# Kritik mot Kriminalvården för att ha använt myndighetens säkerhetsenheter till anstaltsplacering av intagna som inte omfattas av 2 kap. 4 § fängelselagen

JO 2016-05-23 dnr 6384-2014

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2016-05-23              6384-2014             1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården för att ha använt myndighetens
                        säkerhetsenheter till anstaltsplacering av intagna som inte omfattas
                        av 2 kap. 4 § fängelselagen


                          Beslutet i korthet: Enligt 2 kap. 1 § fängelselagen får en intagen inte placeras så att
                          han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är
                          nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Kriminalvår-
                          dens säkerhetsenhet i anstalten Saltvik har sedan några år delvis använts för place-
                          ring av intagna som av olika skäl är i behov av skydd. I beslutet uttalar chefsJO kritik
                          mot Kriminalvården för dessa placeringar med hänvisning till att anstaltsvistelsen för
                          berörda intagna blir mer ingripande än nödvändigt.


                        1 Bakgrund
                        Sedan 2011 har Kriminalvården tre s.k. säkerhetsenheter i anstalterna Hall,
                        Kumla och Saltvik, med totalt 72 platser. Placering på dessa säkerhetsenheter
                        sker med stöd av 2 kap. 4 § fängelselagen (2010:610), och enheterna är utfor-
                        made för att förhindra bl.a. att de intagna rymmer eller fritas.

                        Under 2014 uppmärksammade jag att Kriminalvården hade inrättat andra typer
                        av platser på säkerhetsenheten i anstalten Saltvik och att det där placerades in-
                        tagna som av olika skäl är i behov av skydd. Uppgifter gjorde gällande att det
                        var fråga om en försöksverksamhet och att denna hade utvärderats. Jag beslu-
                        tade i november 2014 att – inom ramen för ett särskilt upplagt initiativärende –
                        utreda frågan om Kriminalvårdens användning av säkerhetsenheterna.

                        2 Utredning
                        Inledningsvis hämtades vissa handlingar och statistikuppgifter in. Därefter ge-
                        nomfördes den 12 mars 2015 en inspektion av säkerhetsenheten i anstalten
                        Saltvik. Efter inspektionen kom Kriminalvården även in med den tidigare om-
                        nämnda utvärderingen. Slutligen upprättades en promemoria med ett antal frå-
                        geställningar som översändes till Kriminalvården för yttrande.

                        3 Kriminalvårdens remissvar
                        I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom anstalts- och
                        häktesdirektören AA, bl.a. följande:



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 6384-2014         Sid 2 (10)




Kriminalvårdens redogörelse
Uppgifter har hämtats in från huvudkontorets avdelningar för frivård, säkerhet
och anstalt och häkte samt region Nord. Vid huvudkontoret har enheten för ut-
veckling av verksamhetsinnehåll i anstalt och häkte samt placeringssektionen ytt-
rat sig särskilt. Sammanfattningsvis har följande kommit fram.

1. Vilka likheter och skillnader som finns mellan skyddsplatser på säker hetsenhet
och övriga platser inom Kriminalvården där intagna med skyddsbehov placeras.
Platstypen skyddsplats finns endast på skyddsavdelning. Enligt platsbeslut av
den 1 januari 2016 finns 18 stycken skyddsplatser fördelade på tre avdelningar,
samtliga på anstalten Saltvik. För klienter som inte har ett så omfattande skydds-
behov att placering på skyddsplats krävs kan platstypen ro-platser användas. En-
ligt nyss nämnda platsbeslut finns det totalt 67 ro-platser fördelade på tre anstalt-
er i klass 1 och 2. Gemensamt för dessa två platstyper är att de är avgränsade
från resterande delar av anstalten och att de intagna, i olika hög utsträckning, är
skilda från övriga intagna. Såvitt avser personalresurser är personaltätheten
högre på skyddsavdelningarna än på andra avdelningar där intagna med skydds-
behov placeras.
Placering av en intagen som i och för sig har ett skyddsbehov kan också ske på
annan platstyp, förutsatt att skyddsbehovet kan tillgodoses. Vanligen blir det då
fråga om placering på en anstalt eller avdelning med ett begränsat antal platser,
vilket medför möjlighet att begränsa kontakt med ett större antal medintagna.

2. Vilken kategori av intagna som placeras på skyddsplats på säkerhets enhet, och
om det, i likhet med placering på säkerhetsavdelning, finns några särskilda förut-
sättningar som ska vara uppfyllda för att en placering på skyddsplats ska komma i
fråga. Hur placeringsbeslutet förhåller sig till bedömningen av vilken säkerhets-
klass som en intagen ska vara placerad i.
För placering på skyddsplats krävs att den intagne är dömd för allvarlig brottslig-
het samt att han har ett särskilt högt skyddsbehov som inte kan tillgodoses på an-
nan anstalt. Intagna som kan vara aktuella för placering på skyddsplats är exem-
pelvis bevispersoner, källor, informatörer, avhoppare från kriminella gäng eller
nätverk, intagna som är utsatta för hot av allvarligt slag, intagna med mycket
långtgående konflikter med medintagna, intagna med tidigare anställning inom
rättsväsendet och internationella skyddspersoner. Även typen av brott den intag-
ne är dömd för kan medföra ett skyddsbehov.
Kriminalvården förhåller sig till placeringsbestämmelserna i fängelselagen (FäL)
och fängelseförordningen (FäF). Ett beslut om placering på skyddsavdelning
grundar sig på en helhetsbedömning i det enskilda fallet, varvid en sammantagen

## Bedömning

bedömning avseende skyddsbehov, övriga behov samt risker görs. Är vid den
bedömningen en placering på anstalt med lägre säkerhetsklass möjligt, väljs, i
enlighet med gällande reglering, en sådan.

3. Vilka skillnader som finns mellan en säkerhetsa vdelning och en skyddsavdel-
ning på säkerhetsenhet i fråga om den statiska och den dynamiska s äkerheten.
Den fysiska säkerhetsmiljön på en skyddsavdelning är i stort densamma som på
en säkerhetsavdelning eftersom lokalerna är utformade på samma sätt. Såväl
skyddsavdelningarna som säkerhetsavdelningarna har sex platser per avdelning.
Kompetensen i personalstyrkan är densamma då personalgruppen bemannar så-
väl säkerhetsavdelningen som skyddsavdelningarna.
På säkerhetsavdelningarna medför de personrelaterade riskerna kring de intagna
och skälen för placering där att det krävs höga säkerhetsarrangemang. På skydds-
avdelning är skyddsbehovet det primära och riskerna kopplade till de intagna
ofta lägre. Intagna på skyddsavdelning kan därför ofta tillåtas ha lättnader inom
skalskyddet eftersom vad de behöver skyddas från är andra intagna eller hot och
angrepp från utsidan. På skyddsavdelning finns exempelvis till viss del annan
köksutrustning än på säkerhetsavdelning. Intagna på skyddsavdelning kan vidare
                                                                            Dnr 6384-2014       Sid 3 (10)




         ha arbetsuppgifter med annan inriktning än intagna på säkerhetsavdelning, bl.a.
         därför att vissa verktyg som inte tillåts på säkerhetsavdelning kan användas på
         skyddsavdelning. Detsamma gäller fritidsutrustning som tillåts i större utsträck-
         ning och av andra typer än på säkerhetsavdelning. Såvitt avser intagna som stu-
         derar, finns bl.a. vissa skillnader i hur de kan kommunicera med sina lärare. In-
         tagna på säkerhetsavdelning har endast tillgång till fristående datorer med skriv-
         program, och kommunicerar med sin ämneslärare främst via telefon. Intagna på
         skyddsavdelning har tillgång till InIT-datorer1 och kan kommunicera med sin
         ämneslärare även via e-post.
         Det är i normalfallet inte nödvändigt att utföra sådan kroppsvisitation som avses
         i 8 kap. 5 § FäL (s.k. skyddsvisitation) på skyddsavdelning i samma utsträckning
         som på säkerhetsavdelning.

         4. Vilka möjligheter som Kriminalvården har att erbjuda de intagna på skyddsplats
         på säkerhetsenhet sysselsättning och lättnader (exempelvis användande av andra
         rastgårdar än de som finns på säkerhetsenheten, anstaltens bollhall m.m.).
         På skyddsavdelningarna råder full sysselsättning genom arbete, utbildning, pro-
         gramverksamhet och annan strukturerad verksamhet. För intagna som deltar i
         självförvaltning uppgår normalarbetstiden 40 timmar per vecka, och för övriga
         intagna uppgår den till 30 timmar per vecka. Praktiska förhållanden och de sä-
         kerhetshänsyn som måste tas medför dock vissa begränsningar i vilken typ av
         sysselsättning som kan erbjudas. På säkerhetsavdelning erbjuds främst enklare
         typer av monterings- och förpackningsarbeten som kräver minimalt med verktyg
         medan intagna på skyddsavdelning, som nämnts under fråga 3, kan ha arbets-
         uppgifter med annan inriktning. Exempel på arbeten som har utförts på skydds-
         avdelning är att fylla på och svetsa igen filterpåsar, produktion av olika hundpro-
         dukter såsom exempelvis koppel och spårlinor samt produktion av fiskenät. In-
         tagna som har ett i verkställighetsplanen identifierat behov av studier erbjuds
         studier på grundskole- och gymnasienivå.
         Det är inte möjligt att använda andra rastgårdar än de som finns på säkerhets-
         enheten eftersom de skyddsplacerade intagna då skulle exponeras för andra in-
         tagna. Det går inte rent praktiskt att ordna promenad på en annan promenadgård
         och samtidigt tillgodose skyddsbehovet. Intagna på skyddsavdelning har dock
         möjlighet att vistas på promenadgården all sysselsättningsfri tid; de är inte be-
         gränsade till en timmes promenad per dag.
         Intagna på skyddsavdelning får gå till anstaltens bollhall och bastu enligt ett löp-
         ande schema. Inne på avdelningarna tillåter personaltätheten att personal t.ex.
         tränar och spelar kort, schack och andra sällskapsspel med de intagna.
         Intagna på skyddsavdelning har, utöver att emot besök i säkerhetsenhetens be-
         söksrum, möjlighet att ta emot besök på anstaltens vanliga besöksavdelning och
         även nyttja besökslägenheten med eller utan övernattning.

         5. Vilka utslussmöjligheter som Kriminalvården kan erbjuda intagna placerade på
         skyddsplats på säkerhetsenhet.
         I Kriminalvårdens frigivningsförberedande arbete ingår i begreppet utslussning
         att den intagne utifrån risk- och behovsbedömningar samt säkerhetsbedöm-
         ningar;
         – successivt kan förflyttas till anstalt av lägre säkerhet,
         – kan medges permissioner, och
         – kan medges särskilda utslussningsåtgärder (frigång, vårdvistelse, vistelse i
              halvvägshus, utökad frigång) och andra frigivningsförberedelser.




1
    Intagnas IT, InIT, är beteckningen på Kriminalvårdens it-miljö för intagna.
                                                                        Dnr 6384-2014        Sid 4 (10)




      Omplacering från skyddsavdelning till annan avdelning eller anstalt sker när be-
      dömningen görs att skyddsbehovet kan tillgodoses där. Utslussning i meningen
      förflyttning till lägre säkerhetsklass sker när den sammantagna bedömningen, ut-
      ifrån gällande regelverk, görs att placering i lägre säkerhetsklass är möjlig och
      lämplig, bl.a. ur skyddssynpunkt. Permissioner hanteras enligt regelverket, men
      kan givetvis ställa större krav än normalt på planering, förberedelser och genom-
      förande för att det ska bli säkerhetsmässigt godtagbart för den intagne och övriga
      berörda, t.ex. medföljande personal.
      Såvitt avser särskilda utslussningsåtgärder kan en intagen på skyddsavdelning,
      förutsatt att han uppfyller kriterierna i övrigt, beviljas en särskild utslussnings-
      åtgärd. I praktiken finns dock sällan sådana förutsättningar. Om en intagen har
      ett så pass stort skyddsbehov att han behöver vara placerad på skyddsavdelning
      är det normalt inte möjligt att genomföra en utslussningsåtgärd på ett sätt som är
      säkerhetsmässigt godtagbart för den intagne och övriga berörda, t.ex. arbets-
      givare eller familjehem.
      Avseende intagna som är föremål för skyddsåtgärder i samband med villkorlig
      frigivning görs frigivningsplanering i samarbete med polisens personskydd.

      6. I utvärderingen beskrivs skyddsplatserna i anstalten Saltvik som en försöks -
      verksamhet. Hur ser framtiden ut? Hur stort är det framtida behovet av särskilda
      skyddsplatser? Kommer verksamheten att fortsätta vara en försöksverksamhet el-
      ler kommer den att permanentas?
      Kriminalvården har i dag inga planer på att avveckla skyddsplatserna. Även des-
      sa platser kan dock, likt alla Kriminalvårdens platser, komma att konverteras om
      behoven förändras.
      Kriminalvården ser ett ökat behov av platser i olika säkerhetsnivåer för intagna
      med skyddsbehov. Behovet kan också tänkas öka ytterligare med anledning av
      att polisen har fått i uppdrag av regeringen att stödja organisationer som hjälper
      personer att lämna ett liv i kriminalitet, s.k. avhopparverksamhet. Det är dock
      svårt att bedöma omfattningen av behovet av särskilda skyddsplatser i dagsläget.
      Avslutningsvis kan nämnas att det i Kriminalvården för närvarande pågår ett ar-
      bete med att ta fram en långsiktig plan för infrastrukturen för anstalter och häk-
      ten. Syftet är att väva samman perspektiven resurseffektivitet och flexibilitet för
      att uppnå en flexibel anstalts- och häktesorganisation som är anpassad efter såväl
      behovet av verksamhetsinnehåll som antal och typer av platser.



En intagen som är föremål för skyddsåtgärder inom kriminalvården och som
tidigare var placerad på skyddsplats i anstalten Saltviks säkerhetsenhet har
skriftligen kommenterat Kriminalvårdens remissvar.

4 Bedömning
Kriminalvårdens s.k. säkerhetsenheter byggdes för att kunna ta emot intagna
som bl.a. bedöms ha en varaktig rymningsrisk och som dessutom bedöms vara
särskilt benägna att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet. Det rör sig om in-
tagna som Kriminalvården bedömer vara i behov av särskild kontroll och över-
vakning och som därmed inte kan placeras på en normalavdelning.

Detta syfte har i hög grad påverkat utformningen av säkerhetsenheterna. Trots
att enheterna har detta mycket specifika ändamål användes de redan från början
för placering av andra kategorier av intagna. Min avsikt med det här initiativ-
ärendet har varit att utreda vilka möjligheter som Kriminalvården har att an-
                                                                  Dnr 6384-2014      Sid 5 (10)




passa enheterna efter vilken kategori av intagna som är placerade där, och vi-
dare om det är lämpligt att använda enheterna för annan placering än vad de
ursprungligen var avsedda för.

4.1 Tillämpliga bestämmelser
Inledningsvis vill jag peka på några grundläggande bestämmelser i fängelse-
lagen som enligt min mening har betydelse för hur man ska se på de skydds-
platser som i dag finns på en av landets säkerhetsenheter. I 1 kap. 5 § första
stycket fängelselagen anges att en verkställighet ska utformas så att den in-
tagnes anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av frihets-
berövandet motverkas.

Av 6 § i samma kapitel följer att en verkställighet inte får innebära andra be-
gränsningar i den intagnes frihet än vad som följer av fängelselagen eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kon-
troll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till
syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den an-
vändas.

Förutom dessa generella bestämmelser finns det i fängelselagen även reglering-
ar som tar sikte på placeringen av intagna. I 2 kap. 1 § första stycket – som upp-
visar likheter med 1 kap. 6 § – anges att en intagen inte får placeras så att han
eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är
nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. I paragra-
fens andra stycke anges att vid beslut om placering ska, i den utsträckning det är
möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av sysselsättning, omvårdnad och en
lämplig frigivningsplanering.

I 10 § fängelseförordningen (2010:2010) anges att vid bedömningen enligt
2 kap. 1 § första stycket fängelselagen ska följande särskilt beaktas:

    1. risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan
       misskötsamhet, och
    2. behovet av att undvika en olämplig sammansättning av intagna och att i
       övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt.

Slutligen anges i 2 kap. 4 § fängelselagen förutsättningarna för att kunna placera
en intagen på en avdelning med särskild hög grad av övervakning och kontroll
(säkerhetsavdelning). Så får ske om
    1. det finns en varaktig risk för att den intagne rymmer eller fritas och det
        kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig
        brottslig verksamhet, eller
    2. det finns särskild anledning att anta att det behövs för att hindra den in-
        tagne från allvarlig brottslig verksamhet under vistelsen i anstalt.
                                                                Dnr 6384-2014       Sid 6 (10)




Av bestämmelsens andra stycke följer att ett beslut om placering på en säker-
hetsavdelning ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en
gång i månaden.

4.2 Förhållandena på en säkerhetsavdelning
De tre avdelningarna på anstalten Saltviks säkerhetsenhet som i dag används för
placering av intagna som av olika skäl är i behov av skydd byggdes ursprunglig-
en för ett mycket specifikt syfte, nämligen för att kunna ta emot intagna som be-
dömts som särskilt rymningsbenägna och benägna att återfalla i allvarlig brotts-
lighet. Syftet är att en placering på en sådan avdelning ska kunna motverka de
risker som omnämns i 2 kap. 4 § första stycket fängelselagen. Detta uppnås inte
bara genom utformningen av säkerhetsavdelningarna, utan även genom att de
intagna är föremål för mer långtgående kontrollåtgärder än intagna i övrigt.
Som exempel kan nämnas att deras telefonsamtal avlyssnas, samtliga försänd-
elser som inte är s.k. myndighetspost kontrolleras och besöken är som regel
kontrollerade.

Säkerhetsenheternas mycket bestämda syfte har haft en stor inverkan på utform-
ningen av den fysiska miljön. De återfinns i separata byggnader som är åtskilda
från övriga anstaltsbyggnader med en hög mur. En säkerhetsenhet kan därmed
sägas vara en anstalt i anstalten. Vid inpassering i säkerhetsenheten utförs en
särskild inpasseringskontroll. Varje säkerhetsenhet består av fyra små avdel-
ningar med sex platser på varje avdelning.

Avdelningarna är utformade för att vara ”självförsörjande” på så sätt att på av-
delningen finns en lokal för arbetsdrift, motionsutrymme och rastgård. Tanken
är att de intagna ska tillbringa sin huvudsakliga tid på avdelningen och inte
komma i kontakt med andra intagna förutom de som är placerade på samma
avdelning. För att förhindra rymning eller fritagning är avdelningarnas rast-
gårdar utformade som burar. Slutligen kan nämnas att personalnärvaron är extra
hög på säkerhetsenheterna, och därtill är de intagnas allmänna utrymmen bild-
och ljudövervakade.

Kort sagt är en säkerhetsavdelning den mest kontrollerade miljö en intagen som
inte är föremål för en avskildhetsplacering kan placeras i.

4.3 Förhållandena på skyddsavdelningarna på säkerhetsenhet
De intagna som är placerade på skyddsplatser är inte föremål för samma långt-
gående kontrollåtgärder som intagna som är placerade på säkerhetsavdelning.
Däremot är det ingen större skillnad i den fysiska miljön mellan de olika typ-
erna av avdelningar. Det innebär att de intagna på skyddsplats är hänvisade till
att umgås med den relativt lilla grupp av intagna (som mest sex stycken) som är
placerade på avdelningen.

Vidare tillbringar de intagna – precis som intagna på säkerhetsavdelning – den
största delen av sin vakna tid på den relativt begränsade yta som en avdelning
utgör. Till skillnad från en intagen på en normalavdelning ges skyddsplatspla-
                                                                 Dnr 6384-2014       Sid 7 (10)




cerade inte möjlighet att röra sig mellan bostadsavdelning och lokal för arbets-
drift och studier, motionslokal m.m. Det utrymme som erbjuds för motion är
betydligt mer begränsat än vad som brukar vara fallet på en normalavdelning.
Även rastgården är mycket mer begränsad i fråga om utrymme och utformning
än vad som brukar vara fallet.

Det framgår emellertid att de intagna ges vissa lättnader och tillåts lämna avdel-
ningen för att använda anstaltens bollhall, bastu och besöksavdelning. I fråga
om användande av bollhall och bastu framgår inte av Kriminalvårdens remiss-
svar hur ofta de intagna ges denna möjlighet. En uppgift jag har tagit del av tid-
igare är att det rör sig om en gång i veckan. Dessa lättnader är därmed tämligen
begränsade och innebär inte någon större möjlighet för de intagna att komma ut
från avdelningen.

En placering på skyddsplats på säkerhetsenhet innebär även en begränsning i
fråga om vilken typ av sysselsättning som den intagne kan erbjudas jämfört med
andra intagna. Det framgår även att Kriminalvårdens möjligheter att erbjuda
särskilda utslussningsåtgärder är begränsade, och såvitt jag förstår det erbjuds
de intagna i dag inte något av de behandlingsprogram som finns inom Krimi-
nalvården.

Av betydelse är även att det är samma personalgrupp som ansvarar för den enda
säkerhetsavdelning som för närvarande finns i anstalten Saltvik och de tre
skyddsavdelningarna. Den personal som arbetar på säkerhetsenheterna har sökt
till denna verksamhet och har genomgått en särskild utbildning. Syftet är så vitt
jag kan förstå att personal härigenom ska få den kunskap och beredskap som
krävs för att kunna möta och hantera intagna som Kriminalvården bedömt som
särskilt krävande.

Även om det kan finnas en ambition att personalen ska ha olika säkerhetstänk
beroende av om de befinner sig på säkerhetsavdelningen eller någon av de tre
skyddsavdelningarna, finns det en gräns för hur stor skillnad som kan göras
mellan de olika avdelningarna med hänsyn till bl.a. att det är samma fysiska
miljö som avdelningarna befinner sig i. Det finns därmed en risk för att det ”sä-
kerhetstänk” som formar verksamheten på säkerhetsavdelningen spiller över på
avdelningarna med skyddsplatser.

Denna uppfattning får stöd i en utvärdering som gjordes av verksamheten med
skyddsplatser. Utvärderingen gjordes 2013, och då framkom att personalen var
av uppfattningen att de lättnader som då erbjöds (öppen promenadgård, bastu
och bollhall, telefonsamtal utan avlyssning, hobbyverksamhet m.m.) var till-
räckliga. Vidare ansåg personalen att det hade ”daltats och genats” med den
fysiska säkerheten.
                                                                    Dnr 6384-2014      Sid 8 (10)




4.4 Kriminalvården måste kunna erbjuda skyddsplatser som inte innebär
att de intagna ställs under omotiverat hög övervakning och kontroll
Det har vidtagits åtgärder i syfte att kompensera för den höga säkerhet som råd-
er i säkerhetsenheten. Emellertid visar min genomgång att Kriminalvården bör-
jar närma sig gränsen för vilka ytterligare lättnader som kan införas inom ramen
för den begränsande miljö som säkerhetsenheterna utgör. Trots lättnaderna är
miljön på skyddsplatserna på säkerhetsenheten – även om de inte är säker-
hetsplatser i fängelselagens mening – fortfarande en av de mest kontrollerade
inom kriminalvården.

Det är enligt 2 kap. 1 § fängelselagen möjligt att placera en intagen i en mer
kontrollerad miljö i syfte att kunna upprätthålla ordningen och säkerheten. Den
uppräkning som finns i 10 § fängelseförordningen om vad som särskilt ska be-
aktas vid placeringen är i och för sig inte uttömmande. Jag kan emellertid kon-
statera att paragrafen huvudsakligen tar sikte på förhållanden i den intagnes
beteende som kan motivera att han eller hon placeras under en högre grad av
övervakning eller kontroll. Det naturliga är att en intagen som hotar eller är
våldsam mot andra intagna blir föremål en strängare övervakning och kontroll.

De intagna som är placerade på skyddsplats på en säkerhetsenhet avviker från
detta, eftersom de placeras under strängare kontroll och övervakning, inte på
grund av sitt eget beteende, utan på grund av risken att andra intagna exempel-
vis kommer att hota eller skada dem. Detta menar jag är principiellt fel. Krimi-
nalvården måste kunna erbjuda intagna som är i behov av skydd placering som
inte är mer kontrollerad och övervakad i förhållande till den skyddsbehövande
än vad som skulle vara fallet om han eller hon inte var i behov av skydd.

4.5 Varför inrättades skyddsplatser på säkerhetsenheten?
Kriminalvården har i sitt remissvar inte angett några skäl för varför de aktuella
platserna har inrättats. Det framgår alltså inte varför de ro-platser som tidigare
utgjorde det enda alternativet till skyddsplacering inte ansågs tillräckliga för att
tillgodose de intagnas skydd. Det framgår inte heller om Kriminalvården över-
vägt att förbättra skyddet för dessa platser för att undvika att intagna blir place-
rade under strängare regimer än nödvändigt.

Jag vill framhålla att antalet intagna i anstalt under de senaste åren har minskat
betydligt. Av den senaste sammanställning2 som jag tagit del av framgår att
medelantalet intagna i anstalt 2011 uppgick till 4 718 personer. År 2015 hade
den siffran sjunkit till 3 939 intagna. Enligt Kriminalvårdens prognoser spås
siffran sjunka ytterligare de närmaste åren. Därmed borde det enligt min mening
finnas goda förutsättningar för Kriminalvården att kunna utnyttja det manöver-
utrymme som uppstått till att erbjuda behövande intagna skydd utan att för den




2
    Kriminalvårdens budgetunderlag för 2017.
                                                                   Dnr 6384-2014      Sid 9 (10)




skull placera dem i en mer övervakad och kontrollerad miljö än vad som är
nödvändigt.

Med beaktande av detta har Kriminalvården inte förklarat vilket mervärde som
skyddsplatserna på säkerhetsenheten har tillfört. Jag kan inte heller för egen del
se vilka tungt vägande skäl som skulle kunna motivera att den skyddsbehövande
utsätts för mer långtgående övervakning och kontroll än vad som skulle vara
fallet om denne inte var i behov av skydd. Sammantaget kan jag konstatera att
Kriminalvården inte har presenterat något sådant tungt vägande skäl som enligt
min mening skulle kunna motivera inrättandet av skyddsplatser på en säkerhets-
enhet.

Jag kan inte underlåta att spekulera över om skälen till placeringen av skydds-
behövande i säkerhetsenheten står att finna i ett helt annat förhållande. Under

## Utredning

utredningen har jag tagit del av uppgifter om beläggningsgraden på Kriminal-
vårdens säkerhetsenheter. Sedan 2011 har Kriminalvården tillgång till 72 platser
på landets tre säkerhetsenheter. Inte vid någon tidpunkt har samtliga platser
tagits i anspråk för placering enligt 2 kap. 4 § fängelselagen. Av de uppgifter
som jag har tillgång till framgår att antalet säkerhetsplatser under perioden juli
2010 – juli 2014 pendlade mellan 36 och 48 stycken. Resterande platser (mellan
36 och 24 stycken) har använts som normal-, häktes- eller skyddsplatser. Anta-
let skyddsplatser var 12 stycken under perioden den 1 juli 2011 till den 1 juli
2013 för att därefter utökas till 18 stycken. Den fördelningen – 54 säkerhetsplat-
ser och 18 skyddsplatser – är enligt uppgift från Kriminalvården fortfarande den
som gäller. De 6 säkerhetsplatserna i anstalten Saltvik används dock för närva-
rande som häktesplatser.

I fråga om beläggningsgraden på landets samtliga säkerhetsavdelningar kan jag
konstatera att den stadigt har minskat sedan juli 2013, då den uppgick till 77
procent. I oktober 2014 uppgick beläggningsgraden till 46 procent (25 intagna)
på säkerhetsavdelningarna. Vid samma tidpunkt var 11 intagna placerade på
skyddsplats i säkerhetsavdelning (en beläggningsgrad om 61 procent). Om säk-
erhetsavdelningarna enbart hade använts för det ändamål de ursprungligen var
avsedda för hade beläggningsgraden varit knappt 35 procent.

De redovisade uppgifterna kan enligt min uppfattning inte tolkas på annat sätt
än att det alltid har funnits ett överskott av platser på Kriminalvårdens säker-
hetsenheter. Detta överskott har accentuerats i takt med att antalet intagna inom
Kriminalvården har minskat under de senaste åren. Kriminalvården har som jag
förstår saken försökt hantera detta överskott genom att i platsbeslut ”omvandla”
säkerhetsplatser till andra typer av platser.

4.6 Kriminalvården kritiseras för det sätt på vilket säkerhetsenheten har
använts
Den ”omvandling” som Kriminalvården har försökt genomföra genom plats-
besluten har visat sig svår. Resultatet av det här initiativet understryker att det
finns tydliga gränser för vilka lättnader som kan införas för de intagna som pla-
                                                                 Dnr 6384-2014       Sid 10 (10)




ceras på en säkerhetsenhet utan att omfattas av 2 kap. 4 § fängelselagen. Trots
införda lättnader utgör säkerhetsenheterna en mycket kontrollerad och över-
vakad miljö.

Jag är av uppfattningen att den speciella miljö som säkerhetsenheterna utgör
inte gör dem lämpade för annan placering än placering av intagna som omfattas
av 2 kap. 4 § fängelselagen. Av den anledningen är jag kritisk till att Kriminal-
vården använder dessa platser för placering av andra kategorier av intagna och
därmed gör anstaltsvistelsen för dessa intagna mer ingripande än nödvändigt.

Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förned-
rande behandling eller bestraffning (CPT)3, besökte i samband med sitt besök i
Sverige i maj 2015 anstalten Saltviks säkerhetsenhet. I rapporten efter besöket
(s. 31) rekommenderar CPT att åtgärder ska vidtas för att hitta alternativa place-
ringar utanför säkerhetsenheterna för de intagna som är i behov av skydd. Jag
ansluter jag mig till CPT:s rekommendation i detta avseende. Enligt min me-
ning bör Kriminalvården omedelbart påbörja arbetet med att hitta alternativa
placeringar. Frågan kommer att följas upp av JO inom ett år.

Ärendet avslutas.




3
 European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or
Punishment.
