# Fråga om socialtjänsten och personal vid en skola borde ha biträtt en vårdnadshavare när denne avsåg att hämta sin dotter efter att domstol förordnat att han ensam skulle ha vårdnaden om flickan

JO 2011-03-31 dnr 6419-2009

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2011-03-31        6419-2009             1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Fråga om socialtjänsten och personal vid en skola borde ha biträtt en
                        vårdnadshavare när denne avsåg att hämta sin dotter efter att domstol
                        förordnat att han ensam skulle ha vårdnaden om flickan

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans dottern CC, född 2001. Norrköpings tingsrätt
                        beslutade interimistiskt den 6 november 2009 att vårdnaden om CC skulle
                        anförtros AA ensam och att BB skulle ha rätt till umgänge med CC i den
                        omfattning som angavs närmare i beslutet. I beslutet förordnade tingsrätten vidare.

                        Det ankommer på AA att hos Socialnämnden i Smedjebackens kommun i
                        samarbete med Socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför
                        och vid vårdnadsöverflyttningen av CC. Detta beslut tillställs nämnda
                        socialnämnder för kännedom om det genom beslutet uppkomna behovet av bistånd.

                        AA vände sig till socialförvaltningen i Finspångs kommun för att få hjälp av
                        förvaltningen när han skulle hämta CC. Den 10 november 2009 hämtade AA CC
                        på Storängsskolan. Personal vid socialförvaltningen och skolan medverkade när
                        han hämtade dottern.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde jur.kand. DD, i egenskap av ombud för BB,
                        klagomål mot Storängsskolan och sociala myndighetsnämnden i Finspångs
                        kommun. Klagomålen avsåg att tjänstemän vid socialförvaltningen och skolan
                        bistod AA när han hämtade CC i skolan mot både CC:s och BB:s vilja. Varken BB
                        eller CC hade heller underrättats i förväg.

## Utredning

JO remitterade anmälan till kommunstyrelsen, som svarar för kommunens skolor,
                        och sociala myndighetsnämnden, som svarar för socialtjänsten, för yttrande när det
                        gällde Storängsskolans och socialförvaltningens handläggning.

                        Kommunstyrelsens ordförande kom på styrelsens vägnar in med ett remissvar
                        beträffande Storängsskolans medverkan vid hämtningen av CC. När det gäller




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                        Dnr 6419-2009    Sid 2 (7)



socialförvaltningens handläggning beslutade sociala myndighetsnämnden att som
sitt remissvar ge in en skrivelse som var undertecknad av bl.a. kommundirektören.

DD fick tillfälle att yttra sig över remissvaren.

Med anledning av vad DD anförde i sin anmälan inledde JO en granskning när det
gällde hur rådmannen EE vid Norrköpings tingsrätt hade utformat sitt
interimistiska beslut. Den granskningen har skett i ett särskilt ärende (JO:s dnr
7113-2009). I det ärendet inhämtade JO ett yttrande från tingsrätten. Stf JO Jan
Pennlöv fattade beslut i ärendet den 11 februari 2011.

Kommunstyrelsens remissvar

      Kommunens utredning

      Uppgifter från FF, rektor för Storängsskolan i Finspång
      FF uppger att han den aktuella dagen, den dag som flickan skulle hämtas av pappan,
      blev uppringd av skolans kurator. Kuratorn informerade rektorn om att socialtjänsten
      önskade att skolan medverkade till att CC hämtas av sin pappa, som fått enskild
      vårdnad enligt beslut från tingsrätten.
      Kuratorn var tveksam inför uppdraget, då hon hade kännedom om att JO i flera fall
      uttalat att skolor ska hålla sig neutrala i vårdnadstvister, bland annat i JO-utlåtande
      dnr 5053-2003, där en skola fått kritik när man medverkade till att en förälder, under
      pågående vårdnadstvist, hämtade sitt barn.
      De resonerade kring socialtjänstens önskemål utifrån tidigare JO-utlåtande. I det fall
      där JO uttalat sig hade vårdnadshavaren begärt skolans medverkan. I den nu aktuella
      frågan, var det en önskan från socialtjänsten som hade en dom från tingsrätten, där
      det står att pappan kan begära stöd vid överflyttningen. Rektor och kurator ser att det
      kan finnas olikheter mellan de två situationerna. FF ber kuratorn att forska vidare i
      frågan.
      Senare blir FF uppringd av GG, chef för sektor Barn och ungdom, där bl.a.
      grundskolans verksamhet ingår. GG är i samtalet tydlig i sitt budskap, att den
      planerade hämtningen skulle genomföras på skolan. Hon tolkar att det JO-utlåtande
      som skolan refererat till inte kan likställas i detta ärende.
      FF meddelar sin kurator beskedet från GG. Kuratorn deltar senare vid hämtningen.

      Uppgifter från GG, chef för sektor Barn och ungdom
      GG uppger att hon kontaktades av tf enhetschef för socialtjänstens
      myndighetskontor (HH) i frågan. GG informerades om det beslut som kommit från
      tingsrätten, där man skrev att socialtjänsten skulle vara pappan behjälplig vid
      överflyttningen av flickan i det fall han begärde det. Sektorschefen fick information
      att pappan begärt stöd av socialtjänsten. Handläggare inom socialtjänsten hade utan
      framgång försökt ordna en överlämning tillsammans med mamman, varför man
      föreslår att vara pappan behjälplig vid hämtningen på skolan. Av informationen
      framgick också att det fanns frågetecken kring skolans medverkan utifrån tidigare
      JO-utlåtande. Vidare framgick att handläggaren och tf enhetschefen hade tillfrågat
      tingrättens rådman, jurist och socialkonsulent hur de skulle förhålla sig i frågan.
      Samtliga hade uttryckt att socialtjänst och skola skulle vara behjälpliga vid
      hämtningen.
      GG uppfattade att den planerade hämtningen på skolan skulle innebära att flickan
      inte behövde hämtas med polis, vilket tf enhetschefen bedömde som en fördel för
      flickan.
      Med den information hon fått i ärendet, ansåg GG att hon, som högst ansvarig chef
      för både socialtjänst och skola, kunde medverka till att pappan hämtade flickan med
      stöd från verksamheterna. GG kontaktade rektorn för skolan och gav klartecken.
                                                                          Dnr 6419-2009     Sid 3 (7)



     –––
     GG uppger att hon utifrån den information hon fått, inte minst utifrån den samlade
     rådgivningen från juridiskt kunniga personer, var trygg i sitt ställningstagande. Hon
     uppfattar att ställningstagandet var utifrån barnets bästa.

     Kommunens yttrande
     Det utlåtande från JO (dnr 5053-2003) som anmälaren hänvisar till och som skolans
     kurator väl kände till, gäller ett ärende då en förälder mot den andres vilja hämtade
     sitt barn med stöd av skolan. Föräldern hade interimistiskt tilldelats ensam vårdnad
     om barnet. Av JO-uttalandet framgår att skolan borde avböjt att medverka till
     förälderns önskan att medverka vid en hämtning. JO ansåg att skolan skulle ha
     hänvisat föräldern att via rättsväsendet ansöka om verkställighet av vårdnaden. I
     detta fall kontaktade föräldern själv skolan och bad om hjälp.
     Kurator och rektor för Storängsskolan resonerade och reflekterade över tidigare JO-
     uttalande. De kunde se vissa skillnader i frågorna, i det fall JO kritiserat medverkade
     skolan på uppdrag av föräldern medan man här kontaktades av socialtjänsten som
     hänvisade till ett beslut från tingsrätten. Då chefen för sektorn meddelade rektorn att
     skolan och socialtjänsten skulle vara pappan behjälplig, följde skolan hennes beslut.

Sociala myndighetsnämndens remissvar

     Kommunens utredning

     Uppgifter från gruppledare HH och socialsekreterare JJ
     HH och JJ uppger att tingsrättens beslut kom till socialtjänsten 2009-11-06 och att
     CC:s pappa 2009-11-09 kontaktar socialtjänsten i Finspång med begäran om stöd.
     JJ kontaktade 2009-11-09 CC:s mamma för att planera överflyttningen på bästa sätt
     för CC. JJ uppfattar att hon inte når mamman i samtalet. Mamman uppger att det
     beslut JJ hänvisar till är felaktigt skrivet, att beslutet är överklagat och att de begärt
     inhibition.
     Handläggaren har även kontakt med mammans ombud. Ombudet ger besked om att
     hon begärt inhibition och överklagat tingsrättens beslut. Handläggaren informerar
     ombudet att hon i samtal med BB inte kunnat framföra att socialtjänsten fått beslutet
     från tingsrätten och att socialtjänstens uppgift är att vara behjälpliga i att det
     verkställs. Ombudet säger att hon förstår det hon läser i beslutet att vi ska vara
     behjälpliga, men anser det inte vara nödvändigt då beslutet är överklagat. Ombudet
     anser att det bästa för CC är att invänta besked om inhibition och prövning i
     hovrätten. DD säger att hon kommer faxa överklagan för kännedom.
     Efter samråd med gruppledaren kontaktar JJ samma dag tingsrätten, rådman EE,
     angående hur socialnämnden ska förhålla sig till att vara behjälpliga i verkställande
     av tingsrättens beslut då det överklagats med begäran om inhibition. Han uppger att
     tingsrätten inte fått in överklagan i ärendet. Fram tills dess att annat beslut är taget
     ska tingsrättens beslut gälla. Innan verkställighet bör en kontakt med pappans
     ombud tas. Pappan kan uppmanas av sitt ombud att till tingsrätten begära omedelbar
     verkställighet.
     Handläggaren samråder även med socialnämndens ombud KK. Ombudet informeras
     om tingsrättens beslut och säger att det normalt är omedelbar verkställighet. Vägrar
     mamman att samverka kan pappan hos tingsrätten begära om omedelbar
     verkställighet och de medel som finns att tillgå.
     Handläggaren har kontakt med pappan som konsulterat sitt ombud och fått besked
     att han ska hämta flickan oavsett det finns en begäran om inhibition eller inte.
     Den bedömning socialtjänsten gör är att mamman inte kommer att medverka till att
     överlämna flickan med mindre än polishandräckning. Utifrån flickans perspektiv är
     alternativet, att tillsammans med skolan vara behjälpliga vid hämtningen, mindre
     uppslitande än en polishämtning. Man planerar att pappan hämtar CC 2009-11-10.
                                                                  Dnr 6419-2009     Sid 4 (7)



Skolans kurator meddelar socialtjänsten 2009-11-10 att hon har tveksamheter kring
uppdraget utifrån tidigare JO-uttalanden där en skola fått kritik då de agerat vid
vårdnadstvist. Tf enhetschef HH kontaktar av den anledningen socialkonsulent LL,
Länsstyrelsen i Östergötland för samråd. Socialkonsulenten ser inga hinder i att
skolpersonalen och socialtjänstens personal hjälper pappan att verkställa tingsrättens
beslut.
HH informerar GG, chef för sektor Barn och ungdom, om ärendet och vilka
kontakter man tagit i frågan. GG ger klartecken till att socialtjänst och skola ska vara
pappan behjälplig att hämta flickan och hon kontaktar Storängsskolans rektor FF om
detta.
Pappan hämtar CC i skolan 2009-11-10.

Handläggarnas reflektioner
Socialtjänsten har inte varit en del i den juridiska process kring vårdnadsfrågan som
föregick beslutet om interimistisk vårdnad för CC:s pappa. Frågan initierades av
pappan, i ett första skede kring umgänget. Då umgängesschemat inte följdes av
mamman tog pappan och hans ombud ny kontakt med tingsrätten och begärde
enskild vårdnad.
Socialtjänsten har sedan flera år behandlingsinsatser för BB och hennes två barn, där
bland annat stöd i umgängesfrågan för CC varit aktuellt. Under hösten 2009, då
tingsrättens beslut kommer, har socialtjänsten påbörjat en utredning enligt 11 kap. 1
§ socialtjänstlagen. Utredningen föranleds av flera anmälningar om oro för CC,
bland annat en anmälan från pappan. Socialtjänsten får också under hösten en remiss
från tingsrätten att utreda vårdnadsfrågan. Vårdnadsutredningen fick efter ansökan
förlängd handläggningstid med anledning av den redan pågående
barnavårdsutredningen.
Handläggarna anser det olyckligt att barnavårdsutredningen och tingsrättens process
pågått parallellt, samtidigt som den begärda vårdnadsutredningen skjutits på
framtiden. Handläggarna inser att det varit svårt för de inblandade att särskilja
frågorna åt. Handläggarna upplever att de inte alltid lyckats förmedla rätt
information till mamman och ombudet.
Den kunskap socialtjänsten hade kring CC:s situation utifrån de anmälningar som
låg till grund för utredningen förstärkte deras bedömning av att medverka till att
pappan hämtade henne. Det fanns dock inte förutsättningar för ett omedelbart
omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga (LVU). En
polishämtning bedömdes vara till mer skada för CC än att pappan hämtade henne på
skolan. Utifrån barnets perspektiv och utifrån de råd man fått från jurister, anser
handläggarna att de agerat rätt i ärendet.

Uppgifter från GG, chef för sektor Barn och ungdom
– – – (se remissvaret från kommunstyrelsen, JO:s anm.)

Kommunens yttrande
Bestämmelser om verkställighet av domar och beslut kring vårdnad, boende och
umgänge regleras av 21 kap. föräldrabalken (FB). Då socialtjänsten förstod att
mamman inte frivilligt skulle medverka till att överlämna flickan borde de inte ha
deltagit vid hämtningen. Pappan skulle hos tingsrätten ha ansökt om verkställighet
av domen, där tingsrätten hade haft möjlighet att förelägga mamman att vid vite
lämna CC eller besluta om hämtning med hjälp av polis.
Utifrån den pågående barnavårdsutredningen uppger handläggarna att de hade
kunskap om brister i CC:s situation hos mamman och att detta stärkte dem i sitt
handlande. Socialnämnden hade kunnat agera i det fall det funnits förhållanden som
gav förutsättningar för åtgärder enligt LVU, genom att omhänderta CC och placera
henne hos pappan.
Tingrättens skrivning i beslutet, att pappan hos socialtjänsten kan söka bistånd om
hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen skapar en osäkerhet hos socialtjänsten.
                                                                         Dnr 6419-2009         Sid 5 (7)



      Det är möjligt att man uppfattar tingsrättens skrivning likställt med en dom om
      verkställighet.
      Då mammans ombud i telefonsamtal framför att det inte är aktuellt med en
      vårdnadsöverflyttning eftersom de begärt inhibition och överklagat beslutet, söker
      socialtjänsten råd i hur de ska hantera frågan. Socialtjänsten vänder sig till
      tingsrätten, ett juridiskt ombud och senare även till socialkonsulent vid länsstyrelsen.
      Socialtjänstens personal uppfattar att samtliga som rådfrågas ger stöd till att
      medverka då pappan hämtar flickan. Socialtjänsten gör utifrån dessa rådfrågningar
      sitt slutliga ställningstagande att vara pappan behjälplig vid hämtandet.
      Sammanfattningsvis kan konstateras att socialtjänsten agerat i frågan utifrån en
      tanke om barnets bästa. Även om socialtjänsten har kunskap om de lagregler som
      gäller för verkställighet av vårdnadsfrågor, visar agerandet att det funnits brister i
      självständig tolkning och tillämpning av frågan i en pressad situation – händelse-
      förloppet, från pappans begäran till hämtandet, sker under loppet av två dagar.

JO:s beslut angående Norrköpings tingsrätt

## Bedömning

EE har uppgett att den aktuella formuleringen i beslutet inte var ett beslut om
      verkställighet enligt 21 kap. FB. Någon sådan talan var inte heller anhängiggjord.
      Han har även uppgett att han inte avsett att meddela ett åläggande för respektive
      socialnämnd att medverka vid den rent faktiska vårdnadsöverflyttningen, dvs. vid
      verkställigheten av beslutet om vårdnad. Ett sådant åläggande saknar laglig grund
      och hade således, som även EE uppgett, inte kunnat meddelas av tingsrätten.
      Enligt EE var den aktuella formuleringen föranledd av att AA under målets
      handläggning hade uppgett att han var medveten om att det skulle innebära en stor
      omställning för CC att flytta till honom och att han var beredd att ta emot hjälp från
      socialförvaltningen för att övergången skulle bli så lindrig som möjlig. Det bistånd
      som avsågs i beslutet var således sådant stöd och hjälp till AA i hans föräldraroll
      som kan lämnas av socialtjänsten. Den aktuella formuleringen var, enligt EE, avsedd
      som en upplysning dels till AA om att det ankom på honom själv att söka sådant
      bistånd, dels till socialnämnderna om behovet av bistånd.
      Såvitt framkommit synes emellertid såväl AA som socialförvaltningen i Finspångs
      kommun ha tolkat tingsrättens beslut på så sätt att detta innebar att förvaltningen
      hade att hjälpa AA vid en hämtning av CC. Jag hyser för egen del viss förståelse för
      att en sådan misstolkning kunnat ske. Detta särskilt mot bakgrund av hur EE uttryckt
      sig samt att den aktuella upplysningen var införd i beslutet som en del av
      avgörandets slut. Som [tingsrättens lagman] berört ska en sådan upplysning, om den
      är behövlig, utformas på ett sådant sätt att den inte ger intryck av att vara ett
      åliggande och den ska heller inte ingå i avgörandets slut.
I ett beslut den 31 mars 2011 anförde JO Wiklund följande.

Rättslig reglering
I 21 kap. föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om verkställighet av domar,
beslut eller avtal om vårdnad, boende eller umgänge m.m. Enligt dessa
bestämmelser förordnar tingsrätt om verkställighet efter en ansökan.
Utgångspunkten vid handläggningen av mål enligt 21 kap. FB är att barnets bästa
ska komma i främsta rummet.

Överlämnande av barn ska i första hand ske med parternas frivilliga medverkan.
Innan tingsrätten förordnar om verkställighet får den uppdra åt bl.a. en tjänsteman
inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt ska
fullgöra vad som åligger honom eller henne (2 §). När överflyttning inte sker
frivilligt får tvångsmedel tillgripas. I 3 § stadgas att tingsrätten, om den förordnar
                                                                    Dnr 6419-2009   Sid 6 (7)



om verkställighet, får förelägga vite eller besluta att barnet ska hämtas genom
polismyndighetens försorg. Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad,
boende eller överlämnande av barn, får rätten besluta om hämtning av barnet, om
verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika
att barnet lider allvarlig skada.

Har barnet nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får
verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av
hänsyn till barnets bästa (5 §). Rätten ska vägra verkställighet, om det är uppenbart
att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa (6 §).

Vid hämtning ska som huvudregel någon som kan vara till stöd för barnet närvara.
Finns det en sådan kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen
(2001:453), bör denne anlitas. Om det är möjligt ska en barnläkare, barnpsykiater
eller barnpsykolog medverka (11 §).

Den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon som har vårdnaden om
barnet döms, enligt 7 kap. 4 § första stycket brottsbalken, för egenmäktighet med
barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet.
Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett
barn under 15 år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den
som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar
sig rätt. Brottet egenmäktighet med barn lyder under allmänt åtal, men enligt 7 kap.
6 § brottsbalken får åklagare åtala endast om åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Ansvar kan alltså drabba en vårdnadshavare som efter domstolsbeslut att vård-
naden ska tillkomma honom eller henne hämtar barnet – kanske under uppslitande
scener – utan att anlita laga former för beslutets verkställande. Detta innebär inte
att det skulle vara otillåtet att själv hämta ett barn i fall då någon oenighet därom
inte förekommer. En viss nödrätt till barnets bästa torde också finnas.

Bedömning
Norrköpings tingsrätt beslutade interimistiskt den 6 november 2009 bl.a. att
vårdnaden om CC skulle anförtros fadern AA ensam. I tingsrättens beslut angavs
också att det ankom på AA att hos Socialnämnden i Smedjebackens kommun i
samarbete med Socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför
och vid vårdnadsöverflyttningen av CC.

AA kontaktade socialförvaltningen i Finspångs kommun med anledning av
tingsrättens beslut och begärde hjälp med att hämta CC. Som framgår av
redogörelsen ovan under rubriken Rättslig reglering kunde AA inte själv utan
vidare hämta CC efter att tingsrätten hade förordnat att han ensam skulle ha
vårdnaden om henne. Om AA och BB inte kunde komma överens om
överlämningen har det ytterst ankommit på domstol att avgöra om och i så fall på
vilket sätt som tingsrättens förordnade om vårdnaden skulle verkställas.

Enligt tingsrättens interimistiska beslut skulle AA ”hos Socialnämnden i
Smedjebackens kommun i samarbete med Socialnämnden i Finspångs kommun
                                                                  Dnr 6419-2009   Sid 7 (7)



söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av CC”. JO har riktat
kritik mot tingsrätten för utformningen av beslutet. Jag kan ha förståelse för att
socialförvaltningen i Finspångs kommun uppfattade beslutet som att förvaltningen
skulle hjälpa AA när han ville hämta CC i skolan. Skolans kurator ifrågasatte dock
om skolans personal kunde hjälpa till med hänvisning till tidigare JO-beslut.
Socialförvaltningen kontaktade då länsstyrelsen för råd om hur man skulle göra. En
socialkonsulent vid länsstyrelsen uppgav att hon inte såg några hinder mot att
personal vid skolan och socialtjänsten hjälpte pappan att verkställa tingsrättens
beslut. Socialförvaltningen hade även kontakt med rådmannen EE och ett ombud
som brukar företräda socialnämnden avseende hur socialförvaltningen skulle
förhålla sig till beslutet då det enligt uppgift var överklagat. Enligt utredningen
informerade både rådmannen och ombudet förvaltningen om att AA kunde vända
sig till tingsrätten och begära omedelbar verkställighet.

GG, som var chef för både skolan och socialtjänsten, beslutade att skolan och
socialförvaltningen skulle bistå AA när han skulle hämta CC. Med hänsyn till
hennes befattning bör hon inte ha varit okunnig om de grundläggande
bestämmelserna om hur ett beslut om vårdnad ska verkställas och om
socialtjänstens uppgifter när det gäller vårdnadstvister. Trots utformningen av
tingsrättens beslut och upplysningarna från länsstyrelsen har jag därför svårt att
förstå att GG beslutade att socialförvaltningen och skolan, utan BB:s godkännande,
skulle bistå AA vid hämtningen av CC. Den mest sannolika förklaringen till att hon
handlade som hon gjorde är, som även antyds i remissvaren, att hon ville undvika
en situation som skulle innebära att CC flyttades till AA med biträde av polis.
Oavsett hur man ska se på frågan om polishandräckning har hon genom sitt beslut
satt sig över det regelsystem som har skapats för att värna om barnets bästa när det
gäller verkställighet av domar och beslut om vårdnad. Detta är givetvis inte
acceptabelt.

Skolans kurator hade ifrågasatt om skolan verkligen skulle bistå vid hämtningen.
GG meddelade rektorn sitt beslut, och rektorn informerade i sin tur kuratorn. Det
finns inte grund för att rikta någon kritik mot rektorn och givetvis inte heller mot
kuratorn för hur de därefter agerade. Däremot ställer jag mig frågande till hur olika
befattningshavare inom socialförvaltningen kan ha resonerat när det gäller AA:s
hämtning av CC. Inom förvaltningen måste det ha funnits kunskap om hur
överföringen av CC till fadern rätteligen borde ske. Särskilt mot bakgrund av de
invändningar som skolans kurator framförde borde rimligen förvaltningen ha
försökt avstyra AA:s hämtning av CC. Ytterst får GG betraktas som ansvarig för
socialförvaltningens handlande. Jag vill dock framhålla att det finns frågetecken
rörande även andra befattningshavares ansvar för handläggningen.

Med den kritik som har uttalats avslutas ärendet.
