# Kritik mot Kriminalvården, häktet Sollentuna, för att ha frihetsberövat en person efter att en tingsrätt hävt häktningen. Även kritik mot myndighetens nationella transportavdelning för att inte omedelbart ha meddelat häktet om tingsrättens beslut

JO 2026-09-07 dnr 6417-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                  Sid
                                                                   2026-09-07               6417-2025           1 (6)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Kritik mot Kriminalvården, häktet Sollentuna, för att ha frihetsberövat
                   en person efter att en tingsrätt hävt häktningen. Även kritik mot
                   myndighetens nationella transportavdelning för att inte omedelbart
                   ha meddelat häktet om tingsrättens beslut


                    Beslutet i korthet: Efter avslutad huvudförhandling i ett brottmål hävde Attunda
                    tingsrätt sitt beslut om häktning av den tilltalade, BB. Kriminalvårdens nationella
                    transportavdelning meddelade inte snarast häktet Sollentuna om att häktningen hade
                    hävts och det dröjde innan tingsrätten underrättade häktet om beslutet. I anslutning till
                    att BB på egen hand tog sig till häktet för att hämta ut sina tillhörigheter blev han
                    kvarhållen där i väntan på klargörande i frågan om han var fortsatt frihetsberövad.
                    Vakthavande befäl tog bl.a. kontakt med transportledaren och fick besked om att
                    häktningen hade hävts. Mot bakgrund av den informationen och den omständigheten
                    att BB inställde sig i häktet på eget bevåg uttalar JO Katarina Påhlsson att
                    vakthavande befäl inte hade tillräckligt underlag för att hålla kvar BB. Häktet
                    Sollentuna kritiseras för detta.
                    Hon kritiserar även Kriminalvårdens nationella transportavdelning för att den, i strid
                    med myndighetens rutin, inte snarast meddelade häktet om tingsrättens beslut. Enligt
                    JO är det rimligt att anta att häktet hade agerat annorlunda om den informationen
                    hade nått fram redan innan BB återvände till häktet för att hämta sina saker.
                    ChefsJO Erik Nymansson har i ett annat beslut denna dag uttalat sig om tingsrättens
                    åtgärder efter att häktningen hade hävts (se dnr 773-2026).

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA klagomål mot Kriminalvården,
                   häktet Sollentuna, enligt huvudsakligen följande.

                   Attunda tingsrätt beslutade den 4 juni 2025 ungefär kl. 15.00 i samband med att
                   huvudförhandlingen i ett mål avslutades att hans klient, den tilltalade BB, inte
                   längre skulle vara häktad i målet. När BB senare samma dag besökte häktet för
                   att hämta sina tillhörigheter blev han kvarhållen och inlåst.

                   AA upplyste JO muntligen om att tingsrätten, såvitt han mindes, inte hade
                   lämnat över något skriftligt besked till Kriminalvårdens personal om att
                   häktningen hade hävts. Vid kl. 16.30 samma dag fick han veta att när BB hade
                   anlänt till häktet så hade personalen larmat och BB frihetsberövats på nytt. Han


    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Sveavägen 25
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 650                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                         Dnr 6417-2025        Sid 2 (6)




försökte kontakta såväl häktet som tingsrätten, dock utan framgång. Omkring
kl. 18.00–19.00 fick han besked från en vän till BB om att denne var på väg
hem. Dagen därpå meddelade tingsrätten honom att Kriminalvården hade fått
elektroniskt besked runt kl. 16.00 om att häktningen hade hävts.

Utredning
JO hämtade in registerutdrag från kriminalvårdsregistret, KVR, beträffande BB
samt tingsrättens dagboksblad i det aktuella målet. Därefter uppmanades
Kriminalvården att yttra sig över det som AA hade fört fram.

I remissvaret anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefen för
sektionen för verksjuridik – verkställighet, straffrätt m.m., huvudsakligen
följande:

## Utredning

Utredning i ärendet har inhämtats från Kriminalvårdens region Stockholm, som
      har inhämtat uppgifter från häktet Sollentuna, myndighetens nationella
      transportavdelning (då nationella transportenhet, härefter NTE) och det
      klientadministrativa systemet. Berörda befattningshavare har fått möjlighet att
      lämna synpunkter. Av utredningen framgår i huvudsak följande.
      Den 4 juni 2025 hölls huvudförhandling i Attunda tingsrätt i ett mål som BB var
      häktad i. Personal från NTE ansvarade för transport från häktet Sollentuna till
      tingsrätten. BB skrevs ut från häktet för transport samma dag kl. 12.49. Efter
      avslutad huvudförhandling hävde tingsrätten häktningen men lämnade inte över
      något skriftligt beslut om det till transportpersonalen. När transportledaren
      efterfrågade skriftligt beslut uppgav ordföranden att tingsrätten skulle e-posta
      beslutet till häktet Sollentuna. BB försattes på fri fot av transportpersonalen i
      samband med att beslutet avkunnades och erbjöds enligt rutin skjuts till häktet
      för att hämta sina tillhörigheter. BB valde dock i stället att lämna domstolen
      tillsammans med sina anhöriga. Transportpersonalen tog inte någon muntlig
      kontakt med häktet Sollentuna, eftersom de förlitade sig på att domstolen skulle
      meddela häktet per e-post. Vid ungefär kl. 15.00 kontaktades vakthavande befäl i
      häktet Sollentunas av receptionspersonalen som meddelade att en person, BB,
      iklädd gröna häkteskläder kommit in och ville hämta ut sina tillhörigheter. När
      vakthavande befäl sökte på BB:s personnummer i det klientadministrativa
      systemet såg han att denne var registrerad som häktad. Det vakthavande befälet
      kontaktade då häktets administrativa personal och placeringsansvariga för att få
      mer information, men de saknade kännedom om att häktningen skulle ha hävts.
      Det vakthavande befälet kontaktade därefter transportledaren, som meddelade att
      de hört att de kunde släppa BB på fri fot men inte fått något skriftligt beslut. Vid
      ungefär kl. 15.45 ringde det vakthavande befälet till tingsrätten för att kontrollera
      grunden för frihetsberövandet och fick då besked om att BB alltjämt var häktad
      och att målet ännu inte var avgjort. Det vakthavande befälet beslutade då att ta in
      BB i ett väntrum vid inskrivningen på häktets femte våningsplan för att kunna
      utreda ärendet vidare. Kl. 16.14 fick häktet e-post från Attunda tingsrätt med
      besked om att häktningen hade hävts. BB fick då vistas vid inskrivningen under
      den tid som hans tillhörigheter från bostadsrummet och förrådet hämtades ut.
      Sakerna skrevs ut och överlämnades till BB, varefter han också skrevs ut och
      lämnade häktet kl. 17.00.

## Rättslig reglering

Av 2 kap. 8 § regeringsformen framgår att var och en är gentemot det allmänna
      skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt
      tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.
                                                                    Dnr 6417-2025         Sid 3 (6)




Av 2 kap. 20 § första stycket 3 regeringsformen följer att rörelsefriheten är en
sådan fri- och rättighet som får begränsas genom lag i den utsträckning som
medges i 2 kap. 21–24 §§ regeringsformen.
Av 24 kap. 1 § rättegångsbalken följer bl.a. att en person som på sannolika skäl
är misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer
under vissa förutsättningar får häktas.
Av 24 kap. 5 § rättegångsbalken följer bl.a. att beslut att häkta någon meddelas
av rätten.
Av 24 kap. 20 § första stycket 3 rättegångsbalken följer att rätten omedelbart ska
häva ett häktningsbeslut om det inte längre finns skäl för beslutet.
Av 5 § första stycket förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa
brottmål, m.m. följer bl.a. att om en domstol upphäver ett häktningsbeslut ska
domstolen genast underrätta den myndighet som svarar för förvaringen av den
häktade.
Enligt 6 § första stycket förvaltningslagen (2017:900) ska en myndighet se till att
kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.
Enligt 1 kap. 6 § första stycket häkteslagen (2010:611) får verkställigheten inte
innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag
eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna
upprätthållas.
Enligt 2 kap. 12 § häkteslagen får tillhörigheter som en intagen inte får ta emot
och inneha enligt 11 § omhändertas och förvaras för den intagnes räkning.
Tillhörigheter som omhändertagits ska lämnas ut till den intagne senast i
samband med att han eller hon inte längre ska vara berövad friheten.

Intern reglering
Av 1 kap. 8 § första stycket Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
(2011:2) om häkte, FARK Häkte, följer bl.a. att innan en person tas in i häkte ska
grunden för frihetsberövandet kontrolleras.
Av andra stycket i de allmänna råden till bestämmelsen framgår följande.
Behovet att kontrollera grunden för frihetsberövandet kvarstår även efter att en
person har tagits in i häkte. Uppstår tveksamhet om huruvida den intagne får
hållas fortsatt frihetsberövad, behöver förundersökningsledaren eller domstolen
genast kontaktas. Sådan tveksamhet kan t.ex. föreligga om tidsfristen för att
ompröva ett frihetsberövande har passerat, utan att Kriminalvården fått någon
information om hur processen fortskrider. Det kan också föreligga sådan
tveksamhet när ett beslut om häktning i den misstänktes utevaro verkställts och
häktningsförhandling därefter inte hållits inom föreskriven tid.
Av avsnitt 4.9.15 i Kriminalvårdens handbok för transport (2024:1) framgår bl.a.
följande. I det fall klient förts till domstolsförhandling och försätts på fri fot och
där personliga effekter, egna medel, privata kläder och liknande inte tagits med i
fordon, ska klient erbjudas transport tillbaka till senast aktuella häktet eller
institution där klient vistas. Klienten ska upplysas om att detta är frivilligt och att
denne kan avbryta transporten och då släpps av så snart det är möjligt att stanna
fordonet utifrån trafiksäkerhetshänsyn. I det fall den frihetsberövade försätts på
fri fot och inte vill följa med transporten tillbaka till häktet ska besked om
frisläppandet snarast meddelas till aktuellt häkte via telefon eller RAKEL. För
klient som är häktad misstänkt för brott och parallellt är frihetsberövad med stöd
av annan lagstiftning, i anledning av annan brottsmisstanke eller av annan
myndighet (LVM, LVU, LSU, LPT, LRV eller UtlL) upphör formellt
Kriminalvårdens ansvar och laga befogenheter i samband med att häktningen
hävs. Transportplaneringen ska, om handräckning inte begärts i det fall klienten
sätts på fri fot, kommunicera med avsändande enhet i förväg och klarlägga hur
saken ska hanteras om/när det sker. I det fall domstol upphäver
                                                                          Dnr 6417-2025     Sid 4 (6)




      omhändertagande enligt LVM, LVU, LSU, LPT, LRV eller UtlL ska klient
      erbjudas transport tillbaka. Vissa domstolar väljer att, istället för att meddela
      beslut i häktesfrågan direkt efter förhandling, maila beslut till berört häkte där
      klienten är frihetsberövad. Transportpersonalen ska i sådana situationer
      muntligen meddela häktet vad som gäller när klient lämnas av, samt
      dokumentera på transportunderlaget t.ex. enligt följande
      1) Domstolen inte lämnat besked i häktningsfrågan, beslut mailas häktet.
      2) Domstolen lämnat muntligt beslut i häktningsfrågan, klient ska försättas på fri
      fot, beslut ska mailas häktet.
      3) Domstolen lämnat muntligt beslut i häktningsfrågan, klient ska vara fortsatt
      häktad, beslut ska mailas häktet.
      I det fall domstolen fattar beslut i häktesfrågan och muntligen meddelar att
      klienten ska försättas på fri fot agerar transportpersonalen på samma sätt som
      efter ett skriftligt beslut. Eventuella frågor från häktet hänvisas till domstolen.

## Kriminalvårdens bedömning

Av utredningen framgår att domstolen i samband med att huvudförhandlingen
      förklarades avslutad hävde häktningen avseende BB och att Kriminalvårdens
      transportpersonal muntligen informerades om det. Det framgår också att BB
      erbjöds men avböjde transport tillbaka till häktet. Enligt Kriminalvårdens interna
      styrning ska transportpersonalen då snarast meddela häktet att den tidigare
      intagne inte längre är häktad. Att transportpersonalen i det aktuella fallet inte
      informerade häktet om domstolens beslut är därmed en brist. När vakthavande
      befäl tog kontakt med transportledaren med anledning av att BB hade inställt sig
      vid häktet Sollentuna meddelade dock transportledaren att BB var försatt på fri
      fot. Med beaktande av uppgiften från transportledaren och att BB själv hade
      inställt sig vid häktet bedömer Kriminalvården att det kan diskuteras om det var
      nödvändigt att även kontakta domstolen för att utreda om frihetsberövandet
      kvarstod. Om domstolen inte hade kontaktats, hade den efterföljande hanteringen
      troligtvis kunnat undvikas och tiden som BB fick vänta på att få ut sina
      tillhörigheter kortas. Samtidigt är häktet, enligt myndighetens interna styrning,
      hänvisad till domstolen vid eventuella frågor i en situation som den aktuella.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Det här ärendet handlar om hur Kriminalvårdens nationella transportavdelning
och häktet Sollentuna har hanterat den tilltalade BB sedan Attunda tingsrätt
beslutat att häva häktningen av honom i samband med avslutad huvudför-
handling. Kriminalvården har i sitt remissvar lämnat uppgifter om tingsrättens
efterföljande hantering. Mot bakgrund av dessa uppgifter beslutade
chefsjustitieombudsmannen Erik Nymansson den 20 januari 2026 att i ett
särskilt ärende utreda tingsrättens hantering (dnr 773-2026). Tingsrätten har gett
in ett yttrande och chefsJO har denna dag meddelat sitt beslut i ärendet. Mitt
beslut i nu aktuellt ärende tar sikte endast på Kriminalvårdens hantering. Jag
kommer emellertid att hänföra mig något till tingsrättens remissyttrande i det
följande.

Det är utrett att tingsrätten hävde beslutet om häktning av BB i samband med att
huvudförhandlingen avslutades och att transportpersonalen fick muntligt besked
om detta. Som Kriminalvården har redogjort för framgår av myndighetens egen
handbok för transport (2024:1) att transportpersonalen i en sådan situation
                                                                     Dnr 6417-2025      Sid 5 (6)




snarast ska meddela aktuellt häkte om domstolens beslut. Jag är kritisk till att
personalen vid myndighetens nationella transportavdelning underlät att följa
den rutinen vid tillfället i fråga. Det är enligt min mening rimligt att anta att
häktet hade agerat annorlunda om den informationen hade nått fram redan innan
BB tog sig dit för att hämta ut sina tillhörigheter.

Efter att BB hade kommit till häktet tog emellertid vakthavande befäl kontakt
med transportledaren och fick bekräftat för sig att tingsrätten hade hävt
häktningen. Jag instämmer i att det kan diskuteras om de efterföljande åtgärder
som Kriminalvården har beskrivit verkligen var nödvändiga med tanke på
informationen från transportledaren och det faktum att BB inställde sig i häktet
på eget bevåg. Samtidigt får även jag konstatera att häktet, enligt myndighetens
egna anvisningar, är hänvisad till domstolen för eventuella frågor i en situation
som den aktuella. Jag finner därmed inte någon anledning att rikta kritik mot
häktet för att man ville vidta ytterligare kontroller. Jag är emellertid kritisk till
häktets hantering av BB under tiden som dessa åtgärder vidtogs.

Enligt Kriminalvården beslutade vakthavande befäl, efter kontakt med
tingsrätten, att ta in BB i ett väntrum vid inskrivningen på häktets femte
våningsplan. Anmälaren har beskrivit det som att BB blev kvarhållen och inlåst.
Jag kan konstatera att myndigheten inte uttryckligen har bemött dessa uppgifter
i sitt remissvar. Det är möjligt att BB inte blev inlåst, men av häktets
beskrivning av förhållandena drar jag slutsatsen att det inte stod honom fritt att
lämna häktet i väntan på klargörande i häktningsfrågan. Mot bakgrund av den
information som transportledaren hade lämnat till vakthavande befäl – i
kombination med att BB inställde sig på eget bevåg – är det min uppfattning att
det inte fanns tillräckligt underlag för att hålla kvar BB. Häktet Sollentuna ska
kritiseras för detta.

Jag vill också säga något om det som framkommit om häktets vidtagna
kontroller. Enligt utredningen ringde vakthavande befäl till tingsrätten som ska
ha meddelat att BB alltjämt var häktad och att målet ännu inte var avgjort. Jag
kan konstatera att tingsrätten inte har bemött den uppgiften i sitt remissvar i det
andra särskilda ärendet hos JO som jag nyss har redogjort för. ChefsJO har inte
funnit det motiverat att vidta ytterligare utredningsåtgärder för att försöka få
klarhet i den här frågan. Även om samtalet har ägt rum på det sätt som
Kriminalvården har beskrivit är det en brist att myndigheten inte har redovisat
vem vid tingsrätten som det vakthavande befälet talade med. Jag kan i vart fall
dra slutsatsen att det inte kan ha varit den domare som var ordförande vid
huvudförhandlingen eller den notarie alternativt domstolshandläggare som då
var protokollförare. Med tanke på osäkerheten som rådde vid häktet i den
uppkomna situationen kan det ifrågasättas om inte vakthavande befäl borde ha
sökt kontakt med någon av dessa specifikt.

Vidare vill jag uppmärksamma Kriminalvården på att det i tingsrättens
remissvar i det andra ärendet har framförts att BB hade på sig civila kläder när
                                                                  Dnr 6417-2025       Sid 6 (6)




han lämnade tingsrätten. Samtidigt framgår av Kriminalvårdens yttrande att
personal i receptionen vid häktet Sollentuna ska ha kontaktat vakthavande befäl
och uppgett att BB anlänt till häktet iförd gröna häkteskläder. Det är oklart för
mig vad denna diskrepans i beskrivningen av BB:s klädsel består i men jag har
inte funnit anledning att låta Kriminalvården särskilt yttra sig över den saken.
Oavsett hur BB var klädd vid det aktuella tillfället är det min uppfattning att
häktet Sollentuna inte hade tillräckligt underlag för att hålla kvar honom i häktet
i väntan på klargörande i häktningsfrågan.

Avslutningsvis vill jag nämna att jag denna dag har meddelat ytterligare ett
beslut i ett ärende mot häktet Sollentuna som rör en liknande fråga som den nu
aktuella (dnr 6359-2025).

Det som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Sanna Ekman har föredragit ärendet och avdelningschefen
Jessica Starhill Sjöstrand har deltagit i beredningen.
