# Försäkringskassan kritiseras för att ärenden prioriterats på ett sätt som står i strid med likhets- och objektivitetsprinciperna i regeringsformen, och för att inte ha underrättat enskilda enligt 11 § förvaltningslagen

JO 2023-06-16 dnr 6358-2022

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                    Sid
                                                                          2023-06-16            6358-2022             1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan kritiseras för att ärenden prioriterats på ett sätt
                        som står i strid med likhets- och objektivitetsprinciperna i
                        regeringsformen, och för att inte ha underrättat enskilda enligt 11 §
                        förvaltningslagen om att deras ärenden kommer att bli väsentligt
                        försenade


                          Beslutet i korthet: För att uppnå målet att 80 procent av omprövningsärendena om
                          sjukpenning skulle avgöras inom sex veckor bestämde omprövningsenheten att
                          ärendena, åtminstone under sommaren 2022, inte skulle avgöras i åldersordning. I
                          stället uppmanades handläggarna att endast till hälften ta ärenden från balansen med
                          äldre ärenden och i övrigt ta ärenden från balansen med nyare ärenden.
                          Handläggarna uppmanades dessutom att under en tvåveckorsperiod endast
                          handlägga nyare ärenden.
                          JO konstaterar i beslutet att när nyare ärenden på det här sättet prioriteras på
                          bekostnad av äldre får de ärenden som redan väntat länge utan att bli avgjorda vänta
                          ännu längre, medan de ärenden som prioriteras avgörs mycket snabbt. Att utan en
                          bedömning i det enskilda fallet betrakta äldre ärenden som mer tidskrävande och
                          därför vänta med dem till förmån för nyare ärenden strider enligt JO mot likhets- och
                          objektivitetsprinciperna i regeringsformen. Detsamma gäller när en myndighet
                          prioriterar på ett sätt som går ut på att avgöra nyare ärenden enbart för att uppnå ett
                          visst verksamhetsmål. Den prioritetsordning som tillämpades hos Försäkringskassans
                          omprövningsenhet var därför inte förenlig med likhets- och objektivitetsprinciperna i
                          1 kap. 9 § regeringsformen.
                          Vidare hade handläggarna på omprövningsenheten instruerats under sommaren 2022
                          att inte skicka underrättelser om väsentlig försening enligt 11 § förvaltningslagen
                          (2017:900), FL. JO framhåller att myndigheten har gjort ett medvetet avsteg från sin
                          underrättelseskyldighet, vilket han är kritisk till.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och förde fram att
                        myndighetens omprövningsenhet prioriterar att avgöra nyinkomna ärenden
                        framför äldre ärenden. Hon uppgav även att enheten konsekvent låter bli att
                        skicka underrättelser om väsentlig försening enligt 11 § förvaltningslagen
                        (2017:900), FL, när myndigheten borde göra det. Till anmälan fogades bl.a.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                 Dnr 6358-2022      Sid 2 (6)




protokoll från Försäkringskassans nationella förmånsmöten i mars, april, maj
och juni 2022, e-post från en områdeschef i juli 2022 och e-post från en enhets-
chef i juli och augusti 2022 samt styrning för ärendeprioritering vecka 1–13 och
vecka 14–24 2022.

Utredning
JO begärde att Försäkringskassan skulle yttra sig över vad AA framfört i sin
anmälan.

Försäkringskassan lämnade ett remissvar, och AA fick tillfälle att kommentera
remissvaret.

Rättslig reglering och uttalanden om hur ärenden får prioriteras
En myndighet ska enligt 1 kap. 9 § regeringsformen i sin verksamhet beakta
allas likhet inför lagen (likhetsprincipen) samt vara saklig och opartisk
(objektivitetsprincipen). Av bestämmelsen följer att lika fall ska behandlas lika
och att en myndighets prioriteringar mellan ärenden i samma ärendeslag måste
kunna motiveras med objektivt godtagbara skäl.

JO har tidigare uttalat att det är förenligt med dessa principer att en myndighet
t.ex. skiljer ut kompletta ansökningar där det snabbt går att konstatera att en
ansökan ska beviljas eller att handlägga ett ärende med förtur på grund av dess
brådskande natur, men däremot inte att handlägga webbansökningar före andra
likvärdiga ansökningar (se JO 2015/16 s. 326). JO framhöll i samma beslut att
det vidare är självklart att enkla och kompletta ärenden kan och ska handläggas
betydligt snabbare än ofullständiga ärenden som behöver utredas.

JO har i ett annat beslut konstaterat att även om höga balanser medför att det
behöver göras prioriteringar är det inte acceptabelt att vissa ärendekategorier
helt läggs åt sidan (se beslut den 3 mars 2008 i ärendet med dnr 861-2007). Det
är heller inte acceptabelt att prioritera enkla ärenden framför mer resurs-
krävande ärenden (se JO 2020/21 s. 252).

Försäkringskassans prioritering av ärenden
Nyare ärenden prioriterades framför äldre ärenden
Försäkringskassans verksamhetsmål för omprövningsärenden innebär att 80
procent av ärendena ska avgöras inom 42 dagar. Enligt AA:s anmälan
tillgodosågs det målet genom att handläggarna uppmanades att plocka ärenden
utifrån följande fördelning: 50 procent ärenden från balansen med äldre
sjukpenningärenden, 25 procent ärenden från balansen med nya sjukpenning-
ärenden och 25 procent ärenden från balansen med ärenden om sjukpenning till
arbetslösa. Det innebar enligt anmälan att en omprövningshandläggare den 3
augusti 2022 fick ett ärende som kom in den 21 april 2022 från balansen med
äldre ärenden, ett som kom in den 27 juni 2022 från balansen med nya ärenden
och ett som kom in den 28 juni 2022 från balansen med ärenden om
sjukpenning till arbetslösa. Hälften av de ärenden som en
                                                                  Dnr 6358-2022       Sid 3 (6)




omprövningshandläggare instruerades att handlägga hade därmed väntat utan att
bli avgjorda under betydligt kortare tid än de ärenden som hade väntat längst
tid. Av ett e-postmeddelande från en enhetschef den 3 augusti 2022 framgick
vidare att omprövningsenheten uppmanades att under de följande två veckorna
arbeta enbart med nyare ärenden och ärenden om sjukpenning till arbetslösa.

Försäkringskassan framhöll i sitt remissvar till JO att myndigheten hade
prioriterat att ompröva beslut om sjukpenning eftersom sjukpenning ofta utgör
en enskilds hela inkomst. Försäkringskassan utgick från att den bestämda
prioritetsordningen skulle leda till att fler personer fick sina beslut inom rimlig
tid och att väntetiden skulle ha blivit betydligt längre om ärendena hade prövats
i åldersordning. Vid denna bedömning utgick myndigheten från att det generellt
sett krävs mer resurser för att avgöra redan försenade ärenden jämfört med dem
som nyligen kommit in.

När det uppstod höga ärendebalanser ansåg Försäkringskassan det vidare som
mest effektivt att se till att mängden försenade ärenden inte ökade, och därför
arbetade omprövningshandläggarna parallellt med både nyare och äldre
ärenden. Detta resulterade i att de ärenden som redan hade legat oavgjorda en
längre tid än vad som betraktas som en normal handläggningstid blev ännu
äldre. I sitt remissvar gjorde Försäkringskassan bedömningen att det inte går att
ha synsättet att samtliga ärenden blir mer resurskrävande i takt med att de blir
äldre, även om det i enskilda fall kan vara så, t.ex. om det kommer in ytterligare
handlingar som kräver granskning och åtgärder eller kontakter med den
enskilde.

Min bedömning av Försäkringskassans prioritetsordning
Jag har inget att invända mot att myndigheten handlägger enstaka nyare ärenden
parallellt med de äldre om det finns objektivt godtagbara skäl för det. Det är
tvärtom lämpligt att vissa handläggningsåtgärder såsom att begära in en
nödvändig komplettering i ett nyare ärende vidtas parallellt med att äldre
ärenden avgörs. Det är också godtagbart att hantera ärenden som ska avvisas
eller skrivas av framför ärenden där rätten till en förmån ska bedömas. När
ärenden inom samma förmånsslag är klara att avgöras i sak finns det emellertid
sällan skäl att avgöra dem annat än i åldersordning. Sådana skäl kan dock finnas
om ärendet har förturskaraktär eller den fråga som ska prövas förfaller inom en
viss tid. Det är naturligtvis också acceptabelt att handläggningstiden varierar
beroende på ärendets omfattning och karaktär.

Metoden att generellt prioritera nyare ärenden på bekostnad av äldre innebär att
de ärenden som redan väntat länge utan att bli avgjorda får vänta ännu längre,
medan de ärenden som prioriteras avgörs mycket snabbt. En sådan ordning är i
regel inte acceptabel. Att kategoriskt och utan en bedömning i det enskilda fallet
betrakta äldre ärenden som mer tidskrävande och därför vänta med dem till
förmån för nyare ärenden strider mot likhets- och objektivitetsprinciperna i
regeringsformen och kan därför inte accepteras. Detsamma gäller när en
                                                                  Dnr 6358-2022       Sid 4 (6)




myndighet prioriterar på ett sätt som går ut på att avgöra nyare ärenden enbart
för att uppnå sådana verksamhetsmål som ställer krav på en viss längsta
handläggningstid.

Den prioritetsordning som tillämpades hos Försäkringskassans omprövnings-
enhet under åtminstone sommaren 2022 var enligt min mening inte förenlig
med likhets- och objektivitetsprinciperna i 1 kap. 9 § regeringsformen. Som
Försäkringskassan själv insett har den valda ordningen medfört att vissa
ärenden handlagts under längre tid än nödvändigt och att de enskildas
rättssäkerhet därför har eftersatts, bl.a. genom att deras möjlighet att begära
domstolsprövning har försenats. Försäkringskassan ska mot den bakgrunden
kritiseras för att vissa nyinkomna omprövningsärenden prioriterats framför
äldre ärenden.

Det framgår av Försäkringskassans remissvar att det fortsättningsvis är
omprövningsenhetens avsikt att fördela ärendena till handläggarna inom tre
veckor. En handläggare ska då göra en individuell behovsbedömning av ett
ärende och därefter driva det till beslut. På det sättet kommer brådskande frågor
i de ärenden som ännu inte har fördelats inte längre att hanteras av en
postansvarig omprövningshandläggare. Jag ser positivt på att ärendena nu
fördelas till en ansvarig handläggare i ett tidigare skede. Den nya ordningen får
emellertid inte leda till att det dröjer tre veckor eller mer innan brådskande
åtgärder vidtas, utan det är viktigt att någon är ansvarig för ärendet omedelbart
efter att det kommit in till Försäkringskassan (jfr mina uttalanden i protokollet
efter inspektionen den 6–8 november 2018 i dnr 6840-2018).

Rättslig reglering av skyldigheten att underrätta enskilda vid
väsentlig försening
Ett ärende ska enligt 9 § första stycket FL handläggas så enkelt, snabbt och
kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.

Enligt 11 § FL ska en myndighet som bedömer att avgörandet i ett ärende som
har inletts av en enskild part kommer att bli väsentligt försenat underrätta parten
om detta. I en sådan underrättelse ska myndigheten redovisa anledningen till
förseningen.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2016/17:180 s. 110 f.) framgår bl.a. att
regeringen anser det angeläget och i linje med bestämmelserna om god
förvaltning att den enskilde får vetskap om vad som händer i hans eller hennes
ärende och att enskilda därför ska underrättas om handläggningen väsentligen
fördröjs. Myndigheterna behöver dock inte lämna besked om varje inträffad
försening i handläggningen. I förarbetena anges att tillämpningsområdet för
11 § FL bör begränsas till att avse helt klara fall. Om myndigheten angett en
normaltid för ärendetypen bör denna tid i och för sig kunna tjäna som en
utgångspunkt för bedömningen. Men bedömningen behöver inte helt och hållet
vara knuten till en normal handläggningstid för den aktuella ärendetypen. Vid
                                                                    Dnr 6358-2022       Sid 5 (6)




bedömningen bör myndigheten även kunna ta hänsyn till omständigheter som är
hänförliga till det konkreta fallet, t.ex. att parten redan i sin ansökan presenterat
ett gediget material eller tvärtom att parten har lämnat in en mycket bristfällig
ansökan. I viss utsträckning bör bedömningen i ett visst fall också kunna
relateras till den betydelse som ett snabbt avgörande normalt kan få för den
enskilde, t.ex. om den fråga som prövas är av direkt och påtaglig betydelse för
den enskildes personliga eller ekonomiska ställning. (Se prop. 2016/17:180
s. 111.)

JO har tidigare kritiserat Försäkringskassan för bristande underrättelser om att
avgörandena i olika ärenden väsentligt försenats. I mitt beslut den 27 oktober
2020 (i ärendet med dnr 221-2019) påtalade jag t.ex. att en underrättelse om
väsentlig försening ska lämnas när handläggningstiden markant kommer att
överstiga den förväntade handläggningstiden och detta främst beror på att
myndighetens handläggning varit passiv en länge period. Jag har nyligen
förtydligat detta i mitt beslut den 31 maj 2023 (i ärendet med dnr 6473-2021),
där jag uttalade att en myndighet måste underrätta den enskilde så snart den
bedömer att handläggningstiden kommer att bli markant längre än vad som är
rimligt och godtagbart.

Orsaken till att en försening har uppstått saknar betydelse för underrättelse-
skyldigheten. Det kan t.ex. vara svårt att få in underlag från vården eller en
arbetsgivare. I många fall beror dock förseningen på förhållanden hos den
handläggande myndigheten, t.ex. arbetsanhopning. Att myndigheten under lång
tid helt avstått från att vidta åtgärder i ett ärende bör enligt förarbetena vara en
indikation på att avgörandet i ärendet fördröjts i onödan (se prop. 2016/17:180
s. 124). Oavsett vad förseningen beror på ska anledningen till den framgå av
underrättelsen.

Försäkringskassans underrättelser om väsentlig försening
Av Försäkringskassans allmänna råd (FKAR 2010:7) om omprövning och
ändring framgår att ett beslut bör omprövas inom sex veckor från det att en
omprövning begärts, om inte särskilda skäl motiverar annat. Detsamma anges i
Försäkringskassans vägledning 2001:7 Omprövning och överklagande av
Försäkringskassans beslut (version 17) s. 32.

Försäkringskassan har i sitt remissvar uppgett att myndigheten den 27 juni 2018
beslutade att ett omprövningsärende som handlagts under mer än 72 dagar ska
anses vara väsentligt försenat. Enligt myndighetens arbetsmodell ska
handläggaren på den 54:e dagen i handläggningen bedöma om det är möjligt att
meddela beslut inom 72 dagar, och annars skicka en underrättelse enligt 11 §
FL till den enskilde. Rutinen har setts över, och sedan den 11 oktober 2022 får
den enskilde alltid en sådan underrättelse när ett omprövningsärende riskerar att
bli väsentligt försenat. Underrättelsen skickas i så fall ut sex veckor efter att
begäran om omprövning kommit in.
                                                                 Dnr 6358-2022       Sid 6 (6)




Av Försäkringskassans remissvar framgår vidare att myndigheten under hösten
2021 noterade att det i omprövningsverksamheten hade uppstått förseningar i
handläggningen av vissa ärendetyper. Myndigheten valde då att i fråga om fem
förmånsslag skicka ut allmänt hållna informationsbrev om att handläggningen
var försenad. Informationen innehöll ingen uppgift om orsaken till förseningen i
det enskilda ärendet. När det däremot gällde ärendena om sjukpenning skickade
Försäkringskassan inte ut någon information alls om att de skulle komma att
försenas. Handläggarna skulle i stället prioritera att avgöra dessa ärenden så att
besluten inte skulle komma att bli väsentligt försenade.

Av bilagorna till AA:s anmälan framgår bl.a. att det vid ett internt möte på
Försäkringskassan den 22 mars 2022 tagits upp att det krävdes beslut av en
verksamhetsområdeschef innan en underrättelse om väsentlig försening fick
skickas ut och att en enhetschef vid ett möte den 14 juni 2022 hade meddelat att
underrättelser om väsentlig försening inte skulle skickas ut under sommaren
eftersom det saknades resurser för det.

Försäkringskassan har i sitt remissvar bekräftat att handläggarna på
omprövningsenheten under sommaren 2022 hade informerats om att de inte
skulle skicka ut underrättelser om väsentlig försening enligt 11 § FL och att det
gällde samtliga ärendetyper.

Försäkringskassan har medvetet underlåtit att underrätta enskilda
enligt 11 § FL
Enligt 11 § FL ska Försäkringskassan på eget initiativ underrätta en enskild när
myndigheten bedömer att avgörandet i hans eller hennes ärende kommer att bli
väsentligt försenat. JO har tidigare uttalat att denna underrättelseskyldighet
gäller i förhållande till varje enskild part och att anledningen i det särskilda
fallet till förseningen då ska anges (se JO 2020/21 s. 252 och JO 2021/22
s. 340).

Försäkringskassans omprövningsenhet har i vissa fall inte underrättat enskilda
om att avgörandena i deras ärenden om omprövning av beslut om sjukpenning
kommer att bli väsentligt försenade. Det framgår av utredningen att
myndigheten varit skyldig att göra det enligt 11 § FL men att den gjort ett
medvetet avsteg från sin underrättelseskyldighet. Det som myndigheten har
anfört som skäl för denna underlåtenhet kan inte accepteras. Försäkringskassan
ska därför kritiseras.

Ärendet avslutas.
