uttryckligt krav på skyndsamhet ska som
huvudregel prioriteras efter inkommandedatum, dvs. äldst mål avgörs först. Från
denna huvudregel kan det dock i vissa fall vara motiverat att göra avsteg.
Exempelvis har hovrätten beslutat att som utgångspunkt bland de fria brottmålen
prioritera mål där den tilltalade har dömts till fängelse i två år eller mer, mål där
den tilltalade är frikänd och riskerar sådan nämnd påföljd eller mål där det är
fråga om brott som ligger långt tillbaka i tiden eller om det varit fråga om
långsam handläggning i tingsrätten.
Andra faktorer att ta hänsyn till vid utsättningen av mål
Arbetsbelastningen i hovrätten har under senare år varit ansträngd, vilket inte
minst kommit fram vid de senaste medarbetarundersökningarna. Frågor om
arbetsbelastning och arbetsmiljö har därför varit prioriterade. Som exempel på
åtgärder som vidtagits inom ramen för detta arbete har bl.a. varit en kartläggning
av riskfaktorer i verksamheten och företagshälsan har genomfört en kvalitativ
undersökning om hovrättens arbetsmiljö kopplat till arbetsbelastning, stress och
sjukskrivningar.
Bland annat mot denna bakgrund är en alltför offensiv strategi vid utsättningen
av mål inte hållbar och kommer säkerligen också på sikt att minska
attraktionskraften för hovrätten som arbetsplats. En arbetsplats som inte bara har
till uppgift att överpröva mål utan också har en viktig uppgift att vara en stor
utbildningsplats för framtida domare och jurister inom den offentliga sektorn.
Något om vidtagna åtgärder för att minska handläggningstiderna
Avdelningen, liksom övriga avdelningar, har under de senaste åren arbetat hårt
med att försöka minska antalet s.k. obligatoriska mål (t.ex. brottmål som är äldre
än 1 år). Som exempel kan nämnas att antalet obligatoriska brottmål i hovrätten
uppgick per den 1 juli 2022 till 540 och nu ett år senare till 468 mål.
Motsvarande siffror för avdelningen var 95 respektive 75. Att antalet
obligatoriska brottmål på avdelningen fortfarande är så pass högt kan, enligt min
mening, tillskrivas faktorer som bl.a. en kvarvarande ryggsäck från pandemin på
grund av en då kraftig minskad utsättning, ett stort ökat målinflöde under senare
år som inte förrän den senaste tiden motsvaras av ökade resurser och inte minst
ett stort ökat inflöde av förtursmål – särskilt stora, komplicerade och omfattande
sådana. Som en parentes kan nämnas att avdelningen idag har fyra äldre brottmål
än det nu aktuella och att det på hovrätten i övrigt finns drygt 90 sådana mål.
I syfte att effektivisera avdelningens arbetssätt och sträva efter att bl.a. minska
antalet obligatoriska mål har avdelningen under senare år gjort en del
förändringar. Som exempel kan nämnas att beredningsorganisationen har gjorts
om för att stärka denna, rotelgenomgångar görs löpande och mer ofta än tidigare,
rutiner har setts över, systemet med utsättningar och vilka mål som därvid ska
prioriteras har i viss mån förändrats (ständigt pågående arbete), gemensamma
sitsar med andra avdelningar har under vissa perioder bokats ut för att på så sätt
öka utsättningen av gamla mål i kalendern, utsättningen av antalet fria sitsar har
                                                                    Dnr 6332-2023         Sid 5 (7)




ökats något och ett mer aktivt arbete pågår numera i syfte att öka antalet brottmål
som kan avgöras utan huvudförhandling.
Det går dock inte att komma från att kalendern är den trånga sektorn för
avdelningen och styr i vilken takt utsättningen av de fria brottmålen som inte kan
avgöras på handlingarna kan ske. Frågan vi ständigt brottas med är hur många
s.k. fria sitsar (brottmål) per vecka avdelningen i förväg kan boka ut, utifrån
tillgängliga domarresurser, för att därefter ha kvar nödvändigt kalenderutrymme
för inkommande fristmål, andra skyndsamma mål av olika karaktär, familjemål
och övriga tvistemål samt föredragningsmål. Storleken på de fria målen påverkar
givetvis också hur många sådana mål som kan sättas ut i förväg. Som exempel
kan nämnas att avdelningen under hösten 2023 har haft två längre fria brottmål
med en sammanlagd förhandlingstid i tingsrätten om ca 185 timmar, något lägre
i hovrätten. Under min tid här har avdelningens utsättningskö varit mycket lång
även om jag nu kan se en trend i rätt riktning och avdelningen har också på
senare tid kunnat öka utsättningen av de fria målen ytterligare något, bl.a. med
hänsyn till att domarresurserna har ökat. När det gäller brottmålen som avgörs på
handlingarna har avdelningen numera ingen kötid att tala om utan de kan
avgöras kort tid efter att de är klara för avgörande.
I sammanhanget kan nämnas att hovrätten nyligen har beslutat att inrätta en
särskild enhet, Avarbetningsenheten, som under år 2024 till stor del ska fokusera
på att avgöra hovrättens äldsta brottmål. Vid enheten ska omkring nio domare
tjänstgöra tillsammans med annan personal. Avarbetningsenheten kommer i
första hand att prioritera mål från ett par andra avdelningar som har en något mer
bekymmersam situation med de obligatoriska målen än avdelning 3.
För att avlasta de allmänna avdelningarna har också nyligen beslutats om en viss
förändring av fördelningen av tvistemål inom hovrätten på så sätt att ribban för
när ett mål lottas till avdelning 2 (tvistemålsavdelningen) sänkts från fem till fyra
förhandlingsdagar i tingsrätten. Vidare kommer en översyn att göras av olika
arbetssätt inom hovrätten, i syfte att hitta smarta arbetssätt som förebygger att
nya höga balanser uppstår. Det pågår alltså nu ett övergripande arbete i hovrätten
för att avgöra fler obligatoriska mål än tidigare och för att ge de allmänna
avdelningarna mer utrymme att hantera det fortsatt ökade inflödet av brottmål.
Yttrande 2 om handläggningen av aktuellt mål
Sett i ljuset av de omständigheter som jag närmare har belyst ovan vill jag uttala
mig vidare om det nu aktuella målets handläggning i hovrätten.
Målet handlar om förmögenhetsbrott och påföljden som har dömts ut är fängelse
i drygt ett år. Även om de påstådda gärningarna nu ligger ganska långt tillbaka i
tiden (april – juni 2019) är de inte, särskilt inte när målet kom in till hovrätten, så
pass gamla att målet av den anledningen borde prioriteras. Inte heller kan sägas
att handläggningen i tingsrätten tog särskilt lång tid. Målet är alltså inte ett
brottmål som är prioriterat och hamnade därför längst bak i utsättningskön när
målet under våren 2022 var klart att bokas ut till huvudförhandling. Vid den
tidpunkten hade avdelningen omkring 120 obligatoriska brottmål varför väldigt
många mål från 2020 och 2021 låg före i utsättningskön och på så sätt
blockerade kalendern. Även med beaktande av detta och med hänsyn tagen till
det ständigt ökade inflödet av förtursmål som hela tiden tränger undan övriga
mål och ärenden i kalendern, bedömer jag att handläggningen av målet inte har
varit invändningsfri utan alltså har tagit alltför lång tid. Målet borde i vart fall ha
satts ut några månader tidigare. Jag kan bara beklaga detta.
Som åklagaren har påtalat i sin skrivelse till hovrätten i april 2023 kan ett allt för
långt dröjsmål i handläggningen komma att påverka påföljden, vilket självfallet
inte är tillfredsställande. Jag kan tyvärr bara bekräfta att detta numera är tämligen
vanligen förekommande vid avgörandet av fria brottmål i hovrätten.
Som framgått har avdelningen under de senaste åren vidtagit en hel del åtgärder
för att förbättra arbetssituationen här och i syfte att bl.a. minska balanserna och
                                                                      Dnr 6332-2023       Sid 6 (7)




      genomströmningstiderna. Avdelningens målbalans har också minskat, inte minst
      för brottmålen. Det går snabbt att bygga balanser men tar desto längre tid att
      arbeta ner desamma varför tålamod behövs när det gäller arbetet med att minska
      och föryngra målstocken. Utöver detta har hovrätten på ett mer övergripande
      plan nyligen vidtagit flera andra åtgärder för komma tillrätta med den
      bekymmersamma situationen med hovrättens obligatoriska brottmål och
      ytterligare åtgärder kommer att vidtas framöver. Detta arbete är prioriterat och
      viktigt såväl för allmänhetens förtroende för verksamheten som för en god
      arbetsmiljö för hovrättens medarbetare. Även om det finns några orosmoln som
      t.ex. frågor om kommande resurstilldelning och en fortsatt ökning av
      inkommande brottmål, ser jag med tillförsikt fram emot de kommande åren och
      bedömer att vi inom ett par år kommer att ha en för alla parter bättre situation.
Inför ärendets avgörande begärde JO in ett nytt dagboksblad. Av detta framgick
bl.a. att den planerade huvudförhandlingen i december 2023 hade ställts in på
grund av bristande delgivning av kallelser, att en ny huvudförhandling bokats in
att hållas under våren 2024 och att överklagandet återkallats i april 2024.
Därefter skrevs målet av. Målet avslutades alltså i hovrätten först i april 2024.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter m.m.
Svea hovrätt har redogjort för den rättsliga reglering som är av intresse.

Genom regleringsbrevet för budgetåret 2022 för Sveriges Domstolar beslutade
regeringen som mål att 75 procent av brottmålen i hovrätt, exklusive förtursmål,
skulle ta högst fem månader att avgöra. Samma mål gällde även under 2023.

Domstolens handläggning av det aktuella brottmålet
Handläggningstiden från det att överklagandet kom in till hovrätten till det att
huvudförhandlingen i december var planerad att äga rum uppgick till knappt två
år. När målet avslutades i hovrätten hade det gått två år och tre månader.

Av dagboksbladet framgår att hovrätten inte vidtog några aktiva handläggnings-
åtgärder från mars 2022 till april 2023, när en skrivelse från åklagaren kom in i
målet. Domstolens passiva handläggning ledde till att handläggningstiden fram
till den planerade huvudförhandlingen blev oacceptabelt lång. Svea hovrätt
kritiseras för detta.

Domstolens handläggningstider av brottmål (exklusive s.k. förtursmål)
generellt
Av hovrättens yttrande framgår att domstolen har ett generellt problem med
långa handläggningstider i brottmål (exklusive s.k. förtursmål). Domstolen har
när det gäller sådana mål sedan några år tillbaka ett eget mål för omloppstiderna
där omloppstiden är drygt dubbelt så lång som regeringens mål – elva månader i
stället för fem – vilket naturligtvis är otillfredsställande. Domstolen har utförligt
redogjort för orsaken till de långa handläggningstiderna och vilka åtgärder som
vidtagits för att komma till rätta med dem. Jag ser givetvis positivt på de
ansträngningar som domstolen har gjort för att förkorta handläggningstiderna.
                                                                   Dnr 6332-2023       Sid 7 (7)




Den utveckling som Svea hovrätt har redogjort för, med en ökad
måltillströmning där en allt större andel av målen också är mer omfattande och
komplexa, har fått till följd att domstolen långtifrån klarar av att leva upp till
regeringens mål i fråga om omloppstider. Den bild av situationen i hovrätten
som har kommit fram i ärendet är bekymmersam. Det kan i sammanhanget
framhållas att problemen med långa handläggningstider i allmän domstol, och
då inte endast i hovrätterna, är en återkommande grund för klagomål i JO:s
tillsyn, och så har det varit under en längre tid. De utmaningar som Svea hovrätt
har beskrivit är alltså inte unika för den domstolen.

En alltför lång handläggningstid är problematisk av samtliga de skäl som Svea
hovrätt har redogjort för och inte minst för den som är part i ett mål eller ärende
i en domstol. En passiv och utdragen handläggning kan öka den påfrestning det
innebär att vara part i en rättegång och riskerar att påverka allmänhetens
förtroende för rättsväsendet på ett negativt sätt. Eftersom det ytterst är riksdagen
och regeringen som har ansvaret för att domstolarna klarar sina uppgifter och att
de kan uppfylla de krav som ställs i 2 kap. 11 § regeringsformen lämnar jag
över detta beslut till riksdagen, regeringen och Domstolsverket för kännedom.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson.

Rättssakkunniga Ellinor Gustavsson har föredragit ärendet och byråchefen
Stefan Nyman har deltagit i beredningen.
