# Kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt för handläggningen av ett mål om vårdnad m.m.

JO 2014-10-17 dnr 6418-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2014-10-17              6418-2013              1 (10)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt för handläggningen av ett
                        mål om vårdnad m.m.


                          Beslutet i korthet: En rättegång om vårdnad om barn m.m. pågick i tre år och fyra
                          månader. Den ansvarige domaren får kritik för att han inte upprättade en tidsplan för
                          målets handläggning. Han får också kritik för att han hade bristfällig kontroll över hur en
                          medlare, som tingsrätten hade anlitat, skötte sitt uppdrag.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA som ombud för BB klagomål mot rådmannen
                        CC vid Blekinge tingsrätt med anledning av bl.a. hand-läggningen av ett mål om
                        vårdnad m.m. Han uppgav bl.a. följande.

                        BB var kärande i målet. Hon lämnade in en ansökan om stämning till tingsrätten i
                        slutet av april 2011. CC beslutade i december 2011 att utse en medlare för att
                        försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. Medlingen pågick ända fram
                        till någon gång i mars 2013 utan att någon samförståndslösning nåddes. Medlingen
                        borde inte ha tillåtits pågå under en så lång tid. På grund av den långa
                        medlingstiden och att CC beslutade att inhämta två vårdnads- och
                        boendeutredningar i målet blev målets handläggningstid alldeles för lång.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål T 1148-11 begärdes in och granskades. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande.

                        Målet inleddes vid tingsrätten den 29 april 2011. BB (modern) yrkade ensam
                        vårdnad om sina och DD:s (fadern) gemensamma barn, sönerna EE och FF. Sedan
                        fadern hade gett in ett skriftligt svaromål höll tingsrätten ett första sammanträde för
                        muntlig förberedelse den 7 juni 2011. Under sammanträdet kom parterna överens
                        om hur barnens rätt till umgänge med fadern skulle regleras under viss tid.
                        Tingsrätten beslutade även att inhämta en vårdnads-, boende- och umgänges-
                        utredning. Utredningen skulle redovisas senast den 21 november 2011. Sedan
                        fadern hade framställt nya interimistiska yrkanden i målet meddelade tingsrätten ett
                        nytt interimistiskt beslut om umgänge den 14 september 2011. Den 18 november
                        2011 framställde modern genom sitt dåvarande ombud nya interimistiska yrkanden.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 6418-2013    Sid 2 (10)




Den 5 december 2011 beslutade tingsrätten, efter att parterna hade hörts i frågan,
att utse en medlare i målet. Enligt beslutet skulle medlaren redovisa sitt uppdrag till
domstolen senast den 2 januari 2012. Redan den 19 december 2011 ringde
medlaren och berättade att han hade haft en första kontakt med föräldrarna. Han
sade att ärendet var komplicerat, att han ville ta hjälp av en specialistläkare vid
barn- och ungdomspsykiatrin vid fullgörandet av uppdraget och att han önskade att
uppdragstiden förlängdes.

Tingsrätten förlängde uppdragstiden till den 20 januari 2012, alltså med 18 dagar.

Medlaren gav inte in någon redovisning den 20 januari. Den 25 januari 2012 gav
medlaren in en skrift och angav att han hade träffat båda föräldrarna den
15 december 2011, att specialistläkaren och medlaren skulle träffa modern samma
dag som skrivelsen upprättades samt att fadern inte kunde delta vid detta tillfälle.
Medlaren uppgav att uppdraget skulle komma att kräva mycket tid och han begärde
anstånd till den 21 februari.

Vid detta tillfälle hade medlingen pågått i sju veckor. Tingsrätten biföll
framställningen om anstånd.

Medlaren hördes inte av den 21 februari. Den 9 mars påminde tingsrätten medlaren
på dennes telefonsvarare. Det resulterade i ett meddelande från medlaren att han
skulle återkomma med en rapport den 12 mars.

Den 12 mars 2012 kom det in en skrift från medlaren där det framgick bl.a. att
medlaren och specialistläkaren hade träffat föräldrarna var för sig två gånger samt
haft ett telefonsamtal med fadern. Vad gällde den fortsatta hanteringen framförde
medlaren att han och specialistläkaren skulle besöka föräldrarna var för sig i deras
hem samt att dessa besök skulle bli något försenade på grund av en sedan länge
planerad semester. Medlaren begärde anstånd till den 16 april. Medlingen hade nu
pågått i tre månader. Tingsrätten beviljade det begärda anståndet.

Den 16 april 2012 meddelade medlaren per telefon att en öppning var på väg och
att han skulle återkomma den 19 april för ytterligare uppgifter. Han hörde dock inte
av sig till tingsrätten förrän den 26 april. Då meddelade han per telefon att
ytterligare samtal skulle genomföras med parterna och att han skulle återkomma
med skriftligt besked om utgången av dessa samtal under vecka 18 (30 april–6
maj).

Den 9 maj 2012 gav medlaren in en skrift till tingsrätten där det framgick att
medlaren och specialistläkaren hade besökt fadern i hans hem samt modern och
sönerna i deras hem. Medlaren och specialistläkaren hade kommit överens med
sönerna om att sönerna skulle träffa fadern i hans hem under en eller två timmar
med början den 9 maj 2012 kl. 16.30. Enligt medlaren skulle det fortsatta
medlingsarbetet bli mycket beroende av hur detta umgänge fungerade och hur
övriga kontakter skulle utvecklas. Även om umgänget den 9 maj skulle gå bra
krävdes enligt medlaren ett försiktigt uppbyggnadsarbete för att allt skulle fungera
                                                                   Dnr 6418-2013    Sid 3 (10)




på ett bra sätt för barnens bästa. Medlaren begärde anstånd till den 11 juni.
Medlingen hade nu pågått i fem månader. Tingsrätten biföll framställningen om
anstånd.

Såvitt framgår av handlingarna hörde medlaren inte av sig den 11 juni. Vid ett
telefonsamtal den 18 juni lovade han att ge in en redogörelse under veckan. Samma
dag gav medlaren in en skrift till tingsrätten där det framgick att sönerna och fadern
hade träffats vid två tillfällen i medlarens och specialistläkarens närvaro. Medlaren
och specialistläkaren hade också haft ett möte tillsammans med båda föräldrarna.
Närmast planerade specialistläkaren ett möte tillsammans med föräldrarna för att
gå igenom vilka regler som skulle gälla beträffande hälsofrågorna. Därefter var
avsikten att planera in ett antal möten mellan sönerna och fadern. Medlaren
begärde anstånd till den 15 juli 2012. Medlingen hade nu pågått i sex och en halv
månad. Tingsrätten biföll framställningen om anstånd.

Såvitt framgår av handlingarna hörde medlaren inte av sig till tingsrätten den 15
juli. Vid ett telefonsamtal den 20 juli meddelade han att fadern inte hade varit
anträffbar och att han skulle ge in en rapport under de närmaste dagarna. Den 25
juli meddelade medlaren att han på grund av sjukdom behövde ytterligare tid på sig
för att kunna slutföra uppdraget och att han skulle återkomma med närmare besked
inom kort. Den 2 augusti 2012 gav medlaren in en skrift till tingsrätten där det
framgick att medlaren, specialistläkaren och parterna hade haft ett telefonmöte den
27 juli och då kommit överens om att sönerna skulle umgås med fadern vid tre
tillfällen under augusti, att ett nytt telefonmöte skulle hållas den 27 augusti samt att
specialistläkaren skulle ordna ett möte med sonen FF:s läkare och föräldrarna i
september. Medlaren begärde anstånd till den 15 september. Medlingen hade nu
pågått i nästan åtta månader. Tingsrätten biföll framställningen om anstånd.

Såvitt framgår av handlingarna hörde medlaren inte av sig förrän den 10 oktober.
Då skrev han att det inte hade gått att ordna mötet mellan föräldrarna,
specialistläkaren och sonen FF:s läkare. Medlaren föreslog att tingsrätten skulle
sätta ut målet till sammanträde för muntlig förberedelse. Medlingen hade nu pågått
i drygt tio månader och det hade gått nästan ett och ett halvt år sedan modern hade
ansökt om stämning.

Tingsrätten höll ett sammanträde för muntlig förberedelse i målet den 12 december
2012. Vid sammanträdet var även medlaren och specialistläkaren närvarande. Vid
sammanträdet kom parterna, efter diskussioner under ledning av medlaren och
specialistläkaren, överens om att sönerna under tiden december 2012–mars 2013
skulle ha rätt till visst umgänge med fadern. Tingsrätten beslutade att ytterligare ett
sammanträde för muntlig förberedelse skulle äga rum den 10 april 2013. Under
våren 2013 återkallade modern sitt tidigare ombuds fullmakt och AA inträdde som
ombud. Varken modern eller AA kom till sammanträdet den 10 april 2013. Vid det
sammanträdet entledigade tingsrätten medlaren från hans uppdrag och beslutade att
vårdnads-, boende- och umgängesutredningen skulle återupptas. Utredningen
skulle redovisas senast den 20 juni 2013. Tingsrätten fattade även ett interimistiskt
                                                                       Dnr 6418-2013     Sid 4 (10)




beslut i fråga om sönernas rätt till umgänge med fadern. Socialtjänsten begärde vid
tre tillfällen anstånd med att redovisa utredningen. Den 27 november 2013 gavs
utredningen in till tingsrätten.

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar om och yttrande över hur
handläggningen av målet förhöll sig till regleringen i 42 kap. 6 § tredje stycket
rättegångsbalken, RB.

Tingsrätten (lagmannen GG) gav in ett remissvar tillsammans med ett yttrande från
CC.

CC lämnade följande yttrande.

      BB väckte talan mot DD genom stämningsansökan som kom in till tingsrätten den
      29 april 2011. Målet lottades på min rotel. Det har från AA:s sida riktats kritik för
      händelser som påstås ha ägt rum flera år dessförinnan; åtgärder och beslut som jag
      således inte kan göras ansvarig för. Målet handlar om parternas gemensamma barn
      EE, född år 2002, och FF, född år 2004.
      Sedan s.k. snabbyttrande inhämtats hölls muntlig förberedelse den 7 juni 2011,
      varvid båda parter företräddes av juridiska ombud. BB yrkade, med ändring av en av
      Blekinge tingsrätt meddelad dom den 21 oktober 2009, att det inte längre skulle
      förekomma något övernattningsumgänge mellan barnen och fadern och inte heller
      umgänge utan umgängesstöd närvarande. Det gjordes gällande att DD inte tagit till
      sig, och förstått, FF:s sjukdomsbild. Det gjordes även gällande att DD utövat våld
      mot sönerna.
      Förhandlingen avslutades med beslut om att sönerna skulle ha rätt till umgänge med
      DD i närvaro av umgängesstöd på vissa angivna villkor. Beslutet grundade sig på
      föräldrarnas principöverenskommelse. Det uppdrogs även åt socialförvaltningen i
      Olofströms kommun, att i samråd med socialförvaltningen i Klippans kommun
      verkställa en vårdnads-, boende- och umgängesutredning.
      Genom handläggningsbeslut den 14 september 2011 beslutade tingsrätten om
      ”sedvanligt” helgumgänge mellan barnen och fadern. Beslutet grundade sig bl.a. på
      att påstådda brottsmisstankar mot fadern lagts ner. Beslutet överklagades till
      hovrätten, som inte meddelade prövningstillstånd.
      Sedan det kunnat konstateras uppenbara samarbetssvårigheter mellan föräldrarna
      beslutade tingsrätten den 5 december 2011 att utse HH som medlare. Parterna
      motsatte sig inte detta. Under tiden som medlaren utförde sitt uppdrag
      vilandeförklarades vårdnads-, boende- och umgängesutredningen.
      Medlarens uppdrag kom därefter i olika omgångar att förlängas till följd av ärendets
      komplexitet och leg. läkaren JJ, specialist vid barn- och ungdoms-psykiatrin i
      Kristianstad, gavs rätt att biträda medlaren. Tiden för uppdragets genomförande
      förlängdes även till följd av medlarens sjukdom. Undertecknad gjorde bedömningen
      att det fortfarande fanns en möjlighet att nå en samförstånds-lösning, ägnad att
      tillgodose barnens bästa. Parterna delade denna uppfattning.
      Medlaren rapporterade efter hand till tingsrätten om ärendets gång och viss
      skriftväxling förekom mellan ombuden.
      Ny muntlig förberedelse hölls den 12 december 2012. Vid denna förberedelse var
      såväl HH som JJ närvarande. Parterna lyckades enas om en samförståndslösning
      avseende umgängets utformning och formerna i övrigt för detta. Vid sammanträdet
      beslutades att ny förhandling och avstämning skulle äga rum den 10 april 2013.
      Under mars månad 2013 återkallade BB fullmakten för sitt juridiska ombud och hon
      har därefter företrätts av sin far, AA.
                                                                       Dnr 6418-2013     Sid 5 (10)




     Vid den fortsatta muntliga förberedelsen den 10 april 2013 inställde sig varken BB
     eller hennes nya ombud. Det beslutades att medlaren skulle entledigas från sitt
     uppdrag. Det beslutades även att den vilandeförklarade vårdnads- boende- och
     umgängesutredningen skulle återupptas, att redovisas senast den 20 juni 2013. I
     övrigt beslutades om visst helgumgänge mellan sönerna och DD. För att säkerställa
     detta umgänge förenades umgänget med vite.
     Beslutet överklagades till hovrätten, som inte meddelade prövningstillstånd.
     Ovan nämnda beslut kom att resultera i det verkställighetsärende som redovisats
     ovan. I verkställighetsärendet liksom i det ursprungliga huvudmålet framfördes
     upprepade gånger beskyllningar mot fadern att han i samband med umgänge med
     sönerna den 9 mars 2013 skulle ha utsatt dessa för misshandel. Det gjordes senare
     även gällande från BB:s ombud att DD dömts för sådant brott. DD tillbakavisade
     samtliga sådana anklagelser och det gavs även besked om att inte någon av de gjorda
     polisanmälningarna resulterat i åtal. I fokus har hela tiden stått ett påstått
     misshandelstillfälle i Klippan i samband med att DD utövade umgänge med sönerna.
     I detta sammanhang kan konstateras att åtal nyligen väckts mot BB för det att hon
     påståtts ha gjort sig skyldig till urkundsförfalskning avseende journalanteckningar
     som är att hänföra till den misshandel av sönerna som hon hävdat att DD gjort sig
     skyldig till. Huvudförhandling i detta mål är utsatt till den 11 mars 2014.
     Jävsanmälan har gjorts mot undertecknad vid två tillfällen under målets
     handläggning. Jävet har prövats den 12 augusti 2013 och den 18 november 2013.
     Vid båda tillfällena har anmälan om jäv avslagits. Tingsrättens beslut av den 12
     augusti 2013 överklagades av BB. Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.
     Även i det ovan redovisade verkställighetsärendet har anmälan om jäv gjorts och
     avslagits. Hovrätten meddelade inte heller nu prövningstillstånd.
     För närvarande gäller ett av tingsrätten den 6 november 2013 meddelat beslut om
     umgänge mellan sönerna och DD under fyra tillfällen i närvaro av umgängesstöd;
     två under hösten 2013 och två under januari månad respektive februari månad 2014.
     Resultatet av dessa umgängestillfällen ska redovisas till tingsrätten senast den 5
     mars 2014. Enligt föreliggande uppgifter har inte något umgänge kommit till stånd
     under de av tingsrätten beslutade umgängestillfällena.
     Det kan konstateras att DD sedan den 29 november 2013 inte längre företräds av
     något juridiskt ombud och att såväl BB:s nuvarande ombud, liksom DD själv, i
     upprepade inlagor riktat beskyllningar mot varandra.
     Den återupptagna vårdnads-, boende- och umgängesutredningen är slutförd. Efter
     det att redovisning inkommit beträffande umgänge med umgängesstöd är målet nu
     klart att företas till avgörande.
     Sammanfattningsvis kan konstateras att målet har varit, och alltjämt är, av mycket
     komplicerad natur, att inlagorna från båda sidor varit omfattande samt att anstånd
     och flera överklaganden medfört att handläggningstiden beklagligtvis dragit ut på
     tiden. Till detta kommer att andra mål och ärenden på grund av arbetssituationen
     tyvärr måst prioriteras.
     Någon tidsplan har tidigare inte upprättats. I dispositiva tvistemål, i synnerhet s.k.
     substansmål, görs detta regelmässigt. I indispositiva tvistemål däremot har jag som
     regel inte gjort detta. Dessa mål lever ibland sitt eget liv och är oftast styrda av
     tingsrättens interimistiska beslut och föräldrarnas förmåga och vilja att uppnå
     samförståndslösningar som bäst gagnar barnen. Ett sådant förfarande kräver olika
     lång tid. I förevarande fall har parternas oförmåga till samsyn medfört att
     tingsrättens strävan att uppnå en sådan lösning gått om intet.
     Målet kommer att avgöras under våren 2014.
GG uppgav följande.
                                                                      Dnr 6418-2013     Sid 6 (10)




      Beträffande redovisning av handläggningsåtgärder och fattade beslut i målet
      hänvisas till CC:s yttrande.
      I vårdnadsmål läggs regelmässigt stor vikt vid att finna samförståndslösningar i
      avsikt att tillse barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna. I
      vårdnadsmål som detta, där förhållandet mellan föräldrarna varit av mycket
      infekterad och komplicerad natur, finns det risk för att sökandet efter en
      samförståndslösning i barnets intresse tar tid. Enligt mitt förmenande måste stora
      ansträngningar göras och ges ett tidsmässigt utrymme med beaktande av vikten av
      att få föräldrarna att nå en överenskommelse som håller över tid. Där kan det ibland
      uppstå en konflikt mellan kravet på att nå ett snabbt avgörande av målet och kravet
      på att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut i denna typ av mål. Forskning
      har visat att samförståndslösningar i de mest infekterade vårdnadsmålen vinner
      efterföljd i betydligt större omfattning än en dom. Till detta kommer att medlarens
      sjukdom medfört att medlingen drog ut på tiden. Ett entledigande av medlaren skulle
      sannolikt ha inneburit ytterligare tidsutdräkt och att viktig kunskap och erfarenhet i
      målet hade gått förlorad.
      Vid bedömningen av målets handläggning bör även hänsyn tas till om parterna drivit
      processen med eller utan ombud. I detta mål har, under relativt lång tid, processen
      drivits av part utan ombud, vilket ytterligare har komplicerat handläggningen.
      Sammanfattningsvis kan sägas att tingsrätten måhända hade kunnat gå snabbare
      fram genom en något kraftfullare handläggning. Jag har dock svårt att finna att det
      finns grund för klander av den handläggning som förekommit. Parterna har i vart fall
      genom sitt eget agerande i hög grad bidragit till att handläggningen dragit ut på
      tiden.
AA kommenterade tingsrättens remissvar.

Tingsrätten avgjorde målet genom dom den 14 augusti 2014, dvs. nästan tre år och
fyra månader efter det att modern hade ansökt om stämning. I domen fick modern
ensam vårdnad om sönerna. Tingsrätten beslutade också att sönerna inte skulle ha
något umgänge med fadern. Av domen framgår att sönerna inte hade träffat sin far
sedan den 9 februari 2013.

Rättslig reglering
Sedan den 1 januari 2011 finns ett uttryckligt krav i regeringsformen på att en
rättegång ska genomföras inom skälig tid (2 kap. 11 § andra stycket). Sedan
tidigare gäller att rätten ska driva förberedelsen i ett tvistemål med inriktning på ett
snabbt avgörande (42 kap. 6 § tredje stycket RB). Denna förpliktelse ska rätten
fullgöra genom formell och materiell processledning. Rätten ska alltså dels styra
upp processens yttre ramar, dels verka för att tvistefrågorna blir klarlagda. Det är
viktigt att rätten agerar med fasthet i båda nu nämnda avseenden och hela tiden är
aktiv under förberedelsen. Rätten ska också upprätta en tidsplan för målets
handläggning, om det inte är obehövligt på grund av målets beskaffenhet eller av
något annat särskilt skäl (42 kap. 6 § fjärde stycket RB). En omsorgsfullt upprättad
tidsplan medför en uppstramning och effektivisering av förberedelsen och ger såväl
parterna som rätten en god överblick över processen och vilka åtgärder som återstår
att vidta för att få målet till ett avgörande. Det skapar vidare förutsättningar för en
snabbare handläggning (prop. 2004/05:131 s. 132 f.). Utöver kravet på ett snabbt
avgörande ska rätten, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet
och övriga omständigheter, verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår
                                                                 Dnr 6418-2013    Sid 7 (10)




en samförståndslösning (42 kap. 17 § första stycket RB). Den sistnämnda
paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring 2011 som innebar en
skärpning av rättens skyldighet att verka för en förlikning (prop. 2010/11:128;
SFS 2011:861).

I mål om vårdnad, boende och umgänge är det barnets bästa som ska vara
avgörande för alla beslut. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska
särskilt barnets behov av en nära och god relation till båda sina föräldrar beaktas
(6 kap. 2 a § föräldrabalken, FB). Lagstiftaren har ansett att en samförståndslösning
mellan föräldrarna i frågor om vårdnad, boende och umgänge normalt är till
barnets bästa. Det beror bl.a. på att det normalt är bra för barnet att den konflikt
som finns mellan föräldrarna får en så hållbar lösning som möjligt. Om en
samförståndslösning nås, är förutsättningarna för att den ska hålla på sikt betydligt
större än i andra fall (prop. 2005/2006:99 s. 62 f.). År 2006 gjordes därför
bestämmelserna i 42 kap. 17 § första stycket RB även tillämpliga för samförstånds-
lösningar i indispositiva tvistemål (prop. 2005/06:99; SFS 2006:459). En sådan
samförståndslösning måste dock vara till barnets bästa för att den ska kunna godtas
av rätten (prop. 2005/06:99 s. 104).

Enligt 6 kap. 18 § FB kan föräldrar få hjälp att nå en samförståndslösning genom
samarbetssamtal enligt socialtjänstlagen (2001:453). Rätten kan ge socialnämnden
eller något annat organ i uppdrag att anordna sådana samarbetssamtal. Rätten kan
också ge en medlare i uppdrag att försöka få föräldrarna att nå en samförstånds-
lösning som är förenlig med barnets bästa (6 kap. 18 a § FB).

Möjligheten att utse en medlare är framför allt tänkt att användas i vissa fall där
samarbetssamtal redan har förekommit men föräldrarna inte lyckats nå en
överenskommelse och det trots det bedöms finnas möjligheter att nå en
samförståndslösning. Medlaren ska inom den tid som rätten bestämmer lämna en
redogörelse för de åtgärder som har vidtagits. Tiden får inte sättas längre än fyra
veckor, men rätten får förlänga tiden om det finns förutsättningar att nå en
samförståndslösning (6 kap. 18 a § andra stycket FB). När bestämmelsen i 6 kap.
18 a § infördes angavs att när det gäller möjligheten att förlänga tiden för
medlarens uppdrag bör domstolen kunna medge en kortare förlängning av tiden,
t.ex. om en samförståndslösning bedöms vara nära förestående (prop. 2005/06:99
s. 64 och 91).

Bedömning
Allmänt
En tvistemålsrättegång i en domstol leder normalt till att tingsrätten avgör målet
genom en dom. Innan tingsrätten kan döma i målet ska i regel en förberedelse äga
rum. Bestämmelserna om förberedelsen gäller för alla tvistemål, alltså både tvister
om exempelvis penningfordringar och, som i det nu aktuella fallet, tvister mellan
två föräldrar om deras gemensamma barn. Den fråga som aktualiseras genom
tingsrättens yttrande till JO är om det just i tvister av det sistnämnda slaget kan
finnas särskilda skäl att lägga ned tid på att nå en samförståndslösning även om det
                                                                    Dnr 6418-2013    Sid 8 (10)




sker på bekostnad av önskemålet om att målet avgörs snabbt. Som tingsrätten varit
inne på i sitt yttrande till JO kan det av hänsyn till barnen vara särskilt angeläget att
åstadkomma en samförståndslösning.

I alla typer av tvistemål är rätten skyldig att driva förberedelsen med inriktning på
ett snabbt avgörande av målet. Den skyldigheten är enligt lagen undantagslös.
Dessutom är det rättens skyldighet att verka för en samförståndslösning. Denna
skyldighet är däremot förenad med undantag: rätten ska inte verka för en
samförståndslösning om det är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och
övriga omständigheter. Den grundläggande skyldigheten för rätten är alltså att
driva förberedelsen med inriktning på att målet avgörs snabbt. Det är inom ramen
för den skyldigheten som domstolen ska verka för en samförståndslösning (se mitt
beslut den 3 april 2013 i JO:s dnr 1814-2012).

Det är domstolen och inte parterna som bestämmer hur förberedelsen av ett
tvistemål ska skötas. Och just i mål om vårdnad och umgänge är domstolens ansvar
särskilt påtagligt. I dessa mål är det inte bara parterna som berörs av hur
förfarandet anordnas utan även, och ibland framför allt, deras barn, som ju inte har
någon möjlighet att påverka valet mellan olika alternativ. För att man som domare
ska ta på sig ansvaret att dra ut på processen för att söka nå en samförståndslösning
måste man enligt min mening noga ha tänkt igenom om ett sådant förfarande är till
nytta för barnen eller om det främst är föräldrarnas intressen som tillgodoses. Det
ligger i sakens natur att det inte är bra för någon att vara inblandad i en rättegång
som det är svårt att se något slut på. Framför allt för ett barn måste den otrygghet
som följer av detta vara plågsam.

I familjemål har rätten särskilda verktyg till sin hjälp för att underlätta
samförståndslösningar. Det är mycket vanligt att rätten ger socialnämnden i
uppdrag att anordna samarbetssamtal för detta ändamål. Och sedan några år finns
det också möjligheter för domstolen att utse en medlare som hjälper föräldrarna att
komma överens. Både samarbetssamtalen och medlingen äger rum under målets
förberedelseskede. Det innebär att tillämpningen av dessa institut begränsas av
rättens skyldighet att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av
målet.

Tidsplan
För att främja snabbheten under förberedelsen av tvistemål är rätten skyldig att
upprätta en tidsplan för målets handläggning om det inte är obehövligt på grund av
målets beskaffenhet eller av något annat skäl. CC har i sitt svar till JO skrivit att
han i regel inte upprättar tidsplaner i indispositiva tvistemål eftersom dessa mål
lever sitt eget liv och oftast är styrda av tingsrättens interimistiska beslut och
föräldrarnas förmåga och vilja att uppnå olika samförståndslösningar som bäst
gagnar barnen. Men det är just för att förhindra att målen lever sitt eget liv som
lagstiftaren har bestämt att rätten ska upprätta tidsplaner. Det var alltså inte
obehövligt att upprätta en tidsplan i det aktuella målet och enligt min uppfattning
borde det har gjorts senast i anslutning till sammanträdet den 7 juni 2011.
                                                                     Dnr 6418-2013    Sid 9 (10)




Medlingen
Det är framför allt medlingen som har gjort att handläggningen har dragit ut på
tiden. Av en notering i dagboken framgår att CC i början av december 2011 väckte
frågan om medling med parternas ombud. Parterna motsatte sig inte detta men
moderns ombud uppgav enligt anteckningen i dagboken att hon var tveksam till om
det skulle ha någon effekt. Den 5 december 2011 utsåg CC en medlare i målet.
Medlarens uppdrag förlängdes sedan vid ett flertal tillfällen utan att parterna hade
något att invända mot det. Medlingen kom till slut att pågå fram till den 10 april
2013, dvs. i ett år och fyra månader. Samtidigt som medlaren entledigades
beslutade tingsrätten att den tidigare vilandeförklarade vårdnads-, boende- och
umgängesutredningen skulle återupptas. Det tog sedan ytterligare ca ett år och fyra
månader innan tingsrätten avgjorde målet den 14 augusti 2014, dvs. drygt tre år och
fyra månader efter det att ansökan om stämning gavs in till domstolen.

När rätten överväger att anlita en medlare måste den beakta att den grundläggande
regeln för förberedelsearbetet i tvistemål är att inriktningen ska vara att målet
avgörs snabbt. Det torde vara mot den bakgrunden som det i förarbetena till
lagregeln om medlare sägs att en medlare framför allt bör utses i situationer där
samarbetssamtal har förekommit men föräldrarna trots detta inte lyckats nå en
överenskommelse. I sådana fall har rätten ofta goda möjligheter att avgöra om det
finns förutsättningar för medlaren att lyckas med sitt uppdrag inom en rimlig tid.
Kravet på snabbhet har också föranlett att huvudregeln i lagen är att medlarens
uppdrag ska slutföras inom fyra veckor.

CC:s beslut den 5 december 2011 att utse en medlare hade inte föregåtts av
samarbetssamtal. Inte heller innehåller beslutet några anvisningar till medlaren om
hur uppdraget skulle fullgöras. Jag finner inte tillräckliga skäl att kritisera beslutet.
Men eftersom målet då hade pågått vid tingsrätten under sju månader fanns det
starka skäl för tingsrätten att bevaka att medlarens uppdrag inte drog ut på tiden. I
lagstiftningsförarbetena (prop. 2005/06:99 s. 64) sägs att det är naturligt att
domstolen lämnar anvisningar till medlaren om hur uppdraget ska fullgöras och att
medlaren bedriver medlingen på ett aktivt sätt och alltid med barnets bästa i fokus.
Emellertid är det enligt propositionen inte möjligt att reglera i lag hur medlarens
arbete ska bedrivas utan detta bör medlaren i samråd med domstolen få bedöma
från fall till fall.

Den 19 december 2011 ringde medlaren till tingsrätten och berättade att ärendet var
komplicerat, att han ville ha hjälp av en läkare och att han ville ha förlängd tid.
Enligt min mening borde tingsrätten med anledning av telefonsamtalet ha tagit reda
på hur medlaren hade planerat att fullgöra sitt uppdrag, vilka arbetsuppgifter som
läkaren skulle utföra och vilken tid medlingsuppdraget skulle ta. Besked i dessa
frågor hade kunnat ge CC ett underlag för att ta ställning till begäran om anstånd
och till om det fanns skäl att mot bakgrund av skyndsamhetskravet avbryta
medlarens uppdrag. Såvitt framgår av handlingarna begärde CC emellertid inte
några närmare besked från medlaren utan gav anstånd med uppdragets utförande
utan några villkor.
                                                                  Dnr 6418-2013    Sid 10 (10)




Härefter begärde och fick medlaren anstånd med sitt uppdrag vid fem tillfällen och
när medlingen hade pågått under tio månader föreslog medlaren slutligen att
tingsrätten skulle kalla parterna till ett sammanträde för muntlig förberedelse. Inte i
någon av sina framställningar om anstånd redovisade medlaren en plan för när
arbetet kunde beräknas vara slutfört och tingsrätten krävde inte heller några sådana
besked. Det framgår inte av någon av framställningarna om anstånd att det fanns
klara indikationer på att en samförståndslösning låg inom nära räckhåll. Enligt min
mening borde tingsrätten – även om parterna inte hade något att invända – inte ha
förlängt medlarens uppdrag på det sätt som skedde. Av handlingarna framgår att tre
av besluten om förlängning fattades av CC.

Avslutande synpunkter
Avsaknaden av en tidsplan samt den bristfälliga kontrollen över hur medlar-
uppdraget utfördes har lett till att målets handläggning har tagit alldeles för lång
tid. CC, som varit ansvarig för målet, förtjänar därför kritik för sin handläggning av
målet.

Vad AA i övrigt anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Jag får avslutningsvis upplysa om att JO inte är behörig att handlägga frågor om
skadestånd.

Ärendet avslutas.
