# Kritik mot en kommunal nämnd för bristfällig motivering av ett beslut om begränsning av antal resor med färdtjänst

JO 2012-11-16 dnr 6344-2011

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2012-11-16             6344-2011              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en kommunal nämnd för bristfällig motivering av ett beslut
                        om begränsning av antal resor med färdtjänst


                          Beslutet i korthet: I ett beslut begränsade färdtjänstnämnden antalet färdtjänstresor.
                          Motiveringen till beslutet utgjordes i huvudsak av en förkortad version av lagtexten.
                          Nämnden kritiseras för bristfällig motivering av sitt beslut.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Färdtjänstnämnden i Göteborgs stad
                        med anledning av handläggningen av hennes ansökningar om tillstånd för
                        färdtjänst och extra resor. Hon uppgav bl.a. att färdtjänstnämndens beslut den 8
                        september 2011, genom vilket hennes ansökan om visst antal resor delvis
                        avslogs, var bristfälligt motiverat.

                        Till anmälan fogades en kopia av det aktuella beslutet, som i huvudsak har
                        följande lydelse.
                                Du har beviljats utökat antal resor med totalt 50 resor. Din ansökan motsvarar
                                120 enkelresor per år. Du har således fått avslag på 70 resor med hänvisning till
                                9 § lag (1997:736) om färdtjänst. Beslutet innebär att du har rätt att resa
                                sammanlagt 362 resor fram till årets slut. Du har hittills rest 263 resor
                                innevarande kalenderår.
                                ---
                                Enligt 9 § lag (1997:736) om färdtjänst får tillståndet förenas med föreskrifter
                                om
                                1. vilket färdsätt som får användas
                                2. inom vilket område resor får göras, och
                                3. hur många resor tillståndet omfattar.
                                Resor som anses väsentliga får begränsas till antalet endast om det finns
                                synnerliga skäl. Med väsentliga resor menas t.ex. arbetsresor och studieresor.

## Utredning

Handlingar i det aktuella ärendet begärdes in och granskades. Härav framgick
                        bl.a. att AA per telefon samma dag som det ovan angivna beslutet meddelades
                        hade informerats av en handläggare om att ”hon har maxantal fritidsresor




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 6344-2011        Sid 2 (4)




beviljat och att hon kan beviljas max 50 extra resor p.g.a extra pengar i
budgeten för 2011”.

Ärendet remitterades till färdtjänstnämnden för upplysningar och yttrande om
vilka överväganden som – mot bakgrund av bestämmelserna i 20 §
förvaltningslagen (1986:223), FL – gjorts i fråga om avfattningen av
motiveringen i beslutet den 8 september 2011 så vitt detta innebar avslag av
ansökan.

Nämnden gav in ett remissvar, beslutat den 2 april 2012, och yttrade bl.a.
följande.

## Bakgrund

AA har 312 fritidsresor i sitt grundtillstånd. Hon har tillstånd att resa med
      färdtjänstens specialfordon. 2011-08-17 inkommer AA med en ansökan om
      ytterligare 120 enkelresor för innevarande år. 2011-09-08 beviljas AA ytterligare
      50 fritidsresor enkel väg och får därmed avslag på 70 ansökta resor enkel väg.
      ___

      Tillämpligt regelverk
      Enligt 9 § lag (1997:736) om färdtjänst får tillståndet i skälig omfattning förenas
      med föreskrifter om 1) vilket färdsätt som får användas 2) inom vilket område
      resor får göras och 3) hur många resor tillståndet omfattar. Sådana resor som kan
      anses vara väsentliga för tillståndsinnehavaren får begränsas till antalet endast
      om det finns synnerliga skäl. Med väsentliga resor menas t.ex. arbetsresor och
      studieresor. En utförligare beskrivning av vad som kan anses vara väsentliga
      resor finns i Prop. 2005/06:160. Denna beskrivning har tillkommit då man ansett
      att många kommuner gjort alltför snäva bedömningar av vilka resor som kan
      anses vara väsentliga.
      ___

      Överväganden vid motiveringen
      Vid senaste omprövning, 2010-09-17, av AA:s färdtjänst bedömdes hon årligen,
      under tillståndsperioden, vara berättigad till 312 enkelresor gällande fritidsresor.
      Hon har den högre grundtilldelningen eftersom hon är rullstolsburen och inte
      bedöms kunna resa självständigt med andra fordon än färdtjänstfordon. 2011-08-
      17 inkom AA med en ansökan om ytterligare 120 enkelresor för innevarande år.
      AA ansökte om resor för att simma och träna på Dalheimers Hus. Hon beskrev i
      sin ansökan att hon också är aktiv i unga rörelsehindrade och behöver resor för
      att handla, träffa vänner etc. Alla dessa syften med resor bedömdes av
      handläggaren, mot bakgrund av tidigare rättsliga prövningar vara fritidsresor
      (jmf domar från Kammarrätten Göteborg: mål nr 4465-08; 4034-09; 991-10 samt
      865-11). Hon beviljades efter denna bedömning de ytterligare 50 extra resor
      (som möjliggjordes genom beslut i kommunfullmäktige om utökad budget).
      Därmed avslogs 70 av de ansökta resorna då de dels inte bedömdes vara
      väsentliga i lagens mening och det heller inte framkom några andra skäl att
      bevilja ytterligare resor. 2011-09-08 beslutades således om delavslag. Av
      beslutsbrevet framgår enligt vilken paragraf delavslaget gjorts och även en
      beskrivning av vad paragrafen innehåller. Som framgår av journalanteckning
      2011-09-08 informeras AA vid telefonsamtal dessutom om att skälet till att hon
      nu kunnat tilldelas ytterligare resor var tillskott i budget. Förvaltningen gör som
      beskrivits ovan alltid en individuell prövning av antalet resor men ingen beviljas
      obegränsat antal resor. Prövning av om antalet resor vi beviljat är skäligt har
      gjorts i ett antal tidigare ärenden av förvaltningsrätt och kammarrätt. Sökanden
                                                                          Dnr 6344-2011        Sid 3 (4)




      får alltid skriftlig information om hur överklagan kan göras. Detta är en text som
      automatiskt följer med beslutsbrevet om handläggaren väljer mallen för avslag
      eller delavslag. Bedömningen var således att ansökan gällde fritidsresor och
      dessa kan, som beskrivits ovan, begränsas till antalet. Enligt nämndens praxis
      beviljas max 312 enkelresor. Vid en senare prövning framkom nya fakta som
      gjorde att vi kunde bedöma vissa av de sökta resorna som väsentliga. Dessa resor
      beviljades.
      ___

      Sammanfattande bedömning
      Nämndens sammantagna bedömning är härmed att ärendet har handlagts enligt
      tillämpligt regelverk. Vad gäller avslagsmotivering enligt 20 § förvaltningslag
      (1986:223) gör färdtjänstnämnden bedömningen att denna kan bli tydligare. I
      AA:s fall borde nämnden ha förtydligat att det antal resor som inte har kunnat
      beviljas hänförs till att det rör sig om fritidsresor som enligt lagstiftning i skälig
      omfattning kan begränsas till antalet. Nämnden menar dock inte att det är
      nödvändigt att i beslutsmotiveringen beskriva att AA är bedömd vara berättigad
      till högsta antalet resor som nämndens budget i dagsläget tillåter då hon redan
      tidigare har fått information om detta. Nämnden anser inte heller att det är
      nödvändigt att i avslagsmotiveringen hänvisa till att skälighetsbedömning av
      begränsning gällande fritidsresor har prövats rättsligt i ett stort antal ärenden.
      Inte heller bedömer färdtjänstnämnden att det är tillämpligt att i
      avslagsmotiveringen ange de domar som har gått vidare till högre instans så som
      domarna i Kammarrätten i Göteborgs mål nr 4465-08; 4034-09; 991-10 samt
      865-11.
AA yttrade sig över remissvaret.

I ett beslut den 16 november 2012 anförde JO Lindström följande.

Bedömning
Enligt 20 § första stycket FL ska ett beslut genom vilket en myndighet avgör ett
ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller
delvis bl.a. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan
anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.

Vidare anges i 7 § tredje meningen FL att myndigheterna ska sträva efter att
uttrycka sig lättbegripligt.

Nu nämnda bestämmelser innebär att myndigheterna ska utforma sina beslut på
ett sådant sätt att den enskilde kan förstå vilka motiv som ligger till grund för
myndighetens ställningstagande. Häri ligger att beslutsmotiveringen ska vara
tydlig.

Ett grundläggande krav är att myndigheterna i sina beslut anger vilka
föreskrifter som de har tillämpat. Oftast är det av värde för parten att få en
upplysning om föreskriftens innehåll, så att parten kan jämföra detta med sitt
eget fall. Att motiveringen enbart består av en redovisning av tillämpliga
föreskrifter är emellertid sällan tillräckligt. Av beslutet ska det gå att läsa ut vad
som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången (se Hellners och
                                                                  Dnr 6344-2011     Sid 4 (4)




Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 31 maj 2010, Zeteo,
kommentaren till 20 § FL).

Särskilt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet är det viktigt att
myndigheterna utformar sina beslut på ett sådant sätt att den enskilde kan förstå
hur myndigheten har resonerat. Först om den enskilde förstår beslutet kan ju
han eller hon ta ställning till om detta bör överklagas. Det förtjänar dock att
påpekas att det finns ett nära samband mellan beslutsmotivering och tidigare
kommunikation såtillvida att vad som behöver sägas i en myndighets beslut till
stor del beror på vad som redan är känt för parten (a.a.).

I det nu aktuella beslutet tillämpade färdtjänstnämnden 9 § lagen om färdtjänst.
Bestämmelsen ger nämnden möjlighet att i skälig omfattning begränsa antalet
resor för den som beviljats tillstånd till färdtjänst. Ett undantag finns. Resor
som kan anses vara väsentliga för tillståndshavaren får begränsas till antalet
endast om det finns synnerliga skäl.

I sitt beslut avslog nämnden AA:s ansökan såvitt avsåg 70 av de resor som hon
ansökte om. Motiveringen utgörs av en förkortad version av lagtexten med
tillägget att med väsentliga resor menas t.ex. arbetsresor och studieresor.
Motiveringen ger intryck av att vara en standardmotivering, konstruerad för att
kunna användas i flertalet av de ärenden där nämnden begränsar antalet resor.
Men den uppfyller inte de krav som bör ställas på en beslutsmotivering.

Enligt min mening borde nämnden i sitt beslut ha redovisat såväl att som varför
resorna inte var att bedöma som väsentliga för AA och varför det var skäligt att
begränsa antalet resor. En sådan motivering hade underlättat för AA att förstå
varför hon inte beviljades alla resor som hon hade ansökt om och att ta ställning
till om hon ville överklaga beslutet. De nu påpekade bristerna avhjälps enligt
min uppfattning inte i tillräcklig mån av den muntliga information som
nämnden samma dag lämnade till AA.

Jag är alltså kritisk mot nämnden för den bristfälliga motiveringen av beslutet.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inga uttalanden av mig.
