# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att ha uppmanat en besökare att avlägsna en tampong i närvaro av personal. Även uttalanden om proportionaliteten av en sådan åtgärd

JO 2025-12-22 dnr 6413-2024

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                     2025-12-22                6413-2024              1 (7)



Stf justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                    Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att ha uppmanat en
                    besökare att avlägsna en tampong i närvaro av personal. Även
                    uttalanden om proportionaliteten av en sådan åtgärd


                     Beslutet i korthet: Anstalten Kumla beslutade att en besökare till en intagen där
                     skulle genomgå en s.k. ytlig kroppsbesiktning som ett villkor för besökets
                     genomförande. Inom ramen för den åtgärden uppmanades besökaren att i närvaro av
                     kriminalvårdspersonal avlägsna den tampong som hon använde. Besökaren valde då
                     att lämna anstalten utan att besöka den intagne.
                     I beslutet uttalar JO att han i och för sig inte har något att invända mot att en anstalt,
                     som ett villkor för genomförandet av ett besök, uppmanar en besökare att avlägsna
                     mensskydd, inbegripet sådana som används. När det gäller frågan om det kan finnas
                     godtagbara skäl för att låta avlägsnandet av en tampong ske i närvaro av personal
                     ifrågasätter JO hur det praktiskt ska gå till utan att samtidigt överskrida gränsen för
                     vad som är tillåtet inom ramen för en ytlig kroppsbesiktning. Under alla förhållanden
                     är det JO:s bedömning att en sådan åtgärd inte framstår som proportionerlig.
                     Anstalten kritiseras därför för behandlingen av besökaren i samband med det besök
                     som hon skulle genomföra.
                     Enligt JO finns det skäl för Kriminalvården att ta fram riktlinjer vad gäller kontroll- och
                     tvångsåtgärder av besökare som använder mensskydd för att säkerställa att
                     situationer som den nu aktuella hanteras på ett enhetligt och rättssäkert sätt.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde en intagen (AA) och en anhörig till honom (BB),
                    genom ombudet advokaten CC, fram klagomål mot Kriminalvården, anstalten
                    Kumla, och två kriminalvårdare där. Av anmälan framkom huvudsakligen
                    följande.

                    AA beviljades i slutet av 2023 okontrollerade besök av sin flickvän BB. Ett
                    flertal besök genomfördes därefter, samtliga utan anmärkning. Inför ett besök i
                    mars 2024 skulle BB visiteras av två kriminalvårdare. BB påtalade att hon hade
                    mens och frågade om hon fick avlägsna sin tampong på en närliggande toalett.
                    Hon klargjorde att personalen fick närvara inne på toaletten om så önskades.
                    Anledningen till att hon berättade om tampongen var att hon hade fått
                    uppfattningen att besökare inte tilläts ta in egna mensskydd. BB nekades
                    emellertid att ta ut tampongen på toaletten och upplystes samtidigt om att hon


     Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm      Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
     Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 6413-2024       Sid 2 (7)




inte skulle få besöka AA om den inte avlägsnades. Hon uppmanades att
antingen sätta sig hukandes över en papperskorg i rummet och dra ut
tampongen inför kriminalvårdarna eller att lämna anstalten. Hon valde då det
senare alternativet.

Utredning
Av en tjänsteanteckning som en av kriminalvårdarna hade upprättat och som
gavs in tillsammans med anmälan framgår bl.a. att BB efter att ha nekats att
avlägsna tampongen på en toalett valde att lämna anstalten eftersom hon inte
ville göra detta inför personal.

JO uppmanade Kriminalvården att yttra sig över det som anmälarna hade fört
fram. Myndigheten skulle även redogöra för eventuella rutiner när det gäller
kontroll- och tvångsåtgärder enligt 7 kap. 3 § fängelselagen (2010:610), FäL, av
besökare som använder mensskydd.

I remissvaret anförde Kriminalvården, rättsavdelningen, genom chefen för
enheten för myndighetsjuridik, huvudsakligen följande:

## Utredning

Uppgifter har hämtats in från Kriminalvårdens region Mitt, som i sin tur har
      hämtat in uppgifter från anstalten Kumla. Inför anstaltens underlag i ärendet har
      samtal hållits med de tjänstgörande kriminalvårdarna DD och EE och ansvarig
      kriminalvårdsinspektör. I huvudsak följande har framkommit.

      Anstaltens rutiner
      Anstalten Kumla har ett särskilt iordningsställt rum för visitationer. Rummet är
      ungefär 8–10 kvadratmeter stort, fritt från insyn och med en dörr som alltid hålls
      stängd i samband med visitationer. Inga andra personer än besökaren och
      personal som ska genomföra visitationen är närvarande i rummet under
      visitationen.
      Medhavda mensskydd – även sådana som används – bedöms som medhavda
      föremål som inte går att visitera på ett tillfredsställande sätt och som därmed
      utgör en säkerhetsrisk. Av säkerhetsskäl ombeds därför besökare som ska
      genomgå en ytlig kroppsbesiktning att avlägsna mensskydd och ersätta detta med
      ett nytt, som tillhandahålls av anstalten.

      Omständigheterna i det aktuella fallet
      Inför det aktuella besökstillfället hade beslutats att BB skulle genomgå en ytlig
      kroppsbesiktning före besöket. I samtliga sådana fall är personal noggrann med
      att informera besökaren om detta redan när besökaren möts upp i anslutning till
      besöksavdelningen. Så gjordes även i det här fallet.
      I det särskilt iordningsställda rummet ombads BB att stående, med ryggen mot
      personal, avlägsna tampongen och kasta den i en papperskorg. BB informerades
      också om att anstalten kunde tillhandahålla ett nytt mensskydd om så önskades.
      BB uppgav att hon inte kunde avlägsna tampongen ståendes, utan önskade att det
      kunde genomföras på en toalett i stället.
      Personal uppgav att visitationen skulle genomföras i just det rummet men att det
      fanns möjlighet att sitta på en pall, även då med ryggen vänd mot personal. BB
      valde då att avbryta och inte genomföra visitationen och lämnade anstalten. BB
      har inte fått instruktioner om att inta någon särskild kroppsställning under
      visitationen.
                                                                   Dnr 6413-2024       Sid 3 (7)




Rättslig reglering m.m.
Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) får en kontroll- eller tvångsåtgärd
endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en
mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
I fängelselagens förarbeten (prop. 2009/10:135 s. 144 och 151) anges att
kontrollen inte får göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver
och att ytlig kroppsbesiktning bör användas restriktivt. Med ytlig kropps-
besiktning avses en yttre granskning av kroppen. Det innebär att kroppens
håligheter inte får undersökas. Den som undersöks får inte heller uppmanas att
inta andra speciella ställningar än att visa upp fotsulor, handflator samt lyfta upp
armarna så att armhålorna kan kontrolleras.
I 23 § fängelseförordningen (2010:2010) anges bl.a. följande. Vid kropps-
visitation eller kroppsbesiktning ska den som kontrolleras visas all den hänsyn
som omständigheterna medger. Kroppsbesiktning ska, förutom när saliv-, svett-
och hårprov lämnas, utföras med beaktande av så stor enskildhet som
omständigheterna medger och, om möjligt, i ett enskilt utrymme.

Interna styrande dokument
Det saknas myndighetsövergripande rutiner och vägledande dokument som
specifikt gäller kontroll- och tvångsåtgärder enligt 7 kap. 3 § fängelselagen av
besökare som använder mensskydd.
I avsnitt 35.4 och 35.6 i Kriminalvårdens säkerhetshandbok beskrivs dock
genomförandet, generellt, av kroppsvisitation och kroppsbesiktning samt
visitation av besökare. I avsnitt 9.1.5 i Kriminalvårdens handbok om besök och
elektronisk kommunikation (2014:3) anges vidare bl.a. följande. En besökande
kan inte tvingas att underkasta sig en kroppsvisitation eller en ytlig kropps-
besiktning. Det är viktigt att besökaren informeras om detta innan en sådan
undersökning genomförs. Sådan information bör anslås i ankomstutrymme för
besökare (se även 7 kap. 9 a § FARK Fängelse). Om besökaren vägrar att
medverka vid sådan kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning blir följden att
besöket inte får äga rum.

Kriminalvårdens bedömning
I det aktuella fallet har BB i samband med kroppsvisitation och ytlig
kroppsbesiktning vid besök i anstalten Kumla ombetts att avlägsna mensskydd i
form av tampong. Hon har ombetts att avlägsna tampongen i visitationsrummet i
stället för, som föreslagits av BB, på en toalett under bevakning av
Kriminalvårdens personal. Att besökare ska uppmanas att avlägsna medhavda
mensskydd, inklusive sådana som används, ingår i anstaltens rutiner.
En intagens rätt till kontakt med omvärlden genom till exempel besök är av stor
betydelse, både för att minska den isolering som ett frihetsberövande innebär och
för att underlätta den intagnes möjlighet att knyta eller behålla kontakter med
exempelvis anhöriga. Samtidigt är besök förenade med risker, bland annat
avseende insmuggling av narkotika och andra otillåtna föremål. Anstalten Kumla
är en sluten anstalt i den högsta säkerhetsklassen, säkerhetsklass 1.
Kriminalvården har i uppdrag att säkerställa att besök på anstalten genomförs på
ett sådant sätt att säkerheten inte hotas, inte motverkar den intagnes anpassning i
samhället eller är till skada för den intagne eller någon annan.
Kriminalvården anser att det kan finnas godtagbara skäl att uppmana en besökare
att avlägsna mensskydd i form av tampong, i vissa fall även i närvaro av
personal. Detta förutsatt att åtgärden i det individuella fallet bedöms vara
nödvändig av säkerhetsskäl för att besöket ska kunna genomföras. Det är således
myndighetens uppfattning att åtgärden omfattas av möjligheten att villkora ett
besök enligt 7 kap. 3 § fängelselagen, och inte är att likställa med en sådan
kroppsbesiktning som enbart intagna får underkastas. Myndigheten understryker
                                                                        Dnr 6413-2024    Sid 4 (7)




      dock att den aktuella formen av villkor bör tillämpas restriktivt och att både
      uppmaningen att avlägsna mensskyddet, och kravet på hur avlägsnandet ska gå
      till, i varje enskilt fall måste vara förenligt med kravet på proportionalitet.
      Myndigheten anser vidare att frågan om hur ett avlägsnande av mensskydd ska
      gå till måste lösas från fall till fall, med målsättningen att det ska ske under
      sådana former att det inte leder till onödigt obehag för besökaren.
      Kriminalvården har förståelse för att BB kan ha uppfattat situationen som
      ingripande, men konstaterar samtidigt att åtgärden beslutats för att ett
      okontrollerat besök skulle kunna genomföras och hanterats enligt anstaltens
      rutiner. Myndighetens uppfattning är att de villkor som uppställts för att det
      planerade besöket skulle få genomföras har varit proportionerliga.
Anmälarna kommenterade remissvaret enligt följande. Ett krav på att avlägsna
mensskydd går utöver vad en ytlig kroppsbesiktning får innefatta. Kriminal-
vården har således inte rätt att kräva det här av besökare. Ett mensskydd som
sådant kan inte heller anses utgöra ett otillåtet föremål. Om skyddet skulle vara
preparerat med något kan Kriminalvården inte upptäcka det eftersom detta inte
är föremål för någon närmare granskning. Vidare har myndigheten inte
möjlighet att genom aktuell reglering undersöka om besökaren gömt något
”innanför” sitt skydd. Därutöver bygger den beskrivna rutinen på att en
besökare självmant uppger att hon använder mensskydd, vilket besökaren helt
enkelt kan underlåta att berätta. Avslutningsvis visiteras alla intagna grundligt
efter genomförda besök.

Rättsliga utgångspunkter
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering och för vad som
avses med begreppet ytlig kroppsbesiktning. Jag vill för egen del tillägga
följande.

Var och en är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen, RF, gentemot det allmänna
skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Var och en är dessutom skyddad mot
kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. I vissa situationer, bl.a. i
den utsträckning som medges för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett
demokratiskt samhälle, får skyddet begränsas. Det måste då ske genom lag.
(Se 2 kap. 20–24 §§ RF.)

Med uttrycket kroppsligt ingrepp avses våld mot människokroppen,
läkarundersökningar, smärre ingrepp som vaccination och blodprovstagning
samt liknande företeelser som brukar betecknas med ordet kroppsbesiktning.
(Se prop. 1975/76:209 s. 147.)

Enligt 7 kap. 3 § FäL får ett besök, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl,
villkoras av att besökaren underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig
kroppsbesiktning.

De grundläggande bestämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning
finns i 28 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken, RB. Definitionerna där av
begreppen gäller även för sådan kroppsvisitation och kroppsbesiktning som
regleras i annan lag, t.ex. fängelse- och häkteslagstiftningen.
                                                                  Dnr 6413-2024      Sid 5 (7)




Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär
på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig.
Föremålets storlek, utseende eller det sätt på vilket föremålet medförs har i
princip ingen betydelse vid bestämmelsernas tillämpning (se Fitger m.fl.,
Rättegångsbalken [1 oktober 2025, JUNO], kommentaren till 28 kap. 11 §).

Kroppsbesiktning är en undersökning av människokroppens yttre och inre samt
att prov tas från kroppen och undersöks. Med en undersökning av kroppens
yttre avses framför allt en okulär besiktning av den nakna kroppen, varvid den
undersökte kan anmodas att inta vissa ställningar, så att annars dolda delar av
kroppen blir åtkomliga för besiktning. Det är också tillåtet att röra vid kroppen
(se a. prop. s. 44 f.).

Med prov från människokroppen avses bl.a. blodprov, urinprov, salivprov och
hårprov. Undersökning av kroppsprodukter som har åtkommits på annat sätt än
genom provtagning (t.ex. sådant som påträffas på en brottsplats) faller utanför
paragrafens tillämpningsområde. Däremot omfattas undersökning av kropps-
produkter som har lämnat kroppen på ett naturligt sätt vid en särskilt anordnad
kontroll som utgör provtagning, exempelvis ett avföringsprov. (Se a. prop.
s. 45 f.)

I motsats till viss annan lagstiftning skiljer rättegångsbalken inte på ytlig och
fullständig kroppsbesiktning. Precis som Kriminalvården har redogjort för är en
ytlig kroppsbesiktning begränsad till sin omfattning. Den får därmed inte
innefatta en granskning av kroppens håligheter och den som undersöks får inte
heller uppmanas att inta andra ställningar än att visa upp fotsulor, handflator
samt lyfta upp armarna så att armhålorna kan kontrolleras. Vidare får en ytlig
kroppsbesiktning inte omfatta tagande av prov från kroppen och undersökning
av sådana prov.

Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att
myndigheterna har följt de lagar och regler som gäller för förfarandet, dvs. att
myndigheterna har agerat korrekt i formellt hänseende. JO brukar därför inte
uttala sig om eller ta ställning till de bedömningar som en myndighet har gjort i
ett enskilt fall. Kriminalvårdens ställningstagande om att ett besök ska villkoras
av att besökaren underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning
enligt 7 kap. 3 § FäL är dock, enligt myndigheten, inte ett beslut som kan
överklagas utan betraktas som faktiskt handlande (se Kriminalvårdens handbok
för besök och elektronisk kommunikation [2014:3], avsnitt 9.1.5). Det innebär i
så fall att ställningstagandet inte kan bli föremål för domstolsprövning. Mot den
bakgrunden och då frågan rör tvångsåtgärder finner jag anledning att frångå den
nämnda principen och uttala mig om myndighetens bedömning i stort och i det
enskilda fallet.
                                                                     Dnr 6413-2024       Sid 6 (7)




Av utredningen framgår att anstalten som villkor för besöket beslutade att BB
skulle genomgå en utökad visitation i form av en ytlig kroppsbesiktning. Inom
ramen för åtgärden ombads BB att avlägsna en tampong i närvaro av
anstaltspersonal. Det är utrett att hon inte tilläts ta ut tampongen på en
närliggande toalett utan att avlägsnandet skulle ske i ett särskilt anvisat rum.
Kriminalvården har tillbakavisat anmälarnas påstående om att BB uppmanades
att ställa sig hukande över en papperskorg för att dra ut tampongen men har
anfört att BB erbjöds möjlighet att sitta på en pall med ryggen mot personal. Jag
kan konstatera att uppgifterna går isär i fråga om hur avlägsnandet i detalj skulle
gå till. Enligt min bedömning skulle ytterligare utredningsåtgärder inte leda till
något annat resultat. Mina uttalanden i det följande kommer därför att ta sikte
på om det – alldeles oavsett detaljerna vid avlägsnandet – är tillåtet och lämpligt
att som ett villkor för besök uppmana en besökare att avlägsna ett mensskydd i
form av en tampong i närvaro av personal.

Kriminalvården har redogjort för att mensskydd, också sådana som en besökare
använder, är att betrakta som medhavda föremål som inte går att visitera på ett
tillfredsställande sätt. Även jag anser att det ligger närmast till hands att betrakta
dessa som föremål som någon bär på sig eller har med sig. Det betyder att
skydden i och för sig skulle kunna undersökas inom ramen för en kropps-
visitation. Jag har emellertid förståelse för det myndigheten har anfört om att
mensskydd inte kan undersökas på ett tillfredsställande sätt. När det gäller
använda skydd finns därutöver givetvis en hygienisk aspekt att beakta. Det
sagda innebär visserligen att jag inte har något att invända mot att en besökare,
inom ramen för ett villkorat besök enligt 7 kap. 3 § FäL, uppmanas att avlägsna
ett medhavt mensskydd, inbegripet ett sådant som används.

Frågan är då om det kan finnas godtagbara skäl att låta avlägsnandet av ett
mensskydd i form av en tampong ske i närvaro av personal. Enligt
Kriminalvården kan det vara motiverat under förutsättning att åtgärden i det
individuella fallet bedöms vara nödvändig av säkerhetsskäl för att besöket ska
kunna genomföras. Jag är dock av en annan uppfattning. Först och främst ställer
jag mig frågande till hur en besökare skulle kunna ta ut en tampong utan att
behöva blotta i vart fall delar av sin kropp och samtidigt inte vara tvungen att
behöva inta en annan ställning än att visa upp fotsulor, handflator samt lyfta upp
armarna. Som jag ser på saken går en sådan åtgärd utöver vad som över huvud
taget är tillåtet inom ramen för en ytlig kroppsbesiktning.

Under alla förhållanden är det min bedömning att ett avlägsnande inför personal
inte framstår som proportionerligt. I det sammanhanget vill jag lyfta fram att JO
tidigare har riktat kritik mot en annan anstalt för att ha uppmanat en intagen att i
samband med urinprovtagning avlägsna en tampong i närvaro av personal (se
JO 2017/18 s. 141, dnr 2716-2016). I beslutet uttalade dåvarande chefsJO
Elisabeth Rynning att hon för egen del hade svårt att se att en sådan ordning var
nödvändigt för att kunna fastställa att en intagen som uppgett sig bära tampong
verkligen hade avlägsnat den. Jag instämmer i detta och menar att samma
                                                                  Dnr 6413-2024     Sid 7 (7)




synpunkter gör sig gällande för besökare som uppger sig bära tampong. Som
anmälarna har påpekat kan ett avlägsnande i närvaro av personal inte heller
säkerställa att inte något är gömt ”innanför” skyddet. Det är ett betydande
ingrepp i den personliga integriteten att avlägsna en tampong inför någon annan
och det är naturligt att en sådan åtgärd upplevs som obehaglig. Mot den
bakgrunden anser jag det inte vara proportionerligt att en besökare uppmanas att
avlägsna en tampong i närvaro av kriminalvårdspersonal. Det finns därför
anledning att kritisera anstalten för behandlingen av BB i samband med det
besök som hon skulle genomföra.

Kriminalvården har uppgett att det saknas myndighetsövergripande rutiner och
vägledande dokument som specifikt gäller kontroll- och tvångsåtgärder av
besökare som använder mensskydd. Enligt min mening finns det skäl för
myndigheten att ta fram sådana riktlinjer för att säkerställa att situationer som
den nu aktuella hanteras på ett enhetligt och rättssäkert sätt. Jag vill i det
sammanhanget också uppmärksamma Kriminalvården på att jag i ett annat
beslut denna dag (ärende med dnr 5320-2024) har påpekat att det alltjämt kan
föreligga ett behov av att myndigheten tar fram riktlinjer för avlägsnande av
mensskydd i samband med urinprovtagning av intagna.

Det som i övrigt har kommit fram motiverar inte några uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av stf JO Stefan Holgersson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Sanna Ekman har föredragit ärendet och byråchefen Catrine
Björkman har deltagit i beredningen.
