# Anmälan mot Barn- och utbildningsnämnden i Årjängs kommun för handläggningen av en ansökan om en placering i förskola

JO 2019-07-12 dnr 6434-2018

BESLUT
                                                                         Datum                Dnr                    Sid
                                                                         2019-07-12           6434-2018             1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Anmälan mot Barn- och utbildningsnämnden i Årjängs kommun för
                        handläggningen av en ansökan om en placering i förskola


                          Beslutet i korthet: I en anmälan har frågan uppkommit om en kommuns hantering av
                          en ansökan om en förskoleplacering där det visat sig att föräldrarna inte var överens
                          om en sådan placering. JO uttalar att frågor om placering i förskola är sådana som
                          barnets vårdnadshavare som huvudregel måste vara överens om. Ett erbjudande från
                          en kommun om en förskoleplacering är emellertid just ett erbjudande. Verksamheten
                          är frivillig och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den erbjudna
                          placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara eniga i frågor som
                          rör deras barns placering i förskola kan det enligt JO inte ställas krav på att
                          kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är överens. Kommunen måste kunna
                          utgå från att vårdnadshavarna är ense. Mot bakgrund av detta har nämnden inte fått
                          kritik för att ett placeringsbeslut har fattats utan att man kontrollerat att
                          vårdnadshavarna varit överens om en sådan placering.

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO den 28 augusti 2018 på Barn- och
                        utbildningsnämnden i Årjängs kommun för handläggningen av en ansökan om
                        placering i förskola. Av hennes anmälan framgick i huvudsak följande:

                        AA har ett barn tillsammans med en man som hon vid den aktuella tidpunkten
                        inte var sammanboende med. Barnet var folkbokförd och bodde stadigvarande
                        hos henne, men stod under båda föräldrarnas vårdnad. Barnet hade sedan två år
                        en plats på förskola i sin hemkommun Säffle. Den 18 maj 2018 ansökte barnets
                        pappa om ytterligare en förskoleplats, i Årjängs kommun där han bodde, för de
                        två vardagar varannan vecka som barnet hade umgänge med honom. Detta
                        skedde utan AA:s vetskap. Årjängs kommun beslutade den 1 juni 2018 om en
                        förskoleplacering i Årjäng i enlighet med ansökan utan att hämta in AA:s
                        inställning till placeringen eller något yttrande från Säffle kommun, detta trots
                        att kommunen hade som rutin att hämta in båda vårdnadshavarnas godkännande
                        inför ett placeringsbeslut. AA var kritisk till kommunens hantering




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                       Dnr 6434-2018       Sid 2 (6)




Utredning
JO uppmanade Barn- och utbildningsnämnden i Årjängs kommun att yttra sig
över anmälan och att lämna upplysningar om ärendets handläggning och sin
bedömning av denna.

Nämnden beslutade den 13 november 2018 att lämna följande remissvar:

## Sammanfattning

Kommunen har blivit ombedd att ge ett yttrande om placering i förskola av en
     pojke på 4 år med en annan hemkommun. Pojkens pappa bor i vår kommun och
     har gemensam vårdnad. Pappan ansökte om förskoleplats för att få vardagslivet
     tillsammans med sonen att fungera. Platsen erbjöds från och med augusti.
     Mamman bor i annan kommun och hon motsätter sig att sonen ska gå i förskola i
     Årjängs kommun. Hemkommunen har inget att invända mot beslutet om
     förskoleplats i Årjängs kommun.

     Beskrivning av ärendets gång
     En vårdnadshavare med en 4-årig pojke ansökte om barnomsorg för sin son i
     maj-18 med önskan om placering från augusti-18. Hans motivering var att få en
     förskoleplats så att han kunde arbeta, studera och ta ut föräldraledighet som han
     hade kvar. Han ville skapa ett vardagsumgänge med sin son med lekkamrater i
     närområdet under tiden som sonen är hos honom.
     Ett tingsrättsbeslut som pappan hänvisar till är att han skall ha sitt barn torsdag
     till måndag under augusti och september och med utökning till onsdag–måndag
     från oktober och målet är att utöka till en hel vecka.
     Den andra vårdnadshavaren (mamman) har gjort en klagan till Skolinspektionen.
     Kommunen har fått kritik av Skolinspektionen för att man inte har följt
     Skollagen och dess riktlinjer om att inhämta yttrande från hemkommunen, samt
     medgivande från båda vårdnadshavarna. Utifrån den kritiken har förvaltningen
     skapat en ny rutin som säkerställer att så ska ske i framtiden.

## Förvaltningens synpunkter

Kommunens beslut grundar sig på bedömningen om barnets bästa, såsom rätten
     till båda sina föräldrar samt rätten till jämnåriga kamrater och lek i närmiljön.
     Barnet har rätt till 15 timmar förskola per vecka och för en fyraåring är lek och
     kamrater viktigt. Utan förskoleplats minskar möjligheten för pappan att få sitt
     livspussel att gå ihop. Kommunen har tidigare erfarenhet av att erbjuda båda
     vårdnadshavarna förskoleplats under de sista åren i förskolan för att barnet ska
     ha möjlighet till god anknytning och bra kontakt med båda sina föräldrar. Det är
     viktigt för barnets identitetsutveckling och föräldrarnas möjlighet att vara goda
     förebilder för sitt barn.
     Yttrande från hemkommunen har begärts och inkommit 2018-11-12. Säffle
     kommun har inget att invända mot att Årjängs kommun erbjuder förskoleplats
     när barnet bor hos sin pappa. Pappans arbetsförhållande och barnets växelvisa
     boende har förändrats på så sätt att han numera inte arbetar endast i Karlstad utan
     även i Norge, och att barnet vistas oftare hos honom.
     Vid kontakt med mamman framgår att hon fortsatt motsäger sig att barnet ska ha
     förskoleplats i Årjängs kommun.
     När det gäller barnets välbefinnande på förskolan så följer förskolepersonalen
     barnets utveckling och håller kontakt med båda vårdnadshavarna, dels efter
     inskolning och under terminen med utvecklingssamtal.
     I frågan om jäv så stämmer det att barnets farmor är ersättare i barn- och
     utbildningsnämnden. Förskoleplaceringen gjordes av handläggare på delegation.
     Det var först när handläggare lämnar svar till Skolinspektionen angående
                                                                    Dnr 6434-2018        Sid 3 (6)




      klagomål som mamman framfört som ärendet blev känt hos politiken. Ingen av
      de uppräknade personerna som påstås vara jäviga har fått någon information eller
      varit inblandade i beslut.

      Förvaltningens förslag till beslut
      Årjängs kommun erbjuder förskoleplats de dagar som barnet bor hos sin pappa
      och har behov av barntillsyn enligt tidigare beslut.
      Någon kostnad kommer inte att begäras från hemkommunen.
AA kommenterade remissvaret.

JO kontaktade Skolinspektionen som bekräftade att myndigheten hade saken
under utredning. JO inhämtade Skolinspektionens beslut i de aktuella ärendena
hos myndigheten.

Bedömning
Enligt 8 kap. 3 och 12 §§ skollagen (2010:800) ansvarar hemkommunen för att
barn som är bosatta i Sverige erbjuds förskoleverksamhet.
Förskoleverksamheten ska enligt 8 kap. 5 § skollagen erbjudas i den omfattning
det behövs med hänsyn till föräldrarnas arbete eller studier eller barnets eget
behov. Enligt 8 kap. 15 § skollagen ska plats erbjudas vid en förskoleenhet så
nära barnets eget hem som möjligt samt skälig hänsyn tas till barnets
vårdnadshavares önskemål.

Förutsättningarna för en kommun att ta emot ett barn från en annan kommun i
förskola, och skyldigheten för kommunen att i sådana fall inhämta yttrande från
hemkommunen, framgår av bestämmelserna i 8 kap. 13 § skollagen. Det har
framkommit att Årjängs kommun inte inhämtade något yttrande från barnets
hemkommun innan placeringsbeslutet fattades, men att man gjorde det senare.
Skolinspektionen förelade Årjängs kommun, i ett beslut den 23 oktober 2018,
att på generell nivå vidta åtgärder så att ett yttrande inhämtas från barnets
hemkommun och att båda vårdnadshavarnas inställning till en förskoleplats
säkerställs (Skolinspektionens ärende dnr 411-2018:8430). Efter att kommunen
hade redovisat för Skolinspektionen att man vidtagit sådana åtgärder avslutade
Skolinspektionen ärendet i ett beslut den 1 februari 2019 (Skolinspektionens
ärende dnr 411-2018:10826).

Jag finner inte skäl att uttala mig särskilt när det gäller skyldigheten att inhämta
ett yttrande från hemkommunen inför ett beslut om förskoleplacering. Min
granskning har i stället avsett vårdnadshavarnas bestämmanderätt och huruvida
kommunen borde ha inhämtat båda vårdnadshavarnas inställning till barnets
placering i förskola.

Grundläggande bestämmelser om vårdnadshavares ansvar finns i 6 kap. 2 §
andra stycket föräldrabalken (FB). Närmare regler om vårdnadens utövande
finns i 6 kap. 11–13 §§ FB. Barnets vårdnadshavare har i enlighet med
ovanstående regler rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets
personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnadshavare ska de tillsammans
                                                                  Dnr 6434-2018       Sid 4 (6)




utöva bestämmanderätten (6 kap. 13 § första stycket FB). Det krävs alltså
normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. Är en av
vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att
ta del i beslut som inte utan besvär kan skjutas upp, bestämmer den andra ensam
(6 kap. 13 § andra stycket FB). Han eller hon får dock inte ensam fatta beslut av
mer ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa
uppenbarligen kräver det. I förarbetena till bestämmelserna om vårdnad
uttalades att dessa inte får tolkas så att båda föräldrarna, om ingen är direkt
förhindrad, måste delta i alla de vardagliga beslut som behöver tas när det gäller
vårdnaden om barnet och att det ligger i sakens natur att bestämmanderätten
utövas än av den ena och än av den andra föräldern, beroende på vem av dem
som för tillfället finns till hands eller på hur föräldrarna har organiserat
utövandet av vårdnaden. I de fall föräldrarna inte bor tillsammans måste med
nödvändighet den förälder som har barnet hos sig ensam fatta de vardagliga
besluten om vårdnaden, såsom i fråga om bl.a. barnets mat och kläder, sovtider
och hur barnet ska tillbringa sin fritid. Man kan utgå från att föräldrarna i dessa
fall vanligtvis kommer överens om hur vårdnaden i stort ska utövas och vem
som ska fatta de nödvändiga besluten (prop. 1975/76:170 s. 178).

JO har i ett tidigare beslut (JO 1999/2000 s. 283, dnr 2680-1997) ansett att
frågan om vilken förskola som ska väljas för ett barn i normalfallet bör kunna
hänföras till den dagliga omsorgen. JO uttalade att det verkade som mest
naturligt att boföräldern, vars ekonomi och arbetsförhållanden var av betydelse
för valet av barnomsorg, hade det avgörande inflytandet i den frågan. JO
uttalade vidare att man måste kunna utgå från att det sker ett sådant samråd
mellan föräldrarna att de i realiteten är ense om vilken förskola som ska väljas
och att det under alla förhållanden är tveksamt om det kan ställas något krav på
att en kommun regelmässigt ska kräva ett formellt medgivande från den andra
vårdnadshavaren i de fall den vårdnadshavare som är platsinnehavare begär
omplacering av barnet. Se även JO:s beslut den 24 januari 2002, dnr 3285-2000,
samt den 30 mars 2004, dnr 2293-2002. JO uttalade att resonemanget ska ses
mot bakgrund av att reglerna om skolplikt i skollagen inte är tillämpliga när det
gäller förskolan.

JO har i de nämnda besluten emellertid konstaterat att rättsläget är oklart och att
det kan framföras skäl till stöd för såväl den uppfattningen att frågan om val av
förskola bör ingå i den dagliga omsorgen som för den motsatta uppfattningen
samt att det finns ett behov av klargöranden i frågan.

Frågan har varit föremål för utredningar. 2002 års vårdnadskommitté uttalade
att ett beslut om var ett barn ska gå i förskola borde falla under huvudregeln om
vårdnadshavarnas gemensamma beslutsfattande enligt 6 kap. 13 § första stycket
FB, detta mot bakgrund bl.a. av att den utveckling som förskolan har genomgått
innebär att det pedagogiska perspektivet har förtydligats och att verksamheten
är starkt förknippad med barnets fortsatta skolgång (SOU 2005:43 s. 129).
                                                                 Dnr 6434-2018      Sid 5 (6)




Samma slutsats drog Utredningen om beslutanderätt vid gemensam vårdnad
m.m. (SOU 2007:52 s. 114).

Frågan om vårdnadshavarnas beslutanderätt när det gäller barns placering i
förskola kom upp till prövning i domstol under 2017. I en dom den 6 juli 2017 i
mål nr 6376-17 beslutade Förvaltningsrätten i Göteborg att upphäva en
kommuns beslut om placering av ett barn i förskola i strid med den ena
vårdnadshavarens vilja, med motiveringen att beslutet var lagstridigt.
Förvaltningsrättens dom överklagades. Kammarrätten i Göteborg gjorde samma
bedömning som förvaltningsrätten i en dom den 12 december 2017 (mål nr
4023-17). I det aktuella fallet bodde barnet växelvis hos föräldrarna, men var
folkbokförd hos den vårdnadshavare som hade ansökt om byte av förskola.
Domstolen uttalade att det är viktigt att understryka den grundläggande
principen i föräldrabalken om gemensam beslutanderätt som gäller vid
gemensam vårdnad och att undantag för beslut om barnets dagliga omsorg av
principiella skäl inte bör tolkas extensivt utan i första hand endast bör omfatta
frågor om praktiska nödvändigheter snarare än beslut av mer ingripande
karaktär. Domstolen uttalade att det visserligen kan finnas praktiska skäl för
ståndpunkten att en förälder ensam bör kunna fatta beslut om placering i
förskola, om barnet bor stadigvarande hos den föräldern och endast i mindre
utsträckning hos den andra föräldern, men att det resonemanget inte är helt
oemotsagt. Bland annat har det pedagogiska perspektivet under de senaste åren
förtydligats i förskolan, och förskoleverksamheten har blivit starkt förknippad
med barnets fortsatta skolgång. Domstolen menade i det aktuella fallet att
barnets folkbokföring inte kunde legitimera ett undantag från huvudregeln i
6 kap. 13 § första stycket FB och konstaterade att beslutet, att placera barnet i
förskola trots att barnet bodde växelvis hos vårdnadshavarna och dessa inte var
överens om placeringen, var i strid med bestämmelsen, varför beslutet skulle
upphävas.

När ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare har dessa rätt och
skyldighet att tillsammans fatta beslut om barnets personliga angelägenheter. Är
en av vårdnadshavarna förhindrad att ta del i beslut som inte utan besvär kan
skjutas upp får den andra vårdnadshavaren bestämma själv, med vissa undantag.
Av bl.a. praktiska skäl måste dock bestämmanderätten ofta utövas av endast den
ena vårdnadshavaren, även i sådana fall där den andra inte är direkt förhindrad
att ta del i besluten, när det gäller alla de vardagliga beslut som måste tas om
barnets personliga angelägenheter. Det är naturligt att bestämmanderätten i
sådana fall utövas av den vårdnadshavare som för tillfället är närmast till hands
för barnet. Vårdnadshavarna kan också ha organiserat utövandet av vårdnaden
mellan sig på något sätt. Utgångspunkten är dock alltjämt att vårdnadshavarna,
även när det gäller de vardagliga frågorna, i stort måste vara överens om hur
vårdnaden ska utövas och vem som ska fatta de nödvändiga besluten. En
utomstående tredje man måste också i allmänhet kunna utgå från att den
vårdnadshavare som han eller hon har att göra med handlar i samförstånd med
den andra vårdnadshavaren i frågor som rör barnet.
                                                                  Dnr 6434-2018       Sid 6 (6)




En förutsättning för att ett upplägg med gemensam vårdnad ska fungera är att
föräldrarna åtminstone i huvudsak kan komma överens om vårdnadens
utövande. Om vårdnadshavarna inte kan enas återstår ytterst att den
gemensamma vårdnaden måste upplösas.

Förskolan är fortfarande en frivillig form av utbildning och omsorg. Att
tillhandahållandet av barnomsorg har haft och fortfarande har utgångspunkt i
bl.a. föräldrarnas behov av barnpassning och praktiska överväganden framgår
direkt av lagtexten. I allmänhet kan frågor som rör ett barns placering i förskola
antas ha stor praktisk och ekonomisk betydelse för barnets föräldrar.
Förskoleverksamheten ska dock även erbjudas i den omfattning det behövs med
hänsyn till barnets eget behov (8 kap. 5 § skollagen). Frågor som rör ett barns
placering i förskola kan också av många skäl antas ha stor betydelse för barnet,
inte bara mot bakgrund av den utveckling som förskolan har genomgått och
som innebär att det pedagogiska perspektivet har förtydligats och att
verksamheten har blivit starkare förknippad med barnets fortsatta skolgång.
Frågor om placering i förskola rör alltså i hög grad barnets personliga
angelägenheter och är därmed sådana frågor som barnets vårdnadshavare som
huvudregel måste vara överens om.

Omständigheterna i det här fallet är inte sådana att AA varit förhindrad att delta
i beslut om hennes barns placering i en ny förskola. Ett sådant beslut borde
därför enligt min mening ha fattats av henne och barnets andra vårdnadshavare
gemensamt.

Kommunerna är enligt bestämmelserna i skollagen skyldiga att erbjuda
förskoleverksamhet. Det handlar alltså om ett erbjudande. Verksamheten är
frivillig, och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den
erbjudna placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara
eniga i frågor som rör deras barns placering i förskola kan det enligt min
mening inte ställas krav på att kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är
överens. Kommunen måste kunna utgå från att vårdnadshavarna är ense. Mot
bakgrund av detta finner jag ingen anledning att rikta någon kritik mot nämnden
för att ett placeringsbeslut i detta fall har fattats utan att man kontrollerat att
vårdnadshavarna varit överens om en sådan placering.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet ger inte anledning till några
ytterligare åtgärder eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
