# Socialnämnden i Ovanåkers kommun får kritik för att inom ramen för en utredning om försörjningsstöd ha genomfört ett hembesök i ett hus där den biståndssökande och en kvinna bodde, utan att ha hämtat in kvinnans samtycke till åtgärden

JO 2021-06-21 dnr 6367-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2021-06-21              6367-2019              1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Socialnämnden i Ovanåkers kommun får kritik för att inom ramen för
                        en utredning om försörjningsstöd ha genomfört ett hembesök i ett
                        hus där den biståndssökande och en kvinna bodde, utan att ha
                        hämtat in kvinnans samtycke till åtgärden


                          Beslutet i korthet: Inom ramen för en utredning om en mans rätt till försörjningsstöd
                          genomförde nämnden ett hembesök i ett hus där både han och en kvinna bodde.
                          Syftet med hembesöket var att utreda om mannen och kvinnan var sambor. De hade
                          båda inom ramen för den aktuella utredningen lämnat uppgifter om att mannen var
                          inneboende hos kvinnan och att hon ensam förfogade över vissa utrymmen i huset.
                          Innan hembesöket genomfördes kontaktade en handläggare mannen som samtyckte
                          till ett hembesök. Nämnden tog inte någon kontakt med kvinnan gällande den saken.
                          Vid hembesöket gick handläggarna runt i huset och även in i de rum som pekats ut
                          som kvinnans egna.
                          Var och en är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) skyddad mot intrång i sin bostad
                          från det allmänna. För att socialtjänsten ska ha rätt att gå in i en enskilds bostad krävs
                          att han eller hon har samtyckt till detta. JO har i flera tidigare beslut konstaterat att
                          nämnden i vissa fall kan ha ett befogat intresse av att inom ramen för en utredning om
                          försörjningsstöd få göra ett hembesök i den enskildes bostad för att kunna bilda sig en
                          uppfattning om hjälpbehov och i vad mån den enskilde har rätt till bistånd.
                          I beslutet framhåller JO att nämnden måste överväga om en utredningsåtgärd kan
                          komma att påverka utomstående personer i något avseende och kanske till och med
                          kränka deras grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Nämnden måste se till att den
                          varken kränker den biståndssökandes eller någon utomståendes rätt till skydd mot
                          intrång i sin bostad när den genomför ett hembesök inom ramen för en utredning.
                          Enligt JO borde handläggarna, eftersom annat inte var klarlagt vid tidpunkten för
                          hembesöket, ha utgått från att kvinnan ensam förfogade över vissa rum i huset. Då
                          krävdes ett samtycke från hennes sida för att handläggarna skulle ha rätt att gå in där.
                          Nämnden får kritik för att handläggarna inte hämtade in ett samtycke från kvinnan
                          innan de gick in i de rum som pekats ut som hennes egna.

## Bakgrund

AA ansökte om försörjningsstöd för september 2019 hos Socialnämnden i
                        Ovanåkers kommun. Vid tidpunkten för ansökan bodde han i ett hus som BB
                        ägde. Även BB bodde i huset. Den 29 augusti 2019 gjorde två handläggare ett
                        hembesök hos AA inom ramen för utredningen om försörjningsstöd.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                            Dnr 6367-2019        Sid 2 (6)




Anmälan
I en anmälan till JO klagade BB på socialtjänsten i Ovanåkers kommun.

BB uppgav bl.a. följande: AA hyrde två rum i hennes hus. De delade på vissa
gemensamma utrymmen. För att komma till husets toalett behövde man gå
genom hennes sovrum, vilket AA hade fått tillåtelse att göra. Vid hembesöket
gick handläggarna in i hennes sovrum och in på hennes kontor. Hon hade inte
samtyckt till detta. Handläggarnas agerande stod därför i strid med 2 kap. 6 §
regeringsformen (RF) och artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Till anmälan fogade BB bl.a. en journalanteckning från ett telefonsamtal mellan
henne och en handläggare den 28 augusti 2019.

Utredning
JO begärde att Socialnämnden i Ovanåkers kommun skulle yttra sig över det
BB hade anfört i sin anmälan om att nämnden endast hämtat in samtycke från
AA och inte från BB själv innan hembesöket gjordes i bostaden. Nämnden
skulle också redogöra för hur förfarandet stod i överensstämmelse med 2 kap.
6 § RF.

Nämnden anförde i ett remissvar bl.a. följande:

      Socialtjänsten i Ovanåker har gjort hembesök hos en klient 190829. Hembesöket
      var planerat och överenskommet med klienten som inte motsatte sig besöket.
      Hembesöket planerades och utfördes som en del i utredning om huruvida klienten och
      BB är sambos, vilket socialtjänsten fått information om.
      Denna klient är den inneboende som BB tar upp i sin anmälan. Inget specifikt
      samtycke har inhämtats från fastighetsägaren BB. Vid hembesök brukar
      socialtjänsten inte inhämta samtycke från fastighetsägare, vare sig för personer
      som bor i lägenhet eller är inneboende. Den inneboende förutsätts ha rätten att
      förfoga över små utrymmen på så vis att denne kan ta hem besökare. Om så inte är
      fallet förutsätts den inneboende informera om detta och därmed inte ta emot besök.
      Socialtjänsten gör inte oanmälda hembesök, eller hembesök där klienten
      motsätter sig besöket av något skäl.
      Vid besöket visade klienten runt i huset. Han visar ”sina” utrymmen samt
      gemensamma utrymmen, då han uppger att huset till största del används av honom och
      BB gemensamt. För att nå husets enda toalett måste man gå igenom BB:s
      sovrum. BB uppger i sin anmälan att hon lämnat godkännande till klienten att gå
      igenom hennes sovrum men att hennes kontor är helt förbjudet att gå in i.
      Socialtjänsten får ingen information om detta förbud från klienten vid besöket.
      Socialtjänsten har inte haft för avsikt att göra något intrång i BB:s eventuella privata
      delar av hemmet och har endast undersökt de delar som den inneboende haft tillgång
      till och visat upp.
Till remissvaret fogade nämnden bl.a. vissa journalanteckningar i AA:s ärende.

BB kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande: AA ville vara till lags
vid hembesöket och visade därför upp de utrymmen som handläggarna krävde
att få se. Enligt AA hade handläggarna gått in i hennes rum innan han haft
möjlighet att säga ifrån.
                                                                    Dnr 6367-2019       Sid 3 (6)




JO tog del av Förvaltningsrätten i Faluns dom den 26 februari 2020 i mål nr
4416-19 och 4569-19.

Rättslig reglering m.m.
Handläggningen av ett ärende om försörjningsstöd
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjnings-
stöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453],
SoL).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning när någon har ansökt om
bistånd (se 11 kap. 1 § SoL). Syftet med en sådan utredning är att klarlägga
vilka behov som den enskilde har och om han eller hon kan få behovet
tillgodosett på annat sätt än genom bistånd från socialnämnden. Socialnämnden
ansvarar för att utredningen ges en sådan omfattning att ett materiellt riktigt
beslut kan fattas.

Socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människors
självbestämmande och integritet (1 kap. 1 § SoL). Utgångspunkten är att en
utredning om rätt till bistånd genomförs tillsammans med den enskilde (3 kap.
5 § SoL). Nämnden får alltså inte vidta utredningsåtgärder utan den enskildes
samtycke. För att nämnden i en utredning om rätt till försörjningsstöd ska kunna
hämta in uppgifter från någon annan än den enskilde, t.ex. från anhöriga, krävs
att han eller hon samtycker till detta.

JO har i flera tidigare beslut behandlat frågan om att genomföra hembesök hos
en enskild inom ramen för en utredning om rätt till försörjningsstöd. JO har då
uttalat bl.a. att nämnden i vissa fall kan ha ett befogat intresse av att få göra ett
hembesök i den enskildes bostad för att kunna bilda sig en uppfattning om
hjälpbehov och i vad mån den enskilde har rätt till bistånd. Det kan t.ex. vara
svårt för beslutsfattaren att avgöra om den biståndssökande är sammanboende
med någon annan. Den enskilde kan också sakna möjlighet att ta fram egentlig
bevisning, som stöder de uppgifter han eller hon lämnat om sina förhållanden
och sitt stödbehov. Ett verksamt sätt att få klarhet i fråga om de faktiska
förhållandena kan uppenbarligen vara att tjänstemän vid socialnämndens
förvaltning gör iakttagelser i samband med ett hembesök. Hembesök är dock ett
utredningsmedel som inte får tillgripas utan vidare och som måste hanteras med
stor försiktighet. Det kan aldrig bli fråga om att socialnämnden mot den
enskildes vilja bereder sig tillträde till dennes bostad. (Se t.ex. JO 2011/12 s.
392, JO 2013/14 s. 387 och JO 2019/20 s. 473.)

Regeringsformens bestämmelser m.m.
Var och en är skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång från det
allmännas sida (2 kap. 6 § RF). Socialtjänsten utgör en del av det allmänna och
omfattas således av bestämmelsen. Med husrannsakan avses varje undersökning
                                                                    Dnr 6367-2019       Sid 4 (6)




av hus, rum eller slutet förvaringsställe som görs av en myndighet, oavsett
syftet med undersökningen (prop. 1973:90 s. 246).

Skyddet mot intrång i 2 kap. 6 § RF får endast begränsas genom lag (2 kap. 20 §
RF). Det finns inte någon bestämmelse som ger en socialnämnd rätt att gå in i
en enskilds bostad.

Grundlagsskyddet gäller dock endast påtvingade ingrepp (prop. 2005/06:29 s.
25 f.). Det innebär att en socialnämnd kan göra ett hembesök hos den enskilde i
en utredning om rätten till bistånd om han eller hon samtycker till detta. JO har i
flera tidigare beslut understrukit att ett sådant samtycke från den enskilde måste
vara reellt (se t.ex. JO 2013/14 s. 392). Det får alltså inte vara fråga om att den
enskilde samtycker till ett hembesök för att han eller hon känner sig tvungen att
göra det.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en har rätt till respekt för sitt
privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet
får inte ingripa i den rättigheten annat än med stöd av lag och om det i ett
demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa särskilt angivna
intressen, exempelvis till skydd för hälsa.

Bedömning
JO:s granskning
BB har klagat på socialtjänstens handläggning i flera avseenden. Jag har inriktat
min granskning på hembesöket den 29 augusti 2019.

Omständigheterna i ärendet
Den 21 augusti 2019 informerade en handläggare AA om att socialtjänsten hade
fått uppgift om att han var sambo med BB. Den 26 augusti kontaktade AA
handläggaren och meddelade att han inte var sambo med BB. Han uppgav också
bl.a. att BB bodde i ett rum i huset och att han bodde i ett annat rum samt att de
delade på vissa gemensamma utrymmen.

Den 28 augusti 2019 informerade handläggaren AA om att nämnden behövde
utreda hans boendesituation eftersom det fanns indikationer på att han var
sambo med BB. Handläggaren antecknade bl.a. följande i AA:s journal:

      UT frågar om vi kan göra ett hembesök, vilket går bra, och säger att någon
      kommer 190829 efter lunch.
      UT frågar också om det är ok att vi pratar med hyresvärden ang. detta. AA säger
      att det är ok.
Handläggaren ringde till BB samma dag. Vid samtalet uppgav BB bl.a. att hon
hade ett eget sovrum och ett kontor i huset och att AA och hans son hade egna
sovrum. Vid samtalet berördes inte frågan om hembesök.
                                                                  Dnr 6367-2019      Sid 5 (6)




Den 29 augusti 2019 gjorde handläggarna ett hembesök i huset. BB var inte
hemma vid tidpunkten.

Nämnden avslog AA:s ansökan om försörjningsstöd den 4 september 2019. I
beslutet gjorde nämnden bedömningen att det inte var sannolikt att AA var att
betrakta som inneboende utan att han och BB antogs leva under samboliknande
förhållanden.

Hembesöket
Nämnden ska se till att ett biståndsärende blir utrett i den omfattning som dess
beskaffenhet kräver (jfr 23 § förvaltningslagen [2017:900]). JO har i tidigare
beslut framhållit vikten av att nämnden när den genomför en utredning om
bistånd kontinuerligt väger det intrång i den personliga integriteten som
utredningen medför mot de intressen som myndigheten ska tillgodose. I detta
ligger att nämnden alltså inte ska vidta mer ingripande utredningsåtgärder än
nödvändigt. Det finns i det sammanhanget anledning att påpeka att ett
hembesök otvivelaktigt utgör ett intrång i den biståndssökandes integritet (se JO
2013/14 s. 387). Försiktighet är således påkallad när nämnden överväger att
göra ett hembesök hos en enskild inom ramen för en utredning om rätt till
bistånd.

Socialtjänsten ska vid sin verksamhet agera med respekt för enskildas integritet.
Enligt min mening måste nämnden också överväga om en utredningsåtgärd kan
komma att påverka utomstående personer i något avseende och kanske till och
med kränka deras grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Som jag nämnt är var
och en skyddad mot intrång i sin bostad. Nämnden måste se till att den varken
kränker den biståndssökandes eller någon utomståendes rätt till skydd mot ett
sådant intrång när den genomför ett hembesök inom ramen för en utredning.

Det innebär att när frågan om att genomföra ett hembesök uppkommer måste
nämnden i varje enskilt fall säkerställa att dess personal inte agerar på ett sätt
som står i strid med bestämmelsen i 2 kap. 6 § RF och artikel 8 i Europa-
konventionen. Bestämmelserna aktualiseras i förhållande till den eller de som
bor i den bostad som nämnden vill besöka. Som jag redan påpekat krävs det ett
samtycke från den enskilde för att nämnden ska kunna gå in i hans eller hennes
bostad.

Om en biståndssökande uppger att han eller hon bor ensam i en bostad där
nämnden vill göra ett hembesök måste nämnden enligt min mening normalt sett
kunna förlita sig på den uppgiften – detta givetvis under förutsättning att det
inte kommer fram uppgifter som talar för att det bor någon ytterligare person
där. I ett sådant fall bör nämnden ta upp saken med den enskilde och försöka
reda ut hur det förhåller sig, för att inte vid ett besök i bostaden riskera att
kränka någon annans rätt till skydd mot intrång i sin bostad.

I detta fall var det ostridigt att både BB och AA bodde i huset vid tidpunkten för
hembesöket. Enligt BB och AA var han inneboende och hade ett eget sovrum i
                                                                Dnr 6367-2019      Sid 6 (6)




huset medan BB ensam förfogade över ett sovrum och ett kontor. Såvitt kommit
fram var syftet med nämndens hembesök att utreda om AA var inneboende hos
BB eller om de var sambor.

Att AA kunde samtycka till att handläggarna gick in i rum som han förfogade
över är självklart. Jag har således inte något att invända mot att handläggarna
vid hembesöket gick in i det sovrum som AA pekade ut som sitt. Av
utredningen framgår emellertid att handläggarna även gick runt i övriga delar av
huset och in i det sovrum och det kontor som enligt både AA och BB var
hennes. Enligt min mening borde handläggarna, eftersom annat inte var klarlagt
vid tidpunkten för hembesöket, ha utgått från att BB ensam förfogade över
dessa delar. En förutsättning för att handläggarna skulle har rätt att gå in i
rummen var då att BB samtyckte till åtgärden. Under rådande förhållanden
kunde AA inte heller samtycka till detta för BB:s räkning.

Som jag nämnt krävs den enskildes samtycke för att nämnden ska kunna
kontakta någon utomstående inom ramen för ett ärende om försörjningsstöd.
Nämnden kunde således inte utan vidare kontakta BB gällande ett hembesök
som skulle företas inom ramen för AA:s utredning. En sådan kontakt förutsatte
att AA hade godkänt den.

Av journalanteckningen från samtalet mellan handläggaren och AA den
28 augusti 2019 framgår att han samtyckte till att hon pratade med BB. Journal-
anteckningen borde enligt min mening ha varit tydligare till sin utformning i
fråga om vad samtycket avsåg. Det ligger dock nära till hands att uppfatta
anteckningen som att AA samtyckte till att handläggaren kontaktade BB
angående ett hembesök. Av dokumentationen framgår att handläggaren ringde
till BB samma dag. Såvitt kommit fram berördes inte frågan om hembesök vid
samtalet.

Enligt min mening har nämndens hantering brustit genom att handläggarna inte
inhämtade ett samtycke från BB innan de gick in i de rum i huset som pekats ut
som hennes egna. Jag vill i sammanhanget särskilt framhålla att BB inte var
föremål för någon utredning från nämndens sida. Det är som sagt av största vikt
att socialtjänsten agerar på ett sätt som inte riskerar att kränka utomståendes
rättigheter. Nämnden förtjänar kritik för handläggarnas agerande vid
hembesöket.

Övrigt
Det som BB har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
