# Kritik mot Regeringskansliet, som i upprepade fall åsidosatt grundlagens krav på att allmänna handlingar ska utlämnas skyndsamt

JO 2013-03-27 dnr 639-2012

BESLUT
                                                                           Datum                    Dnr                       Sid
                                                                           2013-03-27               639-2012                1 (17)
Justitieombudsmannen                                                                                2463-2012
Hans-Gunnar Axberger                                                                                2732-2012




                        Kritik mot Regeringskansliet, som i upprepade fall åsidosatt
                        grundlagens krav på att allmänna handlingar ska utlämnas skyndsamt


                        Beslutet i korthet: Ett antal likartade anmälningar från journalister med klagomål mot att
                        Regeringskansliet inte tagit ställning till deras framställningar om att få ut allmänna
                        handlingar har föranlett en gemensam granskning. Den visar att det i Regeringskansliet
                        funnits brister i organisation, ansvarsförhållanden och rutiner som bidragit till att
                        tryckfrihetsförordningens krav på att allmänna handlingar ska utlämnas skyndsamt
                        åsidosatts vid upprepade tillfällen.

                        Granskningen tyder på att bristerna är av grundläggande slag. Organisationen är inte
                        anpassad till offentlighetsprincipen, och inte heller till den sedan länge genomförda
                        förändringen av departementsorganisationen. Det ter sig därvid som om en begäran som
                        inte leder till ett omgående utlämnande av den begärda handlingen lätt kan hamna i ett
                        ingenmansland, där den skickas runt utan att vare sig tjänstemän eller statsråd kan hållas
                        ansvariga för långa handläggningstider eller andra brister som inkräktar på enskildas och
                        massmediers grundlagsstadgade insynsrätt.

                        Regeringskansliet synes anse att dess handläggning varit godtagbar. I beslutet framhålls
                        med anledning av detta att det är särskilt viktigt att just regeringens kansli respekterar
                        allmänhetens insynsrätt. I motsatt fall är risken stor att inte heller andra myndigheter anser
                        sig behöva leva efter grundlagens bokstav, vilket på sikt skulle vara ett hot mot
                        offentlighetsprincipen.

## Bakgrund och utredning

Inledning och disposition
                        Till JO har det kommit in fyra separata anmälningar från journalister som rör
                        framställningar om att ta del av utdrag ur Regeringskansliets administrativa system,
                        huvudsakligen ekonomisystemet. Anmälningarna aktualiserar likartade
                        frågeställningar och har därför handlagts gemensamt. En anmälan har gjorts av
                        AA, Dagens Nyheter, två av BB, Nyhetsbolaget/TV 4-gruppen och en av CC,
                        Aftonbladet. AA och BB:s ärenden redovisas i detta beslut, medan CC:s anmälan,
                        som även rör annat, behandlas separat (se dnr 4506-2012).




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:            08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                 639-2012        Sid 2 (17)
                                                                 2463-2012
                                                                 2732-2012




Inledningsvis redovisas anmälningarna samt Regeringskansliets yttranden över
dessa och den utredning de enskilda anmälningarna i övrigt föranlett. Därefter
följer en redogörelse för den rättsliga regleringen och Regeringskansliets yttrande
över vilka handläggningsrutiner som tillämpas i ärenden om handlingsutlämnande.

Beslutet avslutas med en bedömning av det som framkommit. Den inleds med ett
avsnitt om allmänna frågor som granskningen aktualiserat (Regeringskansliets
rutiner, skyldigheten att sammanställa uppgifter ur allmänna handlingar och vad
som krävs för att en fördröjning av ett utlämnande ska kunna godtas med
hänvisning till behovet av sekretessprövning). Därefter redovisas bedömningen av
handläggningen i de enskilda ärenden som anmälts. Slutligen avges ett
sammanfattande omdöme.

Ärende 1 (dnr 639-2012)
AA, journalist vid Dagens Nyheter, har anmält att han den 30 november 2011
begärde ut handlingar från Regeringskansliet men att han vid tiden för anmälan –
den 30 januari 2012 – inte hade erhållit det han begärt, trots upprepade påminnelser
via såväl telefon som e-post. Den begäran han sänt hade följande innehåll.

      Jag begär härmed ut en lista från Statsrådsberedningens redovisning över intern och
      extern representation.
      Jag vill att det minst ska framgå verifikationsnummer, företagsnamn/
      verifikationstext, datum och belopp. Gärna även eventuella
      kostnadsställen/ansvarskoder/projektkoder.
Som skäl för sin anmälan till JO uppgav AA följande.
      Dagens Nyheter har under det senaste året stött på oacceptabelt långa
      handläggningstider hos Regeringskansliet. Min kollega DD begärde våren 2011 ut
      PR-noter från samtliga departement. Exempelvis tog UD mer än tre månader på sig
      att lämna ut dem. Jag noterar dessutom att flera branschkollegor upplever att det
      överlag tar allt längre tid att få ut handlingar hos Regeringskansliet. År 2010
      granskade jag samtliga statliga myndigheters hantering av offentlighetsprincipen
      genom att begära ut ett mejl. Regeringskansliet fick underkänt eftersom de påstod att
      mejlet inte fanns, trots att de hade svarat på det.
      Min begäran om att få ta del av representationskostnader vid Statsrådsberedningen
      gäller inte kvittona i sig, utan endast en förteckning över kvitton.
      Bokföringssystemen är gjorda för denna typ av enkla utdragningar och det borde
      inte ta mer än en minut att utföra. Eftersom jag inte begärt ut kvittona i sig borde
      sekretessgranskningen gå mycket snabbt. Här är en fingervisning om
      handläggningstider på liknande handlingar jag tidigare har begärt ut hos andra
      myndigheter:
         Riksdagen (Valprövningsnämndens samtliga bokföringsposter), 12 april 2011 –
          tre timmar
         Skolverket (samtliga bokföringsposter under tre månader), 29 december 2011 –
          37 minuter
         Storstockholms länstrafik (representation), 1 september 2010 – en arbetsdag
         Statens historiska museer (representation), 16 juni 2011 – två arbetsdagar
                                                               639-2012          Sid 3 (17)
                                                               2463-2012
                                                               2732-2012




         Försvarsmakten (annonser, tryckkostnader och pr), 1 april 2011 - sju
          arbetsdagar
         Polismyndigheten i Uppsala län (representation), 14 januari 2011 – en arbetsdag
      Även myndigheter med stor sekretess (Försvarsmakten och Polismyndigheten i
      Uppsala län) har alltså lämnat ut filer ur bokföringen relativt skyndsamt.
      Att granska Sveriges högsta verkställande myndighet - regeringen och dess
      förvaltning – är en viktig uppgift för medier. Därför vill jag att JO granskar
      Regeringskansliets hantering av skyndsamhetsprincipen – både i mitt aktuella fall
      och generellt.
Regeringskansliet anmodades att göra en utredning och yttra sig över anmälan.
Regeringskansliet (rättschefen vid Statsrådsberedningen EE) inkom med ett
yttrande av vilket framgick att AA kontaktades några dagar efter det att hans
begäran getts in för ett förtydligande av för vilken tidsperiod han önskade
uppgifter. Regeringskansliet fortsatte:

      Regeringskansliet undersökte därefter vilka möjligheter som fanns att efterkomma
      AA begäran och arbetade med att ta fram begärda uppgifter från de
      ekonomiadministrativa systemen samt att göra en sekretessprövning av uppgifterna.
      Eftersom materialet var omfattande blev även sekretessprövningen tidskrävande.
      Två sammanställningar med de efterfrågade uppgifterna lämnades ut till AA den 14
      februari 2012. Vissa av uppgifterna i handlingarna bedömdes omfattas av sekretess
      enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lämnades därför
      inte ut.
Regeringskansliet redovisade avslutningsvis följande bedömning.

      AA begäran om utlämnande av en lista från Statsrådsberedningens redovisning över
      intern och extern representation tog drygt två månader att behandla
      [handläggningstiden var elva veckor, JO:s anmärkning]. De efterfrågade uppgifterna
      fanns inte i en redan upprättad allmän handling utan för att kunna efterkomma AA
      begäran tog Regeringskansliet fram två olika sammanställningar. För att kunna göra
      en sekretessprövning av uppgifterna i sammanställningarna var det även nödvändigt
      att ta fram och gå igenom ett stort antal av de handlingar som låg till grund för
      uppgifterna i sammanställningarna. Först därefter kunde de båda handlingarna
      lämnas ut, med vissa uppgifter maskerade. Ärendet har således inneburit ett
      omfattande arbete med att ta fram handlingar och därefter göra en sekretessprövning
      av uppgifterna i dessa.
AA kommenterade Regeringskansliets yttrande och uppgav bland annat:

      Regeringskansliet skriver att "de efterfrågade uppgifterna fanns inte i en redan
      upprättad allmän handling" och myndigheten uttrycker sig i termer som att "kunna
      efterkomma AA begäran". Handlingen är inte så knepig som det låter. Det är en
      vanlig huvudbok för ett konto, en uppgift som samtliga bokföringsprogram på
      marknaden tar fram på några sekunder. I min anmälan till JO visade jag hur andra
      myndigheter (bl.a. Försvarsmakten som hanterar hög sekretess) svarade mycket
      snabbt.
      Det handlar om sju sidor som Regeringskansliet har lämnat och därmed
      sekretessprövat. Om det tar drygt två månader att utföra detta, beklagar jag
      myndighetens ineffektivitet. Det handlar dessutom endast om några enstaka tecken
      som har maskats på några få ställen.
                                                                   639-2012         Sid 4 (17)
                                                                   2463-2012
                                                                   2732-2012




      Ytterligare fyra sidor lämnades ut till mig, men dessa innehöll i princip endast
      datum, ”kostnadskategori” och belopp. Detta kan omöjligt ha tagit mer än någon
      minut att sekretesspröva, eftersom uppgifterna inte innehåller detaljer.
Kompletterande upplysningar inhämtades från kanslirådet och biträdande
kanslichefen i Statsrådsberedningen FF. Hon uppgav att för att lämna ut de
uppgifter som AA efterfrågade krävdes det ett antal sökningar i datasystemen på
två olika departement, vilket tog viss tid i anspråk. De efterfrågade uppgifterna
kunde dock tas fram med rutinbetonade åtgärder. Den främsta anledningen till den
långa handläggningstiden var den omfattande sekretessprövning som bedömdes
nödvändig för att uppgifterna skulle kunna lämnas ut.

Ärende 2 (dnr 2463-2012)
BB, journalist på Nyhetsbolaget, har anmält att hon i ett e-postmeddelande till
Justitiedepartementet den 28 februari 2012 bl.a. begärde att få ta del av
telefonloggar beträffande justitieministern, en statssekreterare och två
departementsråd. Den 8 mars 2012 fick hon veta att hennes begäran om att ta del
av telefonloggarna hade skickats vidare till Förvaltningsavdelningen. I början av
april underrättades hon om att hennes begäran hade överlämnats därifrån till
Statsrådsberedningen. Vid kontakt med Statsrådsberedningen informerades hon av
ärendets handläggare om att denne inte visste när beslut skulle komma att fattas
eller om det skulle bli ett tjänstemanna- eller regeringsbeslut. Hon hade vid tiden
för sin anmälan till JO – den 24 april 2012 – ännu inte erhållit det hon begärt. BB
uppgav sammanfattningsvis:
      Det har nu gått nästan två månader sedan min begäran om allmän handling och
      fortfarande är inget beslut att vänta i närtid. Det bryter flagrant mot vad
      tryckfrihetsförordningen stadgar om att allmänna handlingar ska lämnas ut
      skyndsamt. Jag tycker att det är särskilt allvarligt att just regeringen bryter mot
      grundlagen, inte minst med tanke på att deras beslut inte kan överklagas.
Regeringskansliet anmodades att göra en utredning och yttra sig över anmälan.
Regeringskansliet (EE) uppgav följande.
      BB kontaktade Regeringskansliet, Justitiedepartementet, genom e-post sent på
      eftermiddagen den 28 februari 2012 med en begäran om att få ut diarielistan för in-
      och utgående post för chefen för Åklagarenheten, chefen för enheten för
      brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete, statssekreteraren GG samt
      justitieministern HH för tidsperioden den 15 april 2010 till och med den 31
      december 2010 samt för perioden den 1 november 2011 till dags dato. Hon angav
      vidare följande. ”Jag vill också begära ut telefonloggar, fast telefoni samt
      mobiltelefoni, för samma personer under motsvarande tidsperiod. […] Vidare vill
      jag begära ut kalenderanteckningar för samma personer under ovan nämnda
      tidsperiod”.
      Den 8 mars 2012 fick BB genom Justitiedepartementet besked om att listor ur
      Justitiedepartementets diarium enligt hennes begäran hade gjorts tillgängliga för
      påseende i Regeringskansliets lokaler. Vad gäller telefonloggar skulle begäran i den
      delen lämnas över till Förvaltningsavdelningen, eftersom de inte hanterades inom
      Justitiedepartementet. I övrigt fanns det inte några allmänna handlingar som
      omfattades av begäran.
                                                                 639-2012         Sid 5 (17)
                                                                 2463-2012
                                                                 2732-2012




      Det som återstod av BB:s begäran efter den 8 mars 2012 var den del som avsåg
      telefonloggar för chefen för Åklagarenheten, chefen för enheten för
      brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete, statssekreteraren GG samt
      justitieministern HH. Denna del kom att handläggas av Förvaltningsavdelningen,
      som hanterar de tekniska systemen, samt av Statsrådsberedningen.
      Sekretessprövningen i denna del var komplicerad. Regeringen meddelade beslut
      utan föregående tjänstemannabesked. Beslutet, som meddelades den 3 maj 2012,
      innebar att begäran avslogs eftersom uppgifterna i telefonloggarna, i den del de
      förvarades i Regeringskansliet, omfattades av sekretess enligt 15 kap. 2 §
      offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Regeringskansliet redovisade avslutningsvis följande bedömning av
handläggningen av begäran om att ta del av telefonloggar.

      […] i denna del tog det ca två månader från det att begäran kom in till dess att
      regeringen fattade beslut i frågan. Begäran omfattade flera personer både i och nära
      den centrala statsledningen, alla med olika ansvarsområden, och
      sekretessprövningen blev i denna del inte okomplicerad.
Regeringens avslagsbeslut bifogades yttrandet.

BB kommenterade Regeringskansliets yttrande och anförde bland annat:

      Underlaget till telefonlistorna togs – för att vara i det här sammanhanget – relativt
      snabbt fram. Regeringskansliet framhärdar i att det var sekretessprövningen som var
      omfattande och tog tid. Min uppfattning är att det inte var sekretessprövningen som
      var tidsödande utan det att man faktiskt i mer än två månader undvek att ta ett beslut
      och inte gjorde det förrän efter en anmälan till JO. Det var alltså inte handläggningen
      som drog ut på tiden utan det faktum att min begäran inte handlades utan flyttades
      runt till olika handläggare som varken hade mandat att pröva frågan eller ens
      informera om när ett beslut var att vänta. För Regeringskansliet handlade det om att
      ta ett principiellt beslut, Regeringskansliet prövade inte telefonnummer efter
      telefonnummer vilket hade kunnat förklara tidspillan.


Ärende 3 (dnr 2732-2012)
BB har även anmält att hon den 29 mars 2012 begärde att få ta del av
transaktionslistor för ett antal konton i Regeringskansliets bokföring. Begäran
berörde samtliga departement. Vid tidpunkten för anmälan – den 2 maj 2012– hade
hon fortfarande inte erhållit det hon begärt. Hon upprepade vad hon
sammanfattningsvis anfört i det tidigare ärendet.

Av e-postkorrespondens mellan BB och Regeringskansliet framgick att
Regeringskansliet den 13 april kontaktade henne med en fråga om vilken tidsperiod
hennes begäran avsåg. Vidare framgick att Förvaltningsavdelningen den 19 april
informerade BB om att man inväntade svar från två departement och skulle
återkomma när det fanns någonting att lämna ut.

Muntliga upplysningar inhämtades från Regeringskansliet via JJ,
departementssekreterare vid Förvaltningsavdelningen, som uppgav följande. De
som arbetar med ekonomi och lönefrågor vid Förvaltningsavdelningen registreras
                                                                  639-2012         Sid 6 (17)
                                                                  2463-2012
                                                                  2732-2012




ofta som handläggare av framställningar om att ta del av uppgifter ur
Regeringskansliets ekonomisystem. Handläggaren kan som regel snabbt ta fram det
som efterfrågas. Tidpunkten för utlämnandet av handlingarna kan handläggaren
dock inte påverka eftersom sekretessprövningen görs på respektive departement.
När departementen gjort sin sekretessprövning skickas handlingarna tillbaka till
handläggaren som vidarebefordrar dem till Förvaltningsavdelningens
informationsavdelning. Informationsavdelningen lämnar i sin tur ut handlingarna
till den som efterfrågat dem. Vad gäller BB:s begäran uppgav JJ att dagen efter det
att han registrerats som handläggare skickade han de transaktionslistor hon begärt
till respektive departement för sekretessprövning. Den 16 maj 2012 låg ärendet hos
Statsrådsberedningen, som då inte var färdig med sin sekretessprövning.

Regeringskansliet anmodades att göra en utredning och yttra sig över anmälan.
Regeringskansliet (EE) uppgav följande.

      BB kontaktade Förvaltningsavdelningen den 29 mars 2012 med en begäran om att få
      ta del av transaktionslistor för ett antal konton i Regeringskansliets
      bokföringssystem. Av transaktionslistorna skulle det enligt BB:s begäran framgå
      datum, verifikationsnummer, leverantör och kostnadsställe. Den 13 april kontaktade
      Regeringskansliet BB för att få ett förtydligande avseende vilka exakta tidsperioder
      som skulle gälla. De transaktionslistor som togs fram i det ekonomiadministrativa
      systemet var omfattande. Då underlaget var omfattande blev också
      sekretessprövningen tidskrävande. Och då transaktionslistorna berörde samtliga
      departement samt Statsrådsberedningen valde Regeringskansliet att genomföra ett
      samlat utlämnande i syfte att göra en enhetlig bedömning i sekretessfrågorna.
      Transaktionslistorna lämnades ut till BB den 13 juni 2012. Vissa av uppgifterna i
      handlingarna bedömdes omfattas av sekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och
      sekretesslagen (2009:400) och lämnades därför inte ut.
      [– – –]
      BB:s begäran om utlämnande av transaktionslistorna tog drygt två månader att
      hantera från det att begäran kom in till dess att Regeringskansliet lämnade ut
      handlingarna [handläggningstiden var elva veckor, JO:s anmärkning]. Begäran
      omfattade ett flertal konton och berörde samtliga departement samt
      Statsrådsberedningen.
      Underlaget innehåller uppgifter som var för sig kan vara harmlösa men som i en
      mängd ger en bild av vilka rutiner som gäller. Sådana uppgifter skulle sammantagna
      kunna användas för en kartläggning av den centrala statsledningen. Om uppgifterna
      röjs kan det antas vålla fara för rikets säkerhet. Konsekvensen av detta är att det har
      krävts en omfattande och tidskrävande sekretessprövning i ärendet.
BB kommenterade Regeringskansliets yttrande. Hon anförde bland annat:

      Jag vill även i detta ärende betona att jag i mina kontakter med Regeringskansliet
      aldrig fick uppfattningen att varje enskild post skulle sekretessprövas utan att det
      handlade om principiella frågor när det gäller vad som kunde lämnas ut. Märk väl att
      Regeringskansliet dröjde mer än två veckor efter min begäran med att kontakta mig
      för att få ett förtydligande om vilken tidsperiod som det handlade om, och det var
      först efter att jag frågat hur handläggningen fortskred. Själva beslutet att lämna ut de
      flesta posterna på kontona tog två och en halv månad, och skedde efter att en JO-
      anmälan gjorts.
                                                                  639-2012         Sid 7 (17)
                                                                  2463-2012
                                                                  2732-2012




      Även vid andra kontakter med Utrikesdepartementet när det gäller begäran om
      handlingar som normalt inte bör vara sekretessbelagda, som till exempel besökslistor
      och inbjudna gäster på ambassader, har jag fått till svar att utrikessekretess gäller.
      Inte förrän jag har initierat en juridisk diskussion om hur selektivt utrikessekretessen
      ska användas har handlingarna tagits fram.
      Min uppfattning, efter att ha haft kontakt med Regeringskansliet i en rad andra
      ärenden, är att själva rutinerna när det gäller att lämna ut vad som normalt anses vara
      allmänna handlingar är så toppstyrda att handläggare inte vågar lämna ut de utifrån
      offentlighetsprincipen mest självklara handlingar.

Rättslig reglering
Allmänna bestämmelser om handlingsutlämnande m.m.
Grundläggande regler

Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen. Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta del av
en handling som förvaras hos en myndighet om den är inkommen till myndigheten
eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess
(offentlighetsprincipen).

Med handling avses inte bara konventionella handlingar utan också upptagningar
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. En
handling i den formen anses förvarad hos en myndighet om den är tillgänglig för
myndigheten med teknik som myndigheten själv använder.

Potentiella handlingar

En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling
anses förvarad hos myndigheten om denna kan ta fram den med rutinbetonade
åtgärder. En sådan s.k. potentiell handling omfattas av offentlighetsprincipen.
Regler om rätten att få ut allmänna handlingar gäller däremot inte
sammanställningar av mer komplicerat slag. En myndighet är alltså inte, enligt
dessa regler, skyldig att sammanställa uppgifter som finns i dess databaser annat än
om detta kan ske med en begränsad arbetsinsats och till en ringa kostnad. För
sammanställningar av personuppgifter gäller särskilda begränsningar.

Skyndsamhetskrav

En allmän handling som får lämnas ut ska tillhandahållas genast eller så snart det är
möjligt. Det ska ske på stället och utan avgift. Den som så begär har också rätt att
mot fastställd avgift få en kopia av handlingen. En sådan begäran ska behandlas
skyndsamt.

Besked i en utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som begäran gjorts.
Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt för att
ta ställning till om utlämnande får ske. Ett visst ytterligare dröjsmål kan vara
                                                             639-2012       Sid 8 (17)
                                                             2463-2012
                                                             2732-2012




ofrånkomligt om framställningen avser eller fordrar genomgång av ett omfattande
material. I sådana fall kan det många gånger vara lämpligt att successivt lämna
besked om vad som kan lämnas ut.

Generella krav på myndigheters hantering av allmänna handlingar

I 4 kap. offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om generella åtgärder
för att underlätta sökande efter allmänna handlingar.

Av 1 § framgår att en myndighet ska ta hänsyn till rätten att ta del av allmänna
handlingar när den organiserar hanteringen av sådana handlingar och vid övrig
hantering av allmänna handlingar. Myndigheten ska särskilt se till att allmänna
handlingar kan lämnas ut med den skyndsamhet som krävs enligt
tryckfrihetsförordningen och särskilt beakta att enskilda bör ges goda möjligheter
att söka allmänna handlingar.

Enligt 2 § ska varje myndighet upprätta beskrivningar med information om bl.a.
myndighetens organisation m.m. i syfte att underlätta sökande efter allmänna
handlingar.

I 5 kap. finns regler om myndigheters skyldighet att registrera allmänna handlingar.

Handläggare och myndighetsprövning

Om en anställd vid en myndighet har ansvar för vården av en handling, är det enligt
6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen i första hand denne som ska pröva om
handlingen ska lämnas ut. I tveksamma fall ska den anställde låta myndigheten
göra prövningen (myndighetsprövning), om det kan ske utan onödigt dröjsmål.
Beslutar den anställde att inte lämna ut handlingen eller del av den ska den som
begär handlingen informeras om möjligheten att begära myndighetsprövning. Av
informationen ska framgå att det för överklagande krävs att sökanden begär och
erhåller ett skriftligt beslut från myndigheten.

Varken tryckfrihetsförordningen eller offentlighets- och sekretesslagen reglerar hur
myndighetsprövningen ska gå till. Det innebär att det ankommer på respektive
myndighet, ytterst dess ledning, att se till att det finns en ordning för vilken eller
vilka befattningshavare som ska ha befogenhet att fatta beslut för myndighetens
räkning och om hur ärenden av det slaget ska beredas. Hur en sådan beslutsordning
ser ut kan givetvis variera åtskilligt beroende på myndighetens storlek, hur vanligt
förekommande dessa ärenden är etc.

Överklagande

Om en myndighetsprövning resulterar i att myndigheten helt eller delvis vägrar att
lämna ut en handling kan myndighetens beslut överklagas. Detta framgår i 2 kap.
                                                            639-2012       Sid 9 (17)
                                                            2463-2012
                                                            2732-2012




15 § tryckfrihetsförordningen där det även anges att talan mot beslut av statsråd ska
föras hos regeringen. Av 6 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen framgår att
beslut av regeringen inte kan överklagas.

Upplysningsskyldighet m.m.

Utöver reglerna i tryckfrihetsförordningen om utlämnande av allmän handling
finns det i offentlighets- och sekretesslagen regler om myndigheternas
upplysningsskyldighet gentemot allmänheten. Enligt 6 kap. 4 § offentlighets- och
sekretesslagen ska en myndighet på begäran av en enskild lämna uppgift ur en
allmän handling som förvaras hos myndigheten, om inte uppgiften är
sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Något särskilt
skyndsamhetskrav finns inte uppställt i det sammanhanget.

Enligt 4 § förvaltningslagen ska en myndighet vidare, i den utsträckning som är
lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet, lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan
hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde.

Dessa allmänna regler kan åberopas till stöd för att en myndighet bör bistå enskilda
med att göra även sammanställningar av sådant slag som inte utgör potentiella
handlingar. Någon allmän skyldighet att göra detta har myndigheterna dock inte
utan det får från fall till fall bedömas vad som kan krävas. Något skyndsamhetskrav
motsvarande det som gäller enligt tryckfrihetsförordningen finns som framgått inte
heller uppställt.

Bestämmelser om utlämnande av handlingar från Regeringskansliet
Regeringskansliet är en myndighet med uppgift att bereda regeringsärenden och att
i övrigt biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet.

Eftersom Regeringskansliet alltså är en myndighet gäller där i princip samma
regler för handlingsutlämnande som för alla andra myndigheter, dvs. de som nyss
beskrivits. Det ankommer därvid på Regeringskansliet, ytterst dess ledning, att se
till att det finns en väl fungerande berednings- och beslutsordning för frågor som
rör utlämnande av handlingar.

Förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet skiljer mellan
regeringsärenden, där regeringen ska fatta beslut, och regeringskansliärenden, i
vilka myndigheten Regeringskansliet har egen beslutanderätt.

Utlämnande av allmänna handlingar är regeringskansliärenden. Enligt 18 § i
Regeringskansliets instruktion ska en begäran om handlingsutlämnande prövas
inom det departement som förvarar handlingarna, om något annat inte är särskilt
föreskrivet. (Med departement jämställs Statsrådsberedningen och
Förvaltningsavdelningen, se 2 §.) Av bestämmelsen framgår vidare att frågor om
                                                                639-2012         Sid 10 (17)
                                                                2463-2012
                                                                2732-2012




handlingsutlämnande i tveksamma fall prövas av ett statsråd. Detsamma gäller om
sökanden begär det. Ärendet får även överlämnas till regeringens prövning. Om det
sker övergår ärendet från att ha varit ett regeringskansliärende till ett
regeringsärende, varvid andra regler i instruktionen blir tillämpliga på
handläggningen.

Beträffande regeringsärenden gäller enligt 13 § att om ett ärende faller inom flera
departements verksamhetsområden, ska det handläggas i det departement dit
ärendet huvudsakligen hör. Enligt 15 § ska regeringsärenden som faller inom flera
departements verksamhetsområden beredas i samråd med övriga berörda statsråd.
Den senare bestämmelsen innebär att s.k. gemensam beredning är obligatorisk i
regeringsärenden som berör flera departement. Kravet på gemensam beredning
syftar till att säkerställa att principerna om regeringens kollektiva beslutsfattande
och ansvar får ett reellt innehåll och att alla statsråd faktiskt får möjlighet att utöva
det inflytande i regeringsärendena som deras ansvar motiverar. Närmare riktlinjer
för gemensam beredning finns i Statsrådsberedningens PM 2012:1, Samrådsformer
i Regeringskansliet.

Någon beredningsregel motsvarande den som enligt 15 § gäller för
regeringsärenden finns inte för regeringskansliärenden. Det betyder att det inte
finns några regler om att en begäran om handlingsutlämnande som berör flera
departement ska beredas gemensamt, annat än när en sådan överlämnats till
regeringens prövning.

Regeringskansliets handläggningsrutiner
Regeringskansliet har särskilt anmodats att redogöra för sin organisation och sina
handläggningsrutiner vid framställningar om att ta del av allmänna handlingar.
Regeringskansliet (EE) har därvid anfört följande.
      Regeringskansliet består av Statsrådsberedningen, de elva fackdepartementen samt
      Förvaltningsavdelningen. I ledningen för varje departement ingår ett eller flera
      statsråd, varav ett är chef för departementet. Närmast under departementschefen
      finns vanligtvis tre typer av chefstjänstemän: statssekreterare, expeditionschef och
      rättschef. Förvaltningschefen i Regeringskansliet ansvarar för gemensamma
      administrativa frågor och är också chef för Förvaltningsavdelningen.
      Hanteringen av framställningar om att få ta del av allmänna handlingar inom
      Regeringskansliet regleras av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (TF) och
      förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet (RKI). Enligt 18 §
      RKI ska en sådan begäran prövas inom det departement som förvarar handlingen. I
      tveksamma fall eller om sökanden begär det ska frågan om utlämnande prövas av ett
      statsråd i departementet. Frågan får också överlämnas till regeringens prövning.
      Om ett ärende gäller flera departement ska enligt 13 § RKI det departement dit
      ärendet huvudsakligen hör hantera framställningen om att få ta del av en allmän
      handling. Enligt bestämmelserna i 15 § RKI om gemensam beredning ska
      regeringsärenden som faller inom flera departements verksamhetsområden beredas i
      samråd med övriga berörda statsråd. Även i ärenden som avgörs av
      Regeringskansliet kan samråd behöva ske. Samråd ska inledas så tidigt som det är
                                                                 639-2012         Sid 11 (17)
                                                                 2463-2012
                                                                 2732-2012




      praktiskt möjligt. Samrådet mellan berörda enheter och departement när det gäller
      framställningar om att få ta del av allmänna handlingar sker på samma sätt som vid
      handläggning av andra ärenden, och med beaktande av skyndsamhetskravet. Enligt
      de upparbetade rutiner som tillämpas när det gäller handläggningen av en begäran
      om utlämnande som avser fler än ett departement bestäms det från fall till fall hur
      ärendet ska samordnas och handläggas.
      Regeringskansliets arbete präglas av öppenhet och offentlighet. På alla departement
      finns det registratorer som hjälper allmänhet och journalister med insyn och
      offentlighet. Regeringskansliet har också en arkivsupport för de som vill ta del av
      diariet och efter sökningar i diariet begära ut handlingar.
      [–––]
      Regeringskansliet uppfattar att antalet framställningar om att få ta del av handlingar
      och om att på annat sätt få information har ökat väsentligt de senaste åren. Ett arbete
      har påbörjats med att se över om rutinerna vid handläggningen av sådana ärenden
      och förfrågningar behöver och kan ändras med anledning av den utvecklingen. Det
      övervägs även om det behövs och kan göras organisatoriska förändringar.

Bedömning
Allmänt om Regeringskansliets rutiner
För att offentlighetsprincipen med dess regler om tillgång till allmänna handlingar
ska fungera, krävs att myndigheterna anpassar sin organisation till den enskildes
och massmediernas rätt till insyn. Kraven innebär bl.a. att det ska finnas
handläggare som är ansvariga för vården av de handlingar av skilda slag som finns
hos myndigheten samt att det ska finnas en tydligt angiven ordning för den
myndighetsprövning som ovan beskrivits och som sökanden har rätt att begära då
en efterfrågad handling inte tillhandahålls. Därutöver gäller att den ordning som
tillämpas måste vara sådan att det i grundlagen fastställda kravet på skyndsam
handläggning, inklusive den sedan länge etablerade praxis som finns kring detta,
kan iakttas.

Beträffande myndigheten Regeringskansliet är huvudregeln i dess instruktion, 18 §,
att prövningen av frågor om handlingsutlämnande ska ske inom det departement
eller motsvarande som förvarar den begärda handlingen. Den normala
beredningsgången är inte angiven, inte heller vilken eller vilka befattningshavare
som ska göra prövningen. Regeringskansliets yttranden har inte kastat något
ytterligare ljus över vilka handläggningsrutiner som tillämpas. Handläggningen
verkar att döma av det som framkommit ske ad hoc, utan tillräckligt stöd i fasta
rutiner eller principer. De ärenden som här granskats och det underlag
Regeringskansliet presenterat tyder därvid på att myndighetens organisation inte är
anpassad till de krav som följer av tryckfrihetsförordningens och offentlighets- och
sekretesslagens regler om tillgång till allmänna handlingar.

Det verkar vidare som att gemensam beredning, som i enlighet med 15 §
Regeringskansliets instruktion ska genomföras i regeringsärenden, tillämpas även i
samband med handlingsutlämnande. En granskning genomförd av
                                                               639-2012        Sid 12 (17)
                                                               2463-2012
                                                               2732-2012




konstitutionsutskottet synes bekräfta detta (se 2010/11:KU10, s. 29). Som framgår
av redogörelsen för den rättsliga regleringen syftar den gemensamma beredningen
till att säkerställa att principerna om regeringens kollektiva beslutsfattande och
ansvar får ett reellt innehåll och att alla statsråd faktiskt får möjlighet att utöva det
inflytande som deras ansvar för regeringsärendena motiverar. Något sådant
kollektivt beslutsfattande och ansvar är det dock inte fråga om vid
handlingsutlämnanden, såvida ärendet inte har överlämnats till regeringens
prövning. Den gemensamma beredningen är dessutom uppbyggd för att garantera
en fullständig och noggrann beredning av ett ärende och den avslutas först när alla
är överens (se Statsrådsberedningens PM 2012:1 s 10 f.). Detta sker naturligtvis på
bekostnad av handläggningstiden. En sådan ordning är inte förenlig med
offentlighetsprincipen, som innebär att en handling enligt huvudregeln ska lämnas
ut omedelbart av den som ansvarar för vården av denna. Det bör därför endast i
undantagsfall, då detta är nödvändigt för att kunna genomföra en adekvat
sekretessprövning, förekomma att man på detta sätt gemensamt bereder en begäran
om att ta del av allmänna handlingar. Formerna för den gemensamma beredningen
bör då anpassas efter tryckfrihetsförordningens skyndsamhetskrav.

E-offentlighetskommittén, som för några år sedan utredde prövningen av frågor om
utlämnande av allmänna handlingar i Regeringskansliet, påpekade att frågorna
alltjämt var reglerade som om departementen vore egna myndigheter, dvs. i
enlighet med vad som gällde före den omfattande omorganisation som
genomfördes 1997. Kommitténs analys påvisade därvid ett antal oklarheter (se
SOU 2009:5, kap. 6).

Att organisationen och regleringen inte anpassats till de krav som följer av
offentlighetsprincipen och inte heller till de sedan länge genomförda
förändringarna i departementsorganisationen torde, att döma av de ärenden som nu
granskats, påverka handläggningens effektivitet. Det ter sig som om en begäran
som inte leder till ett omgående utlämnande av den begärda handlingen lätt kan
hamna i ett ingenmansland, där den skickas runt utan att vare sig tjänstemän eller
statsråd kan hållas ansvariga för långa handläggningstider eller andra brister som
inkräktar på enskildas och massmediers grundlagsstadgade insynsrätt.

Skyldigheten att sammanställa uppgifter ur allmänna handlingar
De granskade ärendena har alla gällt journalisters framställningar om att ta del av
handlingar som utgörs av sammanställningar ur Regeringskansliets administrativa
system. En sådan framställan kräver att myndigheten tar ställning till om det rör sig
om ett handlingsutlämnande enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser, med
dess skyndsamhetskrav, eller om det i stället handlar om en sammanställning som
myndigheten enligt dessa bestämmelser inte är skyldig att göra, och där
skyndsamhetskravet därmed inte gäller (se t.ex. JO:s ärenden 6926-2010 och
7232-2010, där Regeringskansliet inte ansågs ha skyldighet enligt 2 kap.
                                                              639-2012        Sid 13 (17)
                                                              2463-2012
                                                              2732-2012




tryckfrihetsförordningen att sammanställa uppgifter som begärts ut). För att kunna
avgöra vilket regelverk som ska tillämpas krävs kunskaper om de administrativa
systemens uppbyggnad och om vilka möjligheter som finns att ta fram handlingar
från dessa.

I de tre fall som här granskats står det emellertid klart att de alla rört uppgifter som
har kunnat tas fram ur Regeringskansliets administrativa system med rutinbetonade
åtgärder. Framställningarna har därmed gällt potentiella handlingar, som omfattas
av offentlighetsprincipen enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dvs. det har varit
fråga om allmänna handlingar.

Särskilt när det gäller AA ärende framstår det i Regeringskansliets yttrande som
oklart hur dennes begäran egentligen bedömts. Mot den bakgrunden vill jag erinra
om vikten av att en myndighet, i detta fall Regeringskansliet, omgående tar
ställning till om en begäran avser utlämnande av allmänna handlingar eller inte,
liksom att den sökande snarast underrättas om vilken bedömning som görs. Att ett
sådant besked lämnas är särskilt angeläget när det står klart att sökanden utgår från
att hans eller hennes begäran omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser
samtidigt som myndigheten gör en annan bedömning.

Sekretessprövning som fördröjer utlämnande
I samtliga här granskade ärenden har Regeringskansliet ursäktat den långa
handläggningstiden med att det krävts en tidsödande sekretessprövning.

Från JO:s synpunkt bör en myndighets hänvisning till behov av
sekretessgranskning godtas om den framstår som rimlig; det är i princip inte en
uppgift för JO att gå in på enskilda sekretessbedömningar. En myndighet som inte
anser sig kunna lämna ut en handling omgående med hänvisning till behovet av
sekretessprövning måste dock, för att undgå kritik för brott mot
skyndsamhetskravet, på ett någorlunda konkret sätt kunna påvisa att det i det
enskilda fallet funnits ett sådant behov. Det är med andra ord inte tillräckligt med
ett mer eller mindre blankt påstående om att den ena eller den andra
sekretessbestämmelsen aktualiserats. I de granskade fallen har vad som anförts om
detta från Regeringskansliets sida huvudsakligen varit kortfattat, abstrakt och
mindre övertygande.

För sekretessprövningen gäller vidare samma grundlagskrav som för
handläggningen av handlingsutlämnandefrågor i övrigt, nämligen att uppgiften ska
prioriteras framför den löpande verksamheten. En sekretessprövning får därför inte
fördröja handlingsutlämnandet längre än vad som föranleds av själva
sekretessprövningen. Den tidsutdräkt som låter sig motiveras kan i och för sig vara
beroende av den aktuella myndighetens allmänna tillgång till kompetens och
resurser i övrigt. I det hänseendet måste anspråken på snabb handläggning
                                                            639-2012        Sid 14 (17)
                                                            2463-2012
                                                            2732-2012




emellertid i princip ställas högre på Regeringskansliet än på de flesta andra
myndigheter.

Bedömning av de enskilda anmälningarna
Ärende 1; AA anmälan

AA begäran gällde uppgifter ur Statsrådsberedningens redovisningssystem. Det
rörde sig om potentiella handlingar, som omfattas av offentlighetsprincipen och
dess krav på skyndsamt utlämnande.

De handlingar som lämnades ut utgjordes av två listor om sju respektive fyra sidor.
Den första listan avsåg intern och extern representation och den andra egna utlägg.
Den förra innehöll uppgifter om verifikationsnummer, verifikationsdatum, period,
konto, kostnadsställe, belopp, en kortare text som beskrev redovisningsposten t.ex.
”UD, lunch på rådet den 7/10 09”, och leverantör. Den senare innehöll likartade
men färre uppgifter och saknade individuella beskrivningar av
redovisningsposterna.

AA fick, sedan han anmält saken till JO, del av handlingarna – med vissa
sekretessmarkeringar – cirka elva veckor efter det att han begärt dem.
Regeringskansliet har i sitt yttrande uppgett att den långa väntetiden berodde på att
det tog viss tid att ta fram dem, att sekretessprövningen var tidskrävande eftersom
materialet var omfattande och att man behövde gå igenom ett stort antal av de
handlingar som låg till grund för uppgifterna.

De begärda handlingarna synes, i enlighet med vad AA angett, motsvara ett
ordinärt huvudboksutdrag ur Regeringskansliets redovisningssystem och avsåg ett
begränsat antal uppgifter ur detta. Handlingarna måste ha kunnat tas fram snabbt
och enkelt. Regeringskansliet har angett att vissa uppgifter omfattats av
försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen, dock utan att
närmare utveckla detta. Regeringskansliet har vidare angett att man vid
sekretessprövningen behövde gå igenom det bakomliggande underlaget för
uppgifterna, men inte varför detta varit nödvändigt. Regeringskansliet har inte
heller i övrigt lämnat någon närmare information om den sekretessprövning som
skett.

Av de knapphändiga upplysningar Regeringskansliet lämnat om vari
sekretessprövningen bestått, och med beaktande av vilka uppgifter som lämnats ut,
går det inte att dra någon annan slutsats än att själva prövningen borde gått att
genomföra på någon eller några arbetsdagar och att handläggningen som helhet
inte borde ha behövt ta särskilt mycket längre tid än så. Oavsett hur det närmare
förhåller sig med den saken framstår de elva veckor som AA fick vänta som vida
överstigande den tidsram inom vilken en begäran av det slag han gjorde ska vara
besvarad.
                                                            639-2012       Sid 15 (17)
                                                            2463-2012
                                                            2732-2012




Ärende 2; BB:s första anmälan

BB:s begäran i denna del avsåg s.k. telefonloggar, dvs. uppgifter om in- och
utgående samtal m.m., för vissa befattningshavares tjänstetelefoner. Det rörde sig
om potentiella handlingar, som omfattas av offentlighetsprincipen och dess krav på
skyndsamt utlämnande.

BB:s begäran, som motiverade särskilda överväganden, kom att handläggas som ett
regeringsärende. Regeringen avslog den efter drygt två månader med hänvisning
till sekretess. Regeringens beslut omfattas inte av JO:s tillsyn, som i detta fall
inskränker sig till hur ärendet handlades av Regeringskansliet innan det genom att
överlämnas till regeringens prövning upphörde att vara ett regeringskansliärende.

Att ett ärende om handlingsutlämnande överlämnas till regeringen innebär att
ansvaret för att det hanteras i enlighet med grundlagens och offentlighets- och
sekretesslagens krav överflyttas från en konstitutionell nivå till en annan. Det är
därför viktigt att det tydligt klargörs såväl att överlämnande sker som när detta
sker. Ett överlämnande ersätter vidare ett ställningstagande på tjänstemannanivå.
Det bör därför ske inom samma tidsram (se JO 2009/10 s. 483 [s. 512]). Det ålåg
alltså Regeringskansliet att antingen skyndsamt besluta i utlämnandefrågan eller
att, med iakttagande av samma skyndsamhetskrav, överlämna ärendet till
regeringens prövning.

BB gjorde sin framställan den 28 februari 2012. Regeringskansliet har inte
redogjort för när överlämnandet skedde. Det kan dock inte ha varit innan ärendet
någon gång mellan den 8 mars och början av april skickades till
Statsrådsberedningen. Uppgifter i anmälan, som inte har motsagts av
Regeringskansliet, tyder på att ärendet vid tidpunkten för anmälan till JO, den 24
april, ännu inte hade överlämnats. Det betyder att det i vart fall tog
Regeringskansliet närmare två månader att bestämma sig för att BB:s framställan
skulle handläggas som ett regeringsärende.

Regeringskansliet har i sitt yttrande inte berört vilka överväganden som gjordes i
överlämnandefrågan, utan har endast konstaterat att regeringen meddelade beslut
utan föregående tjänstemannabesked samt förklarat handläggningstiden som helhet
med att sekretessprövningen inte var okomplicerad. BB har genmält att det inte var
sekretessprövningen som tog tid; fördröjningen berodde i stället på att hennes
begäran överhuvudtaget inte handlades utan skickades runt till olika handläggare
som saknade mandat att fatta beslut.

Att ta fram de begärda telefonloggarna kan inte ha tagit mer än någon dag i
anspråk. Det måste därefter tämligen omgående ha stått klart att ärendet var av det
slaget att ett överlämnande till regeringen aktualiserades. Enligt 18 §
Regeringskansliets instruktion är det tveksamma fall som kan överlämnas dit,
                                                              639-2012        Sid 16 (17)
                                                              2463-2012
                                                              2732-2012




varför det är tillräckligt att konstatera just detta. Ett beslut om hur BB:s framställan
skulle handläggas borde mot den bakgrunden ha kunnat fattas långt tidigare än
efter de cirka två månader det nu synes ha tagit.

Till den bristfälliga handläggningen hör att det är oklart vem inom
tjänstemannaorganisationen som ansvarat för BB:s ärende. Det synes vara
Förvaltningsavdelningen som förvarar Regeringskansliets telefonloggar. Enligt
instruktionen för Regeringskansliet skulle ärendet därmed ha handlagts där. Det låg
dock uppenbarligen hos Justitiedepartementet i nio dagar – vilket redan det är en
med regelverket oförenlig fördröjning – innan det överlämnades till
Förvaltningsavdelningen. När och varför ärendet sedermera sändes till
Statsrådsberedningen har inte redovisats. Statsrådsberedningen har slutligen –
någon gång, oklart exakt när – överlämnat ärendet till regeringens prövning.
Turerna illustrerar den oklarhet, för att inte säga oreda som belysts ovan; det är
uppenbart att detta bidragit till den oacceptabelt långa handläggningstiden.

Ärende 3; BB:s andra anmälan

BB:s andra framställan gällde transaktionslistor i Regeringskansliets bokföring.
Det rörde sig även i detta fall om potentiella handlingar, som omfattas av
offentlighetsprincipen och dess krav på skyndsamt utlämnande. BB fick, sedan hon
anmält saken till JO, ut det hon begärt – med undantag för uppgifter som
sekretessbelades – cirka elva veckor efter det att hon gjort sin framställan.

Regeringskansliet har uppgett att fördröjningen berodde på att transaktionslistorna
var omfattande och att sekretessprövningen därför blev tidskrävande. Beträffande
sekretessprövningen har Regeringskansliet tillfogat att begäran gällde uppgifter
som var för sig kan vara harmlösa men som i en mängd ger en bild av vilka rutiner
som gäller och som sammantagna skulle kunna användas för en kartläggning av
den centrala statsledningen. Ett röjande kunde därför antas vålla fara för rikets
säkerhet.

Jag ser ingen anledning att ifrågasätta Regeringskansliets bedömning av behovet av
sekretessprövning. Det sätt på vilket prövningen genomförts framstår i ljuset av
gällande regler om handlingsutlämnande dock som både ostrukturerat och stelbent.
Av utredningen framgår således att sedan transaktionslistor omgående tagits fram
av handläggaren på Förvaltningsavdelningen skickades de runt på ett sätt som var
ägnat att fördröja snarare än skynda på processen. Inledningsvis tillställdes de
samtliga departement, som i vissa fall dröjde i flera veckor med sina svar. Först
någon gång mellan den 19 april och 16 maj hade samtliga departement gett in sina
synpunkter till Förvaltningsavdelningen, som i sin tur vidarebefordrade materialet
till Statsrådsberedningen. Där gjordes en ny, samlad, sekretessprövning, som synes
ha tagit ytterligare någon månad, varefter det som bedömdes vara offentligt
                                                             639-2012       Sid 17 (17)
                                                             2463-2012
                                                             2732-2012




lämnades ut den 13 juni 2012. Att denna handläggning inte präglats av en strävan
att skyndsamt ta ställning till BB:s insynsbegäran ligger i öppen dag.

Till den bristfälliga handläggningen hör, på samma sätt som beträffande BB:s
begäran om att få del av telefonloggar, att det framstår som oklart vem som haft
ansvaret för ärendet.

Avslutning
Regeringskansliet handläggning av AA och BB:s framställningar om att få ut
allmänna handlingar har inneburit grova åsidosättanden av
tryckfrihetsförordningens krav på skyndsamhet. Att döma av det som utretts och av
Regeringskansliets egen beskrivning har brister i organisation, ansvarsförhållanden
och rutiner bidragit till att grundlagens krav inte efterlevts. Likartade iakttagelser
har gjorts i tidigare granskningar.

Det är från JO:s synpunkt ovanligt att uppenbara brister i handläggningen av frågor
som gäller offentlighetsprincipen uppdagas inom en myndighet utan att
myndigheten själv vidgår och beklagar det som brustit. I de här granskade fallen
synes Regeringskansliet anse att dess handläggning varit normal och godtagbar.
Jag vill i anledning av detta avslutningsvis framhålla att det är särskilt viktigt att
just regeringens kansli respekterar allmänhetens insynsrätt. I motsatt fall är risken
stor att inte heller andra myndigheter anser sig behöva leva efter grundlagens
bokstav, vilket på sikt skulle vara ett hot mot offentlighetsprincipen.

Som framgått ankommer det på Regeringskansliet och ytterst dess ledning att se till
att det finns en väl fungerande berednings- och beslutsordning för frågor som rör
utlämnande av handlingar. JO:s tillsyn omfattar inte regeringen och enskilda
statsråd, som i stället granskas av riksdagens konstitutionsutskott. En kopia av detta
beslut sänds dit.
