# Fråga om det förelegat förutsättningar för en socialnämnd att återta ett s.k. gynnande beslut om ekonomiskt bistånd. Även fråga om utformningen av ett sådant beslut

JO 2004-12-30 dnr 635-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2004-12-30            635-2003                 1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om det förelegat förutsättningar för en socialnämnd att återta ett
                        s.k. gynnande beslut om ekonomiskt bistånd. Även fråga om
                        utformningen av ett sådant beslut


                        AA klagade till JO på hur Uppsala kommun hade handlagt ett ärende angående
                        ekonomiskt bistånd. Med anledning av hans klagomål inlånades från vård- och
                        bildningsförvaltningen, socialtjänst – socialbidrag, i Uppsala kommun bl.a.
                        journalanteckningar i ett ärende rörande AA angående ekonomiskt bistånd. Enligt
                        en journalanteckning den 28 maj 2002 hade en handläggare vid förutvarande
                        Eriksbergs kommundelsförvaltning beslutat att med stöd av 4 kap. 1 §
                        socialtjänstlagen (2001:453) bevilja AA ekonomiskt bistånd med ett visst belopp
                        för juni månad 2002. Av en annan anteckning den 5 juni 2002 framgick däremot att
                        AA:s ansökan om ekonomiskt bistånd för juni månad hade avslagits.

                        Med anledning av vad som framgick av de ifrågavarande journalanteckningarna
                        fann JO skäl att inom ramen för ett särskilt ärende inhämta utredning och yttrande
                        från Uppsala kommun angående de formella förutsättningarna för att med ändring
                        av det gynnande beslutet den 28 maj 2002 fatta ett avslagsbeslut den 5 juni 2002
                        såvitt avsåg AA:s ansökan om ekonomiskt bistånd för juni 2002.

                        Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden (individutskottet) överlämnade som sitt
                        remissvar ett av nämndordföranden BB och nämndsekreteraren CC upprättat
                        utlåtande. I utlåtandet anfördes följande (bilagorna här utelämnade).

                                  AA är en ensamstående, frånskild kvinna utan barn. Hon kom till Sverige från sitt
                                  hemland Ryssland sommaren 1991, och har sedan dess uppburit ekonomiskt bistånd
                                  från socialtjänsten i Uppsala kommun, f.d. Eriksbergs kommundelsförvaltning (kdf).
                                  AA läste svenska under flera år, och har därefter haft kontakt med
                                  arbetsförmedlingen, deltagit i olika utbildningar samt sökt arbete och praktikplatser
                                  utan att bli varaktigt självförsörjande. Efter avslutad webbdesignkurs våren 2001 var
                                  hon arbetssökande på heltid fram till början av år 2002, då hon fick timanställning
                                  som elevassistent/fritidspedagog inom förskola/skola i Uppsala kommun, dock inte i
                                  tillräcklig omfattning för att bli självförsörjande.
                                  Med hänsyn till AA:s långvariga behov av ekonomiskt bistånd pga arbetslöshet,
                                  gjordes i början av 2002 bedömningen att hon behövde utökat stöd från
                                  socialtjänsten för att komma ut på arbetsmarknaden. Handläggningen av AA:s
                                  ärende överfördes därför i mars 2002 från vuxensektionen till mottagningssektionen




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 635-2003      Sid 2 (5)




vid socialtjänsten i f.d. Eriksbergs kdf, då man inom denna sektion i huvudsak
arbetade med ärenden gällande just ekonomiskt bistånd och arbete/sysselsättning.
I början av maj 2002 skrevs remiss till arbetsmarknadsenheten i Gottsunda (AME),
för att AA skulle få hjälp att komma ut i egen försörjning. Hon informerades
samtidigt muntligt om, att hennes rätt till socialbidrag skulle komma att ifrågasättas
om hon utan godtagbart skäl uteblev från möten med handläggare vid AME, eller
om hon senare avbröt planerade insatser.
AME är ett av flera lokala arbetsmarknadskontor i Uppsala kommun, som utgör ett
kommunalt komplement till arbetsförmedlingen. Man har i uppdrag att arbeta med
personer som under lång tid är beroende av ekonomiskt bistånd, och målsättningen
är att genom individuellt prövade insatser, skapa möjlighet till försörjning och
därigenom minska behovet av socialbidrag.
AME kartlägger individens behov av stöd för att få tillträde till arbetsmarknaden,
och har genom sin speciella kompetens större möjligheter att finna rätt insatser än
socialtjänstens handläggare. Man samarbetar med arbetsförmedlingen, och kan
erbjuda den enskilde olika arbetsmarknadsinsatser, exempelvis praktikplats och
anställning i olika former. Man har också möjlighet att erbjuda olika
arbetsförberedande insatser för personer som behöver detta.
Dåvarande Eriksbergs kommundelsnämnd (kdn) ingick 2001-01-01 avtal med AME
avseende arbetsmarknads- och sysselsättningsinsatser för personer med långvarigt
behov av ekonomiskt bistånd pga arbetslöshet. Socialtjänsten i Eriksbergs kdf hade
därför i uppdrag att remittera personer i angivna målgrupper till AME, för att på sikt
minska deras behov av socialbidrag. (Avtalet upphörde 2002-12-31, pga
kommunens nya organisation, och fr.o.m. 2003-01-01 finns AME inom samma
produktionsförvaltning som ansvarar för all handläggning av ekonomiskt bistånd.)
AME:s verksamhet är således att anse som sådan arbetssökarverksamhet, som
arrangeras av socialtjänsten i samarbete med arbetsförmedlingen, och som den
enskilde kan hänvisas att delta i för att ha rätt till ekonomiskt bistånd (prop.
1996/1997:124 s. 74–75).
Med hänsyn till AA:s mer än tioåriga behov av socialbidrag pga att hon inte hittat
varaktig försörjning, måste hon anses tillhöra den målgrupp, som AME skall arbeta
med. I enlighet med lagstiftarens anvisningar, måste hon också anses ha skyldighet
att delta i AME:s verksamhet för att ha rätt till ekonomiskt bistånd.
Vid möte med socialtjänstens handläggare 2002-05-07 informerades AA om AME:s
verksamhet och sin skyldighet att medverka i den utredning och planering som AME
skulle göra. Remiss skickades till AME, och hon kallades till möte med handläggare
där den 2002-05-28.
AA gick inte till detta möte utan ringde i stället samma dag till handläggaren vid
AME, och framförde att hon inte var intresserad av kontakt eftersom hon inte
omgående kunde erbjudas ett ”riktigt arbete”.
Samma dag, 2002-05-28, ansökte AA om socialbidrag för juni via fax. Eftersom
ansökan inkom sent i månaden, behandlades den omgående av ansvarig
ekonomihandläggare, för att pengarna skulle nå AA före månadsskiftet. Utifrån den
information som gavs till AA 2002-05-07 angående rätten till bistånd vid remiss till
AME, utgick handläggaren från att AA under dagen skulle besöka AME. I
socialtjänstens datasystem gjordes en ekonomisk beräkning som låg till grund för
beslut om bistånd (– – –). Beslutet registrerades liksom en utbetalning till AA:s
konto.
När handläggaren vid AME senare under dagen meddelade att AA inte kom till
mötet stoppades utbetalningen av det aktuella beloppet, eftersom AA inte uppfyllde
de krav som tydligt uttalats för att hon skulle ha rätt till bistånd. Genom att utebli
från mötet, gick hon också miste om möjlighet till en tre månaders anställning som
ekonomiassistent.
                                                                          Dnr 635-2003       Sid 3 (5)




      AA saknar telefon, och kan inte nås via fax, varför ett brev skickades till henne
      2002-05-28 med information om att betalningen stoppats och varför, samt att
      pengarna skulle skickas senare, om hon besökte AME 2002-06-10 då ny tid bokats.
      Se bilaga 1.
      AA fick senare ytterligare information om motiveringen till ställningstagandet, men
      godtog inte detta, hon krävde att få pengar omgående. Eftersom hon, utifrån då
      rådande omständigheter, inte ansågs ha rätt till ekonomiskt bistånd, beslutades 2002-
      06-05 att avslå ansökan om ekonomiskt bistånd för juni, och beslutet skickades till
      AA samma dag. Hon överklagade beslutet, som prövades i länsrätten, där också
      muntlig förhandling hölls på AA:s begäran. Länsrätten biföll inte besvären, se bilaga
      2. Kammarrätten i Stockholm beslutade 2003-01-10 att inte meddela
      prövningstillstånd.
      Enligt förvaltningslagens bestämmelser får ett gynnande beslut ändras endast i vissa
      undantagsfall, bl.a. om förbehåll finns i själva beslutet (Hellners och Malmqvist Nya
      förvaltningslagen s. 336–337). Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden anser att
      detta undantag är tillämpligt i det aktuella fallet, med hänsyn till att det fanns ett
      klart uttalat förbehåll för rätten till socialbidrag, dvs. krav på att medverka i AME:s
      utredning, vilket AA tydligt informerats om 2002-05-07.
      Enligt nämndens mening var det inte rimligt att låta det ursprungliga beslutet från
      2002-05-28 kvarstå, när det samma dag stod klart att AA inte uppfyllde de förbehåll
      som uttalats som villkor för ett gynnande beslut, och hon dessutom med anledning
      av detta gick miste om möjlighet till egen försörjning under tre månader.
I ett beslut den 30 december 2004 anförde JO André följande.

Av utredningen framgår i huvudsak följande. AA erhöll genom ett beslut den 28
maj 2002 ekonomiskt bistånd med ett visst belopp för juni månad år 2002. I en
journalanteckning av den 28 maj 2002 antecknades följande.
      Brevansökan inkommer på fax från AA. Ansökan: ekonomiskt bistånd för juni.
      Aktuellt: ingen förändring.
      Beslut: att jämlikt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen bevilja ekonomiskt bistånd för juni
      med (– – –) kr då sökanden ej själv kan tillgodose sitt behov. Summan insättes på
      AA:s postgirokonto.
Av en annan journalanteckning daterad samma dag framgår att förvaltningen
senare under dagen, då det hade framkommit att AA inte hade kommit på ett besök
på AME den dagen, stoppade utbetalningen av det beviljade biståndet för juni
månad. Förvaltningen beslutade härefter den 5 juni 2002 att avslå AA:s ansökan
om bistånd för juni månad 2002. I det till AA ställda beslutet angavs följande.

      Din ansökan om bistånd till kompletterande försörjningsstöd för juni månad 2002
      med (– – –) kr enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen har avslagits med motivering att:
      Du trots långvarigt behov av ekonomiskt bistånd på grund av deltidsarbetslöshet,
      inte hörsammat kallelse till arbetsmarknadsåtgärd. De åtgärder vi anvisat dig till,
      skall vara ett led i processen, som skall leda till att du kommer ut i egen försörjning.
      Då större delen av normbeloppet för juni 2002 täcks av dina egna inkomster från A-
      kassa och lön, kan du inte anses bli nödlidande.
Beslutet den 5 juni 2002 innebar att AA inte längre ansågs berättigad till bistånd
för juni månad. Mot bakgrund härav får beslutet anses ha utgjort en ändring av det
tidigare beslutet. Såvitt jag har uppfattat det är detta även nämndens ståndpunkt.
                                                                     Dnr 635-2003   Sid 4 (5)




Ett s.k. gynnande förvaltningsbeslut kan inte utan vidare ändras. Beslutet sägs ha
negativ rättskraft. Enligt de principer som har utbildat sig i förvaltningsrättslig
praxis vinner ett gynnande beslut normalt negativ rättskraft senast vid den tidpunkt
när beslutet har expedierats eller på annat sätt tillkännagetts för adressaterna.

Skyldighet att expediera ett beslut föreligger endast i fall då det förekommer en
speciell författningsregel enligt vilken myndigheten är skyldig att på angivet sätt
meddela eller tillhandahålla beslutet. Bestämmelser av detta slag är emellertid
relativt sällsynta och saknas t.ex. vad gäller beslut meddelade av socialnämnd. Den
allmänna bestämmelsen i 21 § förvaltningslagen (1986:223), FL, om att en part
skall underrättas om innehållet i ett beslut utgör inte en föreskrift om att beslutet
skall expedieras. Ett beslut angående bistånd, som således inte erfordrar
expediering, får därför anses vinna negativ rättskraft genom protokollsjustering
eller då det på annat sätt erhåller sin slutliga form. Tidpunkten för när
möjligheterna att ändra ett beslut om bistånd upphör torde anknyta till tidpunkten
för när beslutet har blivit offentligt (se JO:s ämbetsberättelse 1997/98 s. 348).
Överfört på förhållandena i det nu förevarande biståndsärendet får beslutet den 28
maj 2002 att bevilja AA visst ekonomiskt bistånd för juni månad 2002 anses ha
blivit offentligt i och med att det fördes in i journalanteckningarna. Härefter har
nämnden endast under vissa särskilda förutsättningar (se nedan) kunnat ändra
beslutet.

Enligt 27 § FL skall en myndighet – om den finner att ett beslut, som den har
meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter
eller av någon annan anledning – ändra beslutet om det kan ske snabbt och enkelt
och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Beslutet den 5 juni 2002 att
avslå AA:s ansökan om bistånd för juni månad har, med hänsyn till att hon i
beslutet den 28 maj 2002 redan hade beviljats bistånd för ifrågavarande period,
varit till nackdel för AA. Nämnden har därför inte under åberopande av 27 § FL
kunnat ändra beslutet att bevilja AA bistånd för juni månad 2002.

Omprövningsskyldigheten enligt 27 § FL är en minimiregel. Stadgandet utgör
därför inte något hinder för en myndighet att ändra ett beslut enligt de i praxis
utbildade principerna om förvaltningsbeslutens rättskraft. Beslutet att bevilja AA
bistånd för juni 2002 utgjorde emellertid ett s.k. gynnande beslut. Ett sådant beslut
kan i princip inte ändras. Tre undantag gäller dock: (se härom prop. 1985/86:80 s.
39 och Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2003, s. 331).

1. Ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den
   författning som ligger till grund för beslutet. Det förtjänar att påpekas att
   myndigheter under vissa förutsättningar anses kunna förse sina beslut med
   återkallelseförbehåll även utan uttryckligt författningsstöd.

2. Återkallelse av ett gynnande beslut anses också möjlig av hänsyn till en
   hälsofara, brandfara, trafikfara eller av andra säkerhetsskäl.
                                                                    Dnr 635-2003   Sid 5 (5)




3. Återkallelse kan ske, om den enskilde har utverkat det gynnande beslutet genom
   vilseledande uppgifter.

Nämnden har i remissvaret, såvitt jag har förstått det, ansett att undantaget i
punkten 1 har varit tillämpligt i det nu aktuella fallet. Som framgått ovan innehöll
emellertid beslutet den 28 maj 2002 inte något förbehåll om att AA för att vara
berättigad till bistånd för juni månad 2002 skulle medverka i utredning vid AME.
Mot den bakgrunden hade nämnden, enligt min mening, inte möjlighet att med stöd
av detta undantag ändra beslutet den 28 maj 2002 till nackdel för AA. Den
omständigheten att AA, enligt vad nämnden har uppgett i remissvaret, vid ett möte
på förvaltningen den 7 maj 2002 skulle ha informerats om kravet på att medverka i

## Utredning

utredning vid AME för att vara berättigad till biståndet föranleder inte någon annan

## Bedömning

bedömning från min sida.

Huruvida det förelegat förutsättningar för en socialnämnd att helt eller delvis återta
ett beslut om att bevilja bistånd är en fråga som den enskilde kan få prövad av
domstol. Det är därför angeläget att det av det nya beslutet framgår att det
innefattar en ändring av ett tidigare beslut. Så var emellertid inte fallet när det
gällde beslutet den 5 juni 2002 att avslå AA:s ansökan om bistånd för juni månad.
Av det beslutet framgår inte annat än att AA:s ansökan hade avslagits på den
grunden att hon inte hade hörsammat kallelse till arbetsmarknadsåtgärd. Genom att
det inte av beslutet har gått att utläsa att det har varit fråga om en ändring av ett
tidigare meddelat beslut om att bevilja bistånd, har länsrätten vid sin prövning av
AA:s överklagande inte kunnat ta ställning till om det fanns grund för att ändra
beslutet den 28 maj 2002. Detta är självfallet djupt otillfredsställande, och
nämnden kan inte undgå kritik för att det av beslutet den 5 juni 2002 inte framgick
att det innebar en ändring av ett tidigare meddelat beslut. Eftersom beslutet den 28
maj 2002 inte kan anses upphävt genom beslutet den 5 juni 2002, såsom det
beslutet utformades, har handläggningen även fått den konsekvensen att det finns
två motstridiga beslut vad angår AA:s biståndsansökan för juni månad 2002.
